<TITLE> MED ELLER UTAN FILTER? < personliga funderingar kring etiken, pedagogiken, källkritiken och vuxenrollen när internet kommer till skolan > </TITLE> STIG ROLAND RASK <SCRIPT/> </HTML> KK-STIFTELSENS SKRIFTSERIE, NR 5
ef] /--> /style> script> indow. er4 = false; (parseint(navigator.appversion) >= 4) indow.ver4 = true; /script> /head> body bgcolor="#000000" ext="#999999" link="#7a7a00" ink="#7a7a00" alink="#7a7a00"> table border="0" width="100%" eight="95%"> tr valign="center"> td align="middle"> a href="#" nclick="startdemo();return alse;"><img src="/pics/girl.gif" order="0" WIDTH="33" <TITLE> EIGHT="43"></a> br> br><br><br><br><br><br> /td> </TITLE> /tr> <SCRIPT/> /table> </HTML> center> MED ELLER UTAN FILTER? < personliga funderingar kring etiken, pedagogiken, källkritiken och vuxenrollen när internet kommer till skolan > STIG ROLAND RASK font face="arial,helvetica,garmond" ze=1> script> /script> /font> /center> comment> layer name="prel" src="index3.html" op=0 left=0 clip="0,0,0,0" sibility="hide"></layer> /comment> br><br><br><br><br><br> /td> /tr> /table> center> font face="arial,helvetica,garmond" ze=1> script>
> [ref] INNEHÅLL //--> ETIK I TEORI OCH PRAKTIK </style> ETIK OCH / ELLER MORAL <script> SKOLANS ETISKA ANSVAR window. VÄRDEGRUNDER OCH GRUNDVÄRDEN ATT GESTALTA OCH FÖRMEDLA ver4 = false; if(parseint(navigator.appversion) >= 4) DEN FJÄRDE BASFÄRDIGHETEN { DEN TREDJE REVOLUTIONEN window.ver4 = true; } DE ÅTTA S:EN </script> IT-GENERATIONEN </head> EXEMPLET ESTONIA <body bgcolor="#000000" text="#999999" INTERNET - DEN ETISKA link="#7a7a00" UTMANINGEN vlink="#7a7a00" DET BRISTFÄLLIGA STAKETET alink="#7a7a00"> <table DE TRE border="0" NIVÅERNA width="100%" height="95%"> ISOLERING ELLER VACCINERING VATTNETS BETYDELSE FÖR SIMUNDERVISNINGEN <tr valign="center"> TUNNELSEENDETS PROBLEMATIK <td align="middle"> MITT MÖTE MED KU KLUX KLAN <a href="#" onclick="startdemo();return false;"><img src="/images/sun.gif" border="0" WIDTH="33" PROBLEM OCH MÖJLIGHETER MAKTEN ÖVER SKOLANS DATORER HEIGHT="43"></a> VAD ÄR RÄTT OCH FEL <br> DEN IVRIGE PACIFISTEN-METODEN <br><br><br><br><br><br> ATT ANAMMA ELLER INTE ANAMMA </td> TJEJER OCH TEKNIK </tr> </table> NÄTET SOM KÄLLA OCH TEXT <center> DEN TRADITIONELLA KÄLLKRITIKEN <font FYSISK face="arial,helvetica,garmond" EXISTENS TILLBAKA TILL KÄLLAN size=1> DEN SVÅRFÅNGADE KARAKTÄREN <script> INGEN ABSOLUT SANNING </script> FRÅN KÄLLKRITIK TILL TEXTKRITIK </font> EN KVÄLL MED TV4 </center> MÖJLIGHET TILL MANIPULATION <comment> KONKRETA TIPS <layer name="prel" src="index3.html" DEN INTUITIVA MEDVETENHETEN top=0 left=0 clip="0,0,0,0" NÄTETS PEDAGOGISKA INSATS visibility="hide"></layer> </comment> VUXENVÄRLDENS ANSVAR <br><br><br><br><br><br> SEPARATION OCH RELATION </td> UNGDOMSVÄRLDEN OCH UNGDOMSVÄRDEN </tr> VÅGA VARA VÄGVISARE </table> ATT BARA VARA VUXEN <center> DEN SKÖRA HUMANISMEN <font DEface="arial,helvetica,garmond" NÖDVÄNDIGA GRUSKORNEN DEMOKRATIBEGREPPET size=1> EPILOG <script> i FÖRÄNDRINGAR, FÖRBÄTTRINGAR OCH FÖRSÄMRINGAR 6 8 9 10 11 12 12 14 15 16 17 18 19 20 21 22 22 23 24 24 25 26 27 28 30 31 31 32 32 33 33 34 35 35 36 37 38 39 39 40 41 42 43 44 45 Ytterligare exemplar av denna rapport kan beställas från: Svensk Direktreklam, tel 08-741 33 60 Redaktör: Agneta Barle, Ordförrådet i Falun Texter: Stig Roland Rask Ola Höglund Grafisk Form Rippning och tryck: Redners, 1999 ISSN 1403-3224
MED ELLER UTAN FILTER? Frågan är inte vilka tekniska filter vi kan installera i datorerna, utan vilka etiska filter vi kan installera i eleverna". Så uttrycker Stig Roland Rask, lärare och i tre år projektledare för "Etik och Internet" vid Fredriksdalskolan i Lidköping, sina funderingar kring etik och källkritik med anledning av att Internet kommit till skolan. För fem år sedan menade några att Internet var en fluga som snart skulle surrat färdigt. Idag vet vi bättre! Var tredje svensk använder Internet varje dag och bland ungdomar är siffran ännu högre. Med ökad Internetanvändning har tillgängligheten till information ökat dramatiskt. Satanisterna trängs om utrymmet med Vatikanen. Drogliberaler och drogmotståndare kämpar om uppmärksamheten liksom rasister och antirasister. Listan kan göras lång. Hur ger vi barn och ungdomar förutsättningar för att kritiskt värdera information, hur skapar vi respekt och förståelse för demokratiska värden, när dessa ständigt utmanas? I detta mödosamma arbete har skolan en av huvudrollerna. Sedan 1997 har KK-stiftelsen givit stöd till fem projekt som ägnat sig specifikt åt detta ämne, men naturligtvis har frågeställningen varit aktuell i de flesta av våra totalt 100 projekt. På Fredriksdalskolan i Lidköping har Stig Roland Rask och hans kollegor under tre år dagligen konfronterats med frågor som utmanar lärarrollen. Sedan augusti 1999 är Stig Roland Rask ansvarig för området Etik och källkritik på KK-stiftelsen. Denna skrift är en sammanställning av hans erfarenheter och funderingar som de formats under tre intensiva år - i en ständig dialog med lärare och elever. Genom att ge ut denna skrift, med en engagerad lärares och projektledares personliga idéer och reflektioner hoppas vi på KK-stiftelsen kunna bidra till att vidmakthålla och intensifiera ett av skolans viktigaste samtal. Hans Gennerud
ETIK I TEORI OCH PRAKTIK Vad står jag för? Vilket samhälle vill jag ha? Vilka värden är jag beredd att värna om och försvara? Kan man säga att Internet i positiv mening stimulerat skolans etiska debatt? Ny teknik har en förmåga att utmana vår etik och ställer oss inför svåra etiska frågor. Internet utgör inget undantag från denna regel. Förhållanden blir synliggjorda. Skeenden illustreras. Verkligheten blir tydlig och tvingar oss till reflektion. </table> < 6 >
Kräver den nya tiden en ny etik? Knappast. Den gamla duger förmodligen ett tag till. Det som krävs är nya appliceringar och tillämpningar. Frågan om vår värdegrund ställs på sin spets. Humanismen måste än en gång formuleras. Demokratiska värden måste försvaras. Om den nya teknologin med sitt fria informationsflöde provocerar oss till att ta detta ansvar på förnyat allvar, har den gjort en god insats - även ur ett etiskt perspektiv. > < 7 > <HEAD>
VILKA VÄRDEN VILL VI VÄRNA OM OCH FÖRSVARA? VILKET SAMHÄLLE VILL VI BYGGA? ETIK OCH/ELLER MORAL? Etik är ett svårt ord. Vi lägger alla in olika betydelser i det. Ofta får det vara synonymt med ordet moral. Det gör det hela ännu svårare. Det finns flera goda skäl till att vara noga med att separera dessa ord en aning från varandra och betona den betydelseskillnad som faktiskt finns. Etik är de tankar, idéer och åsikter vi har i frågor om rätt och fel. Den rör sig på ett yttre socialt plan. Om etik kan man diskutera, reflektera och utbyta tankar. Moral däremot är det liv vi lever. Våra mer eller mindre lyckade försök till praktisk tillämpning av våra etiska åsikter. Livet som det är - med sina fel, brister och misslyckanden. Här uppstår ett språkligt problem. Ordet dubbelmoral blir omöjligt. Jag kan inte leva två liv, alltså kan jag inte ha flera moraler. Däremot har vi alla en gemensam upplevelse av att det finns en skillnad mellan det liv vi lever och det liv vi innerst inne anser att vi borde leva. Detta kallas ibland för dubbelmoral, men är inget annat än den naturliga skillnaden mellan vår moral och vår etik. Erfarenheten av att riva sin egen etiska ribba är något vi alla delar. Vi har mycket att vinna på att hålla isär de båda begreppen. Att låta moralen vara våra handlingar och låta etiken vara våra reflektioner kring desamma. Att låta etiken vara moralens teori och moralen våra försök till praktisk tilllämpning. Det finns ju ändå ganska tydliga skillnader mellan våra insikter och våra insatser. Vad vinner man på att skilja begreppen åt? Jo, den etiska debatten får då chansen att landa på ett mer allmänt samhälleligt plan som är möjligt att diskutera. Blandar man in moralen blir det hela mycket mera privat och därmed mycket mera smärtsamt. Hårddrar man det en aning är det faktiskt våra misslyckanden som skiljer vår moral från vår etik. Vem vill prata om rivna ribbor? Våra moraliska lyckanden och misslyckanden mår säkert bäst av att få stanna i det privata, men det är viktigt och nödvändigt att vi vågar lyfta fram debatten om vår tids samhällsetik. Vilka värden vill vi värna och försvara? Vilket samhälle vill vi bygga? Tekniska nyvinningar och samhällsutvecklingen i stort gör detta samtal allt viktigare. Vi kan ta gentekniken som exempel lika väl som Internet. In i vår trygga värld kommer nya kunskaper och ställer ett antal etiska frågor på sin spets. Vi tvingas till nya ställningstaganden och gränsdragningar. Vi tvingas att på nytt formulera vad vi tror på. Det är därför samtalet är viktigare än någonsin. Det är därför diskussionen absolut inte får tystna. </table> < 8 >
SKOLANS ETISKA ANSVAR Skolans styrdokument är tydliga när det gäller skolans etiska ansvar. I en mening skall skolan naturligtvis vara objektiv. Man skall kunna skicka sina barn till skolan i trygg förvissning om att de inte utsätts för otillbörlig påverkan av t ex politisk och religiös art. Därmed inte sagt att skolan skall undvika olika former av livsåskådnings- och värderingsfrågor. Allsidighet och saklighet är dock det som gäller. Läraren skall se till att olika åsikter får komma fram och att olika yttringar balanseras. Eleverna skall lära sig att debattera och argumentera, likaväl som de skall lära sig att respektera åsikter från andra. Läraren skall uppträda som en objektiv samtalsledare som ser till att alla får komma till tals och att olika åsikter får utrymme. Ur detta samtal skall eleverna förhoppningsvis utveckla ett eget personligt förhållningssätt till olika typer av etiska frågeställningar. stor. Vad gäller etiska frågor i allmänhet tror jag att lärare generellt känner sig mer hemma på teoretisk faktaförmedling än på att behöva ge sig in på något så osäkert som värderingar. När det gäller vägvisandet har det kanske många gånger varit enklare att gömma sig bakom något mer eller mindre inbillat objektivitetskrav, än att rakryggat stå upp och peka ut en riktning. Till mångas förvåning är det dock inte detta perspektiv som poängteras starkast i den senaste läroplanen. Här talas det mycket mer om lärarens ansvar som subjektiv vägvisare. Det finns värden i vårt demokratibygge som är så fundamentala att de inte kan reduceras till allmänna debattfrågor. Vi kan inte alltid acceptera att en åsikt är lika god som en annan. Tanken på alla människors lika värde är det kanske allra tydligaste exemplet. Här skall läraren vara tydlig i sin guidning in i de demokratiska värderingar som är vårt samhälles grundval. Hur bra är den svenska skolan på det här? Variationen är förmodligen ganska <br> < 9 >
ef] /--> /style> script> indow. er4 = false; (parseint(navigator.appversion) >= 4) indow.ver4 = true; /script> /head> body bgcolor="#000000" ext="#999999" link="#7a7a00" ink="#7a7a00" alink="#7a7a00"> table border="0" width="100%" eight="95%"> tr valign="center"> td align="middle"> a href="#" onclick="startdemo();return alse;"><img src="/images/sun.gif" borer="0" WIDTH="33" EIGHT="43"></a> br> br><br><br><br><br><br> /td> /tr> /table> center> font face="arial,helvetica,garmond" ze=1> script> /script> /font> /center> comment> layer name="prel" src="index3.html" op=0 left=0 clip="0,0,0,0" sibility="hide"></layer> /comment> br><br><br><br><br><br> /td> /tr> /table> center> font face="arial,helvetica,garmond" ze=1> script> /script> VÄRDEGRUNDER OCH GRUNDVÄRDEN Läroplanen säger att skolan skall bygga på den etik (bestämd form singularis) "som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism". Det handlar alltså inte om två "etiker" utan om en och samma. Innehållsmässigt finns det ingen skillnad - däremot anger man att det finns olika inspirationskällor för (och förvaltare av) denna etik. Det fantastiska med vårt demokratibygge och den människosyn som skall råda och förmedlas i dess skola, är att man kan komma fram till den utifrån ett otal olika inspirationsgrunder - religiösa, filosofiska, politiska, humanistiska... eller vanligt sunt förnuft! Olika värdegrunder har lett fram till samma grundvärden! Visst finns det stora skillnader mellan kristen tradition och västerländsk humanism - om man tittar på hela innehållet i dessa lärosystem. Men om man enbart ser till innehållet i den etik som dessa filosofiska system representerar hittar man inga skillnader. Läroplanens fem exempel beskriver människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med de svaga och utsatta - etiska värderingar som båda dessa värdesystem formulerat och som vi alla kan omfatta - utan att för den skull varken behöva kalla oss kristna eller västerlänningar. Det var just i förberedelsearbetet inför LpO 94 som denna stora och tämligen unika genomgång gjordes av vad som är våra grundvärden och vilka olika </SCRIPT> <STYLE type="text/css"> <!- text/css" < 10> ursprung de har. Upptäckten att kristen etik och västerländsk humanism till sitt innehåll sammanfaller, har på ett avgörande sätt underlättat (och förmodligen t o m utgjort en förutsättning för) att vi kan använda begreppet "gemensamma värden" i våra styrdokument och skoldebatter. Denna grundläggande samsyn måste vi vara rädda om. När vi kommer till tolkningar och praktiska tillämpningar lär det likväl finnas olika åsikter så det räcker. Vad har då detta resonemang med IT i skolan att göra? Förmodligen väldigt mycket. Istället för att vilset famla runt i vårt sökande efter den nya IT-etiken, är det naturligtvis till dessa grundläggande värden vi skall vända oss. Etiska problem som dyker upp i t ex internetanvändningens spår skall betraktas, belysas och bedömas i förhållande till dessa grundvärden. Hur relaterar vi ett kränkande mail till idén om individens integritet? Hur förhåller sig en porrsida till tanken om jämställdhet? Hur ser vi på en våldsförhärligande hemsida i relation till människolivets okränkbarhet? Svårare än så är det förmodligen inte. Eller rättare sagt - så oerhört svårt är det.
ATT GESTALTA OCH FÖRMEDLA Läroplanen innehåller många stora och vackra ord. Ibland låter de nästan som poesi. Somliga kan ibland uttrycka sig lite nedlåtande om detta faktum. Men läroplanens poetiska delar är faktiskt inte bara de vackraste. De är också de viktigaste. En av de vackraste meningarna är att skolan skall fostra till "rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande". En annan vacker formulering är att skolan skall "gestalta och förmedla" dessa värden. Att dessa värden skall förmedlas är formulerat som ett uppdrag för skolan. Dock sägs ingenting om de pedagogiska metoderna. Frågan om hur man bär sig åt återstår att besvara. 1949 69 Som jag ser det är det fyra faktorer som måste till för att rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande skall kunna förmedlas. Nämligen rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Det är här som det andra vackra ordet kommer in. Att gestalta. Orden skall gestaltas. Några andra förmedlingsmöjligheter finns inte. Genom gestaltning sker förmedling. Någon har sagt att etiska värderingar inte kan läras ut - de kan bara läras in. Förmodligen gäller det alla andra kunskaper också. 99 HUR KAN INTERNETANVÄNDNINGEN BIDRA TILL DEN ETISKA DEBATTEN? HUR RELATERAR VI ETT KRÄNKANDE MAIL TILL IDÉN OM INDIVIDENS INTEGRITET? HUR FÖRHÅLLER SIG EN PORRSIDA TILL TANKEN OM JÄMSTÄLLDHET? HUR SER VI PÅ EN VÅLDSFÖRHÄRLIGANDE HEMSIDA I RELATION TILL MÄNNISKOLIVETS OKRÄNKBARHET? < 11> <comment>
DEN FJÄRDE BASFÄRDIGHETEN Internet har revolutionerat vårt informationsutbyte. Gamla sanningar har upphört att gälla och nya har formulerats. Eftersom så mycket information numera finns tillgänglig, har behovet av traditionell informationsförmedling minskat. Detta påverkar naturligtvis även nästa led, när information skall förädlas och omvandlas till kunskap. De elever som skall klara sig på 2000-talet måste kunna söka och samla, sålla och sovra, sortera och strukturera, systematisera och sammanställa information på ett sådant sätt att den utvecklas till denna kunskap. Här ingår förmågan till värdering och kritisk analys som en mycket viktig förutsättning. Att hjälpa eleverna att utveckla denna "fjärde basfärdighet" är en stor och spännande utmaning för den svenska lärarkåren. DEN TREDJE REVOLUTIONEN Någon har sagt att mänskligheten har upplevt tre stora informationsteknologiska revolutioner som har varit textbaserade - skriftspråket, boktryckarkonsten och Internet. Naturligtvis har vi också upplevt andra informationsrevolutioner som t ex radion, telefonen och TV:n, men dessa har i första hand baserats på ljud och bild. Det första kända skriftspråket utvecklades av sumererna i "landet mellan floderna" för lite mer än 5000 år sedan. Deras kilskrift innebar att de fick möjlighet att lagra kunskap utanför det mänskliga medvetandet. Kompetens behövde inte gå förlorad bara för att en kunnig människa dog. Skriftspråket betydde att man fick möjlighet att bevara och addera olika generationers färdigheter till varandra. Det är inte för inte som man kan konstatera att den mänskliga utvecklingens "take-off" ligger i anslutning till denna upptäckt. När Gutenberg och hans medhjälpare för c:a 500 år sedan utvecklade boktryckarkonsten innebar detta i sin tur att möjligheten att sprida informationen fick en oerhörd skjuts framåt. Handskrivna böcker i all ära, men framställningskostnad och framställningstid gjorde dem till sällsynta och exklusiva produkter. När Internet blev allmän egendom i mitten av 90-talet blev det möjligt för oss att till en rimlig kostnad och måttlig kunskap göra vår lilla informationsbit tillgänglig för hela världen, samtidigt som vi själva kunde ta del av all den information som finns på nätet. Vi behöver inte längre ha egna tryckerier eller bokförlag bakom ryggen. Vårt informationsutbyte har accelererat i enorm omfattning. När skriftspråket uppfanns innebar det slutet för en hel yrkeskategori, nämligen berättarna. Det fanns i de flesta kulturer en form av muntlig tradition som var mycket långt driven. onclick= < 12>
Säkerligen protesterade dessa berättare mot den nya tidens vindar som successivt skulle göra deras memorerande överflödigt. Ekot av deras protester har dock för länge sedan klingat ut. Ingen av dem kunde ju skriva ner sina kritiska synpunkter. När boktryckarkonsten utvecklades innebar det att ett stort antal munkar fick uppsöka arbetsförmedlingen. Det manuella skrivandet, som hade varit deras speciella kompetens, efterfrågades inte längre. Ny teknik gjorde i ett ögonblick deras kunskap inaktuell. Deras långt drivna hantverksskicklighet hade spelat ut sin roll. IT-utvecklingen har haft liknande konsekvenser. Det bästa exemplet är förmodligen de engelska typograferna. När datorerna aviserade att de avsåg att göra typograferna utan arbete gick engelska typografförbundet i strejk. Här skulle man minsann solidariskt visa att man inte ställde upp på dylika nymodigheter. Idag har datorerna tagit över tidningsproduktionen. Det finns inga typografer kvar i England. Dock finns fackföreningen kvar. Den lär fortfarande vara i strejk! Om Internets betydelse kan jämföras med kilskriften och boktryckarkonsten är det naturligtvis ett dramatiskt skede vi just nu genomlever. Att som lärare, d v s informationsteknolog, få uppleva att det man dagligen sysslar med just nu genomgår sin största förändring sedan Gutenberg kan onekligen upplevas som en aning omtumlande. Inför allt detta nya finns det två förhållningssätt. Antingen ser man utvecklingen som ett hot eller som en möjlighet. Antingen lär man sig att använda den nya tekniken eller också går man i strejk. Historien visar oss vilken väg som har varit och förmodligen är mest framkomlig. Ser man inte det får man väl besöka något av det engelska typografförbundets strejkmöten. Guten guten Om nu Internets betydelse kan jämfö B ras med kilskriften och boktryckarko sten är det naturligtvis ett dramatis skede vi just nu genomlever. E Att som lärare, d v s informations teknolog, få uppleva att det man dagligen sysslar med i dessa daga R genomgår sin största förändring sedan Gutenberg kan onekligen uppl vas som en aning omtumlande. <a href= < 13> G Inför allt detta nya finns det två för hållningssätt. Antingen ser man utvecklingen som ett hot eller som en möjlighet. Antingen lär man sig att använda den nya tekniken eller också går man i strejk. Historien visar oss vilken väg som har varit och förmodligen är mest framkomli Ser man inte det får man väl besök något av det engelska typografförbu
FÖRÄNDRINGAR, FÖRBÄTTRINGAR OCH FÖRSÄMRINGAR Förändring är ett värdeneutralt ord. Däremot kan förändringen leda till det positiva ordet förbättring eller till det negativa ordet försämring. När man står inför ett förändringsbeslut måste man därför försöka tänka sig in i vart denna förändring leder. Bedömer man att den leder till förbättringar bör den få vårt stöd. Befarar man att den leder till försämringar är det vår demokratiska plikt att försöka stoppa förändringen. Folkomröstningen i EU-frågan är ett tydligt exempel. Svenska folket tvingades använda all sin fantasi för att försöka se in i framtiden och bedöma konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i unionen. Plus- och minusargument lades i vågskålarna. Analyser begrundades och värderades. Ljusblå visioner ifrågasattes och skräckscenarier fick sina motbilder. Utbildningsideologier ställs mot varandra. Idéer om framtidens skola konfronteras. Så småningom är man redo för beslut. Problemet är att mycket få av dessa beslutssituationer liknar EU-omröstningen. Tvärtom är det så att en stor del av dessa beslut är direkt onödiga. Rätten att besluta ligger helt enkelt inte på skolenhetens nivå. Man är inte ens ombedd att ha en åsikt. Uppgiften är att verkställa. Man sitter till exempel i ett stort antal personalrum och beslutar om huruvida man skall säga ja eller nej till samhällsutvecklingen. Man funderar över om man skall hänga med eller bromsa. Det man glömmer är att inte ens på central politisk nivå kan man göra så mycket åt den samhällsförändring som bl a den tekniska utvecklingen driver fram. Att sitta på en enskild skola och besluta i dessa frågor är slöseri med tid och kraft. Så småningom var vi redo att gå till valurnorna. De som trodde att medlemskapet skulle leda till förbättringar röstade ja. De som bedömde att det skulle leda till försämringar anslöt sig till nejsidan. Inom skolans värld fattas det en stor mängd beslut. På skola efter skola. På konferens efter konferens. I personalgrupp efter personalgrupp. Diskussionens vågor går höga. Lärare är debattglada och debattskickliga individer. Bekymrat lägger vi pannan i djupa veck och försöker bedöma kvaliteten på alla de argument som används. Framtidsscenarier målas upp. Förnyare ställs mot traditionalister. Utvecklare mot bevarare. Visionärerna mot de i vardagen förankrade. Ännu mer tid använder man åt att diskutera hur den framtida skolan skall se ut. Man debatterar, begrundar, analyserar, diskuterar och grälar kring olika utvecklingsidéer och deras eventuella genomförande. De som bedömer att förändringarna skall innebära förbättringar röstar ja. De som befarar försämringar röstar nej. Problemet är att det man egentligen diskuterar är om man skall ansluta sig eller inte till de politiska beslut om skolan som riksdagen i blocköverskridande enighet antog redan 1994. Som om det vore en uppgift för varje skola. Som om den rätten låg på vars och ens privata nivå. Det är inte bara slöseri med tid och kraft. Det är dessutom en aning patetiskt. </head> < 14>
DE ÅTTA S:EN Vi lever i en föränderlig tid. Mycket är annorlunda än det har varit. Om något fortfarande är sig likt kan man vara övertygad om att det är just detta som nu står på tur för förändringens vindar. Oavsett vilken samhällssektor man studerar ser man liknande tendenser. Känslan av uppbrott är påtaglig. Tiden är i rörelse och vi med den. Gamla sanningar upphör att gälla och nya formuleras. Att denna tidsanda sammanfaller med ett millennieskifte förstärker naturligtvis känslan av bokslut och nystart. Inom skolans värld är man van vid förändringskrav. Kanske t o m lite för van. Det finns lärare som utvecklat både resistens och immunitet mot nyordningar. Detta beror förmodligen på att många förändringsförsök har iscensatts av klåfingriga skolbyråkrater eller möjligen nyvalda skolpolitiker som haft behov av att profilera sig. Så är inte fallet den här gången. Nu står vi inför helt andra förnyelsekrav som i första hand ställs och formuleras av samhällsutvecklingen i sig. Samhällsförändringen går numera så fort att varken läroplaner, skolverk eller utbildningsdepartement hinner med att formulera om sig. Vad visste t ex LpO 94 om Internet? Med en traditionell undervisning kan våra elever bli mycket lämpade att leva i 1900-talets samhälle. Problemet är att dom inte tänker göra det. Våra elever har aviserat sin avsikt att leva och verka i ett helt annat millennium. Det innebär att inte ens om vi lyckas förmedla alla kunskaper vi har, så räcker det för deras framtida behov. De måste helt enkelt kunna mer, bättre och annat än vad vi kan. Detta innebär i sin tur att det är mycket viktigt att våra elever lär sig att söka och samla, sålla och sovra, sortera och strukturera, systematisera och sammanställa framtidens information på ett sådant sätt att den omvandlas till denna nödvändiga kunskap. Dessa åtta S är så viktiga att de måste börja betraktas som den fjärde basfärdigheten - och därmed viktas lika med de tre traditionella - läsa, skriva och räkna. Att ha lärt sig hur man lär sig är den kunskap som hjälper våra elever till anpassning i en föränderlig värd. En förmåga som gör dem rustade att möta den nya tidens förväntningar och som inte åldras i samma takt som mycket annat. Framtidens samhälle kallas omväxlande för informationssamhälle och kunskapssamhälle. Därav skall man inte dra slutsatsen att detta är två synonyma begrepp. Endast när informationen får bearbetas av det mänskliga medvetandet kan den omvandlas till kunskap. Skall sedan denna kunskap bli användbar i betydelsen att den hjälper mig att fatta kloka beslut, måste den i sin tur relateras och kopplas till hela min arsenal av sociala, emotionella och etiska referenser. Att bistå eleverna vid utvecklandet av denna mycket sublima förmåga, är utan tvekan en av läraryrkets allra svåraste, viktigaste och kanske roligaste utmaningar. Omsätter man denna slutsats till praktisk konsekvens, innebär det naturligtvis att de som har problem att tillägna sig de åtta S:ens färdigheter, måste få samma stöd som de som har problem med de tre andra baskompetenserna. Nya tankar måste tänkas. Nya prioriteringar måste göras. Bråttom är det dessutom. Tiden går numera så fort att när vi försöker att beskriva den så hamnar vi som regel i dåtid. <a href= < 15>
I mitten av 90-talet hade jag en 11-åring som tillbringade mycket tid framför familjens dataskärm. NHL och andra CD-spel upptog hans intresse. Som föräldrar var vi något oroliga. Allt detta sittande vid skärmen kunde väl knappast vara nyttigt. Datorn med sin slutna struktur erbjöd naturligtvis fantastiska och lärorika upplevelser, men var ändå en isolerad värld. Risken fanns väl att grabben skulle bli fullständigt asocial. Fyra år senare har man en ny 11-åring som sitter vid samma skärm. Nu är det chattandet och e-postandet som upptar intresset. På ett mycket påtagligt sätt har datorn bytt karaktär från att ha varit en symbol för det slutna rummet till att bli hemmets dörr ut mot världen och verkligheten. Dess inåtvända låtsasvärld har ersatts av öppenhet, kommunikation och verklighet. En dator är något helt annat idag än vad den var 1995. Hur snabbt denna förändring har gått illustreras med stor och förmodligen oavsiktlig tydlighet av forskningsöversikten "Informationstekniken i skolan" som sammanställts på uppdrag av Skolverket. Efter en bra och ambitiös genomgång av ett stort antal forskningsrapporter kring hur IT förändrat skolan kommer man fram till följande slutsats: "Man kan tycka att många visioner som finns om skolan i informationssamhället tenderar att fokusera på skolans roll som organisatör av kunskapsinhämtande. Skolans betydelse för social och emotionell utveckling finns inte med - givetvis för att det är synnerligen oklart om informationsteknologin har något som helst att erbjuda på dessa områden." För mig kändes denna slutsats tveksam. Jag kontrollerade utgivningsåret än en gång och fann att det verkligen var 1998. Dock skall ingen skugga falla över författaren som gjort ett utmärkt arbete. Problemet är att han har utgått från forskningsrapporter som har några år på nacken och därför baseras på en tidigare generation datorer och därmed på en föråldrad syn på dataanvändande. Rapporten har naturligtvis historiskt intresse, men som beskrivning av datorns roll, position och möjligheter i dagens skola och som underlag för debatt och slutsatser är den överspelad redan innan den kom ut. En dator som är sammankopplad med världen (d v s Internetansluten) är nämligen något helt annat än en dator som inte är det. Man kan inte utan vidare jämföra brödrostens möjligheter och användningsområden med jetplanets. I motsats till rapporten hävdar jag att den nya generationens datorer har en mycket stor potential just när man arbetar med den sociala och emotionella delen av elevernas personlighetsutveckling. När det gäller ren faktainhämtning är boken fortfarande svårslagen. Värdet av de olika slutna träningsprogram som dominerade dataanvändandet under det tidiga 90-talet kan säkert ifrågasättas. Medan boken och den förra generationens datorer är hänvisade till sin egen slutna värld av tecken och symboler, är den nya datorn öppen för intryck, åsikter, attityder, värderingar, slutsatser och kommunikation i en ständigt föränderlig och överväldigande omfattning. </center> < 16>
Här finns åsikter att stångas mot, värderingar att grubbla över, stimulerande subjektivitet och positiva provokationer, attityder att förfäras över och reagera mot. Här kan man vandra omkring på det etiska marknadstorget och försöka lära sig att sålla och sovra i det till synes oändliga utbudet, här finns möjligheterna till samtal och kommunikation med andra kulturer och livsmönster. Kort sagt - vill vi ta skolans mångfacetterade uppgift på allvar att inte bara vara kunskapsförmedlare, utan också ta ansvar för individens sociala mognad, etiska medvetenhet och emotionella utveckling - då erbjuder oss den nya tekniken ett alldeles lysande verktyg. Som jag ser det är datorns användbarhet när det gäller dessa områden kraftigt underskattad och i många avseenden ännu oupptäckt. Kanske är det just inom dessa sektorer som den nya tekniken har sin största, outnyttjade utvecklingspotential. Enligt Nationalencyklopedin är Estonia det latinska namnet på Estland - i och för sig en korrekt upplysning - men fartygskatastrofen är obekant för detta uppslagsverk. Detta är dock inte så förvånande, eftersom katastrofen inträffade 1994 och encyklopedins första delar är betydligt äldre. På Internet får jag inte bara reda på fakta i ärendet, utan kan även följa det politiska spelet via ministrars och partiledares uttalanden, jag kan läsa de olika kommissionernas rapporter, referensgruppens hela slutrapport, det tyska varvets försvarstal och jag kan via anhörigorganisationernas hemsidor följa deras laddade kamp för offrens bärgning. Här presenterar Internet sin tydliga överlägsenhet. Inte bara i aktualitet utan framför allt i den positiva subjektiviteten. Jag kommer rakt in i aktörernas eget material och kan ta del av deras smärta, passioner, viljeyttringar, avväganden och ideal. Subjektiviteten ger en emotionell närhet som fångar och berör. Materialet är inte silat genom objektivitetens svalkande filter. Jag kommer helt enkelt verkligheten mycket nära. Kanske är det just i arbetet med värderingsfrågor av t ex etisk och politisk art som Internet visar sin allra starkaste sida och är allra mest överlägsen andra informationskällor. Kanske törs jag till och med sticka ut hakan och säga att det är i arbetet med dessa frågor som man hittar ett av de allra starkaste motiven för Internet i skolan. </a> < 17>
INTERNET - EN ETISK UTMANING Internet innehåller material som vi tycker illa om. Inte mer än andra medier, inte nödvändigtvis grövre än andra medier, men närmare och mer lättåtkomligt. Bara en musklickning från en god och användbar sida kan vi hitta innehåll som kränker våra gemensamma värderingar. Porr, knark och nynazism är ofta nämnda exempel. Hur skall vi förhålla oss till allt detta? Vilka möjligheter finns till censur och filtrering? Vilka effekter ger dessa tekniska lösningar? Hur långt kan man nå med etiska regelsystem? Och den viktigaste frågan av alla - hur utvecklar man den inre etiska medvetenheten hos våra barn och ungdomar? </align> < 18>
DET BRISTFÄLLIGA STAKETET Parken var ett populärt utflyktsmål för barngrupper från daghem och förskola. Det enda som bekymrade personalen var närheten till det strömmande vattendraget. De tvingades till stor vaksamhet och det fanns inte rum för ouppmärksamhet. Barnen upplystes via ett ständigt pågående förmaningstal om riskerna och om att de förväntades ta ansvar för sin egen säkerhet. Den dag staketet spikades upp till skydd för det hotande vattnet kändes det som en befrielse. Personalen kunde slappna av och de behövde inte längre oroligt följa varje steg som barnen tog. Behovet av förmaningar avtog och ansvaret för säkerheten överlämnades till staketet. När man utredde orsaken till olyckstillbudet fann man att staketet var mycket bristfälligt och hade ett flertal öppningar där barnen kunnat ta sig igenom. Den säkerhet som man invaggats i visade sig vara bedräglig och falsk. Man konstaterade att den bristfälliga konstruktionen snarare inneburit att staketet utgjort ett hinder för barnens säkerhet, eftersom dess förespeglingar om trygghet lett till passivitet och reducerat ansvarstagande hos både barn och vuxna. Några menade t o m att dess blotta förekomst stimulerat till att söka dess öppningar. Skuldfrågan debatterades länge och bollades mellan beslutsfattare, leverantörer, konstruktörer, entreprenörer och kontrollanter utan resultat. Man diskuterade även vilken reell grund staketet gett för övriga parters minskade ansvarstagande. I samband med Internets intåg i den svenska skolan har debattens vågor gått höga om dess mörka sidor. Den har pendlat mellan upprörda rop på censur till ett ganska aningslöst lättsinne. Vilken ståndpunkt man än intar tror jag att det är mycket viktigt att inse, att det inte finns några staket i form av censurprogram som kan erbjuda ett skydd som befriar oss från ansvar. Kanske är det så att staketen bara får oss att aningslöst luta oss tillbaka och inte ta det ansvar vi borde. Effekterna på lite längre sikt, när det gäller elevernas syn på sin egen roll i ansvarsfrågan, finns det också anledning att oroa sig för. Min tveksamhet till tekniska filter bygger inte i första hand på principer. Det som bekymrar mig är effekterna i ett längre perspektiv. Framför allt oroar jag mig för att de leder till passivitet och reducerat ansvarstagande. Vuxenvärldens ansvar för det uppväxande släktets etiska och sociala utveckling kan inte överlämnas åt tekniken. Etiska frågor har sällan tekniska lösningar som svar. Dessutom är det naturligtvis så att om vi utrustar våra barn med alltför många cykelhjälmar, knäskydd, flytvästar, fallskärmar, krockkuddar, kyskhetsbälten och allehanda skyddsnät så finns det en risk att vi glömmer att tala om för dem att livet är farligt. Våra goda avsikter kan leda till att vi flyttar skyddsansvaret från individen till säkerhetssystemen. Det kommer en dag då de skall lämna hemmets och skolans skyddande tillvaro. Utanför väntar en värld som i flera avseenden är ganska taggig. Möter de denna utan att ha utvecklat den nödvändiga beredskapen och medvetenheten riskerar de att vara mycket sårbara. Frågan är inte vilka etiska filter vi kan installera i datorerna. Den handlar istället om vilka etiska filter vi kan installera i eleverna. <a href= < 19>
DE TRE NIVÅERNA Det finns många idéer kring hur man skall hantera Internets mörka domäner. Om man försöker strukturera lösningsmodellerna kan man hitta tre nivåer. Nivå Noll - handlar om tekniska filter. Man förespråkar installation av de censurprogram som marknaden tillhandahåller. Förhoppningen är att dessa digitala barnvakter skall kunna hindra oönskat material från att dyka upp på skärmen. Mot detta kan man anföra ett antal tveksamheter. För det första är dessa skyddsnät oerhört grovmaskiga. De ger falska illusioner av säkerhet. Det går inte att förneka att blotta förekomsten av staket även stimulerar till att försöka klättra över. För det andra är det en delikat fråga vem som skall ha rätten att avgöra vad som skall bromsas och vad som skall släppas igenom. Det skulle krävas en tillståndsmyndighet med extraordinära befogenheter och fullkomligt gigantiska personella resurser. Min viktigaste invändning är att man förskjuter ansvaret från människan till de tekniska systemen. Det är därför jag använder beteckningen Nivå Noll. Den avkräver varken lärare eller elever något som helst eget ansvar eller eget etiskt förhållningssätt. Nivå Ett - handlar om etiska regler. Det är den metod som de flesta skolor i Sverige använder. Med likalydande formuleringar har man punktat ner de begränsningar av internetanvändningen som man tycker är etiskt befogade. Mot detta kan invändas att man inte skapar god etik med hjälp av regler. Dock kan man uttrycka en god etik med hjälp av regler. Ett regelsystem som är sunt och väl förankrat kan vara en metod bland många att ge den vuxenguidning som så ofta efterlyses. Inte den enda metoden, inte den allena saliggörande metoden - men en metod bland flera. Man sköter sitt vägledningsuppdrag på ett ganska tveksamt sätt om man dyker upp och börjar peka först när någon gått vilse. Det som möjligen kan förvåna är att många av dessa regelsamlingar är duktiga på att peka ut dikena, men är betydligt svagare på att visa vägen. Kanske skulle vi lyckas bättre om vi istället använde termen användarpolicy. Då associerar man inte lika mycket till lagar och förbud. En policy är inte lika fixerad vid ordet inte. Den handlar i första hand om vad man bör göra och inte om vad man bör undvika. Nivå Två - handlar om att utveckla det personliga etiska ansvaret. Att se till att den etik som ligger bakom regelsystemen landar i sinnet hos varje enskild individ. Att den förankras i både intellekt och känsla. Att man lär sig att avstå trots att det finns möjlig tillgång. Att man lär sig att sålla och sovra. Att man utvecklar sin medvetenhet så att man inte fångas och absorberas av alla de destruktiva attityder som finns i det mediala flödet. Oavsett hur man förhåller sig till de första nivåerna, så tror jag att det finns en stor enighet om att det är till Nivå Två vi vill nå. Frågan om hur man praktiskt bär sig åt återstår dock att besvara. På den punkten är det alldeles för tyst. Här måste nya idéer tänkas och nya metoder prövas. Helt klart är dock att hit kommer man inte med hjälp av tekniska filter. Här krävs levande människor i barn och ungdomars närhet som vågar vara tydliga och som har tid att samtala för att sedan samtala och därefter återigen samtala. bgcolor < 20>