Skidtunnel på Åland - En investeringskalkyl Mattias Nyberg Högskolan på Åland serienummer 39/2015 Företagsekonomi Mariehamn 2015 ISSN 1458-1531
Examensarbete Högskolan på Åland Utbildningsprogram: Författare: Arbetets namn: Handledare: Uppdragsgivare: Företagsekonomi Mattias Nyberg Skidtunnel på Åland En investeringskalkyl Ben Henriksson Ålands skidtunnelförening r.f. Abstrakt: Ålands skidtunnelförening r.f. bildades 2011 med ambitionen att bygga en skidtunnel på Åland. Genom att bygga en anläggning av hög standard hoppas föreningen att locka skidåkare från både Sverige och Finland. Arbetets syfte var att skapa en investeringskalkyl för att undersöka lönsamheten i projektet. Forskningsmetoden var en fallstudie med ett abduktivt perspektiv där arbetets empiri även utvecklade den teoretiska referensramen. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med uppdragsgivaren, som har bidragit med samtliga ingående värden. Undersökningen vilar på traditionell teori inom investeringskalkylering, där olika begrepp som bland annat grundinvestering, inbetalningsöverskott och kalkylränta har behandlats. De vanligaste kalkylmetoderna har också behandlats. Kalkylen består av nuvärdemetoden med inslag av annuitetsmetoden, diskonterad payback samt en uppskattning över det bokföringsmässiga resultatets påverkan på driftsbolagets eget kapital. Undersökningens resultat visar på god lönsamhet för att bygga en skidtunnel på Åland. En känslighetsanalys bestående av sex olika scenarier gjordes. Den visar att projektet är väldigt beroende av ett stort antal besökare, ett stort aktiekapital samt investeringsstöd. Nyckelord (sökord): investeringskalkylering, investering, nuvärdemetoden, annuitetsmetoden, payback-metoden, kalkylränta, weighted average cost of capital, diskontering, känslighetsanalys, eget kapital, skidtunnel Högskolans serienummer: ISSN: Språk: Sidantal: 39/2015 1458-1531 Svenska 47 Inlämningsdatum: Presentationsdatum: Datum för godkännande: 30.11.2015 3.12.2015 4.12.2015
Degree Thesis Högskolan på Åland / Åland University of Applied Sciences Study program: Author: Title: Academic Supervisor: Technical Supervisor: Business Administration Mattias Nyberg Ski Tunnel on Åland An Investment Estimate Ben Henriksson Ålands skidtunnelförening r.f. (The Åland Ski Tunnel Association) Abstract: Ålands skidtunnelförening r.f. (The Åland Ski Tunnel Association) was founded in 2011 with the ambition to build a ski tunnel on Åland. By building a facility of high standard the association hopes to attract cross country skiers from both Sweden and Finland. The purpose of the thesis was to create an investment estimate to examine the profitability of the project. The research method used was a case study with an abductive perspective where the empirical findings also developed the theoretical framework. The data collection was made through semi-structured interviews with members of the ski tunnel association, who have contributed with all input data. The study is based on traditional theory in capital budgeting, where various concepts as ground investment, payment surplus and discount rate have been discussed. The most common techniques were also discussed. The estimate consists of the net present value rule with elements of equivalent annual cost, discounted payback and an estimate of the impact of accounting results on the operating company's equity capital. The results of the study show good profitability to build a ski tunnel on Åland. A sensitivity analysis of six different scenarios was made. It shows that the project is very dependent on a large number of visitors, a large share capital and investment grant. Key words: investment estimate, investment, net present value, equivalent annual cost, payback, discount rate, weighted average cost of capital, discounting, sensitivity analysis, equity capital, ski tunnel Serial number: ISSN: Language: Number of pages: 39/2015 1458-1531 Swedish 47 Handed in: Date of presentation: Approved on: 30.11.2015 3.12.2015 4.12.2015
INNEHÅLL 1. INLEDNING... 7 1.1. Bakgrund... 7 1.2. Problemdiskussion... 8 1.3. Syfte... 9 1.4. Avgränsningar... 9 1.5. Arbetets uppställning... 9 2. METOD... 10 2.1. Forskningsstrategi och undersökningsmetod... 10 2.2. Datainsamlingsmetod... 11 3. TEORI... 12 3.1. Investeringsförloppet... 12 3.2. Olika slags investeringar... 13 3.3. Investeringskalkylen... 14 3.4. Grundläggande begrepp... 14 3.4.1. Grundinvestering... 14 3.4.2. Betalningskonsekvenser... 15 3.4.3. Restvärde... 15 3.4.4. Ekonomisk livslängd... 15 3.4.5. Kalkylränta... 16 3.5. Diskontering... 18 3.5.1. Referenstidpunkt... 18 3.5.2. Nuvärde... 19 3.5.3. Slutvärde... 19 3.5.4. Annuitet... 20 3.6. Inflation och investeringskalkylering... 20 3.7. Kalkylmetoder... 22
3.7.1. Nuvärdemetoden... 22 3.7.2. Annuitetsmetoden... 24 3.7.3. Payback-metoden... 25 3.7.4. Resultaträkningen och eget kapital... 27 3.8. Känslighetsanalys... 28 4. EMPIRI... 29 4.1. Finansiering och målgrupper... 29 4.2. Ingående värden... 29 4.2.1. Grundinvestering... 29 4.2.2. Ekonomisk livslängd och restvärde... 30 4.2.3. Ersättningsinvesteringar... 30 4.2.4. Årliga utbetalningar... 30 4.2.5. Årliga inbetalningar... 31 4.2.6. Kalkylränta... 31 4.3. Investeringskalkylen... 32 4.3.1. Nuvärdekalkyl... 32 4.3.2. Payback-kalkyl... 33 4.3.3. Resultaträkningen och eget kapital... 33 5. RESULTAT OCH ANALYS... 35 5.1. Primärt scenario 36 000 besök... 35 5.2. Känslighetsanalys... 36 5.2.1. Scenario 1 - Optimistiskt... 37 5.2.2. Scenario 2 - Break-even besöksantal... 37 5.2.3. Scenario 3 - Inget stöd och aktiekapital 500 000 euro... 37 5.2.4. Scenario 4 - Break-even utan stöd och aktiekapital 500 000 euro... 39 5.2.5. Scenario 5 - Break-even besökspris... 39 5.2.6. Scenario 6 - Höjd låneränta... 40 6. SLUTDISKUSSION... 41
6.1. Slutsatser... 41 6.2. Validitet och reliabilitet... 42 6.3. Förslag till vidare forskning... 43 KÄLLOR... 45 FIGURFÖRTECKNING Figur 1. Modell över ett investeringsförlopp... 13 Figur 2. Skillnaden mellan annuitetsmetoden och nuvärdemetoden... 24 TABELLFÖRTECKNING Tabell 1. Ingående värden, sammanfattning (Skidtunnelföreningen, 2014)... 35 Tabell 2. Resultat, primärt scenario (36 000 unika årliga besök)... 36 Tabell 3. Jämförelse mellan primärt scenario och scenario 1-3... 38 Tabell 4. Jämförelse mellan primärt scenario och scenario 4-6... 40 BILAGOR Bilaga 1: Utdrag ur marknadsundersökning, Moderamen Ab Bilaga 2: Investeringskalkylen, primärt scenario Bilaga 3: Scenario 1 - Optimistiskt, 46 000 besök Bilaga 4: Scenario 2 - Break-even besöksantal Bilaga 5: Scenario 3 - Inget stöd och aktiekapital 500 000 euro Bilaga 6: Scenario 4 - Break-even utan stöd och aktiekapital 500 000 euro Bilaga 7: Scenario 5 - Break-even besökspris Bilaga 8: Scenario 6 - Höjd låneränta
1. INLEDNING Under ganska lång tid har det funnits ambitioner att bygga en skidtunnel på Åland, men av olika orsaker har projektet aldrig blivit av. En orsak är säkerligen att det är ett stort och kostsamt projekt vilket ställer stora krav på finansieringen. Denna gång har man gjort en omfattande förprojektering och bland annat undersökt möjligheterna att erhålla investeringsstöd från Ålands landskapsregering. För att väcka intresse hos potentiella finansiärer är det av stor vikt att ha en bra och väl underbyggd investeringskalkyl som en del av beslutsunderlaget. Kapital är en begränsad resurs och olika projekt konkurrerar ofta om resurserna. 1.1. Bakgrund Ålands skidtunnelförening r.f. bildades 2011 med avsikten att bygga ett av världens längsta och mest kuperade inomhusskidspår invid Skid- och skidskyttecentret i Jomala Jettböle. Man planerar att bygga en tunnel som skulle vara 700 meter lång och 10 meter bred. Där skulle finnas två klassiska spår i vardera riktningen, med yta för fristilsåkning i mitten. Total stigning skulle bli cirka 40 meter. Dessutom planeras 6 stycken skyttebanor för skidskytte, något som ingen annan tunnel i Finland har. Planen inkluderar även ett servicehus med café, butik för försäljning och uthyrning av skidutrustning samt sociala utrymmen. (Ålands skidtunnelförening r.f.) Föreningens organisation består av ordförande Leif Johansson, projektledare Rune Karlsson och sekreterare Lars Janlöv. En teknisk förstudie med byggritningar, byggnadsbeskrivning och uppskattade bygg- och driftskostnader har gjorts av Byggab och Mariehamns ingenjörskonsult. En kommersiell förstudie med en marknadsundersökning för att pejla intresse bland Vasaloppsåkare har gjorts av Moderamen Ab. (Ålands skidtunnelförening r.f.) Mitt uppdrag är att skapa en investeringskalkyl och beräkna lönsamheten i projektet, baserat på uppskattade bygg- och driftskostnader, marknadsundersökningens resultat och övriga uppgifter som skidtunnelföreningen har tillhandahållit. Jag har fått uppdraget av Ålands skidtunnelförening via redovisningsläraren på företagsekonomiprogrammet vid Högskolan på Åland. 7
1.2. Problemdiskussion En investeringskalkyl är fullständigt beroende av ingående värden (indata). Om kalkylen visar på lönsamhet för ett projekt beror således på vilka värden som matats in i kalkylen. Riktigheten i värdenas uppskattning är av stor betydelse för att få en så realistisk och sannolik lönsamhetsbedömning som möjligt. Att göra korrekta uppskattningar och bedömningar är dock inte alltid lätt. Det kan vara svårt att få fram exakta uppgifter. Ibland får man nöja sig med mer eller mindre kvalificerade uppskattningar. Ibland kanske inte ens uppgifter finns att tillgå. Men, trots eventuella svårigheter att få fram bra uppgifter, är det viktigt att värdena håller så god kvalitet som möjligt. I detta arbete har Ålands skidtunnelförening r.f. stått för de ingående värdena. Föreningen har särskilt vinnlagt sig om uppskattningen av de årliga inbetalningarna. Det är klokt eftersom projektets lönsamhet är beroende av tillräckligt många årliga besök. Därför testas också flera olika scenarier med fokus på besöksantalet i känslighetsanalysen. En investeringskalkyl kan ses som en förenklad modell av verkligheten, med ett stort mått av osäkerhet. I regel finns osäkerheten kopplad till uppskattningen av framtida inoch utbetalningar, men ibland även gällande kalkylränta, ekonomisk livslängd med mera. Det är också viktigt att välja rätt kalkylmetod. Det kan ofta vara klokt att använda flera kalkylmetoder för att belysa lönsamheten från olika håll. Även om exempelvis en nuvärdekalkyl är teoretiskt mer korrekt än en payback-kalkyl kan det ändå vara klokt att komplettera beslutsunderlaget med en payback-kalkyl, eftersom den vanligtvis är enklare att förstå. Dessutom är alla investeringsbeslut unika och kräver sin egen anpassade investeringskalkyl. Skidtunnelföreningen önskade särskilt i detta arbete en översikt av det bokföringsmässiga resultatets påverkan på eget kapital. Föreningen planerar att starta ett aktiebolag för byggandet av tunneln och driften. Ett aktiebolag bör ha aktiekapitalet intakt, och eftersom bolaget grundas uteslutande för skidtunneln är det av stort intresse att se hur det egna kapitalet påverkas. 8
1.3. Syfte Syftet med arbetet är att skapa en investeringskalkyl för lönsamhetsutredning gällande möjligheterna att bygga en skidtunnel på Åland, samt att i kalkylen pröva olika lönsamhetsscenarier med av uppdragsgivaren uppskattade intäkter och kostnader. 1.4. Avgränsningar Ibland brukar investeringskalkyler beakta skattekonsekvenser. Inkomstskatt betalas på eventuell vinst för ett företag, och kan således påverka lönsamheten för ett investeringsprojekt. Att beakta skatten vid investeringskalkylering är dock i praktiken svårt, och faller utanför ramarna för detta arbete. En investeringskalkyl är endast en del av en investeringsbedömning, som även kan innehålla bedömning av samhällsekonomiska konsekvenser, miljöaspekter, marknadspotential med mera. En sådan helhetsbedömning av skidtunnelprojektets potential och följder görs inte i detta arbete, utan endast projektets lönsamhet behandlas. 1.5. Arbetets uppställning Uppsatsen inleds med en kort introduktion till ämnet och en presentation av Ålands skidtunnelförening r.f. Sedan följer problemdiskussion, syfte och avgränsningar. Det andra kapitlet innehåller forskningsmetodiken och den vetenskapliga ansatsen. I teorikapitlet behandlas den teoretiska referensramen som arbetet vilar på. Investeringskalkyleringens olika aspekter, grundläggande begrepp och olika kalkylmetoder diskuteras. Kapitlet empiri behandlar kalkylens grundförutsättningar och de ingående värden som lönsamhetsberäkningarna baseras på. Vidare beskrivs investeringskalkylens konstruktion och upplägg. Nästa kapitel presenterar och analyserar investeringskalkylens resultat. Likaså presenteras känslighetsanalysen som består av flera olika scenarier som har testats. I det sista kapitlet redogörs för arbetets slutsatser, validitet och reliabilitet, samt förslag till vidare forskning. 9
2. METOD 2.1. Forskningsstrategi och undersökningsmetod Forskning brukar indelas i två olika strategier: kvalitativ forskning och kvantitativ forskning. Enligt Bryman & Bell (2011, s. 390) är kvalitativ forskning vanligen inriktad på ord medan kvantitativ forskning fokuserar på kvantifiering. En kvalitativ strategi utmärks av att forskningen är ostrukturerad och flexibel, forskaren är subjektiv och har ofta en långvarig kontakt med försökspersonerna. Resultaten är djupgående och grundar sig på få individer och många variabler. (Olsson & Sörensen, 2011, s. 18) I detta arbete har den kvalitativa undersökningsmetoden fallstudie använts, eftersom arbetet till sin natur är djupgående och analytiskt med ett nära samarbete med uppdragsgivaren. En fallstudie innebär att man intensivt studerar ett fall, exempelvis en person, en arbetsplats eller en organisation. Ofta kopplas en fallstudie ihop med kvalitativ forskning och kvalitativa datainsamlingsmetoder som ostrukturerade intervjuer och deltagande observation (Bryman & Bell, 2011, ss. 84-85). Utmärkande för en fallstudie är att stor vikt läggs vid förberedelserna (Olsson & Sörensen, 2011, s. 143). Det finns i grunden två olika slutledningsteorier eller perspektiv inom forskning: deduktion och induktion. Ett deduktivt perspektiv innebär att undersökningens slutsatser härleds utifrån teorin. Det induktiva perspektivet går åt motsatt håll, det vill säga teorin blir resultatet av forskningen (Bryman & Bell, 2011, ss. 31-34). Abduktion är en kombination av de båda perspektiven, där en växelverkan mellan teori och undersökningens resultat uppstår (Olsson & Sörensen, 2011, ss. 47-48). Ett abduktivt perspektiv har använts i arbetet. De vedertagna kalkylmetoderna som har tillämpats baserar sig på traditionell teori inom investeringskalkylering. Under arbetets gång uppstod dock behov av att belysa projektets lönsamhet ur nya infallsvinklar som vanligtvis inte faller under investeringskalkylering och därmed utvecklades både arbetets teoridel och empiri successivt. 10
2.2. Datainsamlingsmetod Datainsamlingen har skett främst genom semistrukturerade intervjuer. En semistrukturerad intervju innebär att intervjuaren följer en i förväg uppgjord lista med teman och frågor, medan intervjuobjektet kan svara fritt på sitt eget sätt. Vanligtvis kommer frågorna att ställas i den ursprungliga ordningen, men ibland kan frågorna ställas i en annan ordning och även helt oplanerade frågor kan ställas. Utmärkande för intervjutypen är flexibilitet. (Bryman & Bell, 2011, ss. 475-476) Flera intervjuer har skett med uppdragsgivaren, samt även viss kommunikation via e- post och telefon. Uppdragsgivaren har tagit del av kalkylens utveckling under arbetets gång och har därmed haft möjlighet att komma med synpunkter och önskemål. Kalkylens resultat har redovisats för uppdragsgivaren vid ett skilt tillfälle. 11
3. TEORI Begreppet investering innebär att någonting anskaffas, exempelvis en fysisk produkt, för varaktig användning. Ofta är det anskaffningar som ger betalningskonsekvenser över en längre tidsperiod. (Andersson G., 2013, s. 171) Ljung & Högberg (1996, s. 9) ger i boken Investeringsbedömning följande definition av begreppet investering: En investering är en kapitalsatsning som ger betalningskonsekvenser under en längre tid. Ett företag gör vanligtvis investeringar för att öka lönsamheten, men även lagstiftningsoch samhällskrav kan ligga bakom ett investeringsbeslut. Det kan i sådana fall röra sig om investeringar gällande personal- och miljöfrågor. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 380). 3.1. Investeringsförloppet Ett investeringsförlopp består normalt av en stor grundutbetalning i början, tidpunkt 0 och därefter löpande inbetalningar och utbetalningar under investeringens ekonomiska livslängd. Vid slutet av den ekonomiska livslängden kan investeringen ha ett positivt restvärde som innebär en inbetalning eller ett negativt restvärde som leder till en utbetalning för företaget. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 386) Investeringskalkylens uppgift är att jämföra de framtida inbetalningsöverskotten med den initiala grundinvesteringen under investeringens ekonomiska livslängd. Denna jämförelse görs med hjälp av kalkylräntan (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, ss. 187, 194). En modell över ett investeringsförlopp visas i figur 1 nedan. 12
Inbetalningar År 0 År 1 År 2 År 3 I I R I Tid Utbetalningar U U U G Ekonomisk livslängd G = Grundinvestering I = Inbetalningar per år U = Utbetalningar per år R = Restvärde Figur 1. Modell över ett investeringsförlopp 3.2. Olika slags investeringar Det finns flera sätt att klassificera och indela investeringar. Ett vanligt sätt enligt Ax et al. (2009, s. 382) är att dela in dem enligt investeringsobjekt och då brukar man skilja mellan reala investeringar, immateriella investeringar och finansiella investeringar: Med reala investeringar avses exempelvis anläggningstillgångar som maskiner, inventarier och byggnader. Investeringskalkyler upprättas vanligen främst för denna typ av investeringar. Utmärkande för reala investeringar är att de ofta är kopplade till produktionen och låser företagets verksamhet under lång tid. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 382) Immateriella investeringar utgör bland svenska företag mer än hälften av alla investeringar (Andersson G., 2013, s. 171). Forskning, utbildning och produktutveckling är exempel på sådana investeringar. Svårigheten att upprätta investeringskalkyler för immateriella investeringar beror i första hand på den stora osäkerheten gällande de framtida betalningskonsekvenserna, både tidsmässigt och beloppsmässigt. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 382) 13
En tredje typ av investeringar är finansiella investeringar som aktier, obligationer, fonder och övriga värdepapper. Finansiella investeringar särskiljer sig från övriga investeringar, och bedöms vanligtvis utgående från ett annat resonemang. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 383) 3.3. Investeringskalkylen Även om investeringskalkylen bara är en del av beslutsunderlaget för en investering, är det viktigt att den är väl underbyggd. Ett företags investeringar får ofta, som nämndes ovan, betalningskonsekvenser på lång sikt. Dessutom är det vanligt att investeringen involverar stora summor och låser därmed delvis fast verksamheten för företaget. Osäkerheten är också i regel stor vid investeringskalkylering. Den ekonomiska livslängden, de framtida in- och utbetalningarna samt eventuellt restvärde är alla faktorer som är svårbedömda och bidrar till osäkerheten. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 381) En investeringskalkyl kan ha flera syften. Den ska bland annat beräkna lönsamhet för en investering, rangordna olika investeringsalternativ utgående från lönsamhet, bedöma en investerings effekt på likviditeten samt bedöma vilka ekonomiska risker som är kopplade till investeringen. (Bergknut, Elmgren-Warberg, & Hentzel, 1993, ss. 28-29) 3.4. Grundläggande begrepp En investeringskalkyl består av flera olika komponenter som grundinvestering, betalningskonsekvenser, restvärde, ekonomisk livslängd och kalkylränta. Begreppen förklaras närmare nedan. 3.4.1. Grundinvestering Grundinvesteringen omfattar alla utbetalningar som uppstår i samband med anskaffningen av investeringsobjektet. Förutom själva utgiften för investeringsobjektet ingår även utgifter för exempelvis leverans, installation och utbildning av personal (Greve, Ekonomistyrning - principer och praxis, 2009, s. 543). Vanligtvis görs hela utbetalningen på en gång, men ibland kan den delas upp i flera betalningar utspridda över tiden. Det är vanligt vid stora investeringar som tar lång tid att driftsättas. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 384) 14
Utgifter som företaget har haft på förhand, som marknadsföring och projektering, räknas inte med i grundinvesteringen eftersom företaget haft dessa utgifter oberoende om man går vidare med investeringen eller inte. Sådana utgifter brukar benämnas Sunk Costs. (Bergknut, Elmgren-Warberg, & Hentzel, 1993, s. 35) 3.4.2. Betalningskonsekvenser Då grundinvesteringen är gjord och driftsatt uppstår betalningar kopplade till driften. Dessa löpande inbetalningar och utbetalningar kallas särinbetalningar respektive särutbetalningar eftersom de endast uppstår om investeringen förverkligas. De är således uteslutande kopplade till investeringen och uppstår under investeringens ekonomiska livslängd (Greve, Ekonomistyrning - principer och praxis, 2009, s. 543). Särinbetalningar kan bestå av både försäljningsintäkter och kostnadsreduceringar, medan särutbetalningar kan vara löner, material, underhåll, energi, reklam med mera (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, ss. 384-385). För att underlätta och förenkla investeringskalkylen brukar man räkna med de årliga inbetalningsöverskotten. Inbetalningsöverskott är skillnaden mellan särinbetalningar och särutbetalningar (Greve, Ekonomistyrning - principer och praxis, 2009, s. 544). 3.4.3. Restvärde Ett investeringsobjekt kan ha ett visst värde även efter att den ekonomiska livslängden har upphört. Antingen kan den ha ett andrahandsvärde och kan säljas vidare, eller så kan den ha ett skrotvärde. Detta värde benämns restvärde. Restvärdet kan även vara negativt vilket innebär att företaget får betala för att bli av med objektet. Det kan röra sig om till exempel nedmonteringskostnader och saneringskostnader. (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 193) Restvärdet bör tas med i kalkylen eftersom det kan påverka investeringens lönsamhet. Det kan dock vara svårt att uppskatta restvärdet och om betalningen ligger långt fram i tiden påverkar det dessutom investeringen väldigt lite. I sådana fall sätts restvärdet ofta till noll i investeringskalkylen. (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 194) 3.4.4. Ekonomisk livslängd Inom investeringskalkylering skiljer man mellan teknisk och ekonomisk livslängd. Med ekonomisk livslängd avses hur länge det är ekonomiskt lönsamt att använda tillgången 15
innan den ersätts med en ny. Med teknisk livslängd menas den tid under vilken tillgången tekniskt fungerar och kan användas. Vid investeringskalkylering används ekonomisk livslängd för att bestämma investeringens livslängd. (Greve, Modeller för finansiell planering och analys, 2003, s. 109) Den ekonomiska livslängden är ofta kortare än den tekniska livslängden men aldrig längre (Greve, Modeller för finansiell planering och analys, 2003, s. 109). Vid uppskattning av den ekonomiska livslängden bedömer man ofta faktorer som underhållskostnader, slitage, teknisk utveckling och marknadsutveckling. Även osäkerhet gällande de framtida inbetalningsöverskotten kan påverka den ekonomiska livslängden. (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 193) 3.4.5. Kalkylränta Kalkylränta är ett centralt begrepp inom investeringskalkylering. Kalkylränta kan definieras som alternativkostnaden för kapital. Eftersom kapital ofta är en begränsad resurs (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 385), så konkurrerar olika satsningar med varandra om kapitalet. Genom att investera i ett projekt binds kapitalet. Istället skulle det ha kunnat investeras i ett annat projekt och generera en viss avkastning. Den avkastningen kallas alternativkostnaden för det investerade kapitalet. (Persson & Nilsson, 1999, s. 92) Kalkylräntan har två roller (Persson & Nilsson, 1999, ss. 92-93): Den ska fungera som diskonteringsränta. Det innebär att den ska göra det möjligt att jämföra alla betalningar som uppstår under investeringens ekonomiska livslängd. (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 194) Den utgör avkastningskravet för investeringen, det vill säga det lägsta avkastningskrav som ställs på investeringen. Avkastningskravet utgår i regel från de lönsamhetskrav som finansiärerna, ägare och långivare, ställer på investeringen. (Greve, Modeller för finansiell planering och analys, 2003, s. 114) 16
Vidare ska kalkylräntan kompensera investeraren för tre faktorer (Larsson & Larsson, 2006, ss. 38-39): Tidsvärde; vilket betyder att det finns ett pris på tid. En investerare förväntar sig ersättning för att vänta istället för att investera i ett annat projekt. Brealey, Myers & Allen (2008, s. 118) beskriver det enligt följande: a dollar today is worth more than a dollar tomorrow. Inflation; innebär förlorad köpkraft på grund av penningvärdeförsämringen i ekonomin. Inflation gör att ett belopp i dag inte kan jämföras med ett belopp i framtiden. Risk; eftersom framtida konsekvenser ofta är osäkra, så kräver investeraren kompensation för en investering som görs i nuläget. Det är vanligt att höja kalkylräntan för att kompensera för risken (Yard, 2001, s. 67). Det är särskilt det egna kapitalet som är riskbärande och därmed dyrare än det främmande kapitalet. Avkastningskravet på eget kapital ökar om risken anses vara hög. Dessutom är det vanligt att andelen eget kapital förväntas vara större (Yard, 2001, ss. 70-71). Kompensation för risken tas i regel i beaktande genom ett beräknat risktillägg som brukar vara på cirka 6 procent för den genomsnittlige aktieplaceraren (Bergstrand, 2003, ss. 208-209). Vid fastställande av kalkylräntan utgår man i praktiken ofta från de avkastningskrav som företagets finansiärer (långivare och ägare) ställer. Långivarnas krav är räntan som företaget får betala på lån. Ägarnas krav på förväntad avkastning kan bedömas utgående från ett resonemang om företagets genomsnittliga framtida vinstnivå och företagets marknadsvärde. (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 194) Det gällande sättet att beräkna kalkylräntan innebär att man gör en genomsnittlig sammanvägning av företagets kostnad för främmande och eget kapital. Metoden kallas Weighted Average Cost of Capital (WACC) (Larsson & Larsson, 2006, ss. 49-50): 17
Andelen lån * låneränta + Andelen eget kapital * ägarnas avkastningskrav (inklusive risktillägg) = Kalkylräntan (avkastningskravet) Genom att använda WACC belastas investeringen med ett avkastningskrav som återspeglar kapitalkostnaden för företagets totala kapital, både främmande och eget kapital. Det anses mera korrekt än att bara beakta finansieringskostnaden för ett visst investeringsprojekt. (Greve, Modeller för finansiell planering och analys, 2003, s. 114) 3.5. Diskontering In- och utbetalningar är i regel spridda över tid under den ekonomiska livslängden, och att göra dem jämförbara är av stor vikt vid investeringskalkylering. Värdet på en betalning beror både på beloppets storlek och på dess tidpunkt. Denna koppling till tiden kallas tidspreferens och innebär att betalningens värde blir allt mindre ju längre fram den infaller. Det finns flera orsaker till detta enligt Ljung & Högberg (1996, ss. 28-29): Alternativa placeringsmöjligheter; man kan placera pengarna på annat sätt och få avkastning istället. Finansieringskostnader; ju längre ett företag får vänta på en inbetalning desto större blir behovet att exempelvis låna pengar och betala tillhörande räntor. Inflation; medför att pengars köpkraft avtar med tiden. Ju senare en betalning infaller desto mindre är den värd. 3.5.1. Referenstidpunkt Två begrepp är centrala när man gör betalningar vid olika tidpunkter jämförbara: kalkylräntan som speglar avkastningskravet på investeringen, samt referenstidpunkten som är en given tidpunkt som de olika betalningarna står i förhållande till. Vanligtvis används tidspunkten för grundinvesteringen, år 0, som referenstidpunkt. Att göra betalningarna jämförbara innebär att man nuvärdeberäknar alla kommande in- och utbetalningar till referenstidpunkten med hjälp av kalkylräntan. (Bergknut, Elmgren- Warberg, & Hentzel, 1993, ss. 37-38) 18
3.5.2. Nuvärde Genom att räkna alla framtida belopp bakåt till tidpunkten för grundinvesteringen, år 0, görs belopp vid olika tidpunkter jämförbara. Värdet man då får kallas nuvärde och metodiken kallas diskontering (nuvärdeberäkning). (Persson & Nilsson, 1999, s. 62) Nuvärdet av en betalning För att erhålla nuvärdet av en framtida betalning används diskonteringsfaktorn: 1 (1 + r) ⁿ n = antal år r = räntan (i decimalform) Genom att multiplicera det framtida beloppet med diskonteringsfaktorn erhålls nuvärdet. (Ljung & Högberg, 1996, ss. 31-32) Exempel: Hur mycket är 100 euro om fem år värt idag om räntan är 5 %? Svar: 100 * 1/(1,05) 5 = 78,35 euro Nuvärdet av lika stora regelbundna betalningar För att få nuvärdesumman av löpande lika stora betalningar används nuvärdesummefaktorn: 1 (1 + r) -n r n = antal år r = räntan (i decimalform) Vid multiplikation av de återkommande lika stora beloppen och nuvärdesummefaktorn fås nuvärdesumman av alla beloppen. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 387) Exempel: Hur mycket är 100 euro som utfaller varje år under fem år värt idag om räntan är 5 %? Svar: 100 * 1-(1,05) -5 /0,05 = 432,95 euro 3.5.3. Slutvärde Istället för att diskontera bakåt kan man räkna upp alla belopp framåt i tiden till sluttidpunkten, när den ekonomiska livslängden upphör (Persson & Nilsson, 1999, s. 19
62). Värdet man då får kallas slutvärde och metodiken kallas kapitalisering (Bergknut, Elmgren-Warberg, & Hentzel, 1993, s. 37). För att erhålla slutvärdet av en betalning idag används slutvärdefaktorn: (1 + r) n n = antal år r = räntan (i decimalform) Genom att multiplicera ett belopp idag med slutvärdefaktorn fås slutvärdet. Det är en ränta-på-ränta beräkning. (Ljung & Högberg, 1996, s. 30) Exempel: Hur mycket är 100 euro idag värt om fem år om räntan är 5 %? Svar: 100 * 1,05 5 = 127,63 euro 3.5.4. Annuitet Med begreppet annuitetsberäkning inom investeringskalkylering menas en serie av lika stora årliga betalningar, annuiteter, under den ekonomiska livslängden som motsvarar investeringens värde vid nutidpunkten. (Persson & Nilsson, 1999, s. 62) En annuitetsberäkning är motsatsen till en beräkning av nuvärdesumman (Ljung & Högberg, 1996, s. 37). För att erhålla annuiteten multipliceras nuvärdet med annuitetsfaktorn (Ljung & Högberg, 1996, ss. 118-119): r 1 (1 + r) -n n = antal år r = räntan (i decimalform) Exempel: Hur stora är de årliga annuiteterna under fem år som motsvarar 100 euro idag om räntan är 5 %? Svar: 100 * 0,05/1-(1,05) -5 = 23,10 euro 3.6. Inflation och investeringskalkylering Med inflation avses en ökning av den allmänna prisnivån, det vill säga att alla priser i samhället ökar (Sveriges Riksbank, 2011). Inflation mäts vanligtvis med förändringen i konsumentprisindex (KPI). Konsumentprisindex mäter prisnivån på en korg varor som till sin sammansättning motsvarar ett hushålls genomsnittliga konsumtion. Inflation 20
beskriver hur mycket dyrare varukorgen blir i genomsnitt över en viss tid. (Berglund & Johansson, 2007, s. 330) Det är viktigt att ta inflationen i beaktande vid investeringskalkylering, eftersom den kan påverka investeringens lönsamhet, speciellt om investeringens ekonomiska livslängd är lång och inflationen hög. Inflationen påverkar beloppet av alla framtida betalningar samt kalkylräntan. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 418) En nominell kalkylränta består av real ränta (real värdeökning) samt kompensation för inflation. Den nominella räntan är med andra ord beroende av inflationens storlek (Persson & Nilsson, 1999, s. 59). Sambandet mellan nominell ränta (r q ), real ränta (r) och inflation (q) skrivs som (Yard, 2001, ss. 102-103): (1 + r q ) = (1 + r) * (1 + q) Det kan även skrivas som: r q = r + q + r * q Exempel: Vad blir den nominella räntan (r q) om den reala räntan (r) är 4 procent och inflationen (q) är 2 procent? Svar: r q = 0,04 + 0,02 + 0,04 * 0,02 = 0,0608 = 6,08 % Om man utgår från nominell ränta och vill veta den reala räntan så gäller sambandet: r = r q q 1 + q Exempel: Vad blir den reala räntan (r) om den nominella räntan (r q) är 6,08 procent och inflationen (q) är 2 procent? Svar: r = (0,0608-0,02) / (1 + 0,02) = 0,04 = 4 % Inflation kan beaktas på två sätt inom investeringskalkylering. Antingen genom att göra 21
en real kalkyl eller genom en nominell kalkyl. Om man antar att investeringens alla betalningar följer inflationstakten spelar det ingen roll vilken typ av kalkyl man använder. Om däremot olika betalningar har olika prisutveckling, alternativt att inflationstakten förändras under investeringens livslängd, bör en nominell kalkyl användas. (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 234) I en real kalkyl anges alla betalningar i reala termer. Det innebär att de anges i dagens prisnivå. Likaså används en real kalkylränta vid diskontering. (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 234) I en nominell kalkyl anges betalningarna i nominella termer, med andra ord i det penningvärde som gäller vid betalningstillfället. Man brukar säga att betalningarna anges i löpande priser. Det åstadkoms genom att räkna upp betalningarna med inflationen. Även kalkylräntan ska beakta inflationen, en nominell kalkylränta ska följaktligen användas vid diskontering. (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 234) 3.7. Kalkylmetoder Det finns ett flertal olika metoder för att beräkna en investerings lönsamhet och rangordna olika investeringsalternativ utgående från lönsamhet. Här behandlas tre av de vanligaste kalkylmetoderna: nuvärdemetoden, annuitetsmetoden och payback-metoden. Nuvärdemetoden och annuitetsmetoden är båda lönsamhetsberäkningar medan paybackmetoden snarare är en likviditetsbedömning. Den bedömer således i första hand investeringens påverkan på likviditeten (Greve, Modeller för finansiell planering och analys, 2003, ss. 111-112). Även resultatmässiga konsekvenser för det egna kapitalet behandlas, något som kan vara av intresse då ett företag grundas specifikt för en stor investering. 3.7.1. Nuvärdemetoden Nuvärdemetoden anses ofta vara den mest tillförlitliga kalkylmetoden och betraktas vanligen som huvudmetoden (Bergstrand, 2003, s. 192) (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 206). Den kallas ibland för kapitalvärdemetoden (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 395). 22
Metoden innebär att alla in- och utbetalningar under investeringens ekonomiska livslängd diskonteras till den tidpunkt då grundinvesteringen görs, tidpunkt 0 (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 395). Diskonteringen sker som tidigare nämnts, med hjälp av kalkylräntan och diskonterings- eller nuvärdesummefaktorn. Sedan summeras alla positiva nuvärden och alla negativa nuvärden subtraheras. Även grundinvesteringen subtraheras eftersom den är en utbetalning (Greve, Ekonomistyrning - principer och praxis, 2009, s. 551): Summa nuvärde av betalningsöverskott +/- Nuvärdeberäknat restvärde - Grundinvestering = Nettonuvärde Om nettonuvärdet är noll eller positivt är investeringen lönsam. Om det är noll så är investeringens avkastning lika stor som avkastningskravet (kalkylräntan) (Persson & Nilsson, 1999, s. 73). Om nettonuvärdet är positivt så ger investeringen bättre avkastning än avkastningskravet (Greve, Ekonomistyrning - principer och praxis, 2009, s. 551). Bergstrand (2003, s. 192) uppger att nuvärdemetoden har flera fördelar: Kalkylränta används och alla betalningar under den ekonomiska livslängden beaktas. Värdet av alla betalningar samlas till ett mått som kan jämföras med grundinvesteringen. Det är naturligt att jämförelsen av betalningarnas värde sker vid tidpunkt 0. Två komplikationer brukar också lyftas fram (Bergstrand, 2003, ss. 192-194): Kalkylräntan skall fastställas på förhand, vilket kräver en analys av finansieringssituationen. Lönsamheten är känslig för kalkylräntans storlek. 23
Metoden rangordnar och jämför inte enskilda projekt med avseende på lönsamhet, utan då rekommenderas en variant som heter nuvärdekvot. Nuvärdekvoten dividerar projektets totala nuvärde med grundinvesteringen och visar nuvärde per investerad euro. Ju högre nuvärdekvot desto fördelaktigare alternativ. 3.7.2. Annuitetsmetoden Annuitetsmetoden är nära besläktad med nuvärdemetoden och ger alltid samma svar som nuvärdemetoden gällande en investerings lönsamhet (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 213). En fördel med att använda metoden är att den visar lönsamheten årsvis vilket kan vara lättare att förstå (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 398). Medan nuvärdemetoden jämför alla betalningsöverskott med grundinvesteringen vid tidpunkt 0, så fördelar annuitetsmetoden investeringens alla in- och utbetalningar jämnt i lika stora årliga betalningar, annuiteter, över investeringens ekonomiska livslängd (Andersson G., 2013, s. 182). Se figur 2 för en jämförelse mellan metoderna. Annuitetsmetoden Nuvärdemetoden I Tid U Fiktiv betalning Verklig betalning Figur 2. Skillnaden mellan annuitetsmetoden och nuvärdemetoden Först minskas (eller ökas) grundinvesteringen med restvärdet diskonterat till tidpunkt 0. Sedan fördelas den återstående delen av grundinvesteringen som lika stora årliga annuiteter över investeringens livslängd, med hjälp av annuitetsfaktorn. Till sist jämförs 24
annuiteten med det årliga inbetalningsöverskottet för att erhålla ett årligt över- eller underskott (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, ss. 396-397): Inbetalningsöverskott per år - Annuiteten av restvärdejusterad grundinvestering = Årligt över-/underskott (årlig annuitet) Om de årliga inbetalningsöverskotten är lika stora är de redan fördelade över investeringens ekonomiska livslängd och kan direkt jämföras med grundinvesteringens annuitet. (Andersson G., 2013, s. 182) Om de årliga inbetalningsöverskotten är olika stora så behöver de först diskonteras till tidpunkt 0 för att därefter jämnt fördelas som annuiteter över investeringens ekonomiska livslängd och jämföras med annuiteten av grundinvesteringen. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, ss. 397-398) För att investeringen ska vara lönsam ska de årliga över- eller underskotten vara större eller lika med noll (Persson & Nilsson, 1999, s. 77). Om de är exakt noll så innebär det att investeringens avkastning är lika stor som avkastningskravet (kalkylräntan). Om ett överskott har uppstått så är avkastningen större än avkastningskravet (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 215). Annuitetsmetoden är lämplig vid ersättningsinvesteringar och vid jämförelse av investeringsprojekt med olika lång ekonomisk livslängd (Skärvad & Olsson, 2011, s. 312). 3.7.3. Payback-metoden Payback-metoden, även kallad återbetalningsmetoden, är den enklaste kalkylmetoden. Den beräknar hur länge det tar innan en investering är intjänad, genom att jämföra de årliga inbetalningsöverskotten med grundinvesteringen. Den beräknade tiden kallas återbetalningstid (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 391). Den är allra enklast att beräkna när inbetalningsöverskotten är lika stora varje år (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 211): 25
Grundinvestering (G) Årligt inbetalningsöverskott (a) = Återbetalningstid Om de årliga inbetalningsöverskotten inte är lika stora summeras istället inbetalningsöverskotten stegvis tills de är lika stora som grundinvesteringen. Då kommer man fram till under vilket år som återbetalningstiden inträffar. Sedan beräknas den exakta återbetalningstiden enligt följande: (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 211) Grundinvestering Sammanlagda inbetalningsöverskott fram till årets början Det aktuella årets inbetalningsöverskott En variant av payback-metoden är när man involverar kalkylräntan. Först diskonteras inbetalningsöverskotten till nutidpunkten och sedan beräknas återbetalningstiden. På det sättet beaktas tidpunkten för in- och utbetalningarna, något som payback utan kalkylränta inte gör. (Yard, 2001, s. 46) Payback är främst en likviditetskalkyl och inte en lönsamhetskalkyl. Den mäter investeringens likviditetspåverkan och premierar därmed investeringar med kort återbetalningstid (Persson & Nilsson, 1999, s. 81). En investering anses lönsam enligt payback-metoden om återbetalningstiden är kortare än en på förhand fastställd återbetalningstid. Återbetalningstiden bör aldrig vara längre än den ekonomiska livslängden. (Ax, Johansson, & Kullvén, 2009, s. 391) En klar fördel med metoden är att den är enkel att använda (Persson & Nilsson, 1999, s. 81). Brealey et al. (2008, ss. 120-121) poängterar dock två tydliga nackdelar med metoden: Den tar inte hänsyn till konsekvenser som inträffar efter återbetalningstiden, exempelvis att inbetalningsöverskotten sjunker kraftigt. Den beaktar således inte 26
hela den ekonomiska livslängden. Den tar, i sin enklaste variant, inte hänsyn till ränta och därmed inte heller till när i tiden de olika betalningarna äger rum. Den värderar alla betalningar under återbetalningstiden lika, oberoende av när de inträffar. Trots nackdelarna är det en populär kalkylmetod bland företag, särskilt i Sverige där den är den vanligaste metoden (Sandahl & Sjögren, 2005, s. 79). Orsakerna är säkert flera, bland annat enkelheten att använda och tradition (Sandahl & Sjögren, 2005, s. 70), men även kostnadseffektivitet (Grinyer & Green, 2003, s. 152). Grinyer & Green (2003, s. 164) menar även att företag kan maximera användningen av nuvärdemetoden genom att chefer på mellannivå först använder payback-metoden som ett sållningsinstrument. 3.7.4. Resultaträkningen och eget kapital Även om en investeringskalkyl tyder på lönsamhet i ett projekt så kan resultaträkningen/budgeten ändå visa förlustsiffror de första åren. Det beror på skillnaden mellan investeringskalkylens särbetalningar och resultaträkningens intäkter och kostnader. En investeringskalkyl innefattar endast de inbetalningar och utbetalningar som projektet medför (Greve, Ekonomistyrning - principer och praxis, 2009, s. 543), medan resultaträkningen innehåller kapitalkostnader som avskrivningar och räntekostnader (Persson & Nilsson, 1999, s. 185). I en investeringskalkyl förekommer inte avskrivningar, eftersom de inte är betalningar utan endast fördelning av grundinvesteringen i bokföringen (Greve, Ekonomistyrning - principer och praxis, 2009, s. 543). Räntekostnader tas inte heller med som en utbetalning i en investeringskalkyl, eftersom kalkylräntan redan beaktar räntekostnaden (Olsson, Karén, Ljunggren, & Lönnqvist, 2012, s. 240). I en resultaträkning kan däremot kapitalkostnaderna få stor påverkan. En stor investering medför stora avskrivningar, och om investeringen dessutom till stor del är lånefinansierad så kommer det bokföringsmässiga resultatet att belastas av både avskrivningar och höga räntekostnader (Persson & Nilsson, 1999, ss. 185-186). Eftersom bokföringsmässiga förluster minskar det egna kapitalet är det viktigt att ta det i beaktande vid en stor investering. Aktiebolagslagens 20 kap. 23 stipulerar att om det 27
egna kapitalet i ett aktiebolag är negativt så ska en anmälan om förlust av aktiekapital genast göras till handelsregistret. Därigenom friskriver sig styrelse och VD från personligt ansvar gentemot bolagets intressenter. Om styrelsen inte anmäler förlusten bryter de mot aktiebolagslagen och kan bli personligt skadeståndsskyldiga enligt aktiebolagslagens 22 kap. 1 för eventuell skada som har åsamkats bolaget. (Finlands författningssamling, 2006) (Patent- och registerstyrelsen, 2015) 3.8. Känslighetsanalys En investeringskalkyl är en förenklad modell av verkligheten med ett stort inslag av osäkerhet. Ingångsvärdena som kalkylmetodernas beräkningar baseras på är endast kvalificerade uppskattningar, det vill säga prognoser av framtiden. Osäkerheten gällande värdenas riktighet kan ibland vara stor. (Andersson G., 2013, s. 187) Ett sätt att hantera osäkerheten är att göra en känslighetsanalys. Genom en känslighetsanalys undersöks om kalkylresultatet, det vill säga lönsamheten är känsligt för förändring av enskilda ingångsvärden. Vanligtvis undersöks inbetalningsöverskott, kalkylränta och ekonomisk livslängd (Ljung & Högberg, 1996, s. 70). Det är särskilt viktigt att undersöka de variabler som är extra svårbedömbara och där små förändringar kan antas påverka lönsamheten i stor utsträckning (Bergknut, Elmgren-Warberg, & Hentzel, 1993, s. 250). Man kan också göra alternativa kalkyler för att bedöma osäkerheten. Vanligtvis har man i kalkylen utgått från realistiskt bedömda ingångsvärden (Persson & Nilsson, 1999, s. 149). Genom att komplettera med en optimistisk kalkyl som visar ett gynnsamt utfall, och en pessimistisk kalkyl som visar ett ogynnsamt resultat fås ett intervall där lönsamheten sannolikt kommer att hamna (Greve, Modeller för finansiell planering och analys, 2003, ss. 149-150). 28
4. EMPIRI 4.1. Finansiering och målgrupper Ålands skidtunnelförening r.f. planerar att bilda ett aktiebolag som ska bygga tunneln och stå för driften av verksamheten. Investeringskalkylen är baserad på att verksamheten drivs i aktiebolagsform, särskilt vid bestämning av kalkylräntan och vid uppskattning av det bokföringsmässiga resultatets påverkan på eget kapital. Finansieringen av tunneln planeras komma från främst tre källor: investeringsstöd av Ålands landskapsregering, lån och en aktieemission, där det är tänkt att både näringslivet, kommuner och privatpersoner ska få möjlighet att teckna aktier. För att projektet ska kunna bära sig krävs ett betydande tillskott av besökare från regioner utanför Åland. Därför lät skidtunnelföreningen göra en marknadsundersökning bland deltagare i Vasaloppet, bosatta i Sverige och Finland inom cirka 200 kilometers radie från närmaste till Åland anslutande hamn eller flygplats. Målpopulationen var 63 142 anmälda åkare och stickprovets slumpmässiga urval var 500 stycken, fördelade på 400 från Sverige och 100 från Finland. Svarsfrekvensen var 24,4 procent. Resultatet från undersökningen var väldigt positivt med en uppskattad total årspotential (unika dagsbesök) på 58 203 stycken år 2012 och 52 390 stycken år 2013 för åkare bosatta i Mälardalen i Sverige. Speciellt var intresset stort bland åkare bosatta i Stockholms län. Intresset från Finland var betydligt mindre, möjligen beroende på att det redan finns sex stycken skidtunnlar i Finland. För närmare detaljer se bilaga 1. 4.2. Ingående värden Skidtunnelföreningen har uppskattat och givit alla ingående värden, utom uppskattad elförbrukning som Ålands Elandelslag har bidragit med. Uppskattad framtida inflationstakt har hämtats från Europeiska centralbankens (ECB) långtidsprognoser för euroområdet. Alla ingående värden samt beräkning av kalkylräntan visas i detalj i bilaga 2. 4.2.1. Grundinvestering Byggnadskostnader för tunneln har beräknats till 4 804 000 euro medan servicehuset, vändplan och skidskyttebanor är beräknade att kosta 1 140 000 euro. Grundinvesteringen blir således på totalt 5 944 000 euro. Stora kostnadsposter är bland 29
andra betongtunneln på 2 750 000 euro, kylanläggningen på 950 000 euro och elarbeten på 440 000 euro. Kostnaderna för de tekniska och kommersiella förstudierna är inte medtagna i kalkylen, eftersom skidtunnelföreningen har de kostnaderna oberoende av om tunneln byggs eller inte. De kategoriseras följaktligen som Sunk Costs (Bergknut, Elmgren-Warberg, & Hentzel, 1993, s. 35) 4.2.2. Ekonomisk livslängd och restvärde Den ekonomiska livslängden är bestämd till 40 år för anläggningen. Det är en stor satsning som har en lång återbetalningstid. Tunneln blir inte heller föråldrad i sig så snabbt. Däremot är det rimligt att bland annat kylanläggningen och inventarier har en betydligt kortare ekonomisk livslängd. Därför finns möjligheten i kalkylen att räkna med skilda ekonomiska livslängder för ersättningsinvesteringar. Restvärdet för servicehuset har skidtunnelföreningen uppskattat till 100 000 euro enligt dagens prisnivå, medan restvärdet för tunneln förmodas vara 0 euro. Det kan vara svårt att hitta andra användningsområden för en så pass speciell konstruktion. 4.2.3. Ersättningsinvesteringar Det är troligt att inventarier och tekniska maskiner bör ersättas med tiden på grund av slitage och ökade driftskostnader. Skidtunnelföreningen bedömer att kylanläggningen har en ekonomisk livslängd på 20 år. Sen bör åtminstone vissa komponenter ersättas. Graden av ersättning sattes till 50 procent av hela kylanläggningens värde, 950 000 euro. Inventarierna i servicehuset bör ersättas efter 15 år. Graden av ersättning blir rimligtvis 100 procent av alla inventarier, uppskattat värde 25 000 euro. 4.2.4. Årliga utbetalningar Driftskostnaderna, vilka blir kalkylens årliga utbetalningar, är beräknade till 170 000 euro för tunneln och 115 000 euro för servicehuset och skidskyttebanor. Den största utbetalningsposten blir elförbrukningen för kylanläggningen som ska kyla ner tunneln. Elförbrukningen är uppskattad till 800 000 1 000 000 kwh per år vilket beräknas kosta ungefär 130 000 euro med dagens elpriser (Ålands Elandelslag, 2014). De årliga utbetalningarna blir totalt 285 000 euro. 30
4.2.5. Årliga inbetalningar Marknadsundersökningen som skidtunnelföreningen lät göra visar på stor potential med totalt över 50 000 unika årliga besök. Skidtunnelföreningen önskade dock att kalkylen skulle räkna med 36 000 unika årliga besök, fördelade enligt 30 000 från Sverige, 3 000 från Åland och 3 000 från Finland och Baltikum. Som jämförelse kan nämnas att Torsby Skidtunnel i Sverige har ungefär 30 000 besök årligen (Torsby Skidtunnel & Sportcenter). Planerat besökspris är satt till 15 euro. Det ger årliga inbetalningar på 540 000 euro. Vidare räknar man med goda möjligheter till sponsor- och reklaminkomster, genom att bland annat hyra ut reklamplatser i skidtunneln. Den årliga inbetalningen från de inkomsterna uppskattas till 50 000 euro. Skidtunnelföreningen planerar att inte driva café och skidbutik i egen regi, utan istället hyra ut driften till lämpliga aktörer. Det skulle ge en uppskattad årlig inbetalning på 10 000 euro. Totalt hamnar de uppskattade årliga inbetalningarna på 600 000 euro. De årliga inbetalningarna och utbetalningarna sammantagna ger ett årligt inbetalningsöverskott på 315 000 euro. 4.2.6. Kalkylränta I samråd med skidtunnelföreningen och handledaren bestämdes att kalkylräntan, investeringens avkastningskrav, ska beräknas enligt den vedertagna standarden Weighted Average Cost of Capital (WACC). Metoden innebär att kalkylräntan baseras på genomsnittlig vägd kapitalkostnad, och beaktar således företagets totala kapitalkostnad (Greve, Modeller för finansiell planering och analys, 2003, s. 114). Avkastningskravet på eget kapital, det vill säga aktiekapitalet, fastslogs till 2 procent med motiveringen att potentiella aktieköpare knappast räknar med någon större avkastning. Väljer man att köpa aktier i tunneln gör man det antagligen främst för att man vill bidra till att skidtunneln byggs och därigenom avsevärt förbättra skidåkningsmöjligheterna på Åland. Projektet kommer högst sannolikt att kräva ett stort lån och låneräntan uppskattades till 4 procent. Skidtunnelföreningen gör bedömningen att grundinvesteringen på 5 944 000 euro kan finansieras genom investeringsstöd på 20 procent av Ålands landskapsregering. Det skulle i så fall utgöra 1 188 800 euro. Man har målsättningen att aktieemissionen ska 31