Ingående enheter i ett signalsystem är: styrutrustning, detektorer, signallyktor och stolpar.

4 Utrustning Ingående enheter i ett signalsystem är: styrutrustning, detektorer, signallyktor och stolpar. 4.1 Styrutrustning Med styrutrustning avses utrustning för styrning inom trafiksignalområdet. Styrapparater för trafiksignalanläggningar bör placeras i uppvärmt väl ventilerat utrymme. Det kan vara särskilt apparatrum eller kiosk för styrutrustningar eller utrymme i en befintlig fastighet eller ett därför avsett skåp. Projektören bör kontrollera om byggnadslov skall sökas. 4.2 Detektorer Detektorer kan vara av olika typer såsom fordons-, gång-, cykel-och bussdetektor etc. Detektorer kan också indelas i grupper med hänsyn till funktion t ex passage, närvaro etc, eller vilken fysikalisk storhet som mäts samt dess konstruktion. I de flesta svenska trafiksignalanläggningar används detektorer av slingtyp (se avsnitt 4.2.1 Markbundna detektorer, induktiva ). Detektortypen har fördelar i form av noggrann detektering och det är den utrustning som har den säkraste funktionen i dag, även om andra typer av detektorer har funktionell kapacitet att i vissa fall ersätta slingdetektorer. Detektorn (egentligen detektorlogiken) skall ge indata om inkommande trafik till styrutrustningen. Detektorerna kan användas till mer än indata till tidluckametoden, mätning av hastighet och beläggningsgrad kan användas till trafiksignalstyrning, även kombinerat med tidluckametoden. Vid detektering av cyklar krävs normalt riktningsverkande detektorer. Fordons riktning kan behöva avkännas t ex där en tillfart i en korsning är så smal att det är risk för feldetektering av motriktad trafik. Om induktiva detektorer används behövs normalt två stycken detektorer för hastighetsmätning och riktningsbestämning. 4.2.1 Markbundna detektorer, induktiva Detektorerna är här indelade i markmonterade detektorer och detektorer ovan mark. Slingdetektorn, som används i de flesta signalanläggningar i dag, består av en i vägbeläggningen nedfräst slinga av metalltråd som vid strömmatning mäter förändringen i induktans eller en frekvensskillnad då ett fordon passerar. Noteras bör att en slingdetektors minimimått är c:a 1 x 1 meter, under denna storlek riskeras funktionen. Induktiva detektorer kan ge feldetekteringar även om trafik inte direkt passerar över detektorn, känslighetsavståndet c:a 0.5 meter. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 17

Rätt monterad har slingdetektorn hög noggrannhet och kan fördelaktigt anpassas till form och storlek efter väggeometri och trafikanternas körsätt. Det finns även några andra former av markbundna sensorer. De är normalt staveller punktformade, och kan t.ex. monteras i rör en bit ned i vägkroppen vilket kan ha fördelar i ett bättre skydd och åtkomlighet från rörmynning för service. Detektorn medger normalt inställning av flera känslighetsnivåer så att t.ex. bussar kan särskiljas från övriga fordon (lastbilar/bilar/motorcyklar). Ett viktigt begrepp är utbalanseringstid. Efter en inställbar tid blir ett fordon som t ex parkerar på en detektor utbalanserat, dvs. detektorn ger ingen signal om närvaro för t.ex. det parkerade fordonet, och detektorn fungerar igen om än med något sämre känslighet. Fordonsdetektor detekterar normalt passage och/eller närvaro av fordon. Vid detektering av närvaro brukar utbalanseringstiden vara lång och kortare vid passagefunktion. Grundinställningen av utbalanseringstid är normalt 7 min för närvaro- och 1 sekund för passagefunktion. Detektorer skall förläggas i BG (förstärkningsslagret). Montage nära beläggningsytan gör att detektorn eller dess tilledning kan förstöras vid förslitning av vägbanan, särskilt på accelerations- och retardationssträckor. Vid beläggningsarbeten kan detektorerna förstöras eller helt fräsas bort. 4.2.2 Detektorer ovan mark Detektorer ovan mark kräver normalt inte ingrepp i vägbanan utan monteras på lämplig höjd vid aktuell tillfart. Dessa detektorer kan används både för fordon och GC-trafik. Till dessa detektorer hör: mikrovågsdetektorer (radar) ultraljudsdetektorer videodetektorer IR-detektorer tryckknapp. Tidluckametoden och LHOVRA-strategin är uppbyggt efter slingdetektorns funktionssätt. Montagehöjd för detektorer ovan mark och vinkel mot ankommande fordon gör att fordonets position vid mätning av tidlucka är svår att bestämma. Vid användning av detektorer ovan mark till trafiksignalstyrning behövs därför normalt anpassningar av styrfilosofi och noggrann funktionskontroll för att säkerställa avsedd funktion. 18 VGU VV publikation 2004:80 2004-05

Mikrovågsdetektorer och ultraljudsdetektorer använder reflektioner från träffade fordon. Dessa detektortyper har relativt god noggrannhet vid hastighetsmätning. Om god noggrannhet skall uppnås vid räkning av fordon eller trafiksignalstyrning kan detektorn behöva monteras annorlunda än vid hastighetsmätning. Dessa detektorer kan användas för fotgängardetektering. Videodetektering består av kameror monterade på ca. 10 m höjd vid aktuell tillfart. Detekteringen sker i videodetektorns analysenhet, där videobilden processas i realtid och detekteringsytor läggs in i för vald styrstrategi. Videodetektorer, som använder ytdetektering och målföljningsstrategier används i trafiksignalanläggningar enbart som slingemulatorer. Vid installation är det viktigt att kameror placeras centrerat över den körbana som skall detekteras. IR-detektering sker genom att detektorns sökyta avläser värmestrålningen från objekt inom sin sökarea. Feldetektering är vanlig vintertid, då värmestrålningen försvagas pga. kyla. IR kan vara lämplig för fotgängardetektering. Tryckknappslåda avändes enbart av GC-trafik. Detaljerade utformningskrav finns i VVFS. Tryckknappslåda för gående bör ha akustisk signal med automatisk anpassning av ljudnivån till omgivningsbuller (35-90 db(a) ) samt taktilmarkering för synskadade. 4.3 Signallyktor Signal- och stolpplaceringen är särskilt viktig för en bra utformning av en trafiksignalanläggning. Trafiksignaler finns med olika ljuskällor, glödlampor, lågvolt, halogen och med lysdioder (LED). I signalanläggningar, som avses i detta kapitel, används flerfärgssignaler (fordons-, cykel- och gångsignaler) och kollektivtrafiksignaler. Färg, form och betydelse regleras enligt VVFS. Nedan beskrivs dock några viktiga fakta för projektering av trafiksignalanläggningar. 4.3.1 Fordonssignaler 4.3.2 Fordonsignaler gäller för fordon. Fordonssignaler har normalt tre ljusöppningar, en för rött, en för gult och en för grönt ljus. Ljusöppningarna är cirkulära eller har formen av en pil. En pil visar vilken körriktning som regleras. Pil förutsätter både primär och sekundär konfliktfrihet. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 19

FIGUR 4-1 er 4.3.3 Extrasignal (EN- och TVÅ-ljussignal) En extrasignal är avsedd för viss del av trafik som även regleras med huvudsignal (delvis separatreglering). Vid delvis separatreglering av svängande trafik kan Extra-signaler användas. Extra-signalen kan ha en eller två ljusöppningar och de används tillsammans med en huvudsignal. Beroende på användning benämns extrasignal markeringssignal eller undantagssignal. EN-ljussignal FIGUR 4-2 Extrasignal EN-ljussignal Signalen får endast användas för vänstersvängande trafik. Signalen ges funktion som MARKERINGS-signal. Signalen får endast tändas och släckas när den tillhörande huvudsignalen visar grönt ljus enligt figur nedan. Funktion som MARKERINGS- signal vid förgrönt vid eftergrönt 20 VGU VV publikation 2004:80 2004-05

Förgrönt Förgrönt innebär att trafiken i en tillfart startar före trafiken i motriktad tillfart i en blandfasreglerad korsning. Detta skapar en osäkerhet hos vänstersvängande trafik om och när motriktad trafik får grönt. Av detta skäl bör förgrönt undvikas. Om det ändå används bör detta markeras med en extrasignal med pil (markeringssignal). TVÅ-ljussignal FIGUR 4-3 Extrasignal TVÅ-ljussignal Signalen bör endast användas för högersvängande trafik. Signalen ges funktion som: UNDANTAGS-signal UNDANTAGS- och MARKERINGS -signal UNDANTAGS-signal FÖRE respektive EFTER sin huvudsignal Signalen får endast växla till och från grönt ljus via gult ljus när den tillhörande huvudsignalen visar rött ljus enligt figurer nedan. FÖRE huvudsignal Funktion som UNDANTAGS- signal När huvudsignalen visar rött ljus ska en växla via gult ljus VGU VV publikation 2004:80 2004-05 21

EFTER huvudsignal Funktion som UNDANTAGS- signal När huvudsignalen visar rött ljus ska en växla via gult ljus UNDANTAGS - och MARKERINGS-signal Signalen kan först fungera som UNDANTAGS-signal och därefter som MARKERINGS-signal eller omvänt beroende på om den uppträder FÖRE eller EFTER sin tillhörande huvudsignal. Om den högersvängande trafikströmmen, reglerad av en, inte har konflikt med fotgängare (cyklist) på övergångställe (cykelöverfart) efter sväng kan signalen också ges funktion som MARKERINGS-signal. Om signalen ska växla via gult ljus eller tändas/släckas avgörs av dess funktion enligt figurer nedan. TVÅ-ljus Funktion som UNDANTAGS- och därefter som MARKERINGS-signal När huvudsignalen visar rött ljus ska en växla via gult ljus. När huvudsignalen visar grönt ljus ska en släckas. Signalen ges funktion som UNDANTAGS-signal när huvudsignalen visar rött ljus. Den får då endast växla till och från grönt ljus via gult ljus enligt figur nedan. TVÅ-ljus Funktion som MARKERINGS- och därefter som UNDANTAGS-signal När huvudsignalen visar grönt ljus ska en tändas. När huvudsignalen visar rött ljus ska en växla via gult ljus. TVÅ-ljussignalen och dess tillhörande huvudsignal får inte växla på sätt som kan missförstås av trafikanterna. När den ena typen av signal växlar från grönt ljus via gult ljus får den andra inte samtidigt växla till grönt ljus via gult ljus. 22 VGU VV publikation 2004:80 2004-05

4.3.4 Kollektivtrafiksignaler Kollektivtrafiksignaler gäller för fordon i linjetrafik i eget körfält och spårvagnar. FIGUR 4-4 Kollektivtrafiksignal Kollektivtrafiksignaler har tre ljusöppningar för vitt ljus. Exempel på symboler visas ovanstående figur. 4.3.5 Gångsignaler Gångsignaler gäller gående. Gångsignaler har två ljusöppningar, en för rött ljus som visar symbolen av en stående person och en för grönt ljus som visar symbolen av en gående person. Gångsignaler bör kombineras med akustiska signaler samt taktil markering. Akustisk signal med långsam pulsfrekvens anger att rött ljus visas i gångsignalen och akustisk signal med snabb pulsfrekvens anger att grön signal visas. Snabb pulsfrekvens med avbrott anger att växling till rött ljus är omedelbart förestående. Taktil markering anger gångriktning samt övergångställets utformning för synskadade. FIGUR 4-5 Gångsignal VGU VV publikation 2004:80 2004-05 23

4.3.6 Cykelsignaler Cykelsignaler gäller cyklister och förare av moped klass II. Cykelsignaler har tre ljusöppningar precis som huvudsignal för fordon. Signalbildernas betydelse överensstämmer också med fordonssignalens. FIGUR 4-6 Cykelsignal 4.4 Stolpar Signalerna monteras företrädesvis på därför avsedda stolpar. Signalstolpar har två standardlängder. Normal stolpe är anpassad så att fordonssignalens gröna ljusöppning (underkant) ska monteras 2,3 m över körbanans horisontalplan. Hög stolpe monteras på motsvarande sätt för 4,5 meters höjd. Därutöver finns olika specialstolpar och konsoler för att underlätta en placering med god synbarhet. I undantagsfall kan även fästen för t.ex. belysningsstolpar eller konsoler för infästning på fasad användas. Är den tillåtna hastigheten för vägen högre än 50 km/tim bör huvudsignalen bortom korsningen vara högt placerad, normalt 4,5 m. Vid VR=70 eller högre skall stolpar vara eftergivliga eller skyddade med räcken enligt kap 3 Eftergivliga väg- och gatuutrustning i del Väg- och gatuutrustning. 4.5 Bakgrundsskärmar För att förstärka signalers synbarhet kan de kompletteras med svart bakgrundsskärm med vit bård. Vid utnyttjande av bakgrundsskärmar ska projektören särskilt tillse att inga signaler i den aktuella tillfarten skyms. Bakgrundsskärmen på en signal som placerats över ett körfält kan innehålla pilsymboler som visar vilken eller vilka riktningar signalen avser. 24 VGU VV publikation 2004:80 2004-05