1 (6) 2014-11-17 Klinisk immunologi/transfusionsmedicin Kort beskrivning av analyterna i 42-plex EGF Epidermal growth factor är en tillväxtfaktor som reglerar proliferation och differentiering. EGF verkar genom att binda till EGF-receptorn som är en receptor med inneboende tyrosinkinasaktivitet. Eotaxin är en grupp av cytokiner som hör till CC chemokinfamiljen. De olika eotaxinerna verkar kemotaktiskt på bl.a. eosinofiler, neutrofiler, basofiler och T-lymfocyter. FGF-2 är en fibroblasttillväxtfaktor som visats ha en roll i angiogenes. Flt-3L FMS-like tyrosine kinase ligand 3 är en tillväxtfaktor som binder Flt-3- receptorn/cd135. Flt-3 liganden är viktig för differentiering av hematopoietiska stamceller, B- och T-lymfocyter samt dendritiska celler. Fractalkine även kallad CX3CL1 eller chemokine (C-X3-C motiv) ligand 1 kan rekrytera T-lymfocyter och monocyter till inflammationshärdar, vidare kan denna kemokin påverka NK-celler och verkar ha en roll både i nervsystemet och huden. G-CSF Granulocyt kolonistimulerande faktor utsöndras av makrofager och stimulerar stamceller till delning och differentiering. GM-CSF Granulocyt/makrofag kolonistimulerande faktor utsöndras av T-lymfocyter och makrofager och stimulerar bildningen av granulocyter och prekursorer till makrofager. GM-CSF kan vara förhöjt vid vissa inflammatoriska tillstånd. GRO Growth related oncogene finns i tre former GROα, β och γ även betecknade CXCL1/2/3. Samtliga former identifieras i analysen.
2 (6) IFNα2 Alfa-interferon produceras av leukocyter och inducerar uttrycket av vävnadsantigen (MHC) klassi i vävnad. IFNα har också effekt på NK-celler och deltar i immunförsvaret mot virus. IFNγ Gamma-interferon produceras av aktiverade T-lymfocyter och NK-celler och inducerar uttrycket av vävnadsantigen (MHC) klass I och II hos flera olika celltyper. Dessutom aktiverar IFNγ makrofager bl.a. till ökad fagocytos och påverkar också celladhesion och cytokinsyntes. IFNγ nivåer ger en uppfattning om graden av T-cells aktivering. IFNγ påverkar produktionen av IgE-antikroppar negativt. IL-1α Interleukin-1α produceras främst av keratinocyter, men också av monocyter, makrofager och dendritiska celler. Funktionellt är den näst intill identisk med IL-1β. Båda formerna av IL-1 utsöndras när celler aktiveras med bakteriellt endotoxin. IL-1 är pro-inflammatoriskt, utsöndring leder bl.a. till feber, produktion av akut-fasproteiner samt prostaglandinsyntes. IL-1 aktiverar framförallt T-celler men även andra typer av leukocyter. IL-1β produceras av monocyter och aktiverade makrofager. Funktionellt är den näst intill identisk med IL-1α, förutom att IL-1β finns uttryckt i hjärnan. IL-1ra (receptor antagonist) produceras av monocyter, makrofager och neutrofiler. Genom att binda till samma receptor som IL-1α och IL-1β, hämmar IL-1ra deras proinflammatoriska effekter. Den hämmande effekten förstärks ytterligare i närvaro av IL-4. IL-2 produceras av aktiverade TH-celler. Utsöndring leder till aktivering och differentiering av naiva T-celler samt till klonal expansion av aktiverade TH- och TC-celler. Detta i sin tur leder till ytterligare cytokinutsöndring. IL-3 produceras främst av T-celler, men även av monocyter, mast-celler och NK-celler. Den fungerar som en tillväxt- och differentieringsfaktor för hematopoetiska stamceller (f.f.a. myeloida prekursorer). Den inducerar tillväxt av mastceller samt histaminutsöndring. IL-4 produceras av TH-celler (typ 2) och mastceller. IL-4 påverkar främst B-celler, som uppreglerar vävnadsantigen (MHC) klass II, prolifererar, differentierar och producerar IgE-antikroppar i dess närvaro. IL-4 fungerar även som tillväxtfaktor för TH-celler (typ 2) samt mast-celler.
3 (6) IL-5 produceras av TH-celler (typ 2) och inducerar aktivering, tillväxt och differentiering av eosinofiler. IL-5 stimulerar även B-celler till isotyp-switch samt ökad antikroppsprodukiton. IL-6 produceras av monocyter, makrofager, TH-celler (typ 2) samt mesenkymala stromaceller. IL-6 aktiverar myeloida stamceller, plasmaceller och andra typer av B-celler samt hepatocyter. Utsöndringen av IL-6 sker tidigt som ett svar på bakteriellt eller viralt stimuli. IL-6, tillsammans med IL-1 och TNFα leder till feber, produktion av akutfasproteiner samt prostaglandinsyntes. IL-7 är en tillväxtfaktor för hematopoetiska stamceller (f.f.a. lymfoida prekursorer, som pro-b-, T- och NK-celler). Utsöndring av IL-7 ökar uttrycket av IL-2 och IL-2- receptorer på T-celler. IL-8 produceras av bl.a. monocyter, makrofager och endotelceller. I närvaro av IL-1 och TNFα förstärks utsöndringen av IL-8. IL-8 aktiverar neutrofiler till migration och produktion av syreradikaler. IL-9 produceras främst av TH-celler. Utsöndring hämmar apoptos av THceller och inducerar proliferation. IL-10 produceras av TH-celler och monocyter. Produktionen av monocyter hämmas av IL-4. IL-10 är f.f.a. ett anti-inflammatoriskt cytokin, som hämmar en rad olika celler som producerar cytokiner som: IFNγ, TNFα, IL- 1, IL-2 och IL-6. IL-10 tillsammans med IL-4 stimulerar B-celler att producera IgG, IgA samt IgM, medan IL-10 tillsammans med TGFβ hämmar samma produktion. IL-12(p40) (även IL-12(p70) produceras av framförallt B-celler, men även TH-celler (typ 1) och monocyter. Det är en heterodimer, som består av 2 olika enheter (p40) samt (p35), som hålls samman med sulfidbindningar. En av enheterna, IL-12p40, hämmar produktionen av IL-12(p70). IL-12p40 ingår även i IL-23. IL-12(p70) IL-12 (även IL-12(p70)) produceras av framförallt B-celler, men även THceller (typ 1) och monocyter. Det är en heterodimer, som består av 2 olika enheter (p40) samt (p35), som hålls samman med sulfidbindningar. IL-12 stimulerar TC- och NK-celler, vars cytotoxiska aktivitet ökar, samt stimulerar TH-celler (typ 1) att producera IFNγ.
4 (6) IL-13 produceras av TH-celler (typ 2). Utsöndring nedreglerar makrofagaktivitet, vilket resulterar i minskade nivåer av en rad olika proinflammatoriska cytokiner. IL-13 påverkar B-celler på samma sätt som IL- 4, d.v.s. inducerar uppreglering av vävnadsantigen (MHC) klass II, proliferation och produktion av IgE-antikroppar, men är mindre potent. IL-15 produceras av monocyter och makrofager och har strukturella likheter med IL-2. Utsöndringen sker efter viralt stimuli och inducerar framförallt NK-cellsproliferation. IL-17 produceras av en typ av TH-celler, som kallas TH17. IL-17 är proinflammatorisk och påverkar epitel-, endotelceller samt fibroblaster att utsöndra bl.a. IL-6, IL-8, G-CSF samt prostaglandiner. IP-10 Utsöndring av kemokinet IP-10 (interferon inducible protein, även kallat C7), även kallat CXCL10, induceras av IFNγ. Många celler, t.ex. fibroblaster kan producera IP-10 och attraherar därmed TH- och NK-celler till inflammationsområden. MCP-1 (monocyte chemoattractant protein, även kallat CCL2) uttrycks av monocyter, endotelceller, glatta muskelceller samt osteoblaster. Kemokinet attraherar främst monocyter och makrofagdifferentiering, men även andra typer av leukocyter, dock ej neutrofiler. MCP-3 MCP-3 (CCL7), för funktion se MCP-1. MDC (macrophage-derived chemokine, även kallat CCL22) produceras av makrofager. Kemokinet aktiverar samt attraherar neutrofiler till inflammationsområden. MIP-1α (macrophage inflammatory protein 1 alpha, även kallat CCL3) produceras av makrofager och leder till lokal inflammation. Utsöndring aktiverar neutrofiler till produktion av syreradikaler samt attraherar främst NK-celler och monocyter till inflammationsområden. Förutom dess kemotaktiska egenskaper är MIP-1α en anti-mikrobiell peptid. MIP-1β (CCL4) bildar tillsammans med MIP-1α aktivt MIP-1, se MIP-1α.
5 (6) scd40l (CD154) uttrycks på aktiverade TH-celler, mast celler, basofiler och eosinofiler och binder CD40 på antigen-presenterande celler. Interaktion mellan T- och B-celler aktiverar B-celler till isotyp-switch och antikroppsproduktion. CD40L förekommer även i en löslig form. sil-2r (lösligt CD25) Se nedan under enskilda cytokiner scd25r TGFα Transforming growth factor alpha kan produceras av vissa humana cancerceller men också av normala keratinocyter, makrofager, hepatocyter och trombocyter. Syntesen kan stimuleras av virus. TGFα binder till EGF-receptorn. TGFα kan fungera som en hematopoietisk tillväxtfaktor, kan inducera angiogenes och påverka benbildning. TNFα Tumor necrosis factor alpha produceras av en mängd olika celltyper t.ex. makrofager, monocyter, neutrofiler, CD4+ T lymfocyter och NK-celler. TNFα kan binda till två olika TNF receptorer CD120a och CD120b. Dessa receptorer uttrycks på alla celler utom erytrocyter. TNFα har inflammatoriska effekter och deltar i akut fas reaktioner. TNFα har många immunomodulatoriska egenskaperoch kan bl.a. också inducera apoptos. TNFβ Tumor necrosis factor β liknar TNFα men produceras främst av CD8+ T lymfocyter. TNFβ kan ha cytotoxiska effekter på virusinfekterade celler och har för övrigt egenskaper och effekter som liknar TNFα. Effekterna är f.f.a. parakrina beroende på att endast mindre mängder TNFβ bildas. VEGF Vascular endothelial growth factor är en tillväxt faktor som tillhör PDGF familjen. Det finns flera isoformer av VEGF. VEGF påverkar vaskulogenes d.v.s. nybildningen av blodkärl under fosterstadiet och angiogenes d.v.s. nybildningen av blodkärl från befintliga blodkärl. VEGF påverkar migrationen av endotelceller, verkar kemotaktiskt på makrofager och monocyter och kan också ha vasodilatoriska effekter.vegf kan ha en roll vid uppkomsten av tumörmetastaser.
6 (6) PDGF-AA Platelet derived growth factor syntetiseras f.f.a av megakaryocyter men även av en mängd andra celler såsom makrofager, endotelceller och, fibroblaster m.fl. In vivo är det PDGF som bildas av trombocyter en blandning av tre möjliga isoformer (70 % AB, 20 % BB, 10 % AA), fibroblaster bildar AA homodimerer, aktiverade makrofager producerar BB homodimer. IL-1, IL-6, TNFα, TGFβ och EGF kan alla inducera bildandet av PDGF. Normalt sett förekommer inte PDGF i blodcirkulationen. PDGF uttrycks av många celltyper i centrala nervsystemet och verkar också kemotaktiskt på fibroblaster, monocyter och neutrofiler. Vidare har PDGF en roll i angiogenes. PDGF-AB/BB Se PDGF-AA Rantes Regulated upon activation, normal T-cell expressed, and presumably secreted även kallad CCL5 är ett kemotaktiskt cytokin för T-lymfocyter, eosinofiler och basofiler som också rekryterar leukocyter till inflammationshärdar. Tillsamans med IL-2 och IFNγ inducerar RANTES proliferation och aktivering av NK-celler.