Individuell tentamen Muntlig examination Teorier, fallbeskrivningar och reflektioner. Manusförfattare: Arbetsterapins kärna och yrkesmodell, 15 hp
Filosofiska antaganden Enligt förbundet Sveriges arbetsförbund (2005) så är det så att arbetsterapeutens filosofiska grundläggande värderingar inom yrket bland annat bygger på att se sin klient som en unik person, och försöka hjälpa han eller hon till ett meningsfullt liv. Där man då som arbetsterapeut utgår från klientens behov och önskemål samt omgivningens krav. Angående detta med att klienten ska få ett meningsfullt liv med hjälp av arbetsterapeutens insatser är även något som Mosey (1986) håller med om. Men där han istället pekar på att ett meningsfullt liv innebär att klienten ska bland annat få känna njutning, samt få leva i en trygg miljö. Dessutom få göra personliga val samt få utföra meningsfulla aktiviteter. Förbundet Sveriges arbetsförbund (2005) anser att en människa är en autonom varelse, vilket med andra ord är en självständig person. Enligt Eklund, Gunnarsson och Leufstadius (2010) så ska arbetsterapeuten hjälpa och hitta nya lösningar på problem/brister som klienten har men som fortfarande är en meningsfull aktivitet. Denna aktvitet ska även vara anpassad efter denna klient för att han/hon i sin tur ska uppnå en förbättrad självkänsla och självförtroende. Ett fall som jag fick vara med om under min VFU är när jag är på AHS (avancerad hemsjukvård). Jag får då följa med på ett hembesök tillsammans med ett team bestående av en läkare, sjuksköterska och en arbetsterapeut. Hembesöket går ut på att skriva in en ny patient i deras system genom att ta reda på allmän fakta om klienten, som i de här fallet är en svårt cancersjuk man i 50-60 års åldern. Innan arbetsterapeuten ska sätta igång med sitt samtal med klienten så har hon märkt att klienten är i ett skick där han förstår socialt samspel i och med att läkaren samtalat med honom i första hand under besöket. När det väl är arbetsterapeuten tur att samtala med klienten så använder hon genom sitt kroppsspråk visa när samtalet börjar samt avslutar. Hon ställer även frågor om mannens aktivitetsfunktioner, där han bland annat berättar att han har en rullator som han använder när han går längre sträckor, vilket han gör en gång per dag när han köper tidningen. Det kommer även fram att han gärna vill ha en duschpall för att han inte litar fullt ut på att hans ben ska hålla honom stående när han duschar och sluter ögonen. Detta är något som arbetsterapeuten tar hand om, och kollar upp hur badrummet är byggt för att se vilken sorts pall hon ska förskriva. När arbetsterapeuten även talar med sin klient så har hon ögonkontakt samt visar respons genom att använda mimik som att nicka till då och då för att visa att hon har förståelse för klientens situation. Egna reflektioner om kopplingen mellan teorier och fallet: En arbetsterapeuts filosofiska grundantaganden är bland annat att hjälpa klienten att få ett meningsfullt liv, genom att bland annat att skapa meningsfulla aktiviteter. Detta är något som jag anser att arbetsterapeuten gör väldigt tydligt i detta fall, genom att hjälpa klienten att kunna utföra sina vardagliga vanor, som i det här fallet var att duscha. I och med att arbetsterapeuten förskriver en duschpall som klienten hade stort ett behov av, så kommer han senare att kunna utföra aktiviteten. Detta var även något som gav klienten en trygg omgivning tycker jag, i och med att fallrisken för honom minskade drastiskt. På längre sikt kan även detta vara något som ger klienten en förbättrad självkänsla och självförtroende i och med att aktiviteten är anpassad efter klienten. I och med denna duschpall som sätts in som ett hjälpmedel, så gör det att denna kliententen blir väldigt självständig, vilket även är en av arbetsterapeutens människosyn, alltså att människan är en autonom varelse. Arbetsterapeuten tycker jag även verkar nyfiken i detta fall på att veta saker om den här personen, vilket visar att hon anser att han som en unik person.
Den etiska grunden Enligt förbundet Sveriges arbetsförbund (2005) så handlar arbetsterapeutens etiska kod om hur yrket ska utföras, där man som arbetsterapeut bland annat har skyldigheter men även en modell som man utgår från vid moraliska problem. Det är även så att samhället anser att personer som på något sätt skadat sig, skall bemötas med ett professionellt uppträdande, där arbetsterapeuten har en hög moralnivå. Arbetsterapeuten förväntas även ska ha en del egenskaper som att hon /han ska vara, ärlig. Att visa hänsyn till klienten samt andra berörda parter är även något som är viktigt att tänka på som arbetsterapeut. Ett värdigt bemötande är något som patienten har rätt till. Som arbetsterapeut ska han/hon alltid visa respekt för patientens privatliv. Det är även patientens avgörande som påverkar om åtgärder ska ske, det är när först han/hon gett sitt samtycka som man kan börja göra något. Det är även så att patientens önskemål och behov som lägger grunden för åtgärderna. Tystnadsplikt är även något som en arbetsterapeut har, vilket innebär att den information som arbetsterapeuten får av klienter ska hanteras med försiktighet och inte föra vidare, dock inte om det skulle vara lagstadgade. Dessutom är respekt något som arbetsterapeuten måste visa mot sina kollegor men även andra yrkesgruppers kompetenser. Arbetsterapeuten ska samt kunna arbeta och samarbeta tillsammans med dessa på bästa möjliga sätt för att se till patientens intresse. Enligt Mosey(1986) så ska man dessutom som arbetsterapeut bland annat hjälpa klienten efter dennes förmåga. Detta fall handlar om ett äldre par, där kvinnan sitter i en rullstol. Deras hus är även anpassat efter hennes handikapp. Denna kvinna har även precis gjort en höftoperation som inneburit att nya problem uppstått. Arbetsterapeuten i detta fall frågar om man vill tillsätta någon hemtjänst till hjälp av sysslor på grund av att hon har svårt att genomföra mycket själv. Detta var något som denna kvinna inte gick med på utan ville istället att hennes man skulle hjälpa henne med det, trots att hon gått upp 15 kilo. I och med detta tillsätts ett krismöte med en grupp med sjukhuspersonal för att på något sätt kunna lösa problemet. I detta fall är det så att denna kvinna inte tillåter någon slags hjälp, som i fallet var hemtjänst, vilket jag tycker att arbetsterapeuten respekterar. Trots allt tillsätter arbetsterapeuten ändå en grupp sjukhuspersonal för att mannen i fallet också är en klient och måste visas hänsyn till, vilket jag kan förstå för att han kommer att drabbas av problemet av att behöva göra allt som kvinnan inte klarar av. Jag tycker även att kvinnan bemöts professionellt av sin arbetsterapeut med hög moralnivå där arbetsterapeuten även är ärlig och säger att hemtjänst skulle kunna vara ett alternativ för kvinnans bästa. Det kvinnan även berättar är något som arbetsterapeuten har tystnadsplikt om, men tar däremot upp problemet som uppstått med sina kollegor, som hon även visar stor respekt för samt arbetar tillsammans med för klientens bästa.
Kunskapsgrunder Enligt Mosey (1986) så består arbetsterapin av olika kunskaper, vilka bland annat är biologiska, psykologiska, sociologiska, arbetsterapi och medicin. Enligt FSA (2005) så kan arbetsterapeuten utifrån sina kunskaper göra rimliga bedömningar på klientens problem samt en bra behandling. Enligt Hagedorn (1995) så utförs arbetsterapins kärna av bland annat klienten genom att han/hon har intressen, vanor, behov, vilja, roller och önskningar. Även arbetsterapeuten själv är en del som har ett professionellt förhållningssätt, är även klientcentrerad, vilket innebär att det är fokus på kliententen. Dessutom bedömer han/hon klientens svårigheter och väljer ut behandling anpassat efter just den individen. I detta fall handlar det om en grupp människor i 40 års åldern som har reumatisk värk. Denna grupp lagar mat tillsammans med en arbetsterapeut som visar hur de på bästa sett ska utföra matlagningen genom att visa olika ergonomiska ställningar. I detta fall så tycker jag att arbetsterapeuten visar sina kunskaper hon har genom att förmedla det till andra som i detta fall är hennes klienter med reumatisk värk. När hon gör detta så har hon troligen också kunskaper hon utgår från inom bland annat anatomi och fysiologi, för att kunna veta vad dessa människor kan utföra med sin sjukdom. Troligen så är denna matlagning en önskning av klienterna, som arbetsterapeuten bedömt ska vara en bra svårighet på aktivitet för just dessa klienter, genom att hon är insatt i deras sjukdom. Men samtidigt så är arbetsterapeuten klientcentrad och ska alltid vara professionell och välja ut en behandling som just passar klienten, och detta kan ju vara just en sådan aktivitet. Det kan även vara så att det sociala bidragit till att denna grupp skapats inom arbetsterapin, och i och med att arbetsterapeuten har kunskaper inom just sociologi så kan det även vara bidragande del. Ansvarsområden Som arbetsterapeut enligt förbundet Sveriges arbetsförbund (2005) så har han/hon som uppgift att se om det finns ett behov av arbetsterapeutiska åtgärder i förbättrande, förebyggande eller bevarande syfte. Arbetsterapeuten ska förutom detta också vid arbetsterapin göra så att aktivitetsförmågan hos klienten inte försämras, samt låta denna förmåga vara som den är eller förbättra den. Om det däremot skulle vara så att klienten har en nedsatt förmåga, så har arbetsterapeuten i uppgift att kompensera den. Arbetsterapeuten ska även om behov finns ta fram eller föreslå tekniska enkla hjälpmedel. Ett annat ansvar som arbetsterapeuten har är tystnadsplikt gentemot sin klient. Vilket innebär att informationen som arbetsterapeuten får ska användas med försiktighet, så att arbetsterapeuten inte kränker eller skadar sin klient på ett eller annat vis. Terapeuten får inte heller dela med sig av denna information som berör den utsatta klienten.
Respekt är även något som arbetsterapeuten måste visa till sina arbetskollegor och andra yrkesgrupper, samt kunna samarbeta med dessa för att klienten i sin tur ska få en så bra vård som möjligt. Enligt Mosey (1986) så anser han att arbetsterapeutens uppgift bland annat är att ta ansvar för att hjälpa klienten att klara av sin personlig vård, som är att kommunicera, vila, äta, förflyttning samt hygien. (Här kommer jag att hänvisa till samma fall som jag använt mig av i den filosofiska grunden.) Ett fall som jag fick vara med om under min VFU är när jag är på AHS (avancerad hemsjukvård). Jag får då följa med hem tillsammans med ett team bestående av en läkare, sjuksköterska och en arbetsterapeut. Hembesöket går ut på att skriva in en ny patient i deras system genom att ta reda på allmän fakta om klienten, som i de här fallet är en svårt cancersjuk man i 50-60 års åldern. Innan arbetsterapeuten ska sätta igång med sitt samtal med klienten så har hon märkt att klienten är i ett skick där han förstår socialt samspel i och med att läkaren samtalat med honom i första hand under besöket. När det väl är arbetsterapeuten tur att samtala med klienten så använder hon sitt kroppsspråk för att visa när samtalet börjar samt avslutar. Hon ställer även frågor om mannens aktivitetsfunktioner, där han bland annat berättar att han har en rullator som han använder när han går längre sträckor, vilket han gör en gång per dag när han köper tidningen. Det kommer även fram att han gärna vill ha en duschpall för att han inte litar fullt ut på att hans ben ska hålla honom stående när han duschar och sluter ögonen. Detta är något som arbetsterapeuten tar hand om, och kollar upp hur badrummet är byggt för att se vilken sorts pall hon ska förskriva. När arbetsterapeuten även talar med sin klient så har hon ögonkontakt samt visar respons genom att använda mimik som att nicka till då och då för att visa att hon har förståelse för klientens situation. Utifrån detta fall så tycker jag att arbetsterapeuten har varit väldigt tydlig med att hjälpa klienten med de problem han har. Som i fallet var att han inte litade på sina ben när han duschade och ville då få en duschpall. Arbetsterapeuten har i detta fall har ett ansvar för det hon förskriver till denna klient, men har även ett ansvar för tystnadsplikten över det han berättar. Genom att arbetsterapeuten ställer frågor angående klientens aktiviteter som i syfte är att få reda på om hon på något sätt kan hjälpa till att antingen förbättra aktivitetsförmågan eller göra så att den inte försämras, genom att exempelvis förskriva något hjälpmedel. Som i detta fall gjordes i form av en duschpall, vilket gör att arbetsterapeuten uppfyller ännu en till uppgift, vilket är att hjälpa till med klientens personliga vård, som i fallet var hygienen. Något jag även tycker att arbetsterapeuten gör är att hon samarbetar och visar respekt till de övriga i teamet som är med för att dem tillsammans ska kunna ge de bästa till klienten. Arbetsterapeutiska arbetsprocesser Enligt Hagerdorn (1995) så börjar en arbetsprocess så fort en klient eller patient hänvisats till terapeuten. Arbetsprocessen i sin tur ses som ett förlopp som de olika stegen som arbetsterapeuten tar tillsammans med sin klient under själva rehabiliteringen. Enligt Fisher (2009) så finns det en arbetsprocess som heter OTIPM som bygger på de tio dimensionerna. Syftet i sin tur med OTIPM är att fastställa det utförandesammanhang där klienten är i centrum samt att identifierar begränsningar och resurser.
Ett exempel på innehåll i en arbetsprocess enligt OTIPM kan se ut som följande: Först så talar Arbetsterapeuten med sin klientent. Sedan tar Arbetsterapeuten reda på vem denna klient är, vilka värderingar och roller han/hon har. Det är viktigt som arbetsterapeut att lär känna sin klient för att sedan kunna ge bästa möjliga hjälp. Skriver journal. Arbetsterapeuten tar reda på hur patienten/klienten värderar sina svagheter samt styrkor. Arbetsterapeuten observerar kliententens utförande av aktiviteter. Sedan beskrivs utförandet. Arbetsterapeuten tolkar och klargör utförandet. Väljer ut en modell för kompensation, aktivitetsträning, pedagogisk modell samt specifika kroppsfunktion som ska upprätthållas. Sedan planeras och genomförs modellerna utvärdering Hela denna arbetsprocess ska dessutom vara, klientncentrerat. top-down styrt, aktivitetsfokuserat. Detta fall handlar om en pojke på 4 år som har sjukdomen cerebral pares. Denna pojke har i och med sin sjukdom svårt att böja på sina leder i armen. Arbetsterapeuten har tidigare innan detta besök intervjuat och bedömt samt satt upp mål tillsammans med denna pojke och hans föräldrar. Men just nu så gör arbetsterapeuten en bedömning av pojkens leder för att se hur det har gått i rehabiliteringen. Samt så får denna pojke även klippa två gånger i ett papper med en sax, vilket är ett mål som arbetsterapeuten tillsammans med pojken och hans föräldrar satt upp. Utifrån detta fall så nämns ingen specifik arbetsprocess, men däremot så tycker jag att den liknar OTIPM, i och med att processen liknar de olika stegen som klienten och arbetsterapeuten tar i den arbetsprocessen. I detta fall så har denna arbetsterapeut bland annat samtalat med klienten samt hans föräldrar för att ta reda på pojkens roller och värderingar, och har i och med lärt känna klienten en del. Även att skriva journal är något som jag tror att hon lär ha utfört för att hon själv ska kunna se tillbaka på det som varit. I detta fall så observerar hon även klientens utförande när han klipper i papperet, vilket jag tror hon sedan troligen kommer att beskriva och tolka. Men detta att klippa i ett papper två gånger är även ett mål/ modell som klienten tillsammans arbetsterapeuten satt upp, som nu genomförs. Tycker även att arbetsterapeuten jobbar klientcentrerat genom att hon lyssnar in vad vad klienten har för historia i det inledande samtalet. Den modell dem följer är även aktivitetsfokuserad, i och med att klienten ska klippa med en sax, som jag dessutom tror kan ha någon mening och värde hos denna klient. Top-down styrt är även något som arbetsterapeuten kan ha utgått från, i och med att hon/han låtit klienten själv fått vara med och bestämma under processerna. Medvetet använda sig själv Att som arbetsterapeut medvetet använda sig själv innebär enligt Mosey (1986) att man bland annat: Lyssnar: Att lyssna är något som är viktigt vid ett möte med en klient. Som arbetsterapeut kan
hon/han visa med sitt kroppsspråk att hon/han är engagerad, detta kan exempelvis visas med hjälp av ögonkontakt, ge respons, visa uttryck samt visa att man har förståelse. Inleda och avsluta ett möte: Är något som delas upp två delar i och med att vissa förstår socialt samspel bättre än andra. Klienter som förstår socialt samspel bra: För dessa klienter så ska arbetsterapeuten med hjälp av sitt kroppsspråk visa när mötet inleds samt när det avslutas. Klienter som förstår det sociala samspelet mindre bra: För dessa klienter så måste arbetsterapeuten var verbalt övertydlig. Vilket menas med att på ett tydligt sätt berätta när mötet börjar och avslutar, hur långt tid det ska hålla i samt förklara vad de ska göra under mötet. Empati: Detta innebär att arbetsterapeuten ska visa att hon/han har förståelse för klientens känsla. I och med det så hjälper arbetsterapeuten sin klient att samla ihop och känna igen känslor som han/hon sedan kan ta itu med. Denna empati kan uttryckas i ord, gester, uttryck samt kroppsspråk. Varför det är viktigt att visa empati för sin klient beror på att den då känner en trygghet samt ett förtroende. Kommunikation: Enligt Fortmeier och Thanning (2010) så är även kommunikation något som en arbetsterapeut använder sig av genom att prata med klienten om vilka problem som ska lösas och även mål som ska sättas upp. Dessa ovanstående punkter ingår i sin tur Enligt Eklund, Gunnarsson och Leufstadius (2010) Maslows behovstrappa. Denna trappa beskrivs som följande: Alla människor har en grund att stå på, som är fysiologisk, som innefattar saker som sova, äta, andas. Men för att nå höst upp på toppen av denna trappa så krävs det vissa saker för att människan ska må bra och uppnå sitt självförverkande. Dessa saker är ska arbetsterapeuten hjälpa till med att bygga upp, vilka är: Trygghet - om vi som arbetsterapeuter medvetet använder oss själva vid första mötet genom att visa ett lugn, engagemang och att vi lyssnar så skapas en trygghet. Gemenskap kan arbetsterapeuten skapa genom att styra klienten mot olika sociala grupper (exempel gruppträffar, gruppaktiviteter, hemmakväll med familjen). Men en gemenskap skapas även mellan klienten och arbetsterapeuten för att klienten ska känna en vis tillhörighet. Uppskattning och självskattning är ett stort behov hos människor och genom att arbetsterapeuten följer de punkterna under medvetet använda sig själv så uppnås detta. (Här kommer jag att hänvisa till samma fall som jag använt mig av i den filosofiska grunden, samt ansvarsområdet.) Ett fall som jag fick vara med om under min VFU är när jag är på AHS (avancerad hemsjukvård). Jag får då följa med hem tillsammans med ett team bestående av en läkare, sjuksköterska och en arbetsterapeut. Hembesöket går ut på att skriva in en ny patient i deras system genom att ta reda på allmän fakta om klienten, som i de här fallet är en svårt cancersjuk man i 50-60 års åldern. Innan arbetsterapeuten ska sätta igång med sitt samtal med klienten så har hon märkt att klienten är i ett skick där han förstår socialt samspel i och med att läkaren samtalat med honom i första hand under besöket. När det väl är arbetsterapeuten tur att samtala med klienten så använder hon sitt kroppsspråk för att visa när samtalet börjar samt avslutar. Hon ställer även frågor om mannens aktivitetsfunktioner, där han bland annat berättar att han har en rullator som han använder när han
går längre sträckor, vilket han gör en gång per dag när han köper tidningen. Det kommer även fram att han gärna vill ha en duschpall för att han inte litar fullt ut på att hans ben ska hålla honom stående när han duschar och sluter ögonen. Detta är något som arbetsterapeuten tar hand om, och kollar upp hur badrummet är byggt för att se vilken sorts pall hon ska förskriva. När arbetsterapeuten även talar med sin klient så har hon ögonkontakt samt visar respons genom att använda mimik som att nicka till då och då för att visa att hon har förståelse för klientens situation. I detta fall så tycker jag att arbetsterapeuten uppfyller rätt många krav som hon anses ska göra. Exempelvis så lyssnar hon och tar in information när hon får svar på sina frågor. Tecken på att hon även lyssnar visar hon genom att ha ögonkontakt med sin klient samt visa respons genom att använda mimik. Denna klient är även i ett skick där han förstår socialt samspel, vilket innebär att arbetsterapeuten i fallet kan använda mer kroppsspråk när hon vill visa att samtalet inleds samt när det avslutas. Tycker även att hon visar att hon har en viss förståelse för det klienten berättar genom att nicka till då och då, att hon helt enkelt visar att hon har en empati. Trygghet är även något som jag tycker arbetsterapeuten ger sin klient, i detta fall genom att visa att hon lyssnar samt är engagerad i vad klienten vill, vilket är att få en duschpall. Gemenskap är även något hon skapar tillsammans med sin klient genom att få honom känna en tillhörighet. Dessutom genom att arbetsterapeuten genomförde många kriterier att medvetet använda sig själv så bidrar det till att han/ hon accepterar och respekterar sin klient och detta är just vad en person behöver för att känna uppskattning och självskattning. Fysiska miljön Enligt Kielhofner (2008) så är den fysiska miljön det ställe som personen befinner sig på samt hur det ser ut där. Enligt Hagedorn (1995) så anser han att arbetsterapeuten ser i från ett perspektiv där den fysiska miljön har ett samband med vårt utförande på arbetet samt i hemmet. Om människan dessutom anpassar sin miljö och börjar identifiera eller ta bort hinder så kan han/hon utföra sysslor mer effektivare. Enligt Mosey (1986) så kan den fysiska miljön även förbättra vår livskvalité genom att helt enkelt tillgodose eller förenkla de mänskliga behoven, då får människan nämligen tid över till självbelönade aktiviteter. Enligt Hagedorn (1995) så kan den fysiska miljön även påverka oss människor, som bland annat är att den ger en djup effekt på intellektuellt och fysiskt utförande, individuella känslor dessutom attityder och normer. Som enligt Mosey (1986) exempelvis kan vara en känsla av säkerhet, som i sin tur kan bero på att miljön i sin tur oftast är stabil samt förutsägbar. Men det kan lika gärna vara materiella saker som ett dörrlås eller något symboliskt som en nalle. (Här kommer jag att hänvisa till samma fall som jag använt mig av i den filosofiska grunden, ansvarsområdet och medvetet använda sig själv.) Ett fall som jag fick vara med om under min VFU är när jag är på AHS (avancerad hemsjukvård). Jag får då följa med hem tillsammans med ett team bestående av en läkare, sjuksköterska och en arbetsterapeut. Hembesöket går ut på att skriva in en ny patient i deras system genom att ta reda på
allmän fakta om klienten, som i de här fallet är en svårt cancersjuk man i 50-60 års åldern. Innan arbetsterapeuten ska sätta igång med sitt samtal med klienten så har hon märkt att klienten är i ett skick där han förstår socialt samspel i och med att läkaren samtalat med honom i första hand under besöket. När det väl är arbetsterapeuten tur att samtala med klienten så använder hon sitt kroppsspråk för att visa när samtalet börjar samt avslutar. Hon ställer även frågor om mannens aktivitetsfunktioner, där han bland annat berättar att han har en rullator som han använder när han går längre sträckor, vilket han gör en gång per dag när han köper tidningen. Det kommer även fram att han gärna vill ha en duschpall för att han inte litar fullt ut på att hans ben ska hålla honom stående när han duschar och sluter ögonen. Detta är något som arbetsterapeuten tar hand om, och kollar upp hur badrummet är byggt för att se vilken sorts pall hon ska förskriva. När arbetsterapeuten även talar med sin klient så har hon ögonkontakt samt visar respons genom att använda mimik som att nicka till då och då för att visa att hon har förståelse för klientens situation. I detta fall så frågar arbetsterapeuten sin klient om hans aktivitetsfunktioner, där det kommer fram att han vill ha en duschpall. Genom att arbetsterapeuten sedan förskriver denna pall så kommer det i sin tur att leda till att kliententen kommer att kunna utföra sin handling, som i fallet var att duscha. I och med detta så tycker jag att arbetsterapeuten har anpassat miljön efter kliententens behov och tagit bort det hinder som tidigare var, vilket i sin tur leder till att denna klient kommer kunna utföra denna handling betydligt effektivare än vad han tidigare kunnat. Detta hinder som denna klient även har tror jag även kan ha påverkat honom i sitt fysiska utförande men även inom sina känslor i och med att handlingen blivit svårt att utföra. Men genom att anpassa miljön så skapas istället en känsla av säkerhet hos denna klient i och med att han får denna materiella saken i form av en stol. I och med detta så har även denna klients behov uppfyllts vilket leder till att han kan nu ha mer tid till självbelönade aktiviteter. Meningsfulla/ ändamålsenliga aktiviteter Enligt Mosey (1986) och Eklund, Gunnarsson och Leufstadius (2010) så är en meningsfulla och målinriktade aktiviteter det viktigaste legitima verktyget som en arbetsterapeut har. Mosey (1986) definierar dessutom meningsfulla aktiviteter som en görande process, som både kräver tanke och energi mot det önskade målet. Dock är inte resultatet inte det mest meningsfulla i aktiviteten men som däremot kan vara viktig om det är det som symboliserar hela processen. Enligt Eklund, Gunnarsson och Leufstadius (2010) så behöver även en människa regelbundet meningsfulla aktiviteter för att kunna känna en tillfredsställelse samt harmoni. Dessutom att denna aktivitet har en läkande effekt om den finns ett engagemang hos personen samt om aktiviteten har ett syfte. Ett flow är även något som kan uppfyllas när en person utför en meningsfull aktivitet. Vilket innebär att man glömmer både tid och rum samt att det råder en balans mellan utmaning och krav. Enligt Mosey (1986) så är inte heller en aktivitet meningsfull om klienten tvingas till att utföra den. I boken sett med patientens ögon skriver Fortmeier och Thanning (1998) om ett fall med olle. Ole är en aktiv, öppen och utåtriktad man som gillar sport och är en en aktiv vindsurfare. Han har råkat ut för en olycka med sin vindsurfingbräda och får en allvarlig hjärnskada, drabbas av stroke och blir halvsidesförlamad. Arbetsterapeuten som heter Karoline har följt hela utvecklingen med Ole sedan han lagts in, och ska vara till hands för att hjälpa Ole i hans rehabilitering. Hon hälsar på honom några dagar efter att han lagts in för att bilda en uppfattning om honom som person. Men
han är inte speciellt intresserad av att prata, utan undrar mest när han kan få åka hem igen. Efter ett tag så börjar han däremot att prata med Karoline och de beslutar att de ska gå ner till arbetsterapin. På arbetsterapin så försöker Karoline hitta på aktiviteter som ska påminna Ole om idrott och tävling, som hon valt ut utifrån sin kännedom om hans bakgrund men även egna erfarenheter. Dock funkar inte detta för att Ole inte är intresserad. Karoline sätter sig istället ner och pratar med Ole och frågar vad han skulle vilja göra, där det istället kommer fram att han gillar tårta. Vilket Karoline överväger för att se om det är okej att utföra. Vilket det är, som från början utförs gemensamt men sedan utför Ole det själv, när han är redo för det. Utifrån detta fall så tycker jag att arbetsterapeuten försöker komma på en meningsfull aktivitet till klienten, vilket hon dock inte riktigt lyckas med från början. Men genom att hon lyssnar på vad klienten själv vill utföra så bidrar det till att han får utföra en aktivitet där han kan känna sig tillfredsställd, samt uppnå ett i flow i och med att aktiviteten har en balans mellan krav och utmaning. Inlärnings- och undervisningsprocessen Enligt Mosey (1986) så är det pedagogen som utvecklar ett intresse hos sin klient så att han/hon i sin tur blir delaktig i själva inlärningsprocessen. Där denna pedagog lär är ut genom att instruera erfarenheter, föreskrifter samt använder olika exempel. I och med detta uppnås kunskap, färdigheter och attityder som leder till att klienten utvecklar sina tidigare förmågor. Som sedan leder till att han /hon blir mer engagerad och tar åt sig undervisningen. Enligt Hagedorn (1995) så är det betydligt lättare att lära ut något om klienten vet syftet med det hela, detta kan man tala om genom ett samtal. (Här kommer ja gatt hänvisa till föregående fallbeskrivning.) I boken sett med patientens ögon skriver Fortmeier och Thanning (1998) om ett fall med olle. Ole är en aktiv, öppen och utåtriktad man som gillar sport och är en en aktiv vindsurfare. Han har råkat ut för en olycka med sin vindsurfingbräda och får en allvarlig hjärnskada, drabbas av stroke och blir halvsidesförlamad. Arbetsterapeuten som heter Karoline har följt hela utvecklingen med Ole sedan han lagts in, och ska vara till hands för att hjälpa Ole i hans rehabilitering. Hon hälsar på honom några dagar efter att han lagts in för att bilda en uppfattning om honom som person. Men han är inte speciellt intresserad av att prata, utan undrar mest när han kan få åka hem igen. Efter ett tag så börjar han däremot att prata med Karoline och de beslutar att de ska gå ner till arbetsterapin. På arbetsterapin så försöker Karoline hitta på aktiviteter som ska påminna Ole om idrott och tävling, som hon valt ut utifrån sin kännedom om hans bakgrund men även egna erfarenheter. Dock funkar inte detta för att Ole inte är intresserad. Karoline sätter sig istället ner och pratar med Ole och frågar vad han skulle vilja göra, där det istället kommer fram att han gillar tårta. Vilket Karoline överväger för att se om det är okej att utföra. Vilket det är, som från början utförs gemensamt men sedan utför Ole det själv, när han är redo för det. I detta fall så tycker jag att Karoline försöker att skapa ett intresse och engagemang genom att utföra aktiviteter som ska likna hans intressen inom sport och idrott där hon utgått från hans
bakgrund samt egna erfarenheter. Dock fungerar inte detta och Karoline får istället fråga vad olle vill tänkas göra, där han själv kommer med förslaget att baka en tårta. Då får Karoline tänka efter om aktiviteten är lämplig för Ole, vilket den är. Sedan så lär Karoline ut hur man först ska gå tillväga när man gör denna tårta tillsammans med Ole som han sedan klarar av själv genom att han utvecklat sina förmågor, som har lett till ett engagemang. Något som Karoline däremot att kunnat göra är att berätta om syftet med det hela. Gruppaktivitet Enligt Mosey (1986) så består en aktivitetsgrupp av grupp av människor med liknande problem. Aktivitetsgruppen i sig är enligt Eklund, Gunnarsson och Leufsstadius (2010) ett väldigt bra verktyg för kliententer som behöver träna det sociala. Det är även så att arbetsterapeuten har en rätt så passiv roll samt en iakttagande roll som guider sin grupp mot rätt riktning. Enligt Mosey (1986) så finns det även olika slags aktivitetsgrupper, vilket bland annat är en temagrupp. Vilket innebär att personerna som är med i denna grupp har samma mål och tränar därför tillsammans för att utveckla färdigheter samt inhämta kunskap. Fall: Detta fall handlar om en grupp på fyra barn, på en ålder mellan 3-4 år. Dessa barn lider av sjukdomen cerebral pares på ena sidan av kroppen, och ingår därför i en aktivitetsgrupp där dem tillsammans leker med varandra, men har samtidigt en handske på den friska handen för att skapa aktivitet i den andra. Men i arbetsterapeutens syfte så ska detta tvinga fram lek med varandra för att träna upp deras funktioner, vilket görs dagligen. I detta fall så anser jag att dessa barn med i en aktivitetsgrupp på grund av att de lider av samma sjukdom. Det dem även gör i denna grupp är att träna sitt sociala i och med att de leker med varandra. Att detta skulle kunna vara en aktivitetsgrupp i form av en temagrupp är inget tvivel på, i och med att alla har samma sjukdom och strävar efter samma mål, samt att dem i gruppen tränar upp färdigheter och kunskaper. Det som dock inte framkommer så mycket i fallet är om arbetsterapeuten i sig är passiv eller aktiv under gruppträffen. Tror dock att hon var passiv och iakttog men guidade samtidigt barnen ibland för att de skulle mot rätt riktning inom leken, som exempel att de inte ska ta av sig handsken.
Källhänvisning: Eklund, M., Gunnarsson,B., Leufstadius,C (2010). Ativitet & relation mål och medel inom psyosocial rehabilitering. Lund: Studentlitteratur Fisher, A. G. (2009). Occupational therapy intervention process model: A model for planning and inplementing top-down, client-centrered, and occupation-based interventions. FT. Collins CO: Three Star Press. Fortmeier, S, Thanning, G. (1998). Sett med patientens ögon. Lund: Studentlitteratur. FSA (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Förbundet Sveriges arbetsterapeuter. Nacka: Globalt företagstryck AB Hagedorn, R.(1995). Occupational Therapy Perspectives and Process. New York: Churchill Livingstone. Kielhofner, G. (2008). A model of human occupation Theory and Application. (4 uppl.) Baltimore, MD: Lippincott Williams & Wilkins. Mosey, A. C. (1986). Psychossocial Components of Occuoational Therapy. New York: Raven Press.