DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 Hälsan hos barn och unga med www.fhi.se A 2011:08
A 2011:08 UPPLAGA 1:2 ISSN: 1653-0802 ISBN: 978-91-7257-839-5 (PDF) ISBN: 978-91-7257-840-1 (PRINT)
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 3 Innehåll FÖRORD... 5 SAMMANFATTNING... 6 SUMMARY... 8 Survey of mental health among children and adolescents 2009... 8 The health of children and adolescents with disabilities... 8 1 INLEDNING... 10 1.1 Barn och unga med prioriterade inom både folkhälsopolitiken och funktionshinderspolitiken... 10 1.2 Klassifikationer och definitioner av och funktionshinder... 11 1.3 Förekomsten av ar hos barn, unga och vuxna... 12 1.3.1 Den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa... 12 1.3.2 Levnadsförhållandena hos barn... 13 1.3.3 Barnens miljöhälsoenkät... 14 1.3.5 Den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor... 15 1.3.6 Undersökningar av levnadsförhållanden... 16 1.3.7 Funktionsnedsatta på arbetsmarknaden... 16 1.3.8 Sammanfattningsvis om förekomsten av bland barn, unga och vuxna... 17 1.4 Hälsan hos vuxna med... 18 2 PSYKISK HÄLSA... 20 2.1 Självupplevd hälsa... 20 2.2 Psykosomatiska besvär... 21 2.3 Elever med betydande problem... 24 3 SKOLA... 26 3.1 Trivsel i skolan... 26 3.2 Lärarkontakt... 27 4 LEVNADSVANOR... 29 4.1 Tobak... 29 4.2 Alkohol... 30
4 DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 4.3 Fysisk aktivitet... 32 5 FAMILJ, KAMRATER OCH MOBBNING... 33 5.1 Familjesituation... 33 5.2 Kamrater... 33 5.3 Mobbning... 35 6 ANALYS OCH SLUTSATSER... 37 7 OM UNDERSÖKNINGEN... 41 7.1 Syfte... 41 7.2 Datainsamling... 41 7.2.1 Sekretess... 41 7.2.2 Bortfall... 42 7.2.3 Partiellt bortfall... 42 7.2.4 Viktning... 42 7.3 Enkäten... 42 7.4 Dimensioner av psykisk hälsa... 43 TABELLBILAGA... 44 REFERENSER... 50
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 5 Förord Hösten 2009 genomfördes på regeringens uppdrag en nationell kartläggning av barns och ungas psykiska hälsa. Samtliga elever i årskurs 6 och årskurs 9 fick svara på en enkät om hur de upplever sin hälsa. Kartläggningen är den första i sitt slag och ger värdefull information om hur eleverna mår, hur de upplever sin situation i hemmet, i skolan och på fritiden samt vilka levnadsvanor de har. Statens folkhälsoinstitut fick i uppdrag av regeringen att redovisa resultaten från totalundersökningen. Resultaten för samtliga skolor och kommuner har tidigare presenterats på www.fhi.se/kartlaggning-barn. Resultaten på nationell nivå har även presenterats i rapporten Kartläggning av psykisk hälsa bland barn och unga Resultat från den nationella totalundersökningen hösten 2009 i årskurs 6 och 9, liksom vid ett antal regionala konferenser runt om i landet. Dessa redovisningar har fokuserat på samtliga elever, även om svaren har redovisats uppdelade på årskurs, kön, familjesituation och föräldrarnas födelseland. Hösten 2010 anordnade Statens folkhälsoinstitut ett seminarium där en jämförelse av svaren från barn med och barnen utan från den nationella kartläggningen presenterades. Den här rapporten kan ses som en fortsättning och fördjupning av de resultat som presenterades vid seminariet. Definitionen av i enkäten var mycket bred, vilket innebär att bilden som ges av barn med i den här rapporten kan uppfattas som något onyanserad. I dag råder det dock brist på samlad kunskap om hur barn med mår. Det är därför angeläget att kartlägga hur de mår och vilka levnadsvanor de har. Detta för att veta om ohälsan startar redan i tidig ålder och om riktade förebyggande insatser bör genomföras för att förbättra hälsan hos barn med. Vi väljer därför att, med förbehåll för den breda definitionen, presentera svaren från de barn som har svarat att de har en i den nationella kartläggningen. Såväl personer med som barn och unga är prioriterade grupper inom folkhälsopolitiken. Rapporten har tagits fram av utredarna Maria Corell, Jenny Telander, Petra Löfstedt, Miaomiao Zhu och Lilly Augustine vid avdelningen för barns och äldres hälsa. Rapporten vänder sig till kommun- och landstingspolitiker, lärare och annan skolpersonal, myndigheter, ideella organisationer och privata aktörer som arbetar med barn och ungdomar. Rapporten är granskad av professor Mats Granlund, Högskolan i Jönköping. Östersund, juli 2011 Sarah Wamala Generaldirektör
6 DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 Sammanfattning Det råder i dag brist på samlad kunskap om hur barn med mår och hur deras livsvillkor och levnadsvanor ser ut. Detta trots att barn och unga med utgör en prioriterad grupp inom både folkhälsopolitiken och funktionshinderspolitiken. Den här rapporten syftar till att ge ökad kunskap om hälsan hos barn och unga med, främst utifrån den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa som genomfördes på regeringens uppdrag under hösten 2009. Bakgrunden till kartläggningen var att flera undersökningar de senaste decennierna har pekat på att den psykiska hälsan bland barn och unga i Sverige har försämrats. Samtliga elever i årskurs 6 och årskurs 9 fick därför besvara en enkät om hur de upplever sin hälsa, sin situation i hemmet, i skolan och på fritiden samt om sina levnadsvanor. Drygt 172 000 elever besvarade enkäten, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 83 procent. Enkäten innehöll en fråga som gör det möjligt att särskilja de elever som upplever att de har en. Frågan löd Har du en? och bredvid frågan fanns följande information: Funktionsnedsättning betyder här att man exempelvis har ett rörelsehinder, dyslexi, nedsatt syn eller hörsel. Det kan också vara att man har ADHD, epilepsi eller diabetes. Frågans utformning medför att vi inte vet vilken en elev har eller hur svår en är. Frågan ger oss heller inte svar på om en elev har flera ar. Detta medför att gruppen elever med blir mycket heterogen och att bilden som presenteras av gruppen i den här rapporten kan anses något onyanserad. Statistik från nationella urvalsundersökningar av barns och ungas hälsa och välfärd kan dock ge oss en fördjupad bild av gruppen. Undersökningarna visar att ungefär hälften av barnen med har allergi eller astma. Även läs- och skrivsvårigheter tillhör de vanligaste arna bland barn och unga. Bland eleverna i undersökningen var det 14 procent som svarade att de hade en. Andelen var något större bland pojkar än bland flickor, 15 procent jämfört med 14 procent. Det var vanligare att ha en i årskurs 9 än i årskurs 6. Andelen var 17 procent jämfört med 12 procent. Resultaten från kartläggningen visar att de flesta elever trivs bra med livet, även om trivseln bland elever med är något lägre än bland elever utan. Elever med skattar sin hälsa sämre jämfört med barn utan. Vidare upplever de oftare psykisk ohälsa och fler stressrelaterade symptom i sin vardag än elever som anger att de inte har en.
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 7 Skolan är ett område där det tycks råda små skillnader mellan elever med respektive utan. Den bild som framträder är att de flesta elever, inklusive dem med, trivs i skolan och kommer väl överens med sina lärare. När det gäller kamratrelationer och mobbning är bilden delad. Å ena sidan har de flesta elever, inklusive de som har en, kamrater som de umgås med på sin fritid och som de kan prata med. Å andra sidan är elever med i högre grad utsatta för olika former av mobbning än de övriga eleverna. De löper fyra gånger så stor risk att utsättas för mobbning. Dessutom är elever med i större utsträckning rädda för andra elever och blir i högre grad retade av andra elever. Levnadsvanorna skiljer sig tydligt åt mellan barnen med respektive utan. Det är vanligare att barn med röker, snusar och dricker mycket alkohol vid ett och samma tillfälle. Dessutom motionerar elever med mindre än elever utan. Barn och unga med löper därmed större risk för framtida ohälsa på grund av sina levnadsvanor. Sammanfattningsvis är skillnaderna mellan barn med respektive utan störst inom områdena psykisk hälsa, mobbning och levnadsvanor. Dessa skillnader är möjliga att minska, inte minst genom insatser från skolans sida. Skolan har ett uttalat ansvar inom alla tre områdena. Av skollagen framgår att skolan ska förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Det framgår även att elevhälsan har till uppgift att bevara och förbättra elevernas fysiska och psykiska hälsa. Enligt läroplanen för grundskolan ska skolan sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Ett särskilt fokus på elever med inom dessa tre områden skulle i förlängningen kunna bidra till att skillnaderna i hälsa mellan barn, unga och vuxna med respektive utan minskar. Statens folkhälsoinstitut har för avsikt att fortsätta arbetet med att ta fram och sprida kunskap om omfattningen av barn med och deras hälsosituation. Vi har även påbörjat en kartläggning för att få en samlad bild av hälsan hos barn med ar och vad som skulle kunna främja deras hälsa. Vidare har vi, på uppdrag av regeringen, fördelat medel till två forskningslärosäten som i samarbete med varsin kommun ska utveckla, följa upp och utvärdera stöd till föräldrar med barn som har en.
8 DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 Summary Survey of mental health among children and adolescents 2009 The health of children and adolescents with disabilities There is a lack of comprehensive knowledge of the well-being of children and young people with disabilities, of their living conditions and living habits. This is despite the fact that children and young people with disabilities constitute a prioritised group in both public health policy and in disability policy. The aim of this report is to increase knowledge about the health of children and young people with disabilities. The report is primarily based on the results of the total population survey of children and young people's mental health that was conducted on behalf of the Swedish Government in autumn 2009. The total population survey was carried out as a result of several studies in recent decades indicating that the mental health of children and young people in Sweden has deteriorated. All students in grade 6 and grade 9 were therefore asked to complete a questionnaire about their health. More than 172,000 students answered the questionnaire, representing a response rate of 83 percent. The questionnaire included a question that makes it possible to distinguish those students who perceive that they have a disability. The question was, "Do you have a disability?". The question was followed by the following information: "Disability, in this case, means that you, for example, have a physical disability, dyslexia, visual and/or hearing impairments. It could also be that you have ADHD, epilepsy or diabetes." The query design does not allow us to identify the type of disability a student has or its severity. Nor does the question tell us whether a student has multiple disabilities or not. As a result, the group of students with disabilities is very heterogeneous and the picture presented of the group of students with disabilities in this report may be considered somewhat undifferentiated. Statistics from national sample surveys of children and young people's health and welfare however, show that children with allergies or asthma constitute about half of the group of children with disabilities. Reading and writing disabilities though are among the most common disabilities among children and adolescents. Approximately 14 percent of the students in the survey responded that they have a disability. The share is slightly higher among boys than among girls, 15 percent compared to 14 percent. It is more common to have a disability in grade 9 than in grade 6. The share is 17 percent versus 12 percent. The results from the survey show that the majority of students enjoy life, even if life satisfaction among students with disabilities is somewhat lower than among students without disabilities. Compared with children without disabilities, however, students with disabilities consider their health to be worse. Furthermore, they experience more mental
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 9 health problems and more stress-related symptoms in their daily lives than students who say they do not have a disability. School is an area where there appears to be little difference between students with disabilities and students without disabilities. The picture that emerges is that most students, including those with disabilities, enjoy school and get along well with their teachers. With regard to peer relationships and bullying, the picture that emerges of students with disabilities is shared. On the one hand, most students, including those with disabilities, have peers they socialise with in their spare time and who they can talk to. On the other hand, students with disabilities are more prone to various forms of bullying, compared with students without disabilities. They are four times as likely to be exposed to bullying, compared with students without disabilities. In addition, students with disabilities are more afraid of other students and are more often teased by other students. When it comes to living habits, there are clear differences between children with disabilities and children without disabilities. It turns out that smoking, use of moist snuff (Swedish: snus) and harmful consumption of alcohol is more common among students with disabilities compared with students without disabilities. It also appears that students with disabilities are less physically active than students without disabilities. Children and young people with disabilities are therefore at greater risk for future ill health due to their lifestyle. To sum up, the results obtained in the total population survey of children and young people's mental health show that the areas where the disparities between children with and children without disabilities are greatest include mental health, bullying and living habits. These differences are possible to diminish by measures in school. Schools have an explicit responsibility in all three areas. The Education Act states that schools should prevent bullying and that the student health is to maintain and improve the students physical and mental health. Also, primary schools should strive to offer all students daily physical activity as part of the school day. A special focus on students with disabilities within these three areas would ultimately contribute to reducing the disparities in health between children, young people and adults with and without disabilities. The Swedish National Institute of Public Health intends to continue efforts to develop and disseminate knowledge about children with disabilities and their health situation.
10 DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 1 Inledning I det här kapitlet vill vi ge en bild av den nationella politiken för personer med, hur stor del av befolkningen som har ar samt hur personer med mår jämfört med den övriga befolkningen. Kapitlet inleds med en kort redogörelse för målen för arbetet med barn, unga och vuxna inom folkhälso- respektive funktionshinderspolitiken. Därefter följer en genomgång av internationellt och nationellt accepterade definitioner av och klassifikationer för. Därpå följer en genomgång av olika nationella undersökningar inom hälsa och välfärd som visar förekomsten av, liksom typen av, bland barn, unga och vuxna. Kapitlet avslutas med en summering av ett antal rapporter som belyser hälsan hos vuxna med. 1.1 Barn och unga med prioriterade inom både folkhälsopolitiken och funktionshinderspolitiken Det övergripande nationella målet för folkhälsoarbetet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen (Regeringens proposition 2010/11:01). För att nå målet krävs att förutsättningarna för hälsan förbättras hos de grupper som är mest utsatta för ohälsa, och dit hör många personer med. Barn och unga är också en prioriterad målgrupp inom folkhälsopolitiken, där ett av målområdena är barns och ungas uppväxtvillkor. Miljön i förskolan, skolan och i hemmet har stor betydelse för barns hälsa. De nationella målen för funktionshinderspolitiken är följande: En samhällsgemenskap med mångfald som grund Att samhället utformas så att människor med i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet Jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionshinder. För att nå målen för politiken ska det funktionshinderspolitiska arbetet bland annat inriktas på att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för flickor, pojkar, kvinnor och män med samt på att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande. Regeringen beslutade i juni 2011 om en strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016. Strategin innehåller konkreta mål för samhällets insatser inom nio prioriterade områden, däribland folkhälsopolitiken, samt en struktur för hur resultaten ska följas upp och utvärderas (Regeringen, 2011). Barn och unga med utgör således en prioriterad grupp inom såväl folkhälsopolitiken som inom funktionshinderspolitiken.
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 11 1.2 Klassifikationer och definitioner av och funktionshinder Världshälsoorganisationen (WHO) har tagit fram ett antal internationella klassifikationer som används för att beskriva och jämföra hälsan hos olika befolkningsgrupper, däribland en internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF). ICF utgör ett komplement till WHO:s klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem, ICD-10, som används för att diagnostisera sjukdomar. Det finns en utvidgad klassifikation för barn (ICF-CY) som, utöver den ursprungliga ICF, täcker barnets utveckling från spädbarnsålder, barndom till tonårstid samt faktorer i barnets omgivning. ICF-CY utvecklades för att det fanns behov av en version av ICF som kunde användas universellt inom hälsovård, skola och utbildning och inom den sociala sektorn. Förenta Nationernas (FN) konvention om rättigheter för personer med är en viktig utgångspunkt i arbetet inom funktionshinderspolitiken (Regeringen, 2011). I konventionen framgår att personer med innefattar bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska ar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra. FN:s konvention togs fram år 2006 och undertecknades av Sverige året därpå. I Sverige är det Socialstyrelsen som har ett nationellt samordningsansvar för terminologin inom fackområdet hälso- och sjukvård och socialtjänst. År 2007 presenterade Socialstyrelsen nya definitioner av, funktionshinder och handikapp. Definitionerna, som är snarlika FN:s definitioner, blev följande: Med avses en nedsättning av en fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En uppstår till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana skador, tillstånd eller sjukdomar kan vara av bestående eller övergående natur. Funktionshinder är en begränsning som en innebär för en person i relation till omgivningen. Exempel på begränsningar är svårigheter att klara sig själv i det dagliga livet och bristande delaktighet i arbetslivet, i sociala relationer, i fritids- och kulturaktiviteter, i utbildning och i demokratiska processer. Det handlar framförallt om bristande tillgänglighet i omgivningen.
12 DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 Handikapp definieras inte, utan avråds som synonym till respektive funktionshinder. 1.3 Förekomsten av ar hos barn, unga och vuxna Det är svårt att få fram tillförlitliga uppgifter om antalet barn, unga och vuxna i Sverige som lever med en eller flera ar. Det finns inga registeruppgifter att tillgå, istället får antalet uppskattas med hjälp av uppgifter från olika urvalsundersökningar av befolkningens hälsa och välfärd. Antalet barn och vuxna med varierar mellan olika undersökningar. Det kan bero på vad som avses med, till exempel om en ska vara varaktig eller ej samt om den kan vara lindrig eller ska vara betydande. Det kan även bero på hur undersökningen är utformad, till exempel om det är en intervju- eller enkätundersökning, och vilka möjligheter personer med, exempelvis personer med nedsatt syn eller nedsatt intellektuell förmåga, ges att besvara undersökningen. Nedan presenterar vi ett antal nationella urvalsundersökningar av hälsa och välfärd hos befolkningen, liksom den nationella totalundersökningen av barns och ungas psykiska hälsa (som denna rapport huvudsakligen baseras på). Syftet är att få en bild av hur vanliga ar är bland barn, unga och vuxna. Undersökningarna kan även ge en uppfattning om vilka ar som är vanligast samt huruvida typen av skiljer sig mellan barn, unga och vuxna. Först presenteras nationella undersökningar av barns och ungas hälsa och välfärd. Därefter presenteras nationella undersökningar av vuxnas hälsa och välfärd. En sammanfattning av undersökningarna görs i slutet av avsnittet. 1.3.1 Den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa Vi börjar med den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa, som omfattar barn i årskurs 6 och 9, och som ligger till grund för den här rapporten. I undersökningen fanns det en fråga som gör det möjligt att särskilja elever som har en. Frågan löd Har du en?. Bredvid frågan fanns följande information: Funktionsnedsättning betyder här att man exempelvis har ett rörelsehinder, dyslexi, nedsatt syn eller hörsel. Det kan också vara att man har ADHD, epilepsi eller diabetes. Frågans utformning medför att vi inte vet vilken en elev har eller hur svår den är. Frågan ger oss heller inte svar på om en elev har flera ar. Bland eleverna som deltog i undersökningen angav 14 procent att de har en. Det är något vanligare att eleverna i årskurs 9 anger att de har en jämfört med eleverna i årskurs 6. Andelen är 17 procent jämfört
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 13 med 12 procent. Det är även något vanligare att pojkar anger att de har en jämfört med flickor, 15 procent jämfört med 14 procent. Skillnaden mellan könen gäller dock främst elever i årskurs 6. I årskurs 9 är det ungefär lika stor andel flickor och pojkar som anger att de har en. Tabell 1 Andel elever med, uppdelade på kön och årskurs (i procent) Flickor Pojkar Samtliga Årskurs 6 11 13 12 Årskurs 9 16 17 17 Årskurs 6 och 9 14 15 14 Källa: Statens folkhälsoinstitut, Nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa Andelen elever med är troligen underskattad i den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa. Det beror på att resursskolor, sjukhusskolor, skoldaghem och andra specialenheter inte deltog i undersökningen. Det är oklart i vilken mån barn med vissa ar, såsom måttlig eller grav utvecklingsstörning, har besvarat enkäten. Cirka 81 procent av eleverna i undersökningen svarade att de inte har en och 5 procent besvarade inte frågan. Därmed tillhör frågan om man har en eller ej frågorna med störst svarsbortfall i undersökningen. Det är något vanligare att pojkar och elever i årskurs 6 inte svarade på frågan. Den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa besvarades av 172 298 elever, vilket innebär en svarsfrekvens på 83 procent. Undersökningen beskrivs mer utförligt i kapitel 7. 1.3.2 Levnadsförhållandena hos barn Statistiska Centralbyrån (SCB) genomför regelbundet undersökningar av barns levnadsförhållanden, så kallade barn-ulf. Dessa undersökningar är ett tillägg till de vanliga undersökningarna av levnadsförhållandena (se avsnitt 1.3.6). Barn-ULF omfattar barn i åldern 0 till 18 år och bygger dels på intervjuer med barnens föräldrar, dels på intervjuer med de äldre barnen i åldern 10 till 18 år. I SCB:s rapport Barns hälsa presenteras uppgifter om barn med långvariga sjukdomar eller regelbunden medicinering från barn-ulf för åren 2004 och 2005. Uppgifterna baseras på svar från 2 647 föräldrar och omfattar 4 680 barn i åldern 0 till 15 år. Rapporten visar att 28 procent av barnen i åldern 3 till 15 år har någon långvarig sjukdom eller regelbundet tar medicin för något. Det är dock en mindre andel av barnen vars dagliga liv det senaste året har påverkats väsentligt av att de har en långvarig sjukdom eller som regelbundet tar medicin för något. Denna andel är 9 procent bland flickorna och 11 procent bland pojkarna (Statistiska Centralbyrån, 2007) i åldersgruppen 0 till 15 år. Se tabell 2 för andelen i olika åldersgrupper.
14 DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 Tabell 2 Andel barn som har någon långvarig sjukdom som påverkar det dagliga livet väsentligt eller som regelbundet tar medicin, medelvärde för åren 2004 2005 (i procent) Flickor Pojkar 0 2 år 6 7 3 6 år 6 9 7 9 år 8 10 10 12 år 12 15 13 15 år 10 12 0 15 år 9 11 Källa: SCB (2007) Barns hälsa Cirka hälften av barnen som har någon långvarig sjukdom som påverkar deras vardag väsentligt eller som regelbundet tar medicin har astma eller allergier av olika slag. Vanligt förekommande sjukdomar eller besvär hos de övriga barnen är till exempel eksem, ADHD, autism, epilepsi eller diabetes. I tabell 3 visas de vanligaste sjukdomarna och besvären hos barnen som har en långvarig sjukdom som påverkar deras vardag väsentligt eller som regelbundet tar medicin för något. Tabell 3 Vanligaste sjukdomarna och besvären hos de barn (0 15 år) som har en långvarig sjukdom som påverkar deras vardag väsentligt eller som regelbundet tar medicin, andelar i procent Flickor Pojkar Astma 25 35 Allergi (ospecificerad) 13 8 Pollenallergi, hösnuva 5 13 Eksem 8 4 Laktosintolerant 3 2 Glutenintolerant 3 2 ADHD, autism 5 7 Diabetes 2 6 Epilepsi 5 3 Källa: SCB (2007) Barns hälsa 1.3.3 Barnens miljöhälsoenkät År 2003 genomförde Socialstyrelsen Barnens miljöhälsoenkät. Denna enkät skickades till föräldrarna till ett urval av barn i åldrarna 8 månader, 4 år och 12 år. Enkäten besvarades av 29 116 föräldrar, vilket motsvarade en svarsfrekvens på 71 procent. Enkäten innehöll bland annat frågor om barnets hälsa och symptom, däribland frågor om förekomst av allergi och annan överkänslighet. Socialstyrelsen visar, med hjälp av Barnens miljöhälsoenkät, att allergisjukdomar utgör ett betydande och ökande problem. Under de senaste årtiondena har antalet allergiska barn mer än fördubblats i Sverige liksom i övriga Europa. Drygt vart fjärde barn har en allergisjukdom med symptom. 27 procent av fyraåringarna och 29 procent av
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 15 tolvåringarna hade någon form av pågående allergisjukdom (astma, allergisnuva, eksem, födoämnesallergi eller andra reaktioner vid allergenexponering). Med undantag för eksem är allergisjukdomar vanligare bland pojkar än bland flickor. Det är inte ovanligt att barn har fler än en allergisjukdom (Socialstyrelsen, 2005). 1.3.4 Hjälpmedelsinstitutets statistik Hjälpmedelsinstitutet (HI) är ett nationellt kunskapscentrum inom området hjälpmedel och tillgänglighet för personer med. HI uppskattade år 2002 andelen barn och unga med i åldern 2 till 17 till cirka 13 procent. Med avsågs en långvarig sjukdom eller ett långvarigt handikapp, det vill säga en åkomma som i väsentlig grad påverkat barnens dagliga liv i minst tre månader under det gångna året. HI baserade sina uppgifter i huvudsak på uppgifter från undersökningen Hälsa och välfärd bland barn och ungdom i de nordiska länderna, som genomfördes av Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap år 1996. Denna enkätundersökning omfattade barn i åldern 2 till 17 år. Enkäten skickades till barnens föräldrar, som fick svara på om deras barn hade en eller inte. Om så var fallet, fick föräldrarna ange vilken eller vilka ar samt om de var lindriga, måttliga eller svåra. Med hjälp av en rad olika statistikkällor redovisade HI de vanligaste arna bland barn och unga. Dessa var i tur och ordning läs- och skrivsvårigheter, astma eller allergi, mag- och tarmbesvär, epilepsi, hörselskador, rörelsehinder och talfel. Osäkerheten var dock stor när det gäller andelen barn och unga med läs- och skrivsvårigheter. HI skriver att andelen skolbarn med svårare läs- och skrivsvårigheter uppskattas vanligen till 5 10 procent. När man även inkluderar dem med lättare läs- och skrivsvårigheter brukar andelen vara 20 procent (Hjälpmedelsinstitutet, 2002). 1.3.5 Den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor Statens folkhälsoinstitut låter årligen genomföra den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor (HLV), som är en undersökning av hälsan och levnadsvanorna hos befolkningen i åldern 16 till 84 år. Personer med definieras med hjälp av åtta frågor i enkäten. Till funktionsnedsatta räknas personer som antingen har en långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, någon nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem och dessa besvär i hög grad medför nedsatt arbetsförmåga eller hindrar personen i sina andra dagliga sysselsättningar. Till funktionsnedsatta räknas även personer med nedsatt syn, personer med nedsatt hörsel samt personer med rörelsehinder. Uppgifter från HLV för åren 2006 till 2010 visar att andelen funktionsnedsatta stiger med åldern. I åldersgruppen 16 till 24 år har cirka 11 procent, jämfört med 40 procent i åldersgruppen 65 till 84 år. Sett till hela den vuxna befolkningen i åldern 16 till 84 år har 23 procent en. Data från HLV visar även att ar är något vanligare bland kvinnor än män i
16 DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 samtliga åldersgrupper och att de vanligaste funktionshindren är nedsatt hörsel, rörelsehinder och nedsatt syn. 1.3.6 Undersökningar av levnadsförhållanden Statistiska Centralbyrån (SCB) låter årligen genomföra en undersökning av levnadsförhållandena (ULF) hos den vuxna befolkningen i åldern 16 till 84 år. Undersökningen innehåller ett antal frågor om hälsa som kan användas för att identifiera personer med. En av dessa frågor lyder Har du något hälsoproblem som varat i minst sex månader och som medför att du har svårt att delta i aktiviteter eller klara av sysslor som folk i allmänhet gör?. Denna fråga följs av frågan Har du några kroniska sjukdomar eller andra långvariga besvär med hälsan?. De som svarar ja får ange vilken sjukdom eller vilket besvär man har, hur ofta man har besvär, graden av besvär samt om man har nedsatt arbetsförmåga som följd. Statistiken från ULF för 2006 visar att förekomsten av kroniska sjukdomar eller andra långvariga besvär ökar med åldern, se tabell 4. I åldersgruppen 16 till 19 år är andelen med kronisk sjukdom eller andra långvariga besvär cirka 20 procent och i åldersgruppen 20 till 24 år är andelen drygt 26 procent. Det kan jämföras med över 80 procent bland personer i åldern 70 till 84 år och 48 procent i hela vuxna befolkningen i åldern 16 till 84 år. Fler kvinnor än män har en kronisk sjukdom eller andra långvariga besvär med hälsan (Statistiska Centralbyrån, 2011). Tabell 4 Andel unga och vuxna med en kronisk sjukdom eller andra långvariga besvär år 2006 (procent) Kvinnor Män Samtliga 16 19 år 23 17 20 20 24 år 30 24 26 16 84 år 52 45 48 Källa: SCB:s Statistikdatabas, Levnadsförhållanden, ULF Det är färre som har en om man endast räknar dem som har svåra besvär av en kronisk sjukdom eller andra svåra långvariga besvär. Enligt ULF år 2007 har 9 procent av unga mellan 16 och 24 år svåra besvär. Andelen är högre bland unga kvinnor än bland unga män, 13 procent jämfört med knappt 4 procent. Andelen bland den vuxna befolkningen 16 till 84 år är knappt 15 procent (Statistiska Centralbyrån, 2011). 1.3.7 Funktionsnedsatta på arbetsmarknaden Arbetsförmedlingen och SCB låter vartannat år genomföra en undersökning av funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden. Definitionen av utgår från FN:s definition och är följande: Till räknas nedsatt syn eller hörsel, tal- eller röstproblem, rörelsehinder, allergi eller någon form av psykisk. Det kan också vara att man har diabetes, hjärt-lungproblem, magtarmsjukdom, psoriasis, epilepsi, dyslexi eller något liknande. I den senast publicerade rapporten, som avser sista kvartalet år 2008, beräknas drygt cirka 16 procent av befolkningen i åldern 16 till 64 år ha någon och 9 procent uppger att deras arbetsförmåga är nedsatt. Andelen med
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 17 är något större bland kvinnor än bland män, 17 procent jämfört med 14 procent (Statistiska Centralbyrån & Arbetsförmedlingen, 2009). De vanligaste arna bland kvinnor och män är rörelsehinder, följt av astma/allergi, psykisk, hörselskada, diabetes, dyslexi, hjärt/kärlsjukdom, synskada, mag/tarmsjukdom samt psoriasis. 1.3.8 Sammanfattningsvis om förekomsten av bland barn, unga och vuxna Den genomgång av olika nationella undersökningar inom området hälsa och välfärd som har gjorts i det här avsnittet visar att det förekommer olika definitioner av och funktionshinder och att de inte alltid stämmer med Socialstyrelsens definitioner. I flera av undersökningarna räknas barn med specifika ohälsotillstånd, det vill säga diagnoser, till barn med. Det gäller exempelvis barn med diagnosen astma, som ofta har en i andningen. Det är inte ovanligt att barn och unga med specifika diagnoser har ar som är starkt relaterade till diagnosen. Vi vill även poängtera att utvecklingsstörning inte finns med i någon av de refererade undersökningarna, trots att det är något vanligare än exempelvis autism (Mats Granlund, Högskolan i Jönköping). Trots de olika definitionerna, olika undersökningsmetoder och att vår genomgång av undersökningar inte på något vis är heltäckande, går det att se tydliga mönster. För det första visar genomgången tydligt att förekomsten av ar stiger med åldern. Barn-ULF och den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa visar att detta mönster även gäller bland barn. Andelen med tycks öka från omkring 6 procent bland de yngsta barnen till omkring 17 procent för unga på 16 år. ULF visar att andelen med därefter ökar till 20 procent för åldersgruppen 16 till 19 år och 26 procent för dem mellan 20 och 24 år. Den nationella folkhälsoenkäten (HLV) och undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF) visar att andelen personer med fortsätter att stiga med åldern. För det andra visar genomgången att typen av funktionshinder skiljer sig mellan åldersgrupper; exempelvis är nedsatt syn, hörsel och rörelsehinder betydligt vanligare i den äldre befolkningen än i den yngre befolkningen. Barn-ULF visar att bland barn är astma och allergier de allra vanligaste arna. De står för omkring hälften av barns långvariga sjukdomar eller besvär, eller är anledningen till att de tar medicin dagligen. Denna bild bekräftas i Barnens miljöhälsoenkät. HI uppskattar att läsoch skrivsvårigheter samt astma och allergier utgör de vanligaste arna bland barn.
18 DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 1.4 Hälsan hos vuxna med Det finns som sagt brist på information om hur barn och unga med mår. Däremot finns relativt god kunskap om hur vuxna med mår. Statens folkhälsoinstitut har publicerat ett antal rapporter om hälsan hos vuxna med de senaste åren (Statens folkhälsoinstitut, 2008a, 2008b). Institutet analyserade även förutsättningarna för hälsa bland personer med särskilt i Folkhälsopolitisk rapport 2010 Allas ansvar (Statens folkhälsoinstitut, 2010). I Statens folkhälsoinstituts analyser av och rapporter om hälsa och livsvillkor bland vuxna med definieras personer med med hjälp av åtta frågor i den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor (HLV), som institutet låter genomföra varje år (se avsnitt 1.3.5). Med avses nedsättning av en fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Statens folkhälsoinstitut visar i ovan nämnda rapporter (Statens folkhälsoinstitut, 2008a, 2008b) att personer med oftare har sämre levnadsvillkor, till exempel i form av kortare utbildning och sämre ekonomisk situation, än personer i den övriga befolkningen. Sysselsättningsgraden är också lägre bland personer med än i den övriga befolkningen. Rapporterna visar även att personer med har sämre hälsa än den övriga befolkningen, och står för en stor del av den samlade ohälsan i befolkningen. Ohälsan är störst bland personer med rörelsehinder. Den psykiska hälsan är också sämre hos personer med jämfört med personer i den övriga befolkningen. Levnadsvanorna, såsom fysisk aktivitet, kost och bruk av tobak, alkohol och spel, är sämre hos personer med jämfört med den övriga befolkningen. Det är exempelvis vanligare med stillasittande fritid och mindre vanligt med fysisk aktivitet bland personer med, i synnerhet bland dem som har rörelsehinder. Detta avspeglas i att fetma är vanligare bland personer med, och i synnerhet bland dem med rörelsehinder, än i den övriga befolkningen. Det är även vanligare att personer med röker eller har riskabla spelvanor än övriga i befolkningen. Däremot är snusning och riskabla alkoholvanor ungefär lika vanligt hos personer med som i den övriga befolkningen. De sociala relationerna är sämre och det sociala deltagandet lägre hos personer med jämfört med övriga i befolkningen. Det yttrar sig bland annat genom att personer med i högre grad saknar förtroende för samhällets institutioner jämfört med personer i den övriga befolkningen. Det yttrar sig även genom att personer med mer sällan deltar i sociala och kulturella aktiviteter på fritiden jämfört med den övriga befolkningen. I många fall finns det ett direkt samband mellan en och den nedsatta hälsan. Samtidigt är nedsatt hälsa hos personer med vanligare än det skulle behöva vara. Runt en tredjedel av ohälsan i gruppen uppskattas vara påverkbar, så kallad onödig ohälsa. Den onödiga ohälsan hänger samman med en rad kända bestämningsfaktorer för ohälsa, såsom brist på inflytande, diskriminering, osunda levnadsvanor, brist på tillgänglighet och ekonomisk otrygghet. Genom insatser
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 19 på dessa områden är det således möjligt att förbättra hälsan bland personer med. Trots att skillnaderna i levnadsvillkor, hälsa och levnadsvanor mellan personer med och personer i den övriga befolkningen visat sig vara tydliga och ofta betydande, finns det risk för att dessa skillnader är underskattade. Det beror på att rapporterna ovan främst baseras på statistik från den årliga nationella folkhälsoenkäten (HLV) vari definitionen av bred och även lindriga ar räknas in. Ju fler människor med lindriga ar som räknas till gruppen med, desto större blir gruppen och desto mindre blir skillnaden i levnadsförhållanden mot den övriga befolkningen. Om gruppen med istället skulle begränsas till dem med omfattande ar skulle skillnaderna i levnadsförhållanden troligen vara ännu större än dem som redovisats i rapporterna som Statens folkhälsoinstitut har publicerat. Vi återkommer till denna diskussion i kapitel 6.
20 DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009 2 Psykisk hälsa I det här kapitlet presenterar vi elevernas självskattade hälsa, trivsel med livet samt förekomsten av psykosomatiska symptom utifrån den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa. Dessutom presenterar vi den grupp elever som kan anses ha betydande förekomst av psykosomatiska besvär. 2.1 Självupplevd hälsa I diagram 1 visas samtliga elevers svar på frågan Hur frisk tycker du att du är?. Resultaten visar att elever som anger att de har en skattar sin hälsa sämre jämfört med barn utan. Hälften av barnen med anser sig vara helt friska. Det kan jämföras med två tredjedelar av barnen utan. Det är betydligt vanligare att elever med svarar att de inte är särskilt friska jämfört med barn utan. Andelen är 8 procent jämfört med 2 procent. Diagram 1 Självskattad hälsa hos samtliga elever (årskurs 6 och 9), andelar i procent 70 60 50 40 30 20 Elever med Elever utan 10 0 Helt frisk Ganska frisk Inte särskilt frisk Flickor skattar sin hälsa sämre än pojkar. Vidare skattar flickor med sin hälsa sämre än dem utan. Samma mönster gäller bland pojkarna. Majoriteten av eleverna trivs mycket bra med livet. Det visar elevernas svar på frågan Hur trivs du i stort sett med livet just nu?, se diagram 2. Elever med anger dock i mindre utsträckning att de trivs mycket bra jämfört med elever utan, 50 procent jämfört med 62 procent. Det är