Vårt Dnr: 2016/0102 Stockholm 15 februari 2016 Till Skogsstyrelsen Jönköping Målbilder för god miljöhänsyn Naturskyddsföreningens remissvar Sammanfattning av Naturskyddsföreningens synpunkter Föreningen anser att: Skogsstyrelsens arbete med miljöhänsyn i skogsbruket måste utgå från riksdagens miljökvalitetsmål, inklusive dessas preciseringar. Målbilderna behöver en tydlig, strukturell, koppling till dessa. Det saknas även ett helhetsperspektiv på landskapet utifrån målbilderna för att tydliggöra dess inverkan på måluppfyllelse, resonemangen kring lagkrav är såväl otydlig som motsägelsefulla. Det framgår tydligt att Skogsstyrelsens dialog om miljöhänsyn har ett syfte att tydliggöra lagens krav. Detta syfte återspeglas inte i remissen, eller i målbildsarbetet överhuvudtaget. Tvärtom frikopplar Skogsstyrelsen målbilderna helt från lagkraven, det behöver tydliggöras att sektorsansvaret åligger alla markägare, inte bara vissa. Detta bör även kopplas till målbilderna genom tvingande skrivningar som tydliggör att målbilderna, i enlighet med sektorsansvaret och skogspolitikens inriktning med frihet under ansvar, skall följas, ålder inte är en lämplig metod att definiera hänsynskrävande biotoper, inte minst i tallskogar. Det behöver tydliggöras att för att kunna identifiera hänsynskrävande biotoper krävs främst kunskap om arter, livsmiljöer och skogskontinuitet, det saknas en konsekvensanalys av vad en eventuell sänkning av slutavverkningsåldrarna i norra Sverige kommer ha för inverkan på målbilderna kopplat till mycket gamla träd, det är mycket anmärkningsvärt att Skogsstyrelsen lagt ribban för målbilden för sandtallskogar på en så hög nivå (nyckelbiotop). Detta riskerar att missa stora områden med mycket höga naturvärden, Skogsstyrelsen behöver tydliggöra och definiera målbilderna för körning i skogsmark vad gällande rekreation och friluftsliv, Skogsstyrelsen behöver vara tydlig och konsekvent i begreppsanvändningen, i synnerhet i kapitel 7. Begrepp behöver definieras i syfte att möjliggöra uppföljning samt utgöra en grund för utbildning och rådgivning kring uppföljning av miljöhänsyn, Målbilden för kommunikation vid skogsbruksåtgärder är en god start på arbetet för en bättre kommunikation. Dock krävs det en hel del arbete för att målbilderna ska bli tydliga och utgöra ett effektivt verktyg, Punkterna under de övergripande målen för hänsyn till friluftsliv och rekreation inte är helt förenliga i ett antal fall (se text under respektive kapitel). Det behöver tydliggöras vad Skogsstyrelsen menar, Målbilderna för friluftsliv och rekreation behöver tydliggöra att målbilderna handlar om skogsområden oavsett storlek och att det även kan handla om skog inom tätort/småort (inte bara i anslutning till ).
Riksföreningen har tagit del av rubricerade remiss och vill lämna följande synpunkter. Allmänna synpunkter Skogsstyrelsens arbete med miljöhänsyn i skogsbruket måste utgå från riksdagens miljökvalitetsmål, och regeringens beslutade preciseringar av dessa 1 vilka beskriver vilket miljötillstånd som ska råda när målen är uppnådda. Regeringen anger i sitt beslut bl.a. följande: Ett viktigt syfte med miljökvalitetsmålen med preciseringar och etappmålen är att de ska vara vägledande för allas miljöarbete, såväl för regeringen som för myndigheter och övriga aktörer. Detta innebär med tydlighet att preciseringarna även ska vara vägledande för skogsbrukets aktörer inklusive Skogsstyrelsen. I rubricerade remiss om målbilder för god miljöhänsyn tydliggör Skogsstyrelsen att avsikten med målbilderna är att de, bland annat, ska bidra till att nå miljökvalitetsmålen. Dock anser Naturskyddsföreningen att det saknas en strukturell koppling mellan målbilderna och de miljökvalitetsmål som skogsbruket påverkar. Miljökvalitetsmålen har lagts fast av fyra riksdagar och är det som politiskt gäller. Därför behöver miljökvalitetsmålen utgöra ramverket för arbetet med målbilder för god miljöhänsyn och målbilderna tydligt dockas in i miljömålssystemet. Det behöver med andra ord tydliggöras hur varje målbild bidrar till måluppfyllelse och vilket/vilka miljökvalitetsmål detta är kopplat till. Det handlar givetvis om Levande skogar, men även andra mål såsom t.ex. Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, God bebyggd miljö, Ett rikt växt och djurliv m.fl. Naturskyddsföreningen anser att resonemangen kring lagkrav är såväl otydliga som motsägelsefulla. I Skogsstyrelsens rapport nr 5/2013 Målbilder för god miljöhänsyn, liksom i rubricerad remiss, framgår tydligt att ett av syftena med dialog om miljöhänsyn är att den ska leda till väl kända lagkrav för miljöhänsyn. Detta syfte återspeglas inte överhuvudtaget i det resultat som har presenterats av fyra års arbete inom Skogsstyrelsens dialogprojekt. Samtidigt som syftet med tydliga lagkrav å ena sidan upprepas i båda rapporterna så framhåller Skogsstyrelsen å andra sidan att målbilderna inte är kopplade till lagens krav (sid. 15). Fortfarande, och sedan många år tillbaka visar Skogsstyrelsens uppföljningar på fortsatt oacceptabelt stor, mer eller mindre, negativ påverkan på hänsynskrävande biotoper, skyddszoner, transport över vatten, upplevelsevärden och kulturmiljöer. Detta är ett rejält underbetyg för skogsbruket och det är tveksamt huruvida målbilderna har en reell positiv påverkan. Föreningen anser därför att Skogsstyrelsen behöver tydliggöra lagkraven i enlighet med dialogprojektets syften. Dialog om miljöhänsyn har dock inte lyckats ge en vägledning kring lagstiftningen kopplat till målbilderna. Det behöver därför tydliggöras vad i varje målbild som ligger inom lagens krav, och därmed utgör laglig markanvändning, och vad som ligger utanför (sektorsansvaret). Trots att lagkraven inte förtydligats är det ändå bra att Skogsstyrelsen tydliggör att avsikten och utgångspunkten för målbilderna är att belysa vad som förväntas av markägaren utifrån sektorsansvarsprincipen. Då det frivilliga åtagandet i enlighet med sektoransvaret spelar en viktig roll i måluppfyllelse för miljökvalitetsmålen så behöver det tydliggöras att detta ansvar åligger alla markägare, inte bara vissa. Klarar inte skogsbruket dessa så är det en mycket 1 Regeringens beslut Ds 2012:23
tydlig signal för behovet av en ny politisk inriktning och skärpt lagstiftning. Naturskyddsföreningen har tagit fram ett förslag till tydliggörande av laglig markanvändning genom hänsynsregler, vilket kan utgöra en grund för målbildsarbetet i relation till lagkraven (se bilagd rapport Ny vår för skogen ). Skogsstyrelsen lyfter på sida 13 att målbilderna som något att eftersträva vid planering och genomförande. Detta öppnar för godtyckliga tolkningar för var och vem sektorsansvaret åligger. Om målbilderna är menade att manifestera sektorsansvaret för hela skogsbruket så behöver meningen på sida 13 ändras till Det åligger varje markägare att, i enlighet med sektorsansvaret, vid planering och genomförande av skogsbruksåtgärder implementera de målbilder som sektorn gemensamt kommit överens om. Förslaget om att regionala anpassningar av målbilder genom regionala dialoger kan ske behöver utvecklas. Det är ett intressant förslag, dock finns det uppenbara risker med detta genom att regionala målbilder som tas fram av helt andra aktörer kan komma att skilja sig markant från de nationella målbilderna. I ett sådant läge riskerar resultatet av hela dialogprojektet att urvattnas. Därför behöver en eventuell regionalisering av målbilderna att föregås av tydliga riktlinjer och strukturella kopplingar till de nationella målbilderna. Naturskyddsföreningen välkomnar att Skogsstyrelsen uppmuntrar till tips och synpunkter på hur målbilderna kan utvecklas och förbättras. Föreningen förväntar sig att myndigheten har ett system på plats för att hantera och återkoppla inkomna synpunkter. Målbilden för god hänsyn vid körning i skogsmark behöver samordnas med de begrepp som används i kapitel 7. Vilka områden som innefattas i områden för rekreation och friluftsliv framgår inte. Handlar det om såväl närskogar, friluftsskogar, uppehållsplatser som stigar och leder? Detta behöver tydliggöras. Under kapitel 6 om målbilder för hänsyn till kulturmiljöer finns avsnitten Nyttiga länkar samt Några lästips. Då arbetet med rekreation och friluftsliv är i sin linda på många håll i landet och kunskapsnivån för dessa värden generellt är låg så finns all anledning att ha samma avsnitt även i detta kapitel 6. Naturskyddföreningen ställer sig frågande till hur stort stöd och stor samsyn om målbilderna som råder i praktiken. Att de stora skogsbolagen samt representanter för skogsorganisationer har kunskap om, och samsyn kring, målbilderna är självklart. Dock har det framkommit under Skogsstyrelsens enskilda dialoger med olika aktörer i sektorn att kunskapen bland markägare ute i landet inte förefaller vara så hög som det påskines. Har myndigheten följt upp kunskapsnivån sedan dess, och har kunskapen verkligen ökat? Dessutom är stödet från den ideella sektorn, framförallt den ideella naturvården, bristande. Föreningen anser att myndigheten behöver nyansera detta för att inte ge ett intryck av att hela civilsamhället står bakom dialogprojektet. Myndigheten behöver även tydliggöra kunskapsnivån hos markägarna och presentera vilka strategier som finns för att höja denna nivå. Naturskyddsföreningen anser det olyckligt att tvingade skrivningar som skall utelämnas i kapitlet. De framtagna målbilderna är en uttolkning av sektorsansvaret som skall följas i
enlighet med politikens frihet under ansvar. Målbilderna för t.ex. hänsynskrävande biotoper är i många fall såväl mätbara som tydliga. Det är därför rimligt att lägga till tvingande skrivningar kopplat till sektorsansvaret, t.ex. I enlighet med sektors ansvaret skall. KAPITEL 3 Målbilder för hänsynskrävande biotoper I beskrivningen för definitionen av ålder ger Skogsstyrelsen en tydlig beskrivning om att beståndsåldern inte per automatik innebär att beståndet är en hänsynskrävande biotop med hänvisning till skötta, likåldriga tallskogar. Naturskyddsföreningen anser att detta behöver nyanseras även åt andra hållet eftersom de åldersgränser som Skogsstyrelsen satt för äldre skog inte fångar upp exempelvis 120-årig tallskog i norra Sverige som uppkommit naturligt efter brand och därefter inte kalavverkats. Sådana skogar kan även de, per definition, utgöras av hänsynskrävande biotoper. Genom att avgränsa åldern för dessa skogstyper i norra Sverige till 140 år missar man en stor andel av de tallskogar som brann i slutet av 1800-talet och idag håller mycket höga naturvärden knutna till trädkontinuitet. Beståndsåldersbestämning enligt riksskogstaxeringen, vilket vi utgår från att Skogsstyrelsen hänvisar till i definitionen, är dessutom inte en lämplig metod att definiera åldern på en naturskog (inkl. hänsynskrävande biotoper). För att kunna identifiera hänsynskrävande biotoper, inte minst i tallskogar, behövs i första hand god kompetens om arter, deras livsmiljöer samt skogskontinuitet. Detta behöver lyftas fram tydligt i remissen. Vidare saknar Naturskyddsföreningen ett övergripande resonemang kring definitionen av mycket gamla träd. Enligt Skogsstyrelsens remiss skall dessa utgöras av träd med åldrar dubbla slutavverkningsåldern (idag ca 160/200 år). Samtidigt har Skogsstyrelsen nyligen föreslagit att slutavverkningsåldrarna i norra Sverige skall sänkas. Om denna sänkning kommer att genomföras så innebär det även att åldern på mycket gamla träd kommer sänkas. Det behövs därför ett resonemang och en konsekvensanalys kring vad en eventuell sänkning av slutavverkningsåldrarna i norra Sverige kommer att ha för reell inverkan på målbilderna samt de naturvärden som är kopplade till dessa. Äldre sandtallskog med påtagligt inslag av mycket gamla träd Stora delar av texten i detta avsnitt är bra och förklarande, dock är beskrivningen i målbilden för sandtallskog i princip att likställa med en nyckelbiotop, inte en hänsynskrävande biotop. En hänsynskrävande biotop kan utgöras av en nyckelbiotop, men även av områden med naturvärden. Naturskyddsföreningen anser det därför anmärkningsvärt att ribban för just sandtallskogar läggs så högt, i synnerhet då detta är en nationellt prioriterad naturtyp. Att främst utgå från ålder samt förekomst av mycket gamla träd är dessutom missvisande eftersom sandtallskogarna i många delar av landet har en lång historik av relativt hård plockhuggning, vilket i många fall inte nämnvärt förminskat naturtypens höga värden som, framför allt, är knutna till marksvamp. Målbilden för den hänsynskrävande biotopen sandtallskog behöver därför utgå från befintliga naturvärden snarare än ålder. Om det utöver naturvärden, inte minst i form av marksvamp, även finns ett påtagligt inslag av mycket gamla träd så behöver området snarare prioriteras för områdesskydd.
Sandtallskogar som inte håller höga naturvärden bör alltid föryngras naturligt med en fröträdsställning som alltid lämnas kvar i syfte att återskapa eller bibehålla mykorrhiza mellan tall och svamp. Kapitel 5 Målbilder för god miljöhänsyn vid körning i skogsmark Naturskyddsföreningen anser att målbilderna tar upp en stor del av problematiken kopplat till körskador. Dock behöver körskadornas negativa miljöeffekter, såsom ökat utsläpp av tungmetaller, skadlig slamtransport samt näringsläckage till skogens vatten, på ett kortfattat och pedagogiskt sätt redovisas för. Effekterna finns förvisso nämnt i bilaga 1, men behöver även tydligt framgå i rapporttexten. Det står vidare att körning inte får orsaka skador på och intill stigar och leder, vilket rimligen gäller även för närskog, friluftsskog och uppehållsplatser. Skogsstyrelsen behöver tydliggöra detta. Även möjligheten för framkomlighet behöver gälla i samtliga dessa områden. Det är även oklart vad som menas med körspår har ingen påtaglig inverkan på upplevelsen i områden för friluftsliv och rekreation. Vad innebär påtaglig inverkan? Kommer upplevelsen av körspåret att mätas i efterhand? Punkt tre i målbilden för körning i områden för rekreation och friluftsliv bör strykas och samtliga områden ingå i punkt två. Vidare behöver följande förtydliganden framgå i målbilderna för körning i skogsmark: Körskador får inte orsaka försumpning invid eller dämning av vattendrag Körskador får inte påverka naturvärden i lämnad hänsyn [målbilderna anger endast värden i hänsynskrävande biotoper, Naturskyddsföreningen anser att detta behöver gälla samtlig lämnad hänsyn.] Kapitel 7 Målbilder för hänsyn till friluftsliv och rekreation Övergripande kommentarer Naturskyddsföreningen anser (vilket vi vid flera tidigare tillfällen framfört) att uppdelningen i närskogar, friluftsskogar, uppehållsplatser och stigar/leder är olycklig eftersom den skapar otydlighet. Detta understryks ytterligare genom att texterna inte är konsekventa. Några exempel: Punkten Vid planeringen av åtgärden tas hänsyn till resultatet av den kommunikation som genomförts finns bara under friluftsskog, men borde ligga under alla områden. Texter som behandlar samma sak uttrycks på olika sätt, ex om hyggen. Under närskog står Om hyggen tas upp är dessa små och med omfattande hänsyn., under friluftsskog står Den upplevda hyggesstorleken begränsas., under uppehållsplatser står Planera utformningen av avverkningar så att hygget upplevs som mindre. och under stigar och leder nämns inte hyggen överhuvudtaget, där talas istället om
föryngring planeras så att stigens funktion bibehålls. Detta behöver definieras och skrivas konsekvent. Ibland står att värden för friluftsliv ska bevaras och förstärkas och ibland står det förvaltas. Definiera och skriv konsekvent. Under uppehållsplatser står Körskador förhindras och under friluftsskog står Körskador undviks. Definiera och skriv konsekvent. Begreppen skogsskötsel och skogsbruk används blandat. Definiera och skriv konsekvent. I de sista punkterna om kommunikation under alla målbilder står ibland att skogsägaren erbjuder en dialog och ibland erbjuder en dialog vid behov. Definiera och skriv konsekvent. En text om målbildernas användningsområde bör finnas med i kapitlet om rekreation och friluftsliv, liknande den som står i kapitlet om hänsynskrävande biotoper. Detta bör även kopplas till ett avsnitt om ansvar, vem har ansvar för vad? Att friluftslivets värden kan kopplas till både landskapet i stort och till små enskilda platser gör att både den enskilde skogsägarens ansvar och myndigheternas ansvar måste tydliggöras. I all kommunikation av dessa målbilder framöver bör roller och ansvar framgå. Skogsstyrelsen bör nu tillsammans med andra myndigheter sätta ner foten angående detta. På sidan 46 står: Avsättningar för friluftsliv ligger utanför målbilderna, men är ett kompletterande verktyg som i vissa fall kan användas när upplevelsevärdena är särskilt höga. Var finns detta specificerat, vad innebär i vissa fall? Det står att gruppen lagt en hel del tid på att diskutera möjliga definitioner av närskogar och hur vi skiljer dem från skogar som borde bevaras genom avsättning. Detta är mycket intressant och denna skillnad är viktig i det fortsatta arbetet med att identifiera vilket ansvar exempelvis enskilda skogsägare och kommuner har. Naturskyddsföreningen frågar sig om dessa målbilder verkligen är uppföljningsbara. Det står på sidan 11 att målbilderna ska även vara så konkreta att de är användbara i praktiskt skogsbruk och utgöra grund för utbildning, rådgivning och uppföljning av miljöhänsyn. Ett sätt att undvika många av de otydligheter som råder med nuvarande målbilder är att som Naturskyddsföreningen föreslagit ha målbilden att skogsbruk i tätortsnära skog 2 ska bedrivas med metoder som upprätthåller skogens sociala värden. Vi frågar oss när det överhuvudtaget är lämpligt att bedriva trakthyggesbruk i närskogar eller vid uppehållsplatser. Därför är det viktigt att i detta sammanhang lyfta behovet av att kommuner tar ett uttalat huvudansvar för att säkerställa planering och upprätthållande av sociala värden i områden med värden för friluftsliv och rekreation. De mest värdefulla områdena bör identifieras och bevara i form av exempelvis reservat eller naturvårdsavtal. Läs mer i bilagorna Ny vår för skogen och Säkerställ skogens sociala värden. 2 Med tätortsnära skog avses all skog inom tätort och cirka två kilometer från tätortsgränsen.
Hänsyn till friluftsliv och rekreation kommunikation vid skogsbruksåtgärder Naturskyddsföreningen välkomnar målbilden för kommunikation vid skogsbruksåtgärder. Denna målbild är en god start på arbetet med en bättre kommunikation kopplat till skogsbruksåtgärder, men det krävs fortfarande en hel del arbete för att målbilderna ska bli tydliga och därmed kunna bli ett effektivt verktyg. Föreningen räknar också med att dessa målbilder kommer att utvecklas till att även innefatta en utökad kommunikation om andra värden i skogen. Övergripande kan konstateras att det är lite oklart vad som egentligen är målbilden kopplad till kommunikation vid skogsbruksåtgärder. Naturskyddsföreningen anser att det som nu står under rubriken Målbild för god miljöhänsyn snarare är metoder och inte målbilder och att det som står under vision istället borde ses som målbild. Naturskyddsföreningen anser också att ambitionen är för låg i och med att målbilden endast behandlar kommunikation vid skogsbruksåtgärder. Sådan kommunikation är givetvis oerhört viktig, men i verkligheten behövs ett större perspektiv. För att punkt 4 i visionen för kommunikation vid skogsbruksåtgärder (som säger att Skogsägaren får en tydlig bild av vilka värden för friluftsliv och rekreation som finns i skogen ) ska uppnås, krävs en löpande kommunikation med nyttjarna och inte endast kommunikation vid skogsbruksåtgärder. Skogsägaren måste ha en tydlig bild av vilka värden som finns i skogen innan beslut om åtgärd fattas. Detta tydliggörs också genom meningen Det är viktigt att planera och genomföra kommunikationen innan åtgärden planeras, så att resultatet av kommunikationsinsatsen kan påverka planeringen. Resultat av en löpande kommunikation kan påverka inte bara skogsägarens planering utan även beslut om åtgärd. Hur denna löpande kommunikation kan se ut måste utvecklas och bör ingå i målbilden. Det räcker alltså från skogsägarens sida inte med kommunikation endast vid skogsbruksåtgärd. En del av lösningen på hur den löpande kommunikationen kan se ut handlar om den mer övergripande kommunikation som bör ske inom varje kommun genom forum kopplade till den fysiska planeringen, där skogsägaren bör ha ett ansvar att delta i syfte att bidra till helheten vad gäller skydd och förvaltning av skogens värden för friluftsliv och rekreation. Det handlar också om att skogsägaren måste skaffa sig kunskap om vilka värden som finns i skogen genom inventeringar och kartläggningar, både kvantitativa och kvalitativa. Utan sådan kunskap kan val av effektiv kommunikation inte heller göras. Naturskyddsföreningen skulle här vilja se en tydlig ansvarsfördelning. Vem utför dessa inventeringar och kartläggningar på ett bra och effektivt sätt? Skogsägaren har ansvar för att underlaget finns, men vem ska göra själva arbetet, skogsägare eller någon myndighet? Det handlar om att ta reda på vilka som vistas i ett område, när de vistas där, hur ofta, vilka tider under året, vad de gör i området och vad de skulle vilja göra, hur de upplever området, vilka vistas inte i området (men skulle kunna göra det) etc. Kanske ligger delar av detta utanför uppdraget, men Naturskyddsföreningen vill poängtera hur viktigt det är att se på kommunikation i ett brett perspektiv och inte endast i samband med specifika åtgärder, och att detta därför framöver bör kommuniceras till skogsägare som en del av målbilderna.
Överhuvudtaget är det oklart vilken metod som ska väljas och när denna kommunikation ska ske. Det står att val av metod för kommunikation beror på hur högt värde för friluftsliv och rekreation som skogen har. Är det skogsägaren som väljer kommunikationsmetod själv efter att ha beslutat om hur högt värde för friluftsliv och rekreation skogen har, om det finns intresse för kommunikation, och om åtgärden har stor påverkan på friluftslivet? Eller kommer kommuner framöver att klassificera områden som närskog, friluftsskog eller uppehållsplats, vilket i sin tur föranleder en viss kommunikation? Det står också att val av metod för kommunikation beror på hur tydligt det är vilka nyttjarna är. Oklart vad som menas, om skogsägaren gör tillräckligt med research blir det väl alltid tydligt vilka nyttjarna är? Även följande citat behöver tydliggöras/definieras, särskilt det understrukna: Skogsägaren eller dennes ombud informerar nyttjarna vid åtgärder som har stor påverkan på friluftslivet. En tid innan åtgärden genomförs och under genomförandet finns information om. Dialog bör genomföras i god tid och med tydliga förutsättningar när det finns en nyttjare som vill föra dialog. I den sista meningen frågar vi oss också hur mycket arbete som skogsägaren ska lägga ned på att ta reda på om det finns en nyttjare som vill föra dialog? Det bör för övrigt framgå att flera kommunikationsmetoder kan användas. Hänsyn till friluftsliv och rekreation närskog Naturskyddsföreningen anser att de punkter som står under den övergripande målbilden inte är helt förenliga. Det står först att Skogsskötseln anpassas efter de lokala förutsättningarna så att den bevarar eller förstärker närskogens värde för människors livsmiljö, friluftsliv och rekreation långsiktigt. Naturskyddsföreningen frågar sig hur det går ihop med punkten Hyggesfria metoder kan hjälpa till att behålla skogskänslan och övervägs som alternativ. Detta är alltför lågt satta ambitioner och på vilket sätt skulle trakthyggesbruk kunna bevara och förstärka skogens värde för livsmiljö, friluftsliv och rekreation långsiktigt? Naturskyddsföreningen anser också att om punkten Skogsskötseln anpassas efter de lokala förutsättningarna så att den bevarar eller förstärker närskogens värde för människors livsmiljö, friluftsliv och rekreation långsiktigt. ska ses som en målbild bör vi aldrig hamna i den situation som tas upp i sista punkten, där dialog behövs inför åtgärder som kan ha stor påverkan på människors upplevelser av närskogen. Dialog i närskog bör endast handla om på vilket sätt skötseln främjar skogens värden för rekreation och friluftsliv. En av punkterna anger att I närskogen eftersträvas en hög andel stora och gamla träd. Detta är bra, och med tanke på all forskning som visar att stora och gamla träd bidrar till både förhöjd upplevelse och till ökad biologisk mångfald borde denna punkt stå som målbild
även under friluftsskog, uppehållsplatser och stigar/leder. Givetvis krävs en definition av gamla träd. En av punkterna anger God framkomlighet främjas i närskogen. Framkomlighet är givetvis viktigt, men det är inte nödvändigt överallt. En risk med att ha framkomlighet som målbild i stort är det kan leda till en form av parkskötsel överallt och att den vilda skogen försvinner. Det är viktigt att tänka på att exempelvis barn och vuxna har olika preferenser. Forskning visar att vuxna ofta föredrar skog med god sikt och framkomlighet, medan barn gärna vill ha täta snår att gömma sig i och massor av grenar, pinnar och ris att bygga kojor av. Ledordet bör därför vara variation i skötseln av skog med värden för friluftsliv och rekreation. Detta stycke om variation i skötseln gäller alltså för alla målbilder, även de kopplade till friluftsskog, uppehållsplatser och stigar/leder. Texten bör också tydliggöra att målbilderna handlar om skogsområden oavsett storlek och att det även kan handla om skog inom tätort/småort (inte bara i anslutning till ). För övrigt måste följande begrepp definieras för att skapa ökad tydlighet: Skogsskötsel med små åtgärdsenheter, varierat brukande, förhöjd avverkningsålder, små hyggen med omfattande hänsyn, skonsam markberedning och dialog vid behov inför åtgärder som kan ha stor påverkan på människors upplevelser av närskogen. Hänsyn till friluftsliv och rekreation - friluftsskog Naturskyddsföreningen anser att de punkter som står under rubriken Målbild för god miljöhänsyn inte är helt förenliga. Det står att Skogsskötseln anpassas efter nyttjandet och de lokala förutsättningarna så att friluftsskogens värde för friluftsliv och rekreation förvaltas i landskapet. Först frågar vi oss vad förvaltas innebär i detta sammanhang. Sedan frågar vi oss hur detta går det ihop med punkten Alternativa skötselmetoder och skötselåtgärder som bevarar och utvecklar upplevelsevärdet övervägs. Detta är alltför lågt satta ambitioner och på vilket sätt skulle trakthyggesbruk göra att skogens värde för friluftsliv och rekreation förvaltas i landskapet? Naturskyddsföreningen tolkar i detta fall begreppet förvaltas som långsiktigt hållbar förvaltning med hänsyn till alla värden. Annars utgår vi från att Skogsstyrelsen hade använt begreppet skogsbruk. Att man valt förvalta måste rimligen betyda något. Det står att friluftsskogar känns igen bl a genom hög tillgänglighet. För hur många ska denna tillgänglighet gälla? Gäller det även två hus långt ute i skogen? De har ju hög tillgänglighet till sin närmaste skog. Det står Planera körningen så att körskador undviks där det påverkar upplevelsevärdet på ett negativt sätt. Om skador uppkommer åtgärdas dessa snarast. Körskador ska rimligen alltid undvikas, inte bara när det påverkar upplevelsevärdet på ett negativt sätt? För övrigt måste följande begrepp definieras för att inte skapa förvirring. Som exempel kan nämnas Förstärkt hänsyn samt Den upplevda hyggesstorleken begränsas. I landskapsperspektiv uppfattas friluftsskogen ha en hög andel fullvuxen och gammal skog.
Är tanken att undersökningar om hur människor upplever hyggesstorleken ska göras när hygget väl är gjort? Om hygget då upplevs som för stort är det försent att begränsa detta. Hänsyn till friluftsliv och rekreation uppehållsplatser Naturskyddsföreningen anser att de punkter som står under rubriken Målbild för god miljöhänsyn inte är helt förenliga. Det står först att Hänsynen anpassas efter uppehållsplatsens funktion och förutsättningar så att platsens huvudsakliga upplevelsevärden bevaras eller förstärks. Naturskyddsföreningen frågar sig hur det går ihop med punkterna Möjligheterna till alternativa skötselmetoder beaktas vid alla åtgärder. och Planera utformningen av avverkningar så att hygget upplevs som mindre. Detta är alltför lågt satta ambitioner och på vilket sätt skulle trakthyggesbruk kunna bevara och förstärka platsens huvudsakliga upplevelsevärden? Det står att Målbilden behandlar skogen i direkt anslutning till uppehållsplatsen. Vad innebär i direkt anslutning till? Upplevelsen av en uppehållsplats är ofta direkt kopplad till omgivningen och därför finns behov av någon form av skyddszon. Målbilden Det är ofta lämpligt med en skötsel inriktad på upplevelsevärden och skyddszoner och möjligheterna till alternativa skötselmetoder beaktas vid alla åtgärder. är ett steg på vägen men behöver förtydligas. När skulle det inte vara lämpligt med skötsel inriktad på upplevelsevärden vid en uppehållsplats? Och vad innebär en skyddszon? Hänsyn till friluftsliv och rekreation stigar och leder I visionen för stigar och leder står om dess värde för både om framkomlighet och upplevelser. Upplevelsefunktionen uppmärksammas emellertid mycket lite i målbilderna. I första punkten bör exempelvis det kursiverade läggas till: Framkomligheten och upplevelsevärdet på stigar och leder bevaras och främjas. Inte heller här är de punkter som står under den övergripande målbilden helt förenliga. Det står först att Hänsynen till stigar och leder anpassas efter nyttjandet så att deras funktion långsiktigt värnas. Naturskyddsföreningen frågar sig hur det går ihop med punkten Markberedning och föryngring planeras så att stigens funktion bibehålls. Frågan är då vad stigens funktion innebär? Det var länge sedan stigar bara handlade om framkomlighet och vägval, och i och med att det också handlar om upplevelse bör här tilläggas att någon form av hyggesfritt skogsbruk bör bedrivas vid stiger och leder. Här står istället Ta vara på möjligheter att främja attraktiva färdupplevelser. Detta görs vid planering av naturhänsyn och beståndsgränser och genom att synliggöra karaktärsfulla träd, särpräglade naturformationer och kulturlämningar. Först frågar vi oss vad som här menas med planering av naturhänsyn. Sedan kan vi konstatera att stigens funktion för upplevelser till stor del försvunnit om skogen kring stigen kalavverkas och endast enstaka träd står. Givetvis är det svårt att ange vilken form av hänsyn som bör tas vid stigar och leder. Här bör exempelvis någon form av skyddszon kunna användas. I vilket fall är det skillnad på stigar och leder, leder som är markerade bör inte riskera kalavverkning.
Avslutande synpunkter Regeringen anför i sin proposition om biologisk mångfald 3 att: Det är viktigt att bevarandet av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna sker på ett integrerat sätt med insatser för skydd, skötsel, brukande och restaurering. Det remitterade materialet saknar helt denna helhetssyn. Målbilderna beskrivs separat för sig utan fördjupning eller bredare analys om vad dessa i praktiken innebär för måluppfyllelse av miljökvalitetsmålen. Skogsbruket har en negativ inverkan på biologisk mångfald och ekosystemtjänster, vilket behöver adresseras och analyseras i relation till målbildernas positiva påverkan. Regeringens ansats borde därför ha varit en grundläggande del av arbetet där ramverket (miljökvalitetsmålen) analyseras först, och utifrån detta tas målbilder fram. Denna remiss har tagits fram av Malin Sahlin, sakkunnig skog och Märta Berg, sakkunnig skogens sociala värden på Naturskyddsföreningens rikskansli. För Naturskyddsföreningen Johanna Sandahl, ordförande Jan Terstad, skogs- och naturvårdschef Bilagor: 1. Rapport Ny vår för skogen 2. Konceptförslag om säkerställ skogens sociala värden 3 Regeringens proposition 2013/14:141