Individanpassat bemötande på demensboende genom ett Jag-stödjande förhållningssätt - utifrån ett lärande perspektiv

Individanpassat bemötande på demensboende genom ett Jag-stödjande förhållningssätt - utifrån ett lärande perspektiv Maria Hemgren FoU-rapport 67:2011 FoU Centrum för Vård, Omsorg och Socialt arbete Kommunerna i Linköping, Kinda, Mjölby, Motala, Ydre och Åtvidaberg samt Linköpings universitet

FoU-rapport 67:2011 Individanpassat bemötande på demensboende genom ett Jag-stödjande förhållningssätt - utifrån ett lärande perspektiv Författare: Maria Hemgren Handledare: Margareta Bredmar Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet FoU Centrum för vård, omsorg och socialt arbete Kommunerna i Linköping, Mjölby, Motala, Kinda, Vadstena, Ydre och Åtvidaberg samt Linköpings universitet

ISSN 1651-0232 författarna & FoU Centrum för vård, omsorg och socialt arbete, Linköpings kommun LiU-Tyck, Linköping, 2011

Sammanfattning För att förstå och kunna tolka en person med demens krävs kunskap om sjukdomen och hur den kan påverka personen som drabbas. Det finns ännu ingen medicin som kan göra en person med demens frisk men det finns metoder som kan underlätta för och stötta personen som drabbats. Denna rapport beskriver ett projektarbete där en personalgrupp arbetat utifrån en arbetsmetod kallad, jag-stödjande förhållningssätt. Metoden sätter den enskilde individen i fokus. Metoden syftar till att kartlägga den enskilde individen, vad denne kan göra självständigt och vad denna på grund av sin sjukdom behöver ha extra stöd och hjälp med i sitt dagliga liv. Syftet är även att genom denna kartläggning få en förståelse för vilka funktioner som finns och vilka funktioner som sviktar för den enskilde. Kartläggningen ligger sedan till grund för den genomförandeplan personalen arbetar utifrån. Syftet med detta projekt är att pröva om denna metod fungerar att använda praktiskt i verksamheter för personer med demens. I projektet vill vi även se om metoden förändrar synen på det arbete personalen idag utför, både enskilt och i arbetsgruppen, om denne får möjlighet till handledning och reflektion. Vi vill även se om metoden kan bidra till en förändring i medicineringen av personen med demens i och med att personalen arbetar utifrån denna metod. Resultatet visar på ett mer medvetenhet av hur man arbetar i personalgruppen. Det visar även på att medarbetaren nu har större fokus på den enskilde individen. En personifiering som leder till djupare kunskap och förståelse för den enskilde och dennes förmågor och brist på förmågor sjukdomen medför. Metoden visar även på ett tydligare och mer samstämmigt bemötande hos hela personalgruppen gentemot den enskilde. Slutsatsen efter detta projekt är att denna metod ger en ökad förståelse för den enskilde och personifierar den enskilde individen med en demenssjukdom. Ett jagstödjande förhållningssätt underlättar för personalen att gemensamt komma fram till en bemötandeplan och hjälper dem även att arbeta mer samstämmigt och bemöta personen med demens på ett likvärdigt sätt utifrån dennes förmågor.

Förord Som Demensvårdsutvecklare har jag träffat många personer med demenssjukdom. Jag har träffat personer med denna sjukdom som varje dag försöker att hitta lösningar och strategier för att klara av sin sjukdom och få dagen att fungera. Jag har också träffat vårdbiträden och undersköterskor som gör allt de kan utifrån de resurser och den kunskap de besitter för att på bästa sätt stötta och hjälpa personer med demenssjukdom. När jag så fick möjligheten att bedriva ett projekt riktat mot personal och personer med demens föll det sig ganska naturligt att försöka finna en gemensam väg för dessa två grupper. Min förhoppning var att hjälpa personalen att försöka förstå den demenssjukes symtom och stötta personalgruppen för att bättre kunna underlätta den demenssjukes vardag. Detta är resultatet av projektet. Jag måste dock poängtera att jag aldrig kunnat göra detta på egen hand. Maria Ivarsson har bidragit med sina kunskaper vid projektansökan, Verksamhetscheferna Annette Göransson och Madelene Szente har hjälpt till med grupp intervjuer. Cecilia Gurung-Foxner och Mari Edeson (verksamhetschefer på Landeryd under projekttiden), tack för att ni vågade satsa på detta trots att ni visste att vi skulle komma att lämna enheten, utan ert engagemang som verksamhetschefer och er syn på att ingenting är omöjligt hade vi inte kommit dit vi kom. Min kollega Kerstin Angvik och min handledare från FoU, Margareta Bredmar, tack för ert stöd, kritik, frågor, förslag och uppmuntran. Sist men inte minst alla ni vårdbiträden och undersköterskor på Landeryds Vårdbostäder som med entusiasm och intresse tog er an, deltog och delade med er av era kunskaper, erfarenheter och tankar i projektet. Utan er skulle denna resa inte ha blivit av.

Innehållsförteckning 1. INLEDNING 1 1.1 Mål för projektet 2 1.2 Syfte med projektet 2 1.3 Begrepp i rapporten 3 1.4 Disposition 3 2. BESKRIVNING AV PROJEKTET 5 2.1 Landeryds vårdboende 5 2.2 Planering för projektet 5 2.3 Registrering av vid behovsmediciner 6 2.4 Att arbeta med bemötandeplaner utifrån ett jag-stödjande förhållningssätt. 6 2.5 Författarens roll i denna FoU-rapport 6 3. TEORETISK REFERENSRAM 7 3.1 Demenssjukdom 7 3.2 BPSD 9 3.3 Individanpassat bemötande 10 3.4 Omvårdnad och omsorg 11 3.5 Jag-stödjande förhållningssätt 11 3.6 Lärande i praktiken 15 4. METOD 17 4.1 Bearbetning och analys 19 4.2 Metodreflektion 19 4.3 Etiska aspekter 20

5. GENOMFÖRANDET AV PROJEKTET - PROJEKTPROCESSEN 21 5.1 Landeryds demensavdelning 21 5.2 Handledningsprocessen utifrån ett jag-stödjande förhållningssätt 21 5.3 Frågeenkäter och gruppintervjuer 24 5.3.1 Aktivitet/Miljö/Bemötande 24 5.3.2 Hot och våld 29 5.3.3 Medarbetarnas upplevelser av handledningen 32 5.4 Användande av vid behovs mediciner 34 5.5 Användandet av och förändringar i dokumentet kartläggningen av personens förmågor 35 6. LÄRDOMAR UTIFRÅN HANDLEDNINGSPROCESSEN 37 6.1 Sammanfattning och utvärdering under handledningen 37 6.2 Delaktighet från chefen 37 6.3 Svårigheter kring individanpassade bemötandeplaner 38 6.4 Aktiviteter för de boende 39 6.5 När är det dags att avsluta och gå vidare 39 6.6 Kartläggning och handledning som ett lärande 40 6.7 Handledning i gruppen 42 6.8 Hinder i processen 43 7. TIPS/SAKER VI HAR LÄRT OSS LÄNGS MED VÄGEN. 45 REFERENSLITTERATUR 47 Bilagor

1. Inledning I och med att samhället har förändrats har även synen på vården förändrats. Från att ha sett alla äldre som en grupp ser vi idag den enskilde individen och dennes unika sidor. De nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom, (som behandlats och kom ut under 2009) trycker på den enskilda individens rätt till personcentrerad omvårdnad, personalutbildning och regelbunden handledning. De nationella riktlinjerna eftersträvar även mer evidens baserade metoder för en god demensvård (Socialstyrelsen 2009-126-236). Socialtjänstlagen (2 001:453) ställer idag även krav på att det ska upprättas genomförandeplaner 1 på alla personer som får stöd av utförare inom äldreomsorgen. Dessa genomförandeplaner skall även innehålla en detaljplan 2. Genomförandeplanen är ett levande dokument som förändras då den äldres behov förändras. I genomförandeplanerna finns det stödord för vårdpersonalen att utgå ifrån. Ett av stödorden är bemötande. Det vi har kunnat se i genomförandeplanen är att det ofta står väldigt lite, många gånger endast, X vill bemötas med respekt, och få bevara sin integritet. Det är ju gott, men många gånger glömmer vi i personalgrupperna att diskutera och skriva ner HUR. Hur ska vi göra för att X ska känna att han/hon bemöts med respekt och får bevara sin integritet? Detta kan bero på att bemötande är något man av tradition bara gör och inte alltid pratar om. Bemötande är en stor del av den som vi inom vården kallar den tysta kunskapen, det medarbetaren praktiskt utför. Men hur ska vi då kunna veta hur vi bemöter/är mot den äldre på rätt sätt utan att prata om det med våra medarbetare och hur vet vi att alla gör på samma sätt om vi inte skriver ner hur den äldre vill ha det i bemötandet/mötet? Cars och Zander (2006) har i sin bok Samvaro med dementa beskrivit ett jagstödjande förhållningssätt och hur man skriver bemötandeplaner 3 utifrån detta. Cars och Zander (2006) har i samband med en utbildning påtalat att metoden inte har utvärderats på ett tillfredsställande sätt. Det hoppas vi nu kunna bidra med i och med detta projekt. 1 En genomförandeplan utgår från det biståndsbeslut som tagits av kommunens handläggare och i samråd med den enskilde, vid välkomstsamtal på boendet. 2 Insatserna och målen från genomförandeplanen planeras i detalj, detta dokument kallas detaljplan. 3 Bemötandeplan är ett dokument där man beskriver vilket bemötande varje person behöver. Planen hjälper personalen att bemöta den enskilde så lika som möjligt. 1

För att utveckla bra detaljplaner och för att öppna upp för samtal om den enskilde äldres behov behöver vi finna nya verktyg/metoder att arbeta utifrån på våra enheter. Syftet med detta projekt är att utveckla vårt arbete i demensvården. Detta gör vi genom att prova en för oss ny metod (jag-stödjande förhållningssätt). Projektet består av en demensutbildning till all personal som arbetar på de två demensavdelningarna på Landeryds vårdbostäder, där projektet bedrivs. Efter detta följer en fördjupningsdel där personalen på en av demensavdelningarna får handledning utifrån ett jag-stödjande förhållningssätt. Handledningen dokumenteras och framtagna bemötandeplaner provas praktiskt i arbetsgruppens vardagliga arbete. Vår förhoppning med detta projekt var att det skulle falla så väl ut att vi senare kan komma att implementera detta arbetssätt till båda demensavdelningarna på Landeryd, samt på flera av våra enheter. Vi har även valt att under projektet se över de boendes mediciner. Vi har valt att undersöka om användandet av vid behovs mediciner, som ofta brukar bestå av lugnande mediciner, minskar i och med att personalen har ändrat sitt arbetssätt. Medicinanvändningen har registrerats under en månad i början av projektet och under en månad i slutet av projektet. Detta kommer att redovisas i ett eget avsnitt. (5.4) 1.1 Mål för projektet 1. Att utveckla ett individanpassat bemötande. 2. Att det efter projektets slut ska finnas en bemötandeplan utifrån ett jagstödjande förhållningssätt på alla boende med demenssjukdom på den avdelning som är med i projektets andra del. 3. Att utveckla individualiserad vård och omsorg. 1.2 Syfte med projektet Syftet med detta projekt är att se om medarbetaren genom att använda dokumentet kartläggning av förmågor och utforma bemötandeplaner kan få en fördjupad förståelse för den demenssjuka personens beteende. Samt att kunna se hur han hanterar sin vardag utifrån sin sjukdom. Vidare innebär det att utifrån denna förståelse, hitta strategier för att kunna hjälpa den boende att hantera sin vardag utan att för den delen hota hans integritet. Ett ytterligare syfte med projektet är att se om hot- och våld situationer kan minska eller helt förhindras om medarbetarna använder sig av och arbetar utifrån bemötandeplaner. 2

1.3 Begrepp i rapporten När vi pratar om personal kan vi använda oss av många ord för detta. Det kan vara medarbetare, personal, kollegor, vårdpersonal. I denna rapport har jag valt att använda mig av medarbetare samt personal. Även då vi pratar om den äldre som bor på boendet använder vi oss av många begrepp. Personen kan kallas brukare, vårdtagare, demenssjuk, boende, inneboende eller klient. I denna rapport har jag valt att använda benämningen boende eller person med demenssjukdom, ibland benämner jag även personen med; han. 1.4 Disposition Kapitel två i rapporten ger en beskrivning av projektet och enheten där projektet drevs. Här beskrivs även de arbetsredskap vi använde oss av. I kapitel tre beskrivs den teori som projektet är kopplad till. I kapitel fyra beskrivs de metoder vi använt oss av såsom handledning, enkäter och gruppintervjuer. Här beskrivs även förändringen av de enkäter som besvarats i projektet. I kapitel fyra tas även etiska aspekterna upp samt metodreflektion. I kapitel fem redovisas resultatet av handledningen, medicinanvändningen, en sammanställning av resultatet från enkäter och gruppintervjuer. Kapitel fem beskriver även hur dokumentet kartläggning av förmågor förändrades. Här presenteras även fördjupade exempel av de lärdomar vi fått under processen. Avsnitt sex är en avslutande diskussion där redovisas tips på lärdomar under projektets tid. 3

4

2. Beskrivning av projektet 2.1 Landeryds vårdboende På Landeryd vårdbostäder finns det 49 lägenheter fördelat på fyra avdelningar, av dessa fyra avdelningar är två demensavdelningar och två sjukhemsavdelningar. På varje demensavdelning finns det 11 lägenheter för personer med demens. På varje avdelning arbetar tre medarbetare under dagtid. Under tiden projektet utfördes hade en demensavdelning förstärkning med två resurser som fanns där för två inneboende. På demensavdelningarna bor personer med demensdiagnos. Bland annat bor där personer med diagnoser som; alzheimers sjukdom, vaskulärdemens och frontallobsdemens. Någon boende har även fått diagnosen demens uns, det vill säga att personen har tydliga demensliknande symtom, men vilken form av demens han har är inte utrett. Blanddemens är även ett uttryck som används vid utredning, det vill säga att den boende har en blandning av flera olika demensdiagnoser. 2.2 Planering för projektet Vid projektets början beslutades att samtliga medarbetarna på de två demensavdelningarna på Landeryds vårdbostäder skulle få grundläggande utbildning i demens. Man anordnade en heldags demensutbildning, samt en halvdags utbildning i jag-stödjande förhållningssätt. Därefter kom en av de två demensavdelningarna att delta i handledning under projektets tid. Handledningen varade i två timmar, varannan vecka under hela 2009. Ett uppehåll gjordes under sommarmånaderna Alla medarbetare på avdelningarna fick möjlighet att låna boken Samvaro med dementa av Cars och Zander (2006). Vid tre tillfällen (januari, maj och november 2009) planerades det in att medarbetarna som erhöll handledning, skulle besvara enkätfrågor. Dessa frågor följdes av gruppintervjuer. Intervjuerna kommer att hållas av verksamhetschef från en annan enhet. Ett informationsblad om projektet skickades till närstående till de boende på demensavdelningarna. 5

2.3 Registrering av vid behovsmediciner I projektet ingick även att försöka mäta effekten av att använda bemötandeplaner utifrån ett jag-stödjande förhållningssätt. Ett av instrumenten som kom att användas var registrering av så kallade vid behovs mediciner. Ansvarig sjuksköterska fick i uppdrag att registrera användningen av vid behovs mediciner under februari månad 2009 samt under december månad samma år. 2.4 Att arbeta med bemötandeplaner utifrån ett jag-stödjande förhållningssätt. Jane Cars och Birgitta Zander (2006) har ur sin bok; Samvaro med dementa Råd till anhöriga och personal om bemötande beskrivit ett jag-stödjande förhållningssätt. Tillsammans med Nestor, Södertälje (2005) har de tagit fram ett formulär (Kartläggning av förmågor) och en manual där det beskrivs hur man skriver bemötandeplaner utifrån ett jag-stödjande förhållningssätt. Linköpingskommun bedriver tillsammans med landstinget ett projekt, Landstingskommunala Mobila Demensteamet, (Mobila demensteamet) Det mobila demensteamet har gjort en fri översättning av Cars och Zanders karläggning och i detta projekt har vi valt att använda oss av den versionen. (Bilaga 1) Projektet utgår utifrån Cars och Zanders bok och det Mobila Demensteamets kartläggning av förmågor för att på så sätt utveckla de genomförandeplaner som redan utarbetas på enheten. Den nya bemötandeplanen blir grunden för att stötta/hjälp personer med demenssjukdom. 2.5 Författarens roll i denna FoU-rapport Författaren till rapporten är även den person som har haft handledning i personalgruppen. Då denne även arbetar som demensvårdsutvecklare i Attendo Care, region Sydost, har hon en god insyn i verksamheten. Demensvårdsutvecklarens arbetsuppgifter är förutom att hålla i detta projekt, att finnas som rådgivande stöd till boende, anhöriga, medarbetare och chefer som arbetar eller bor på de enheter Attendo har som uppdrag. Fördelar med detta kan vara att handledaren har viss kunskap om verksamheten. Hur denna bedrivs, handledaren har även kontinuerlig kontakt med enheten utöver handledningen och har funnits med som råd och stöd för medarbetare och närstående när bemötandeplaner har diskuterats. Handledaren har även kunnat vara behjälplig vid vissa inköp då detta är en del av arbetsuppgifterna. Emellertid för att inte påverka personalgruppens svar vid gruppintervjuer har två utomstående verksamhetschefer ansvarat för intervjuerna. 6

3. Teoretisk referensram Här presenteras litteratur, teori och författningar som är relevant för projektet. Detta för att läsaren ska få en förståelse för vad den modell jag-stödjande förhållningssätt som vi använt oss av i projektet handlar om. Demens beskrivs även på ett kortfattat sätt likaså lärande i praktiken. De nya Nationella Riktlinjerna kommer även att ha en betydande roll för den framtida demensvården varvid även den nämns i detta avsnitt. Socialstyrelsen (2009-11-14) beräknade 2008 att antalet personer med en demenssjukdom har uppgått till 148 000. Nästan 50 procent av Sveriges befolkning som är äldre än 90 år har en demenssjukdom och av befolkningen mellan 65 90 år har åtta procent insjuknat i en demenssjukdom. Antalet personer med demenssjukdom under 65 år beräknades vara ca 8 000 år 2008, varav de flesta var mellan 60 65 år gamla. Enligt Socialdepartementet (Ds 2 003:47) beräknas att ca 23-24 000 personer årligen insjuknar i någon form av demenssjukdom. Socialstyrelsen (Socialstyrelsen artikelnummer: 2009-11-14) beräknade att år 2005 betalade det svenska samhället ca 50 miljarder kronor för vård och omsorg för personer med demens. 85 procent av kostnaden betalades av kommunerna i landet. 3.1 Demenssjukdom De diagnostiska kriterierna för demens är att personen har; minnesstörning, problem i det dagliga vardagslivet som inte funnits tidigare t.ex. nedsatta sociala funktioner eller oförmåga att känna igen personer och föremål. Tillståndet har försämrats fortlöpande och hållit i sig i minst sex månader. Man har även minst en av följande symtom; svårigheter med förmågan att tolka intryck, försämrad språkförmåga och/eller försämrad praktisk förmåga (Fahlander m.fl. 2009 s.18). Alzheimers sjukdom är den vanligaste demensformen ca 42 % av de som drabbas av en demenssjukdom får alzheimers sjukdom. Alzheimers sjukdom hör till de så kallade primärdegenerativa demenssjukdomarna det vill säga att orsaken till insjuknandet inte är känt. Sjukdomen drabbar hela hjärnan men i början ser man främst försämringar i de områdena där minnet, ordförståelse, igenkänning samt orientering finns. Detta kan visa sig genom till exempel att personen har ordglömska, glömmer vart han har lagt saker, känner inte längre igen ansikten, eller saker och vad dessa är till för, har svårt att känna igen sig i sin omgivning. Personer med alzheimer sjukdom blir även ofta initiativlösa och 7

har svårigheter att motivera sig att utföra saker. Förloppet är ofta smygande och det kan ta år från att personen fått de första symtomen till att denna uppsöker vård och får en diagnos.(delin & Rundgren 2007) Vaskulär demens är den näst vanligaste demenssjukdomen (ca 26 % drabbas av denna). Detta är egentligen ett samlingsnamn för skador som gett en demensutveckling i hjärnan där orsaken till skadorna är kärlskador i form av proppar och blödningar. Till skillnad från alzheimers sjukdom vet man här orsaken. Riskfaktorer för att drabbas av vaskulär demens är bland annat, hjärtsjukdom, diabetes och rökning. Debuten kan vara plötslig och här ses ofta en stegvis försämring hos personen. Hur personen påverkas av sjukdomen beror på vilka skadeområden i hjärnan som drabbas.(delin & Rundgren 2007) Cirka 9 % av de som drabbas av en demenssjukdom får diagnosen Frontallobsdemens (ibland även kallad pannlobsdemens) Sjukdomen angriper främst pannloberna och främre delen av tinningloberna. Tidiga symtom är bland annat personlighetsförändringar, bristande sjukdomsinsikt, bristande omdöme samt hämningslöshet och distanslöshet. I början av sjukdomen skiljer sig frontallobsdemens mellan till exempel alzheimers sjukdom som de flesta förknippar med ordet demens. En person med frontallobsdemens har ofta minne, orienteringsförmåga och språkförståelse intakt långt in i sin sjukdom. Resterande 23 % av de som drabbas av demens får diagnoser som till exempel, blanddemens, demens orsakad av infektion, Lewy body demens (Delin & Rundgren 2007) Symtomen vid demenssjukdom kan indelas i tre huvudgrupper. De kognitiva funktionernas såsom minne, orientering, logiskt tänkande, språklig förmåga och spatial förmåga påverkas och är den första gruppen av symtom. BPSD är den andra gruppen av symtom (se avsnitt 3.2). Den tredje gruppen symtom utgör funktionell försämring med bland annat svårigheter i ADL-funktionen 4. (Cars & Zander, 2006) Demenssjukdomen påverkar främst minnet och förmågan till inlärning hos den drabbade, sjukdomen påverkar även förmågan till att tänka abstrakt och omdömet hos honom. Medvetenheten finns ofta kvar hos den drabbade men det sociala beteendet ändras. Förmågan hos personen att kommunicera försämras, det är inte ovanligt att personen har försämrad talförmåga och språkförståelse. Demenssjukdomen kan även leda till att personen blir personlighetsförändrad, insiktslös, omdömeslös och ibland även aggressiv. Personen får varefter 4 ADL Allmän daglig livsföring; det vill säga, de grundläggande aktiviteter som en person måste kunna för att ha ett självständigt vardagsliv. Till exempel att kunna sköta personlig hygien, äta, kommunicera etc. 8

svårigheter att utföra vardagliga sysslor såsom att t.ex. använda bestick, telefon eller att knäppa knappar.(angvik & Björk, 2005) I dagsläget går det inte att bota demenssjukdom utan omvårdnaden kring personen som drabbats går ut på att lindra de symtom sjukdomen ger och att på olika sätt kompensera för de olika funktionsnedsättningar som personen drabbas av. Syftet för omvårdnadspersonalen är att ge en så god livskvalitet som möjligt och att underlätta dagen för den sjuka under sjukdomens olika skeden. (Fahlander m.fl. 2009) Funktion Frontallobsdemens Alzheimers sjukdom Vaskulär demenssjukdom Minne Lätt nedsatt Mycket Växlande nedsatt Personlighet Tidigt förändrad Sent förändrad Ibland välbevarad Debutålder Ofta yngre Yngre-äldre Äldre Språkstörning Steriotyper Afasi Ofta afasi Kärlsjukdom Kan finnas Kan finnas Regelmässigt Gångstörning Neurologiska symtom Sjukdomsinsikt Urininkontinens Sent Ganska tidigt Saknas Tidigt Källa: Delin, Rundgren (2007) s. 375 Sent Sent Kommer sent Sent Tidigt Ofta tidigt Ofta påtalig Ofta sent 3.2 BPSD Ibland kan en person med demenssjukdom oavsett diagnos uppvisa en rad svårförståeliga och svårhanterliga symtom och beteenden som följd av demenssjukdomen. Dessa symtom brukar i fackliga termer kallas BPSD Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens (ca 80 % av dem som drabbas av demens drabbas någon gång i sin sjukdom av BPSD). (Fahlander m.fl. 2009) BPSD är den andra huvudgruppen av symtom som en person med demens kan drabbas av och kan innebära vanföreställningar, hallucinationer, nedstämdhet, sömnstörningar, ångest, emotionell labilitet, fysisk aggressivitet, irritabilitet, vandrande, rastlöshet, ropbeteende. Livskvaliteten påverkas negativt 9

vid BPSD och orsakar stort lidande för personen med demenssjukdom. Närstående och personal påverkas också och vårdtyngden kan öka. BPSD är vanligast vid medelsvår demens men förekommer vid alla stadier av sjukdomen. (Cars & Zander, 2006) 3.3 Individanpassat bemötande I de nationella riktlinjerna (2010, s.22) står följande; Rekommendationer för omvårdnad Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör Ge personer med demenssjukdom en personcentrerad omvårdnad (Prioritet 1). Individanpassat bemötande eller personcentrerad omvårdnad innebär att man ser personen och inte hans sjukdom och då sätter personen i centrum. Den som vårdar sätter vikten vid att se den demenssjukes verklighet utifrån hans perspektiv. Genom att anpassa omvårdnaden och miljön utifrån den demenssjukes perspektiv underlättas hans vardag. (Socialstyrelsen 2010) För att kunna ge ett individanpassat bemötande skriver Edberg (2002) krävs det att den som vårdar har den kunskap och information som behövs. Edberg (2002) skriver även att som vårdare tar man hänsyn till och respekterar den funktionsförmåga personen med demens har och utifrån detta anpassar bemötande och miljö så att personen kan leva sitt liv såsom han önskar. Edberg (2002) skriver även att det krävs ett mångdimensionellt förhållningssätt för att förstå personen, det vill säga det krävs kunskap om personens personlighet, hans tidigare vanor och fysiska och psykiska hälsa. Av stor vikt är även att ha kunskap om personens aktuella förmågor och hur den omgivande miljön påverkar personen med demens. Socialstyrelsen (Nationella riktlinjerna 2010, s. 21) skriver; Den personcentrerade omvårdnaden innebär att personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten Bemöter personen med demens som en person med upplevelser, självkänsla och rättigheter trots avtagande funktioner Strävar efter att förstå vad som är bäst för den demenssjuke utifrån dennes perspektiv Värnar om den demenssjukes självbestämmande och möjlighet till medbestämmande Ser den demenssjuke som en aktiv samarbetspartner Bekräftar den demenssjuke i dennes upplevelse av världen Strävar efter att involvera den demenssjukes sociala nätverk i vården och omsorgen Försöker upprätta en relation till den demenssjuke. 10

3.4 Omvårdnad och omsorg Socialdepartementet skriver; Syftet med omvårdnad är att stärka hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa, återställa och bevara hälsa utifrån personens individuella möjligheter och behov. (Ds 2003:47 s. 53) Omvårdnad inom hälso- och sjukvården innebär att ge hjälp under en längre eller kortare tid till personer som på grund av sitt hälsotillstånd inte själva klarar av att planera och/eller genomföra sina vardagliga sysslor. Omvårdnad innebär även att skapa en god miljö, att lindra smärta och att ge stöd och hjälp att bearbeta situationen personen befinner sig i. Omsorg; innebär att skapa drägliga levnadsförhållanden utifrån den enskildas förutsättningar, oberoende vad som kan tyckas vara normalt eller friskt. Att en person kan utföra praktiska sysslor på ett professionellt vis med noggrannhet, omtanke och med känslomässigt engagemang. (Socialdepartementet Ds 2003:47) 3.5 Jag-stödjande förhållningssätt Jag-stödjande förhållningssätt hjälper personal och anhöriga att kunna ge den demenssjuka personen ett individanpassat bemötande. Cars och Zander (2006) liknar människan vid ett pussel, där varje förmåga/funktion är en pusselbit. För att vara/bli en hel människa krävs att människans pussel är helt. Det vill säga att vi har alla våra förmågor/funktioner intakta. Alla bitar påverkas och integrerar med varandra och en person formas. När en person blir gammal sviktar dessa förmågor mer eller mindre och ofta hittar den äldre strategier för att hantera detta. Vid en demenssjukdom behöver personen inte bara hantera de förändringar och förluster som åldern medför utan demenssjukdomen ökar på dessa förluster. Detta gör att flera förmågor/pusselbitar ändrar form eller försvinner helt. Jag-stödjande förhållningssätt är en metod som utgår från våra jagfunktioner. Dessa funktioner är: Tankeförmåga, upplevelse av sig själv och omvärlden, känslokontroll, omdöme, relationer till andra, praktisk förmåga, känslighet för sinnesintryck, försvar och självkänsla. Om någon av bitarna fattas kan inte pusslet (jaget/självkänslan) bli helt. 11

Tankeförmåga Relationer till andra Kontroll av känslor Känslighet för sinnesintryck Självkänsla Upplevelse av sig själv och omvärlden Självständigt fungerande Försvar Omdöme Figur 1 Egen figur utifrån Cars och Zanders (2006) beskrivning. När Cars och Zander (2006) beskriver tankeförmågan inkluderar de uppmärksamhet, koncentration, minne, språk och abstrakt tänkande. I och med att en person drabbas av en demenssjukdom tappar han mer eller mindre flera av dess funktioner. Detta kan visa sig genom att personen har svårt att koncentrera sig på mer än en uppgift i taget eller samtala med mer än en person åt gången. De minnesstörningar som förekommer vid en demenssjukdom leder till att personen förlorar upplevelsen av sig själv. Minnet är som en länk mellan dåtid, nutid och framtid. Där finns vår personlighet, våra erfarenheter, kunskaper och känslor. Utan minne blir vi fångade i nuet menar Cars och Zander (2006). En av de första försämringarna man brukar se hos personer med demens är svårigheten att komma på rätt ord en ordglömska. Man får även svårare att förstå vad andra säger. Ju svårare en person har att förstå vad som sägs desto viktigare blir det för omgivningen att lära sig hur man ska förklara. Längre in i sjukdomen kan personen mekaniskt läsa, men ofta utan att förstå innehållet i det han läser. Förmågan till abstrakt tänkande försämras vid en demenssjukdom, personen får svårt att föreställa sig hur någonting är. Detta leder även till att han får svårare att överblicka saker och att planera och lösa problem. 12

När en person drabbas av en demenssjukdom förändras relationer till andra. Personen kan ofta visa stor social kompetens på ett ytligt plan, men han har svårt att knyta an till andra på ett djupare plan och får även svårt att hålla en relation vid liv. Känslokontroll är något vi ofta lär oss, vi lär oss att stå ut med besvikelse och svikna förhoppningar. Vi blir kära, ledsna, oroliga och glada. Det vi förtar oss i livet bygger på våra känslor och behov och de påverkar våra handlingar och tankar. Vid en demenssjukdom påverkas känslokontrollen. Personen kan inte alltid tolka och påverka sina känslor som tidigare. Detta kan leda till att en person med demens blir arg och irriterad, orolig och ledsen. Upplevelsen av omvärlden förändras vid en demenssjukdom. Personen kan bli osäker på vart han är, vilken dag det är, vilka människorna runt omkring honom är och vad de har för förhållande/relation till honom. Detta kan ofta leda till oro, ångest, och en rädsla av att man håller på att bli tokig, en rädsla personen kan uppleva vara jobbigt och svårt att berätta för andra om. Sjukdomen leder även till att personen får svårt att tolka sina sinnesintryck det vill säga att förstå det han ser, hör, smakar, luktar och känner. Att kunna uppföra sig lämpligt i olika situationer och att kunna bedöma konsekvenserna av det vi gör är viktigt i samvaron med andra personer. En person med demens blir ofta på grund av sin sjukdom omdömeslös och får svårigheter att se konsekvenserna av ett visst handlande då han ofta lever här och nu. Att gå till försvar är för oss människor ett sätt att skydda oss från stark ångest och obehagliga känslor. Detta är något vi i de flesta fall gör omedvetet. Hur vi försvarar oss beror på tidigare erfarenheter. Vi kan försvara oss på många olika sätt ex genom att regrediera, projektera, rationalisera, tränga bort det obehagliga eller att förneka det som hänt. Detta tar väldigt mycket energi och kraft. Vid en demenssjukdom påverkas försvaren och en person med demens använder dem för att släta över sitt beteende ibland. Vid en demenssjukdom påverkas förmågorna olika mycket. Det finns ingen typisk demenspersonlighet utan varje person är unik även i sin sjukdom. Hjärnskadans storlek och lokalisation har betydelse, men personlighet, personens sätt att reagera och hur livet har varit har också det betydelse. Cars och Zander (2006) menar att omgivningens bemötande och en väl anpassad miljö är också en viktig del för att underlätta för den sjuke. För att som personal/närstående kunna underlätta miljön och de vardagliga sysslorna för den demenssjuka menar Cars och Zander (2006) att det är av vikt att man är familjär med jagfunktionerna och vilka funktioner som sviktar hos personen för att utifrån detta kunna bemöta och underlätta för honom på bästa sätt. I början av en 13