VU 94S-2 13 Trafiksignaler 11 (109) 13.4 Utrustning

Transkript

1 VU 94S-2 13 Trafiksignaler 11 (109) 13.4 UTRUSTNING Ingående enheter i ett signalsystem är: styrutrustning, detektorer, signallyktor och stolpar. Allmänna krav på utrustning inom vägområdet finns i kap 16.3 Vägutrustning Styrutrustning Med styrutrustning avses utrustning för styrning inom trafiksignalområdet. Styrapparater för trafiksignalanläggningar bör placeras i uppvärmt väl ventilerat utrymme. Det kan vara särskilt apparatrum eller kiosk för styrutrustningar eller utrymme i en befintlig fastighet eller ett därför avsett skåp. Projektören bör kontrollera om byggnadslov skall sökas Detektorer Detektorer kan vara av olika typer såsom fordons-, gång-, cykel-och bussdetektor etc. Detektorer kan också indelas i grupper med hänsyn till funktion ex. passage, närvaro etc, eller vilken fysikalisk storhet som mäts samt dess konstruktion. I de flesta svenska trafiksignalanläggningar används detektorer av slingtyp (se Markbundna detektorer, induktiva). Detektortypen har fördelar i form av noggrann detektering och det är den utrustning som har den säkraste funktionen än i dag, även om andra typer av detektorer har funktionell kapacitet att i vissa fall ersätta slingdetektorer. Detektorn (egentligen detektorlogiken) skall ge indata om inkommande trafik till styrutrustningen. Detektorerna kan användas till mer än indata till tidluckametoden. Mätning av hastighet och beläggningsgrad kan användas till trafiksignalstyrning, även kombinerat med tidluckametoden. Vid detektering av cyklar krävs normalt riktningsverkande detektorer. Fordons riktning kan behöva avkännas t ex där en tillfart i en korsning är så smal att det är risk för feldetektering av motriktad trafik. Om induktiva detektorer används behövs normalt två stycken detektorer för hastighetsmätning och riktningsbestämning Markbundna detektorer, induktiva VV publikation 2002:

2 12 (109) 13 Trafiksignaler VU 94S-2 Detektorerna är här indelade i markmonterade detektorer och detektorer ovan mark. Slingdetektorn, som används i de flesta signalanläggningar i dag, består av en i vägbeläggningen nedfräst slinga av metalltråd som vid strömmatning mäter förändringen i induktans eller en frekvensskillnad då ett fordonpasserar. Noteras bör att en slingdetektors minimimått är c:a 1 x 1 meter, under denna storlek riskeras funktionen. Induktiva detektorer kan även ge feldetekteringar även om trafik inte direkt passerar över detektorn, känslighetsavståndet c:a 0.5 meter. Rätt monterad har slingdetektorn hög noggrannhet och kan fördelaktigt anpassas till form och storlek efter väggeometri och trafikanternas körsätt. Det finns även några andra former av markbundna sensorer. De är normalt stav- eller punktformade och skiljer sig mest ifråga om montagesätt och mätteknik. De kan t ex monteras i rör en bit ned i vägkroppen vilket kan ha fördelar i ett bättre skydd och åtkomlighet från rörmynning för service. Detektorn medger normalt inställning av flera känslighetsnivåer så att ex vis bussar kan särskiljas från övriga fordon (lastbilar/bilar/motorcyklar). Utbalanseringstid är ett viktigt begrepp. Efter en inställbar tid blir ett fordon som t ex parkerar på en detektor utbalanserat och detektorn fungerar igen om än med något sämre känslighet. Fordonsdetektor detekterar normalt passage och/eller närvaro av fordon. Vid detektering av närvaro brukar utbalanseringstiden vara lång och kortare vid passagefunktion. Grundinställningen av utbalanseringstid är normalt 7 min för närvaro- och 1 sekund för passagefunktion. Detektorer skall förläggas i BG (förstärkningsslagret). Montage nära beläggningsytan gör också att detektorn eller dess tilledning kan förstöras vid förslitning av vägbanan, särskilt på accelerations- och retardationssträckor. Vid beläggningsarbeten kan detektorerna också förstöras eller helt fräsas bort Detektorer ovan mark Detektorer ovan mark kräver normalt inte ingrepp i vägbanan utan monteras på lämplig höjd vid aktuell tillfart. Dessa detektorer kan används både för fordon och GC-trafik. Till dessa detektorer hör: Mikrovågsdetektorer (radar) Ultraljudsdetektorer Videodetektorer IR-detektorer Trycknapp VV publikation 2002:123

3 VU 94S-2 13 Trafiksignaler 13 (109) Tidluckametoden och LHOVRA-strategin är uppbyggt efter slingdetektorns funktionssätt. Montagehöjd för detektorer ovan mark och vinkel mot ankommande fordon gör att fordonets position vid mätning av tidlucka är svår att bestämma. Vid användning av detektorer ovan mark till trafiksignalstyrning behövs därför normalt anpassningar av styrfilosofi och noggrann funktionskontroll för att säkerställa avsedd funktion. Mikrovågsdetektorer och ultraljudsdetektorer använder reflektioner från träffade fordon. Dessa detektortyper har relativt god noggrannhet vid hastighetsmätning. Om god noggrannhet skall uppnås vid räkning av fordon eller trafiksignalstyrning kan detektorn behöva monteras annorlunda än vid hastighetsmätning. Dessa detektorer är kan användas för fotgängardetektering. Videodetektering består kortfattat i att kameror monteras på c:a 10 m höjd vid aktuell tillfart. Detekteringen sker i videodetektorns analysenhet, där videobilden processas i realtid och detekteringsytor läggs in i för vald styrstrategi. Videodetektorer, som använder ytdetektering och målföljningsstrategier används i trafiksignalanläggningar enbart som slingemulatorer. Vid installation är det viktigt att kameror placeras centrerat över den körbana som skall detekteras. IR-detektering sker genom att detektorns sökyta avläser värmestrålningen från objekt inom sökarean. Feldetektering är vanlig vintertid, då värmestrålningen försvagas p ga kyla. IR är kan för fotgängardetektering. Trycknappslåda avändes enbart av GC-trafik. Detaljerad utformningskrav finnes i VVFS. Tryckknappslåda för gående bör ha akustisk signal med automatisk anpassning av ljudnivån till omgivningsbuller ( db(a) ) samt taktilmarkering för synskadade. VV publikation 2002:

4 14 (109) 13 Trafiksignaler VU 94S Signallyktor Trafikanternas kontakt med trafiksignalen är signallyktorna. Därför är signal- och stolpplaceringen särskilt viktig. Trafiksignaler finns med olika ljuskällor, glödlampor lågvolt, halogen och med lysdioder (LED). I signalanläggningar, som avses i detta kapitel, används flerfärgssignaler (fordons-, cykel- och gångsignaler) och kollektivtrafiksignaler. Dess färg, form och betydelse regleras enligt VVFS. Nedan beskrivs dock några viktiga fakta för projektering av trafiksignalanläggningar Fordonssignaler Huvudsignal Fordonsignaler gäller för fordon. Fordonssignaler har normalt tre ljusöppningar, en för rött, en för gult och en för grönt ljus. Ljusöppningarna är cirkulära och kan också ha formen av en pil. En pil visar vilken körriktning som regleras. Pil förutsätter både primär och sekundär konfliktfrihet. FIGUR Huvudsignaler Extrasignal En extrasignal är avsedd för viss del av trafik som även regleras med huvudsignal. Signalen kan ha en eller två ljusöppningar. Beroende på användning benämns extrasignal markeringssignal eller undantagssignal enligt nedanstående figur. MARKERINGS- SIGNAL UNDANTAGS- SIGNAL FIGUR Extrasignaler VV publikation 2002:123

5 VU 94S-2 13 Trafiksignaler 15 (109) Kollektivtrafiksignaler Kollektivtrafiksignal gäller bilar i linjetrafik och spårvagn. s s FIGUR Kollektivtrafiksignal Kollektivtrafiksignaler har tre ljusöppningar för vitt ljus. I ljusöppningarna finns symboler, i den ena bokstaven S, i den andra ett vågrätt streck och i den tredje ett lodrätt streck. Den första och andra ljusöppningen kan dubbleras Gångsignaler Gångsignaler gäller gående. Gångsignaler har två ljusöppningar, en för rött ljus som visar symbolen av en stående person och en för grönt ljus som visar symbolen av en gående person. Gångsignaler bör kombineras med akustiska signaler samt taktil markering. Akustisk signal med långsam pulsfrekvens anger att rött ljus visas i gångsignalen och akustisk signal med snabb pulsfrekvens anger att grön signal visas. Snabb pulsfrekvens med avbrott anger att växling till rött ljus är omedelbart förestående. Taktil markering anger gångriktning samt övergångställets utformning för synskadade. FIGUR Gångsignal Cykelsignaler Cykelsignaler gäller cyklister och förare av moped klass. Cykelsignaler har tre ljusöppningar precis som huvudsignal för fordon. Signalbildernas betydelse överensstämmer också med fordonssignalens. VV publikation 2002:

6 16 (109) 13 Trafiksignaler VU 94S-2 FIGUR Cykelsignal Stolpar Signalerna monteras företrädesvis i därför avsedda stolpar. Signalstolpar har två standardlängder. Normal stolpe anpassad så att för fordonssignalens gröna ljusöppning (underkant) ska monteras 2,3 m över körbanans horisontalplan. Hög stolpe på motsvarande sätt för 4,5 meters höjd. Därutöver finns olika specialstolpar och konsoler för att underlätta placering med god synbarhet. I undantagsfall kan även fästen för t ex belysningsstolpar eller konsoler för infästning på fasad användas. Är den tillåtna hastigheten för vägen högre än 50 km/tim bör huvudsignalen bortom korsningen vara högt placerad, normalt 4,5 m. Vid VR=70 eller högre skall stolpar vara eftergivliga eller skyddade med räcken enl. kap 16.3 Vägutrustning Bakgrundsskärmar För att förstärka signalers synbarhet kan de kompletteras med svart bakgrundsskärm med vit bård. Vid utnyttjande av bakgrundsskärmar ska projektören särskilt tillse att inga signaler i den aktuella tillfarten skyms. Bakgrundsskärmen på en signal som placerats över ett körfält kan innehålla pilsymboler som visar vilken eller vilka riktningar signalen avser VV publikation 2002:123