Framtidens engagemang, makt och påverkan

Framtidens engagemang, makt och påverkan en kunskapssammanställning om relationen mellan individ och organisation Korpen Svenska Motionsidrottsförbundet Besöksadress: Fiskartorpsvägen 15A, 114 73 Stockholm Telefon växel: 08-699 60 00 info@korpen.se Hemsida: www.korpen.se

Framtidens engagemang, makt och påverkan - en kunskapssammanställning om relationen mellan individ och organisation Samhällsutvecklingen går med en rasande fart och för att Korpen ska vara ett attraktivt motionsalternativ även i framtiden, gäller det att hänga med i svängarna. Du har precis läst den första meningen i en kunskapssamman ställning som ska belysa utvecklingen av relationen mellan individ och organisation, det som idag kallas för medlemskap. Medlemskapet ska inte ses som något förgivettaget. Istället ska medlemskapet ses som en ständigt föränderlig relation mellan individ och organisation där det pågår en ständig omförhandling om relationens innehåll och form. Genom att spana på nutida rörelser och förändringar kan vi få en aning om vart utvecklingen är på väg. Hur vill du engagera dig i din korpförening? Vad vill du ha makt över? Hur vill du att makten ska vara fördelad mellan dig och föreningen? På vilket sätt vill du kunna påverka föreningen? Ja, detta är några av de frågor som idag regleras via ett avtal mellan dig och föreningen. Avtalet beskriver relationen mellan dig och den förening som du är en del av. Den stora frågan handlar alltså om hur denna relation ska se ut i framtiden. Kunskapssammanställningen gapar över ett stort fält och är uppbyggd kring tre kapitel som i tur och ordning handlar om dig, om föreningen och avslutningsvis om relationen dem emellan. Det blir en resa med tio nedslag, längs en kuperad och kurvig stig. Kunskapssammanställningen är en del i arbetet med Fokus Korpen och ska användas som underlag för att modernisera medlemskapet i Korpen så att det även i framtiden svarar upp till de behov som finns i och utanför rörelsen. Om dig Här följer några spaningar om vad som påverkar människors val av relationer, verksamheter och organisering. Erbjuder vi i Korpen en tillräckligt attraktiv relation, verksamhet och organisering så att vi utgör det självklara valet för dem som vill sporta och ha kul tillsammans?

1. En ökande individualisering i kollektivet Att förverkliga sig själv har länge varit viktigt. Inte minst i vår materiellt relativt välmående västvärld. Trenden nu är att Jaget tar allt större plats. Vad som driver vad, är inte lätt att avgöra alla gånger. Men, vi kan konstatera att möjligheterna att individanpassa (i stort sett allting) ökar. I dag kan du designa dina egna skor, du mer eller mindre tvingas individanpassa saker som telefon, allehanda abonnemang (TV, el, internet) liksom du gör och förväntas göra en rad individanpassade val när det gäller skola, vård, omsorg. Ska du åka tåg, buss eller flyg ska du individanpassa din biljett. Ska du köpa en cykel, en moped, en bil står du inför en rad olika val som bidrar till att du frivilligt och/eller ofrivilligt, medvetet och/eller omedvetet därmed också bygger bilden av dig ditt varumärke. En paradox i sammanhanget är att när alla ska sticka ut, när alla ska vara unika och när alla ska bygga sina varumärken blir det till slut svårt att veta vad som skiljer den ena från den andra. Grupper som inte utövar sin aktivitet i förening I undersökningen, Svenska folkets idrotts- och motionsvanor, som Riksidrottsförbundet genomför årligen kan vi utläsa att gång/promenader är den vanligaste motionsformen. Drygt 60 procent av alla kvinnor och knappt 40 procent av männen svarar att de går/promenerar mer än 20 minuter åtminstone en gång i månaden. Löpning/jogging och styrketräning är också populära motionsaktiviteter. Drygt 20 procent av befolkningen utövar denna aktivitet minst en gång i månaden. Vid en jämförelse mellan könen är bland annat gång/promenader, gympa, power walk, dans och ridning populärare hos kvinnor än hos män. Å andra sidan spelar män i högre utsträckning fotboll, innebandy, golf och badminton. Vi kan utifrån den statistiken konstatera att det är en stor andel människor som utför idrottsaktiviteter utan att vara medlem i en idrottsförening. Ungdomar då? Även ungdomar väljer egenorganiserad eller kommersiellt organiserad idrott före den som erbjuds i förening. Det finns säkert flera rimliga förklaringar till detta och här följer några av dem. Det finns en motsättning mellan utbud - som stora delar av den föreningsdrivna idrotten idag kan erbjuda i form av ganska styrda träningstider och inte heller sällan en ökande inriktning mot att idrottsaktiviteten ställer högre krav på att utövarna ska delta på de flesta träningar för att t ex platsa i laget och den flexibilitet som ungdomar efterlyser. De organisationer som förmår att lyssna på dessa signaler kan sannolikt ha goda möjligheter att locka fler ungdomar (och kanske även andra målgrupper) till sina aktiviteter. Kan lyhörda idrottsföreningar också tillgodose önskemål om sociala mötesplatser kopplat till idrottsaktiviteterna, finns det troligtvis än fler som uppmärksammar dessa organisationers utbud. Den tolkningen av ovanstående citat är inte alltför vågad. I studier från Danmark visar forskaren Kasper Lund Kierkegaard vid vilken ålder ungdomar hoppar av den föreningsdrivna idrotten. Där kan man läsa hur fotboll, simning och gymnastik med ökande ålder tappar i antalet utövare, samtidigt som jogging, styrketräning och aerobics växer. Med andra ord ser han hur människor som väljer att sluta idrotta i en

traditionell idrottsförening, istället aktiverar sig i självorganiserade eller kommersiella alternativ. De kommersiella aktörerna attraherar främst ungdomar och yngre kvinnor. Kierkegaard ser framförallt en orsak till denna förflyttning - ensidig fokus på tävlingsidrott. Med ökande ålder blir den föreningsdrivna idrotten mer tävlingsinriktad och de som enbart vill träna för att det är roligt får inte samma utrymme. Många identifierar sig inte längre med sitt idrottande i takt med att det blir alltmer tävlingsinriktat. Vi kan även konstatera att statistiken visar en nedåtgående trend även i Sverige, vad gäller både medlemsantal och aktiviteter. Detta trots att vi under det senaste decenniet fått ökat LOKstöd och dessutom särskilda resurser för att öppna dörrarna för fler genom Handslaget och Idrottslyftet. Detta sker alltså samtidigt som den fysiska aktiviteten totalt sett ökar. Fler forskare även i Sverige har identifierat skillnaden mellan tävlings- och motionsinriktad idrott som en anledning till avhopp. Även andra studier, här av Susanna Hedenborg stärker bilden av att ungdomar önskar en större flexibilitet när det gäller träningstider och ett bredare verksamhetsutbud. Hon menar att när idrotten blir för seriös så tvingas ungdomar välja mellan olika grenar vilket istället kanske leder till att de helt slutar med idrotten. Studien visar också att ungdomar tappar intresset när de inte får idrotta tillsammans med sina nära vänner. Det som lockat ungdomarna till idrotten och det som de tycker kännetecknar idrotten uttrycks i termer av sammanhållning, glädje, prestation, tävling och hälsa. Umgänget med vänner och sam hörighet ses som en viktig drivkraft till att delta i idrottsaktiviteter. När det gäller ungdomars delaktighet och vilja till delaktighet i föreningsidrotten relaterar många, för det första, till möjligheten att påverka sina träningar. Hedenborg avslutar sin studie med att konstatera att representanter för föreningsidrotten måste ställa sig frågor om hur aktiviteter som handlar om träning, prestation och tävling kan organiseras. Liksom hur dessa aktiviteter kan leda till sammanhållning och umgänge med vännerna. Frågor om hur föreningsidrotten ska förhålla sig till ungdomarnas syn på sin hälsa och sitt utseende måste också diskuteras. Den handlar även om att ungdomarna måste få vara med och forma hur förenings idrotten ska se ut på flera olika plan på träningen, men även i föreningsarbetet. Potentialen för träning i föreningsregi finns i alla fall i Danmark Den danske forskaren Kasper Lund Kierkegaard har inter vjuat danskar som tränat i kommersiell regi och frågat dessa om de hellre skulle vilja utöva sin träning i föreningsregi om samma utbud och kvalitet kunde erbjudas där. Det visade sig att 70 % av de tillfrågade hellre skulle vilja träna i föreningsregi. SAMMANFATTNING: Vi vill fortfarande göra saker tillsammans med likasinnade men vi vill göra saker på vårt sätt, utifrån våra förutsättningar, på tider som passar och i en form som är självvald. En ökande individualisering i samhället drivs bland annat av en stark drivkraft att förverkliga sig själv. I jakten på att stärka sitt personliga varumärke söker människor efter verksamheter och organisationer som de vill associeras med. Jakten är som störst inom motionssektorn där aktiviteterna man vill förknippas med blir allt mer extrema. Det handlar ofta om sporter som utvecklas i gränslandet till friluftsliv, exempelvis multisport, terränglöpning och mountainbike. Oavsett aktivitet gäller det att ha ett erbjudande som bär en tillräckligt stark attraktionskraft när det gäller både utförande och den organisation där aktiviteten erbjuds. Annars är risken stor att det växer fram mikrokollektiv på sociala medier där aktiviteter av alla möjliga slag frodas, samtidigt som föreningen för en tynande tillvaro. Erbjuder Korpen en verksamhet och en organisation som är tillräckligt attraktiv att vilja förknippas med?

2. En befolkningssammansättning i förändring Vi har hört det ett tag nu att vi håller oss friskare allt högre upp i åldrarna. Och trenden fortsätter att vara stark. Medellivslängden ökar i hela västvärlden (och i stora delar av övriga världen). Den befolkningspyramid som lärdes ut i skolorna för en generation sedan, ser annorlunda ut i dag och i morgon. En annan pågående trend är att sammansättningen av befolkningen blir alltmer mångfasetterad och mångsidig det vill säga både mer nyanserad och mer kompetent i form av att fler kunskaper och erfarenheter tillkommer. Världen krymper. Dels därför att det blir möjligt för allt fler att röra på sig och bege sig dit man vill för att utveckla sig själv, dels för att människor ofrivilligt tvingas röra på sig, till exempel fly från krig och förföljelse. Oavsett skäl påverkar detta vilka värden, vilka erfarenheter och vilka kunskaper medlemmarna i ett samhälle har och utvecklar. Det vi tidigare har tagit för givet i en mindre mångfasetterad och mångsidig befolkningssammansättning, är inte lika givet längre. Sverige har också en av Europas snabbaste urbaniseringstakt. De större städerna växer så att det knakar, framförallt regionerna runt Stockholm, Göteborg och Malmö. Men det sker på bekostnad av de mindre städerna som avfolkas i samma takt. Om föreningen Det är i ändamålsparagrafen det framgår varför en organisation finns. Om vi ska vara lite formella är det alltså ändamålsparagrafen som varje medlem i Korpen bör studera och ta ställning till innan hen bestämmer sig för att bli medlem. Men det är oftast inte så det går till i verkligheten Så här är Korpens ändamålsparagraf formulerad: Korpen utvecklar, organiserar och sprider arbetsplatsanknuten idrott, hälsoinriktad motionsidrott och rekreation. Korpens verksamhet bedrivs främst i anslutning till arbetsplatser, bostadsområden och i andra sammanslutningar (korporationer). Korpen organiserar såväl individer som grupper. Med avstamp i ändamålsparagrafen har Korpen formulerat sin mission, som låter så här: Korpen gör det enkelt för människor att sporta och ha kul tillsammans. Dessutom har Korpen formulerat det vi kallar erbjudande, det som gör Korpen unika: Korpen är en del av idrottsrörelsen och är startat av människor som vill träna eller akti-

vera sig utifrån egna intressen och förutsättningar. Vi ser till att människor får möjlighet att förverkliga sina egna, sina vänners eller sina arbets kompisars motionsönskningar. Vi organiserar aktiviteter, anpassat utifrån önskemål och behov. I samband med att vi känner på dessa fundament för Korpens verksamhet (ändamålsparagraf, mission och erbjudande), kan det även vara passande att nosa på begreppen särart och mervärde som är en slags utgångspunkt för att diskutera den ideella sektorns värdesystem. Något som kommer att vara en viktig del i resten av denna kunskapssammanställning. Särart = Någon form av stabil skillnad (det unika med Korpen), dvs vadet i ändamålsparagrafen ovan. Mervärde = Det värde (inkl. den nytta) som Korpen genom sin särart skapar ett mervärde som skiljer sig från vad offentlig sektor, näringsliv eller den privata sfären bidrar med/gör, det vill säga huret i ändamålsparagrafen ovan samt missionen och erbjudandet, som ju också svarar på frågan hur Korpen organiserar sin verksamhet och vad som är unikt med den. SAMMANFATTNING: Korpens målgrupp är i förändring. Hälften av de som föds idag förutspås få uppleva sin 100-årsdag. Gruppen 80-plus kommer nära att fördubblas på tio års sikt. Om tio år utgörs Sveriges befolkning till en fjärdedel av pensionärer. På kort sikt har vi samtidigt de minsta ungdomsgrupperna sedan 30-talet. Invandringen fortsätter och om tio år beräknas Sveriges befolkning till en fjärdedel utgöras av människor som är födda utomlands, eller har minst en förälder som är det. Sverige sägs också ha Europas snabbaste urbaniserings takt där Sveriges befolkning allt mer koncentreras till de tre storstadsregionerna. Har Korpen en verksamhet och en organisation som möter dessa förändringar?

3. Den framgångsrika idrottsföreningen Forskaren Torbjörn Einarsson, som vi kommer att träffa upprepade gånger i denna kunskapssammanställning, har på uppdrag av RF och SISU genomfört en FoU-studie för att kartlägga hur medlemmarna i idrottsföreningar ser på framgång. Definitionen av framgång kan i detta sammanhang ses som en viktig del i föreningens syfte. Resultatet som redovisas i rapporten visar att det finns en mängd olika saker som kan ses som framgång där dessa nämns flest gånger: Delaktighet och gemenskap Idrottslig framgång Bra idrottsledarskap och idrottslig verksamhet Glädje Bra ekonomi Hälsa Många medlemmar Om man jämför dessa framgångsfaktorer med incitamenten för samhällets stöd till idrotten, samt det som lyfts fram i idrottens gemensamma idéprogram, finns en viss diskrepans. Om man skulle uttrycka det lite provokativt är individen primärt intresserad av att få träffa andra och ha kul genom sitt idrottsutövande, medan den förmodade folkhälsan, jämställdheten, integrationen och demokratin endast är bieffekter av att människor sluter sig samman. Torbjörn Einarssons slutsatser får även stöd i etikforskaren Mikael Lindfelts resonemang om idrottens egenvärde i antologin Är idrott nyttigt? (2012), som sammanfattar ett tiotal studier som tagits fram inom ramen för RF:s FoU-arbete. Sammanfattningsvis menar Lindfelt att idrotten aldrig får reduceras till ett medel för att nå trovärdighet och legitimitet. Idrotten är ett mål i sig. Han beskriver faran i att idrottsrörelsen ensidigt argumenterar för idrottens nytta i ett utifrånperspektiv där själva idrotten bara blir ett medel för att exempelvis fostra barn och ungdomar. Den tolkning man skulle kunna göra av dessa båda forskares råd till oss som är engagerade i idrottsaktiviteter är att idrotta för idrottens egen skull, det vill säga, inte i första hand tillskriva idrotten en massa mervärden, som t ex att den förebygger sjukdomar, att den bidrar till demokrati skolning och så vidare, utan lyfta värdet i att idrott är roligt. Jag tror att det är fel att säga att det forskarna menar är att det är bara är egenvärdet som ska lyftas, idrottens mervärden är också viktiga, forskarna menar att man absolut kan lyfta både och. Men de understryker att de tycker sig se tendenser till att egenvärdet tillmätts mindre betydelse på senare tid och det är problematiskt. För att bevara och försvara idrottens trovärdighet och nytta måste idrottsrörelsen skapa utrymme, synliggöra och artikulera det som Lindfelt kallar för idrottens grundläggande egenvärde. Egenvärdet mellan nytta och nöje, tillskrivs själva upplevelsen, glädjen att idrotta - idrott är idrottens idé och mål. Endast utifrån idrottens egenvärde kan dess nytta och trovärdighet diskuteras och bedömas, eller som Lindfelt uttrycker det: Man kan helt enkelt säga: Utan naiv lekfullhet kan idrott inte vara till nytta. Om idrotten inte lyckas argumentera för sitt egenvärde riskerar den att gå under i kampen att infria alla de nyttogöranden samtiden lockar med. Men det finns inget antingen-eller-förhållande; det handlar snarare om att samtidigt kunna se, balansera och bejaka idrottens egenvärde och mervärde. SAMMANFATTNING: Idrottsföreningar skulle förmodligen må bra av att i högre utsträckning framhäva den idrottsliga verksamheten före mervärden som exempelvis demokratisk skolning och integration. De senare kommer liksom på köpet när vi sportar och har kul tillsammans i en korpförening. Det är trots allt idrottsaktiviteten som är viktigast för de som är med i Korpen. Frågan är hur bra vi är på att lyfta fram det unika värdet med att idrotta just i en korpförening. Hur beskriver vi glädjen i upplevelsen av att sporta och ha kul tillsammans?

4. En ökande kommersialisering Krav och förväntningar, såväl inom som utom föreningen, på saker som produktivitet, kostnadseffektivitet, leverans, måluppfyllelse, resursoptimering, kvartalsrapporter, kundmedvetenhet och resultatfokus, är några tecken på den ökade kommersialiseringen. Inte minst genom språkbruket tar logiken från det kommersiella alltmer plats i den verklighet som hittills betecknats som ideell. Exempelvis erbjuder fler och fler företag aktiviteter, tjänster och produkter som tidigare till allra största delen erbjöds och utfördes inom ramen för den ideella idrottsföreningen. Allt fler föreningar lever och verkar dessutom som om de vore vilket företag som helst, och medlemmarna tenderar att alltmer uppfatta sig själva som kunder i föreningen. Detta i kombination med en värld som alltmer marknadsanpassas, gör att kommersialiseringstrenden inom fler och fler områden ökar. Gränser suddas ut Med utgångspunkt i spaningen från Framtidens idrottsförening kan vi konstatera att det är allt svårare att dra tydliga gränser mellan olika samhällsskikt. Gränserna mellan ideell, offentlig och privat sektor håller på att suddas ut. Det uppstår nya arenor eller marknader där sektorerna skär genom varandra vilket får olika konsekvenser. Från att idrottsföreningar drivits i ren ideell folkrörelsetradition påverkas de nu mer av företagsliknande och därmed marknadsekonomisk föreningskultur. Fler och fler föreningar verkar som om de vore ett företag. Samtidigt som fler och fler företag ger sig in på den ideella marknaden som om de vore föreningar. Den kommersiella trenden påverkar de ideella föreningarna som nu måste fundera på var gränserna går för vad som kan räknas som ideell verksamhet och vad som faktiskt är ekonomisk verksamhet. Daniel Stattin och Karin Eklund vid Uppsala Universitet har på uppdrag av RF gjort en analys av de möjligheter och eventuella begränsningar som kommer med associationsformen ideell förening. Det finns som bekant ingen lagstiftning som reglerar ideella föreningar; svaren får istället sökas i prejudikat, litteratur, stadgar, praxis och god föreningssed. Följande krav ställs på en förening ansluten till SF och RF enligt Stattin och Eklund: Föreningen ska ha ett namn Det ska finnas identifierbara stadgar Föreningen ska ha någon form av beslutsfunktion Den ska följa SF:s och RF:s stadgar Verksamheten ska stötta föreningens ändamål Föreningen ska rätta sig efter idrottens värdegrund med dess operationaliserade delar: - Demokratisk uppbyggnad, folkrörelsekaraktär - Jämställd, jämlik och icke-diskriminerande - Acceptans av idrottens idé om fair play - Sund ekonomi Verksamheten ska vara laglig och följa god sed Alltså har föreningar och förbund stora möjligheter att själva forma och anpassa sina stadgar så att de stödjer verksamhetens behov. Sammantaget innebär det att föreningar får bedriva ekonomisk verksamhet så länge det stöttar föreningens ändamål och kan anses följa punkterna ovan. Det får däremot allvarliga konsekvenser om syftet med föreningens verksamhet är ekonomiskt eftersom föreningen då blir en oregistrerad ekonomisk förening, med helt andra spelregler.

SAMMANFATTNING: Det finns många olika Korpföreningar när det gäller verksamhetsutbud, men en sak har de gemensamt de är alla ideella föreningar. Av namnet hör man att föreningarna verkar i den ideella sektorn, en sektor som genom åren har varit förhållandevis fri från konkurrerande aktörer. Med en ökande kommersialisering suddas gränserna mellan privat och ideell sektor ut vilket öppnar för allt fler kommersiellt drivna idrottserbjudanden, inte minst inom den breda hälsoidrotten. Det ger förstås en ökad konkurrens men den stora förflyttningen sker i människors relation till föreningen. I takt med att allt fler uppfattar sig själva som kunder snarare än medlemmar, eroderar samtidigt deras engagemang för föreningen. Som kund vill du köpa en tjänst eller en aktivitet utan krav på egen insats, mer än själva penningtransaktionen. Om det du köper inte infriar dina förväntningar röstar du förmodligen med fötterna istället för att påverka inifrån. Denna utveckling drivs av en växelverkan mellan idrottens kommersialisering, ekonomisering och professionalisering. Hur vill vi att framtidens Korp idrott ska organiseras? Och var går gränsen då den ideella föreningen blir något annat?

5. Föreningens inre liv Christer Pallin, som är erfaren chefsjurist på Riks idrotts förbundet, har delat med sig av sin grundliga kunskap om föreningskunskap i boken Vår förening, som ges ut av SISU Idrottsböcker och som används i många utbildningssammanhang via SISU Idrottsutbildarnas särskilda utbildningsinsats riktad mot organisationsledare inom idrotten. Här följer en kompakt sammanfattning av bokens innehåll. Medlemsavtalet (stadgarna) är grunden för samverkan En idrottsförening, liksom ett förbund, är en sammanslutning av och för medlemmar. För verksamheten har medlemmarna slutit ett avtal ett medlemsavtal som reglerar vad de själva har bestämt ska gälla. Först som sist gäller att det alltid är medlemmarna som ytterst bestämmer över föreningen, dess verksamhet och det regelverk föreningen ska ha. Stadgarna är ett avtal mellan medlemmar För att en idrottsförening (en ideell förening) överhuvudtaget ska kunna existera i form av en egen juridisk person, krävs att några personer (minst tre för säkerhets skull) träffar ett avtal om att samverka för ett gemensamt ändamål. Det är viktigt att medlemmarna bestämmer detta för att alla ska veta vad föreningen vill med sin verksamhet. Utöver själva medlemsavtalet, som även ska innehålla det namn som föreningen uppträder under, krävs att några fysiska personer utses att företräda och ansvara för förvaltningen av föreningen (vanligtvis kallas de styrelse). Föreningen måste ha en styrelse för att den ska kunna uppträda i relation till andra föreningar, förbund, kommuner med flera. Verksamhetsändamålet är viktigast Först och främst måste medlemmarna komma överens om vad de vill med föreningen vad som är meningen med föreningen. Kanske har ett kamratgäng kommit på att de vill styra upp sin sociala verksamhet och börja bedriva den under mer ordnade former. Det innebandylag de haft i Korpens serier har skördat vissa idrottsliga framgångar, fler personer utanför den innersta kretsen har tillkommit och dessutom har laget skaffat sig utrustning och en handkassa som ska hanteras. Verksamhetsändamålet ska sedan beskrivas i den så kallade ändamålsparagrafen. Avtalets första paragraf ändamålsparagrafen För att säkerställa att föreningens ändamål inte

med lätthet kan ändras, skrivs även en paragraf om stadgeändringar att den första paragrafen endast får ändras om 75 procent av de röstberättigade medlemmarna på det ordinarie årsmötet är eniga, och att detta beslut ska bekräftas av minst 50 procent av de röstberättigade medlemmarna på ett extra möte som hålls minst tre månader efter det ordinarie. Idrottsföreningens stadgar innehåll och betydelse Idrottsföreningarna och deras medlemmar utgör kärnan i den svenska idrottsrörelsen. Det är i föreningarna som den idrottsliga verksamheten bedrivs och det är i föreningarna människor möts och samverkar för gemensamma syften. För att verksamheten ska kunna fungera på ett för alla medlemmar bra sätt förutsätts att föreningen har ett väl fungerande regelverk, det vill säga egna stadgar. Föreningen är viktigast i idrottsrörelsen Föreningarna är utan tvekan den viktigaste byggstenen i idrottens organisation, och det är föreningarna som för sina respektive idrotter bildar de specialidrottsförbund som Riksidrottsförbundet (RF) består av. För att föreningarna, och därmed hela RF-organisationen, ska fungera krävs därför att det i grunden finns ett pålitligt regelverk som svarar upp dels mot de krav som samhället ställer, dels ger uttryck för idrottsrörelsens grundläggande värderingar och principer. Föreningens egna stadgar utgör därför ett mycket viktigt dokument för föreningens verksamhet och medlemmar. Bra stadgar och god administrativ ordning i föreningen främjar en bra idrottslig verksamhet och skapar goda relationer medlemmarna emellan. Föreningens stadgar ska därför inte ligga i byrålådan och samla damm, utan ska i stället användas till hjälp och nytta för medlemmarna och verksamheten. En bra och framgångsrik förening ser kontinuerligt över sitt regelverk och håller det ständigt tillgängligt för medlemmarna, gärna genom att göra stadgarna tillgängliga på föreningens hemsida. Varför ska man bilda en idrottsförening? En idrottsförening är vilket framgår av namnet en förening av människor som i organiserad form bedriver idrottslig verksamhet. Självklart kan idrott bedrivas utan att en förening måste bildas. Det kan vara i en mer eller mindre tillfällig grupp eller inom ramen för en redan befintlig organisation. Flera väljer också att konsumera idrott genom att köpa träningstid hos ett företag i fitnessbranschen och utöva sin fysiska aktivitet utan att engagera sig som medlem i en förening. Många gör både och. Styrelse utses Förutom kravet på stadgar, måste en styrelse utses. Det måste finnas fysiska personer som kan företräda föreningen mot myndigheter och andra organisationer. Det viktiga är att det finns ett ledningsorgan och om detta kallas styrelse, språkrör eller annat är av underordnad betydelse. Inom idrotts rörelsen är dock styrelse den gängse beteckningen både på föreningsnivå och på förbundsnivå. Nya alternativa organisationsformer Forskaren Stefan Einarsson funderar över ett begrepp som han kallar för semiorganiserade fält. Han intresserar sig för dessa fält eftersom de kan vara möjliga ytor för att skapa engagemang som kan leda till att människor som inte tidigare haft någon relation till den verksamhet som bedrivs får möjlighet att i sitt eget tempo anknyta till verksamheten. Ett exempel på ett semiorganiserade fält skulle kunna vara ett café i anslutning till en läktare i en idrottshall. I den miljön träffas både redan intresserade utövare och människor som är där av andra skäl än själva idrotten, de kan till exempel vara anhöriga eller vänner till

utövare. Enligt Einarsson är sådana ytor viktiga för att människor kravlöst ska kunna förstå en idrotts idé. De kan leda till att människor i sitt eget tempo blir slussade in verksamheten och så småningom väljer att bli utövare eller till och med medlemmar. Om relationen De kommande avsnitten bygger till stor del på en forskningsöversikt som sammanställts av Torbjörn Einarsson på uppdrag av Korpen. Eftersom med lemskapet är ett så centralt begrepp så tar vi en titt på vad en medlem är i dagens föreningsliv. Här kommer några försök till förtydligande definitioner: Medlemskap = en relation, eller ett kontrakt som formellt knyter en individ till ett organisationssammanhang. Hvenmark /Einarsson, (2012), Papakostas (2011). Forskaren Johan Hvenmark menar i sin avhandling Reconsidering membership, (2008) att innehållet i ett medlemskap kan förändras över tid, dels beroende på förändringar relaterade till samman hanget och dels genom en underförstådd men ständigt pågående förhandlingsprocess mellan individerna och deras organisationer. Medlemmar = de som ytterst bestämmer i en organisation. Hvenmark /Einarsson, (2012) Medlemskap, engagemang och makt Att medborgare engagerar sig aktivt i det civila samhället har länge setts som ett viktigt inslag i och en förutsättning för det svenska samhället. Folkrörelserna och föreningslivet har utmålats som en arena där medborgarna skolas i demokratiska arbetssätt och värderingar. Ett liknande men utifrån kommande perspektiv är att engagemanget i föreningar bygger upp ett samhälleligt socialt kapital till nytta för både demokrati och ekonomisk utveckling samtidigt som det också används som ett mått på detta sociala kapital. Under lång tid har man i många sammanhang likställt engagemang med medlemskap. Den aktiva medlemmen har varit måttstocken för en engagerad medborgare. Idag vet vi dock att en inte obetydlig del av det ideella engagemanget florerar utanför medlemskapets hägn. Studier har visat på att många människor utför ideella insatser i organisationer där de inte är medlemmar men också att många utför ideella insatser utanför organisationslivet. Det finns också tecken som pekar mot att detta kan komma att öka i framtiden. SAMMANFATTNING: Ibland hörs ganska högljudda röster om att föreningen som form inte går i takt med sin samtid och bör förändras. För att eventuellt kunna välja andra organisationsformer gäller det att ha koll på vad det är som försvinner i och med ett sådant val. Idag är hela idrottsrörelsen uppbyggd med den ideella föreningen som utgångspunkt. Vad är det i den ideella driftsformen som vi ska värna och levandehålla? På vilket sätt kan den ideella föreningen utvecklas för att även fortsättningsvis vara en attraktiv organisationsform? Om den ideella föreningen har spelat ut sin rätt vilka är de nya alternativen?

6. Engagemang I Sverige finns det engagemang vid sidan av den starka tradition av folkrörelser som bygger på föreningar och medlemskap. I en kartläggning av det svenska civilsamhället beskrivs en utveckling där de traditionella folkrörelserna tycks vara under förändring eller utsatta för konkurrens från andra typer av ideella organisationer. Från att tonvikten i det svenska civila samhället legat på föreningar som primärt för fram sina medlemmars röst i samhället noterades en ökning av organisationer som istället är direkt involverade i att producera service, antingen åt det offentliga eller åt de egna medlemmarna. Samtidigt påvisades att andra organisationsformer än den ideella föreningen var på frammarsch. Många av de nya organisationer som uppstått under perioden var i form av stiftelser samtidigt som många av de redan etablerade organisationerna, såväl folkrörelser, föreningar som stiftelser, valt att bilda aktiebolag för delar av sin verksamhet. Sammanfattning av engagemangets omfång Sverige visar att det ideella engagemanget har varit an märkningsvärt stabilt under de 20 år som systematiska mätningar har genomförts. Hälften av befolkningen över 16 år arbetar ideellt medan antalet timmar per person ökat något så att det totala arbetet ökat. Det ideella arbetet har dock minskat generellt bland unga vuxna men samtidigt är den yngsta gruppen (16-18 år) mest aktiva i ideellt arbete. Majoriteten av detta ideella arbete har utförts av och utförs fortfarande av medlemmar i föreningar, ofta kallade aktiva medlemmar. Då den senaste befolkningsstudien från Ersta Sköndals Högskola (ESH) visade att det ideella arbetet som utförts av andra än medlemmar endast är 12 procent så kommer aktiva medlemmar stå för majoriteten av det ideella arbetet länge än, även om det skulle vara under förändring. Individen och engagemanget Varför väljer då halva befolkningen att arbeta frivilligt och oavlönat? I befolkningsstudien ställdes ett antal frågor kring detta. De tre vanligaste anledningarna till varför en person börjar med ideellt arbete är att man vill bidra till organisationen, göra nytta för andra människor eller att man vill utöva sitt intresse. Anledningen till varför man börjar arbeta ideellt är inte alltid densamma som vad som gör det värt att fortsätta. De två vanligaste svaren på vad som är viktigt i det ideella arbetet är att få hjälpa någon samt att ha trevliga kamrater. För många är det alltså både viktigt att kunna göra något gott genom att antingen stötta andra människor eller genom att stötta en organisation man gillar, men också att man helt enkelt vill göra någonting man tycker är roligt och att därigenom träffa och umgås med andra människor. I studien ställde man också frågor till personer som aldrig har arbetat ideellt. 58 procent av dessa angav att anledningen till att de inte hade arbetat

lyfte också fram möjligheter att lära sig olika saker som en fördel. Det kan handla om möjligheten till att få ledarerfarenhet men det kan givetvis handla om många andra slags kunskaper beroende på vad föreningen sysslar med. En annan fördel som nämns är att det är bra att man får ett stort kontaktnät vilket både kan vara nyttigt i en nuvarande karriär men också trevligt den dagen man går i pension och inte längre har samma dagliga kontakt med sina arbetskamrater. ideellt var att de inte ansåg sig ha tid. Det som är mer intressant är att 29 procent angav att de aldrig hade arbetat ideellt för att de inte hade blivit tillfrågade. Det sistnämnda pekar på att det finns en stor grupp människor som antagligen skulle kunna tänka sig att engagera sig ideellt ifall de bara fick frågan. En intervjustudie med medlemmar i idrottsföreningar ger också ett antal intressanta inspel om individens engagemang. En vanlig förklaring till varför en person väljer att arbeta ideellt i idrottsrörelsen är helt enkelt att dess barn idrottar i föreningen. Man kanske tycker att det är roligt att vara med och se sina barn, hjälpa föreningen att ha bra verksamheter eller kanske helt enkelt ha någonting att göra under tiden barnen tränar. I några av intervjuerna kan man även intressant nog finna spår av vad som skulle kunna beskrivas som ett socialt tvång att arbeta ideellt. Även om detta inte handlar om något tvång som kan komma att genomdrivas med hot om våld eller andra mer direkta repressalier så kan det sociala eller moraliska trycket vara nog hårt för att en person skall känna sig tvungen att ställa upp. Detta är inte heller något unikt för idrottsrörelsen. 9 procent av de som arbetade ideellt enligt ESH:s befolkningsstudie angav att de gjorde det för att de kände sig tvingade. Många medlemmar i idrottsföreningar talar också om det ideella engagemanget som någonting socialt. Man träffar nya människor och får en gemenskap på köpet. Några av respondenterna SAMMANFATTNING: Engagemanget för och i samhällets föreningsliv har kanske aldrig varit starkare än idag. Inom föreningslivet kan vi se små förändringar beroende på olika organisationers attraktionskraft. Även om engagemanget är fortsatt starkt kan vi se att det kanaliseras på till viss del nya sätt och i nya former. Med tanke på ökade krav ifrån snart sagt alla håll är det svårare att engagera människor över längre tid och i mer tidskrävande uppgifter som exempelvis kassör eller ordförande. Att få ledare till föreningens verksamheter är ofta betydligt lättare. Många vill ställa upp på mer tidsbegränsade uppgifter, bara de får frågan. På vilka sätt vill vi inom Korpen skapa engagemang? Måste man vara medlem i föreningen för att engagera sig i en fråga eller för en aktivitet?

7. Medlemskap SCB har rapporterat att andelen medlemmar minskade från 92 procent av befolkningen till 90 procent mellan 1992 till 2000. De största minskningarna fann man i åldersgruppen 16-24 år. I en senare undersökning rapporterar SCB att 79 procent av befolkningen är medlem i minst en förening. Fördelningen mellan könen är här mycket jämnare än när det gäller det ideella arbetet. 80 procent av männen och 78 procent av kvinnorna är medlemmar i minst en förening. Som tidigare har påpekats så är dessa siffror inte jämförbara med uppgifterna från 1992 och 2000 då metoden förändrats. SCB har också mer specifikt frågat om medlemskap i idrotts- och friluftsföreningar. Av hela befolkningen över 16 år var 2008-2009 30 procent medlem i en sådan förening, 35 procent av männen och 24 procent av kvinnorna. Den yngsta undersökta åldersgruppen 16-24 år hade störst andel medlemskap med 38 procent. Det komplexa medlemskapet Ett viktigt perspektiv är att inte se medlemskapet som något på förhand givet och oföränderligt. Istället är det värdefullt att se medlemskapet som en relation mellan individ och organisation som kontinuerligt skapas och omformuleras över tid i ett slags, mer eller mindre omedveten, förhandlingsprocess. En konsekvens av detta är att man måste öppna upp för att medlemskapet kan betyda olika saker i olika organisationer men också för olika individer i samma organisation och för samma individ vid olika tillfällen. Ett sätt att göra detta är att se på medlemskapet som bestående av ett antal olika dimensioner som kan vara olika viktiga i olika organisationer men också för olika individer i en och samma organisation. Exempel på sådana dimensioner skulle kunna vara graden av egennytta respektive huruvida individen är engagerad i organisationens styrsystem eller inte. Att förekomsten av en dimension som egennytta kan skilja sig mellan organisationer är lätt att föreställa sig. Man tänker sig nog att medlemmar i Hyresgästföreningen eller ett fackförbund har starkare egennyttomotiv än medlemmar i Röda Korset. Samtidigt är det inte svårt att finna medlemmar i Röda Korset som skulle avsluta sitt medlemskap om de inte kände att de själva fick ut någonting genom sitt engagemang i organisationen. De kanske vill träffa nya vänner, få en meningsfull fritid, lära sig nya saker eller stärka upp sitt cv med någon form av ledarerfarenhet. Multipla, primära och sekundära medlemskap År 2000 uppgav var fjärde svensk att de var medlemmar i minst fyra olika typer av föreningar och under 2009 engagerade sig de ideellt verksamma svenskarna i genomsnitt i 1,8 organisationer. Många individer är alltså medlemmar och engagerade i flera organisationer vilket öppnar upp för möjligheten att olika medlemskap kan ha olika vikt och betydelse för individen. En person är kanske medlem i några olika humanitära organisationer och ett fackförbund men det är ändå medlemskapet i Hyresgästföreningen som verkligen känns viktigt. I detta fall kan man se medlemskapet i Hyresgästföreningen som ett för personen primärt medlemskap medan medlemskapen i de humanitära organisationerna och fackförbundet är mer sekundära. Detta hindrar dock inte att fackförbundet kan komma att segla upp som ett primärt medlemskap ifall osäkerheten på arbetsmarknaden ökar.

SAMMANFATTNING: Medlemskapet är relationen mellan individ och organisation. En relation som med tiden omförhandlas i medvetna och omedvetna processer. Vad medlemskapet innebär är olika till och med för individer i samma organisation. Och för en och samma person vid olika tidpunkter. Om Korpen öppnar upp medlemskapet på detta sätt, vad skulle vi då vilja fylla det med? Vad innebär det att vara medlem i en Korpförening?

8. Makt och inflytande I en studie av medlemmar på lokal nivå i idrottsrörelsen fick medlemmarna frågan om vad de skulle göra om de ansåg att någonting behövde förändras i föreningen. De allra flesta av de tillfrågade svarade då att de skulle ta upp frågan med den person i föreningen som är närmast ansvarig för den aktuella frågan. Många av respondenterna ansåg också att de flesta har möjlighet att vara med och påverka på sina egna villkor. En åsikt som avviker från detta kom dock från en medlem och förälder i en idrottsförening som beskrev föreningar som bestående av en kärna av eldsjälar med olika mycket engagerade och perifera personer som ringar runt omkring. Om man befinner sig en bit ut från kärnan kan det enligt denna medlem vara mycket svårt att påverka samtidigt som man helst undviker att ta strid eftersom det riskerar att drabba ens barn. I detta fall bedömde personen alltså att kostnaden för att försöka påverka var för hög i förhållande till den möjliga vinsten. Det verkar vara djupt inbäddat i folkrörelsetanken att man som medlem skall ha möjlighet att påverka till exempel genom att rösta på styrelser, skriva motioner med mera men så länge organisationen fungerar tillfredställande så är det inte så viktigt att man själv är med i dessa processer. Detta kan också jämföras med begreppet jourhavande medborgare som beskriver en medborgare som till synes är passiv men som är beredd att ingripa då situationen påkallar det. Grundläggande för att få reellt inflytande är förstås att man vet hur man ska göra för att påverka. I enkätundersökningen var det hälften av respondenterna som angav att de visste hur de skulle göra ifall de ville påverka något i organisationen. Män tenderar att i större utsträckning än kvinnor anse att de vet hur man gör då man vill påverka organisationen. Det var också tydligt att den yngre gruppen i undersökningen var den som i minst utsträckning visste hur de skulle göra för att påverka. Detta är givetvis inte konstigt. De yngre har kanske inte hunnit lära sig än men det pekar ändå på att många organisationer skulle kunna förbättra sin interna demokrati genom en dialog om hur den är tänkt att fungera. Årsmötets betydelse Årsmötet är formellt sett medlemmarnas viktigaste kanal för demokratiskt inflytande i organisationen och är grunden för den formella styrningen. Detta är dock inte något som självklart leder till att alla medlemmar kommer till årsmötet. Om man redan har en naturlig social anknytning till organisationen och andra medlemmar så kommer tröskeln för att gå på ett årsmöte antagligen vara lägre än för en person som aldrig träffat någon av de andra medlemmarna. Detta visas också i de regressionsanalyser som gjorts på enkätmaterialet. Bland de starkaste sambanden som visas är att om en person redan är inblandad i aktiviteter där de träffar andra medlemmar och om personer ser sociala värden som viktiga i sitt medlemskap så är det större sannolikhet att de också går på årsmötet. Man kan också se att äldre oftare deltar i årsmöten än yngre. Ett annat intressant samband är att personer med flera andra medlemskap oftare

deltar i årsmöten. Annars skulle man kunna tro att dessa personer skulle ha mindre tid över till den enskilda föreningen. Antagligen beror detta på att personer som är djupt engagerade i en förening ofta också blir engagerade i andra föreningar vid sidan av. Det är helt enkelt de så kallade föreningsmänniskorna. Trots att män i något större utsträckning än kvinnor anser att det är viktigt för dem att kunna påverka i organisationen så återspeglas detta inte i att männen skulle delta på årsmöten i större utsträckning. Kanske är det lättare att göra så att årsmötet känns relevant för medlemmarna i en mindre förening. Om föreningen är liten och har en väl avgränsad verksamhet så kan man låta årsmötet avhandla mycket av det som är viktigt i den dagliga verksamheten. I en stor förening med flera olika typer av verksamheter är detta antagligen inte möjligt på samma sätt. Är det svårt att rekrytera organisationsledare? Många tycks ha uppfattningen att det är svårt att hitta nya kandidater till styrelseposter och att det framför allt är ungdomarna som blivit allt mer individualistiska och därför inte vill ta på sig den typen av långsiktigt ansvar. En stor enkätundersökning till medlemmar i folkrörelseorganisationer visade dock att 28 procent av respondenterna, med en övervikt bland männen, var intresserade av att ställa upp som förtroendevalda om de blev tillfrågade. Precis som när det gäller ideellt arbete så finns det alltså en stor grupp människor som väntar på att få frågan. Ser man till bakomliggande faktorer är det dessutom så att yngre faktiskt är kraftigt överrepresenterade jämfört med medelålders och äldre medlemmar i denna fråga. Det är alltså inte så att yngre inte vill ställa upp som förtroendevalda. Det tycks snarare vara så att de helt enkelt inte har fått frågan och som ung kanske man inte vill eller vågar ställa sig upp för att säga att nu är det faktiskt dags att byta ut styrelsen som lett föreningen de senaste 20 åren. Vid sidan om åldern så finns det även i denna fråga samband som visar att personer som redan är inblandade i aktiviteter där de träffar andra medlemmar och om personer ser sociala värden som viktiga i sitt medlemskap i större utsträckning anger att de skulle kunna ställa upp som förtroendevalda. SAMMANFATTNING: En viktig del i medlemskapet som ofta är förknippat med om medlemmen ses som aktiv är deltagandet i organisationens styrsystem. Sådant engagemang kan ta sig många olika uttryck och vara av mer eller mindre formell karaktär. Om du för en stund funderar över hur makt och inflytande är fördelat mellan dig och föreningen finns det något som du vill ändra på? På vilka sätt vill du kunna påverka beslut i din förening? Behöver man vara medlem för att få inflytande i en förenings verksamhet?

9. Efter medlemskapet Huruvida denna förändring främst kommer utav en tilltagande individualisering av medborgarna som gör att organisationerna måste svara med kundanpassade erbjudanden snarare än ett mer allmänt hållet medlemskap eller om organisationerna själva driver på denna trend aktivt finns det olika åsikter om. Men eventuella följder av denna trend bör i varje fall inte ignoreras. Då individen inte längre har tillgång till organisationens inre liv så kommer detta att innebära en förändring i hur organisationen styrs och vilka som styr den. En trolig konsekvens är att ledningen får mer makt i förhållande till gräsrötterna. En annan konsekvens är att ledningen i vissa fall i realiteten får mindre makt då finansiärer och andra intressenter kan flytta fram sina positioner då ledningen inte längre kan hänvisa till medlemskårens vilja. Oavsett vilket, så kommer detta påverka såväl organisationen i sig som det samhälle organisationen lever i och försöker påverka. Individen blir en konsument snarare än en medskapare. Här några inspel från arbetet med Framtidens idrottsförening. Där konstateras att: Medlemskapet laddas i dag med delvis helt andra saker än vad det traditionellt har gjort. Vissa menar att synen på medlemskapet är en helt avgörande fråga för morgondagens ideella förening. Det som står på spel är vem som till sist har makten över och i föreningen. I utbildningsmaterialet menar man att synen på medlemskapet håller på att förändras i grunden. Om vi spetsar till det: tidigare blev man medlem för att det var det man skulle vara, medan man i dag blir medlem om det lönar sig, det vill säga att man upplever sig få valuta för sitt medlemskap; att det ger något. Mycket talar alltså för att vi går mot en tid där medlemskapet inte är en lika självklar grund för till exempel våra möjligheter att påverka och utöva våra demokratiska rättigheter. Avståndet mellan medlemmarna och de rum där besluten fattas tenderar att öka. Vad skulle hända om föreningen aktivt jobbade med att bryta denna trend? I dag finns en uppsjö av delvis andra sätt att engagera sig. Man kan vara givare, konsument, volontär, aktivist, sympatisör, ambassadör, fadder, fans eller supporter för att nämna några alternativ till det traditionella medlemskapet. Om nu medlemskapets roll och funktion är på väg att ersättas av något annat, så innebär det också en viktig förändring i vem det till exempel är som till sist har makten i föreningen. Är det medlemmarna eller är det de som deltar i föreningens verksamhet som kunder? Som något av en paradox eller en ödets ironi, kan vi konstatera att fler och fler medlemmar beter och uppfattar sig som kunder i föreningen. Man förväntar sig att få valuta för pengarna (medlems- och träningsavgift) eller sitt ideella engagemang. Det hänger i sin tur delvis samman med att dagens medlemmar generellt har en annan (högre) utbildningsbakgrund än tidigare generationer. Det ställs andra och tydligare krav i dag. Förväntningarna stiger. Fler och fler föreningar betraktar och behandlar i sin tur också medlemmarna som om de vore kunder. Självklart får detta konsekvenser för vad man då till exempel kan förvänta sig i form av engagemang. Varför ska jag som kund engagera mig i föreningens inre angelägenheter? Jag vill ju bara ha leverans av idrott, motion och hälsa, när det passar mig. En annan sida av medlemskapsmyntet är att många företag flitigt och mycket medvetet använder det att vara medlem (i företagets med-

lemsklubb) som ett sätt att odla sin relation med kunderna. Men, som medlem i till exempel Åhléns kundklubb eller SATS blir du (ju) inte inbjuden till något årsmöte direkt. Avslutningsvis ett citat från Hanna Hallin, fd verksamhetschef på Sektor 3 tankesmedjan för det civila samhället. Engagemanget är lika starkt som tidigare, även bland unga människor. Frågan är då om det är själva idén med medlemskap som inte är lika attraktiv. Man vill göra en insats men upplever inte att det är ett medlemskap som i första hand erbjuder den möjligheten. Många letar inte efter en organisation där de kan bli medlemmar utan efter en plats att engagera sig. Nu ser man att fler och fler som en reaktion på nedåtgående medlemstal kommer med de här affärsargumenten: konsumera medlemskapet! Bli medlem hos oss för då får du den här förmånen och den här rabatten. Man försöker köpa medlemmar. Hanna Hallin, fd verksamhetschef Sektor 3 På frågan om hur ideella organisationer kan göra medlemskapet mer attraktivt svarar Hanna Hallin såhär: Jag tror att om man vill få människor att ta ställning och bli medlemmar, så måste själva medlemskapet vara en del av hur organisationen uppfyller sitt uppdrag. Varför ska jag annars bli medlem? SAMMANFATTNING: Det förs idag ett samtal kring att det inte längre tycks vara lika självklart att relationen mellan en ideell organisation och en individ skall vara i form av ett medlemskap. Vi har redan sett att det möjligen är så att andelen av befolkningen som har medlemskap minskar samtidigt som andelen som utför ideellt arbete är stabilt. Allt fler organisationer tycks också i sina rekryteringskampanjer fokusera på andra typer av relationer eller i alla fall andra benämningar på den relation de vill ha till en ny person. Organisationerna talar om allt från fondsparare och månadsgivare till sms-aktivister och supportrar. Detta kan tyda på att det komplexa medlemskapet bit för bit byts ut mot endimensionella relationer. Varje individ får en liten specifik roll i relation till organisationen, till skillnad från det mer öppna medlemskapet där medlemmen mer eller mindre själv kan välja vilka roller den vill ta. Hur vill du att medlemskapet i Korpen utvecklas? Vilka relationer finns och bör finnas i Korpen?