KUSK delrapport Relatedness Fyrbodal Østfold Pilotstudie av gränsregionens ekonomiska komplementaritetsstruktur
Författare: Martin Henning Karl-Johan Lundquist Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet i samarbete med Ljubica Nedelkoska 2014 Omslagsbild: Depositphotos.com/michaeldb
Förord Projektet KUSK (kunskap, utveckling, statistik och kommunikation) bedrivs inom ramen för Interreg Sverige Norge. Det är ett gränsöverskridande samarbete inom ramen för EU-programmet Interreg med mål att stärka samarbete över gränser i EU och angränsande länder. Programmet stödjer projektverksamhet mellan länderna för att stärka regionens attraktivitet och konkurrenskraft. Området för Interreg Sverige-Norge sträcker sig på båda sidor om riksgränsen från nordligaste Jämtland/Trøndelag till Västra Götalandsregionen i söder. Syftet med projektet KUSK är att bidra med kunskapsunderlag för arbetet med vision och strategi för tillväxt i gränsregionen. I arbetet deltar kommuner i regionen och olika regionala organisation med ansvar inom ramen för tillväxt och utveckling. Arbetet leds av en styrgrupp med företrädare för dessa aktörer. Projektet pågår 2011-2014. Svensk projektägare är Västra Götalandsregionen och norsk projektägare är Østfold Fylkeskommune Denna rapport är en fördjupningsstudie inom området skill relatedness, om hur kunskaper och färdigheter hos arbetskraften kan bidra till en regions omvandling och långsiktiga ekonomiska framgång. Sådana analyser har tidigare utförts för bland annat Skåne, Stockholmsregionen, Amsterdam/Rotterdam, Saarland och Västra Götaland-Halland. Denna pilotstudie är den första crossborder studien. Vi hoppas att pilotstudien ska bidra till kunskap och ökad nyfikenhet om faktorer som bestämmer långsiktig ekonomisk framgång och i ett längre perspektiv till ett alltmer målinriktat arbete för tillväxt och utveckling. Uddevalla februari 2014 Christian Martins Biträdande Förbundsdirektör i kommunalförbundet Fyrbodal och Ordförande för styrgruppen KUSK 3
Summary in English: Relatedness Fyrbodal-Østfold. A pilot study of the economic complementarity structure of cross-border regions By Martin Henning and Karl-Johan Lundquist, Lund University, Sweden, in cooperation with Ljubica Nedelkoska The interest in cross-border regions has increased dramatically in the recent decades. The economic potential of cross-border integration has been a major topic of discussion, especially with the ambition of the European Union to increase the innovative potential and competitiveness of regions across Europe. However, new analytical methods need to be devised for the specific analyses of cross-border regions, aiming towards relevant and tailor made cross-border policies. This report is a pilot study to further develop the methodology of regional skill relatedness analysis to analyze human capital and skills complementarities in cross-border regions. Specifically, this method is here applied to the border region between West Sweden-Southern Norway (Fyrbodal-Østfold). Skill relatedness analysis represents the economy as a network of industries that to varying degrees are dependent on the same type of human capital, or skills, for their activities. This network, industry space, stresses that industries are not isolated units in the economy, and makes no a priori distinction between manufacturing industries and services (or other broad sectors of the economy, which today are becoming increasingly integrated). In this network of industries, we plot the economic profiles of the different parts of the cross-border region. It is important for regions to know their profile, because firms that are surrounded by many related industries in the close vicinity may easier draw from benefits such as relevant knowledge spillovers, access to competent labor and creation of new economic combinations. In fact, the regional profiles in industry space are not just a representation of the dominant industries in the region. More importantly, it is a picture of the latent skill set of regions, represented by the present industries. This skill set can be used for the present set of industries, but also to create new combinations in related industries. Of prime interest is of course how the different parts of a cross-border region can develop human capital complementarities with increased cross-border integration. In this report, we devise a complementary graph to compare the economic profiles of the different parts of the cross-border region. Our preliminary findings indicate that the different parts of the cross-border region Fyrbodal- Østfold have very distinct economic profiles in industry space. Surprisingly few industries share a high specialization on both sides of the border. However, both sides of the border share the feature that they lack important resources in some distinct parts of industry space. Developing these competence fields further will be difficult even with increased integration, though probably not impossible. More interesting, however, are the parts of industry space where the different parts of the cross-border region have divergent, but related, specialization patterns. In particular, industries that can find related resource environments at the other side of the border may be subject to benefits from increased cross-border integration. This report takes the first step towards a quantitative measurement of cross-border complementarities of the skill set of regions, a more detailed discussion about the specificities of regional economies, and a dialogue about the relevant policy measures needed to develop crossborder integration further. Methods for analyzing this are currently under rapid development, and this study is a contribution to an increasingly vivid and sophisticated debate about regional integration, regional resource bases and skill relatedness. 4
Introduktion De senaste decennierna har intresset för gränsregioner ( cross-border regions ) ökat starkt inom såväl policykretsar som i forskarsamhället. Från en europeisk horisont har intresset sitt ursprung i de politiska och sociala utmaningar som uppstod i kölvattnet av andra världskriget. Dessa handlade om att en ökad integration mellan gränsregioner, framför allt de som överskred de gamla frontlinjerna, skulle bidra till att stärka fred och politisk stabilitet i Europa. Efterhand har den politiska dimensionen allt mer knutits till gränsregionernas strategiska roll som förlöpare när det gäller att nå EUs övergripande integrationsmål, och inte minst för att underlätta integrationen av de nytillkomna medlemsländerna från det forna östblocket. Parallellt med denna utveckling har intresset för gränsregioner knutits alltmer till förhoppningar som berör ekonomisk utveckling, strukturell förnyelse och ökad innovationsförmåga. Dessa förhoppningar går hand i hand med EUs målsättning att bli världens mest innovativa och konkurrenskraftiga ekonomi. Gränsregionernas strategiska roll för ekonomisk tillväxt och förnyelse kan idag sägas vara det dominerande motivet för det ökade intresset. Idag finns ett drygt hundratal gränsregioner identifierade inom EU. Heterogeniteten och variationen är dock slående. Listan av gränsregioner spänner från centraleuropeiska Centrope, med nästan 7 miljoner invånare och som innefattar gränsregioner från fyra länder med metropolen Wien i centrum, till den lilla perifert belägna gränsregionen Haparanda-Torneå längs den svensk-finska gränsen med cirka 20 000 invånare. Graden av och karaktären på integration varierar också högst påtagligt mellan olika gränsregioner, från sådana gränsregioner där integrationen är nästan obefintlig eller som präglas av relativt enkla asymmetriska flöden byggda på stora skillnader i pris- och kostnadsläge, till sådan integration som innefattar skapandet av nya komplementariteter och kunskapsintensiva flöden med dynamiska effekter. De specifika historiska, geografiska, ekonomiska och politiska faktorer som präglar en gränsregion ger således de grundläggande förutsättningarna för integrationen, samtidigt som dessa faktorer ofta utgör begräsningar för en framgångsrik integration. Det är i detta spänningsfält gränsregionsproblematiken måste förstås. Där skillnader i ekonomisk specialisering, näringslivsstruktur, efterfrågans karaktär, faktoruppsättningar och affärskulturer mellan olika delar av en gränsregion utgör de viktigaste drivkrafterna för integration, skapar de ibland också barriärer som hindrar ytterligare integration. Denna rapport är en inledande pilotstudie för analysera graden av komplementaritet och potentiella synergieffekter inom branscher med likartade kompetenskrav på arbetskraften i ett gränsregionalt sammanhang i Fyrbodal-Østfold. Sådana komplementariteter utgör en av de teoretiska aspekter som den omfattande litteraturen kring cross-border regions lyfter fram som den kanske viktigaste förutsättningen för en kunskapsdriven integrationsprocess som på långsikt kan bidra till förnyelseförmågan på båda sidor av gränsen. Hittills har detta i litteraturen endast givits mycket begränsad empirisk belysning. Det är viktigt att redan nu påpeka att vi inte kommer att analysera eventuell integration mellan komplementära områden, utan endast visa var i näringslivsstrukturen olika typer av komplementariteter kan tänkas uppstå. Analysen kan därmed ses som ett första steg för att i detalj studera integrationsprocessen inom särskilt intressanta kompetensområden i regionen, och identifiera vilka specifika barriärer som kan vara speciellt viktiga att montera ned för att öka möjligheten att fullt ut utnyttja regionala komplementariteter. 5
Utgångspunkter och syfte Omvandling och kvalitativ förändring av regionala ekonomier är en viktig förutsättning för långsiktig ekonomisk framgång och konkurrenskraft. Men en regions förmåga till omvandling är inte obegränsad. I viss mån möjliggörs, och begränsas, omvandlingsförmågan av etablerade strukturer och resurser i regionen, till exempel närvaron av kunskaper och färdigheter hos arbetskraften. För att ta reda på var regionala framtida ekonomiska möjligheter sannolikt finns, behöver man kartlägga ekonomins resursstruktur och utgångspunkterna för omvandlingen. Samtidigt är vi vana att avbilda regionala näringslivsstrukturer som ett antal isolerade branscher eller klusterbildningar, där skillnaden mellan industri och tjänstesektor är skarp. Detta är delvis en föråldrad bild. Sådana bilder kan kompletteras med nya perspektiv. Nya verktyg behövs för att beskriva regionala ekonomiska strukturer i dagens komplexa och kunskapsbaserade ekonomi. Detta gäller inte minst i gränsöverskridande regioner, där metoder för att anlysera hur delregioner kan komplettera varandra på olika områden behöver utvecklas ytterligare. I den omfattande litteraturen kring cross-border regioner finns på sina håll teroetiska diskussioner kring betydelsen av komplimetariteter. Dock utvecklas relativt sällan ingående kvantitativa metoderför att mäta dessa, eller empiriska undersökningar som visar vad eventuella komplimetariteter kan betyda för integrationsprocesser i gränsregioner. Syftet med denna pilotstudie är att undersöka möjligheterna att använda metoden Skill relatednessanalys för att analysera gränsregionens Fyrbodal-Østfolds ekonomiska resursstruktur(er) ur ett nytt perspektiv. Skill-relatedness analyser har utförts för bland annat Skåne, Stockholmsregionen, Amsterdam/Rotterdam, Saarland, och Västra Götaland-Halland. 1 En viktig premiss för analysen är att branscher och produktionsområden inte är oberoende av varandra. Istället delar de, i varierande grad, samma eller liknande typer av resurser i sektorsöverskridande samband. Med andra ord är branscher i olika grad relaterade till varandra. Metoden tar också sin utgångspunkt i att regionala resurser bildar basen inte bara för nuvarande industristruktur, men också framtida utveckling. Pilotprojektet använder sig av redan etablerad information om hur branscher i Sverige är relaterade i termer av de kunskaper och färdigheter de använder sig av hos arbetskraften. Genom sådana relatedness-länkar bildar branscherna i ekonomin därmed ett sektorsöverskridande nätverk, Industry Space. I detta nätverk kan regionala näringslivs- och resursprofiler tecknas och jämföras. Rapportens disposition är som följer. I nästa del diskuterar vi några teoretiska perspektiv på gränsregioner och resurskomplementariteter i sådana regioner. Därefter följer en översiktlig redogörelse för skill relatedness metoden och hur den använts i denna rapport. Efter detta följer några inledande empiriska illustrationer för gränsregionen Fyrbodal-Østfold. Regionens ekonomiska resursstruktur tecknas översiktligt i industry space, och vi utvecklar också en jämförelse mellan näringsliven på den svenska och norska sidan gränsen. Pilotstudien avslutas med slutsatser och diskussion om möjligheter och begränsningar för vidare studier om resurskomplementariteter i gränsregionen. 1 Analysen av Stockholmsregionen finns på http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/sv/publikationer/2012/pages/stockholmsregionen-ur-ett-nyttkompetensperspektiv.aspx. 6
Resurskomplementaritet i gränsregioner Cross-border samarbeten och integrationen i cross-borderregioner har varit föremål för både omfattande politikåtgärder och intensiv forskning under de senaste decennierna. Inte minst mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen har många initiativ uppstått, ofta med stöd av EU. Integrationen i en potentiell cross-borderregion kan anta många olika former på skalan från fullständigt individuella regioner till fullständig integration. I det sistnämnda fallet är det egentligen inte meningsfullt att egentligen tala om olika regioner i funktionell mening. Regional integration och regionförstoring mellan regioner inom ett land diskuteras ofta. Inom cross-border samarbete lägger man ofta till villkoret att det ska finnas [ ] ett mer eller mindre institutionaliserat samarbete mellan näraliggande subnationella myndigheter över nationsgränser. (Perkmann 2003 s. 155, vår översättning). Den politiska dimensionen i cross-border samarbeten är viktig, men samarbete mellan myndigheter är en, bland många, funktionella former som cross-border integration kan anta. Länkarna mellan regioner kan dessutom vara av exempelvis ekonomisk, arbetsmarknadsmässig eller kulturell karaktär. I de Nordiska länderna finns förhållandevis goda förutsättningar för cross-border integration. Dels finns en samarbetstradition tradition i följd av Helsingforsavtalet (1962), och dels är de språkmässiga hindren, med något undantag, begränsade. Men även om de skandinaviska länderna vid en första anblick verkar ha fler likheter än skillnader, skall inte betydelsen av regionernas inbäddning i skilda nationella system underskattas. Lundquist & Winthers (2006) analyser av Öresundsregionen visar att näringslivsutvecklingen på de olika sidorna sundet skiljer sig markant åt på flera centrala områden. De institutionella och organisatoriska strukturerna som näringslivet är inbäddat i visar på stora skillnader. Det gäller inte minst de två nationella innovationssystemens uppbyggnad och funktionssätt. Det svenska mer monocentriska (och delvis Stockholmsdrivna ) innovationssystemet präglat av högteknologi, storskalighet och radikala innovationer står exempelvis i kontrast till det danska mer polycentriska och inkrementellt drivna innovationssystemet. I praktiken är det inte heller så lätt att skilja olika dimensioner av integration, eller skapande av länkar mellan regioner, åt. Starkare ekonomiska länkar mellan regioner eller arbetsmarknadsmässig integration har ju ofta en förutsättning i att samarbeten också etableras på politisk och administrativ nivå. I detta sammanhang är gränsregionen mellan Sverige och Norge ett intressant exempel. Gränskommittén Østfold-Bohuslän-Dalsland bildades redan 1980 och ersattes 2014 av Svinesundskommittén. Det finns idag en rad initiativ för att främja både funktionell regional integration och studier kring integrationens utveckling med hjälp av förbättrade analysunderlag (Statnord) och analytiska kunskaper (t.ex. KUSK-projektet). Litteraturen kring potentiella fördelar med ökad regional integration över nationsgränser är omfattande. De ekonomiska aspekterna av sådan integration förefaller komma allt mer i centrum för diskussionen, från att tidigare i större grad ha fokuserat på politisk och institutionell integration. Winther och Lundquist (2006) och Lundquist och Trippl (2013) konstruerar sorteringsmallar för att särskilja olika typer av ekonomiska effekter av cross-border integration. Generellt sett kan man särskilja mellan följande ekonomiska dimensioner: Faktor- och konsumentmarknader. Cross-borderintegration ses ofta som en mekanism för både att utvidga konsument- och faktormarknaderna, och göra dem kvalitativt annorlunda. På konsumentmarknaderna framhävs effekterna av större regionala marknader, och 7
relaterat till detta positiva effekter av ökad konkurrsens. För att detta skall kunna realiseras behövs dock en viss harmonisering av standarder och kanske i viss mån konsumentpreferenser över olika delar av cross-borderregionen. Vad gäller faktormarknaderna intar diskussionerna om integration på arbetsmarknader en särställning i cross-bordersammanhang. Åtgärder för att underlätta funktionell cross-borderintegration syftar ofta till att integrera de regionala arbetsmarknaderna, genom till exempel harmonisering av skatte- och pensionsregler och underlättad pendling. Integrationen inom Øresundsregionen är ett bra exempel på en långt gången sådan cross-borderintegration. Man ska dock hålla i minnet att regional integration på arbetsmarknaderna inte bara handlar om möjligheterna för fler att pendla inom en cross-borderregion. Lika intressant, eller kanske ännu mer intressant, är frågan om vilka som pendlar, och vilken typ av ny kompetens som företagen får tillgång till via ökad cross-border integration. Men andra ord, vilka nya kompetensbaser som skapas för företagen i en cross-border region, jämfört med delregionerna var för sig. Produktion och specialisering. Ökad regional integration kan ha effekter för företag på andra sätt än via faktor- och konsumentmarknaderna. Det kan även förändra förutsättningarna för produktion i regionen, och relationerna till andra regionala producenter. Litteraturen framhäver i detta sammanhang i synnerhet möjligheter till arbetsdelning och specialisering inom cross-borderregioner. Denna diskussion går tillbaka till traditionell ekonomgeografisk teori. Genom minskade transaktionskostnader och geografisk närhet förbättras företagens möjligheter till samarbeten med andra företag i regionen. Företags regionala samverkan och specialisering till olika delar av värdekedjan (vertikalt samarbete) är kanske den mest kända formen av regionala samordningsvinster. Det mest kända exemplet på detta är de så välstuderade industriella distrikten i norra Italien. Man kan också tänka sig att företagen kan dra nytta av samarbeten, eller omedveten interaktion, med producenter av liknande produkter (horisontellt samarbete). Man ska dock komma ihåg att den geografiska närheten i sig inte är tillräcklig för att olika typer av effekter av samlokalisering, agglomerationseffekter, ska uppstå i en region. Litteraturen på området lyfter ofta fram betydelsen av tillit mellan aktörerna för att de skall kunna koordinera sina arbeten och samverka. Det är också viktigt att påpeka att samlokalisering kan leda till att priserna på faktormarknaderna höjs, i och med att den regionala konkurrensen om produktionsfaktorerna riskerar att öka. Innovation. En dimension av regional integration som är relaterad till de ovanstående, men som ofta lyfts fram som en egen dimension, är möjligheten till ökad innovationsförmåga. Denna förändras dels genom företagens möjligheter till ökat samarbete och kunskapsutbyte, men också genom förändrad tillgång till arbetskraft. Individerna i arbetskraften är bärare av specifikt humankapital som genom rörlighet kan ge upphov till kunskapsspridning. En innovationsdriven utveckling i gränsregioner kan ses som den mest avancerade formen av integrationsprocesser. Den geografiska, funktionella och sociala närheten och tätheten som krävs i kombination med rätt komplementaritet i kunskaps och komptensstrukturer återfinns emellertid sannolikt bara i begränsad omfattning i de flest cross-border regions. Lundquist & Trippl (2013) menar att en utveckling där regionala innovationssystem på olika sidor av gränsen smälter samman till ett i det närmaste är att betrakta som en utopi i de flesta fall. Däremot kan det ske en partiell hoplänkning kunskapsflöden och 8
innovationslänkar mellan de komptensområden där fördelaktiga komplementariteter återfinns om övriga barriärer för integration är låga. En central fråga inom cross-borderintegration är hur utvecklande av synergieffekter bäst sker inom dessa olika dimensioner: genom att utnyttja skillnader eller likheter mellan regionerna. Klassisk handelsteori förutspår att skillnader mellan delregioner utvecklas över tid (om handel mellan regionerna tillåts) i enlighet med komparativa fördelar. Sådana teorier poängterar hur synergieffekter, kanaliserade genom specialisering och handel, uppstår genom skillnaderna mellan regioner. En annan litteratur inom ekonomisk geografi har nyligen poängterat hur skillnader inom cross-border regioner kan ha sitt ursprung i hur delregionerna genomgått drastiskt åtskilda historiska händelseförlopp, och att de kan ha olika roller i de nationella regionala systemen. I Öresundsregionen, till exempel, har delregionerna på respektive sida sundet vitt åtskilda positioner i respektive nationell ortshierarki. Köpenhamn har länge varit centralpunkten i den danska ortshierarkin för såväl traditionella urbana aktiviteter men även en del tillverkningsindustri. Tidigare intog Skåne och Malmö en tämligen perifer del i den svenska regionala hierarkin, med en näringslivsstruktur och kontaktstruktur som kraftigt skilde sig från Stockholmsregionen. Kraftigt olika delregioner med skild industristruktur gör också att branschmässiga konjunktursvängningar kan mildras i en integrerad region som helhet. Det kan också finnas anledning att fundera hur skillnader mellan den industriella strukturen i delregioner i en cross-border region kan påverka regionens innovationskapacitet. Till detta ska vi återkomma nedan. Även om en stor del av litteraturen betonar hur skillnader mellan cross-borderregioner kan utnyttjas och leda till synergier, torde det inte vara ovanligt att regionerna inom ett cross-border samarbete (över tid) har utvecklat avgörande gemensamma drag. I många fall kanske regionerna tidvis har delat historisk utveckling och kanske grundläggande ekonomiska faktoruppsättningar. Vissa grundläggande likheter mellan regionerna kan vara en förutsättning, eller i alla fall en underlättande faktor, för att synergieffekter mellan regionerna alls skall ha möjlighet att uppstå. Kanske kan den litteratur som handlar om optimala skillnader inom innovationsteori möjligen också användas för att diskutera utvecklingen mot framgångsrika cross-border regioner. Detta teoretiska perspektiv betonar att den bästa förutsättningen för att regionala komplementariteter i cross-borderregioner skall kunna uppstå är att delregionerna har vissa olikheter och specialiteter, men ändå inte är så splittrade mellan olika produktionsområden att samarbeten alls ska kunna vara konstruktiva. Med andra ord kan man, som Lundquist och Trippl (2013) framhäver, argumentera att komplementariteter inte uppstår mellan vilka delar av näringslivet som helst och mellan regioner av vilken karaktär som helst. I sammanhanget har begreppet optimalt kognitivt avstånd mellan olika aktörer används för att beskriva när gynnsamma förhållanden råder. Det handlar om att aktörerna i fråga om kunskapsbas och kompetenser måste vara så lika att de förstår varandra, men samtidigt vara tillräckligt olika för att de skall ha något att lära sig av varandra. Framför allt torde sådana effekter vara konstruktiva mellan företag i relaterade branscher. I denna rapport avser vi med relaterade branscher sådana som delar beroende av delvis liknande humankapital eller färdigheter hos arbetskraften. Vi kallar sådana företag för skill related (Neffke och Henning 2013). Neffke m.fl. (2011) och Frenken m.fl. (2007) menar att inbäddningen av företag i de regionala kunskapsstrukturerna, det vill säga regional närvaro av relaterade verksamheter, spelar stor roll både 9
för företagens och branschernas kortsiktiga tillväxtpotential, men också för den framtida utvecklingen av en region. Genom att vara inbäddade i regionala kunskapsstrukturer kan företag dra nytta av kunskapsspridning och utbyte av arbetskraft. Det är i denna diskussion som föreliggande rapport tar sin utgångspunkt för cross-borderdiskussionen om gränsregionen Fyrbodal-Østfold. En viktig poäng i analysen av cross-borderregioner och potentialen för framtida synergieffekter och integration är då att analysera graden av koherens (samstämmighet) och splittringen i en crossborder regions näringsliv och de bakomliggande resurserna. För att analysera koherens och splittring i en cross-border region måste man noga bestämma sig för vilken dimension av integrationsytor, av de som nämnts ovan, man ska studera. I denna rapport fokuserar vi, som nämnts ovan, på skillnader och likheter i Fyrbodals och Østfolds resursstrukturer i termer av närvaro av relaterade branscher. Vi ser nämligen närvaro av branscher inte bara som en markering av produktionsstruktur, utan kanske främst som en representation för närvaro av kunskapsstrukturer i regionen, eller med andra ord närvaro av människor med branschspecifika kunskaper. Med denna utgångspunkt kan vi fråga oss: Vilka är Østfolds och Fyrbodals viktigaste specialiseringsområden inom näringslivet i termer av närvarande kunskaps- eller färdighetsstrukturer ( kompetensknippen )? I vilken mån är gränsregionens strukturer komplementära i kunskapshänseende? Vilken typ av integrationsprocesser kan förväntas ha störst potential mot bakgrund av funna specialiseringsmönster och komplementariteter? I samband med denna pilotstudie på området ställer vi även frågan: Vilka data finns tillgängliga för att ytterligare fördjupa beskrivningen av cross-border analysen med hjälp av skill-relatedness analysen? Denna fråga är också relaterad till undersökningar av vilka specifika barriärer av geografisk, institutionell och social karaktär som kan begränsa utnyttjandet av underexploaterade komplementaritetseffekter i gränsregionen. Skill relatedness och branschnätverket industry space Potentialen för regionala komplementariteter analyseras i denna rapport genom skill relatednessanalys (Neffke och Henning 2013). Delregionala profiler, och jämförelsen mellan dessa, presenteras i nätverket industry space. Detta närverk tar sin utgångspunkt i att näringslivet består av branscher som inte är isolerade, utan i olika grad beroende av liknande kompetenser eller färdigheter (skills). Sådana branscher kallar vi för relaterade. Som vi tidigare har konstateras, spelar regional närvaro av relaterade branscher roll inte bara för potentialen för kunskapsutbyten och samarbeten, men också hur nya branscher formas i regionen genom överföring av kompetenser till nya relaterade verksamheter. Metoden för att beräkna skill relatedness bygger på en analys av arbetskraftens rörlighet mellan branscher i den svenska ekonomin. Beräkningar av sådan skill relatedness har gjorts inom forskningsinitiativet Relatedness och långsiktig strukturell förändring vid Lunds universitet. Datan över arbetskraftens flöden härrör från Statistiska Centralbyrån (2008-2011). Tidigare forskning har 10
konstaterat att arbetskraften inte förefaller röra sig mellan vilka branscher som helst i näringslivet. Tvärt om finns det starka drag av strukturer i flödet av arbetskraft. Henning m.fl. konstaterade till exempel, i en analys av den arbetskraft som lämnade svensk fordonsindustri 1990-2008, att 29 av destinationsbranscherna (som arbetskraften gick till) stod för över hälften av flödena (av 755 möjliga branscher i ekonomin). Det är rimligt att anta att det finns starka incitament för arbetskraften att röra sig mellan branscher som är relaterade i termer av kunskaps- och färdighetsberoende. Anledningen till detta är att de kan använda åtminstone delar av sitt uppbyggda humankapital i dessa relaterade branscher. Individens kunskaper och färdigheter kommer till användning i nya kombinationer, vilket också utgör en källa till konstruktiv kunskapsspridning mellan branscherna. Skill relatedness måttet mellan branscher beräknas som en kvot mellan det observerade flödet mellan branscherna, och ett förväntat flöde som främst bygger på vilket flöde vi kan förvänta oss om flödet mellan två branscher endast står i proportion till branschernas andel av totala arbetskraftsflöden. Därmed korrigerar man för att vissa branscher, till exempel på grund av sin storlek, närmast automatiskt kommer att uppvisa större flöden än andra, beroende på helt andra effekter än skill relatedness. Är det flöde mellan två branscher som observeras i ekonomin större än det förväntade, kallar vi dem för relaterade. Man beräknar också den statistiska pålitligheten (signifikansen) i länkarna (för fullständig matematisk beskrivning av metoden, se Otto m.fl. 2013). För att få en överblick över vilka branscher som är relaterade till varandra kan vi teckna branschnätverket industry space (figur 1). 2 I grafen placeras noderna, som representerar branscher på 3-siffernivå i det industriella klassificeringssystemet (SNI eller NACE), så att mer sammankopplade branscher är tätare belägna i grafen så långt det är tekniskt möjligt. Detta ger en översiktsbild av hur branscherna är relaterade till varandra. Länkarna mellan branscherna är relatedness-länkar, men vi tar inte med alla länkar vi beräknat, utan bara de viktigaste och statistiskt sett signifikanta länkarna. Vi färglägger branscherna enligt deras övergripande tillhörighet inom det traditionella klassificeringssystemet (se teckenförklaring). Intressant nog verkar branscher, som vi intuitivt kan hänföra till olika delar av näringslivet bilda ansamlingar av relaterade branscher i industry space. Vi kommer kalla dessa ansamlingar kompetensknippen. 3 Till höger i nätverket bildar tillverkningsindustriella branscher (blå noder) ett samlat kompetensknippe. Många av dessa branscher verkar dela ett starkt beroende av liknande typer av kunskaper och kompetenser hos arbetskraften. Det finns också en tendens att mer avancerade delar av detta knippe (till exempel kommunikationsutrustning, medicin och instrument) är samlade i övre delen av knippet, nära en lång rad avancerade producentservicebranscher (till exempel data och programvaror, men också olika typer av forskning). Många av livsmedelsbranscherna är belägna i nedre delen av knippet, och förefaller dela kompetenslänkar med kompetensknippet kring jord- och naturbruk (mörkgröna noder). Handel och partihandel (mörkrosa branscher) är mycket centrala branscher i industry space, som binder samman stora delar av näringslivet genom vidsträckta kompetenslänkar. Fastighetsrelaterade branscher och byggbranscherna utgör ett kompetensknippe längst ner i industry space. Det finns även kompetensknippen med väldefinierade länkar kring service- och besöksnäring (lila noder till vänster i nätverket), kulturella branscher och 2 Graferna är framställda i programmen Cytoscape och Inkscape. 3 Namnen på branscherna i grafen är förkortningar av de officiella branschnamnen, som vi konstruerat för att förbättra läsbarheten i graferna. I vissa fall är det svårt att ge en rättvis bild av branschens innehåll genom korta namn. Fullständig lista över de korta namnen och deras officiella motsvarigheter finns i bilagan. 11
utbildningsbranscher i nätverkets övre del till vänster, samt finansiella branscher och ekonomiförvaltning längst upp i industry space. Industry space ger en bild av ekonomin som ett nätverk av branschöverskridande relationer. Istället för att branscherna ses som isolerade enheter, ses de i en kontext av relationer med andra branscher i kunskaps- och färdighetstermer. Om man tecknar regioners profiler i detta nätverk, blir det inte bara en representation av vilka branscher som är närvarande och viktiga i regionen, men lika mycket en representation av regionens kompetensbas och potential för framtida regional utveckling. 12
Figur 1: Industry space för svensk ekonomi 2008-2011. Branschernas tillhörighet i ekonomins traditionella sektorer indikeras av färgerna (teckenförklaring på nästa sida). 13
Skill relatednesstrukturer i gränsregionen 4 Skill relatedness analys kan användas för att beskriva en regions näringslivsprofil på ett nytt sätt, men också för att beskriva hur inbäddade branscher är i regionens kunskapsstruktur (det vill säga i vilken utsträckning det finns andra relaterade branscher, eller kompetensknippen, i regionen). Nedan tecknar vi Østfolds och Fyrbodals profiler i industry space. Vi använder oss av två typer av grafer: specialiseringsgrafer och inbäddningsgrafer. Specialiseringsgrafen markerar regionernas mest och minst specialiserade branscher, det vill säga speciellt viktiga (och mindre viktiga) branscher i regionen, jämfört med branschernas vikt i Sverige och Norge som helhet. I inbäddningsgrafen markeras vilka branscher som är relativt sett mest inbäddade i regionen, det vill säga de som har högst specialisering i relaterade branscher. 5 Sysselsättningsstatistiken för branscherna i Fyrbodal är hämtade ur Västdatabasen/SCB (2011). Data för Østfold härrör från GeoData Business Analysts baser (2012). 6 Det kan påpekas att de data som vi använder för den regionala specialiserings- och inbäddningsanalysen indikerar hur många som är anställda i en delregion (Fyrbodal), eller i företagen som härrör från en viss delregion (Østfold). Gränspendlarna kan dock sägas utgöra verkliga integrationsagenter - deras humankapital kan ju sägas tillhöra båda sidorna av gränsen (de bor på en sida och arbetar på en annan). Storleksordningen här är viktig ungefär 2 500 personer pendlade år 2010 och 2011 från Sverige till Østfold. Den sektoriella fördelningen är markant koncentrerad. Av pendlarna arbetade ungefär 24% inom tillverkning, 20% i byggnadsverksamheten och 19% inom vård 4 Vi använder industry space beräknat för svenska individers rörlighet på arbetsmarknaden även för tecknandet av Østfolds regionala profil. Det kan naturligtvis finnas skillnader mellan det svenska och ett tänkt norskt industry space, men nationella jämförelser har hittills konstaterat en stor stabilitet mellan länder. 5 Specialiseringen beräknas som lokaliseringskvot i branschen (specialiseringsgraferna) eller relaterade branscher (inbäddningsgraferna). Referensområde är de svenska och norska ekonomierna sammantaget. För beräkningen av inbäddningen (lokaliseringskvot i relaterade branscher) begränsar vi beräkning till de starkast relaterade branscherna i ekonomin. 6 En svaghet med denna data i detta sammanhang är att den härrör från data på företagsnivå, istället för arbetsställen som är brukligt i regional analys. 14
och omsorg (år 2011). Dessa personer skulle förtjäna en omfattande speciell studie. Till detta återkommer vi i slutsatserna. Østfold Specialiseringsgrafen för Østfold (figur 2) indikerar var regionen har sin strukturmässiga tyngdpunkt i industry space. Storleken på noderna (branscherna) relateras till antalet anställda i branschen i Østfold. Gröna konturer på noderna indikerar Østfolds starkast specialiserade branscher, medan röda noder (branscher) indikerar Østfolds minst specialiserade branscher. Det är tydligt att Østfold har en relativt sett stark position inom stora delar av de mer traditionella delarna av det tillverkningsindustriella kompetensknippet. Några exempel på sådana branscher är maskiner, papper, plast, kemikalier, oljeindustri och kanske framför allt flera olika typer av livsmedelsindustriella branscher. I Østfold tillhör läkemedel de mest specialiserade branscherna, tillsammans med flera andra branscher med anknytning till kemiindustrin. Det livsmedelsindustriella knippet är kanske också speciellt intressant för Østfolds del, i och med att även många branscher inom kompetensknippet kring jord- och naturbruk tillhör regionens mest specialiserade branscher. Detta gäller exempelvis odling och service till jordbruk. Ett kompetensknippe nära jordbruket, med delande av delvis liknande kompetenser, är det kring byggnadsverksamhet och fastighetsservice (längst ner i industry space). Också bland dessa branscher finns några av Østfolds mest specialiserade. Dock är det tillverkningsindustriella kompetensknippet starkt skiktat för Østfolds del. De övre delarna av tillverkningsindustrins knippe är bland de lägst specialiserade i regionen. Ofta tillhör dessa tillverkningsindustriella verksamheter dem som ibland etiketteras som avancerade eller FoUintensiva. Detta är till exempel fallet för kommunikationsutrustning, instrument och elektronikkomponenter. Likaså tillhör vissa branscher inom producentservice, till exempel datakonsulter och dataservice, till Østfolds minst specialiserade branscher. Detta hindrar dock inte att i synnerhet branschen datakonsulter har ett icke försumbart antal anställda regionen. Vissa av branscherna inom det finansindustriella kompetensknippet i övre delen av industry space finns också bland Østfolds minst specialiserade branscher. Detta är kanske inte så konstigt, med tanke på att dessa traditionellt är verksamheter som är starkt koncentrerade till storstadsområden. I figur 2 visade vi vilka branscher som är Østfolds mest och minst specialiserade. Den säger lite om den regionala resursmiljö som omger företagen i de olika branscherna. I figur 3 visar vi därför Østfolds profil genom att studera vilka branscher som Østfolds mest och minst inbäddade branscher (gröna respektive röda konturer). Det är vanligt att de regionala profilerna är ännu tydligare i inbäddningsgraferna än i specialiseringsgraferna. Detta gäller även för Østfolds del i figur 3. Grafen ger en intressant bild av de dominerande dragen i regionens kunskapsmässiga resursstruktur. De specialiserade branscherna i det tillverkningsindustriella kompetensknippet är även inbäddade i en förhållandevis stark regional resursstruktur. Detta gäller exempelvis branscher inom läkemedel, kemi och papper, men även många av livsmedelsindustrins branscher. Däremot är många branscher i de övre delarna av industry space, till exempel kulturella branscher, finansbranscherna, konsultverksamheter och flera andra tillverkningsnära servicesektorer, omgivna av röda konturer. Det innebär att de företag som är verksamma inom dessa branscher är inbäddade i relativt sett svaga regionala inbäddningsmönster. 15
Figur 2: specialiseringsgraf för Østfold. Branschernas (nodermas) storlek representerar antalet aktiva individer i branschen i regionen. Konturerna representerar regionens mest specialiserade branscher (grön), respektive minst specialiserade (röd). 16
Figur 3: inbäddningsgraf för Østfold. Branschernas (nodernas) storlek representerar antalet aktiva individer i branschen i regionen. Kransarna representerar regionens mest inbäddade branscher (grön) och minst inbäddade branscher(röd). 17
Fyrbodal Figur 4 visar Fyrbodals specialiseringsprofil i industry space. Åter igen representerar storleken på noderna branschens antal anställda i Fyrbodal. Gröna konturer indikerar regionens mest specialiserade branscher, och röda konturer regionens minst specialiserade. Fyrbodals starkaste specialiseringsområden är främst koncentrerade till ett väldefinierat antal områden. I synnerhet gäller detta vissa traditionella men även några mycket avancerade branscher inom det tillverkningsindustriella kompetensknippet. Jämfört med Østfold finns en starkare specialisering till exempelvis tillverkning av fordonsdelar, metallvaror och flygplansindustri. Även inom jordbruk, byggbranscherna och fastighetsförvaltning finns många av Fyrbodals starkast specialiserade branscher. Ett intressant kompetensknippe för Fyrbodals del är även det kring besöksnäringen till vänster i industry space, där flera branscher är bland Fyrbodals mest specialiserade. Fyrbodals svagaste specialiseringsmönster finns dels, liksom var fallet för Østfold, i övre delen av det tillverkningsindustriella kompetensknippet och vissa tillverkningsnära servicebranscher. Dels kan man konstatera att regionen har en relativt sett låg representation inom det finansiella kompetensknippet, vilket även var fallet för Østfolds del. Man kan också notera att många servicebranscher till höger i industry space har ett lågt antal anställda i regionen, även absolut sett. Inbäddningsstrukturen för branscherna i Fyrbodals regionala ekonomi visas i figur 5. Mönstret från Østfold upprepas här: många av Fyrbodals mest specialiserade branscher är också väl inbäddade. Detta gäller i synnerhet många branscher inom det tillverkningsindustriella kompetensknippet, jordoch naturbruk, byggbranscherna och vissa av branscherna i kompetensknippet kring besöksnäringen. De röda konturerna på många branscher inom tjänsteverksamheterna pekar klart på den relativt sett svaga resursmiljö som råder för dessa företag i regionen. 18
Figur 4: specialiseringsgraf för Fyrbodal. Branschernas (nodermas) storlek representerar antalet aktiva individer i branschen i regionen. Konturerna representerar regionens mest specialiserade branscher (grön), respektive minst specialiserade (röd). 19
Figur 5: inbäddningsgraf för Fyrbodal. Branschernas (nodernas) storlek representerar antalet aktiva individer i branschen i regionen. Kransarna representerar regionens mest inbäddade branscher (grön) och minst inbäddade branscher(röd). 20