Bulletinen N Y H E T E R F R Å N M O V I U M C E N T R U M F Ö R S TA D E N S U T E M I L J Ö N R 2 2 0 0 7 Den nya bostadsgården
Hammarby Sjöstad. Foto: Agneta Persson Bostadsgården ett privat eller offentligt rum? Av Ole Reiter, chef för Movium Under årtionden har bostadsgården varit i fokus i den bostadspolitiska debatten. Av det skälet har den varit föremål för såväl forskning som råd och anvisningar från myndigheterna. Än idag är bostadsgårdens användning som friyta för de boende prioriterad i svensk lagstiftning. Enligt plan- och bygglagen ska det finnas tillräcklig stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse på tomten eller på utrymmen i närheten av denna. Kraven ska tillgodoses i skälig utsträckning med hänsyn till bland annat kostnaderna. Begreppen tillräcklig och i skälig utsträckning indikerar att det är kommunernas byggnadsnämnder som bestämmer. Hur tillämpas bestämmelserna i dessa dagar då vi bygger mer än på mycket länge? Movium har behandlat frågan på ett seminarium, Den nya bostadsgården, i Stockholm. Vid seminariet studerades ett stort antal projekt och man kan skönja vissa tendenser. Förlängd bostad Gårdar på 1940- och 50-talet var tänkta som en förlängning av den egna bostaden. Gården var ett komplement med möjligheter att vistas ute, avskilt eller i samvaro med andra boende, för att lek och avkoppling oberoende av ålder eller fysiska resurser. Gården var helt enkelt till för de boende i husen. Den var ett halvprivat rum. Tyngdpunkten i användningen låg på barnens och de ungas utevistelse. Gården var i regel grön, med träd, buskar och planteringar. Synen på gårdarnas betydelse under 1940- och 50-talets 2
folhemsbyggande har sin bakgrund i uppmärksammade utredningar som visade på gårdarnas brister i den traditionella stadsmiljön. Ljus, sol och en vision om en social miljö baserad på grannskapet vägledde planeringen, liksom att man konstaterat att gatan som lek- och friyta för barn hade blivit för riskfull på grund av den växande bilismen. Slutsatsen var att gården skulle bli en halvprivat zon för de boende och gatan lämnas åt det offentliga livet. Halvprivat eller halvoffentlig Gårdarna i miljonprogrammets storskaliga bostadsmiljöer blev på grund av skala, enkelhet och gestaltningsmässig upprepning samt låga anspråk på underhåll och skötsel mindre privata än avsikten. Avsaknaden av tydliga revir innebär att miljön skulle kunna karaktäriseras som halvoffentlig trots sina cykelställ och sandlådor inom föreskrivet avstånd från bostadsentréerna. Och nu då? Stadsmässighet är en utgångspunkt för dagens planering i ytterstad såväl som i innerstad. Eftersträvade kvaliteter är täthet i bebyggelse, inte bara av ekonomiska skäl. Stadsmiljön som helhet utgår inte längre från en separering av trafikslagen, utan att trafik i högre grad sker på de gåendes villkor. Ungefär som i staden innan trafikutvecklingen ledde oss till folkhemsbyggande och miljonprogram. Men gårdarna då, de som var tänkta som, och enligt planoch bygglagen fortfarande avses vara, en tillräcklig stor friyta, lämplig för lek och utevistelse? Balkonger och uterum Inledningsvis får vi konstatera att ett genomgående drag i det nutida byggandet är stora, individuella uteplatser med balkonger och stora inglasade uterum samt (följaktligen?) små gårdar. Följderna kan anses vara två. Den första är att gårdarnas storlek (litenhet) innebär att aktiviteter av de flesta slag automatiskt leder till störningar. Det finns alltså varken fysiskt utrymme eller opinionsmässigt underlag för att gestalta närmiljön utifrån eventuella behov av Gårdarna i miljonprogrammets storskaliga bostadsmiljöer blev på grund av skala, enkelhet och gestaltningsmässig upprepning samt låga anspråk på underhåll och skötsel mindre privata än avsikten gemenskap eller för barns och äldres behov. De flesta exemplen visar en representativ gård, gestaltad för att ge prestige åt de boende och tillgodose deras narcissistiska behov. Den kan karaktäriseras som en installation ett tittskåp. Den sociala kontrollen i denna miljö är stark. Den tidigare halvprivata gården har blivit (halv)offentlig med starka inslag av ordning och kontroll. Den andra är att kommunen tvingas tillgodose behov av närlek och utevistelse i den offentliga miljön i stadens offentliga rum. Aktiviteter av de slag som förr utgjorde en del av den halvprivata sfären solbada, fika, leka med småbarnen, läsa tidning eller spela boll flyttas till den tidigare representativa och offentliga miljön. Privatlivet invaderar Det vi ser idag i nya stadsdelar är att det privata livet i hög grad invaderat de offentliga platserna. Aktiviteter som exempelvis förutsätter träningskläder, shorts eller bikini, liksom livsstilar som förr var en del av den (halvprivata) sfären, visas i dag upp i full offentlighet. Följden av denna utveckling oberoende av vad som är orsak och verkan är att det offentliga livet i staden har privatiserats. Den offentliga och sociala kontrollen i det offentliga rummet har minskat i motsvarande mån. Slutsatsen av Moviums seminarium om den nya bostadsgården är att den är ett uttryck för en förändring måhända på såväl gott som ont av livet i staden. Bostadsgården gestaltas som ett offentligt, representativt rum och det offentliga rummet förr med tyngdpunkt på det allmängiltiga och offentliga livet privatiseras genom att det ska ge rum åt människors privata och personliga behov. I det korta perspektivet är det uppenbart att dagens värderingar i synen på offentligt och privat kommer att ställa en rad nya krav på förvaltaren av stadens offentliga rum! I ett längre perspektiv med nya förändringar i stadskulturen kanske det vore klokt att oberoende av dagens värderingar slå vakt om god rymlighet för bostadsgårdarna i dagens byggeri för att möta framtida värderingar avseende privat och offentligt. Hammarby Sjöstad. Foto: Titti Olsson Lieberg 3
Vad ska vi ha bostadsgården till? Av Titti Olsson Lieberg, journalist och redaktör på Movium Var går gränsen? Hammarby Sjöstad. Foto: Agneta Persson Anders Jönsson är landskapsarkitekt och jobbar på Andersson Jönsson Landskapsarkitekter AB i Stockholm. Hans kontor har ritat många bostadsmiljöer. I Hammarby Sjöstad, till exempel, är det Andersson Jönsson som ritat de flesta gårdarna nio stycken. Hammarby Sjöstad är en bra stadsdel att utgå från om man vill försöka se vilka trender som råder kring utformningen av nya bostadsgårdar. Det är en sammanhållen stadsdel byggd under samma tid, vilket gör att man kan se mycket på samma plats. De äldsta gårdarna i Hammarby Sjöstad är fem sex år gamla, och Anders Jönssons kontor var med redan i första etappen. Enligt honom måste följande kriterier vara uppfyllda för att en yta ska kunna definieras som en gård: avgränsning, tillänglighet och användbarhet. AV G R Ä N S N I N G Det måste finnas en avgränsning mot omgivande fastigheter, gator, parker och andra gårdar. Skalan är viktig. Blir ytan för stor går känslan av överblickbarhet förlorad och då försvinner också gårdskänslan. Känsla av ansvar hänger också ihop med begreppet avgränsning. Det finns storgårdskvarter där gården är jättelik, men där man trots det upplever att man har social kontroll, det vill säga att man vet vem som vistas på gården. Gör man det så känner man också ansvar. Men om avgränsningen är dålig, om det till exempel är lätt för andra som inte bor där att passera, då vet man inte riktigt vad som är privat och vad som är offentligt. Då går ansvarskänslan och därmed gårdskänslan förlorad, säger Anders Jönsson. T I L LG Ä N G L I G H E T Det måste finnas entréer till utemiljön direkt från husen. Om de saknas upplever de boende inte att gården är till för dem. A N V Ä N D B A R H E T Det måste finnas utrymme för olika verksamheter. Om till exempel barnen inte kan leka på gården är det ingen riktig gård. Om man inte vågar eller kan förvara sin cykel, sina utemöbler eller barnens leksaker ute uppstår heller ingen äkta gårdskänsla. Gården ska vara som ett större vardagsrum, en förlängning av den egna bostaden. Det ska kännas tryggt där. Känns det inte privat ja då är det något annat, säger Anders Jönsson. Om ovanstående kriterier definierar själva begreppet gård, vad kännetecknar då en bra gård? Som svar på den frågan lyfter Anders Jönsson fram fyra basfaktorer: rum i rummet, en samlad, fri och öppen yta, växter med trädgårdskaraktär och beständighet genom god kvalitet. 4
R U M I R U M M E T Det första han nämner är möjligheten att skapa rum i rummet. Om en gård ska vara bra måste man kunna bryta ner skalan, och allra helst hitta flera olika skalor av rumslighet. Även detta har med gårdens storlek upplevelsen av rymlighet att göra. En större och rymligare gård ger självklart fler möjligheter än en liten gård som upplevs som trång. Det allra bästa är om man kan hitta en glidande skala mellan den privata bostaden och gården, om man liksom kan gå från något helt privat ut i något halvprivat och väl ute på gården både hitta nya avgränsade rum, där man får vara ifred, och rum där man kan vara många samtidigt. Sådant går att åstadkomma om gården är rymlig. Om gården är liten kan den visserligen bli mycket intim. Men man blir också uttittad där eftersom man inte har någonstans att ta vägen. Om man känner att alla kan titta på en när man är på gården uppstår känslan av att det är en offentlig miljö. Om det finns plats för någon form av skydd blir gården genast bättre, säger Anders Jönsson. E N S A M L A D, F R I O C H Ö P P E N Y TA En samlande yta av gräs eller grus att gruppera småskaligheten kring är bra. Men generellt sett saknar dagens bostadsgårdar tillräckligt med ytor eftersom man klämmer ihop kvarteren. Det gör att det inte går att få plats för flera funktioner eller aktiviteter samtidigt. Man ska till exempel kunna dra sig undan och känna att man är ifred även om barnen leker på gården, eller om grannarna har fest. Vi ska kunna gestalta en gård där vuxna kan sitta och äta utan att hamna i sandlådan. Men det är så det ser ut idag det finns ofta bara utrymme för en enda aktivitet och då blir det gärna en sandlåda, en vippleksak och en sittplats intill, säger Anders Jönsson. V Ä X T E R M E D T R Ä D G Å R D S K V A L I T E T Generellt kan man säga att en grön gård med träd, gräs och buskar gör en gård bra. Men allra bäst är en gård där man också kan odla, helst perenna blommor och kanske även lökar, tycker Anders Jönsson. Perenner och lökar skapar nämligen en känsla av romantik, av trädgård, och uppfyller också mångas dröm om hur man skulle vilja bo även om man aktivt valt att inte ha någon egen trädgård kan man ändå ta del av det vackra. Buskar och träd finns i de offentliga parkerna och på torgen, men sällan perenner. En gård med trädgårdsinslag ger därför något som det offentliga rummet saknar och känns därför också mer privat. Trädgården har även med skalan att göra. En trädgård är alltid mindre än en park och förstärker också känslan av det privata. B E S TÄ N D I G H E T G E N O M G O D K V A L I T E T Kvalitet är en känslomässig signal om att någon gjort någonting med omsorg. Det handlar över huvud taget mycket om känslor när Anders Jönsson talar om bostadsgårdar. Vi måste kunna tala om känslor. Vad som är bra och dåligt är faktiskt en känsla! Materialval och utförande med hög kvalitet är alltså något som gör en gård bra. Men det kan också gå till överdrift i Hammarby Sjöstad råder rena granitfrossan, säger Anders Jönsson. Det låter kallt! Jag menar att granit är kvalitet, det är påkostat men ger inte mer för att man använder det i överflöd. Ibland tar vi landskapsarkitekter i så att vi spräcker oss, men det blir inte alltid bättre. Varför är det så då? Ander Jönsson tystnar. Kan det ha med en önskan om stadsmässighet att göra? Är det så att det gröna inte är tillräckligt urbant? Är det rent av för gulligt? Nej, det tror han inte, men visst är också hans yrkeskår offer för trender och modenycker. Sten är kvalitet, det är beständigt, men ibland tänker landskapsarkitekten inte på att det kan bli för mycket av det goda. Sten som liknar betong Idag ser man ofta block av sten som man använder i exempelvis murar. Många gånger blir det klumpigt, tycker Anders Jönsson. Kinesisk sten används ofta idag för att den är billig. Men den har inte samma uppbyggnad av kristaller och är därför inte heller lika vacker som den svenska graniten den saknar det fina gnistret. Den kinesiska stenen är stum och liknar ibland betong. Ska man använda mycket sten eller skapa många hårdgjorda ytor som trenden påbjuder idag behövs det variation i struktur och nyanser för att det ska bli livfullt. Sådant var man medveten om och kunde förr, säger Anders Jönsson. I äldre miljöer ser man det, där har stenen en massa skiftningar. Hammarby Sjöstad. Foto: Anders Jönsson 5
Konstnär: Amalia Årfeldt. Foto: Anders Jönsson Grädde på moset För att få ytterligare kvalitet på en bra bostadsgård kan man tillföra tre plus, som blir som grädde på moset: konst, vatten och odling. Man måste alltid fråga sig vad man har för ambition med gården och vilka möjligheter man har, menar Anders Jönsson, men i alla de lägen hans kontor haft möjlighet att föra in något av det där lilla extra har det höjt kvaliteten i bostadsmiljön. Med exempelvis en lekskulptur har en gård fått ett högre lekvärde, inslag av vatten har gjort gården estetiskt tilltalande och odling till nytta och nöje har satt fart på den sociala aktiviteten bland de boende och dessutom gjort gården vackrare. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. I Hammarby Sjöstad initierade Anders Jönssons kontor inslag av konst på fyra gårdar. Byggherrarna Skanska och Svenska Bostäder satsade tillsammans med Statens Konstråd pengar. Utgångspunkten på en gård var att låta göra lekskulpturer i sandlådan istället för den traditionella vippleksaken. Konstnären Amalia Årfeldt gjorde ett konstverk som föreställer en liggande sugga med två kultingar på en sandyta, omgärdat av ett litet staket. Det stora misstaget var att skulpturen inte alls var förankrad hos de boende, som flyttade in utan att ha fått säga sin mening. Skulpturen blev en attraktion för barnen, men de boende tyckte att barnen förde för mycket liv när de lekte på grisen. Dessutom upplevdes suggan som obscen. Bostadsrättsföreningen har nu tagit bort staketet och sanden och ville helst ha bort suggan också, men den är kvar med sina kultingar, numera liggande i gräs. Att det kan bli så fel beror på att gårdarna är alldeles för små, menar Anders Jönsson. I det här fallet hamnade skulpturen alldeles för nära en privat uteplats, känslan av att kunna vara ifred gick förlorad och barnen drog det kortaste strået. Barnen saknar plats Det är ofta just utrymmet för barnens lek som får stryka på foten på de nya bostadsgårdarna. Leken hänvisas till parken utanför. I Hammarby Sjöstad finns inte en gård som har lekmiljöer för mer än de allra yngsta och då blir det en sandlåda, kanske ett lekhus och en vippleksak. Aldrig några gungor. Byggherrarna vinner på att inte behöva lösa de funktioner som de bör lösa men det blir en fattigare miljö på gården, säger Anders Jönsson. I Hammarby Sjöstad råder brist på plana gräsytor i hela stadsdelen, vilket de boende också påpekat. På en del gårdar finns små plättar. På en sådan gräsplättsförsedd gård, som Anders Jönssons kontor ritat, kom barnen även från andra gårdar dit och lekte. Men det blev för livligt och störande för de boende och sågs som ett problem gården blev helt enkelt för attraktiv. Många gårdar i Hammarby Sjöstad är fina men rymmer alltså inte det som Anders Jönsson menar måste finnas för att en gård faktiskt ska kunna kallas för gård, nämligen att flera olika aktiviteter ska kunna pågå där samtidigt. Det måste finnas flera slags platser för olika generationer, olika grupperingar, och olika aktiviteter; för lek, lust fägring och ro. Byggherrarnas lägger över ansvaret att ordna det på det offentliga, medan det offentliga säger att det inte går, det har man inte råd med för att marken är så dyr och måste säljas till byggherrarna. Barnen kommer i kläm De som kommer i kläm är barnen. Marken blir bara dyrare och dyrare så problemet blir bara värre och värre. De öppna ytorna verkar inte få plats någonstans i innerstäderna. Anders Jönsson, som gjort en undersökning bland sina kollegor runt om i landet, blev förvånad när han såg att inte heller landsorten erbjuder sådana möjligheter även om marken finns. Nej, det är påfallande lite skillnad mellan stora och små städer, liksom mellan innerstad och ytterstad. Varje tomt ska utnyttjas så maximalt som möjligt. Underbyggda gårdar Gårdarna, som alltså nästan alltid är för små, är också nästan alltid underbyggda, vilket ger sämre möjligheter för växtlighet eftersom det inte är en självklarhet att det finns någon jord. De gårdar Andersson Jöns- Formen styr funktionen. Västra Hamnen, Malmö. Plan: Landscape 6
son ritat de senaste åren har alla haft garage under sig. Några rejäla träd blir det aldrig frågan om på sådana gårdar. För att som landskapsarkitekt försäkra sig om att det över huvud taget blir någon jord måste man vara med tidigt i byggprocessen, långt innan man alls tänkt på hur gården ska gestaltas. Man måste hävda jorden som en basfunktion för att garantera att det kan bli något grönt över huvud taget och ändå kanske man inte lyckas, menar Anders Jönsson. Det krävs mer av tanke för att det ska bli bra. Det uppstår också alltid nivåskillnader när det ligger garage under gården. Nivåskillnaden försämrar tillgängligheten. Men trots att man lägger parkeringshus under gårdarna för att frigöra yta blir det ändå inte tillräckligt kvar för att ge plats för olika funktioner mellan husen. Då blir vi landskapsarkitekter gisslan, säger Anders Jönsson, byggherren kanske trots allt vill ha in olika funktioner, men det går helt enkelt inte. Gården som tittskåp Ibland är gårdarna så små att det inte går att få in en enda funktion. Gårdarna blir istället till tittskåp, med enda uppgift att vara ett vackert blickfång från fönstret. De blir ofta påkostade eftersom litenheten gör att det relativt sett finns gott om pengar. De här gårdarna är ofta formmässigt drivna. Det blir inte alls dåligt, tvärtom kan gården bli väldigt vacker och man har stora möjligheter att skapa en särskild stämning där som kontrast till omgivningen. Men gården går inte att använda. Anders Jönssons ser två olika trender när det gäller själva utformningen av de nya bostadsgårdarna, å ena sidan en där funktionen får styra utformningen, och å andra sidan den rakt motsatta, där utformningen styr funktionen. När man låter funktionerna styra formen utgår man från vad man vill ska kunna hända på gården, och vad som är möjligt. Man måste ta hänsyn till var entréerna ligger och om det finns gångstråk. Är gården då liten kanske det bara blir den tidigare nämnda sittytan vid den obligatoriska sandlådan. Formen blir alltså ganska given, eftersom man inte har särskilt mycket att vifta på i ett sådant läge utan får göra något av det som blir över. Form ger karaktär Om man från första början däremot bestämmer sig för ett visst formspråk lägger man in funktionerna i efterhand, även om det inte blir optimalt. En organisk eller en strikt form kräver alltid mer utrymme och gården kan bli bra om utrymmet finns. En sådan gård får ofta stark karaktär men sämre funktionalitet det blir lätt ett tittskåp. Det är en balansgång, säger Anders Jönsson, men trenden som gäller idag är design. Man skapar mer form än funktion. Det är en trend över hela landet att bygga tätt, det är ekonomin som styr och det är svårt att argumentera för vad till exempel barnen behöver när byggandet blir så dyrt, menar Anders Jönsson. Det saknas motkraft, säger han. Svenska Bostäder AB gör nu ett försök att höja statusen och trivseln för de boende genom sin stora trädgårdssatsning i Västra Hamnen, Malmö. Foto: Helge Rubin 7
Posttidning B Movium-Bulletinen SLU Box 54 230 53 Alnarp Bulletinen Movium-Bulletinen är tidskriften med utrymme för mer fördjupande essäer och artiklar om människan i den urbana miljön. Redaktör: Titti Olsson Lieberg, titti.olsson-lieberg@movium.slu.se, 040-41 52 13. Ansvarig utgivare: Ole Reiter. www.movium.slu.se Producerad av Lindoff Communications miljonprogrammen i Stockholms ytterområden. Till sin hjälp har man anställt Stefan Mattson, tidigare stadsträdgårdsmästare i Enköping, väl känd för sina perennplanteringar i offentlig miljö. I det så kallade Järvalyftet i Akalla ska Svenska Bostäder göra om både hus och gårdsmiljöer. Andersson Jönsson Landskapsarkitekter har fått i uppdrag att gestalta fem gårdar. Det är en stor utmaning. Husen har tio våningar och gårdsmiljöerna är visserligen inte är så stora men andas offentlighet genom att allmänna gångstråk går rätt igenom dem. Där finns få rum i rummet och hälften av gårdarna saknar entréer från husen. Öka känslan av det privata Husen kommer att byggas om på olika nivåer, somliga kommer att få en genomgripande ombyggnad, andra en försiktig. Målet med gårdsmiljöerna är att göra något åt dem så att det ökar känslan av det privata. Hur Anders Jönsson och hans kontor ska göra vet han ännu inte. Här i en tuff miljö där fönster i markplan har galler är det helt andra regler som gäller än i Hammarby Sjöstad där allting är vackert och välordnat. Husen kommer förhoppningsvis att få genomgående entréer och Anders Jönsson säger att kontoret ska prova om det går att bygga nya gränser. Men hur? Ska gårdarna stängas och ha lås på grindarna för att en känsla av säkerhet och trygghet ska kunna uppstå, funderar han. Eller ska de tvärtemot vara öppna och bygga på positiv social kontroll? Kan man åstadkomma det med exempelvis inslag av odling? Kanske kan det vara ett sätt här att kombinera en nyttofunktion med rent sociala funktioner. Det är en utmaning, säger Anders Jönsson. För att skapa rum i rummet måste man bygga något på de här gårdarna. Det krävs stora tag eftersom skalan är så väl tilltagen. Kanske ett gårdshus, eller ett växthus, funderar Anders Jönsson. Kanske måste man börja tänka på ett helt nytt sätt kring hur gårdarna ska användas. Man ska inte bara sitta där och sola. Där ska kanske olika generationer mötas och göra någonting. Kanske ska där finnas avlönad personal, som alltid har koll. Det kanske kan löna sig, säger han och tillägger: Det gäller att tänka helt fritt! Hammarby Sjöstad. Landskapsarkitekt: White. Foto: Anders Jönsson