tillbaka Lennart Grosin Docent, Stockholms universitet Vad en bra skola betyder för ungas integration, hälsa och utveckling Utgångspunkten för seminariet var den forskning som bedrivits sedan 1970-talet om vad som kännetecknar de mest framgångsrika grundskolorna. Lennart Grosin forskar själv inom området och redovisade både egna och andras resultat och slutsatser. Framgångsrika skolor!? En första fråga är då givetvis: framgång med avseende på vad? Den centrala variabeln man utnyttjat är elevernas prestationer så som de kommer till uttryck i de prov och utvärderingar man gör i skolan och de betyg som lärarna sätter. Men man har inte nöjt sig med att titta på antalet elever som nått målen till exempel i form av betyg i årskurs 9 för att bedöma skolkvalitén för till exempel årskurs 7-9, utan man har dessutom relaterat till vad eleverna kunde när de började i årskurs 7. Skolornas förmåga att öka elevernas kunskaper är med andra ord också ett viktigt kriterium på framgång. Det brukar kallas för value added, en princip som nyligen kommit till användning i en utvärdering av gymnasieskolor i Sverige, Betyg på skolan, som gjorts på initiativ av ESO (Expertgruppen för studier av offentligt ekonomi inom finansdepartementet). Att beräkna value added ger skolor som tar emot elever med sämre förkunskaper en möjlighet att via utvärderingen få bevisat vad de duger till. Att vi som forskare utgår från traditionell bedömning av elevernas prestationer betyder inte att vi tycker att allt är bra när det gäller innehåll, metoder och utvärderingsmetoder i skolan men det finns ingen anledning att göra det bästa till det godas fiende. Vi betraktar alltså den reellt existerande skolan som en legitim organisation bland annat för att man kan konstatera att ju bättre resultat och betyg elever får desto bättre förutsättningar får de till fortsatta studier och till att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Eftersom utbildning får större och större betydelse i ett allt mer avancerat industrisamhälle som Sverige kan man faktiskt se en bra grundskoleutbildning som en primär nyttighet som alla barn och ungdomar har rätt till. En rimlig målsättning för grundskolan är att alla elever skall kunna göra ett fritt val av gymnasielinje. Inte genom att ta bort eller sänka behörighetskraven utan genom att ge alla ungdomar en reell möjlighet att nå upp till dem. Ytterligare ett skäl att se den reellt existerande skolan som en legitim institution är att den är demokratiskt förankrad. Det pedagogiska och sociala klimatet Men i forskningen om framgångsrika skolor har man inte bara studerat elevernas prestationer. Både jag och andra har intresserat oss för socialisation och elevernas möjligheter att finna sig tillrätta socialt och även för sådant som självkänsla, självtillit och trivsel. Den här konferensen handlar ju
framför allt om andra mål för skolan än de rent kunskapsmässiga. Men forskningen tyder på att det inte finns några motsättningar mellan kunskaper och fostran i skolan. Snarare kan man dra slutsatsen att de är direkt sammanlänkade. Inom forskningen om framgångsrika skolor har man konstaterat att det finns betydande skillnader mellan elevers prestationer och sociala anpassning i olika skolor. Men frågar sig kanske en luttrad pedagog - visste vi inte det förut och beror det inte helt enkelt på att skolor betjänar olika grupper av elever som lever under helt olika ekonomiska, sociala och numer också etniska villkor och därmed har olika förutsättningar att tillgodogöra sig skolan? Det här har man givetvis tänkt på inom forskningen om framgångsrika skolor och därför har man jämfört skolor i vilka eleverna har likartade villkor. Och det som är intressant är att man funnit väsentliga skillnader även sedan man, som man säger på forskarspråk, tagit hänsyn till sambandet mellan socioekonomiska bakgrundsfaktorer och elevernas prestationer och sociala anpassning. Det man då konstaterat är att det finns mer eller mindre framgångsrika skolor i alla typer av bostadsområden. Och nästa fråga blir då vad som utmärker dem? För att utröna det har vi gjort noggranna studier av skolornas pedagogiska och sociala egenskaper eller pedagogiska och sociala klimat (PESOK). Sådana undersökningar visar att skolan är en dynamisk institution som omfattar såväl kultur som faktorer på strukturell nivå. Den kulturella nivån är grundläggande och innefattar de dominerande målen, värderingarna och pedagogisk-teoretiska antagandena hos rektor och lärare. Kulturen bestämmer skolans struktur; det vill säga former för undervisning, fostran och det sociala samspelet mellan rektor, lärare och elever, till exempel graden av samverkan mellan rektor och lärare om policyfrågor, användandet av utvärdering av elevernas resultat och relationen mellan lärare och elever. Forskningen har gett upphov till hypotesen att elevernas personliga anpassning och handlingsmönster, deras närvaro, prestationer och uppförande i skolan, formas i och med att de blir medvetna om de vuxnas grundläggande värderingar, förväntningar och handlingsmönster. Utgångspunkterna är med andra ord organisations- och socialisationsteoretiska. Det talas mycket i dessa dagar om barns och ungdomars dåliga psykiska och fysiska hälsa och om våld, mobbning och kriminalitet. Enligt den teori som ligger bakom forskningen om framgångsrika skolor är det i vuxenvärlden och samhället orsaken till sådana problem skall sökas, inte hos barnen eller ungdomarna själva. Finns det till exempel något mer segregerande och någon grymmare form av mobbning än det faktum att 20-30% av ungdomarna inte når kunskapsmålen i grundskolan. Genom att fokusera skolledningens och lärarnas värderingar och handlingsmönster riktas blicken alltså i första hand mot skolans inre pedagogiska och sociala egenskaper. Forskningen visar att det är möjligt för skolledningen och lärarna att skapa ett pedagogiskt och socialt klimat som gör att elevernas når kunskapsmålen. Kännetecknande egenskaper De yttre villkoren har givetvis betydelse men utgör alltså vare sig något hinder eller någon garanti för rektor att skapa en framgångsrik skola. Den skolpolitiska och diskursiva kontext beträffande skolan som dominerar i ett samhälle kan dock i större eller mindre grad stå i överenstämmelse med de pedagogiska principer som kännetecknar det pedagogiska och sociala klimatet i de mest framgångsrika skolorna och med andra ord skapa mer eller mindre gynnsamma villkor för att förverkliga en sådan pedagogisk och social praxis på enskilda skolor. Det är också viktigt med en effektiv utvärdering av elevernas kunskapsutveckling som gör det möjligt att bedöma skolans och lärarens kvalité samt hur varje elev ligger till i förhållande till målen.
Några av de viktigaste egenskaperna som kännetecknar det pedagogiska och sociala klimatet i de mest framgångsrika skolorna är:? ett tydligt och demokratiskt men kraftfullt ledarskap från rektors sida som framför allt inriktas på skolans kunskapsmål? pedagogiskt/didaktiskt ledarskap från rektors sida? höga förväntningar på eleverna med utgångspunkt från att alla är läraktiga samt att skolans och undervisningens kvalitet, inte elevernas bakgrund, är avgörande för deras resultat? regelbunden utvärdering och uppföljning av elevernas kunskaper? tydliga normer beträffande rättigheter och skyldigheter i det sociala umgänget i skolan? ordning och reda samt bestämda men måttfulla sanktioner mot dåligt uppförande? elevfokuserat arbetssätt där rektor och lärare lägger sig vinn om att skapa ett klimat där eleverna känner sig uppskattade som människor och som är kreativt och positivt för inlärning och stimulerar elevernas ansvarstagande En förklaring till att de framgångsrika skolorna stimulerar både elevernas kunskapsutveckling och sociala förhållningssätt är alltså att man lägger sig vinn om båda. Men forskningen har också pekat på en annan intressant mekanism, nämligen att elevernas kunskapsnivå och möjlighet att klara kunskapsmålen lägger en positiv grund för den sociala anpassningen. Kunskaperna är skolans viktigaste arena I den välkända undersökningen som leddes av barn- och ungdomspsykiatern Michael Rutter undersöktes elevernas kriminalitet. Det visade sig då att det inte fanns något samband mellan elevgruppernas sociala eller etniska sammansättning och tendensen till kriminalitet i skolorna. Däremot fann man ett samband mellan elevgruppens förkunskaper, det vill säga vad de kunde när de kom till de aktuella skolorna, och kriminaliteten. Hur kan det hänga ihop? Den vanligaste förklaringen till kriminalitet är elevernas sociala och etniska bakgrund! När det gäller skillnader mellan skolor visar det sig dock att det är kunskaperna som är avgörande. Forskarnas förklaring var att om en skola får ta emot många elever med dåliga kunskaper är det detsamma som att ha många som inte förmår hävda sig i förhållande till de krav och normer som de vuxna i skolan står för, d.v.s att eleverna skall studera, göra läxor och uppfylla kunskapsmålen. Alla människor, även elever med dåliga kunskaper, vill bli uppskattade, sedda och respekterade. Om skolan inte lyckas höja elevernas kunskapsnivå så att de kan följa med i undervisningen är risken stor att det skapas alternativa sociala grupperingar bland eleverna med i förhållande till skolan, negativa normer och värderingar. Och i de grupperna värderas snatteri och andra uttryck för ungdomskriminalitet högre än att sköta skolarbetet och åstadkomma goda prestationer. Dessa elever kan helt enkelt inte konkurrera på skolans arena. Därför skapar de sin egen genom att bilda gäng. Barn och ungdomar som är utagerande kompenserar sig för känslomässiga och sociala förluster på andra arenor. Kunskaperna är skolans viktigaste arena för eleverna. Just de här aspekterna, d.v.s att skolan genom att vara bra på att lösa sin huvuduppgift - att ge alla elever goda kunskaper - kunde ha en preventiv social effekt, var en av orsakerna till att jag en gång började intressera mig för skolforskningen. Jag har prövat de här hypoteserna i min egen forskning och fått i stort sett samma resultat som Rutter och hans medarbetare när det gäller social anpassning. Det som förklarade skillnader i utagerande beteende, mellan eleverna i de 21 mellanstadieskolor som ingick i undersökningen, var framför allt elevernas förkunskaper. Vad de kunde när de kom från lågstadiet. Korrelationen mellan förkunskaper och utagerande beteende i årskurs 6 var 0,61 och klart signifikant. Korrelationen mellan klimatvariabeln - Elevernas bedömning av lärarnas undervisning - och utagerande uppgick till 0,32 men var inte riktigt signifikant.
Mönstret var ännu tydligare när det gäller elevernas kriminalitet i de 20 högstadieskolor som ingick i undersökningen. Även i det fallet var det förkunskaperna, d.v.s elevernas kunskaper när de slutade i årskurs 6, och klimatet som hade det högsta sambandet med låg kriminalitet i elevgruppen. Korrelationerna var 0,75 respektive 0,50 och klart signifikanta. I båda fallen prövade jag också om föräldrarnas sociala ställning och utbildning samt stödet de gav sina barn i skolan hade något samband med variationen mellan skolorna. Men ingen av de variablerna hade något samband med elevernas sociala anpassning förutom att föräldrarnas stöd till sina barns skolgång hade en svag och icke sigifikant korrelation med lägre kriminalitet som uppgick till 0,26. En av de frågor som är viktiga på den här konferensen är elevernas integration - inte minst de elever som tillhör våra etniska minoritetsgrupper och i synnerhet de elever som inte har svenska som modersmål. I det fallet vill jag hänvisa till den forskning vi gjort på en klass i Kvarnbyskolan där samtliga 24 elever, av vilka ingen hade svenska som modersmål, uppnådde resultat i läsning som vida översteg de genomsnittliga resultaten för elever i Stockholm som hade svenska som modersmål (Keskitalo, 1999). Jag vet att en av orsakerna till resultatet var att de berörda lärarna tog sitt arbete på stort allvar och gjorde en fantastisk insats. Men en av skolorna (Oxhagsskolan i Kista), som deltog i ett projekt som jag har jobbat med i Stockholm började tillämpa samma metod för många av klasserna i lågstadiet och i våras hade samtliga elever i årskurs 3 uppnått de mål i läsning som gör att de är väl förberedda för årskurs 4, där läsning inte längre är ett mål utan ett medel för undervisningen. Den framgångsrika skolan Skolan kan inte ta på sig uppgiften att kompensera för de brister i samhället som gör att de och deras familjer befinner sig i en ofta helt oacceptabel social och ekonomisk situation med fattigdom och arbetslöshet. De problemen måste lösas där de finns. Läggs sådana krav på skolan kan det i själva verket sabotera skolans möjligheter att fungera som en bra socialiserare därför att det hindrar den från att klara sitt huvuduppdrag - kunskapsmålen! Samtidigt är det också så, att skolan, framför allt genom att lösa sin huvuduppgift att barn och ungdomar når kunskapsmålen, kan ge dem chanser och möjligheter i livet och stimulera en positiv anpassning. Dessutom tyder forskningen på att ingen skola blir framgångsrik när det gäller kunskapsmålen som inte skapar ett socialt klimat som utmärks dels av att det råder ordning och reda och att alla som vistas under skolans tak visar ömsesidig respekt och hänsyn men också följer de regler som finns. Och de reglerna är kopplade till tydliga sanktioner. I vårt samhälle finns det numer oskrivna sociala regler och normer att också barn och ungdomar har rätt att ställa krav på en bra livsmiljö, bland annat i skolan. Det är sannolikt därför de vuxna i skolor som är framgångsrika när det gäller kunskapsmålen, ser eleverna, kommunicerar med dem och lägger sig vinn om att skapa en levande och kreativ pedagogisk miljö där eleverna övas i att successivt ta mer och mer ansvar för sina studier. Framgångsrika skolor i vår tid är alltså inte några kvarlevor från tiden när receptet hette kunskap och disciplin. De är inte heller skolor som proriterar de sociala målen och ignorera att stora elevgrupper misslyckas med att nå kunskapsmålen. Snarare kan man tala om en syntes mellan dessa skolkulturer, där alla elever får en chans att nå målen för att man prioriterar kunskaperna och skapar ett socialt klimat som gör det möjligt att nå dem. Skolan ger barn och ungdomar livskunskaper och bidrar till deras socialisation. Barn och ungdomar tillbringar 15-20% av sin vakna tid i grundskolan. Det rör sig om cirka 13.000 timmar. Under denna
tid konfronteras de med vuxna som ställer olika krav och visar olika förväntningar; de ingår i ett socialt samspel med vuxna och med kamrater; de erbjuds eller förvägras utvecklingsmöjligheter och konfronteras med kunskaper om världen och livet; de lyckas och misslyckas och ställs inför ständigt nya utmaningar. Skolan bidrar till de svar barn och ungdomar får på frågor som Vem är jag? Tror de vuxna på mig och min förmåga? Är jag någon att räkna med? Är jag sedd och respekterad? Får jag det stöd och den stimulans jag behöver för att komma vidare i utbildning och i livet. Kommer jag in på gymnasieskolan? Blir det avsjälpningsalternativet (Individuella programmet) eller ett riktigt nationellt program? Blir det något jobb för mig i framtiden? Får jag chansen att göra mig gällande bland kompisarna genom att sköta skolarbetet och lära mig mer och mer eller behöver jag ansluta mig till tuffa gänget för att vinna respekt och bli någon att räkna med? Självklart ger det livskunskaper och bidrar till identitet, självbild och hur världen ter sig. Och visst har det betydelse för den psykiska hälsan! Forskningen om framgångsrika skolor visar att det inte är någon orealistisk målsättning att radikalt minska antalet elever som inte når målen i grundskolan. Hur långt vi kan komma vet vi inte i dag men min hypotes är, att det är en fullt realistisk målsättning att alla elever kan tillägna sig baskunskaper nog för vilket som helst av de nationella gymnasieprogrammen. Det kan ta litet olika lång tid för olika elever, men alla kan! Full valfrihet med andra ord, inte i den mening man brukar lägga in i begreppet valfrihet, men i den bästa av meningar. Och en sådan skola skulle vara såväl psykiskt som fysiskt hälsobefrämjande. Lennart Grosin: lennart@ped.su.se Elisabeth Sörhuus Rektor, Hjulstaskolan Patrik Forshage Rektor, Bredbyskolan Tom Hagman Rektor, S:t Botvids gymnasium Rektorer om skolan Elisabeth Sörhuus uppgav att 98% av eleverna i hennes skola inte är födda i Sverige och talar en mängd olika språk. - Då måste vi i skolan också erbjuda andra språk som dans och musik, sa Elisabeth Sörhuus. Men inte på bekostnad av svensk- och modersmålsundervisning utan snarare som ett komplement. I Hjulstaskolorna får alla elever lära sig att spela ett instrument och eleverna uppmanas att visa upp sina danser och framföra sin musik, skriva och spela teater. - Vi försöker få föräldrarna att känna sig delaktiga i skolans arbete. Det är vi som måste ta initiativet till den kontakten- att bjuda in dem. I Bredbyskolan har vi så otroligt kompetenta elever, berättade Patrik Forshage från Bredbyskolan. Alla har stora förkunskaper när de kommer till oss i årskurs 7. Kanske inte direkt om vikingatiden, men om Somalia eller Iran eller någon annanstans ifrån. Bredbyskolan har föräldramedverkan i den lokala styrelsen för skolan. Det var styrelsen som diskuterade fram och beslutade om de sex garantier som Bredbyskolan lämnar till föräldrar och barn.
Vid sidan av att barnen ska få kunskaper, språkutveckling, trygghet och social kompetens garanterar skolan att:? alla elever ska ha en individuell utvecklingsplan? eleven ska ha minst godkänt i alla ämnen? eleven ska uppnå en avancerad nivå i svenska? eleverna har inflytande på undervisningen? personalen ska vara engagerad i att engagera föräldrar? Vantrivsel, mobbning och trakasserier motverkas Basen för den individuella utvecklingsplanen är utvecklingssamtal som förs mellan föräldrar, elev och pedagog. Planen ska omfatta långsiktiga mål för eleven (5 år), språkutvecklingen samt självbild och social kompetens. Var sjätte månad utvärderas planen och en kortsiktig plan formuleras för kommande termin. När det gäller svenska som andra språk, gör man en nulägesbeskrivning av var eleven befinner sig, ser på förutsättningar och hinder, mål, metoder, hur utvärderingen ska göras (särskilda prov, skrivning etc) och vem som är ansvarig. Tom Hagman, S.t Botvidsgymnasium. Vi hänvisar till hans föreläsning på konferensen Där världar möts, se bifogad länk: http://www.bibl.vgregion.se/dvm/hagman.htm Elisabeth Sörhuus, Hjulstaskolan: www.hyllingeskolan.stockholm.se/ Patrik Forshage: www.bredbyskolan.nu/default.html Tom Hagman: www.gymnasium.botkyrka.se/hallunda/index.htm