LÅT DE GRÖNA KVARTEREN OMSLUTA OSS

Transkript

1 LÅT DE GRÖNA KVARTEREN OMSLUTA OSS Av: Omvärld Urbanodlarnas köksträdgårdsglädje hänger ihop med det stora intresset för matlagning och att vi vill veta vad maten innehåller. Jag hoppas att bostadsrättsträdgårdarnas grillplatser snart får sällskap av hela utomhuskök och inbjudande festplatser. Att innan midsommar bjuda på försommarens primörer och senare i augusti på surkål man själv gjort till den egenstoppade korven är stort. Gärna tillsammans med öl man bryggt själv! Och varför inte toppa med en snaps kryddad från den egna örtagården? Kanske är det lågkonjunkturen som gör oss så grundligt matroade och hemkära, kanske är det bara ett slags köpcentrumsutmattning som oavsett ekonomiskt läge gör att allt flera av oss söker sig tillbaks till våra kvarter och traditioner och vurmar för egenodlat och hemlagat. Hur ska framtidens matförsörjning gå till? Hur ska alla vi som lever och bor i staden få tillgång till mat? En central del i skapandet av den hållbara staden är just vilken mat vi ställer på bordet, hur den vuxit och tillverkats och, inte minst, hur den transporterats. Ur det perspektivet är stadsodling i allra högsta grad en realistisk framtidsväg att gå. Vi måste helt enkelt börja framställa mer mat i staden och i stadens närhet. Jag tror också att vi längtar efter en närmare relation till det vi tillagar och äter. Att åka och köpa lammet direkt från bonden, älgen direkt från jägaren, grönsakerna från kolonisten och honungen från killen som har bikupor på taket skapar

2 en historia kring maten vi äter. Det blir vår mat och inte snabbköpets. Frågorna ligger i tiden, världsutställningen i Sevilla 2015 kommer också att handla om just hållbarhet, miljö, biodiversitet, vattenförsörjning och inte minst framtidens livsmedelsproduktion. Det urbana odlandet har också en viktig social aspekt. Det händer något mellan oss när vi odlar tillsammans. Ibland tänker jag på projektet Barn i Stan vid Sevedstorg i Malmö som blev till av en slump. Seved är ett av Sveriges mest brottsbelastade och fattiga områden. Här bor invandrarfamiljer och svenska pensionärer. Staden ville att barnen och pensionärerna i Seved skulle lära känna varandra och ordnade en träffpunkt med programpunkter för de små och de gamla det gick väl sissådär, lite stelt men trevligt och välvilligt som det lätt brukar bli när mötesplatser är en smula för konstruerade. En dag kom en flicka dit med en solros hon odlat i skolan. Stammen hade gått av och hon var ledsen. Fritidsledaren stagade upp solrosen som klarade sig. Plötsligt var ett samtal om odla och frö i gång. Ett samtal som växte fram mellan människorna, ett samtal som inte var ett påbud uppifrån. Lusten att odla hade vaknat och projektet ändrade form och blev till stadsodling. I dag är projektet avslutat, men lever vidare på olika sätt både runt om i Malmö och kring torget i Seved. Seved är ett exempel på att vi vill vara rotade i vår egen verklighet och att vi kan vara med och skapa vår egen tillhörighet och historia. Vi längtar till något ursprungligt, grundat och nära. Vi drömmer om gemenskap, livet i kvarteret, där människor känner varandra, morsar i mataffären, stannar på gatan och byter några ord. Och om du har en kolonilott kanske du vill sälja ditt överskott av squash, äpplen och bär till kvartersbutiken? Och självklart vill du kunna köpa sådant som vuxit runt hörnet. I staden är odling och mat nära förknippat med varandra. Jag är med på ett hörn i stadsodlingen Odling i parken, som består av tio pallkragar i en liten park, Axel Landqvists park på Södermalm i Stockholm. Det är väl en sådan park som brukar kallas fickpark och som sådan är det en förträfflig plats att landa i när man promenerar runt i staden. I Axel Landqvists park samsas alla möjliga människor. Parken är en pratpark, där folk vare sig de möter främlingar eller bekanta gärna stannar upp för att byta några ord. Och en av de få varma kvällarna förra sommaren stod ett gäng musiker mitt ute på gräsmattan och repade med sitt jazzband, riggade till tänderna med ståbas och allt. Odling i parken bidrar till kvartersgemytet. Stadsodling är ett socialt kitt i staden. Odlar gör man både för sin egen skull och för allas trevnad. Grönsaksodlingen blir ett vackert inslag i stadsmiljön, något även för de förbipasserande. Det är också ett sätt att återta sina kvarter, eller skapa dem på nytt. Parkerna är allas, odlar de boende i dem blir parkerna allas på riktigt. Som parkodlare, med tillstånd eller illegal, får man dock vara beredd på att någon annan skördar det man odlat innan man själv hunnit. Fast det är sällan det händer. Andra ser att någon lagt ner sin själ i odlandet och låter det vara ifred. Förra sommaren hittade jag en odling vid en busshållplats i Londonstadsdelen Stockwell just norr om Brixton. Det visade sig vara the Edible Bus Stop ett gäng före detta gerillaodlare som låg bakom. Grönsaker, bärbuskar, perenner och sommarblommor trängdes vid busskuren. Odlingen var vild och vacker på samma gång. När jag var där såg jag ett par förbipasserande plocka åt sig ett vinbär eller en jordgubbe innan de skyndade vidare. En pappa diskuterade hur jordgubbar blev till med sina barn. The Edible Bus Stop är ett socialt odlingsprojekt tänkt att skapa trivsel i området. För ett par år sedan var här kravaller.

3 Arbetslösa ungdomar slog sönder och plundrade affärer samma som de annars brukade handla sin mat i. Det säger något om hur människor känner för området de bor i, säger Will Sandy, en av initiativtagarna till the Edible Bus stop. Tillsammans med några andra gerillaodlare tog han kontakt med London Transport, som gav klartecken till odlingarna. Liz Sewmour, en annan av odlarna, säger att hon vill väva in andra element i odlingarna. Det handlar inte bara om trädgårdsodling utan också om att skapa ett hållbart samhälle, både miljömässigt och mänskligt. Jag vill att folk ska vakna upp. För femton år sedan hade ingen en tanke på att odla så här. Då befann sig världen i ett helt annat läge än vad den gör nu. Folk är trötta på att se nedslitna platser i städerna, tar saken i egna händer och gör platsen de bor på vackrare, säger Will, de boendes omsorger om platsen känns och skapar harmoni. Fast det är inte lätt att hitta odlingsbar yta i parker eller på andra offentliga platser. I stora städer tycker också många att det är nästan omöjligt att få en kolonilott att odla på, i Stockholm är kötiden för en lott bortåt 15 år och i Malmö och Göteborg har priserna sprungit iväg. För att möta efterfrågan har en del koloniföreningar, bland annat Vinterviken i Stockholm, börjat med delade odlingslotter där fyra odlare delar på 100 kvadrat odlingslott. Det är bra initiativ som jag hoppas att det vi får se mer av. Ett annat alternativ är att anlägga odlingar i anslutning till bostadsfastigheter. I Sundbybergsstadsdelen Hallonbergen ritar arkitekten Christer Pettersson små odlingslotter utanför hyresfastigheterna. Han gör det tillsammans med fastighetsförvaltaren Förvaltaren. Odlingarna kommer att ligga längs en informell stig som de boende trampat upp över gräsmattan på gården nedanför husen. De kommer också ligga oskyddat, inte inlåsta som likande odlingar rätt ofta gör. När miljonprogrammen byggdes anlades ibland också odlingslotter när de boende bad om det. Gärna placerades köksträdgårdarna bakom lås och bom. Odlingen blev något privat och exklusivt. Här i Hallonbergen bjuds förbipasserande in i odlingarna istället för att stängas ute. Gemenskap är ledordet. Genom att satsa på det gröna vill Förvaltaren öka trivseln i området, skapa kvarterskänsla, stolthet över sitt område och minska skadegörelsen. Köksträdgårdarna blir till platser där grannar lär känna varandra. Liknande projekt drivs på andra håll, i Upplands Väsby bygger curatorn på nystartade Atelier food Jan Åman och arkitekten Mats Theselius upp ett nytt kvartersammanhang på en gammal tomt. Med projektet vill de utveckla nya former för hur stad och samhälle byggs. De väljer att göra det genom något vi alla har gemensamt, maten och där den kommer ifrån. I sin programförklaring skriver de att Framtidens stad utgår snarare från trädgårdsmästaren än från arkitekten och att den går från snack till verkstad. Något för alla att ta fasta vid tycker jag.

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18