Hur några arbetsterapeuter i Sverige och på Malta resonerar kring aktivitet.

Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för Arbetsterapi Examensarbete, 15hp. Vårterminen 2011 Hur några arbetsterapeuter i Sverige och på Malta resonerar kring aktivitet. How a few occupational therapists in Sweden and Malta reason about activity. Författare: Frida Gawell 1

Innehållsförteckning Abstrakt 3 Inledning 5 Bakgrund 5 Aktivitetsbegreppet 5 Kategorier av aktivitet 7 Aktivitet och kultur 8 Kort fakta om länderna Malta och Sverige 8 Tidigare forskning inom ämnet 9 Syfte 10 Metod 10 Studiens design 10 Undersökningsgrupp och Urval 10 Datainsamling 11 Databearbetning 12 Etiska aspekter 13 Resultat 13 Aktivitet är görande i olika former 13 Fysiska komponenter behöver adresseras för att klienter ska kunna delta i aktivitet 15 Motivation bidrar till deltagande i aktiviet 16 Aktivitetens struktur är beroende av person, kultur och kontext 19 Aktivitet är ofta relaterat till självständighet 21 Diskussion 22 Metod diskussion 22 Resultat diskussion 25 Forsat forskning kring begreppet 30 Slutsats 31 Tillkännagivande 31 Referenser 32 2

Abstrakt Aktivitet är ett unikt begrepp inom arbetsterapi, och det är väsentligt för arbetsterapeuter att skapa sig en förståelse för vad begreppet aktivitet innebär inom yrket och över kulturella gränser. Denna studie har som syfte att jämföra hur några arbetsterapeuter i Sverige och på Malta resonerar kring aktivitet. sex arbetsterapeuter, tre från Sverige och tre från Malta deltog i studien. Data samlades in med hjälp av kvalitativ halvstrukturerad intervju där deltagarna i huvudsak fick svara på två frågor; Hur arbetar du med aktivitet och hur resonerar du kring aktivitet generellt sett utifrån ditt yrkesperspektiv? Datan analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Genom analysen identifierades fem olika huvudresonemang kring aktivitet: 1)Aktivitet är görande i olika former, 2)Fysiska komponenter behöver adresseras för att klienter ska kunna delta i aktivitet, 3)Motivation bidrar till deltagande i aktivitet, 4)Aktivitetens struktur är beroende av person kultur och kontext samt 5)Aktivitet är ofta relaterat till självständighet. Ur studiens resultat framkom framförallt likheter mellan de båda kulturerna i resonemangen kring aktivitet men även vissa skillnader, vilka redovisas i resultatet. Resultatet diskuterades med anknytning till tidigare forskning, som fanns att tillgå när studien genomfördes. Nyckelord: aktivitet, arbetsterapeutiskt resonemang, Malta, Sverige. 3

Abstract Activity is a unique concept in occupational therapy, and it is essential for occupational therapists to create an understanding of what the term "activity" means to the profession and across cultural boundaries, this study aims to compare how some occupational therapists in Sweden and Malta reason about activity. six occupational therapists, three from Sweden and three from Malta participated in the study. The data were collected using qualitative half structured interviews, where the participants mainly answered two questions: How do you work with activity and how do you reason around activity in general, based on your professional perspective? The data were analyzed using a qualitative content analysis. The analysis identified five main categories, which highlights the occupational therapists' reasoning about activity: Activity is doing in various forms, Physical components need to be addressed for the clients to participate activity, motivation contributes to participation in activity, The activities structure depends on the individual, the culture and the context, and Activity are often related to Independence. The results from the study showed mainly similarities between the two cultures in reasoning about activity but also some differences, which are reported in the results. The results were discussed in relation to previous research, which was available when the study was conducted. Keywords: Activity, Malta, Sweden, Occupational therapists reasoning 4

Inledning Då jag har haft kliniska placeringar både i Sverige och på Malta har ett intresse skapats för hur arbetsterapeuter i olika kulturella kontexter resonerar kring aktivitetsbegreppet. Aktivitetsbegreppet har omformulerats genom tiderna och begreppets innebörd har aldrig stadgats. Törnqvist (1995) diskuterar i sin avhandling hur begreppet definieras på olika vis. Hon tar bland annat upp att enskilda arbetsterapeuter gör omtolkningar av begreppet aktivitet, vilket i sin tur leder till att aktivitetsbegreppet ständigt byter karaktär och en gemensam definition av begreppet saknas i dagsläget. Studien fokuserar i och med detta, på hur några arbetsterapeuter resonerar kring aktivitet i Sverige och på Malta. I litteraturen beskrivs ofta en skillnad mellan Activity och Occupation, där Aktivity definieras som en aktivitet utan mening eller relevans för individens liv (Christiansen & Baum, 1997). Till skillnad från Occupation som definieras: En aktivitet som har mening och relevans för individen (Golledge, 1998a). Jag har inte funnit att man gör en åtskillnad mellan begreppen Activity och Occupation vare sig på Malta eller i Sverige. Därför används dessa två begrepp parallellt med varandra i denna studie. Kulturen på Malta och i Sverige skiljer sig något från varandra, därför valdes även att inkludera ett stycke om kultur, i anknytning till aktivitet i Bakgrunden. Bakgrund Aktivitetsbegreppet Aktivitet är ett av de mest centrala begreppen inom arbetsterapi och används dagligen av arbetsterapeuter. Det anses även vara en av arbetsterapiyrkets grundstenar (Golledge, 1998a). Begreppet aktivitet är dock mångsidigt, svårdefinierat och belyses ur olika perspektiv av flera författare (Christiansen & Baum, 1997;Golledge, 1998a; Kielhofner, 1997). Grundarna för arbetsterapi använde ordet aktivitet för att beskriva ett korrekt sätt att använda tid, detta inkluderade arbete, arbetsliknande aktiviteter samt fritidsaktiviteter (Dickie, 2009; Mayer, 1922) Enligt Christiansen och Baum (1997) beskrivs aktivitet som ett grundläggande behov för mänskligheten. Människan är av naturen en social och autonom varelse, samt beroende av aktivitet och handling i samspel med andra människor (Förbundet Sveriges arbetsterapeuter [FSA], 2005). Människor behöver kreativa, produktiva samt lekfulla sysselsättningar och växer genom att engagera sig i dem. Detta argument visar människans behov av aktivitet 5

både ur ett biologiskt och psykologiskt perspektiv där det biologiska perspektivet handlar om att genom aktivitet behålla fysiken och koordinationen. Det psykologiska perspektivet handlar i sin tur om personens behov av att engagera sig i aktivitet (Kielhofner, 1997, 2008). Clark och kollegor beskriver i Cottrell (2005) definitionen av aktivitet som grupper av kulturella och meningsfulla aktiviteter i vilka människor kan engagera sig, exempelvis göra sitt jobb, laga mat och trädgårdsarbete. Aktivitet ses för vissa, endast som större grupper av aktiviteter. Aktiviteter är inom detta synsätt sammansatt av många olika små steg eller nivåer. En aktivitet beskrivs här alltså som uppdelad i mindre enheter. Varje enhet kan sedan bli sammanslagna till större enheter, till exempel aktiviteten att tillaga te. Denna aktivitet består av ca 50 olika steg eller nivåer för att kunna genomföra själva aktiviteten att koka te (Zemeke & Clark, 1996). Det råder dock ingen enighet om, hur stor utsträckning som aktiviteter kan beskrivas med hjälp av enheter och fortfarande klassas som aktivitet (Zemeke & Clark, 1996). Christiansen och Baum (1997) definierar i sin tur aktivitet, som alla målinriktade beteenden relaterat till det dagliga livet. I detta inkluderar de även spirituella och sexuella aktiviteter (Cottrell, 2005). Mary Catherine Beteson i sin tur kallar aktivitet för web and woof gobelängen som vi väver, vilken är vårt liv. I detta uttalande ger hon aktivitet en mera central position i att förstå mänskliga erfarenheter. Livet ska ses som en komplex gobeläng, en bildväv vars motiv innefattar: arbete, lek och en känsla av identitet, vilka är sammanvävda till en konstform (Zemeke & Clark, 1996). En annan definition är, att aktivitet är en uppgift eller handling utförd av en individ med individens delaktighet och omgivande faktorer i fokus [ICF] (World Health Organisation [WHO], 2002). En definition av aktivitet i förhållande till arbetsterapi är att den för individen skall uppfattas som meningsfull och ändamålsenlig (Kielhofner, 2008; FSA, 2005). Kielhofner (2008) anser även att faktorerna runt omkring en uppgift eller en handling har betydelse för aktiviteten. Det är viktigt att man känner sig nöjd och tillfreds med det man har genomfört eller skapat inom aktiviteten. Endast individen själv kan avgöra om sysselsättningen är meningsfull eller inte (Kielhofner, 2008). Aktivitet ger medlen genom vilka mänskliga varelser kan anpassa sig till förändringar i vardagen och viljan att delta i aktivet är den verkliga motiverande kraften, som leder till förändring (Cottrell, 2005). En individ kan med detta ändra sin natur genom att engagera sig i aktiviteter. Att aktivt göra någonting, kan vara aktivitet. Människan kan 6

påverka sin livskvalité genom engagemang i aktivitet (Cotttrell, 2005). Alla aktivitetsformer är inte lika meningsfulla för olika personer, och aktivitetsutförandet är inte heller lika, vad gäller målinriktning (Törnquist, 1995). Aktivitetsbegreppet har enligt denna litteraturgenomgång en mängd olika definitioner. I de olika definitionerna återfinns både likheter och skillnader mellan hur olika författare definierar aktivitetsbegreppet. En av de största likheterna mellan definitionerna är att aktivitet ofta är nära sammanlänkat med meningsfullhet. Golledge (1998a) uttrycker det som att aktivitet skall ha mening och relevans för individen. Kilehofner (2008) och Törnkvist (1995) uttrycker det väldigt likartat: Aktivitet ska vara meningsfullt för individen. Den definition som ges av Zemeke & Clark (1996) skiljer sig från de övriga. De föreslår att aktivitet består av många mindre komponenter som tillsammans bildar en aktivitet. En annan definition som inte är lika återkommande i litteraturen är den från WHO (2002). De tar upp aktivitet som en uppgift där delaktighet och omgivande faktorer kommer i fokus. Kategorier av aktivitet Utöver olika definitioner av aktivitetsbegreppet existerar det även en delade uppfattningar om hur olika aktiviteter ska organiseras och kategoriseras, så kallade aktivitetsområden. Enligt Kielhofner (2008) kategoriseras aktiviteter som: dagliga aktiviteter, lek och produktivitet. En annan kategorisering presenteras av etiska koden för arbetsterapeuter i Sverige (FSA, 2005). De delar upp aktiviteter i följande kategorier: personlig vård, arbete, boende och fritid. Ytterligare en kategorisering härrör från den kanadensiska modellen: The Canadian Association of Occupational Therapists (CAOT). Kategorierna i denna modell är: personlig vård, produktivitet och fritid (Leclair, 2009). Den australiensiska modellen Occupational performance model (OPM) innehåller istället kategorierna: personlig vård, produktivitet, fritid och vila (Ranka & Chapparo, 1997). Samtliga definitioner av kategorierna innefattar likartade aktiviteter, dock med olika benämningar. Dessa olika sätt att kategorisera aktiviteter på liknar till viss del varandra, men det finns ingen gemensam given definition av dem. Kategoriseringen av aktiviteter är dock problematisk, eftersom vissa kategorier inte alltid passar för alla kliniska arbetsområden. Det finns alltså ingen universalmall, för hur man ska kategorisera aktiviteter (Lecklair, 2009). 7

Aktivitet och kultur Arbetsterapi delar många av sina huvudkoncept och värderingar med den västerländska kulturens sociala kontext. Aktivitet är ett av grundkoncepten i arbetsterapi och kan saknas eller vara mycket annorlunda förklarat i olika kulturer (Iwama, 2003). Olika kulturer har inte alltid samma vardagliga aktiviteter, som de vi i västvärden beskriver. Engagemang i aktivitet ser olika ut beroende på kulturella influenser och individuella motiv, till exempel aktiviteten påklädnad. Denna aktivitet ser olika ut beroende på hur aktiviteten vuxit fram ur den kulturella och omgivande kontexten (Kielhofner, 1997). Kultur är en viktig influens när aktivitetsmönster skapas. Val av aktivitet samt hur den går till, reflekterar ofta kulturella värderingar. Västorienterad kultur går mot görande, som en av de mest viktiga aspekterna inom aktivitet. Till skillnad mot östorienterad kultur, som oftare sätter harmoni med naturen, accepterande av öde och personlig reflektion i centrum. Detta gör att aktivitet får en sekundär roll i sammanhanget (Cottrell, 2005). Det finns alltid en risk när vi importerar våra egna värderingar och kulturer till andra människor. Det kan bland annat medföra förvirring och oordning i människornas sätt att leva (Kronenberg, Algado & Pollard, 2005). Kultur och kontext är centrala komponenter i arbetsterapi, eftersom olika personer dömer och uppfattar aktivitet på olika sätt. Detta är ofta beroende av vilken omgivning de befinner sig i eller är uppväxta med. Man skulle kunna säga att aktivitetsbegreppet bedöms genom ett filter. Detta filter innefattar erfarenheter och känslor, samt är baserat på tre olika nivåer av övertygelser: (1) klientens uppfattning om sjukdom och hälsa,(2) klientens uppfattning om terapi, och (3) klientens uppfattning om meningen med sitt egna liv och aktiviteter. Dessa tre nivåer går även in i varandra (Cottrell, 2005). Kort fakta om länderna Malta och Sverige Republiken Malta är ett litet örike, som ligger mitt i Medelhavet. Närmaste grannen är den italienska ön Sicilien som ligger ca 9 mil norrut. Landet har en yta på ungefär 316 km 2 och har ca 405 000 invånare (Andersson, 2008). Sverige är i förhållande till Malta betydligt större med en yta på 449 964 km² och ca 9.1 miljoner invånare (Lindahl, 2008). De officiella språken på Malta är maltesiska och engelska, men många talar även italienska (Andersson, 2008). All undervisning på universitetsnivå sker på engelska. Sveriges officiella 8

språk är svenska men många kan även tala engelska, eftersom engelska språket är obligatoriskt att lära sig i den svenska grundskolan (Lindahl, 2008). Religionen har stort inflytande på Malta, och avspeglas bland annat genom de 350 kyrkorna som är spridna över ögruppen och kallas ofta för kyrkornas ö. Katolicismen är stadsreligion och ca 95 procent av befolkningen är katoliker (Andersson, 2008). I Sverige råder en något mera blandad religion men ca 74 procent av befolkningen tillhör den evangelisk-lutherska kyrkan (Lindahl, 2008). Tidigare forskning inom aktivitetsbegreppet Forskning inom aktivitetsbegreppet har till stor del varit fokuserat på att definiera begreppet aktivitet (Cottrell, 2005; Golledge, 1998a; Kielhofner, 2008,1997; Mayer, 1922; Dickie, 2009) och inte på hur arbetsterapeuter resonerar kring aktivitetsbegreppet. Det finns dock tre studier utförda i Sverige som berör ämnet. Två studier av hur arbetsterapeutstudenter beskriver aktivitet, varav en av dessa är en uppföljningsstudie av den första (Müllersdorf & Ivarsson, 2008, 2009). Dessa två studier kom fram till en rad olika uttalande kring aktivet. I dessa två studier ger svenska arbetsterapeutstudenter sina åsikter om vad aktivitet egentligen är. En av slutsatserna i dessa studier är att aktivitet beskriver görande och inkluderar alla mänskliga aktiviteter. Kontexten av aktivitet kan vara generellt gällande, men även individuell (Müllersdorf & Ivarsson, 2008, 2009). Den tredje studien beskriver hur arbetsterapeuter i Sverige förstår begreppet aktivitet. Müllersdorf & Ivarssons (2010) studie presenterar en rad uttalanden i olika kategorier rörande aktivitet. Studien konkluderar bland annat att aktivitet ofta används synonymt med görande (Müllersdorf & Ivarsson, 2010). Litteraturgenomgången visar att innebörden av begreppet aktivitet beskrivs olika och är svårdefinierat inom litteraturen för arbetsterapeuter (Christiansen & Baum,1997; Cotrell,2005; Golledge, 1998a; Kielhofner, 1997, 2008; Mayer, 1922 och Dickie, 2009). Många arbetsterapeuter följer även modeller, som är till för att guida dem inom området (Christiansen & Baum, 1997; Golledge, 1998a; kiolehofner, 1997, 2008). Det finns ingen nuvarande enighet i hur begreppet bör användas. Genomgången visade även på att kultur och kontext har betydelse för hur begreppet används och resoneras kring (Iwama, 2003). Underlaget för hur kliniskt arbetande arbetsterapeuter resonerar kring begreppet är dock bristfälligt. I och med att aktivitetsperspektivet är grunden i arbetsterapiprofessionen kan resonemanget även variera 9

beroende på kontext och kultur (Iwama, 2003; Kielhofner, 1997, 2008; Pierce, 2003). Därför är det betydelsefullt för arbetsterapiprofessionen att skapa sig en förståelse för hur arbetsterapeuter i olika kulturer och kontexter resonerar samt använder aktivitetsbegreppet (Müllersdorf & Ivarsson, 2010). Aktivitet är, som nämnts tidigare i texten, ett mycket centralt begrepp inom arbetsterapi med en unik innebörd för olika arbetsterapeuter. Detta gör det intressant ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv att undersöka olika resonemang kring begreppet aktivitet. Syftet med denna studie är därför, att jämföra hur några arbetsterapeuter på Malta och i Sverige resonerar kring aktivitet. Det är likaså viktigt för arbetsterapeuter att kunna förmedla hur begreppet aktivitet definieras och används för rehabilitering inom arbetsterapi till anhöriga och övriga yrkesprofessioner. Nelson beskriver i Christiansen och Baums bok (1997) att det är nödvändigt med en kontinuerlig dialog kring hur olika arbetsterapeutiska begrepp definieras, däribland begreppet aktivitet. En dialog är viktig för att yrkesprofessionen ska utvecklas och leva vidare. Syfte Syftet med studien är att jämföra hur några arbetsterapeuter i Sverige och på Malta resonerar kring aktivitet utifrån sitt praktiska arbete. Metod Studiens design Studiens design bygger på ett kvalitativt tillvägagångssätt, eftersom kvalitativ metod fokuserar på undersökningspersonernas egna uppfattningar av ett fenomen. Denna beskrivande ansats är lämplig i studier av kollektiva variationer i resonemang av ett fenomen (Kvale & Brinkmann, 2009). Utifrån denna studies syfte var därför en kvalitativ metod det adekvata valet. Undersökningsgrupp & urval Enligt Trost (2005) är det lämpligt att intervjua ca fem till åtta personer i en kvalitativ studie. Med hänsyn till tiden som fanns till förfogande valdes därför sex intervjupersoner, tre från Malta och tre från Sverige. Kriterier för att få medverka i studien var: legitimerad arbetsterapeut och kliniskt arbetande inom arbetsterapi. 10

Studiens urval är baserat på snöbollsurval utifrån riktlinjer utarbetade av Bryman (2002). Snöbollsurval är en metod som går ut på att finna personer som passar in i profilen av den aktuella undersökningsfrågan. I samband med intervjun med denna person, ber man denne om en rekommendation eller ett tips på någon annan som passar in i den aktuella undersökningsprofilen. På så vis leder en kontakt till nästa kontakt och denna kontakt till nästa o.s.v. (Bryman, 2002). Valet av intervjupersoner på Malta skedde i samband med den kliniska placeringen som författaren innehade där. En arbetsterapeut blev tillfrågad om denne ville ställa upp på en intervju. Denna deltagare rekommenderade sedan andra arbetsterapeuter som skulle kunna lämpa sig för studien. Varpå dessa blev personligt tillfrågade om de ville ställa upp på en intervju och medverkan i studien vid ett senare tillfälle. Valet av intervjupersoner i Sverige skedde genom en personlig kontakt med en arbetsterapeut som ombads att rekommendera andra arbetsterapeuter, gärna inom andra yrkesområden, vilka denne ansåg skulle lämpa sig att medverka i studien. På detta sätt har olika arbetsterapeuter från olika arbetsplatser kontaktats via telefon med en förfrågan om de kunde tänka sig att ställa upp på en intervju och medverka i studien. Deltagarna i studien arbetade med: barn på en skola (två personer från Sverige), inom kirurgi (en person från Malta), inom handrehabiliteringen (två personer varav en från Sverige och en från Malta), och inom akutsjukvården (en person från Malta). Urvalet kom att bestå av sex kvinnor i åldern 20-60år. Urvalet genomfördes med föresatsen att erhålla ett så rikt datamaterial som möjligt med förhoppningar om olika variationer av resonemang kring aktivitet mellan deltagarna (Kvale & Brinkmann, 2009). Datainsamling Författaren valde att använda sig av en kvalitativ intervjumetod. Denna metod belyser vikten av att försöka nå förståelse för personers egna uppfattningar och resonemang eller en grupps uppfattning och resonemang, kring ett speciellt fenomen eller begrepp (Hartman, 1998). En halvstrukturerad intervju tillämpades, vilket i detta fall innebar att författaren utgick från två huvudfrågor (Kvale och Brinkmann, 2009), Hur arbetar du med aktivitet? Hur resonerar du kring aktivitet generellt sätt utifrån ditt yrkesperspektiv? Dessa frågor översattes till engelska av författaren med hjälp av ett engelsk/svenskt lexikon (Norstedts lilla ordbok, 1999) och 11

ställdes på liknande sätt till de maltesiska deltagarna. Likaså fördes intervjuerna med de maltesiska deltagarna på engelska och intervjuerna med de svenska deltagarna på svenska.. Utifrån dessa frågor fick de deltagande arbetsterapeuterna resonera kring begreppet aktivitet. Följdfrågor ställdes där det behövdes och kunde även återkopplas till huvudfrågorna för att få ett så detaljerat och rikt svar som möjligt. Följdfrågorna varierade beroende på vilka svar och resonemang författaren fick av deltagaren. Intervjuerna tog i genomsnitt mellan 20-30 min att genomföra. Den avsatta tiden för intervjuerna var en timme. Deltagarna upplevde dock att de hade resonerat färdigt om ämnet efter 20-30 min. Alla intervjuer spelades in med hjälp av en diktafon för att kunna registrera svaren så exakt som möjligt (Patel & Davidson, 2003). Minnesanteckningar fördes även när det behövdes, till exempel om intervjupersonen la till någonting när diktafonen var avstängd. Målet med intervjuerna har varit, att skapa en bild/uppfattning om hur olika åsikter, attityder och sätt att tänka kring ett fenomen kan likna varandra eller skilja sig mellan några arbetsterapeuter från Sverige och Malta Databearbetning Den insamlande datan har bearbetats och strukturerats genom analytisk induktion (Hartman, 1998) och utifrån Brunards (1991) Riktlinjer för kvalitativ innehållsanalys. Samtliga intervjuer transkriberades ordagrant av författaren och lästes igenom ett flertal gånger, för att erhålla förståelse av materialet. Intervjuerna från de maltesiska deltagarna transkriberades ordagrant på engelska, och de svenska intervjuerna transkriberades ordagrant på svenska. En öppen kodning av materialet genomfördes där koder skrevs i textmarginalen (Brunards, 1991). Materialet för Malta och Sverige kodades separat, för att sedan kunna sammanställas i kategorier. Några exempel på koder som framom var: görande, motivation och självständighet. Dessa koder återfanns i intervjuerna för både svenska och maltesiska deltagare. Den insamlade datan analyserades utifrån riktlinjer för kvalitativ innehållsanalys utformade av Brunard (1991). Datan för Malta och för Sverige analyserades separat för att sedan sammanställas i en gemensam analys och jämförelse. Analysen sammanställdes i resultatdelen. Materialet från de båda länderna var så likartat, att fem gemensamma kategorier kunde bildas. De transkriberade intervjuerna från Malta och Sverige jämfördes sedan där författaren 12

letade efter likheter och skillnader i resonemangen kring aktivitet. Citat valdes ut ur texterna från båda länderna för att belysa och lyfta fram intressanta fynd i studien. Intervjuerna från Malta gjordes på engelska och citaten därifrån översattes till svenska med hjälp av ett lexikon (Norstedts lilla ordbok, 1999). Ett steg i Brunards innehållsanalys (1991) valdes att uteslutas. Det steg som uteslöts var det där författaren skall kontakta en utomstående person för att oberoende av författaren tolka och kategorisera innehållet i studien, eftersom någon sådan inte fanns att tillgå. Etiska aspekter De forskningsetiska principerna från Vetenskapsrådet ( 2011) har legat till grund för de etiska övervägandena i denna studie. När man intervjuar personer om deras personliga erfarenheter innebär det alltid ett intrång i den personliga integriteten. Intervjupersonerna från både Malta och Sverige har blivit informerade muntligen om studiens karaktär. De blev även informerade om vilken roll de kommer att ha i insamlandet av materialet till studien generellt sett. Informationen till deltafarna har skett i samband med intervjutillfället och kanske återgetts med olika ordval av författaren. Medverkan var frivillig och de medverkande arbetsterapeuterna kunde välja att när som helst avbryta sin medverkan i studien, utan att något specifikt själ behövde framföras. Deltagandet i studien var anonymt och deltagarnas identitet avkodades vid transkriberingen av intervjuerna. Materialet som presenteras i studien återges därmed så att läsaren inte kan identifiera enskilda personer. Intervjupersonerna blev även informerade om att de blev inspelade på band och att dessa kommer att sparas tills dess att C-uppsatsen är godkänd. De gav även sitt samtycke till att intervjuerna spelades in innan intervjun började (Trost, 2005). Resultat Analysen av intervjumaterialet resulterade i 5 olika teman: Aktivitet är görande i olika former, Fysiska komponenter behöver adresseras för att klienter ska kunna delta i aktivitet, Motivation bidrar till deltagande i aktivitet, Aktivitetens struktur är beroende av person, kultur och kontext samt Aktivitet är ofta relaterat till Självständighet Aktivitet är görande i olika former 13

Analysen visade att arbetsterapeuterna både i Sverige och på Malta, beskrev aktivitet som allting vi gör. En av arbetsterapeuterna från Sverige uttryckte sig så här: Jag tycker ju att allt är egentligen aktivitet. Jag menar vila är ju en aktivitet, att sitta och softa, titta på tv är en aktivitet. En av terapeuterna på Malta gav en liknande utläggning av begreppet och uttryckte sig så här: Aktivitet generellt sett är görande, någonting som du faktiskt gör, ehm till och med att sitta kan vara en aktivitet. Både arbetsterapeuter från Malta och från Sverige resonerade kring, att aktivitet har någonting med aktivt görande att göra. Någonting som klienten faktiskt gjorde praktiskt. En av deltagarna från Sverige resonerade även kring, att aktivitet är sammansatt av många olika mindre komponenter. Alltså att en aktivitet består av många mindre delar, men kommer sedan fram till följande resonemang: Inte att det behöver vara enbart sammansatta, eller större aktiviteter egentligen Det mesta människan vill göra tycker jag är aktivitet. Genom analysen av intervjumaterialet både från de maltesiska och svenska deltagarna, identifierades den viktiga aspekten av, hur vi gör våra aktiviteter. Deltagarna ansåg att, alla personer har speciella och individuella sätt att utföra sina aktiviteter på. Deltagarna menade att arbetsterapeuter i sin tur ofta har en bestämd uppfattning, om hur en specifik aktivitet ska gå till. De hävdade vidare att denna uppfattning är viktig att vara medveten om, vid bedömning av aktivitetsförmåga hos klienter. Som en deltagande arbetsterapeut från Malta uttryckte sig: Ibland förväntar sig arbetsterapeuter att personer ska utföra aktiviteten på deras sätt, och eftersom de inte kan göra det på deras sätt är patienten inte funktionell,.. Inte självständig. Men kanske har patienten sitt egna sätt att göra det. Vidare visade analysen även hur deltagare från båda länderna ansåg att arbetsterapeutens roll bestod av underlättande i aktivitet för klienter. Från deltagarnas resonemang framgick att arbetsterapeutens roll var, att ge klienter förslag på hur aktivitetsutförandet kan bli förbättrat. En av deltagarna från Sverige uttryckte det som: För det är ju för att underlätta aktivitet som vi jobbar. 14

En deltagare från Malta uttryckte det så här: Göra terapi genom aktivitet, eftersom görande av aktivitet är terapi du vet. Med detta uttalande menade även deltagaren från Malta att, aktivitet är en bra och direkt terapiform. Sammanfattningsvis visar första kategorin hur deltagarna från både länderna relaterade begreppet aktivitet till görande av olika former. Det framkom även att det fanns olika uppfattningar mellan deltagarna om, hur en aktivitet ska gå till mellan arbetsterapeut och klient. Deltagarnas reflektioner om aktivitet från båda kulturerna stämde även överens när det gällde, att arbetsterapeutens roll är att underlätta för klienter i aktivitet. Fysiska komponenter behöver adresseras för att klienter ska kunna delta i aktivitet. Analysen belyste vidare, vikten av fysiska komponenter för att kunna delta i aktivitet. Detta är ett mycket centralt och återkommande inslag i intervjuerna med deltagarna från framförallt Malta. Det fanns dock vissa gemensamma drag med hur Svenska deltagare resonerade. Deltagarna från Malta beskrev ofta att aktivitet inte var det primära redskapet inom arbetsterapi. Utan arbetsterapeuterna där, använde en biomekaniks inriktning som mer fokuserade på underliggande fysiska funktioner än på aktivitet. De jobbade mycket med underliggande fysiska komponenter som tillexempel rörlighet. Enligt deras resonemang fanns det ett samband mellan rörlighet i leder och funktion inom praktiska aktiviteter. För att träna fysiska komponenter använde de modaliteter, dvs. olika former av träningsredskap. I och med detta övades underliggande funktioner, som behövs för att klienten ska klara av att göra aktiviteten, t.ex. för att kunna klara sig hemma eller komma tillbaka till sitt arbete. En av deltagarna från Malta uttryckte sig så här: Jag finner att det bästa sättet att träna aktivitet, är att öva i aktiviteten om och om igen, men ibland, när du inser att en särskild komponent saknas eller är bristfällig i utförandet, måste aktiviteten avbrytas för ett tag, en dag eller två. Jobba mycket med styrka och uthållighet och sen prova aktiviteten igen och se om det har skett en förbättring och då vet du din väg framåt Och gav sedan följande kliniska exempel: Till exempel: En person försöker göra påklädning men klarar inte av att knäppa knapparna, så han har problem med finmotoriken, fin motorisk koordination, så vi kommer ta med oss aktiviteter till avdelningen och göra 15

dessa aktiviteter: Trä pärlor, sätta gem på papper. Och sen övar du massor av detta och sedan när du ser att finmotoriken är förbättrad går du tillbaka till att öva påklädningen. Arbetsterapeuterna på Malta använder alltså en form av träning som fokuserar på fysiska underliggande komponenter. Detta för att klienterna sedan ska kunna genomföra och delta i deras dagliga aktiviteter. Enligt de svenska deltagarna arbetade majoritet av arbetsterapeuterna med aktivitet i olika vardagssituationer. Den funktionella träningen återfanns dock inom handrehabilitering. Där arbetade arbetsterapeuterna också med funktion, men på ett mera samtalsmässigt plan. Där arbetsterapeuten instruerade klienten hur denne ska göra varpå klienten utefter det, går hem och övar. När sedan klienten kommer tillbaka för en andra konsultation, frågar terapeuten om feedback från klienten om hur det har gått med övningarna hemma och om dessa har underlättat i aktivitet. Arbetsterapeuter som jobbar inom handrehabiliteringen tränar alltså inte så mycket i själva aktiviteten, men försöker ändå bibehålla ett fokus på aktivitet. En deltagare uttrycket det så här: Jag tror, som sagt trots att man inte tränar i aktivitet försöker man ändå ha ett fokus på det. Det låter lite absurt nästan, nä men så där, men att det finns med i tankarna, och samtalen. Ahh det är ju skillnad från andra jobb jag haft där man verkligen går, man går ut och tränar det man behöver lära sig. Sammanfattningsvis kan konstateras, att de deltagande maltesiska arbetsterapeuterna la stor vikt vid de fysiska underliggande komponenterna som leder till aktivitet. De deltagande arbetsterapeuterna från Sverige la däremot inte lika stor vikt vid de fysiska underliggande komponenterna. Det var enbart inom handrehabiliteringen som de underliggande komponenterna tycktes ha en betydelse enligt de intervjuade arbetsterapeuterna. Motivation bidrar till deltagande i aktivitet Analysen identifierade vikten av motivation för att klienterna ska vilja delta i aktivitet. Det framkom även att deltagarna ansåg att deltagandet i aktivitet ledde till ett eget välbefinnande hos klienterna. De deltagande arbetsterapeuterna såväl på Malta som i Sverige belyste särskilt aspekten om att motivation är en oerhört viktig komponent för att få klienten att delta i aktivitet 16

Deltagare från båda kulturerna belyste i intervjuerna vikten av att lära känna klienten. De menade att detta var viktigt eftersom, planeringen av träningsprogrammen skall utformas efter klients behov och önskemål. En deltagare från Malta yttrade följande: Allt beror på personens vanor och tankar, jag tror att det är viktigt att lära känna patienten. så att du kan rikta in ditt träningsprogram i enlighet med deras behov och i enlighet till deras aktiviteter, eftersom det är meningslöst att be en person göra någonting som denne hatar. En deltagare från Sverige som arbetande med barn och ungdomar uttryckte i likhet med ovanstående: Eftersom jag jobbar i skolan så lär jag ju känna barnet på ett helt annat sätt. Jag ser ju vad de har för svårigheter da o sen jag har ju oftast gjort någon sån här handfunktions bedömning, eller nått, så man ser lite, vet ju lite vad de har för problem. Och så säger ju dom också vad de skulle vilja träna på. Många av deltagarna från båda kulturerna la stor vikt vid att klienterna skulle få bestämma så mycket som möjligt över vilken eller vilka aktiviteter som ska prioriteras. Detta för att aktivitetsutförandet blir bättre om klienten är motiverad till att delta och även för att klienten är mer öppen för träning i en aktivitet som är betydelsefull. Deltagarna uppgav också, att det var mycket svårt, att träna klienter i aktiviteter som de kunde ha nytta av, men själva inte prioriterade. En deltagare från Sverige uttryckte att: Det är så att man måste få barnet med, för det är ingen ide om det är så att jag sitter och bestämmer eller att föräldrarna bestämmer en sak så vill inte barnet det för om inte barnet vill träna då kommer det inte att fungera motivation är jättejätteviktigt det måste ju ända vara nåt som barnet vill. Deltagare beskrev att beroende på personens omgivning och support hemifrån, prioriteras olika aktiviteter efter klientens önskemål. Många klienter fick hjälp med påklädning av någon anhörig och prioriterade därför inte aktiviteten påklädning. Deltagarna menade vidare att det var viktigt att få med anhöriga på samma spår som arbetsterapeuten, när det gäller träning. Detta betonades av deltagare från Sverige, eftersom anhöriga till klienter i Sverige tenderar att vilja göra allting åt klienten, för att det inte ska ta lång tid för klienten i aktivitetsutförandet. Ett exempel på detta ges av en Svensk deltagare: Sen måste man också få med familjen för det kan också vara svårt. För jag kan tillexempel.. jamen med en del barn att man ser att det 17

här barnet har jättemycket kapacitet och det skulle kunna så mycket. Men så har man inte familjen med sig, att de gör allt. Och då är det också jättesvårt. Resultatet från de deltagande Maltesiska arbetsterapeuterna visade att ett av de stora problemen var, att motivera framförallt de äldre klienterna att delta i aktivitet. I Malta är ofta den sociala normen för äldre, att de förväntar sig bli omhändertagna av anhöriga. I och med detta blir deras deltagande i aktivitet och hälsa sämre eftersom de blir påpassade av sina anhöriga. En deltagare yttrade följande: Det är i alla fall så i Malta. Våra äldre tenderar till att lita mera på deras vårdare, och under tiden de har en skada eller en sjukdom eller vad som helst som gör att de ligger inne på sjukhuset, eller en anledning för dem att komma för arbetsterapi. De tenderar till att vara lite motvilliga till att återgå till självständighet i aktiviteter. I och med detta menade deltagarna att det är viktigt att veta hur aktiviteter bör presenteras för klienter. Arbetsterapeuter kan anse att en viss sorts aktiviteter är lämpliga för klienten i relation till träning. Dessa aktiviteter blir inte alltid accepterade av klienten, i och med detta blir motivationen sämre till att delta i aktivitet. Vilket i sin tur leder till ett sämre aktivitetsutförande. Skillnaden mellan deltagarna från de olika kulturernas resonemang var, att Svenska deltagare betonade vikten av att ta hänsyn till vad klienten verkligen vill. Till skillnad från de maltesiska deltagarna som betonade att arbetsterapeuterna har sämre resurser och inte alltid kunde genomföra aktiviteter som klienten prioriterar. Detta visas tydligt i detta citat av en maltesisk deltagare. Det är idealt att använda sig av en aktivitet som klienten anser är meningsfull men det går inte alltid att genomföra på kliniken. Framförallt de deltagande arbetsterapeuterna på Malta pointerade även meningslösheten i att tvinga klienten till deltagande i aktiviteter, som denne absolut inte ville medverka i. En deltagare från Malta resonerade utifrån sig själv och utryckte följande: Om någon bad mig att rita, jag kan inte rita, så vad skulle jag slutligen göra? Planlöst klottra förmodligen, och samma sak skulle förmodligen hända i alla aktiviteter som anses meningslösa av klienten och denne skulle anse dem vara slöseri med tid. 18

Sammanfattningsvis kan konstateras att när det gällde motivation och aktivitet resonerade deltagande arbetsterapeuter från Malta och Sverige liknande. En skillnad var dock, att arbetsterapeuterna på Malta hade färre resurser till sitt förfogande, vilket ledde till att klienterna ibland fick delta i aktiviteter som inte var prioriterade av dem. Deltagarna från Sverige betonade även att svenska arbetsterapeuter tenderar till att ge klienter för mycket hjälp, eftersom detta går fortare än att låta klienten göra själv. Deltagare från Malta poängterade i stället att deras klienter, förväntar sig att bli omhändertagna av anhöriga och att dessa ska göra allting åt dem. Deltagarna menade därför att det var mycket viktigt att motivera klienter till att delta i aktiviteter, oavsett vilken kultur det rör sig om. Det är även angeläget att informera anhöriga om varför det är viktigt att klienten själv deltar aktivt i aktiviteten. Aktivitetens struktur är beroende av person, kultur och kontext Analysen av deltagarnas reflektioner identifierade att, den omgivande kontexten hade en stor inverkan på hur klienten kunde utföra aktiviteten eller inte. Deltagarna menade att, för en klient kan samma aktivitet fungera olika bra, beroende på den omgivande miljön. Det var ibland nödvändigt, att anpassa omgivningen för att klienten skulle kunna utföra aktiviteten. Deltagarna lyfte även fram att en viktig aspekt var, hur aktiviteten ska utföras av klienten. Aktivitetsutförandet kan skilja sig ganska mycket beroende på vilken kontext klienten befinner sig i. Till exempel så skiljer sig hemmiljön vanligen från den ofta anpassade miljön på ett sjukhus. Därför menade deltagarna att det var viktigt att ha i åtanke, att klientens aktiviteter ofta påverkades av olika kontexts. En av deltagarna från Malta gav följande exempel: Jag brukade arbeta inom mentalvården, jag hade en klient som var 100% självständig i dagcentret, hon blev utskriven till hemmet och stannade i sängen och gjorde ingenting. Vi flyttade in i hennes hem och gjorde interventionerna hemma, hon kunde få tillfredställelse över att hon gjorde det hemma och inse vilka små förändringar hon behövde göra i sin egna omgivning. Sen kunde hon fortsätta själv. En deltagare från Sverige uttryckte att det var bättre att arbeta i den kontext där klienten normalt befann sig: Och det har det ju verkligen visat att man ska bli bättre på nåt så då ska man verkligen jobba med där man är i vardagen det är den allra viktigaste aktiviteten tycker jag 19

En annan svensk deltagares reflektion var att, det var bättre att befinna sig i miljön, där klienten vanligtvis befinner sig, än att utgå ifrån sjukhusmiljön. Hon gav vid ett tillfälle denna kommentar: Så det är väll nackdelen med det här jobbet, när man är inne på ett sjukhus. Att man inte ser hur det är i verkligheten. Arbetsterapeuter använder ofta hjälpmedel i rehabilitering och återträning i aktiviteter. Detta sker både på Malta och i Sverige. Deltagarna från båda länder visade hur oliks hjälpmedel kunde användas för att förenkla och kompensera aktiviteter i klientens vardag med exempel. Båda kulturerna såg information och träning, med hjälp av hjälpmedel som en aktivitet. En skillnad var dock att arbetsterapeuterna i Sverige hade större möjlighet att åka till den omgivningen som aktiviteten normalt utfördes i för att träna. På Malta fanns det begränsade möjligheter att åka och träna i exempelvis hemmiljön. Det är framförallt transporten till klientens hem som ställde till problem för arbetsterapeuten att åka på hembesök. En Svensk deltagare gav följande exempel på hur hon går tillväga när det gäller hjälpmedel: Jag börjar alltid med att titta på först hur barnet gör i dag hur det fungera och sedan så funderar jag på om man kanske kan prova det här då har jag med mig saker som jag provar. Det är väldigt sällan som jag åker hit och provar massa för jag känner att man ska ju var där barnet är eller i hem miljö är det något som inte fungera hemma så klart allra bäst att åka hem. Själva systemet för hjälpmedel ser även annorlunda ut i de olika länderna. Deltagarna från Sverige beskrev att det ofta fanns vissa möjligheter att förskriva hjälpmedel till klienterna. De maltesiska deltagarna förklarade däremot att arbetsterapeuten bara kunde rekommendera hjälpmedel, oftast genom att visa klienten hjälpmedlen i en katalog. Klienterna får sedan bedöma om de vill ha dem, och köpa dem själva. I och med detta väljer många klienter på Malta att inte köpa hjälpmedlen enligt de deltagande arbetsterapeuterna från Malta. Deltagarna från Malta upplevde även att, det var svårt att få klienterna att välja en aktivitet som de ville förbättra. De menade på att maltesiska klienter ofta ansåg att arbetande personal inom vård och rehabilitering var mera kunnig än klienten själv. Detta beskrivs av en deltagare från Malta i detta citat: Eftersom vi i Malta har en liten bit av Kultur, du är den professionella, du vet bäst. 20

Deltagare från båda kulturerna vidhåller att hur mycket aktivitet som ingår i rehabiliteringen av klienter, beror på vilket område terapeuten arbetar innom. På en handklinik är arbetet med funktion ofta mera utbrett och arbetsterapeuterna arbetar mera utifrån ett biomekaniskt perspektiv. Detta till skillnad mot om arbetsterapeuten arbetar inom mentalvården eller med äldre. En deltagare förklarade att det var skillnad på vilka typer av träningar som förekom beroende på vilket område som terapeuten är verksam inom. En annan deltagare från Sverige förklarade att, det är vanligare med gruppträning på ett äldreboende än om arbetet sker i en skola. Hon gav följande exempel: I ett gruppsammanhang ja o här är det mer enskilt, helt klart skillnad så även om vi har grupper till och från, det är ju mycket mera enskilt. Sammanfattningsvis identifierar deltagarna i denna kategori att aktivitetens struktur förändras samt att olika hjälpmedel används, beroende på vilken kontext arbetsterapeuten och klienten befinner sig i. Kategorin beskriver vidare att Malta och Sverige har något skilda förutsättningar för att kunna förskriva hjälpmedel och göra hembesök, det i sin tur påverkar möjligheten att arbeta med aktivitet. Aktivitet är ofta relaterat till självständighet Slutligen visade analysen att många deltagare i studien framförallt från Sverige resonerade kring att aktivitet var nära sammanlänkat till självständighet. Arbetsterapeuterna från båda kulturerna arbetade mot att klienten skulle bli så självständig som möjligt i deras dagliga aktiviteter. Deltagarna från Sverige fastställde även att aktivitet är, att underlätta och öka självständigheten för klienter. Två av deltagarna från Sverige uttryckte det likartat. Varav den ena uttryckte : Såna saker, att kunna göra någonting själv. Det nu, När jag tänker efter det känns så viktigt. Det är för mig en aktivitet som jag strävar mot med eleverna. Och den andra uttryckte: För att nu när jag hör mig själv säga det också. Så inser jag ju jo men det är ju självständigheten där som för mig är en strävan. O hitta en aktivitet för att kunna göra någonting själv. Deltagarna från Malta uttryckte även vikten av att klienterna skulle bli så självständiga som möjligt i sina aktiviteter. 21

En av deltagarna från Malta uttryckte följande: Vi vill att de ska bli så självständiga och aktiva som möjligt, mestadels inom det egna hemmet. Deltagarna från Sverige och Malta sammanställde aktivitet enligt följande: Aktivitet är, att klienten deltar och är aktiv i olika former av görande. Deltagarna från Sverige berättade även om klienter som aldrig kommer att kunna bli självständiga i sina aktiviteter, eftersom de har ganska grova funktionshinder. Dessa deltagare kunde dock fortfarande vara aktiva och delta i aktivitet genom, att de får bestämma själva hur de vill bli hjälpta. En deltagare förklarade det såhär: För så är det mycket med våra barn som är så fysiskt handikappade. Att de inte, de.. den här personen kommer aldrig att bli självständig i sin påklädning, men han kan ju få bestämma vad han ska ha på sig. Han kan ju få välja kläder. Fast han måste ha hjälp jämt för att klä på sig, men han kan ju få bestämma hur han ska ta på sig, hur han vill bli hjälpt. Det tycker jag är viktigt. Att man ändå är delaktig fast man ändå måste ha hjälp. Deltagare från Malta beskrev att klienter ofta kände en frustration över, att inte kunna delta i aktiviteter som de brukade efter exempelvis en skada. En av deltagarna från Malta gav uttryck åt detta i följande citat: Genom min erfarenhet, vad jag har observerat är att patienter vill kunna göra saker. Deras frustration efter att ha kunna gå, oförmåga till att gå skapar mycket frustration. Oförmåga att kunna delta i aktiviteter och vara beroende av andra. Sammanfattningsvis kan sägas, att denna kategori handlade om att aktivitet är nära sammanlänkat med självständighet. Arbetsterapeuter från båda länderna hävdade att aktivitet är att vara delaktig, underlätta samt öka självständigheten för klienten i olika göromål. Arbetsterapeuterna från Malta belyste dock mera aspekten av att klienterna blir frustrerade när de inte kunde vara självständiga i sina aktiviteter. Diskussion Metoddiskussion Författaren inspirerades av begreppet aktivitet i samband med kliniska placeringar i Sverige och på Malta. Därför valdes att göra en studie om hur några arbetsterapeuter i Sverige och på 22

Malta resonerade kring aktivitet. I enlighet med Kvale & Brinkmann (2009) valdes en halvstrukturerad intervjuform, eftersom denna form lämpar sig för kvalitativa forskningsstudier. Den halvstrukturerade intervjuformen är ett mellanting mellan ett öppet vardagssamtal och ett slutet frågeformulär. Om en strukturerad intervjuform istället skulle ha valts hade förmodligen både studien och resultatet sett annorlunda ut, eftersom en strukturerad intervju inte lämnar lika mycket rum för deltagaren att resonera fritt kring ett ämne eller forskningsfråga (Hartman, 1998). En strukturerad intervjuform hade förmodligen gjort det lättare att sammanställa resultaten, eftersom det hade varit lättare att jämföra de olika resonemangen mellan de båda länderna. Den strukturerade intervjuformen är ofta mera lämpad för att göra jämförande studier (May, 2001). Samtidigt hade inte deltagarnas resonemang kommit fram i samma utsträckning, om en strukturerad intervjuform hade använts, och det var detta som denna studie ville belysa. Alla intervjuer bandades och transkriberades sedan ordagrant för att inte detaljer eller några data skulle gå förlorade i enlighet med Kvale & Brinkmann (2009) samt Trost (2005). Den valda metoden att använda bandspelare vid intervjuerna, för att inte någon information ska gå förlorad, kan dock ha påverkat resultaten negativ. Många upplever tyvärr en obehagskänsla, blir stressade eller nervösa när de vet att de blir inspelade. Detta kan i sin tur påverka och hämma arbetsterapeuternas svar (Patel & Davidson, 2003). Intervjuerna var ca 20-30 min vardera. Detta trots att den avsatta tiden var 1 timme för alla intervjuer. Detta tros dock inte ha påverkat resultatet i slutändan, eftersom svaren som gavs var uttömmande och det inte fanns så mycket mer för deltagaren att tillägga efter 20-30 min. Deltagarna fick själva välja tid och plats för intervjun, vilket kan vara en styrka i sammanhanget. Då en välkänd miljö skapar en känsla av trygghet för arbetsterapeuterna under intervjun (Hartman, 1998). Den yttre intervjusituationen varierade dock mellan de olika intervjuerna både i Sverige och på Malta. Alla intervjuer har dock skett genom ett avtalat möte med intervjupersonerna där dessa har fått bestämma tid och plats. Dessa olika omständigheter har dock inte beaktats vid bearbetning och analys av materialet. Bearbetning av materialet skedde efter Brunard (1991). Han förklarar hela analysprocessen av kvalitativa data mycket utförligt och det är denna mall som har följts i studien. Intervjuerna från de olika länderna transkriberades separat och analyserades separat och jämfördes sedan med varandra (May, 2001). Intervjuerna på Malta skedde på engelska, detta kan ha lett till att missförstånd uppstått mellan intervjuperson och intervjuare, eftersom intervjuarens huvudspråk inte är engelska utan svenska. Dessa missförstånd kan sedan ha 23

avspeglats vid transkribering och analys av materialet utan att författaren varit medveten om det. Det är alltid en risk att intervjua på andra språk än sitt modersmål, av den orsaken att vissa begrepp och ord inte är bekanta för intervjuaren. Ett steg i analysprocessen valdes att hoppa över. Detta steg går ut på att författaren kontaktar en utomstående person, för att oberoende av författaren tolka och kategorisera innehållet i studien (Brunard, 1991) Detta steg valdes att uteslutas eftersom en sådan utomstående person inte fanns att tillgå. I och med uteslutande av detta steg förlorar studien lite av sin reliabilitet. Det hade även varit att föredra att ta med sista steget i analysprocessen, eftersom studien dessutom bara är sammanställd och analyserad av en författare. Det är att föredra att vara minst två personer som tolkar resultaten i en studie för att inte egna åsikter och eventuella missuppfattningar återspeglas i studien. Citaten i studien är översatta ordagrant, där de engelska citaten är översatta till svenska. I och med denna översättning kan vissa resonemang blivit något annorlunda mot originalet. Det är alltid att föredra att använda citat ordagrant (Kvale & Brinkmann, 2009), men eftersom denna studie jämför resonemang i Sverige och Malta valdes att översätta resultaten, för att jämförelsen skulle bli tydligare. Engelska språket har även en annan uppbyggnad en svenskan och därför har citaten från Malta likaså formaterats något när det gäller grammatiken för att läsaren bättre ska förstå vad som menas. Detta kan i sin tur ha lett till att viss innebörd i resonemangen ändrats, vilket inte har varit författarens avsikt. Valet av att använda ett snöbollsurval vid denna studie kan ses både som en fördel och nackdel i studien. Intervjuaren bad om rekommendationer från en person av andra personer, gärna arbetande inom andra yrkesområden, som de trodde lämpade sig för studien (Bryman, 2002). Deltagarna är i och med detta arbetande arbetsterapeuter inom olika områden vilket gör att datamaterialet blir rikare. Alla arbetsområden för arbetsterapeuter är dock inte representerade i studien. Det hade varit intressant att jämföra resonemang mellan arbetsterapeuter arbetande inom samma område över kulturella gränser. En sådan studie kanske hade varit lättare att jämföra resonemang och dra slutsatser utifrån, eftersom de då har samma skador att resonera utifrån. Samtidigt som det hade varit intressant att ta med fler arbetsområden i studien, för att få flera resonemang kring aktivitet. Deltagarna i denna studie är även något olikt fördelade över olika arbetsområden, till exempel arbetade två av de svenska deltagarna på en skola med funktionshindrade barn. Detta kan i sin tur ha haft en inverkan på resultatet som presenteras i studien. Då dessa arbetsterapeuter kunnat ha likartade resonemang och tankesätt eftersom de arbetar inom samma område. 24