Olle Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Förskollärarprogrammet Förskolläraren och barns lek Caseuppgift/Gruppuppgiftt Grupp 8 Anna Finnström, Najiba Elia Goria, Olle Dahlquist, Viktoria Dahlström, Fanny Dahlgren, Evin Ciftci Kurs: Förskollärarroll i utveckling 15hp Kurstillfälle (termin, år): HT15, 2015 Inlämningsdatum: 2015-10-21 Kursledare: Maria Hedefalk Examinerande lärare: Anna Rosén
Samspelsperspektivet Samspelet mellan pedagogerna har stora brister då de ej för dialog om leken som pågår, vilket får konsekvenser som gör att en olycka sker eftersom ingen av pedagogerna har en övergripande kontroll av leken. Hade pedagogerna haft ett bättre samspel mellan varandra skulle de sett att barnen hade utvecklat ett intresse till maskar och de kunde valt att därför övergå från leken ute till fortsatt intresse för maskarna inne. I Lpfö 98 (2010) Förskolans uppdrag står det att "verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper". Samspelet mellan pedagog och barn. Vid ett tillfälle visas det på ett samspel mellan pedagog och barnen. Britta, barnskötaren, finns i närheten där barnen leker men lägger sig inte i leken, fram tills att ett barn gör sig illa. Leken bryts under ett litet tag och alla barnen stannar upp. När situationen är över och barnet har tröstats tar pedagogen initiativet och tar upp leken igen så barnen kommer igång och kan fortsätta deras lek. I boken Leka för att lära nämner de att ett avbrott i leken eller en slags medling oftast leder till att leken tar slut. I det här exemplet när pedagogen går in i en roll och vill handla i affären fångar hon upp barnen och deras lek blir levande igen. Detta är ett bra exempel på ett samspel mellan pedagog och barnen (Jensen & Harvard, 2010, s.88). annat exempel som visar på ett dåligt samspel Ur ett projekt på ett daghem i boken leka för att lära tar de upp olika principer för att stimulera den fria leken. En av principerna var att inte störa barnen och att hjälpa dem att inte störa varandra. När barnen inte blev störda fick de leka till punkt. I berättelsen om maskaffären finns ett exempel på ett dåligt samspel från pedagog till barn där förskolläraren Per inte tar hänsyn till den ovan nämnda principen. Pedagogen går in och avbryter leken abrupt, han låter inte barnen få leka till punkt eller ens avsluta sin lek. Pedagogen visar heller inte någon förståelse och lyssnar inte till barnen. Barnen får inte förklara sig och därför går pedagogen emot en av skrivelserna i Barnrättkonventionens fyra grundpelare som lyder "barnens rätt att säga sin mening och få den respekterad". (Jensen & Harvard, 2010, s.87 och 226) Samspelet mellan barn och barn. Mellan barnen finns det ett tydligt samspel, det uppstår några konflikter (svängar i leken) vilket gör att leken utvecklas och görs större. Barnens samspel till varandra och de materialet de hittar fungerar väldigt bra, en pinne utvecklas från just en pinne till pengar till pistol till telefon. I Lpfö 98 (2010) står det i målen 2.2 att barn ska "utveckla sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap". I målen står det också att barnen ska utveckla sin nyfikenhet, lust till lek och förmåga att hantera konflikter samt att fungera i grupp. För att leken ska gå vidare tvingas barnen finna lösningar på lekplanet, på samarbetsplanet och på det tekniska planet" (Jensen & Harvard, 2010, s.85)!1
Lärandeperspektiv Lärandeperspektiv är en viktig del i förskolan och för barnen och deras utveckling att växa. Lärandeperspektiv finns i olika delar som kan hjälpa barnen att förstå, en del barn lär sig lättare genom andra, en del lär sig genom musik och en del lär sig mer utav deras egna tankar och lekar. Fri lek är viktigt för barnen, i Den välreglerade friheten menar författaren Tullgren att man ska sträva efter en god lek som hon menar är en lek där man lär sig och utvecklas (Den välreglerade friheten, s. 64). Något som är viktigt för barns lärande i leken är att leken ska få avslutas. Är det t.ex. dags för vila kan man hellre säga till lite innan att det är dags att runda av leken, istället för att avbryta den tvärt. Om leken påbörjats ute kan man säga till barnen att man ska gå in men man kan fortsätta att förbereda sakerna till leken, t.ex. maskpaket. Barn samlar på sig uttryck och erfarenheter utifrån, från t.ex. filmer, teatrar, samtal och att lyssna på andra barn och vuxna, något som de tar del av i leken och som utvecklas till lärdom (Leka för att lära, s.82). Leken blir mer verklighet och påverkan av barnen blir mer samhällsbaserad t.ex. säljare, köpare, pengar och poliser förekommer i Maskaffären. I läroplanen står det att lärandet bl.a. baseras på samspelet mellan barnen och deras lärande av varandra (Lpfö98, 2010, s. 7). Johansson och Pramling Samuelsson skriver att miljön lekarna sker i är oerhört viktigt och beskriver även att förskolläraren kan bjuda in till lek genom att tillsammans skapa en lek genom att hitta på historier åt barnen att spä vidare på (Leka för att lära, s. 145-152). Läraren har en stor betydelse för barnen, med tanke på att barn ofta tar efter de större. Något förskolläraren kan göra då är att vara med i leken för att stämma av leksituationen. Det finns ett exempel på detta i texten Maskaffären, där barnskötaren Britta kollar till leken och själv köper en mask till sin gamla mamma. I läroplanen står det att miljön ska vara inbjudande, öppen och innehållsrik, som ska öka barns lust att lära sig och utöva det de lärt sig. Man tar även upp några punkter som förskolan ska ansvara för gällande barns lärande, t.ex. att man ska ta vara på barns nyfikenhet för lärande och att barn ska få utmaningar som ska stimulera lärandet (Lpfö98, 2010, s.9-11). Det är viktigt att dokumentera och diskutera vad barnen har gjort för att sedan kunna vidareutveckla deras intressen, t.ex. med en temadag. I exemplet Maskaffären bör alltså Parvaneh anpassa sig till vad barnen gjorde ute på gården, det vill säga att barnen får välja vad de vill rita. Pedagogperspektiv Den vuxnas roll i barnens lek är ett viktigt faktum som förebilder för barnen och som stöd och trygghet. Per, Britta och Pervaneh är tre helt olika pedagoger. Pervaneh som är en ung förskollärare som verkar vara ny i sin roll fångar upp barnet som kommer springandes med saker från kontoret men låter henne gå då hon ser att det är till deras!2
lek. Hon tycker att detta är ok, och sedan när barnen kommer in för att ha måleristund så gör hon ett försök av att använda sig av transfermetoden där barnen och pedagogen pratat om myror på morgonsamlingen och nu ska barnen rita och måla myror på eftermiddagen men misslyckas med att fånga upp barnens intresse. Då saker har hänt ute på gården som kanske gjort att barnen tappat sin lust. (Jensen & Harvard, 2009, s. 107-108) Britta är en äldre barnskötare på 57 år som inte känner behovet av att pedagogen behöver vara med i barngruppen hela tiden. Barnen klarar sig själva. En lite äldre syn kanske där barnen behöver springa av sig och göra av sig med energi. Hon går in i leken då ena barnet skrek för den hade gjort sig illa och för att lugna barnet och situationen och för att leken inte skulle förstöras så är Britta med i leken en stund men lägger sedan mera ansvar på att barnen kan sköta sig själva. Nu vet ju barnen att man kan hämta plåster själv och att affären behöver ha plåster ifall kunderna gör sig illa, för att sedan gå tillbaka till sin plats i solen. Per är en äldre förskollärare på 46 år som verkar vara mera strikt och vill ha kontroll över barnen men har ingen förståelse eller tålamod för barnen. Han ropar in barnen och blir irriterad då barnen inte kommer och fråga bestämt om barnen har knäck i öronen. Han ser att barnen har tagit saker från kontoret och blir mer irriterad för det får dom inte. När han frågar barnen vem som gett tillåtelse så låter han inte barnen säga sin mening utan kallar barnen för Alfons Åberg istället. Han har redan bestämt att barnen gjort fel. Han tystar ner dom och barnen går in och verkar ha tappat lusten att ha kul resten av dagen. I och med det blir det mera jobb för Parvaneh som då försöker fånga upp barnens lust till att måla myror. Det blir en ond cirkel på dagen i förskolan där pedagogerna saknar kommunikation mellan varandra och barnen. Pedagogerna verkar jobba med olika pedagogiker med barnen som gör att barnen blir förvirrade. Ingen kommunikation mellan de. I Lpfö98/10 står det om förskolans uppdrag, ex. att förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden. (Lärarens handbok, 2014 s. 23) Barnen verkar ha fått en bra pedagogisk miljö ute för sin lek som välkomnar alla barnen att komma och leka. Barnen har möjlighet till fri lek med olika fantasier och leken utspelar sig mycket bra. Bristen ligger hos pedagogerna som inte har uppmärksammat deras lek och istället för att försöka hjälpa till och runda av leken inför att barnen ska gå in så avbryts leken på ett tråkigt sätt och barnen får inget avslut. Pedagogen Per avbryter utan att ens veta om vad barnen leker och barnen får ingen chans till att förklara. Charlotte Tullgren skriver i sin avhandling att förbjuda eller straffa barnens leklust kommer att dämpa driften och enligt Morgenstern, L. som hon refererar till bryter redan i dess frö barnets verksamhetsdrift, som är den enda roten till dess senare lifsverksamhet. (Tullgren, 2004. s. 18)!3
Referenslista Jensen, Mikael & Harvard, Åsa (2009). Leka för att lära. Utveckling, kognition och kultur. Lund: Studentlitteratur AB Tullgren, Charlotte (2004). Den välreglerade friheten. Att konstruera det lekande barnet. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola. Lpfö98 (2010). Läroplan för förskolan. Reviderad 2010. Stockholm: Skolverket. Lärarens Handbok (2014) Läroplaner, skollag, yrkesetiska principer, FN.s barnkonvention. Lund: Studentlitteratur!4