Uppföljningsrapport: Vuxenhabiliteringens prioriteringsarbete 2010-09-15 Vuxenhabiliteringens Prioriteringsgrupp i samarbete med intresseorganisationer
2 Uppföljning av vuxenhabiliteringens prioriteringsarbete Vuxenhabiliteringen prioriteringsgrupp slutrapport 2008-08-27 föreslog en modell för det fortsatta prioriteringsarbete som en integrerad del av verksamheten. Förslaget antogs och uppföljning och utvärdering har nu inletts. Bakgrund: utdrag från slutrapporten: Vuxenhabiliteringens uppdrag och verksamhet Vuxenhabiliteringen i Värmland är en länsövergripande verksamhet som har till uppgift att erbjuda insatser till ungdomar och vuxna som ingår i verksamhetens målgrupp. Vuxenhabiliteringens kontakter med klienter och deras närstående pågår ofta under lång tid och syftar till ett bra och fungerande vardagsliv. Eftersom behoven förändras under olika perioder i livet varierar habiliteringsinsatsernas art och omfattning. Människor med funktionsnedsättningar ska i första hand få sina behov tillgodosedda genom insatser som omfattar alla medborgare. Av olika skäl behövs ibland kompletterande och specifika insatser som kräver särskild kunskap. Inom Vuxenhabiliteringen finns sådan kunskap och erfarenhet. Vuxenhabiliteringens prioriteringsverksamhet Prioriteringsgruppen på Vuxenhabiliteringen fick 070321 i uppdrag av verksamhetschefen på Vuxenhabiliteringen att ta fram en modell för Vuxenhabiliteringens prioriteringsarbete som bygger på LiVs övergripande riktlinjer. Modellen uppfyller två syften. Ett syfte är att använda modellen i det vardagliga arbetet med prioriteringar utifrån varje klientkontakt. Det andra syftet är att vara ett stöd för att effektivisera verksamheten. Om resurser används effektivt minskas behovet av att prioritera. Dels genom att tydliggöra Vuxenhabiliterings uppdrag så att resurser inte används för uppgifter som andra verksamheter har ansvar för. Dels genom en modell för utvärderingsarbete av insatser och metoder så att de som används är de som ger störst patientnytta. Behovsbegreppet Behov är det som en person faktiskt behöver oavsett om han/hon efterfrågar det. En nyttoaspekt finns inbyggd i behovsbegreppet. Det innebär att insatser måste vara ändamålsenliga och meningsfulla. Vuxenhabiliteringen arbetar med prioriteringar utifrån en bedömning av klienternas individuella behov, det vill säga inte enbart utifrån en diagnos. En insats som Vuxenhabiliteringen ska bistå med är att hjälpa klienterna att kartlägga och formulera sina behov. Modellförslag för prioriteringsarbete inom vuxenhabiliteringen Vardagliga prioriteringar ur ett klientperspektiv 1. Prioriteringar sker först i mottagningsteamet som fördelar remisser till storteamen. Klienter med behov av akuta insatser hänvisas till annan lämplig verksamhet. Krisärenden angelägenhetsgrad 3 hänvisas av verksamhetschefen till ett storteam eller direkt till specifik medarbetare enligt vuxenhabiliteringens rutin.
3 2. Storteamen ansvarar för nästa steg i prioriteringsprocessen. Där görs kartläggningar och klienterna får sina insatser (bedömning och behandling) utifrån sina behov från sitt utsedda individuella team. Vuxenhabiliteringens tillämpning av angelägenhetsgrad används i det fortlöpande arbetet. Angelägenhetsgrad är en bedömning av konsekvenser för klienter om insatser inte ges. En angelägenhetsgrad skall sättas inför bildande av varje klients individuella team och görs i samband med att en kartläggning rapporteras i storteamet. Denna ligger till grund för prioriteringen av ärendet. 3. Angelägenhetsgrad sätts också i samband med att det individuella teamet bedömer att en klient med pågående insatser har behov som kräver kompletterande eller förändrande insatser. Ärenden presenteras och prioriteras i storteamen tillsammans med nya ärenden. Ett individuellt team kan själva, eller genom diskussion i storteamet, avgöra om en insats skall avslutas genom att använda dokumentet angelägenhetsgrad. Dagsläge/pågående arbete 2010: Prioriteringsgruppen inom vuxenhabiliteringen, med representanter från intresseorganisationer, är åter sammankallat och har träffats regelbundet sedan januari 2010 och beräknas pågåpågå hela året. Intresseorganisationernas roll i VHs priogrupp: - bli mer insatta i hur Vuxenhabiliteringen jobbar och ge Vuxenhabiliteringen ökad kunskap om hur intresseorganisationerna jobbar, - fungera som kritisk granskare i prioriteringsarbete - givande och tagande för att vidga VHs perspektiv - återkopplingsfunktion, informations/synpunktsbärare till/från medlemmar inom respektive organisationen. En utvärdering av hur väl prioriteringsprocessen med tillämpning av angelägenhetsgrad har fungerat inom storteamen har genomförts under våren 2010. Utvärderingen från storteamen var positiv och samstämmig. Angelägenhetsgradsmodellen använts i det dagliga arbetet av samtliga medarbetare och är välfungerande. I samband med kartläggningsarbete har det visat sig vara ett bra mått för att skatta svårighet av klienternas behov. Diskussionerna inom storteamen har ökat medvetenheten om prioritering och gett en grund för en större öppenhet och likartad bedömning. Angelägenhetsgrad dokument är reviderad med kompletteringar inom området kommunikation maj 2010. Utifrån ett beslut från Yrkesrådet har yrkesgrupperna var för sig arbetat med ransoneringsförslag, det vill säja att göra mindre av vissa saker för att bättre ta hand om klienter med de största behoven. De reflekterande diskussionerna inom respektive yrkesgrupper har skett utifrån en muntlig utvärdering av vilken nytta olika insatser har haft för klienterna. Det har resulterat i ett flertal förbättrings- och effektiviseringsförslag vilket innebär mindre behov av att ransonera. De flesta förslag är likartade emellan de olika professionerna.
4 Gemensam effektiviserings/ransoneringsförslag för vuxenhabiliteringen: Verksamhetsprocess Större tydlighet vid uppstart av insatser, identifiering av behov, målsättning och planering av uppföljning och utvärdering redan från start. Översyn av habiliteringsplaneringsprocess pågår. Avslut av insatser när vi arbetar med personal som inte har förutsättning att genomföra uppgifter på grund av exempelvis organisation, ledning, baskunskap eller motivation. Avsluta insatser som ger lite patientnytta trots insatser under lång tid. Effektivisera administrativa rutiner t ex kring kallelser för att minska problemet med uteblivna besök. Information och utbildning Löpande gruppinformationstillfällen, kanske ett startpaket eller en öppen kuratorsmottagning för råd och information. På detta sätt behöver dessa behov inte mötas genom att bli ett ärende med egen kurator. Större satsningar på föreläsningar och utbildningar riktade både till olika klientgrupper, anhöriga, personalgrupper såväl som till andra myndigheter. Målet är att höja kompetensen hos flera aktörer. Öppna föreläsningar för allmänheten som inte kräver att en klient har kontakt med vuxenhabiliteringen. Arbete är påbörjat med att ta fram informationsmaterial, riktad till klienter, samverksanspartners och egna medarbetare, som kommer att läggas ut på interna och externa webbsidor. Detta frigör resurser då olika individer, godman och verksamheter själva kan informera sig om aktuella områden. Flera informationstillfällen ges till större grupper, t ex till anhöriga och personal. Detta kan ske i samarbete med våra samarbetspartner t ex BUP och BUH vilket skulle både höja kvalitén, stärka samarbete och underlätta övergången för ungdomarna och deras familjer. Vidareutveckla vårt informationsmaterial riktad och anpassad till målgruppen (lätt svenska, bildstöd) och andra intressenter. Material som tas fram av medarbetare som stödjer olika arbetsmetoder, i direkt klientarbete eller i utbildningssyfte, sprids och/eller tillverkas för hela verksamheten. Erbjuda bildverkstad, öppet hus där nätverket kan komma och jobba med och få stöd med pedagogiskt material kring en klient.
5 Behandling Prova arbetssätt med mer avgränsade insatser, t ex begränsat antal samtal följt av utvärdering. Utveckla gruppverksamhet ytterligare för att effektivisera. Utöka användande av skriftliga, bildmässiga material i fickformat som påminnelser för klienter om användande av lämplig strategi i olika situationer. Begränsa direkt anhörigstöd till max 5 tillfällen och det ska vara tydligt att problemet är relaterat till deras anhörig. Tydligare provning av vad som ingår respektive inte ingår i vuxenhabiliteringens uppdrag Inte ersätta andra specialistspecialistverksamheter, t ex smärtkliniken, psykiatrin.. Satsa mer på konsultativa insatser och bättre utvecklad samverkan. Bättre på att hänvisa till beslutsfattare, god man, personligt/juridiskt ombud vid frågor som tillhör deras ansvar. Stödja arbetet med lätt tillgängligt infomaterial. Begränsa insatser på klientens arbetsplats till information om klientens förmågor/behov samt konsultativt stöd till arbetsgivare. Inte ta över kommunernas basansvar för omvårdnad och habilitering som innebär en funktionsbesvarande arbetssätt. Detta innebär t ex att vi inte utbildar nyanställd personal eller vikarier. Om behovet är enbart hjälpmedel hänvisas klienten till kommunens arbetsterapeut. Utredningar och intyg görs i princip endast för personer som har pågående insatser på vuxenhabiliteringen. Vuxenhabiliteringen gör ej körkorts eller dyslexi utredningar. Det har även framkommit förslag som innebär att andra verksamheter ska gör en del av de saker som vuxenhabiliteringen tidigare har gjort. Vi väljer i detta skede att börja men förslag inom ramen för vår egen verksamhet. De flesta förslag är effektiviseringsförslag. Underlag för väl övervägda ransoneringar saknas i dagsläget. Arbetet med vuxenhabiliteringens vårdutbud och strukturerad dokumentation av evidens, både vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet, är påbörjat och kommer att ge oss ytterligare underlag i vårt arbete.
6 Fortsättning på prioriteringsarbete Denna rapport behandlas i LGT för att sedan spridas i varje storteam. Majoriteten av det praktiska prioriteringsarbete sker i teamet. Verksamhetsutvecklaren tar fram en mall för inventering av dagsläget. avseende de ransonerings/effektiviseringsförslag som har identifierats. Yrkesrådet ansvarar för att samordna en inventeringen. Inventeringen blir ett underlag för att följa förändringar inom verksamheten. Utifrån denna inventering görs en prioritering och planering av hur vi ska jobba med de specifika förslagen. Diskussion sker första i den interna prioriteringsgruppen för att sedan återkoppla till den större prioriteringsgruppen och inom verksamheten.