Motgång gav ny framgång När Monica Åberg och Sofie Selanders Kinaspecialiserade resebyrå fick rejäla motgångar "tack vare" viruset SARS så såg tjejerna en möjlighet att kunna satsa på det gemensamma intresset smyckesdesign. Idag blomstar både resebyrån och Baglady och synergierna är många. resebyrån monica travel Monica Åberg var hemkommen till Malmö efter ett antal år som guide i bland annat Kina, Thailand och Tunisien. Trots att hon nu studerade och jobbade som receptionist på olika ställen hade ryktet om hennes lärorika guidning spridit sig och folk ringde och ville ha hjälp med sina resor. Monica tipsade om aktiviteter och sevärdheter men det räckte inte, resebyråerna hade inte hört talas om det hon föreslog. En resenär ringde därför tillbaka till Monica. Vi har en grupp som är klar nu, det kan väl du arrangera, gör precis hur du vill. Jaha sa jag och började leta i telefonkatalogen efter någon som kunde hjälpa mig med att starta företag. Efterfrågan för skräddarsydda gruppresor fanns uppenbarligen och resebyrån Monica Travel var ett faktum. Eftersom hon till en början inte hade något kontor åkte hon hem till folk för att göra en behovsanalys vilket gav en unik insikt i de familjer som skulle resa med henne. Resultatet av resorna blev därefter och kunderna var minst sagt nöjda. År 2000 fick hon pris som Årets Nyföretagare i Malmö. den elfte september 2001 Monica hade just anställt Sofie Selander på sin resebyrå när tvillingtornen i New York attackerades den elfte september 2001. En rejäl skopa ångest infann sig. Inte en kotte kommer att våga resa nu tänkte vi. Vi måste helt enkelt hitta på något annat, snabbt. Den gemensamma hobbyn att tillverka smycken hamnade naturligt i fokus. Under sina år som guide i Kina hade Monica köpt med sig odlade sötvattenpärlor hem till Sverige och dessa kom nu väl till pass. Utan att gräma sig över den svala resebranschen gladde de sig istället åt att så lätt ha hittat en ny affärsidé.
Men lagom till det att vi kommit igång med att designa smycken började telefonerna på resebyrån att ringa igen. Folk ville åka österut dit man trodde att terrorn inte sträckte sig. När vissa resmål ratades blev vår specialitet med skräddarsydda Asienresor populärare än någonsin, vi fick en boom. drev företag parallellt Monica och Sofie bestämde sig för att driva företagen parallellt. För att komma igång med smyckesförsäljningen så började de med att bearbeta sitt närmaste nätverk. Vi bjöd in alla våra vänner och kunder till en utställning med smyckena. Eftersom vi bara hade en av varje så fick vi sätta en röd plupp på smycket när det var sålt annars hade vi ju haft en tom utställning rätt så snart. Och vi sålde i stort sett rubbet! Pengarna återinvesterade vi till hundra procent. Vi tryckte visitkort, brevpapper och köpte in fler pärlor. Samtidigt kände vi att Kina var vår grej. Kina kändes lugnt i terrorbilden, det fanns inte i fantasin att något kunde hända där. Så vi fortsatte med våra skräddarsydda resor också. Det var då som Sars slog till. sars Samma dag som Monica och Sofie väntade på att 100 gäster och tre guider skulle resa till dem i Peking gick UD ut med en varning om att åka till Kina. På en sekund förlorade de 300 000 kronor och eftersom Monica Travel tvingades ställa in flera gruppresor därefter kan man lägga till någon miljon till den förlusten. Det värsta som kunde hända hade just hänt. Samtidigt kände man för resenärerna, där tror de att de ska sitta ombord på ett plan med ett glas rött och lite jordnötter och känna åh nu ska jag åka till Kina, som de kanske har drömt om i flera år. Istället får de sitta hemma i vardagsrummet med hämtpizza eftersom de inte har någon mat hemma och tidningen är avbeställd. såg möjligheterna Vi gick inte omkring och oroade oss för det värsta som kunde hända, även om medvetandet efter elfte september var större. Man kan inte oroa sig i resebranschen. Vi är i alla fall inte sådana som personer. Vi ser snarare möjligheterna än att hela tiden utgå från Murphys lag. Det
kanske är jättenaivt men man kan inte gå runt och oroa sig och vara rädd hela tiden. Återigen, istället för att gräma sig över något oförutsägbart och opåverkbart, tog tjejerna några drinkar och pratade om framtiden. Sars gav dem möjligheten att satsa fullt ut på smyckena och det var inte ens några andra alternativ att tala om. Vi var inte jättenyktra den kvällen kan man säga men nästa morgon tänkte vi att vi blir kvar här. Vi märkte inget av Sars och hade vi kommit ända hit och ändå förlorat så mycket pengar så kunde vi lika gärna stanna, så vi stannade i tio dagar. Nä nu satsar vi på smyckena så kan folk säga vad de vill! Vi gjorde en rejäl affärsplan och en rejäl marknadsplan och hade en fullständig strategi när vi satte oss på planet hem. Sars var startskott nummer två för våra smycken. Vi är väl de enda i hela världen som tyckte att det kom något väldigt gott ur det, något som vi kanske annars inte hade kommit till skott med. baglady Eftersom Monica och Sofie alltid släpade på rullväskor med smycken, eller diabilder från resor, hade de fått smeknamnet Baglady av några andra företagare som de ofta passerade till och från kontoret. Till en början skedde försäljningen på så kallade homeparties. Men snart var vi på ett homeparty där en kvinna absolut ville sälja våra smycken i sin butik och då förstod vi att det fanns en större marknad. Så vi tog kontakt med butiker och bokade in möten. Idag finns våra smycken i 450 butiker runt om i Sverige. korsbefruktar varandra Tro inte att Monica Travel gick i graven med Sars. Resebranschen repade sig såklart en tid efteråt. Tjejerna bestämde sig ändå för att dra ner rejält på antalet resor, vilket har ökat efterfrågan och nu är varje resa fullbokad innan de ens har bestämt var de ska åka. Det är först när de ser namnen som de bestämmer vart resan skall gå och vad de skall göra. Verksamheterna korsbefruktar verkligen varandra. På en resa med Monica Travel händer det att vi hittar roliga material som kan användas till smyckena och på en Bagladyresa kanske vi hittar en ny spännande restaurang som vi kan överraska våra gäster med vid nästa skräddarsydda resa. Älskar Kina
Samtidigt blev Kina det naturliga valet att förlägga smyckeproduktionen till. Där har Baglady ett sextiotal anställda som de känner ett stort ansvar för. Istället för att jobba sex dagar i veckan jobbar de fem hos Baglady, lönen är högre än för motsvarande jobb och kvinnornas pojkvänner anställs också för att de ska kunna vara nära varandra. Effekten är slående. De har en lång lista med personer som vill jobba hos dem. Vi älskar Kina. Vi är jättestolta och glada över våra anställda, att vi har lyckats bygga upp en verksamhet där personalen trivs så bra. Snart ska vi ta med hela fabriken på utflykt och ingen av dem har sett havet, så vi åker till havet! Ungefär tio gånger om året besöker tjejerna sin verksamhet i Kina. På verkstaden i Malmö gör de sina egna prototyper och färgblandningar som de tar med dit. Materialen kommer från världens alla hörn och kreativiteten ska räcka till fyra kollektioner om året. Vi gör bara smycken som vi själva skulle bära och de får inte kosta mer än vad vi själva har råd med. Märker man att det blir för dyrt så är det bara att klippa sönder och börja om från början. Härlig inställning ger framgång Det är fler än tjejerna själva som gillar smyckena. Pressen gillar de helt vanliga Malmötjejerna och deras historia, stylister använder sig gärna av Bagladys smycken och omsättningen spås bli 20 miljoner kronor i år. Trots två rejäla vurpor i resebranschen går inte Monica och Sofie och oroar sig för det värsta som skulle kunna hända Baglady. Ett sådant scenario finns säkert. Men det är inget som tjejerna tänker på. Vi tar det som det kommer, om man planerar för mycket så missar man möjligheterna. Det kan vara dörrar som öppnar sig på vägen. Men man vet ju aldrig, det har vi ju lärt oss. Och skulle det hända, ja då är det bara till att plocka fram idépärmen ur bokhyllan och sätta igång ett nytt projekt. Svårare än så behöver det inte vara. Källa: Beautiful Business 2006