Introduktion till Open 2012 av Lisbeth Rydén Funktionen med OPEN som jag ser den Alla har sin egen idé med att åka till OPEN. Någon framförallt för att lära sig något om de ämnen som ska avhandlas (kurs), några för att träffa vänner (socialt event), någon för att diskutera för dem angelägna frågor (utforskande) osv. De flesta av oss har en kombination av dessa och andra syften som drivkraft för att delta. Varför vi i Föreningen Forskarbyn arrangerar OPEN har varit en viktig fråga för oss i styrelsen och staben att diskutera. Var vi lägger tyngdpunkten har betydelse för hur upplägget ser ut, hur texter skrivs och arrangemanget presenteras. Ofta när vi diskuterar Forskarbyns verksamhet eller framtid diskuterar vi OPEN. Som om OPEN är den primära aktiviteten för föreningen. Vi ser det snarare som om det är kollegierna som är det centrala i föreningens arbete och att OPEN är en bieffekt av arbetet i, och med, kollegierna.
I kollegierna diskuteras och utforskas sakfrågor som medlemmarna berörs av i sin vardag. Vi gör det för att utforska, för att sätta ord på för att komma till tals om För att dessa diskussioner ska kunna få fäste i världen utanför behöver man veta vad som kan bli förstått / hur det förstås av andra, dvs av människor som inte har deltagit i kollegiets arbete. Annars går det inte att komma till tals. Även här kan respektive kollegium eller inspelare bestämma vilken funktion de vill att OPEN ska spela men för mig är det huvudsakligen så att när jag presenterar en idé, ett resonemang så är det för att höra responsen; hur det uppfattas, vilka associationer det skapar, vilka erfarenheter andra har av området etc. Genom responsen förstår jag bättre vad som förstås och på vilket sätt. De frågor, synpunkter och kommentarer som vi på OPEN har är sådant som även andra tänker, associerar och refererar till. Det är resonemang som jag måste ta hänsyn till eller ta höjd för. Det gör att jag förstår något om hur mina resonemang kan haka tag i eller inte haka tag i, den omvärld med vilken jag vill kommunicera., dvs hur jag (INTE) kan komma till tals med världen.
För mig är ett sådant här sammanhang otroligt värdefullt. I nästan alla andra sammanhang jag har tillgång till så ska jag antingen presentera mina resultat eller bedömas. På OPEN kan jag presentera tidigare i processen, få ett bättre underlag för att prata med den stora världen, men framförallt är diskussionen på OPEN inte en diskussion för att sätta betyg, bedöma rätt eller fel, bra eller dåligt. Det har hänt att jag tycker att diskussionerna tar fullständigt obegripliga riktningar. Jag har tyckt att det vi pratar om är ointressant och irrelevant. Ibland har jag nästan blivit förbannad; varför tar sig en del rätten att dra samtalet åt ett sådant håll och slösa med mitt liv så här? Meningslöst samtalande i alla fall har det känts så i nuet. Genom åren har jag däremot insett att även det sämsta samtalandet innebär möjligheter att göra lärdomar: om hur man kan presentera saker; vilken sorts frågor man kan ställa till en publik; om mötes och samtalsformer och dess inverkan på samtalet; samtalandets interaktivitet; vad som är pratbart och vad som inte är det; om strategier för att UNDVIKA att prata om något;
om vad publiken hellre vill prata om; hur de ser på den som har förberett ett inspel respektive sakfrågan etc. Jag har helt enkelt lärt mig att ta vara på det samtalande som blir, även när det inte blev som jag hade tänkt mig. Därmed inte sagt att jag vill delta i vilket samtalande som helst. Min utgångspunkt är emellertid att de som deltar i OPEN vill bidra och gör det med sitt perspektiv på det sätt som verkar helt rimligt för dem. Mitt jobb blir då att försöka förstå varför just det som sägs, sägs. För att jag ska kunna koppla det till det jag är där för att diskutera/utforska/förstå/ta reda på. Samtalandet blir därmed det primära för mig vad gäller OPEN. Det är i och genom samtalandet som vi alla kan delta och bidra, oavsett vilka erfarenheter man har eftersom idén är att pröva sina resonemang i samtalande med andra medborgare/intressenter. I nästan alla diskussioner jag har deltagit i vad gäller OPEN brukar det dyka upp en fråga kring hur vi kan bidra till att skapa det goda samtalet. Vi har ju alla varit med om när samtalandet har brutit samman mer eller mindre medvetet, mer eller mindre begripligt. Det brukar komma upp idéer om hur vi borde ha möblerat rummet, hur inspelaren borde ha lagt upp det, om inspelarens
kvalitéer, och inte minst om olika spelregler för samtalandet. Så att vi kan bryta in, hänvisa till reglerna och därigenom byta riktning på samtalandet. På olika sätt hjälpas åt att uppfostra varandra, så att vi får till det goda samtalet. När vi har diskuterat det en stund så brukar vi inse att alla former av regler för samtalandet är en vertikal handling som motverkar en av de ambitioner vi har med OPEN: att alla ska kunna delta som medborgare i samtalandet utan en föregående diskussion om gemensamma regler eller att några måste underordna sig andras regler. Var och en deltar efter sin förmåga, intresse och erfarenhet. Det motverkar även en annan ambition: att höra vad som sägs (eller inte sägs) när man kan prata fritt, utan att sitta och alltför mycket fundera över om jag beter mig i enlighet med regelverket. Att höra vilken äkta respons de olika inläggen får. Den form som OPEN har kanske därför framförallt innebär att den som vill kan praktisera, öva sig i samtalandet som aktivitet: hur kan man bryta in; vad gör att jag löper med fast jag inte vill; hur kan jag/vi hjälpa varandra att formulera det vi vill ha sagt etc.
Föreningen Forskarbyn är också upplagt som ett enda långt samtal i kollegierna genom samtal med varandra, med olika böcker, synsätt och teorier, men även på OPEN. Det kommer att bölja fram och tillbaka. Ibland deltar vi aktivt, ibland lyssnar vi kanske endast med ett halvt öra, ibland tar vi strid för något som vi en annan gång skulle slinka förbi. Det blir som det blir eftersom VI gör som VI gör. Ett samtal blir inte bättre än vad deltagarna gör det till varken när det pågår eller efteråt (vad kan jag/vi lära av det) så icke heller OPEN. I alla fall, för att få möjlighet att diskutera eller reflektera kring själva samtalandet och varför det blir som det blir har vi lagt in en halvhalt på torsdag morgon för den som så önskar. Vi har valt en morgon så att reflektionen ska bli en direkt fortsättning på det föregående samtalet. Lite diskussioner med sig själv eller andra på onsdagkvällen och en god natts sömn kan kanske bidra till en konstruktiv diskussion kring samtalandet som sådant. Lite så har vi tänkt kring syfte och upplägg. Jag hoppas att vi kan diskutera både syfte och upplägg allteftersom vid halvhalten, vid diskussioner om framtiden och på andra ställen. Danne
Gulllmander skrev efter förra Open en text om samtalande som stämer väl med de idéer vi i staben har om vad meningen med Open är. Jag tänkte dela ut dem och tänkte också att de skulle kunna utgöra en fond i dessa diskussioner. Men nu är det dags för presentation av deltagarna. Var och en presenterar sig som man vill, men berätta gärna vad ni ser som förbryllar eller förvirrar en i er vardag.