Klinisk utvärdering av ozonbehandling på hypersensibla dentinytor

1 Klinisk utvärdering av ozonbehandling på hypersensibla dentinytor Namn Student: Anzhelika Zadorozhna Namn Student: Shamim Turabi Handledare: Med. Dr Lena Karlsson Odont. Dr. Marianne Kjaeldgaard. Enheten för Cariologi och Endodonti

2 Clinical evaluation of ozone treatment on dentine hypersensitivity surfaces Summary Aim The purpose of our study a randomised prospective split-mouth single-blind study was to: - investigate the immediate effect of ozone treatment of dentin hypersensitivity by means of pain evaluation according to VAS (Visual Analog Scale). - also, to investigate after 3 months, the long-term result of ozone treatment of dentin hypersensitivity, by means of VAS. Method In all, ten adults between the ages 53 and 65 years, who met the required criteria, were recruited. A randomized prospective split-mouth single-blind study was conducted to avoid confounding factors. A randomised selection was being conducted using a dice. A test tooth and a control tooth were selected for each patient. Before the study was carried out, the patients gave their approval. The study consisted of two appointments, at an interval of three months. At the first appointment, information regarding our study was given to the patients. Then a clinical investigation followed, consisting of previous dental treatment, caries and pocket depths, sensibility to electricity and cold were registered. Apical radiographs were taken of the selected teeth in order to exclude other pathological changes in the jawbone. Pain caused by air blasting before and after ozone treatment, (140 ppm during 12

3 seconds) on test-tooth and air blasting on control tooth was recorded on a Visual Analogue Scale (VAS) at the first appointment and at the second appointment. Result The sensation of pain (VAS) decreased significantly for both test teeth (blast+ozone) and control teeth (just blasting) immediately after the treatment. However, no pain reducing effect of either test or control teeth was found after 3 month. Conclusion Ozone as a method for treating dentin hypersensitivity is currently not well known. According to the result of this study, it could not be considered as an efficient treatment of the hypersensitivity of dentine. Few clinical studies of the use of ozone in dental service have been carried out, and those published show varying results of the treatment. Further studies are therefore required.

4 Sammanfattning Syfte Syftet med vår studie var att i en randomiserad prospektiv split-mouth singel-blind studie: - undersöka den omedelbara effekten av ozonbehandling på hypersensibelt dentin med hjälp av smärtskattning enligt VAS (Visual Analog Scale). - att även undersöka långtidseffekten av ozonbehandling på hypersensibelt dentin med hjälp av VAS efter 3 månader. Metod Sammanlagt tio vuxna personer mellan åldrarna 53 och 65, som uppfyllde inklusionskriterierna, rekryterades. En randomiserad prospektiv split-mouth single-blind studie genomfördes för att undvika motstridiga faktorer. Med hjälp av lottning valdes en test-tand och en kontroll-tand för varje patient. Lottningen skedde med hjälp av en tärning. Innan studien utfördes lämnade patienterna sitt medgivande. Studien bestod av två besökstillfällen med tre månaders intervall. Vid första behandlingstillfället gavs information till patienterna om vår studie. Vid en klinisk undersökning registrerades föregående tandvård, karies och fickdjup, sensibilitet för el och kyla. Apikala röntgenbilder togs på de utvalda tänderna för att utesluta patologiska förändringar i käkbenet, randomisering av kontroll och test tand. Registrering av smärtupplevelse med luftblästring före och efter ozonbehandling (140ppm under 12 sekunder) på test- och kontroll-tand

5 enlig Visual Analog Scale(VAS) vid Behandlingstillfälle I och Behandlingstillfälle II. Resultat Smärtförnimmelsen (VAS) minskade signifikant för både test-tänder (luftblästring+ozon) och kontroll-tänder (enbart luftblästring) omedelbart efter behandlingarna. Däremot kvarstod inte den smärtminskande effekten för varken test- eller kontroll-tänder efter 3 månader. Slutsats Ozon som behandlingsmetod för hypersensibelt dentin vet vi i dagsläget inte så mycket om. Enligt resultatet av denna studie kan ozon inte bedömas vara effektivt vid behandling av hypersensibelt dentin. Det har gjorts få kliniska studier på ozonanvändning i tandvården och de publicerade visar varierande behandlingsresultat, därför krävs ytterligare studier med fler antal patienter och långtidsuppföljningar.

6 Arbetsfördelning Arbetet har gjorts i samarbete och med hjälp av varandra, dock har vi fördelat vissa delar av arbetet enligt nedan: Anzhelika gjort de kliniska undersökningarna. utfört ozonbehandling vid behandlingstillfällena. ordnat presenter för patienterna som tacksamhet. skrivit följande delar av arbetet: Material och Metod, Diskussion. Shamim assisterat och varit ansvarig för registrering av smärtskattning vid behandlingstillfällena. registrerat och sammanställt databasen och patientunderlaget inför statistikberäkningen. skrivit Inledningen. Tillsammans har vi gjort följande: sökt lämpliga patienter på vuxkliniken på Karolinska Institutet tandläkarhögskolan och skrivit projektplan gått igenom vetenskapliga artiklar som har använts som underlag sammanställt resultatet skrivit resultat diskuterat och kommit fram till vår slutsats fört patientjournal i Effica systemet- skaffat VAS-skala från Colgate Sensitive.

7 Inledning 1:1: Bakgrund Hypersensibelt dentin (HD) är tämligen ett vanligt smärtsamt oralt hälsoproblem, och definieras enligt en internationell workshop år 1983 som en "kort, skarp smärta som uppstår från exponerade dentinytor, som svar på stimuli såsom värme, uttorkning, mekanisk stimuli, osmotisk eller kemisk påverkan, samtidigt som det inte kan tillskrivas någon annan form av tanddefekt eller sjukdom (1,2,3). Förekomsten av hypersensibelt dentin varierar enligt studier mellan 8-74% (4,5). Variationerna kan bero på skillnader i de studerade populationerna och undersökningsmetoderna, till exempel frågeformulärens utformning eller olika undersökningsmetoder. Hos patienter med parodontit är förekomsten av HD så hög som mellan 60 och 98 % (6,2,7,8,9). HD kan drabba alla tänder men mest påverkas hörntänder och premolarers buckala ytor (10,11) och prevalensen av HD förefaller vara högre hos kvinnor än hos män. HD kan påverka patienter i alla åldrar men de flesta drabbade är i åldern 20-50 år med en topp mellan 30 och 40 år (12). Mörkertalet gällande HD anses vara tämligen stort och uppskattningsvis hälften av de drabbade söker hjälp (13). Smärtan från HD sker inte spontant och kvarstår inte efter avlägsnande av stimuli. Däremot kan värken följas av längre tids obehag beroende på svårighetsgraden av stimuli och sjukdomen. Smärtupplevelsen varierar som en följd av individens smärttolerans, emotionella tillstånd, tidigare smärtupplevelse och miljöfaktorer (14).

8 1:2: Anatomi Morfologi Dentinet består av både organiska och oorganiska komponenter och skyddas av hårdvävnad som emalj på kronan och cement på roten. 70 % av dentinet vikt består av mineralet hydroxylapatit, 20 % av organiskt material och 10 % av vatten. Dentin består av mikroskopiska kanaler, så kallade dentintubuli, vilka strålar ut från dentinet till det yttre cementet eller emaljkantlinjen. Dessa tubuli innehåller vätska och cellulära strukturer (odontoblaster), som ger dentinet en viss permeabilitet. Vätskan fungerar som kommunikationsmedel mellan pulpa och dentin, och mikroskopisk undersökning visar att dentintubuli hos patienter med HD är mer omfattande i såväl antal som storlek (15,16). 1:3: Hur uppstår HD För att problem med HD ska uppstå måste dentinet vara exponerat för den orala miljön och detta kan ske på olika sätt (17). HD uppstår antingen genom förlust av de skyddande omgivande lager (emalj, rotcement, gingiva) över dentinet vilket i sin tur kan orsakas genom erosion eller abrasion och abfraktion (18,19). Förlusten av dessa lager leder till att dentinet utsätts för den yttre miljön med dess olika stimuli. Men all exponering av dentinet leder inte nödvändigtvis till HD. För uppkomsten av HD krävs att dentintubuli är öppna mot både munhålan och pulpan (s.k. läsioninitiering) (19) eller genom gingival retraktion. Gingival retraktion kan bland annat bero på tandborstskador, parodontal kirurgi, depuration, preparation inför fast protetik (kronor och broar), felaktig användning av tandtråd eller som resultat av parodontala sjukdomar (20).

9 1:4: Smärtmekanism Smärtmekanismen som leder till hypersensibelt dentin har beskrivits genom tre olika teorier, nämligen den direkta innervationsteorin, odontoblastreceptorteorin och Brännström/hydrodynamisk teori (21). Enligt den direkta innervationsteorin sträcker sig nervändarna mot gränsen mellan dentin och emalj (22). En direkt mekanisk stimulering av dessa nerver kommer att initiera en aktionspotential som leder till en smärtimpuls. Dock finns det många brister i denna teori och brist på bevis att ytligt dentin är den känsligaste delen. Odontoblast-receptorteorin beskriver att odontoblaster fungerar som receptorer och ger signalen till en synaps (23), men majoriteten av senare studier har visat att odontoblaster inte är tillräckligt retbara för att kunna skapa en smärtimpuls (24). Brännströms hydrodynamiska teori förefaller vara den mest accepterade teorin idag som förklaringsmodell till dentinhypersensibilitet. Denna teori bygger på förekomsten av allmänt öppna dentintubuli och rörelse av vätskan i dentinkanaler. Vätskans rörelse i sin tur aktiverar nervändarna i slutet av dentinkanalerna (24). Studier visar att ju bredare öppning dentinkanalerna har, desto mer ökar vätskans rörelse vid olika stimuli såsom kylning, uttorkning och avdunstning och applicering av hypertoniska substanser vilket ger upphov till smärta (25,26,27). Ungefär 75 % av patienterna med HD klagar över smärta vid försök med kalla stimuli enligt en studie (27).

10 1:5: Diagnos HD diagnostiseras med anamnetiska uppgifter i kombination med klinisk undersökning. I undersökningen ingår uppgifter om kost- och munhygienvanor, samt diagnostik av erosionsskador, karies och parodontala sjukdomar. Även förekomst av frakturerade tänder, nya restaurationer och ocklusalt trauma noteras, liksom även tecken på pulpainflammation och ilning efter tandblekning (17). Differentialdiagnoser bör uteslutas och åtgärdas separat. Metoder för diagnostik av HD kan involvera tryckluftsblästring av undersökt område eller taktil undersökning av sond på den exponerade dentinytan i mesio-distal riktning (28). De upplevda problemen med HD graderas enligt olika skalsystem, Visual Analog Scale (VAS), Verbal Descriptor Scale(VDS), Short Form av McGill Pain Questionnarie(SF-MPQ) (3). 1:6: Behandling Behandling av HD sker huvudsakligen genom att blockera dentintubuli, förhindra stimuli och minska den sensoriska nervaktiviteten och smärtimpulsen. Lindrig till måttlig känslighet kan behandlas av patienten själv med exempelvis tandkrämer som innehåller kaliumsalter (kaliumnitrat, kaliumklorid eller kaliumcitrat), natriumfluorid, strontiumklorid, diabasiskt natriumcitrat och natrium-monoflorofosfat. Om detta inte ger någon lindring, vid svår sensibilitet, bör klinisk behandling ges. På kliniken kan de hypersensibla dentinytorna antingen täckas med glasjonomercement, kompositer eller lacker, alternativt behandlas med laser eller ozongas. De två sistnämnda förefaller enligt tidigare studier ha en begränsad terapeutisk effekt (29). I extremfall, om patienten inte svarar på behandlingen, och det

11 finns enstaka tänder med symtom, kan endodontisk behandling vara nödvändig (21). 2:1: Ozon Ozon i terapeutiskt syfte användes i en gasblandning bestående av 95 99.95 % syre och 0.05-5 % ren ozon första gången vid kirurgisk operation av tandläkaren Edward Fisch i Österrike år 1950 (33). På grund av ozonets antibakteriella egenskaper används ozon sedan ca 10 år tillbaka inom tandvården i tämligen blygsam skala för behandling vid exempelvis tidiga kariesläsioner, hypomineraliserade tänder, parodontit, endodonti, sårläkning, sensibelt dentin samt som steriliserings- och desinfektionsmedel (30,31,32,33,34). Det har gjorts få kliniska studier på ozonanvändning i tandvården och de publicerade visar varierande behandingsresultat. Två genomförda kliniska studier (29,5) utvärderades effekten av HealOzone vid en koncentration av 2100ppm (hastighet av 615ml/min) för 40 sekunder respektive (5) HealOzone vid 1600 ppm för 60 sekunder vid behandling av hypersensibelt dentin. I den ena studien (29) rapporterade alla försökspersonerna en klinisk signifikant smärtlindring vid varje uppföljning i förhållande till baseline, men skillnaden mellan test- och kontrollgrupperna var inte statistiskt signifikanta. Ozonbehandlingen minskade smärtan hos patienter med hypersensibla tänder, men den effekten skiljde sig inte från placebobehandlingen. I den andra studien (5) sänktes patienternas smärtnivå med 55 % +/- 5,5 % omedelbart efter ozonbehandling, men ingen statistisk signifikant skillnad

12 observerades i smärtminskningen mellan test- och kontroll-tänder över tid under 54 veckor. 2:2: Syfte Syftet med vår studie var att i en randomiserad prospektiv split-mouth singel-blind studie: - undersöka den omedelbara effekten av ozonbehandling på hypersensibelt dentin med hjälp av smärtskattning enligt VAS. - att även undersöka långtidseffekten efter 3 månader av ozonbehandling på hypersensibelt dentin med hjälp av VAS.

13 Material och metoder Studiegrupp Till studien söktes personer mellan 20 och 70 år som uppfyllde de förutbestämda inklusionskriterierna (Tabell 1). Tabell 1: Inklusionskriteriena 1. Personer som lider av hyperkänsliga tänder. 2. Personer mellan 20 och 70 år och som frivilligt ville delta i studien. 3. Personer som redan var inskrivna på studentkliniken Tandläkarhögskolan och Institutioner för Odontologi på Karolinska Institutet i Huddinge. 4. Personer som inte har påbörjat någon typ av behandling för hypersensibelt dentin under de senaste sex månaderna. 5. Personer med smärtdurationen efter luftblästring på hyperkänsliga tänder som försvinner på 30 sekunder. 6. Personer som står inte på smärtstillande medicineringen. Exklusionskriterier för odontologiska tillstånd som negativt kunde påverka utfallet av en behandling för hypersensibelt dentin (Tabell 2). Tabell 2: Exklusionskriterierna 1. Tänder med sprickor i tandhalsområde. 2. Tänder med frakturer i emaljen och/eller dentin. 3. Karierade tänder. 4. Fyllningar i tandhalsområde. 5. Icke-vitala tänder. 6. Tänder med fickdjup > 4 mm. 7. Tänder som visade patologiska förändringar i käkbenet.

14 Sökandet av försökspersoner skedde genom e-post med information om studien till alla tandläkar- och tandhygieniststudenter som hade patientkontakt, annons på Tandläkarhögskolans anslagstavla och genom samtal med kurskamrater. Efter anmält intresse kontaktades personer via telefon och bokades in för screening och eventuellt första behandlingstillfälle. Vid screeningen utfördes en förenklad klinisk undersökning som hade till syfte att hitta patienter med hypersensibelt dentin lämpliga till vår studie. I den undersökningen ingick registrering av föregående tandvård, kariesregistrering och fickdjupsmätning. Vid screeningen luftblästrades varje tand med hjälp av luftbläster under en sekund på ett avstånd av 1 cm både buckalt och lingualt. Tänderna inspekterades från första till andra kvadrant. Därefter inspekterades tänderna från tredje till fjärde kvadrant. Patientens upplevda sensibilitet noterades. Tänderna skall reagera snabbt, men eventuella persisterande ilningar skall också försvinna på 30 sekunder. Därefter genomfördes sensibilitetstest med kyla, där bomullspellets indränkta i Endofrost-spray applicerades på buckala ytor på sensibla tänder under en sekund (även här skulle smärtan försvinna på 30 sekunder). Sensibilitetstest med el genomfördes med Analytic Technology Pulp Tester (SybronEndo, Orange, CA) och elektrodgel Cefar Blågel (CefarCompex, Malmö, Sverige). Utvalda tänder torrlades med bomullsrullar och blästrades med luft. Apparatens spänningsreglage stod på det lägsta värdet. Elektroden fuktades med elektrodgelen och applicerades på en fyllningsfri yta en bit koronalt om gingivan, så nära pulpan som möjligt. Den elektriska sensibilitetstesten skall givetvis uppvisa värden som motsvarar värden för de

15 normala sensibla tänderna. Slutligen togs apikala röntgenbilder på de utvalda tänderna för att exkludera patologiska förändringar i käkbenet. Uppfylldes alla kriterier fick personerna lämna sitt medgivande. Samtycken verifierades av patienter såväl muntligt och skriftligt genom underskrift i bifogat samtycksformuler där patienter fick fullständig information om forskningsstudiens syfte och hur de skulle behandlas (Bilaga 1). Sammanlagt rekryterades tio friska personer, varav 3 kvinnor och 7 män, åldern var mellan 53 och 65 år. Studiedesign Studieprotokollet var godkänd av regionala Etikprövningsnämnden Stockholm (2010/642-31/1). En randomiserad studiedesign genomfördes för att undvika att orsakssamband man studerar påverkas av en eller flera länkande störfaktorer som inte beaktats. Med hjälp av lottning valdes en test-tand och en kontroll-tand för varje patient. Lottningen skedde med hjälp av en tärning. Studiedesignen innefattades också av en singel-blind och en split-mouth karaktär, det vill säga försökspersonerna själva visste inte vilken tand som skulle behandlas och vilken tand skulle inkluderas som en kontroll-tand. Utfallet: självupplevd smärta av känsliga dentinyta vid Behandlingstillfälle I och självupplevd smärta av känsliga dentinyta vid Behandlingstillfälle II.

16 Behandling Efter screeningen genomfördes första behandlingstillfället så kallat Behandlingstillfälle I. Samtliga tänder putsades med gummikopp och putspasta CCS RDA 170 (CCS AB, Borlänge, Sverige). Före behandlingsstart registrerades generell grad av smärta från test-tand och kontroll-tand med HD enligt Visual Analoge Scale (VAS) från ingen smärta (0) till outhärdlig smärta (10) ( Figur.1). Figur 1. Visual Analoge Scale. Skala med vilken försöksperson pekar på för att uppskatta en upplevelse. Isolering med bomullsrullar utfördes för exponering av bara test-tand och kontroll-tand. Detta gjordes för att undvika reaktion vid luftblästring på granntänder och säkerställa att eventuella smärtreaktioner kom från en utvald tand. Behandlingsgång var följande. Först luftblästrades test-tand under en sekund på ett avstånd av 0,5 cm. Varje patient fick uppskatta graden av obehag/smärta med avsedd VAS-skala och grad av uppskattad smärta noterades i journalen. Efter registrering av smärtförnimmelse behandlades test-tand med ozon gas i 12 sekunder på ett avstånd av 0,5cm från halsområdet. För den behandlingen användes speciella spetsar som

17 underlättade ozontillförsel till cervikalområdet. Efteråt luftblästrades och skenbehandlades kontroll-tand med likadant tillvägagångssätt men utan ozonpåslag. Behandlingsinstrument Prozone (W & H, Austria som är tillverkare av dentalprodukter) användes i den aktuella studien (Figur.2). Figur.2 Ozongeneratorn Prozone (W&H, Austria) Uppföljning med en ny luftblästring av tandhalsar samt registrering av patientens självupplevda obehag skedde direkt efter utförd behandlingen med de metoder som användes innan ozonbehandlingen respektive skenbehandlingen. Efter tre månader fick försökspersonerna komma för ett andra behandlingstillfälle, nämnd Behandlingstillfälle II. Vid detta tillfälle putsades bara test-tand och kontroll-tand med gummikopp och putspasta CCS RDA 170 (CCS AB, Borlänge, Sverige). Patienter fick uppskatta graden av obehag/smärta enligt VAS-skala före och efter ozonbehandling respektive skenbehandling på samma sätt som vid första behandlingstillfället. Registrering av patienternas självupplevda obehag/smärta noterades. Varje besök registrerades i sedvanlig ordning i patienternas journal i journalsystemet Effica. Vid varje besökstilfälle och

18 efter ozonbehandlingen inspekterades munhålan för att kontrollera eventuella biverkningar av ozonbehandlingen. Statistisk metod I den studien användes inte parat t-test på grund av ganska liten observationsmaterial och förskjutning i patientens smärtupplevelse. Vid en statistisk beräkning togs hänsyn bara till smärtförnimmelse. Den statistiska bearbetningen har gjorts med non-parametriskt test (Sign Test). P-värde som var mindre än 0,05 beaktades som signifikant. Statistica version 10 användes vid de statistiska bearbetningarna

19 Resultat Alla försökspersonerna rapporterade en klinisk signifikant minskning av smärtan vid varje besökstillfälle. Test-tänder ozonbehandlades vid Behandlingstillfälle I, ett signifikant resultat visades vid jämförelse av upplevd smärta före och efter behandling. Detsamma gällde test-tänder vid Behandlingstillfälle II, ett signifikant resultat visades vid jämförelse av upplevd smärta före och efter. Kontroll-tänder vid Behandlingstillfälle I och Behandlingstillfälle II visade också signifikanta skillnader före och efter skenbehandling trots att inget ozonpåslag hade utförts! Enligt patienternas anamnes var tre patienter fullt friska medan de andra sju hade olika sjukdomstillstånd. Några av de sju tog smärtstillande medicin vid behov. Vid både första och andra behandlingstillfället tillfrågades patienter inte om dem tog smärtstillande medicin eller inte. Tabell 1. Allmän hälsa och medicinering av patienter, som hade försämrat hälsotillstånd. Pat nr. Sjukdomstillstånd Medicineringen 1. Högt blodtryck, hypotyreos, Reumatism. Mot högt blodtryck, Levaxin 2. Hypotyreos Levaxin, Alvedon och Voltaren vid behov 3. Nackskadat Kortison spruta mot nackskada som smärtlindrande 4. Högt blodtryck, hjärtsjukdom, Trombyl, Omeperazol, Indur, Pentasa. Ångestpåverkan, mag-och tarmbesvär. 5. Migrän, diskbesvär Zomic och Alvedon vid behov, Celebra(NSAID) 6. Stellhet, astma Madopark, Kortisonspray vid behov 7. Njursten Voltaren ca två ggr/årligen.

20 Inga negativa biverkningar, så kallade adverse event, kunde kontrolleras under studiens gång. I tabell 2 exkluderades resultatet på en kontroll-tand eftersom hade patienten ingen smärtförnimmelse under luftblästring före skenbehandlingen. Tabell 2. Effekt av enbart luftblästring (kontroll) och luftblästring+ ozon (test) på ilande tandhalsar uttryckt i antalet individer vid Behandlingstillfället I. Luftblästring Luftblästr+ozon Ozoneffekt Positiv effekt 7* 10*** 5 Ingen effekt 2 0 0 Negativ effekt 0 0 2 Signifikansnivå p<0,05 p<0,001 n.s. p = 0,227 Positiv effekt = minskning, negativ effekt = ökning, ingen effekt = ingen förändring av smärta (VAS). *-signifikans nivå, n.s = non-signifikat, ozoneffekt = differens på test-och kontroll-tänder efter utförd behandlingen. Siffror betyder antal försökspersoner.

21 Tabell 3. Effekt av enbart luftblästring (kontroll) och luftblästring+ ozon (test) på ilande tandhalsar uttryckt i antalet individer vid Behandlingstillfället II (efter 3 mån). Luftblästring Luftblästr+ozon Ozoneffekt Positiv effekt 8** 8** 7 Ingen effekt 2 1 0 Negativ effekt 0 1 3 Signifikansnivå P<0,01 P<0,01 n.s p= 0,090 Positiv effekt = minskning, negativ effekt = ökning, ingen effekt = ingen förändring av smärta (VAS). *-signifikans nivå, n.s = non-signifikat, ozoneffekt = differens på test-och kontroll-tänder efter utförd behandlingen. Siffror betyder antal försökspersoner. Tabell 4. Jämförelse av smärtförnimmelse hos försökspersonerna före Behandlingstillfälle I och före Behandlingstillfälle II. Luftblästring Luftblästr+ozon Ozoneffekt Positiv effekt 5 4 3 Ingen effekt 0 1 4 Negativ effekt 4 5 2 Signifikansnivå n.s n.s n.s Positiv effekt = minskning, negativ effekt = ökning, ingen effekt = ingen förändring av smärta (VAS). *-signifikans nivå, n.s = non-signifikat, ozoneffekt = differens på test-och kontroll-tänder efter utförd behandlingen. Siffror betyder antal försökspersoner.

22

23 No. Tabell 5. Patientlista vid Behandlingstillfälle I. Test Tooth Pain scale according to VAS before Ozone Therapy Pain scale according to VAS after Ozone Therapy Selected Teeth Tabell 6. Patientlista vid Behandlingstillfälle II. Control Tooth Pain scale according to VAS before Placebo Therapy Pain scale according to VAS after Placebo Therapy 1 34 10 8 44 8 8 2 13 7 2 33 8 4 3 34 3 1 15 3 1 4 17 7,5 1 37 1 0 5 37 7 5 47 7 7 6 43 3 2 22 0 1 7 45 7 0 34 5 0 8 14 3 1 23 7 4 9 15 8 1 46 5 0 10 45 6 1 32 9 0 No. Test Tooth Pain scale according to VAS before Ozone Therapy Pain scale according to VAS after Ozone Therapy Selected Teeth Control Tooth Pain scale according to VAS before Placebo Therapy Pain scale according to VAS after Placebo Therapy 1 34 10 8 44 10 9 2 13 8 1 33 9 3 3 34 4,5 6 15 2,5 2,5 4 17 0 0 37 1,5 0 5 37 6 3,5 47 8 5 6 43 10 8 22 0 0 7 45 4 1 34 1 0 8 14 6 2,5 23 5 3,5 9 15 6 0 46 4,5 2 10 45 9,5 0 32 7,5 5

24 Diskussion Syfte med vår studie var att undersöka om behandling med ozon på ilande tandhalsar ger upphov till skillnader avseende grad av besvär med ilande tandhalsar. Resultatet visade att ozon ger omedelbar lindring av symtom på test-tänder strax efter ozonpåslag samtidigt på kontroll-tänder efter skenbehandlingen (placebobehandlingen). Däremot var inte skillnaderna statistiskt signifikanta vid långtidsuppföljningen vare sig för test- eller kontrolltänder. Behandlingsprincipen med HD är att utreda och avlägsna orsaksfaktorerna i det individuella fallet. Det finns inom forskarsamväldet idag ingen konsensus om vilken behandling som är det mest effektiv. Men vanligt förekommande behandlingsprinciper är att blockera öppna dentinkanalsmynningar, initiera utfällning i dentinkanaler och/eller modifiera nervsensitiviteten (7). Nackdelen med dessa metoder är att de kräver upprepad eller kontinuerlig behandling för att uppnå en långtidseffekt, eftersom t.ex. sura födoämnen, plack (bakteriell syraproduktion), refluxsjukdom, bulimi nervösa och abrasiv tandborstteknik försämrar i avsevärd grad behandlingens resultat. Nytänkande måste därför till för att skapa en mer hållbar lösning av problematiken med ilande tandhalsar. En ny behandlingsmetod är ozonbehandling för att desensibilisera överkänsliga tänder/tandytor. Behandlingen med ozon väntas slå ut de bakterier som finns på den blottlagda dentinytan (35). Ozongas är ett av de starkaste oxidationsmedlen och har förmågan att döda bakterier, virus, svamp, mögel, sporer, pollen och så vidare. Under de senaste åren har ozonbehandling föreslagits som en alternativ icke-invasiv

25 behandling inom tandvården för att minska halten av kariesrelaterade bakterier. I sin in-vitro studie utvärderade Johansson et al. (35) den antibakteriella effekten av ozon på kariogena bakteriella arter. Suspensioner av Actinomyces naeslundii (ACTCC12104), Lactobaciller casei (NCTC 151) och Streptococcus mutans (NCTC 10499) utsattes för ozongas under 10, 30 och 60 sekunder, respektive. Ozongas levererades från ozongeneratorn KaVo Healozone TM 2130C (Curozone; KaVo Biberach/Riss, Tyskland) med ett flöde 615 ml/mm och med en ozonkoncentration på 2100ppm. Resultatet visade att upp till 99,9% av dessa bakterier eliminerades efter ozonexponeringen på 60 sekunder. Ozongas har en hög oxidationspotential. En studie (5) antyder att oxidationstester på kalciuminnehållande ytor hade ledd till bildning av kalcium-oxalat som har förmågan att blockera dentintubuli. Den förklaringen är baserad på den hydrodynamiska smärtteorin som är allmänt accepterad. En annan förklaring till varför ozon kan utnyttjas för behandling av känsliga tänder skulle vara att ozongas genom oxidationen skadar intradentala nervändarna hos typ A-delta nervfibrer (5) och på så sätt minskar sensibilitet. Alla tio personer som hade anmält intresse till vår studie fick delta i den. Inklusions- och exklusions kriterierna kontrollerades, personerna fick lämna sitt medgivande i samtycksformulären och lämpliga tänder valdes ut för studien. Sammanlagt var det två behandlingstillfällen med mellanrum på tre månader. I den här studien användes luftblästring på HD som ett relevant kriterium för att uppskatta deltagarnas smärttillstånd. Utvärdering av både ozon- och sken-behandlingar på test- och kontroll-tänder baserades på försökspersonernas subjektiva bedömningar. Registrering av patientens

26 självupplevda obehag/smärta före och efter behandlingen skedde med hjälp av VAS-skalan och grad av uppskattad smärtan noterades i journalen. Studien var inte blind för behandlaren, men försökspersonerna visste inte vilken tand som skulle behandlas och vilken tand som skulle inkluderas som en kontroll-tand. För närvarande finns det ingen speciell metod för smärtbedömning som anses vara idealisk vid uppskattningen av smärta/obehag på känsliga tänder. I den här aktuella studien användes VAS-skalan, som det gyllene standardverktyget för bedömning av smärta hos försökspersonerna vid behandling av hypersensibla tänder. Den här metoden tycks vara tillförlitlig, reproducerbar, lätt att använda, känslig för behandlingseffekt och validerad (3). Men man ska alltid ha i åtanke att alla individer har olika grad av smärttröskeln och att den kan variera från ett tillfälle till ett annat. Svagheten med HD är att det går i skov. Personen kunde vara symptomfri just den perioden/dagen när han/hon deltog i studien. Konsekvenser blev då att personerna kunde uppleva och uppskatta obehag/smärta annorlunda vid olika behandlingstillfällen och att studieresultaten kunde påverkas negativt. Munhålan inspekterades vid varje besökstillfälle för att kontrollera om några patologiska förändringar uppstod i samband med ozonbehandlingen. Ingen person rapporterade negativ inverkan av ozonpåslag på den orala slemhinnan. Däremot uppskattade en person högre grad av smärta efter ozonbehandling på test-tanden än före ozonpåslag vid andra besökstillfället (från grad 4,5 till 6 på VAS-skalan). Syftet med den här studien var att undersöka om ozon och samtidig luftblästring ger omedelbar och långsiktig effekt mätt i minskad