EXAMENSARBETE Konkurrens- och vinstsituationen på den svenska bankmarknaden Henrik Holmgren Edvin Olsson 2014 Ekonomie kandidatexamen Nationalekonomi Luleå tekniska universitet Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
SAMMANFATTNING Uppsatsen behandlar den svenska bankmarknaden och hur den har utvecklats under de senaste åren. Den tar bland annat upp finanskrisen 2008 och vilken effekt den hade på den svenska bankmarknaden. Syftet är att analysera konkurrensen (och vinsterna) på den svenska bankmarknaden. Vi har använt oss av en litteraturstudie och kvantitativ data för att beräkna olika konkurrensmått, samt analysera bankernas vinster. Marknadsstrukturen är en tydlig oligopolmarknad, med ett Cournot- samt Stackelbergbeteende. Vinsterna hämtas främst från bolånemarknaden. Vi anser att konkurrensen är svag, och att detta främst beror på de inträdeshinder som råder på den säkerställda obligationsmarknaden. Den säkerställda obligationsmarknaden är den marknad som står för största delen av finansieringen av bolånemarknaden i Sverige. Bankernas vinster är främst ett resultat av det lågränteläge som råder i Sverige idag. 1
ABSTRACT The thesis studies the Swedish bank market and how it has developed during the last years, covering the financial crisis 2008 and its effects on the bank market. The purpose is to analyze the competition (and the earnings) on the Swedish bank market. We have done a literature study and collected quantitative data to assess the competition on the market. The market structure is an oligopoly, with a Cournot and Stackelberg behavior. The bank s earnings stems mainly from the mortgage market. We find the competition on the market weak, and this is mainly due to the barriers of entry that exists on the assured bonds market. The assured bonds market is the market that represents the largest part of financing the Swedish mortgage market. The earnings are a consequence of the currently low interest rates in Sweden. 2
Vi vill tacka Linda Wårell som har funnits där och handlett oss genom detta examensarbete. Dessutom tackar vi alla som har hjälpt oss och givit oss råd och stöd. Luleå, juli 2014. Henrik Holmgren och Edvin Olsson 3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING KAPITEL 1 INLEDNING... 7 1.1 Bakgrund... 7 1.2 Syfte... 9 1.3 Metod och teori... 9 1.4 Avgränsningar... 9 1.5 Tidigare studier... 10 1.6 Disposition... 13 KAPITEL 2 DEN SVENSKA BANKMARKNADEN... 14 2.1 Bankstrukturen i Sverige... 14 2.1.1 Regleringar... 15 2.1.2 Statliga insättningsgarantin... 16 2.1.3 Vinsterna på den svenska bankmarknaden... 16 2.2 Den svenska bolånemarknaden... 19 2.2.1 Säkerställda obligationsmarknaden... 21 2.3 Finanskrisen 2008... 23 2.3.1 Finanskrisen i Sverige... 24 2.4 Sammanfattning... 25 KAPITEL 3 TEORI OCH METOD... 26 3.1 Marknadsmodeller... 26 3.1.1 Fullständig konkurrens... 27 3.2 Monopol... 28 3.3 Oligopol... 29 3.3.1 Sweezy oligopol... 29 3.3.2 Cournot oligopol... 30 3.3.3 Stackelberg oligopol... 31 3.3.4 Bertrand oligopol... 32 4
3.3.5 Kartell... 33 3.3.6 Tacit Collusion... 34 3.4 Välfärdseffekter... 34 3.5 Konkurrensmått... 35 3.5.1 C i... 36 3.5.2 Herfindahl-Hirschman Index... 36 3.6 Finansiella marknader... 36 3.6.1 Obligationsmarknad... 37 3.7 Finansiella risker... 38 3.7.1 Kreditrisk... 38 3.7.2 Ränterisk... 38 3.7.3 Växelkursrisk... 39 3.7.4 Likviditetsrisk... 39 3.8 Sammanfattning... 39 KAPITEL 4 RESULTAT OCH ANALYS... 40 4.1 Värdering av metod och data... 40 4.2 Marknadsform... 40 4.3 Konkurrensmått... 42 4.4 Vinstutveckling... 44 4.5 Finansiella risker... 46 4.5.1 Interbankräntan... 46 4.5.2 Likviditetsrisken för banksektorn... 47 KAPITEL 5 DISKUSSION OCH SLUTSATSER... 49 5.1 Diskussion... 49 5.1.1 Marknadsform och inträdeshinder... 49 5.1.2 Förändringar sedan finanskrisen 2008... 50 5.1.3 Bankernas vinster... 52 5
5.2 Slutsatser... 52 5.3 Rekommendationer till framtida studier... 53 KAPITEL 6 REFERENSLISTA... 55 6
KAPITEL 1 INLEDNING 1.1 Bakgrund De svenska bankerna har under flertalet år gjort stora vinster, och det är främst de fyra storbankerna (Handelsbanken, Swedbank, Skandinaviska Enskilda Banken (SEB) och Nordea) som gör mång-miljard vinster (Sveriges Radio, 2013). Bankerna utgör en central roll för att ekonomin i samhället ska fungera i och med att de erbjuder tjänster, vilka anses vara samhällskritiska (Finansinspektionen, 2014a). Exempelvis erbjuder banker utlåning och inlåning av pengar, samt att de effektiviserar hur konsumenter och producenter handlar mellan varandra. Med tanke på detta kan man säga att banken är fundamentet i det ekonomiska samhälle som vi lever i idag. Det är även viktigt med starka och stabila banker, då det är så de lockar investerare till sig. En stark bank visar att den klarar av eventuella kriser i ekonomin, och det är just detta som Basel-II direktivet ser till att göra, i och med att det kräver att bankerna håller sig starka genom att öka kapitalkravet på dessa (Finansinspektionen, 2014b). Enligt Riksbanken (2013b) kan vi se att de svenska storbankerna står för ungefär 70 % av den totala marknaden vad gäller in- och utlåning. Det är också intressant att notera att den svenska bankmarknaden totalt har tillgångar på 400 % av BNP, vilket kan ses i figur 1, och därför befinner sig på fjärde plats i EU vad gäller tillgångar i förhållande till BNP 1. Detta befäster bilden av starka och stabila banker i Sverige, men berättigar även en analys av konkurrensen och vinsterna på den svenska bankmarknaden. 1 Man måste dock ta hänsyn till att Schweiz är ett stort investeringsland internationellt, så det är inte konstigt att de ligger på första plats, och därför bortgår. Likaså är Cypern, där ryska investerare har mycket av sitt kapital placerat, vilket gör att de också går bort. Nederländerna har många företags moderbolag placerade där på grund av skatte- och kommersiella fördelar, vilket innebär att Holländska banker får mycket kapital från dessa utländska bolag, och därför bortgår även Nederländerna. Detta betyder alltså att Sverige, egentligen, ligger på en första plats. 7
Figur 1. Bankers tillgångar i EU-området. Källa: Riksbanken (2013b) Om man ser längre tillbaka i tiden, kan man se att konkurrensen på bankmarknaden blivit mer skev de senaste 20 åren. Samtliga Sparbanker ingår nu i Swedbank. Nordbanken och finska Merita har blivit Nordea och Handelsbanken har köpt upp Stadshypotek. Även om syftet med uppköpen och fusionerna har varit att kunna erbjuda kunderna ett bredare produktutbud, nyetableringar, eller att möta konkurrensen från utländska banker, har konkurrensen minskat och vi har fått färre, men större, aktörer på den svenska bankmarknaden (Lindström, 2003). Lindström (2003) nämner att bankerna har två möjligheter med ökad marknadsmakt. Antingen kan de erbjuda ett lägre pris, som i denna rapport innebär att bankerna kan erbjuda en lägre utlåningsränta, på grund av en ökad effektivitet, eller så kan de öka priset, utlåningsräntan, på grund av att de har en större marknadsmakt och kan påverka priset på marknaden. De fyra storbankerna gjorde 2013 en sammanlagd vinst på 81,3 miljarder kronor. Detta kan jämföras med IKEA och H&M, vilka är globala företag som gjorde 34 miljarder respektive 6 miljarder i vinst 2012 (Dagens Nyheter, 2013; Affärsvärlden, 2013). Det kan också vara intressant att veta att bankerna gjorde en vinst som motsvarar 2 % av Sveriges BNP för år 2013 (Ekonomifakta, 2014). Ett av de stora problemen vi ser på den svenska bankmarknaden idag är att det finns väldigt få stora aktörer. Även om Finansinspektionen (FI) har gjort det lättare för kunder att byta bank, har det inte någon större effekt om det är mellan storbankerna man 8
byter, eftersom de ändå totalt sätt behåller sin dominanta position. 2 Vid en snedvriden konkurrenssituation minskar de samhällsekonomiska vinsterna, och välfärdsförluster uppstår. Detta kan vara viktigt att motverka för att öka nyttan hos konsumenterna och därför vill vi veta hur konkurrenssituationen faktiskt ser ut. De frågeställningar som vår uppsats kommer att behandla är: Vad är konkurrensen på den svenska bankmarknaden? Vilka potentiella inträdesbarriärer existerar? Hur har bankmarknaden förändrats efter finanskrisen 2008? Hur har bankernas vinster utvecklats över tid? 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att analysera konkurrensen på den svenska bankmarknaden och även studera hur bankernas vinster har utvecklats över tid. 1.3 Metod och teori Vi utgår från en litteraturstudie och kommer att undersöka den svenska bankmarknaden vad gäller konkurrens och vinst. För att titta på vinstutvecklingen använder vi oss av index-serie. Vi kommer att göra en kvantitativ undersökning, med ett deduktivt förhållningssätt och använda oss av sekundärdata, främst gällande ränta, marknadsandelar, vinster och eventuella tidigare studier gjorda på den svenska bankmarknaden. Teorin vi använder kommer att bestå av modeller för olika marknadsformer, risk, finansiella marknader och konkurrensmått. Dessa teoretiska modeller hämtas från litteratur inom makroekonomi, mikroekonomi, finansiellekonomi samt till viss del företagsekonomi. 1.4 Avgränsningar Vi har valt att fokusera på den svenska bankmarknaden, men kommer att inkludera de siffror som rör svenska bankers utlandsetableringar, då de ingår i koncernen. Vi kommer att fokusera på den svenska bolånemarknaden, då det är den som utgör en 2 Tidigare var kunden tvungen att sköta bytet av bank själv men idag har bankerna ett system där blanketter fylls i och skickas mellan dem för att underlätta bytet för kunden. 9
betydande faktor i svenska bankers vinst. Fokus i rapporten kommer att ligga på de fyra storbankerna, som tidigare nämnt, då det är de som står för 70 % av den totala marknaden, men vi kommer att föra en diskussion gällande övriga banker, och bolåneinstitut. Fokus gällande marknadsmodell kommer att vara vid en oligopolmarknad. Rent tidsmässigt kommer vi att fokusera på tiden efter finanskrisen 2008, då det är då som marginalerna har skjutit i höjden hos de fyra storbankerna. Pris i vår rapport kommer att vara utlåningsränta, det vill säga ränta till kund. Denna vara kommer vi anse som heterogen, då kunden får olika service vid olika banker, medan vi anser att banker ser priset som homogent, då samtliga bankers tjänster är i stort sett identiska (Lindström, 2003). 1.5 Tidigare studier Ett examensarbete skrivet 2012 av Westberg och Persson, Koncentration, konkurrens och bankernas höga lönsamhet redogör för hur konkurrensen påverkar bankens intjäning. Det är en jämförande studie mellan den svenska, nederländska, brittiska samt franska bankmarknaden. De har använt sig av en kvantitativ metod, och har varit källkritiska vid sin insamling av data. Det som Westberg och Persson kommer fram till i sin studie, är att eftersom Sverige har hög koncentration på bankmarknaden, (2003 var Sveriges C 5 -mått på cirka 99 %, och C 3 -mått på cirka 80 %) så är konkurrensen lägre jämfört med länder som har lägre koncentration, som Storbritannien. Man kan också se att de svenska bankerna över lag, har högre räntabilitet 3 på eget kapital än de utländska, vilket i sin tur innebär att de har högre vinster. De kommer också fram till att prissättningen på marknaden är enligt oligopolmodeller, men det kommenteras inte vidare. De kommer vidare fram till att marknaden kännetecknas av prisstelhet, och att det är en konsekvens av marknadsstrukturen. De skriver också att, Trots att koncentrationen på den brittiska marknaden var märkbart lägre så kan slutsatsen dras att trots mindre koncentration är inte priskonkurrensen större i Storbritannien än i Sverige. Westberg och Persson (2012, sid. 41) 3 Räntabilitet innebär, lönsamhet, avkastning, mått på visst kapitals effektivitet, t.ex. i ett företag. (Nationalencyklopedin, 2014b) 10
En annan rapport på den svenska bankmarknaden är producerad av Riksbanken (2014), Från ax till limpa: den svenska bolånemarknaden och dess roll i det finansiella systemet. Denna rapport förklarar hur den svenska bolånemarknaden bidrar till de svenska bankernas vinster och hur det investeras i bolånemarknaden. Rapporten beskriver de säkerställda obligationerna och hur den svenska marknaden fungerar gällande dem. De drar lite av en annan slutsats gällande bankmarknaden än Westberg och Persson (2012), och säger att istället för att det är en oligopolmarknad, så har samtliga banker blivit sammanlänkade via bolånemarknaden. Där kan vi se att svenska banker både ger ut, och investerar i säkerställda obligationer, vilket inte bara gör dem ännu mer exponerade mot bolånemarknaden, utan även att de äger varandras bolån. De förklarar även att eftersom bolån idag främst finansieras av utländska investerare, finansieras bolånen med utländsk valuta, istället för med inlåning eller värdepapperisering. Detta innebär att svenska banker har en valutarisk, inte bara för egen del, utan för hela marknaden. Då denna rapport mest rör den svenska bolånemarknaden, är den väldigt intressant, eftersom de svenska bankernas vinst främst kommer från bolånemarknaden. Något som de nämner i rapporten är hur villkoren för utlåning har blivit flyttad från regleringar och myndigheter, till bankerna själva. Bankerna får därmed själva besluta om ändamålet för utlåningen, och huruvida lånen ska amorteras på eller ej. Detta hävdar Riksbanken (2014) har ökat skuldsättningen hos de svenska hushållen markant. En annan bidragande faktor på ökad skuldsättning har varit att bostadspriserna i Sverige har ökat under senaste åren, vilket kan ses i figur 2. Figur 2. Bostadspriser, disponibel inkomst samt totala skulder. Källa: Riksbanken (2014) 11
En lite äldre studie, Konkurrenssituationen på den svenska bankmarknaden, är utförd av Lindström (2003). Denna ger en bra inblick i hur marknaden har utvecklats över tiden. Lindström (2003) kommer fram till att Lerner index är 82 %, vilket visar på att marknaden redan 2003 var väldigt koncentrerad. Lindström konstaterar vidare att bankerna utövar sin marknadsmakt på utlåningsräntan och inte på inlåningen, utan jämför den med en fullständig konkurrensmarknad. Det som vi finner intressant med Lindströms studie är att han kommer fram till att de svenska bankerna faktiskt prissätter över sin marginalkostnad, vilket visar att det inte råder fullständig konkurrens på marknaden. Han kommenterar även att de samhällsförluster som görs, kan vara nödvändiga för ett stabilt och effektiv finansväsende i landet, vilket är väldigt viktigt, som diskuterats tidigare. Cetorelli (1999) beskriver den amerikanska bankstrukturen, Competitive analysis in banking: Appraisal of the methodologies och hur den har utvecklats sedan mitten på 70-talet. Han konstaterar att det har skett en snabb minskning av banker på grund av den konsolidering som har ägt rum i USA, där antalet banker sjönk från 14 318 till 9 215 stycken. Under 80-talet var sammanslagningen av banker i medeltal mer än 400 per år. I vår studie ligger fokus på den svenska bankmarknaden, men många paralleller kan dras från denna rapport. I Sverige har också en konsolidering ägt rum. Tidigare har många sparbanker och lokala banker varit självständiga, men många av dessa är nu uppköpta och ingår i de stora bankerna. Cetorelli använder Herfindahl-Hirschman Index (HHI) och visar att koncentrationen har ökat genom åren och påvisar att det råder en oligopolmarknad. Han förhåller sig kritisk till denna typ av instrument för att mäta koncentration, men kommer fram till att även om det är en enkel metod kan den ge en fingervisning över koncentrationen på marknaden. Författaren formulerar även riktmått för marknaden, till exempel: mellan 1500 och 2500 är marknaden medelkoncentrerad. Detta är användbart för att ge så objektiva omdömen som möjligt. Vi har valt att använda oss av HHI som en av de metoderna för att mäta konkurrensen på den svenska bankmarknaden. Med bakgrund av tidigare studier anser vi att denna studie kan bidra med ett nytt perspektiv över konkurrensen på bankmarknaden i och med att den fokuserar på dagens lågräntesituation och behandlar hur de förändringar som skett efter finanskrisen 2008 kan ha bidragit till konkurrenssituationen på marknaden. 12
1.6 Disposition Efter kapitel ett, följer kapitel två, som beskriver hur den svenska bankmarknaden är strukturerad, vad som hände under finanskrisen 2008 och den svenska bolånemarknaden. Vi kommer också att diskutera och förklara hur de säkerställda obligationerna fungerar. Kapitel tre innehåller de teorier som krävs för att kunna genomföra analysen, vilket blir olika marknadsmodeller för oligopol, konkurrensmått, som C-mått och HHI-index, efterfrågeteori, riskteori och finansekonomisk teori. Kapitel fyra innehåller resultaten samt analysen, och kapitel fem innehåller en avslutande diskussion. 13
KAPITEL 2 DEN SVENSKA BANKMARKNADEN Det är viktigt att förstå den svenska bankmarknaden innan analysen av den. Av denna anledning kommer vi i detta kapitel att förklara hur den är strukturerad, samt vilka verktyg som används för att finansiera den. Det är även viktigt att ta upp större förändringar på marknaden, speciellt efter finanskrisen då de kan vara avgörande för hur de svenska bankerna idag hanterar risk. Här förklaras även hur den svenska bolånemarknaden fungerar. 2.1 Bankstrukturen i Sverige Det finns fyra stora banker i Sverige som tillsammans har en marknadsandel på 70 % av in- och utlåningen av kapital i Sverige. De fyra stora bankerna är Swedbank, Handelsbanken, SEB och Nordea. Bankerna utgör en viktig samhällsfunktion, vilken förmedlar kapital och omvandlar sparande till investeringar. Hushållen står för ca 48 % av utlåningen från bankerna, medan företag står för 32 % och fastighetsbolag för 20 %. Den största delen som lånas ut till hushållen utgörs av bolån. Bankkoncernerna äger bolåneinstitut som förmedlar dessa bolån till kunderna. Eftersom inlåningen i Sverige blir allt mindre då privatpersoner väljer att investera sitt kapital på fond- och aktiemarknaderna istället, behöver bankerna finansiera sig på andra sätt, varpå den säkerställda obligationsmarknaden har vuxit sig stor. Denna marknad tillgodoser nästan hälften av allt kapital som bankerna använder till utlåning. Den andra hälften utgörs av utlåning mellan banker, där lånekostnaden styrs av interbankräntan. Svenska banker, främst de fyra storbankerna, har kraftigt expanderat utomlands de senaste åren. Det kan förklara en del av de stora tillgångar som bankerna redovisar (Riksbanken, 2013a). 14
2.1.1 Regleringar Det finns flertalet regleringar på den svenska, och den internationella bank- och finansmarknaden. De organ som reglerar den svenska bank- och finansmarknaden är Riksbanken, FI, Riksgälden samt Riksdagen. För att bedriva bankverksamhet i Sverige, krävs en så kallade bankoktroj. Dessa ges ut av FI, och måste ansökas om för att få beviljad. Vid ansökan måste man betala en avgift om 295 000 kronor, och handläggningstiden är fem månader från betald avgift. Vid erhållande av en bankoktroj får man sedan ta emot pengar från allmänheten, det vill säga hushåll och företag, för inlåning. Det är även FI som ger tillstånd att ge ut säkerställda obligationer 4 (Finansinspektionen, 2014a). Det finns även flera regleringar internationellt vilka styr över hur man bör, och ska, bedriva bank- och finansverksamhet i Sverige. De senaste och mest påtagliga, kallas Basel-direktiven. Basel-direktiven har genomförts via Basel Committee on Banking Supervision som började driva dessa redan innan 90-talet. Det första, Basel I, antogs som lag bland länderna som ingår i den Internationella valutafonden (IMF) 5. Basel I syftade till att minska kreditrisken samt marknadsrisken som bankerna tog genom att öka kapitalkraven via ett minsta kapitalkrav baserat på riskfyllda tillgångar. Internationella banker har som krav att ha minst 8 % kapital baserat på en procentsats av riskviktade tillgångar. (Bank for International Settlements, 2006) Basel II syftade till att öka det egna kapitalet hos bankerna på nationell nivå. Basel I berörde främst de banker som bedrev bankverksamhet internationellt, och man lade nu till ännu ett riskområde, operativa risker. Basel II säger att bankerna bör ha 12 % av tillgångar i eget kapital, baserat på den operativa risk banken har (Finansinspektionen, 2014b). Basel III publicerades i slutet av 2009, alltså efter finanskrisen och gav bankerna drygt tre år på sig att möta de krav som ställdes. Basel III bygger på de tidigare direktiven, och syftar till att förbättra banksektorns förmåga att hantera finansiella kriser, öka deras riskskötsel samt stärka bankerna (Finansinspektionen, 2011). 4 Tillståndet ges ut enligt, Lag (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer. 5 Länderna som var med vid tillfället var Belgien, Kanada, Italien, Frankrike, USA, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland samt Sverige och Schweiz. 15
2.1.2 Statliga insättningsgarantin Insättningsgarantin infördes i Sverige 1996 efter EG direktiv och ger en garanti att få tillbaka en viss summa pengar om banken skulle gå i konkurs. Garantin gäller idag för alla typer av konton som finns på ett institut som är godkänt av FI. Det totala beloppet som man enligt lagen kan få tillbaka är 100 000 EUR per institut. När lagen trädde i kraft låg ersättningen på 250 000 SEK per kund och institut. Efter finanskrisen höjdes garantin först till 500 000 SEK den 6:e oktober 2008 och sedan till 100 000 EUR från 31 december 2010. Det senaste beslutet om 100 000 EUR kommer från en bestämmelse från EU om att EU-länderna måste tillgodose detta ersättningsbelopp (Riksgälden, 2014). 2.1.3 Vinsterna på den svenska bankmarknaden Bankernas årsredovisningar visar en tydlig trend var vinsterna bland de svenska storbankerna kommer ifrån, vilket illustreras i tabell 1. Storbankerna gör störst vinst på sina ränteintäkter, och främst från den utlåning de ger till allmänheten, enligt årsredovisningarna. Nordea redovisar ränteintäkter på 10 604 miljoner EUR där 9 102 miljoner EUR kommer från utlåning till allmänheten. Räntekostnaderna uppgår till 5 079 miljoner EUR, där 3 705 miljoner EUR kommer från emitterade värdepapper. Detta ger ett räntenetto på 5 525 miljoner EUR (Nordea, 2013). SEB redovisar ränteintäkter på 49 723 miljoner kronor samt räntekostnader på 30 896 miljoner kronor. Detta ger ett räntenetto på 18 827 miljoner kronor (SEB, 2013). Handelsbanken redovisar ränteintäkter på 54 463 miljoner kronor, varav 52 614 kommer från utlåning till allmänheten. Deras redovisade räntekostnader är 29 949 miljoner kronor, varav 23 137 kommer från de emitterade värdepapperna. Detta ger ett räntenetto på 26 669 miljoner kronor (Handelsbanken, 2013). Swedbank redovisar ränteintäkter på 19 172 miljoner kronor, samt räntekostnader på 8 566 miljoner kronor, vilket ger ett räntenetto på 10 606 miljoner kronor (Swedbank, 2013). 16
Tabell 1. Sammanställning av ränteintäkter samt räntekostnader för de fyra storbankerna, anges i miljoner, 2012. Bank Ränteintäkter Räntekostnader Räntenetto Nordea 6 91 718 SEK 43 930 SEK 47 787 SEK Handelsbanken 54 463 SEK 29 949 SEK 26 669 SEK SEB 49 723 SEK 30 896 SEK 18 827 SEK Swedbank 19 172 SEK 8 566 SEK 10 606 SEK Källa: Nordea (2013); SEB (2013); Handelsbanken (2013); SEB (2013). I boksluten ser man att det är räntenettot som är bankernas största inkomstkälla. 2012 7 hade Nordea en utlåning till svenska hushåll på 650 065 miljoner kronor. Handelsbanken visade en utlåning på 1 043 396 miljoner kronor. SEB hade utlåning som uppgick till 657 148 miljoner kronor, och Swedbanks utlåning uppgick till 1 002 083 miljoner kronor (Svenska Bankföreningen, 2013). Det blå fältet i figur 3 visar bruttomarginalen, vilken kan ses som den bruttovinst som bankerna gör på sina bolån. Att en bank gör vinst är viktigt eftersom det krävs för att banken ska kunna leverera framtida trygga placeringar och behålla det förtroende som etablerats, samt att kapital finns vid finansiella kriser. Man bör beakta att de säkerställda obligationerna finns kvar i balansräkningen hos de svenska bolåneinstituten, jämfört med vissa andra länders banker (Riksbanken, 2014). Enligt figur 3 har marginalen ökat markant sedan 2012, och är nu på den högsta noteringen sedan 2003. Finansieringskostnaden utgörs av reporäntan samt interbankräntan, som idag ligger på en låg nivå. Det är alltså denna figur som visar att bankerna får sin vinst från bolånemarknaden. Detta ger incitament till att ifrågasätta om bankernas vinster kan förklaras. 6 Då Nordea presenterar sina siffror i EUR, har vi omvandlat med årsgenomsnitt på valutakursen, 8,6494 SEK/EUR (Riksbanken, u.å). 7 Vi använder oss av 2012 års data då Svenska Bankföreningen ej har presenterat data för 2013. 17
Figur 3. Bruttomarginal och finansieringskostnad, förändring över tid. Källa: Riksbanken, 2014 I tabell 2, kan vi se hur bankernas vinster har utvecklats över tid och hur bankernas vinster följer marginalerna. Man måste beakta att det inte endast är räntemarginalen och därigenom ränteintäkterna som generar bankernas vinst. Därför väljer vi att presentera storbankernas resultat från 2006 till 2013 för att påvisa en viss trend. Nordeas resultat presenteras i deras material i EUR och därför påverkas det av växelkursförändringar i vår uppsats. Därför presenteras även deras resultat i EUR inom parentesen. Vi kan se i tabellen att bankernas vinster inte har ökat markant sedan 2006, och att Swedbank till och med gjorde en stor förlust 2009. Dock kan vi se ett uppsving för Swedbank och SEB som idag har högre vinst än innan finanskrisen, och att samtliga banker mer eller mindre har återhämtat sig till tidigare vinstnivåer. Detta styrker grafen ovan och vi ser att bankernas vinster följer marginalerna. 18
Tabell 2. Sammanställning av de svenska storbankernas resultat 2006 2013, anges i miljoner SEK. År / Bank Nordea 8 Handelsbanken SEB Swedbank 2006 29 180 (3 153) 17 164 12 623 10 880 2007 27 892 (3 016) 19 383 13 642 11 996 2008 26 703 (2 780) 15 326 10 050 10 887 2009 18 597 (1 751) 12 522 1 178-10 511 2010 22 088 (2 315) 10 259 6 745 7 444 2011 15 962 (1 767) 12 323 11 144 11 744 2012 15 965 (1 834) 14 548 11 654 14 438 2013 26 873 (3 107) 14 295 14 778 15 241 Källa: Nordea (2006-2013); Handelsbanken (2006-2013); SEB (2006-2013); Swedbank (2006-2013). 2.2 Den svenska bolånemarknaden Den svenska bolånemarknaden avreglerades kraftig under 1980-talet, och detta ökade i sin tur efterfrågan på bolån kraftigt. Vid avregleringen fick bankerna själv styra sin utlåning, vilket gav fler hushåll möjlighet till lån. Vid finanskrisen i början på 90-talet sjönk återigen efterfrågan på bolån, men ökade igen under mitten av 90-talet. Dock ökade efterfrågan ännu kraftigare under 2000-talet, och mellan år 2000 och 2013 ökade hushållens totala skulder från ungefär 1000 miljarder kronor till ungefär 3300 miljarder kronor där bolån utgjorde 72 %, vilket motsvarar mer än 60 % av Sveriges BNP under den perioden (Riksbanken, 2014). Den stora skillnaden mellan 2000-talets ökade skuldsättning och de som skedde tidigare är att de reala skulderna har ökat. Under de tidigare ökningarna dämpades den reala skuldsättningen då Sverige hade hög inflation, samt att bolånen utgjorde en mindre del av den totala skulden. En annan viktigt faktor är att hushållen har fått förändrade ekonomiska förutsättningar sedan 1990-talet. Mellan 1995 och 2013 steg hushållens reala inkomst med 58 %. En högre disponibel inkomst innebär att hushållen har råd att belåna sig mer. Baksidan av detta är att skuldkvoten har höjts under samma period. 8 Parentesen visar Nordeakoncernens resultat i EUR. Omvandlingen mellan valutorna är gjorda med årsgenomsnitt per presenterat år (Riksbanken, u.å). 19
Dock kan höjningen av totala skulder inte enbart förklaras av högre disponibel inkomst, då de reala skulderna steg med 185 % under samma period, se figur 4. (Riksbanken, 2014). Figur 4. Skulder i förhållande till ränteutgifter, som andel av disponibel inkomst, anges i procent. Källa: Riksbanken, 2014 En stor händelse på den svenska bolånemarknaden var rådet om bolånetak som FI gav ut 2010. Detta innebar att alla nya bolån som ges ut inte bör överskrida 85 % av marknadsvärdet. Detta råd syftade till att öka konsumentskyddet vid eventuell kris, samt att motarbeta den osunda utvecklingen som rådde på kreditmarknaden (Finansinspektionen, 2010). Ett bolån idag finansieras med minst 15 % eget kapital 9, och 85 % som lån från kreditinstitut, varav 10 % oftast placeras i ett så kallat topplån, och 75 % i ett så kallat bottenlån. Topplånet är förknippat med mer risk än bottenlånet, för om det skulle bli betalningssvårigheter för hushållet, är det förmånsrätt på topplånet, och det institut som har gett ut topplånet har förtur på betalningarna. Detta innebär också att bottenlånet, som då är förknippat med mindre risk, ofta har bättre lånevillkor. Ett bolån tar alltid bostaden som säkerhet för utlåningen, det vill säga att bostaden står som pant för lånet. Skulle det uppstå betalningssvårigheter för låntagaren, kan banken besluta att låta bostaden gå till exekutiv försäljning, där man då återtar panten och säljer den för att täcka lånekostnaderna. I Sverige, som skiljer sig från andra länder, är det inte möjligt att skriva av sina skulder genom personlig konkurs. Detta ger hushållen 9 Dessa 15 % kan även finansieras genom ett lån utan säkerhet, eller någon annan tillgång som säkerhet. 20
incitament att fortsätta betala sina skulder. Man kan dock ansöka om skuldsanering, vilket gör att man slipper betala av sina skulder. Detta är dock en besvärlig process för hushållet, och kräver att man lever på existensminimum under fem år. Att få skuldsanering beviljat, kräver att hushållet bedöms vara så skuldsatt att han eller hon ej längre är förmögen att betala sina skulder inom överskådlig tid. Beslut fattas av Kronofogdemyndigheten. Detta har lett till att Sverige har en historia med väldigt låga kreditförluster på bolån (Riksbanken, 2014). Den totala utlåningen på den svenska bolånemarknaden uppgår till 4 602 930 miljoner kronor år 2012 (Svenska Bankföreningen, 2013). 2.2.1 Säkerställda obligationsmarknaden En säkerställd obligation är ett värdepapper som omfattas av särskild lagstiftning. Ordet säkerställd hänvisar till att obligationen är knuten till en säkerhetsmassa som investeraren har rätt till om emittenten går i konkurs. Säkerhetsmassan i dessa obligationer ligger sedan främst i de svenska bolånen. Obligationerna säkerställs med maximalt 75 % av marknadspriset på bostäderna, 70 % på jordbruksfastigheter och 60 % av kommersiella fastigheter. För att öka trovärdigheten på dessa obligationer fastställs marknadsvärdet när lånet ges ut och omvärderas sedan regelbundet. De får endast innehålla så kallade friska lån, där ägaren av bolånet fullföljer sina betalningar. Säkerställda obligationer har varit reglerade och funnits i sin nuvarande form sedan 2004. Innan dess fanns liknande obligationer som kallades bostadsobligationer. Dessa obligationer var inte formellt sett säkerställda obligationer men hade i praktiken samma rättigheter med en fordran på bostadsinstitutens bolån ifall de gick i konkurs. Svenska säkerställda obligationer räknas till de värdepapper som har högst kreditvärdighet i hela världen, och ligger oftast i ränta strax över statspapper med motsvarande löptider. För säkerställda obligationer är framförallt likviditetsrisken 10 stor på grund av att löptiderna på säkerställda obligationer är kortare än löptiden på själva bolånet som finansieras (Riksbanken, 2013a). Riksbanken och FI ger kontinuerligt bankerna råd om att hålla en stor andel av sitt eget kapital i likvida medel för att möta en större efterfrågan på kapital vid framtida störningar på de finansiella marknaderna. För att mäta om bankerna klarar de 10 Likviditetsrisk innebär, i detta fall, risken att omfinansiera sig mellan att obligationerna löper ut. 21
kapitalkrav som ställs, genomförs stresstester kontinuerligt. De svenska bankerna har stora tillgångar i utländsk valuta som är placerade i både den amerikanska och europeiska centralbanken. Dessa tillgångar räknas som höglikvida och finns därför med i likviditetsteckningsgraden. Eftersom svenska banker ses som mindre riskfyllda än många banker på den europeiska bankmarknaden har Sveriges banker lätt att låna i utländsk valuta varpå likviditetsbufferten till största delen består av denna valuta och medför därmed en lägre grad av svenska kronor i bufferten (Riksbanken, 2013a). De säkerställda obligationer som de svenska bankerna ger ut på sina bolån, köps av andra svenska banker. Faktum är att svenska banker och försäkringsbolag är de andra och tredje största investerarna i dessa säkerställda obligationer, med 21 % respektive 28 %. Detta innebär att de svenska bankerna samt försäkringsbolagen är väldigt exponerade gentemot den svenska bolånemarknaden. Skulle den svenska bolånemarknaden tappa i kraft, kan det ge kraftiga negativa effekter på hela den svenska finansiella marknaden (Riksbanken, 2014). Det finns idag endast åtta svenska banker som får emittera säkerställda obligationer enligt FI:s tillstånd. Dessa är Swedbank, Handelsbanken, SEB, Nordea, SBAB, Länsförsäkringar, Landshypotek samt Skandiabanken (Riksbanken, 2014). Dessa säkerställda obligationer har högsta möjliga kreditbetyg hos både Moody s 11 och Standard and Poor s 12 (Riksbanken, 2013b). Det som är viktigt att förstå innan vi förklarar vad som hände i USA 2008, är hur den svenska och amerikanska bolånemarknaden är uppbyggd, samt hur de skiljer sig. I Sverige har bolåneinstituten sina bolån främst i säkerställda obligationer, och lånen stannar därmed kvar på institutens balansräkningar som en tillgång. I och med detta stannar också risken kvar hos de svenska bankerna. I USA utfärdas bolånen av bankerna men värdepapperiseras och säljs sedan vidare till andra institut som hanterar dessa värdepapper. Det betyder att bankerna i USA sålde vidare bolånen och därmed risken på dem (Riksbanken, 2014). 11 Moody s är ett kreditbetygsinstitut som betygssätter finansiella företag, värdepapper och institutioner m.m., och deras betyg värdesätts högt internationellt. 12 Standard and Poor s är ett kreditbetygsinstitut som betygssätter finansiella företag, värdepapper och institutioner m.m., och deras betyg värdesätts högt internationellt. 22
2.3 Finanskrisen 2008 Det som skedde i USA 2008 var att man inte längre visste hur riskerna såg ut i de värdepapperiserade bolånen. Bankerna insåg detta och tog försäkringar vilka skulle skydda dem mot att kunderna ej kunde betala. Bankerna sålde vidare värdepapperna till institut som i sin tur sålde dem vidare. Innebörden av detta blev att ingen visste hur bra eller hur dålig en värdepapperskorg var, och därför försvann investerarna från bankerna och från den amerikanska bolånemarknaden. Den 15 september 2008 gick Lehman Brothers i konkurs, vilken då var USA:s fjärde största investmentbank (Jarnestad, 2009). Fyra dagar innan Lehaman Brothers konkurs hade de två största bolåneinstituten, Freddie Mac samt Fannie Mae, tagits över av den amerikanska staten för att skydda de låntagare som fanns hos dem. Två dagar efter Lehman Brothers konkurs får AIG 13 ett lån av Federal Reserve på 85 miljarder dollar (The New York Times, 2008). Ett annat problem som uppstod var att bankerna inte längre lånade ut pengar mellan varandra, då det kändes osäkert med interbankräntan 14 jämfört med statspappersräntan 15 (i detta fall statspapper med kort löptid). Detta kan enkelt ses i figur 5, där vi tittar på floaten 16 (den stora orangea stapeln) hos Federal Reserve (FED), och ser att den ökade oerhört kraftigt strax efter krisen. Här kan man se att de pengar som borde lånats ut mellan bankerna och till hushållen, istället återkrediterades FED då det rådde stor osäkerhet på marknaden. 13 American Insurence Group, AIG, är ett globalt försäkringsbolag som hade försäkrat många av de bolånekorgar som bankerna hade sålt. 14 Interbankränta innebär den ränta som bankerna lånar till mellan varandra. 15 Statspappersräntan förklaras som räntebärande instrument, exempelvis statsobligationer eller statsskuldväxlar. Dessa ses generellt som lågriskinvesteringar. 16 Float är pengar som bankerna har placerade hos centralbanken. Vid ett effektivt finansiellt system, vill man att floaten ska vara noll, då det innebär att pengar debiteras ett konto för att krediteras ett annat. 23
Figur 5. Federal Reserves tillgångar. Källa: Tekelova, 2011. 2.3.1 Finanskrisen i Sverige Flera av de svenska bankerna investerade i de baltiska länderna innan finanskrisen. De baltiska länderna blev hårt drabbade under finanskrisen, vilket ledde till att flera av de svenska storbankerna drabbades av stora kreditförluster. Detta ledde till att Riksbanken erbjöd lån, med längre löptid än vad marknaden kunnat erbjuda, på över 450 miljarder SEK till samtliga svenska banker. Det är detta som kallas likviditetsstöd och gjordes för att de svenska bankerna övergav interbankräntan, samt att de drabbades av stora kreditförluster (Öberg, 2009). En stor del av kreditförlusterna berodde på de tidigare gjorda investeringarna i Baltikum. Då många investerare flydde från de investeringar som sågs som högriskinvesteringar, tappade även den säkerställda obligationsmarknaden kraft. Därför gick Riksgälden ut och stödköpte säkerställda obligationer genom att emittera fler statsskuldväxlar än normalt, och köpte då säkerställda obligationer för samma mängd (Öberg, 2009). Riksgälden ökade också den statliga insättningsgarantin från dåvarande 250 000 SEK, till 500 000 SEK för att få tillbaka kapital till bankerna (Riksgälden, 2013). Riksgälden 24
tog även kontroll över investmentbanken 17 Carnegie, då FI drog in deras rätt att utöva bankverksamhet. När Riksgälden tog över Carnegie, ändrade FI sitt beslut till en varning (Riksgälden, 2014). Den svenska säkerställda obligationsmarknaden har, under hela finanskrisen, varit öppen för utländska investerare, jämfört med andra länders liknande marknader. 2.4 Sammanfattning De viktiga delarna i detta kapitel handlar om marknadsstrukturen, den svenska bolånemarknaden och hur bankerna får emittera obligationer samt vad dessa obligationer är. Då vi har fyra storbanker som tillsammans har en marknadsandel på ungefär 70 % kan vi dra paralleller till en oligopolstruktur. Att ha tillgång till obligationsmarknaden underlättar kapitalanskaffningsmöjligheterna för att kunna agera på bolånemarknaden. Det betraktar vi också vara ett potentiellt inträdeshinder eftersom finansieringskostnaden är en stor del av möjligheten till högre vinst och skapar konkurrensfördelar. Det man kan utläsa från finanskrisen är att det idag råder en global lågräntepolitik som gör att marginalen mellan finansieringskostnad och priset på bolån är högre än någonsin. Bankerna visste efter finanskrisen 2008 att centralbanker gick in för att rädda dem vid krissituationer, och detta borde eventuellt leda till att banker tar lägre risk i framtiden för att inte hamna i den situationen igen. Nästa kapitel kommer att ta upp den teori som är nödvändig för att besvara vår frågeställning. 17 En investmentbank är en bank som specialiserar sig på stora och komplexa finansiella transaktioner, och kan ofta vara mellanhanden mellan säkerhetsemittent och investeraren. 25
KAPITEL 3 TEORI OCH METOD I detta kapitel kommer nationalekonomisk teori som är relevant för vår frågeställning och som ligger till grund för analysen/diskussionen att behandlas. Teorin är huvudsakligen från litteratur som beskriver grundläggande modeller och antaganden inom nationalekonomi. De avsnitt som vi behandlar är olika marknadsmodeller, finansiella marknader, konkurrensmått och risker eftersom dessa är förknippade med våra frågeställningar och centrala för att förstå analysen och diskussionen. 3.1 Marknadsmodeller Här tar vi upp de vanligaste marknadsmodellerna, förklarar dessa och visar med hjälp av grafer hur företag på dessa marknader agerar. Vi har valt att ta upp fullständig konkurrens, monopol, olika oligopolmodeller, kartell och tacit collution samt deras välfärdseffekter. Vi väljer att presentera fullständig konkurrens då den är den teoretiskt optimala konkurrensmodellen utan några samhällsekonomiska välfärdsförluster. Monopol tas upp då den är motsatsen till fullständig konkurrens, med endast ett företag på marknaden och medför samhällsekonomiska förluster. Oligopolmodellerna som presenteras befinner sig mellan fullständig konkurrens och monopol gällande välfärdsförluster. Kartell och tacit collution har vi med för att det går att dra paralleller till dessa utifrån rådande konkurrensläge. Den svenska bankmarknaden består av få stora företag som passar bäst in på en oligopolmarknad, men vilken och vilka konsekvenser detta medför kommer att sammanställas och jämföras med empiriska resultat i resultatdelen och diskuteras i diskussionen. 26
3.1.1 Fullständig konkurrens Fullständig konkurrens är en marknadsform som kännetecknas av fem grundkrav och är den modell som är mest gynnsam för konsumenterna och medför högst konkurrens. Antagandena är att: 1. Det ska finnas många köpare och säljare på marknaden 2. Företagen säljer en homogen vara 3. Både köpare och säljare på marknaden har fullständig information om varan 4. Det inte finns några transaktionskostnader 5. Det inte finns några inträdes- eller utträdeshinder. Dessa påståenden ger oss vissa antaganden som vi använder oss av när vi analyserar marknadsformen och hur företagen agerar på marknaden. De två första påståendena säger oss att företagen är pristagare och inte kan påverka priset, och att varorna är perfekta substitut. Det tredje påståendet säger att eftersom fullständig information råder så vet köparna om ifall ett företag höjer priset, (och eftersom varorna är perfekta substitut) kan varan lika gärna inhandlas från ett företag som inte har höjt priset. Den fjärde punkten förklarar att inga transaktionskostnader finns mellan att inhandla varorna, till exempel kostnaden att färdas till affärerna. Den sista punkten säger att om det går att göra vinst på marknaden kommer nya företag att etablera sig och att företagen kan lämna marknaden om man upplever förluster. Företagen producerar där deras marginalkostnad är den samma som deras styckkostnad, vilket innebär att på lång sikt, kommer företagen att generera noll-vinst som illustreras i figur 6 (Lundmark, 2010). Figur 6 visar att de enskilda företagen producerar där deras genomsnittskostnad (AC) skär företagets marginalkostnad (MC) och att de utbjuder kvantiteten, q*. Priset på varan kommer på lång sikt att motsvaras av marginalkostnaden och hela marknadens totala kvantitet kan härledas. När fullständig konkurrens råder kommer inga välfärdsförluster att existera eftersom priset och kvantiteten på marknaden sätts där efterfrågan skär utbudet. I den nationalekonomiska teorin är detta den mest samhällsekonomiskt effektiva modellen (Lundmark, 2010). Sverige har en myndighet som heter Konkurrensverket som ska se till att sund konkurrens råder i Sverige (Konkurrensverket, 2013). 27
Figur 6. Fullständig konkurrensmarknad. 3.1.2 Monopol Monopol är en marknadsform som kännetecknas av endast en säljare, flera köpare och att varan inte har några nära substitut. Skillnaden med monopol jämfört med fullständig konkurrens är att det inte finns någon konkurrens, att företaget agerar prissättare och att det finns inträdeshinder på marknaden. För att maximera vinsten för företaget vill de ge ut en kvantitet där marginalkostnaden och marginalintäkten skär varandra. Det optimala priset blir då där denna kvantitet möter konsumenternas efterfrågekurva vilket också skapar välfärdsförluster för konsumenterna (Baye, 2010). Figur 7 visar hur prissättningen på en monopolmarknad fungerar. Eftersom företaget är ensamt på marknaden så motsvaras företagets kvantitet av hela marknadens kvantitet. Utbudet sätts där marginalkostnaden skär företagets marginalintäkt (MR). Företaget möter en negativ efterfrågekurva (AR=D) och kan ta ut det pris som efterfrågas vid den kvantitet som de bjuder ut. Vinsten blir då delen av grafen som motsvaras av skillnaden mellan priset och genomsnittskostnaden gånger kvantiteten. I denna modell skapas välfärdsförluster på grund av att kvantiteten och priset möter efterfrågan högre upp på efterfrågekurvan än vad som är optimalt för konsumenten, vilket betyder att bara vissa har råd med varan. Den optimala punkten motsvaras av den punkt där marginalkostnaden skär genomsnittskostnaden. Kontentan av detta blir att färre har råd med varan, och att utbudet på marknaden blir lägre än vad det behöver vara (Baye, 2010). 28
Figur 7. Monopolmarknad. 3.2 Oligopol En oligopolmarknad består av få relativt stora säljare som ska tillgodose hela marknaden. Vanligtvis ligger det mellan två och tio företag och varan kan antingen vara homogen eller differentierad. Oligopolmarknaden uppdelas i fyra konfigurationer där vinstmaximeringen skiljer sig beroende på hur konkurrenterna agerar vid en prisförändring. Samtliga förutsätter att det är få företag som ska tillgodose hela marknaden och att inträdeshinder på marknaden existerar. Det som skiljer modellantagenda punktas upp för varje modell. (Baye, 2010). 3.2.1 Sweezy oligopol 1. Företagen producerar differentierade produkter. 2. Om ett företag väljer att sänka priset antar de att konkurrenterna också sänker priset på sina varor, men att konkurrenterna inte följer med vid en prisökning. I figur 8 visas hur företagen antar att konkurrenterna följer efter vid en prissänkning men inte vid en prishöjning genom att efterfrågekurvan är bruten. Brytningspunkten ligger vid P 0. Priser över P 0 följer efterfrågekurvan D 2 och priser under P 0 följer efterfrågekurvan D 1 medan marginalintäkten följer respektive efterfrågekurva. Det vill 29
säga att vid priser över P 0 så gäller MR 2 och vid priser under P 0 gäller MR 1 vilket gör att MR kurvan för modellen blir bruten vid två punkter. Vinstmaximering sker där MC skär MR. I figuren kan vi se att optimal produktion Q 0 ligger på samma ställe även fast MC 0 skiftar ner till MC 1. Detta betyder att så länge marginalkostnaden håller sig inom dessa gränser kommer företagen inte att ändra pris på varan. Att företagen inte vill höja priset beror på att de blir utkonkurrerade av de andra företagen eftersom de inte följer med i prisökningen, och om de sänker priset på varan antas de andra företagen följa med, vilket inte leder till någon högre vinst eftersom produktionen inte blir optimal. (Baye, 2010). Figur 8. Sweezy oligopolmarknad. 3.2.2 Cournot oligopol 1. Företagen producerar differentierade eller homogena varor. 2. Varje företag antar att dess konkurrenter kommer hålla produktionen konstant ifall det företaget ändrar sin produktion. Den stora skillnaden mot en Sweezy oligopolmarknad är att varorna kan vara antingen differentierade eller homogena och att vi i denna marknadsmodell antar att konkurrenternas val av produktion inte beror på hur vi väljer vår produktion. 30
Prissättningen för denna oligopolmarknad bestäms av den sammanlagda produktionsnivån (Baye, 2010). Figur 9 visar oss en Cournot duopolmarknad och var optimal produktion för båda företagen ligger. Bästa reaktionsfunktionen (r 1 och r 2 ) är två linjer som visar maximal vinst för ett företag givet det andra företagens val av produktion och att båda företagen har lika marginalkostnad. Jämviktslösningen för denna marknadsform ligger mellan de jämviktslägen som gäller för monopol och fullständig konkurrens vilket motsvaras av Q1* och Q2* där produktionen är lika stor för företag 1 och 2 under antagandet om lika marginalkostnad. Eftersom detta jämviktsläge ligger i ett läge mellan det jämviktsläget som gäller för fullständig konkurrens och monopol kommer viss välfärdsförlust att uppstå (Baye, 2010). Figur 9. Cournot oligopolmarknad. 3.2.3 Stackelberg oligopol 1. Varorna är antingen differentierade eller homogena. 2. Ett företag agerar ledare och väljer produktionsnivån före de andra företagen. 3. Följande företag rättar in sig efter det ledande företagets produktionsnivå och väljer därefter den produktionsnivå som ökar deras vinst mest. 31
Eftersom ledaren väljer sin produktionsnivå först, väljer det företaget den kvantitet som ger högst vinst medan det följande företaget får välja sin produktionsnivå efter ledaren för att maximera sin vinst. Figur 10 visar hur två företag och deras bästa reaktionskurvor (BRF), r1 och r2 ser ut vid en Stackelberg oligopolmarknad. Det ledande företaget vet att det följande företaget kommer att agera utifrån sin egen BRF kurva. Det skapar en fördel för det ledande företaget och gör att de kan välja den punkt där deras vinstkurva (π) tangerar det följande företagets BRF kurva, punkt S. Det följande företaget får anpassa sin produktion givet det ledande företaget och väljer också att producera i punkt S där det följande företagets vinstkurva skär det ledande företages vinstkurva. Kvantiteten blir då större för företag 1 (Q1) än för företag 2 (Q2). Vinstmaximering i Cournot ses i punkt C (Baye, 2010). Figur 10. Stackelberg oligopolmarknad. 3.2.4 Bertrand oligopol 1. Företagen säljer identiska varor med en konstant marginalkostnad. 2. Företagen följer med i prisförändringar. 3. Konsumenterna har fullständig information och det finns inga transaktionskostnader. 32
Denna oligopolmarknad gynnar konsumenterna eftersom produktionen och priserna kommer att te sig på samma sätt som vid fullständig konkurrens, vilket resulterar att företagen gör noll-vinst. I figur 11 ser vi en Bertrand duopolmarknad. Eftersom konsumenterna har fullständig information, varorna är homogena och det inte finns någon transaktionskostnad så kommer de att handla från det företag som säljer varan billigast. Företagen kommer att starta ett priskrig mot varandra och med ett lägre pris locka till sig kunderna. Företagen kommer inte att sluta sänka priset förrän det är lika med marginalkostnaden vilket bidrar till samma välfärdseffekter som fullständig konkurrens samt noll-vinst (Baye, 2010). Figur 11. Bertrand duopolmarknad. 3.2.5 Kartell Kartell bildas då flera företag samarbetar för att tillsammans utbjuda en viss kvantitet eller bestämma ett marknadspris så att de möter en negativ efterfrågan och på så vis skapa sig en monopolmarknad. Syftet är enkelt, att öka företagens vinst. I Sverige och många andra länder i världen är karteller förbjudna och regleras enligt lag. Anledningen är att det är skadligt för konkurrensen och kan innebära stora välfärdsförluster. Figur 12 visar vinstmaximeringen i en kartell med två företag, företag a och företag b. MC kartell visar företagens gemensamma marginalkostnadskurva vid olika kvantiteter. Produktionen för kartellen blir där marginalkostnadskurvan för kartellen skär 33
marginalintäktskurvan och prissättningen blir där denna kvantitet möter efterfrågan. I denna modell skapas välfärdseffekter på samma sätt som vid en monopolmarknad (Lundmark, 2010). Figur 12. Kartellmarknad med två företag. 3.2.6 Tacit Collusion Tacit collusion innebär att företag använder sig av gemensam strategi, utan att man utbyter information. Det är en form av underförstådd kartell där man prissätter enligt kartellmodellen utan kommunikation. Därför ser modellen för tacit collusion ut på samma sätt som kartell, figur 12, och bidrar med samma välfärdsförluster (Green m.fl., 2013). 3.3 Välfärdseffekter De olika marknadsmodellerna innehåller olika välfärdseffekter som tagits upp för varje modell och som illustreras av de färgade delarna i figur 13. Fullständig konkurrens är den marknadsmodell där det inte existerar några välfärdsförluster, en så kallad teoretisk sund konkurrensmodell. I den andra änden har vi monopol, där ett företag har fullständig kontroll över marknaden, och ingen konkurrens uppstår. Monopol, kartell och tacit collusiuon resulterar i en allokeringsförlust, vilket konsumenterna förlorar på eftersom färre har råd med varan. I mitten hittar vi de olika oligopolmarknaderna, vilka resulterar i olika välfärdsresultat. Bertrand är den sundaste oligopolmodellen ur 34
konkurrenssynpunkt eftersom företagen kommer producera och ta ut ett pris motsvarande fullständig konkurrens. Cournot, Sweezy och Stackelberg hamnar någonstans i mitten, mellan monopol och fullständig konkurrens och medför välfärdsförluster. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det viktigt med sund konkurrens och minska välfärdsförlusterna för att främja konsumtionen vilket också gäller bankmarknaden (Lundmark, 2010; Baye, 2010). Figur 13. Välfärdseffekt vid olika marknadsmodeller. 3.4 Konkurrensmått Det finns olika typer av koncentrationsmått för marknader. Dessa mått mäter koncentrationen på marknaden och är viktiga för att förklara konkurrensen. Högre koncentration brukar innebära lägre konkurrens. De två vi ska använda oss av är C i och mäter de största företagens totala andel av marknaden och Herfindahl-Hirschman index (HHI) vilket bildar ett index och visar konkurrenskoncentrationen på marknaden med alla aktörer på marknaden (Lundmark, 2010; Baye, 2010). 35
3.4.1 C i Detta mått mäter de största aktörernas totala andel på en hel marknad, där i är antalet företag man vill undersöka. S är företagets totala försäljning, och S t är totala försäljningen på marknaden. Den matematiska formeln ser ut enligt följande: (1) Om marknaden innehåller många företag, som är ganska lika i produktionen kommer resultatet att bli nära noll, vilket visar på större konkurrens än om C i måttet hamnar närmare ett (Lundmark, 2010; Baye, 2010). 3.4.2 Herfindahl-Hirschman Index HHI är summan av alla företags totala säljandel i kvadrat. Den matematiska formeln ser ut på följande vis: (2) Man kvadrerar marknadsandelarna för att indexet då väger in företag med större andelar. Anledningen att man multiplicerar med 10 000 är att få bort decimalerna. Svaret kommer bli mellan 0 och 10 000, där ett HHI med hög konkurrens kommer att vara närmare talet noll. Om HHI befinner sig under 1500 anses marknaden som okoncentrerad. När det befinner sig mellan 1500 och 2500 anses marknaden vara medelkoncentrerad och överstiger den 2500 anses marknaden som högt koncentrerad (Baye, 2010; U.S Department of Justice, Federal Trade Commission, 2010). 3.5 Finansiella marknader En finansiell marknad är en mötesplats för investerare och företag med kapitalbehov. På marknaden möts aktörerna och transaktioner med överenskomna villkor sker. De finansiella marknaderna utgörs av en del av kapitalmarknaden och uppträder i form av till exempel aktie- och obligationsmarknader. Det är på primärmarknaden som företagen med kapitalbehov får sina pengar genom de investerare som har valt att investera i vederbörande företag. På sekundärmarknaden kan sen investerare köpa och sälja finansiella instrument mellan varandra (Lars & Sjöberg, 2007). 36
Eftersom bankerna främst får sina pengar genom inlåning från allmänheten och genom marknadsfinansiering med säkerställda obligationer så har vi valt att förklara obligationsmarknaden och hur obligationerna prissätts. Inlåning från allmänheten utgörs främst av det kapital hushållen och företag sparar i banken. 3.5.1 Obligationsmarknad En obligation är ett räntebärande instrument som har en löptid på mer än ett år. Det är en slags skuldsedel som har ett förutbestämt slutvärde. En investerare köper obligationen på primärmarknaden och vet vilken avkastning han/hon får när löptiden på obligationen går ut. Man kan även köpa och sälja redan emitterade obligationer på sekundärmarknaden. De vanligaste aktörerna som emitterar obligationer historiskt i Sverige har varit den svenska staten och bolåneinstitut. Det är vanligt att obligationerna innehåller kuponger, som är periodiserade utbetalningar (vanligtvis en utbetalning per år) under löptiden (Lars & Sjöberg, 2007). Grundformeln för prissättning av en obligation ser ut enligt följande: (3) Där PV = Nuvärde, FV =Framtida värde, i = marknadsräntan och n = löptiden. Eftersom en kupongobligation ger en årlig avkastning, kapitaliseras ett framtida värde för varje år fram till slutvärdet, då samtliga kuponger och slutvärdet summeras ihop till ett nuvärde. Svaret blir då vad obligationen är värd idag, alltså priset på obligationen. Marknadsräntan beror på många faktorer så som makroläget, andra räntor och vilket avkastningskrav investerarna har. Riskerna (som gemensamt benämns marknadsrisk) att investera i obligationen beskrivs därmed av marknadsräntan och kommer att förklaras nästa avsnitt. Ett exempel på en 2 % kupongobligation med ett slutvärde på 5000 kronor om fyra år, med en marknadsränta på 3 % ger följande: (4) 37
Nuvärdet (priset) på obligationen är idag 4814 kronor med ett givet slutvärde på 5400 (slutvärdet + kupongerna i nominellt värde 18 ) (Lars & Sjöberg, 2007). 3.6 Finansiella risker De risker som är sammankopplade med en obligationsmarknad är framförallt kreditrisk, ränterisk, växelkursrisk samt likviditetsrisk och gemensamt benämns marknadsrisk. Även risker som sekundärmarknadsrisk, skatterisk och avkastningsrisk existerar men omnämns mindre i de artiklar och rapporter som vi har läst och vi väljer därför att inte ta upp dessa. 3.6.1 Kreditrisk Kreditrisk är den risk som investerarna tar för osäkerheten om den framtida betalningen. Denna risk pratar man mycket om när man värderar obligationer eftersom obligationer är ett värdepapper med bestämd ränta och slutvärde. Risken innebär att företaget som emitterar obligationer inte kan betala tillbaka till investerarna. Man brukar säga att kreditrisken hos statsobligationer är försumbar eftersom staten kan ta ut skatt (Lars & Sjöberg, 2007). 3.6.2 Ränterisk Ränterisk är risken som förknippas med priset på värdepapper och marknadsränta. Om marknadsräntan är låg kommer priset på värdepappret att vara högt och vice versa. Detta kan man enkelt härleda från den matematiska funktionen som visas under rubriken obligationsmarknad på sida 33. Eftersom alla faktorer som bestämmer priset på obligationen redan är givna är det endast priset som påverkas av marknadsräntan. Ränterisken förklarar hur mycket obligationens pris faller när marknadsräntan stiger i procent. Ränterisken för instrument med lång löptid verkar ha en högre marknadsrisk än värdepapper med kort löptid (Lars & Sjöberg, 2007). 18 Nominellt värde innebär det kapital som anges för ett värdepapper, t.ex. aktie eller obligation (Nationalencyklopedin, 2014a) 38
3.6.3 Växelkursrisk Detta är en risk man utsätts för om man investerar i andra länders värdepapper, eftersom man då köper och säljer dessa i detta lands valuta. Risken ligger i att växelkursen kan skilja sig från transaktionsdatum och på så vis skapa förluster eller vinster i och med att växelkursen kan ha rört sig (Bodie m.fl., 2011). 3.6.4 Likviditetsrisk Denna risk avser risken att marknaden inte är nog likvid, alltså att transaktioner inte kan genomföras på grund av att köpare eller säljare inte kan eller vill. Likviditetsrisk för banker på obligationsmarknaden innebär att det finns en risk mellan skillnaden i tid som de emitterade säkerställda obligationerna och bolånen ligger på. Tidigare förklarades det att obligationerna utges på kortare löptid än vad bolånen har, därför måste lånen omfinansieras med jämna mellanrum och det är i transaktionen av dessa som likviditetsrisken uppstår (Swedbank, 2014). 3.7 Sammanfattning I detta kapitel har vi behandlat olika marknadsmodeller, med fokus på oligopolmodellerna, då det är dessa som passar bäst in på den svenska bankmarknaden. Övriga marknadsmodeller har tagits upp för att visa teoretiska välfärdseffekter. Vi har även behandlat konkurrensmått för att mäta koncentrationen på marknaden samt de finansiella risker som påverkar den svenska bankmarknaden. I nästkommande kapitel kommer dessa teorier att användas för att analysera bankmarknaden i Sverige. 39
KAPITEL 4 RESULTAT OCH ANALYS Här kommer vi att presentera resultat samt analys gällande konkurrens- och vinstsituationen på den svenska bankmarknaden. Vi kommer också att diskutera vårt val av metod samt data. 4.1 Värdering av metod och data Den metod som har använts anser vi vara tillräcklig för att kunna svara på vår frågeställning. Sekundärdata som fanns tillgänglig var omfattande. Det negativa som kan uppstå är att det möjligen har missats viss data som kan vara relevant för arbetet. Litteraturstudien har genomsyrats av ett deduktivt förhållningssätt och vi känner att det är ett korrekt sätt att angripa frågeställningen. Data vi har använt oss av kommer från kända källor så som Statistiska Centralbyrån, de fyra storbankerna, FI, Riksbanken, Svenska Bankföreningen med flera och kan anses som pålitlig. Där det har använts andra källor, har vi varit källkritiska och försökt att hitta stöd för uppgifterna via andra källor. Data vi har samlat in kommer främst från år 2013, men även från 2006 och framåt. Från de olika källor som har använts, ser vi att marknadsandelarna mellan bankerna har rört sig mellan 0 1 %, vilket gör att detta inte påverkar vårt resultat nämnvärt. 4.2 Marknadsform Då marknaden består av få stora företag med existerande inträdeshinder kan man direkt utesluta fullständig konkurrens och monopol, samt konstatera att det råder en oligopolstruktur på marknaden. Denna slutsats överensstämmer med både Lindström (2003) och Westberg och Persson (2012). Om det skulle råda fullständig konkurrens eller Bertrand skulle bankerna sänka räntan i syfte att ta marknadsandelar av varandra, och inga långsiktiga vinster skulle existera. Detta kan vi utesluta eftersom priset för 40
bankerna ligger över deras marginalkostnader, som vi kan se i figur 3, vilket även Lindström (2003) kommer fram till. Vi kan även konstatera att bankerna gör stora vinster. Eftersom bankerna konkurrerar om marknadsandelar, men ej verkar angelägna om att sänka marginalerna för att få kunder, kan man dra paralleller till tacit collution. Denna slutsats dras även på grund av att vi ser att storbankerna är nära sammanlänkade via den säkerställda obligationsmarknaden. Det går även att anta att bankerna agerar gemensamt när det gäller prissättning på utlåningsräntan. Vi anser även att bankmarknaden kan beskrivas med hjälp av både Cournot- samt Stackelbergagerande. Mellan de fyra storbankerna råder det Cournotkonkurrens eftersom storbankerna kan anses konkurrera med kvantitet och inte pris. Detta förbiser incitamenten till priskrig. Stackelberg anser vi passar in genom att de stora bankerna tillsammans möjligen agerar som ett företag, och därmed fungerar som ledare enligt denna modell. Detta kan de göra för att deras finansieringskostnad är lägre än småbankernas och att de redan är stora välkända banker, vilket också gör att de har marknadsmakt. Oligopolmarknaden medför vissa samhällsekonomiska förluster, jämfört med fullständig konkurrens. I fullständig konkurrens prissätter företagen vid marginalkostnaden, och gör på så sätt ingen vinst. Eftersom priset är lägre vid fullständig konkurrens än vid oligopol säljer man sin produkt till en större marknad och möter en större efterfrågan än vid oligopol. Även om fullständig konkurrens är den optimala teoretiska marknadsmodellen, eftersom den inte leder till några samhällsekonomiska förluster, anser vi att det inte är optimalt på den svenska bankmarknaden. Vid en fullständig konkurrensmarknad gör man inga vinster på lång sikt, och vinster är viktigt för banker. Har bankerna ingen vinst, kan de inte möta de krav som ställs på dem, från ägare, från de direktiv på marknaden som exempelvis Basel, och från investerare. Bankerna måste gå med vinst för att kunna behålla sin styrka och sitt förtroende till att klara framtida oroligheter på finansmarknaden. Dock är det viktiga vad som görs med vinsten, om hela vinsten delas ut till ägarna, eller om allt läggs som eget kapital, klarar man inte att möta alla krav. Fullständig konkurrens hade medfört många, små, banker istället för få, stora. Detta hade ökat riskerna då en bank blir stark av att ha kapital och hade vi haft många små banker hade det inte varit möjligt för dem att göra vinst, och i sin tur att möta de krav 41
som ställs på dem. Vi anser även att det inte råder kartell på marknaden, då det inte vore rimligt med så pass många organ och institutioner som har tillsyn över marknaden med regler och övervakning. Inträdesbarriärerna påverkar konkurrensen på en marknad vilket har diskuterats i kapitel två och tre. Det är inte svårt att starta en bank, men det krävs kapital för att kunna få tilldelat en bankoktroj. Något vi anser har stor påverkan på antalet storbanker på den svenska bankmarknaden är huruvida en bank eller finansinstitut får ge ut säkerställda obligationer. Då cirka 75 % av de svenska bolånen finansieras av de säkerställda obligationslånen och denna del i resultaträkningen är den del som ger störst vinst, anser vi att om man inte har tillåtelse från FI att ge ut dessa obligationslån, är det svårt att etablera sig på bolånemarknaden i Sverige. Priset på in- och utlåningsräntan är det största konkurrensmedlet eftersom man kan säga att det är det pris som kunderna får betala för sina lån, och den avkastning de får av att ha sitt kapital hos banken. De etablerade bankerna har redan ett försprång, de är stora och välbekanta för allmänheten vilket är en trygghetsfaktor. Kunders vilja att placera sina pengar i en för dem mindre känd bank är ett stort problem för konkurrensen. Ett svårt problem, eftersom det betyder risk för konsumenten. Även om den statliga insättningsgarantin kan ersätta en del kapital om banken går i konkurs är incitamenten låga att faktiskt byta bank. 4.3 Konkurrensmått Nedan redovisas de konkurrensmått vi har beräknat utifrån den empiriska data vi har samlat in och sammanställt i tabell 3. Vi väljer att titta på den totala utlåningen då det är där bankerna gör sina vinster, och det bör vara där som vinsterna finns att hämta för potentiella nyinträden. I tabell 3 kan vi se att Handelsbanken har den största marknadsandelen i Sverige, tätt följt av Swedbank. SEB och Nordea har även de en relativt stor marknadsandel och totalt är de fyra storbankernas andel av den totala utlåningen (baserat på nedanstående sju banker) nästan 90 %. 42
Tabell 3: Bankers totala utlåning i Sverige 19. Bank Total utlåning, mkr Marknadsandel, % Handelsbanken 1 043 396 27,9 Swedbank 1 002 083 26,9 SEB 657 148 17,6 Nordea 650 065 17,4 Danske Bank 223 850 6,1 Länsförsäkringar Bank 136 070 3,7 Skandiabanken 27 345 0,1 Total 3 739 957 100 Källa: Svenska Bankföreningen (2013) Det finns ytterligare en mängd banker som ingår i marknaden, men dessa är individuellt små jämfört med de som vi har tagit upp i tabellen och ej har tillgång till den säkerställda obligationsmarknaden, och vi väljer därför att bortse från dessa. SBAB är ett av de bolåneinstitut som får ge ut säkerställda obligationer, men de är små på bolånemarknaden, och därför väljer vi att inte ta med dem i analysen. Vi väljer att titta på C 3, C 4 samt C 5 måttet, för att kunna jämföra med Westberg och Persson (2012) och visa en bild av de fyra storbankerna. 20 21 22 Dessa tre mått säger att marknaden har en hög koncentration. Vid jämförelse med Westberg och Perssons C 3 och C 5 mått, kan man se att koncentrationen har minskat, om 19 Total marknadsandel uppgår till 99,7 %, detta beror på avrundningsfel. 20 C 3 måttet avser Handelsbanken, Swedbank samt SEB. 21 C 4 måttet avser Handelsbanken, Swedbank, SEB samt Nordea. 22 C 5 måttet avser Handelsbanken, Swedbank, SEB, Nordea samt Danske Bank. 43
än marginellt. Detta kan förklaras med tidigare diskuterade avregleringar som skett sedan Westberg och Perssons undersökning, vilken baserades på data från 2003. Även om det visar att koncentrationen har sjunkit något, är koncentrationen fortfarande väldigt hög. C 3 och C 4 står för 72,3 % samt 89,6 % av totala utlåningsmarknaden, och när vi sedan lägger till en femte, stiger C-måttet med endast cirka 6 %. Vi kan se genom dessa mått att det är de fyra storbankerna som har den största delen av marknaden, då koncentrationen endast stiger med 6 % mellan C 4 och C 5. Samma data används vid beräkning av HHI och samma banker ingår. Data är hämtad från tabell 3. Detta ger oss ett HHI på ungefär 2165, vilket gör att marknaden anses som en medelkoncentrerad marknad. Vi kan se i Westberg och Perssons rapport att deras uppmätta HHI från 2003 var cirka 2600. Då kan vi också dra slutsatsen att marknaden har gått från att vara högt koncentrerad till en medelkoncentrerad marknad, vilket i sin tur skulle kunna innebära att konkurrensen har ökat något. Om vi jämför våra resultat med Lindström (2003) som säger att Lerner index för den svenska bankmarknaden var 0,82, där 0 representerar fullständig konkurrens och 1 representerar monopol, ser vi att den svenska bankmarknaden mer liknar ett monopol än fullständig konkurrens. För att kunna konstatera att marknaden liknar ett monopol krävs att det endast finns ett företag som agerar på marknaden, och detta styrker vår tes ytterligare om att det råder Stackelberg på marknaden med de fyra storbankerna som ledare, som vi konstaterat i kapitel tre. 4.4 Vinstutveckling Vi använder oss av index för att se hur vinsterna för de fyra storbankerna har utvecklats över tid. Data är hämtad från tabell 2 och vi använder 2006 som vårt basår. För att få ut nästkommande års index, delar vi resultatet för det året med indexårets resultat enligt formeln nedan, (5) 44
Valet av basår är för att se hur vinsterna har utvecklats sedan högkonjunkturen innan finanskrisen 2008, då även marginalerna var lägre. Om vi jämför bankernas resultat med marginalerna i figur 3 kan vi konstatera att resultaten är tillbaka på ungefär samma nivå som innan finanskrisen men att räntemarginalen på bolån har ökat markant. Vi kan se i tabellerna nedan att Nordea och Handelsbanken ej ännu har nått upp till vinstnivåer som innan finanskrisen, men att Swedbank redan gör större vinst än vad de gjorde tidigare. Detta kan härledas till att vissa av bankerna, främst Swedbank, tar större risker efter finanskrisen då det har blivit påtagligt att Riksbanken kommer att hjälpa bankerna vid rådande krissituationer. Detta innebär att bankernas vinster redan är tillbaka på ungefär samma nivå, och i vissa fall över, som vid ett högkonjukturläge, när Sverige i själva verket befinner sig i ett neutralt konjunkturläge (Konjunkturinstitutet, 2014). Tabell 4, Index över Nordeas resultat. Tabell 5, Index över Handelsbanken resultat. År Vinst Index 2006 29 180 100,0 2007 27 892 95,6 2008 26 703 91,5 2009 18 597 63,7 2010 22 088 75,7 2011 15 962 54,7 2012 15 965 54,7 2013 26 873 92,1 År Vinst Index 2006 17 164 100,0 2007 19 383 112,9 2008 15 326 89,3 2009 12 522 73,0 2010 10 259 59,8 2011 12 323 71,8 2012 14 548 84,8 2013 14 295 83,3 45
Tabell 6, Index över SEB:s resultat. Tabell 7, Index över Swedbanks resultat. År Vinst Index 2006 12 623 100,0 2007 13 642 108,1 2008 10 050 79,6 2009 1 178 9,3 2010 6 745 53,4 2011 11 144 88,3 2012 11 654 92,3 2013 14 778 117,1 År Vinst Index 2006 10 880 100,0 2007 11 996 110,2 2008 10 887 100,1 2009-10 511-96,6 2010 7 444 68,4 2011 11 744 108,0 2012 14 438 133,0 2013 15 241 140,1 Anledning till att vinsterna har kunnat öka så snabbt som de har gjort beror till stor del på att riskerna har minskat efter finanskrisen, och på så sätt, bland annat, tryckt ner den underliggande räntan. Anledningen till detta diskuteras nedan. 4.5 Finansiella risker De finansiella risker som har följt i finanskrisens spår har det senaste året sjunkit till rekordlåga nivåer. I samtliga rapporter som FI, Riksbanken och övriga institut publicerat diskuteras riskerna på de finansiella marknaderna flitigt. För att motverka eventuella negativa effekter förs hela tiden en dialog om att få ner risken så mycket som möjligt inom bankväsendet. 4.5.1 Interbankräntan Riskpremien är en del av kostnaden för bankerna att finansiera sina bolån och påverkar bland annat deras vinstmarginal. Riskpremien på säkerställda obligationsmarknaden avspeglar sig i priset på interbankräntan. I figur 14 ser vi att priset på denna ränta år låg. Anledningen är att marknadsrisken anses vara låg och att det finns god tillgång på likvida medel på grund av både den amerikanska centralbanken och den europeiska centralbankens stödåtgärder. I slutet på 2010 började Riksbanken höja reporäntan vilket i efterhand kan ses som en för tidig åtgärd på finanskrisen 2008. Marknadsrisken ökade 46
avsevärt, som kan ses i figur 14, och Sverige låg på samma nivåer som Euroområdet, som då hade stora problem med krisen i Grekland, Portugal och Irland med flera (Hatzigeorgiou, 2013). Detta visar att finansieringskostnaden för bolån är låg idag, då riskpremien på interbankräntan är låg vilket gör att bankerna kan låna ut till en billigare kostnad vilket gör att marginalerna ökar, och då även vinsterna. Figur 14. Riskpremie på interbankmarknaden, räntepunkter Y-axel, år X-axel. Källa: Riksbanken, (2013a). 4.5.2 Likviditetsrisken för banksektorn I Riksbankens strukturella likviditetsmått ligger de svenska fyra storbankerna lågt i jämförelse med andra jämförbara europeiska banker. De senaste åren har de svenska bankernas likviditetsbuffert ökat men ligger långt efter ur ett europeiskt perspektiv, viket kan ses i figur 15. Detta innebär att de fyra storbankerna finansierar en relativt liten del av sin utlåning med inlåning. Bankerna använder sig istället av finansiering på bland annat säkerställda obligationsmarknaden och då dessa obligationer har en kort löptid anses de inte som stabila vid beräkning av detta mått. Samtidigt har bankerna en stor del illikvida tillgångar i bo- och företagslån med långa löptider. Det är detta mått som gör att Riksbanken vill att bankerna ska höja sina likvida medel, för att kunna stå emot eventuella likviditetskriser. 47
Figur 15. Riksbankens strukturella likviditetsmått, December 2012, procent. Källa: Riksbanken, (2013a) Sammanfattningsvis kan det konstateras att Riksbanken sätter press på de svenska bankerna till att avsätta kapital i likvida tillgångar för framtiden. I dagens lågränteläge är det optimalt att låta marginalerna vara höga, för att generera höga vinster, och öka just dessa likvida tillgångar. 48