UTVECKLINGSMODELL FÖR INTERINSTITUTIONELLA KURSER, EXEMPLET INGENJÖRSARBETE 10P Malin Olin, Jens Beiron och Roger Renström, Institutionen för ingenjörsvetenskap, fysik och matematik, Karlstads universitet SAMMANFATTNING Grundskolan, gymnasiet och arbetsmarknaden är sedan några år inne i en kraftig förändringsprocess. Universitetsutbildningen måste därför snabbt kunna anpassas till dessa förändrade omständigheter och därav följande krav. Artikeln behandlar, med utgångspunkt från en kurs, hur ett sådant utvecklingsarbete kan vara upplagt. Kursen som artikeln utgår från heter Ingenjörsarbete, 10 poäng. Kursen är en teknisk introduktionskurs som behandlar bland annat gruppdynamik, idéhistoria, genusperspektiv, skissteknik och skrivprocessen. Kursen ges i samverkan mellan flera institutioner. BAKGRUND Dåvarande högskolan i Karlstad arbetade under ett antal år med projektet Kvinnor och teknik som finansierades av Grundutbildningsrådet. Projektets huvudsakliga syfte var att varaktigt öka andelen kvinnor på ingenjörsutbildningarna. Inom ramen för detta arbete diskuterades bl.a. synen på ingenjörsrollen och teknik, och hur man skulle arbeta för att förändra denna till något som tilltalar kvinnor i större utsträckning än idag. Ett tydligt tema i diskussionerna var att skapa en helhetsbild av tekniken och försöka sätta den i ett större sammanhang, vilket bl.a. skulle innebära en knytning till mer humanistiska ämnen. Introduktionskursen Ingenjörsarbete 10p skapades för att tillgodose dessa behov. Förändringarna återspeglas i kursen genom ett ökat inslag av humaniora, konst och beteendevetenskap, där huvudsyftet är att ge perspektiv på en yrkesroll och skapa förståelse för behovet av reflektion och analys direkt i början av studierna. Kursen är mycket otypisk för ingenjörsutbildningarna, men speglar också ett behov av att förändra utbildningen, allteftersom studenternas förkunskaper och kraven från samhället och näringslivet förändras. Hur går man tillväga för att skapa en så stor kurs, med skiftande innehåll och lärare från olika institutioner med vitt skilda kunskapsområden? Den modell som presenteras här är ett resultat av den utvecklingsprocess som lett fram till dagens kurs. INLEDNING Kursen ingenjörsarbete är en introduktionskurs som ges för 150 studenter på 4 olika ingenjörsprogram. Organisatoriskt är kursen uppdelad i två kurser, där en ligger under avdelningen för energi- och miljöteknik och ges på helfart och den andra under avdelningen för bygg- och maskinteknik på halvfart. Det som innehållsmässigt skiljer kurserna åt är den tekniska delen, som anpassas för att passa respektive program (teknisk introduktion, ritteknik och projektarbete).
Kursen innehåller idag 8 olika delmoment som ges av olika institutioner eller avdelningar inom universitet: Moment Ges av: Teknisk introduktion Inst. för ingenjörsvetenskap 1 Genusperspektiv Jämställdhetscentrum Gruppdynamik Avd. för psykologi Idéhistoria Avd. för idé- och vetenskapshistoria Skissteknik Avd. för bild och form Ritteknik Inst. för ingenjörsvetenskap Skrivprocessen Avd. för svenska språket Projektarbete Inst. för ingenjörsvetenskap Totalt är ca 14 lärare engagerade. Att lärarna hämtas från olika institutioner/avdelningar innebär speciella problem. Det finns många kulturella och traditionella olikheter som skall överbryggas. Ett viktigt inslag har varit att försöka skapa delaktighet i utvecklingsprocessen, genom att skapa tillfällen till möten och diskussion mellan de inblandade lärarna. Kursen skapades ur ett direkt behov att förändra utbildningen, ett behov som har sin grund i förändrade krav från samhället och näringslivet. Att studenternas förkunskaper från gymnasiet förändrats är nog de flesta lärare medvetna om. När det gäller de tekniska utbildningarna är det ofta till de sämre. Många lärare klagar över studenternas bristande kunskaper och framför allt bristande erfarenheter från vardagliga tekniska områden. Hur skall man ta hänsyn till det inom utbildningen? Det ursprungliga behovet uttrycktes i att man ville vidga perspektivet på teknik, och ge studenterna en möjlighet att reflektera över sin roll som ingenjör i samhället utifrån dagens situation och ett historiskt perspektiv. Syftet med att föra in de humanistiska ämnen i undervisningen är att medvetandegöra och synliggöra många av de processer och värderingar som inom tekniken tas för självklara, samt att studenterna skall kunna reflektera kring sådana problemställningar. Att påbörja en utbildning är starten på en process där studenten genom att ges möjlighet till reflektion utvecklas och mognar som människa, och får bättre förståelse för sin och andras situation. Kursen skall ge goda förutsättningar för den processen. Den skall också ge studenterna en introduktion till de fortsatta studierna i form av god studievana och insikt i hur kunskap förvärvas. INNEHÅLL Kursen skall bygga upp en verktygslåda för våra blivande ingenjörer. Tanken är att dessa verktyg skall spegla de behov som har definierats, och kunna bytas eller förändras allteftersom behoven förändras. Verktygen är både handfasta tekniska verktyg, såväl som filosofiska, historiska och beteendevetenskapliga. Kommunikation kan ses som ett genomgående tema i hela kursen. Det framhålls ofta som en viktig förmåga från näringslivets sida. Kommunikation är givetvis att kunna förmedla ett budskap muntligt och skriftlig, men också att kunna beskriva en teknisk process med hjälp av en skiss, eller en formell ritning. Att kunna kommunicera med icke-tekniska personer 1 Avd. för energi- och miljöteknik resp. avd för bygg- och maskinteknik 2
värdesätts allt mer, och därför är det viktigt att ha förståelse för att synen på teknik varierar med vilken bakgrund och vilket förhållningssätt man har till teknik. Här har de humanistiska inslagen en viktig funktion för att underlätta kommunikationen över ämnesgränserna. Teknisk introduktion Många studenter som börjar vid ingenjörsutbildningarna saknar idag en teknisk bakgrund från gymnasiet. Sådant som var självklart för studenter för kanske bara 10 år sedan kan vara okänt för dagens studenter. Många lärare uttrycker att detta är ett problem i kurserna eftersom studenterna inte har kännedom om eller kan referera till begrepp och fenomen. För att underlätta fortsatta studier innehåller kursen en teknisk introduktion av begrepp och fenomen som är relevanta för utbildningsprogrammet, i form av bl.a. praktiska laborationer. Syftet är att ge ökad förståelse för problemställningar som är vanligt förekommande och på så vis underlätta de fortsatta studierna. Skissteknik Förmåga att kunna skissa idéer på nya produkter eller att illustrera sammanhang eller tankeprocesser är ett underskattat ingenjörsverktyg. Att kunna förklara komplicerade tekniska förlopp med en enkel skiss är ett utmärkt sätt att kommunicera. Ger också ett historiskt perspektiv, t.ex. Da Vinci, Polhem Ritteknik Den tekniska ritningen som verktyg och kommunikationsmedel. Grundläggande ritningsregler, avbildning, vyer, perspektiv, måttsättning och textning. Detta är elementära kunskaper som varje ingenjör måste behärska innan avancerade datorhjälpmedel som CAD tas i bruk. Gruppdynamik Ett allt vanligare inslag i både näringslivet och utbildningen är projektarbete. Det finns en tydlig koppling mellan gruppens resultat och hur gruppen fungerar ihop som grupp. Ett problem som uppstår är när studenterna i grupperna hamnar i konflikter eller att gruppen inte fungerar. Inslaget med gruppdynamik är till för att lära studenterna att känna igen och hantera gruppdynamiska processer, vilket förhoppningsvis ökar värdet av projektarbeten i undervisningen. Idéhistoria Idéhistorian skall belysa ingenjörsrollen i ett historiskt och samhälleligt perspektiv. Problematisering och argumentationer i grupp runt ämnen som: Vad är teknik? Vad betyder tekniken för samhällsutvecklingen? Vilka olika förhållningssätt till teknik finns det, och hur förhåller jag mig själv till teknik? Olika sätt att värdera teknik, etik. Genusperspektiv Tekniken är av tradition ett manligt område. Även om kvinnorna kommer starkt och på vissa ingenjörsutbildningar t.o.m. uppnått en lite dominans i antalet studenter, så är perspektiven på tekniken och yrkesrollen ofta manliga. På vilket sätt påverkar det dagens teknik och dem som arbetar med den? Skiljer sig sättet att värdera och beskriva teknik mellan könen? Har det faktum att vi uttrycker oss olika någon betydelse i ett tekniskt sammanhang? Många kommer som aktiva ingenjörer att få arbeta i mer eller mindre enkönade miljöer, vilka konsekvenser får det? 3
Skrivprocessen Förmågan att kunna uttrycka sig skriftligt är ett nödvändigt verktyg. Stor vikt läggs vid själva processen i skrivandet, från idé till färdig rapport. Ingenjörens förmåga att uttrycka sig skriftligt men även muntligt. Skrivprocessen ligger som en central röd tråd genom hela kursen, där studenterna hela tiden förväntas skriva i olika sammanhang. Skrivprocessen är också en viktig tråd genom hela utbildningen, och skall i slutändan resultera i en välskriven rapport i samband med examensarbetet. Projektarbete Projektarbetet är ett tillfälle att praktiskt använda de verktyg som introduceras i kursen. Det skall introducera det vetenskapliga/ingenjörsmässiga arbetssättet och modelltänkande. Projektarbetet kommer att behandla ett relevant tekniskt problem, och skall redovisas med en skriftlig rapport och en muntlig redovisning. BESKRIVNING AV MODELLEN Hur har utvecklingsprocessen för kursen sett ut? Inom avdelningen finns en tradition att arbeta med pedagogisk utveckling där en generell modell ofta används, fig.1. Modellen startar med en definition av intentionerna i kursen, samt en inventering av vilka förutsättningar som finns. Pedagogiken anpassas efter förutsättningar och intentioner. Utfallet, eller resultatet, återförs till de ursprungliga intentionerna, varefter pedagogiken anpassas utifrån de erfarenheter man har gjort. På så sätt löper det kontinuerliga förändringsarbetet i en kurs. Intention Resultat - utvärdering Pedagogisk handling Figur 1, generell modell Den modell som har använts i fallet ingenjörsarbete har tagit form under utvecklingens gång, och har efterhand formaliserats utifrån de erfarenheter som har gjorts. Modellen har sin utgångspunkt i den generella modellen. Modellen startar med en inventering av vilka behov kursen skall tillgodose. Därefter diskuteras vilka intentioner man har med kursen, vilket tillsammans med behoven ger ett innehåll som skall uppfylla både behov och intentioner. I fallet ingenjörsarbete fanns ett klart uttalat behov, men mycket tid och diskussioner lades på denna delen inför första kursomgången för att inventera behoven och definiera intentionerna. Utifrån detta tas kontakt med enskilda lärare för att diskutera deras intresse av att medverka i kursen och hur de ser på sitt ämnes bidrag till behov och intentioner. Diskussionen har rört frågor som möjlig mål, intressanta frågeställningar, former och knytningar till andra delar i kursen och till programmet. 4
Behov Utveckling Intentioner Utvärdering Samtal med lärare Kontinuerliga möten Gemensamma samtal Figur 2, tillämpad modell I god tid inför kursstarten samlas alla inblandade lärare till en gemensam kursintroduktion. Här presenteras förutsättningarna för kursen, intentionerna eller kursens själ för att försöka skapa ett team av lärarna där alla strävar mot samma mål. Likaväl som det är kulturella skillnader mellan lärare från olika avdelningar, så har även studentgrupperna inom olika avdelningar olika förutsättningar och förväntningar vilket är en viktig pedagogisk förutsättning. Vidare diskuteras pedagogik och examinationsformer. Varje lärare presenterar sin del av kursen för de övriga, för att ge alla en god överblick över kursens innehåll. Detta är också viktig för att kunna knyta de olika delarna till varandra och hitta beröringspunkter. Under kursens gång hålls kontinuerliga möten för lärarna för att följa upp kursen och se var i processen man befinner sig. Upplägget är sådant att de olika delarna följer på varandra, och detta blir då ett överlämnande av stafettpinnen. Detta hjälper till att hålla den röda tråden i kursen. Utvärderingen sker dels under kursens gång genom samtal med studenterna i grupper, dels genom en traditionell kursenkät som ger basfakta. Lärare och några studenter samlas sedan till ett utvärderingssamtal. När båda delkurserna är avslutade och utvärderade samlas lärarna till ett seminarium för att diskutera utvärderingen av kursen, sina erfarenheter och vad som kan förbättras. Sedan startar nästa varv i modellen, där man återigen går igenom behoven. Har dessa förändrats; finns det något som inte längre känns aktuellt, eller något som känns väldigt angeläget att lägga till? Diskussionen här förs med en klar koppling till intentionerna. Det är viktigt att vara observant på hur behoven kan förändras. Organisation Att driva en kurs med så många studenter och lärare i många olika moment kräver planering och organisation. Till de 4 programmen finns 3 kursansvariga. Dessa har det formella kursansvaret samt ansvarar för innehållet i den tekniska delen, som är programanpassad. Som en sammanhållande länk finns en kurssamordnare. Dennes roll har varit att arbeta med kursen som helhet, samt det gemensamma innehållet, dvs vilka olika delmoment som ingår, och att bevaka att kursens intentioner bevaras. Kurssamordnaren är drivande i alla steg i den 5
beskrivna modellen, organiserar och initierar möten, håller kontakt med lärare mm. Med så många olika lärare inblandade är det viktigt att ha en person, som har god överblick över kursen. Det är också en fördel för utomstående lärare att ha en person att hålla kontakt med. Ett av de stora problemen är att kunna samla samtliga lärare samtidigt. Att avsätta tid till möten har oftast inte varit problemet, utan att hitta en tid som passar alla. För att kunna frigöra den tiden för utomstående lärare bör den budgeteras. Samtidigt delar nog alla lärare den uppfattningen att det är intressant, spännande och lärorikt att arbeta med kursen. UTVECKLING Kursen har nu gått för andra året. De förändringar som gjordes inför andra omgången var att en datoranvändningskurs har lyfts ur, då behovet ansågs litet eftersom de flesta studenter idag har datorvana. Ett block med ergonomi har också lyfts ur, för att ge plats för genusvetenskapen, som bedömdes fylla ett större behov. Förändringar som diskuteras idag rör mest pedagogiska frågor och form. Innehållsligt försöker vi stärka den röda tråden mellan de olika delarna, samt förstärka skrivprocessen ytterligare. Ett block med pedagogik för studenterna diskuteras, för att öka förståelsen för inlärningsprocessen. Efter två genomförda kursomgångar känns det som om organisationen har satt sig. Det har varit få rent organisatoriska problem, och kursen har flutit på bra. Studenterna upplever kursen som en positiv introduktion. Nästa steg blir att diskutera kursen ur ett större programperspektiv. Hur knyter kursen an till programmet som helhet? De kunskaper som förmedlas måste tas tillvara i kommande kurser i utbildningen, vilket innebär att lärarna behöver veta vilka kunskaper studenterna har med sig och vilka krav de kan ställa. Det blir återigen ett tillfälle att diskutera behoven. 6