Euron är både vacker och hållbar

Euron är både vacker och hållbar c ;o o -o... C./1 ;:>;; -i ):>: G) l> r- l av Joaki Styne Det viktigaste ekonoiska arguentet ot euron är att Europa inte utgör vad so kallas ett optialt valutaoråde. Men både forskning och praktisk erfarenhet har visat att det är ett osäkert antagande F LERA AV MINA PRÄKTIGT borgerliga bekanta har tagit ställning ot euron på sistone. Tidigare har en tvehågsen inställning varit det vanliga. Inte ens hos "naturliga" euroanhängare har an ärkt ycket av den entusias so rådde inför folkoröstningen o svenskt ED-edleskap 1994. Men nu har jag flera gånger hört ett "nu har jag faktiskt bestät ig för ett nej". Vadan detta? Jag tror att ställningstagandet ofta går att förstå so en issnöjesyttring över EU i allänhet. Tyskland, Frankrike och Italien- EU:s tyngsta länder- tycks alla ha svårare ekonoiska proble än Sverige. Att Valery G iscard d'estaing leder EUs fratidskonvent gör att det från svensk horisont ter sig so ännu ett trix att fräja franska intressen. Europeiska centralbankschefen Wi Duisenberg isslyckas alltför ofta ed att övertyga o sina penningpolitiska beslut en lyckas istället ed konststycket att frastå so satidigt totig och arrogant. Men jag undrar o inte det so verkligen har bidragit till en viss kokett rebelliskhet bland personer so noralt är för ett närare europeiskt saarbete är statsinister Göran Perssons insatser på senare tid. När han i itten av aj uttalade att han inte vet "ett enda arguent ot so är varken vackert eller hållbart" lyckades han föroläpa alla tvivlares intelligens på det est obetänksaa sätt. Inte inst efterso åtskilliga tvivlar just för att det finns högt respekterade debattörer och akadeiker so har frafört en hel hoper arguent so talar ot euron. Kobinationen av en uppenbart knackig europeisk ekonoisk konjunktur och en splittrad inhesk opinion kring euron gör det lätt att kosta på sig att ta avstånd från den geensaa valutan. "Det verkligt viktiga är dock de ikroekonoiska följderna av ett euroinförande." I förhoppning o att kunna kasta lite er ljus över "vackra och hållbara" arguent för och eot ett införande av euron i Sverige har jag gått igeno några av de skrifter so har publicerats i änet under de senaste ånaderna. Tagna tillsaans tror jag att de saanfattar bilden både av vad forskningen förår säga i frågan och vad so sägs när den er akadeiska forskningen inte längre räcker till. skrifterna är Europa ja - euro nej! av Nils Lundgren (Fischer & Co 2003), antologin Därför euron - tio ekonoer o den geensaa valutan (Ekerlids förlag 2003), dubbelboken Behåll kronan!/inför euron! av Ursula BergelJohnny Munkhaar (Pocky 2003) och till sist tidskriften Eko noisk Debatt 2003:4, ett teanuer o EMU. INGA POSITIVA EFFEKTER? Nils Lundgren är en ekono ed socialdeokratiska böjelser so länge har legat i frontlinjen i den ekonoisk-politiska debatten. Under kronförsvaret under hösten 1992 var han en av det fåtal fraträdande ekonoer so offentligt vågade uttrycka tvivel på det kloka i politiken. I sin eurobok arguenterar han kraftfullt för nejlinjen. Han använder sig skickligt av det retoriska greppet att själv forulera otståndarnas (det vill säga euroanhängarnas) ståndpunkter för att därefter beöta de. Han betar på detta sätt av såväl det han kallar politiska arguent (23 stycken) so ekonoiska arguent (21 stycken). Flera arguent är förstås straw en, so foruleras för att enkelt kunna ejas ned. Till exepel det påstådda arguent nuer fyra, so säger att Sverige borde införa euron för att "gottgöra vår fega neutralitetspolitik" under andra världskriget. Mot detta invänder Lundgren att det geopolitiska läget tvingade Sverige l Svensk Tidskrift l2oo3, nr 3-41 11!1

f ASYMMETRISK CHOCK Ju större ett valutaoråde är, desto större blir risken att det an kallar en "asyetrisk chock" drabbar en enskild region. O en region överger den egna valutan försvinner förågan att otverka sådana chocker ed penningpolitik. Det finns inte längre en egen växelkurs so kan parera till exepel en lokal kostnadskris och den centralt satta räntan riskerar att avvika från den so är läplig för den lilla regionen. Frågan o ED-länderna utgör ett optialt valuta- ~~ l Svensk Tidskrift l2oo3, nr 3-41 "Det går inte att undvika att oröstningen o införande av euro i Sverige blir en oröstning o vi tror på EU eller ej." att agera so det gjorde under kriget. Det å så vara, en i varje fall jag har inte hört någon ja-sägare so hävdar att Sverige har begått krigsförbrytelser so ett euroinförande skulle utgöra botgöring för. Detta hindrar hono dock inte från att lägga fra invändningar so det finns skäl att ta på allvar. O jag tar ig friheten att ansa hans något yviga exepelsaling så finner jag att hans euroarguentation baserar sig på några centrala preisser so lyder so följer. Under det senaste decenniet har Sverige och svenska politiker tagit sig i kragen och fragångsrikt stabiliserat den svenska ekonoin. Riksbanken gör sitt jobb skickligt och o vi behåller den självständiga penningpolitiken ed en flytande krona kan den otverka effekten av chocker so drabbar Sverige annorlunda än resten av Europa. Se förresten bara på Tyskland: landet har proble so klart förvärras av ECB:s räntepolitik. Att införa en geensa valuta har nästan inga positiva effekter, bara inskade växlingskostnader och dessa är försubara. Likso alla seriösa nejsägare bygger Lundgren sitt otstånd på föreställningen att Europa inte är ett "optialt valutaoråde" och att ett svenskt deltagande därför skulle leda till att den svenska ekonoin koer att bli indre stabil och antagligen få ökade strukturproble. Att ett valutaoråde är optialt betyder på svenska att det är lago stort. Det är stort nog för att hålla kostnaderna nere för transaktioner. (Det insta tänkbara valutaorådet består av en person- o alla hade sin egen valuta skulle vi tvingas ägna oss åt byteshandel vilket envar so försökt byta en hyreslägenhet i Stockhol vet är en kostsa process.) Satidigt är det litet nog för att inte skillnader i ekonoisk utveckling ellan olika delar ska bli ohanterliga. Eurootståndarna ser förstås Sverige so ett "lago" stort oråde. oråde debatterades intensivt i Europa under itten av 1990-talet inför införandet av den geensaa valutan. Eurootståndet är helt avhängigt av o begreppet optialt valutaoråde är relevant eller ej. O det inte är det, eller o Europa ed ett deltagande av Sverige trots allt utgör ett optialt valutaoråde, faller grunden för ett nej till euron. Övriga arguent ot euron är nästan alla en följd av slutsatsen att EU inte utgör ett optialt valutaoråde och att den geensaa valutan därför ed tiden ger upphov till ökande interna spänningar. Tre preisser åste vara uppfyllda för att begreppet optialt valutaoråde över huvud taget ska vara relevant. För det första att det föreligger en reell risk för asyetriska chocker. För det andra förutsätter det att centralbank och regering i det indre orådet har bättre föråga att öta sådana chocker och stabilisera ekonoin än vad so är fallet då ett land har gett upp sin pen ningpolitiska självständighet. För det tredje förutsätter det att en fritt rörlig växelkurs bidrar till att stabilisera landets ekonoi - inte att destabilisera den. Eurootståndarna hävdar att dessa preisser är uppfyllda. För det första tycker an att det är självklart att ett oråde so sträcker sig från Norra Polcirkeln till Gibraltarsund och so har stora regionala skillnader i näringslivsstruktur och inkoster drabbas av ovärldsförändringar so påverkar olika regioner olika starkt. För det andra frahåller Lundgren skillnaden i konjunkturstyrka i Irland och Tyskland so ett uttryck för att spänningar kan uppstå och är svåra att rätta till i valutaunionen. Han hävdar att de EU-länder so inte har infört euron (Sverige, Storbritannien och Danark) har klarat sig bättre på senare år än EMU-genosnittet, till exepel ifråga o offentliga finanser, bytesbalans, arbetslöshet och BNP-tillväxt. Detta skulle tyda på att utanförskap skapar bättre förutsättningar för ekonoisk fragång, troligen till följd av bättre stabiliseringspolitik. Vad gäller den tredje preissen, att en fritt rörlig växelkurs bidrar till att stabilisera ekonoin, hävdar professor Nils Gottfries i sitt inlägg i Ekonoisk Debatt och Nils Lundgren i sin bok att de stora kronsvängningarna under senare år har varit välotiverade i storlek och riktning. Kronan stärktes när svenska ekonoin behövde straas åt och den har försvagats när ekonoin behövde stiuleras. GRUNDMURAD MISSTRO MOT EU Vad gäller övriga nejsägare i buketten av skrifter har de inte så ycket att tillägga utöver Lundgren. Alla tar fasta

på probleet ed optiala valutaoråden. Ursula Berge intar en er eftertryckligt ED-negativ linje i sin bok och säger att "folkoröstningen o EMU är ett höger-vänsterval - ellan kvarhållen öjlighet till deokratisk styrning och oreglerad arknadsliberalis". (Hon är det slags debattör so konsekvent säger "deokratisk" när hon enar "politisk".) Hon gillar Riksbanken bättre än ECB efterso Riksbanken trots sitt oberoende har ed politiker i direktionen (Riksbanken har "deokratisk legitiit~t'' efterso Kristina Persson har varit riksdagsledaot och Lars Heikensten politisk chefstjänstean i regeringskansliet) Jag är inte övertygad o att Nils Lundgren håller ed Berge o att politiker är finare än andra änniskor en hon för fra något so egentligen bara står ellan raderna i hans bok: en grundurad isstro ot hela ED-projektet. Optiala valutaoråden eller ej- EMUotståndet går hand i hand ed ett ED-otstånd. Och Sverige är ett av de få länder där edborgarna har högre tankar o det egna landets deokratiska institutioner än o EU:s. Det går inte att undvika att oröstningen o införande av euro i Sverige blir en oröstning o vi tror på EU eller ej. Flera av eurootståndarna kritiserar de politiska arguenten för euron. Birgitta Swedenborg deltar i Ekonoisk Debatts EMU-nuer. (Hon presenteras so forskningsledare vid SNS. Efterso Ekonoisk Debatt har vissa akadeiska pretentioner hade det varit på sin plats att presentationsrutan också nänt att hon är aktiv edle i Föreningen Medborgare ot EMU.) Hon enar att EMU inte är ett fredsprojekt utan tvärto ökar konfliktriskerna. Även detta arguent tar förstås sin utgångspunkt i att EMU inte utgör något optialt valutaoråde utan koer att uppleva svårlösta inre spänningar. En enda statsvetare, Uppsalaprofessorn Sverker Gustavsson, deltar i de anälda skrifterna. Det är synd ed tanke på att statsvetarna riligen borde ha något intressant att anföra o en process so ju ändå är politisk till sin natur. Det har tyvärr inte Gustavsson. Det fragår att han inte gillar projektet. Men någon kanske kunde tala o för karln att euron redan existerar. KONJUNKTURERNA MER LIKA VARANDRA Saanfattningsvis lägger eurootståndarna stor vikt vid akroekonoiska nackdelar ed den geensaa valutan: probleet att föra en självständig politik för att parera konjunktursvängningar. De lägger liten vikt vid de ikroekonoiska fördelarna och enar att dessa är obetydliga. Förespråkarna poängterar de ikroekonoiska "Eurootståndet är helt effekterna, vilka är de so kan förväntas gynna tillväxten på sikt. Men euroförespråkarna åste också ha något att säga o probleet ed optiala valutaoråden och utforningen av konjunkturpolitiken. De har faktiskt en hel del epiriskt stöd för att ifrågasätta relevansen av begreppet i dagens Europa. Först frågan o asyetriska chocker. John Hassler analyserar i sitt bidrag till boken Därför euron hur konjunkturförloppen i olika ED-länder har savarierat. I sin epiriska studie drar han den viktiga slutsatsen att "konjunkturasyetrin" ino EMU har inskat- det vill säga konjunkturerna i de olika edlesländerna ligger allter i fas ed varandra. Det svenska konjunkturförloppet har också efter hand koit att följa de stora EMU-länderna närare i spåren. Sveriges värsta chocker under de senaste decennierna - i beärkelsen sådant so fått det svenska konjunkturförloppet att avvika arkant från ovärldensinföll efter oljekrisen 1973-74 och i början av 90-talet. Hassler konsta terarattibådafallenvarinheska stabiliseringspolitiska vägval den centrala orsaken till att den svenska konjunkturen avvek kraftigt och ogynnsat från ovärldens, inte följden av någon chock so ensidigt skulle ha drabbat Sverige. Hasslers forskning bekräftar alltså att EMU-ländernas konjunkturer har koit att bli er synkroniserade. Flera av författarna i Därför euron, bland annat Hans Genberg, refererar till ytterligare forskning so visar att det generellt är så att konjunkturcyklerna är er korrelerade i valutaunioner. Betyder det att de "asyetriska chockerna" har blivit ovanligare? Eller vad är det so pågår? När an ställer dessa frågor börjar an nära sig själva kärnan i resoneanget o det ekonoiska saarbetet ino EU och den geensaa valutans roll i detta saanhang. avhängigt av o begreppet optialt valutaoråde är relevant eller ej." f f STABILA VILLKOR Ett centralt ~käl. till att ~U över ~ huvud taget existerar ar att an ända sedan Kol- och stålunionens dagar velat göra de europeiska län- ~ dernas ekonoier er integrerade, undanröja U~. handelshinder ellan ~ länderna, och så långt det är öjligt tillgodo- ~ göra sig de sahällsekonoiska vinster 's-v-en_s_k_t-id-sk-r-ift_l_2_oo_3_, n-r -3---,4 c ;o o "O... Vl ;;>;; -i J>: G) l> r-

so följer av ökad handel. Mer handel innebär er integration; edborgaren i ett land blir er beroende av hur köpkraft och konsutionsbenägenhet utvecklar sig bland edborgarna i andra länder, företag lever inte tryggt i ett lokalt onopol utan påverkas snabbt när nya produkter eller effektivare produktionsprocesser utvecklas i andra länder. I förlängningen blir de nationella ekonoierna allter lika. ED-länderna gjorde en akalös kraftsaling under en stor del av 90-talet just för att få sina ekonoier er stabila och er lika varandra. I början av 90-talet led Europa av efterverkningarna av en stor ekonoisk kris, galopperande budgetunderskott och alldeles för stora statsskulder, stora skillnader i inflationstakt och långräntenivåer so var 5-6 procentenheter högre i länder so Sverige och Italien än i Tyskland. När Maastrichtvillkoren för införandet av den geensaa valutan antogs 1991 innebar det ycket stora krav på de presutiva edlesländerna att skapa stabila villkor för sina ekonoiska utveckling. Villkoren innebar att statsskulderna skulle reduceras till hanterliga nivåer och att inflationen skulle brosas upp. Alla euroländer skulle ha en i grunden stabil ekonoi, vilket inskar risken att an senare råkar ut för chocker so fratvingar behovet av "stabilisering". Och trots att det föreko en hel del trixande åste an säga att processen var fragångsrik. Tillväxt- och stabilitetspakten har sederera ersatt konvergenskriterierna och syftar till att tvinga edlesländerna till en fortsatt stabil politik ed låga budgetunderskott och låg inflation. Trots att pakten är behäftad ed uppenbara proble är poängen ändå att den har skapat ekaniser so ska förhindra edlearna från att föra en politik so förvärrar effekterna av störningar i ekonoin. STARK OCH SVAG SAMORDNING Vi har på inte stort er än ett decenniu länat ett fragenterat Europa där länderna hade stor öjlighet att bestäa sin egen ekonoiska politik. I stället har vi skapat allt fler geensaa politikoråden. StekP.)(I- ~ fan Lundgren gör i sitt bidrag till Ekonoisk ~'. Debatt en överskådlig genogång av de oråden där den ekonoiska politiken ino EU är saordnad. Oråden där politiken är geensa ino EU är penningpolitik (för de länder so infört euron) och konkurrenspolitik Oråden där saordningen av politiken är stark är frågor so budgetpolitiken och inre arknaden. stabilitets- och tillväxtpakt, ekonoiska riktlinjer, underskottsförfarande, geensaa överenskoelser, rådsdirektiv, ecofinsaankoster- det finns ett stort antal saordningsforer, aktörer och procedurer för att skapa likartade ekonoiska förutsättningar i länderna och att i god tid hindra de från äventyrligheter so kan skapa instabilitet. Sedan tillkoer också ett stort antal politikoråden där det finns saordning, en av er svag sort, so finanspolitik och arbetsarknad. I allt detta fragår att penningpolitiken, alltså den geensaa valutan, bara är ett av ånga oråden där fasta institutionella arrangeang syftar till att åstadkoa integration av EUs ekonoier. Min egen uppfattning är att eurootståndarna alltför ycket nedvärderar betydelsen av denna saordning. Den geensaa valutan är ett, en ett viktigt, inslag i en politik so strävar till att skapa stabila ekonoiska förutsättningar ino hela Europa. Denna politik inskar risken för just de "asyetriska chocker" so eurootståndarna oroar sig för. Och det är ju just risken för asyetriska chocker so är den första förutsättningen för att begreppet optialt valutaoråde ska vara relevant. ÖVERSKATTAD AKTIVISM Den andra förutsättningen är so sagt att de inheska institutionerna verkligen är förögna att stabilisera ekonoin när ett land trots allt råkar i knipa. Sveriges relativa fragångar under senare år frahålls gärna av eurootståndarna. Men frågan kvarstår vad so egentligen åstadkoit att den svenska ekonoin ser stabilare ut. Klas Eklund frahåller i sitt bidrag i Därför euron att ekonoin stabiliserats för att Sverige har genofört hårdhänta saneringsåtgärder och institutionella förändringar so budgetreforer, inflationsål och en självständig riksbank. Kort sagt att politikernas öjlighet att egensinnigt ratta konjunkturpolitiken kraftigt inskränkts. Eurootståndarna pekar på Tysklands proble idag. Men är det så självklart att en självständig tysk konjunkturpolitik är vad landet behöver? Ekonoin har svårhanterade strukturella proble so åste lösas ed strukturpolitik Tjänstesektorn är en alldeles för liten andel av ekonoin för ett land på Tysklands utvecklingsnivå. Det är inte ed penningpolitiska beslut an löser sådana proble. För övrigt förvånas jag över hur stor tilltro an i eurodebatten plötsligt sätter till stabiliseringspolitikens föråga. Probleen ed att utfora en aktiv stabiliseringspolitik so gör ekonoin er stabil, snarare än indre, borde vara välkända för alla so har funderat över det senaste halvseklets ekonoiska historia. Även de flesta euroförespråkare tar upp den kastade handsken och försöker lösa probleet ed inskat stabiliseringspolitiskt handlingsutrye. En hel statlig utredning (stabiliseringspolitik i valutaunionen, SOU IJ l Svensk Tidskrift l 2oo3, nr 3-41

2002:16) har behandlat frågan och föreslår åtgärder so ska göra det lättare att stabilisera ekonoin ed finanspolitiken när an har gett upp den penningpolitiska självständigheten. Lycka till, säger jag, till försöken att "avpolitisera" delar av budgetpolitiken. SVÅRT ATT ÖVERTYGA Min gissning är att frågan o nackdelarna och probleen ed aktiva konjunkturåtgärder (snarare än en så stabil politik so öjligt) är ett oråde där det blir oerhört svårt att övertyga euroskeptikerna. Aven o konjunkturerna har blivit er lika koer det alltid att finnas ett land det går "bäst" för och ett det går "säst" för. Och politikerna åste göra något! Det är ju därför vi har de. Den tunga bevisbördan borde ligga på den so förespråkar en aktiv konjunkturpolitik, tyngre bevisbörda ju er aktiv den ska vara. Lång praktisk erfarenhet, och ycket forskning, visar på fundaentala proble ed att föra en politik so aktivt öter störningar i syfte att stabilisera ett lands ekonoi. Vi ska vara beredda på att skillnader i konjunktur ellan olika euroländer koer att finnas. Ekonoiska proble av olika slag koer alltid att uppstå. Det är svårt att i krisögonblicket se skillnad på strukturproble och konjunkturproble. Det koer alltid att fraföras högljudda krav på att politiker ska lösa probleen. Den europeiska integrationspolitiken under det senaste decenniet har dock kraftigt inskat risken att sådana proble uppstår eller spårar ut. Vi ska vara tacksaa för att öjligheten att föra en aktiv konjunkturpolitik har begränsats. HUR STARK ÄR RIKSBANKEN? Föruto risken för asyetriska chocker och förågan att föra en bra aktiv stabiliseringspolitik åste en tredje förutsättning vara uppfylld för att teorin o optiala valutaoråden ska vara relevant. Det är att en rörlig växelkurs verkligen bidrar till att stabilisera ekonoin. Klas Eklunds bidrag till Därför euron visar ycket övertygande att detta knappast kan vara fallet. Arguentet kräver att växelkursen "återspeglar fundaenta", det vill säga rör sig i enlighet ed förändringar i konkurrenskraft. O valutan rör sig av andra orsaker försäras centralbankens föråga att utfora penningpolitiken so den vill. Visst kan den sätta räntan, en de onetära förhållandena, alltså hur ycket ekonoin stiuleras eller straas åt, är också en följd av hur växelkursen utvecklar sig. Centralbanken har full kontroll över penningpolitiken bara o växelkursrörelserna är så och förutsägbara. "Frågan kvarstår vad so egentligen åstadkoit att den svenska ekonoin ser stabilare ut." Men i dagens värld, där valutahandeln till den absolut övervägande delen är föranledd av handel ed finansiella instruent och inte av betalning för export och iport av varor och tjänster, stäer detta inte alls. De flesta är överens o att kronan under senare år drivits hit och dit till följd av aktiearknadstrender ed begränsad koppling till de underliggande svenska ekonoiska förhållandena. När Ericsson föll följde kronan ed efterso utlänningar sålde Ericssonaktier och därför också kronor. Kronan stärktes införteliasbörsintroduktion när utlänningar gjorde sig redo att investera i aktien. Under en lång tid var kronan svag när AP-fonderna och andra svenska institutionella placerare ökade andelen utländska värdepapper i sina portföljer. I flera år arguenterade ekonoer på finansarknaden för att kronan var undervärderad baserad på "fundaenta"- stark bytesbalans, låg inflation, god tillväxt. Trots detta stärktes kronan inte. Pehr Wissen under- stryker i Därför euron att den potentiellt ycket vojatila växelkursen kraftigt försvårar för Riksbanken att kontrollera de onetära förhållandena. Faktu är att de stora kronrörelserna har gjort att Riksbanken i praktiken ofta har varit nära att tappa kontrollen över penningpolitiken. Riksbanken var åtskilliga gånger orolig för att den svaga kronan skulle leda till inflationsipulser i den svenska ekonoin. Ipulserna blev lägre än vad Riksbanken egna beräkningarna antydde - tur det, för annars hade betyget på Riksbankens fragångar under senare år blivit betydligt säre än vad eurootståndarna nu hävdar. MIKROEKONOMIN VIKTIGAST FÖR TILVÄXTEN An så länge har denna artikel handlat nästan uteslutande o akroekonoi, det vill säga o sådant so gör att ekonoin fluktuerar. Det verkligt viktiga är dock de ikroekonoiska följderna av ett euroinförande, alltså sådant so påverkar den långsiktiga tillväxten. Koer handeln att öka? Blir arknaderna effektivare? När Lundgren och andra närast raljerar över hur lite an tjänar på att ha saa valuta och slippa växla tar de avstap i uppskattningar so visar att o kostnaden för en valutatransaktion är liten blir kostnaden för alla valutatransaktioner fortfarande liten. Sådana beräkningar ledde bland annat till att den så kallade Calforsutredningen 1996 såg begränsade sahällsekonoiska fördelar ed att övergå till en geensa valuta. Att jag och ånga andra har en aggropskänsla att något er händer när an finns i saa valutaoråde är ett otillräckligt otarguent. Går det att visa att skilda valutor är er av ett handelshinder än vad so tycks otiveras av den direkta växlingskostnaden? c ;a o \J..., (/) :;>::: -1 ):>: G'l ):> r- l Svensk Tidskrift l2oo3, nr 3-41 fl

För ett par år sedan publicerades en inflytelserik studie av den aerikanska forskaren Andrew Rose so visar att platser so tillhör saa valutaoråde har ycket större handel än länder so inte gör det, när an har tagit hänsyn till alla andra faktorer so förklarar handelsflöden. Effekten är tillräckligt stor för att ge ett avsevärt tillskott till tillväxten. Rose resultat och den ofattande uppföljande forskningen får ycket uppärksahet i åtskilliga av de här refererade skrifterna (se fraförallt bidragen av Hans Genberg och Karolina Ekhol i Därför euron och av Harry Flarn i Ekonoisk Debatt). Mycket öda har lagts ned av kvalificerade forskare på att vederlägga Andrew Rose slutsats att en valutaunion kraftigt ökar handeln. Forskningsläget idag har trots detta i allt väsentligt bekräftat hans resultat. En geensa valuta har en stor (o än svårkvantifierbar) effekt på handelns storlek. Och detta är själva huvudkriteriet på en fragångsrik valutaunion: o valutaunionen har lett till er handel ellan edlearna (förstås utan att i otsvarande grad inska handeln ed resten av världen) har den lyckats. Det finns ingen vedertagen teori för varför effekten på handeln skulle bli så ycket större än vad statiska beräkningar av inskade växlingskostnader och inskad valutarisk antyder. Varför är vi på arginalen obenägna att handla över en valutagräns? Kanske den långsiktiga växelkursrisk so det inte går att gardera sig ot innebär att ånga investeringar i exportinriktade verksaheter aldrig blir av. Kanske det är så att växlingskostnaderna är högre än vi har trott för ånga av de transaktioner so till slut aldrig blir av över gränserna: privatpersoner och såföretag får betala åtskilliga procent för en transaktion, inte några hundradels procent so ett storföretag. Kanske an uppfattar en geensa valuta so att an gör affärer ino saa institutionella ra och att an därför ser en indre risk i att inleda nya affärsförbindelser ino saa valutaoråde. Även o kanalerna är dåligt utredda finns det nu alltså ofattande forskning so visar att en geensa valuta spelar stor roll för handeln. DÅLIG KONKURRENS Några andra oråden av ikroekonoisk karaktär förtjänar att nänas. En är att euron har draatiska effekter för kapitalarknadens struktur, vilket diskuteras i Pehr Wissens bidrag till Därför euron. Euron har lett till en snabb integration av kapitalarknaden. Konkurrenstrycket ökar på finansiella institutioner. Marknaden för företagsobligationer har ökat snabbt ino euroorådet i och ed att "heaarknaden" har blivit så ycket större. Institutionella förvaltare har diversifierat sina portföljer över euroorådet. EIJ i Svensk Tidskrift l 2oo3, nr 3-41 "Ett nej till euron är inte Vad händer vid ett nej till euron i höst? Carl Johan Åberg (i Därför euron) och Johnny Munkhaar (i Inför euron) berör frågan o utanförskapets pris. Ett nej till euron är inte ett ja till status quo. Även ett nej koer att förändra den inheska politiska dynaiken. Ett nej är ett avståndstagande till ett fortsatt aktivt deltagande i den ekonoiska inte grationen ino EU. Nejet är ett kraftfullt ja till en er abitiös svensk stabiliseringspolitik, något so har en avskräckande historia. Det stärker den traditionalistiska falangen ino den splittrade socialdeokratin. Det betyder att "itten" i den svenska politiken koer att flytta vänsterut. Det koer att infektera den svenska inrikespolitiska debatten i åratal fraåt och skapa låsningar so koer att kännas igen från resultatet av kärnkraftsoröstningen. Enligt in uppfattning issar eurootståndarna hur den europeiska ekonoiska integrationen egentligen fungerar. De underkänner de frasteg so har gjorts och att dessa i sig leder till högre stabilitet än vad so annars hade varit fallet. De kan peka på proble so olika länder i Europa har för närvarande en de kan inte säga hur det hade sett ut o integrationen hade gått indre långt. De överskattar politikernas och centralbankernas föråga att identifiera och beöta chocker ed aktiv konjunkturpolitik. De underskattar de betydande effekter för ökad konkurrens, integration av arknader och i slutändan ökad handel och välstånd so en geensa valuta ger. Och de underskattar de utvecklingsfientliga ströningar so ett nej i höstens folkoröstning skulle koa att fräja. ett ja till status quo." Allt detta kan förväntas leda tilllägre kapitalkostnader och därför också ökad investeringsbenägenhet Yrjö Koskinen och Mattias Nilsson presenterar i Ekonoisk Debatt forskning so visar att införandet av euron har lett till ökade arknadsvärden på företag i EMU-länderna relativt företag utanför (och ed hänsyn tagen till alla andra relevanta faktorer). De visar även att investeringarna har ökat. De drar slutsatsen att orsaken till detta just är inskade kapitalkostnader. Kapitalarknaden är ett särskilt tydligt fall av hur den geensaa valutan påverkar konkurrenstryck och arknadsförhålllanden ino en bransch. Det finns starka indikationer på att konkurrensen ännu är ofullständig ino ånga branscher i Europa och att en större arknadsintegration kan bidra till generell prispress. Richard Friberg och Mattias Ganslandt redogör för oständigheterna i sin artikel. NEJETS DYNAMIK Joaki Styne (joaki @cyngor.se) var tidigare chefs ekono vid Alfred Berg Fondkoission.