På det viset får vi ju någon sorts ofrivillig insikt, i deras ekonomiska problem då

På det viset får vi ju någon sorts ofrivillig insikt, i deras ekonomiska problem då En kvalitativ studie om förskolechefers tankar kring barnfattigdom i Uppsala Författare: Sara Westgärds Höstterminen 2012 Uppsala Universitet Sociologiska Institutionen, Socionomprogrammet Handledare: Linnea Bruno Medhandledare: Stina Fernqvist Kurs: Självständigt arbete (C-uppsats)

Sammanfattning Denna uppsats ingår som en delstudie i ett kartläggningsprojekt om barnfattigdom som Sociologiska Institutionen vid Uppsala Universitet, Barnombudsmannen och Gillbergska Stiftelsen fått i uppdrag från Uppsala kommun att genomföra. Uppsatsens syfte är att undersöka hur tre förskolechefer inom den kommunala förskoleverksamheten i Uppsala beskriver barnfattigdom, hur de ser på förskolans sociala ansvar samt hur man arbetar med och hanterar barnfattigdom inom verksamheten i praktiken. Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie och informanternas svar har analyserats utifrån meningskoncentrerad innehållsanalys kopplat till tidigare forskning och begrepp från symbolisk interaktionism, uppsatsens teoretiska utgångspunkt. Resultaten visar att förskolechefernas förståelse och beskrivning av barnfattigdom skiljer sig åt. Barnfattigdom är inget ämne som diskuteras speciellt mycket inom förskoleverksamheten och insynen i familjernas ekonomiska situation är mycket liten. Resultaten visar att det finns en välvilja hos personalen att hjälpa utsatta barn men att det är svårt att tala om fattigdom med föräldrarna eftersom det är förknippat med skam. Fattigdom tycks ses som något privat och något som förskolan inte ska lägga sig i ifall inte familjerna själva väljer att öppna sig, vilket familjer tycks göra i mycket liten utsträckning. Förskole-cheferna påpekar att förskolan har ansvar för alla barn inom verksamheten och är ansvarig för att få syn på barn som far illa men förskolans roll i förhållande till ekonomiskt utsatta barn tycks vara oklar och det saknas generella riktlinjer för hur man ska agera om ett barn har det svårt ekonomiskt. Sökord: barnfattigdom, förskolan, symbolisk interaktionism, förskolechef, ekonomisk utsatthet. 1

Abstract This essay is included as a sub-study of a survey about child poverty, which the Department of Sociology at Uppsala University, the Ombudsman for Children 1 and Gillbergska Stiftelsen (the Gillberg s foundation) has been commissioned by Uppsala Town to implement. The intent of this essay is to investigate how three pre-school managers in the municipal preschool in Uppsala describe child poverty, how they see the preschool s social responsibility and how they manage child poverty in their practical operation. The essay is a qualitative study and informants' responses has been analyzed and related to symbolic interactionism, the thesis theoretical basis. The results show that pre-school managers' understanding and description of child poverty differ. Child poverty is not a topic discussed very much in early childhood education and insight into families' financial situation is very small. Preschool managers testify that families rarely talk about their financial situation and poverty seem to be seen as something private that the school should not put themselves in, poverty also seems to be associated with shame. Preschool heads out that preschool has responsibility for all children within the business and is responsible for getting views on child abuse but preschool's role in relation to economically disadvantaged children seems to be unclear and there are no general guidelines on how to act if a child is struggling financially. Keywords: childhood poverty, pre-school, symbolic interactionism, pre-school manager, economically vulnerable. 1 Översättning från Barnombudsmannens hemsida (http://www.barnombudsmannen.se/english/about-us/) hämtad 2013-01-04. 2

Förord Det finns några personer jag särskilt vill lyfta fram i detta förord, människor som har hjälpt till att göra denna uppsats möjlig att genomföra och som jag vill rikta mitt varmaste tack till. Först och främst vill jag tacka förskolechef A, B och C för att ni ställde upp och lät mig intervjua er. Tack för att ni delade med er av era tankar och för att ni tog er tid att berätta om era verksamheter och erfarenheter. Utan er hade den här uppsatsen aldrig kunnat bli av. Jag vill också tacka min handledare Linnéa Bruno. Tack för alla dina kloka synpunkter och din snabba feedback. Tack också för ditt lugn och dina smarta reflektioner! Och varmt tack till Stina Fernqvist, som fungerat som en länk mellan oss studenter och barnfattigdomsprojektet. Tack för att du gett så mycket av dig själv och delat med dig av all din kunskap. Du har verkligen varit en klippa i arbetet och en utomordentlig medhandledare! TACK! 3

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 6 1.1. Inledning... 6 1.2. Syfte och frågeställningar... 7 1.3. Uppsatsens disposition... 7 2. BAKGRUND... 8 2.1. Om barnfattigdom... 8 2.1.1. Fattigdom ett svårdefinierat och värdeladdat begrepp... 8 2.1.2. När är ett barn att räkna som fattig?... 9 2.1.3. Riskgrupper... 10 2.1.4. Barnfattigdomen i Uppsala i siffror... 10 2.2. Om förskolan... 11 2.2.1. Om förskolans framväxt och roll... 11 2.2.2. Vad säger förskollagen?... 11 2.2.3. Kostnader i förskolan... 12 2.2.4. Strukturstöd... 13 3. TIDIGARE FORSKNING... 14 3.1. Konsekvenser av att växa upp i fattigdom... 14 3.2. Barnfattigdomen riskerar att bli osynlig... 16 3.3. Förskolans sociala roll och uppgift... 17 4. TEORI... 20 4.1. Grunderna i symbolisk interaktionism... 20 4.2. Rolltagande... 21 4.3. Rollteori... 21 4.4. Definitionen av situationen... 21 4.5. Signifikanta andra och den generaliserade andra... 22 5. METOD... 23 5.1. Tillvägagångssätt... 23 5.1.1. Datainsamling... 23 5.1.2. Urval... 23 5.1.3. Bortfall... 23 5.2. Analysmetod... 24 5.3. Informanter... 24 5.3.1. Etiska överväganden... 25 4

5.4. Reflektioner kring vald metod och uppsatsens överförbarhet... 25 6. RESULTAT OCH ANALYS... 27 6.1. Resultat och analys av frågeställning 1: Hur förstår förskolecheferna barnfattigdom? 27 6.1.1. Syn på barnfattigdom... 27 6.1.2. Svårigheter att tolka tecken på barnfattigdom inom förskoleverksamheten... 28 6.1.3. Ingenting man diskuterar... 29 6.1.4. Dålig insyn i familjernas ekonomiska situation... 30 6.2. Resultat och analys av frågeställning 2: Hur ser man på förskolans sociala ansvar?... 31 6.2.1. En likvärdig och kompensatorisk förskola... 31 6.2.2. Ansvar - för vad?... 32 6.3. Resultat och analys av frågeställning 3: Hur hanterar man barn i ekonomiskt utsatta familjer i praktiken?... 33 6.3.1. Hur man gör om det kommer fram att ett barn lever i ekonomisk utsatthet... 33 6.3.2. Matsäck, frukost och utflykter... 34 6.3.3. Utrustning och kläder att låna... 36 6.3.4. Strukturstödet... 38 6.3.5. Vad det vore bra om förskolan gjorde, som man inte gör idag... 39 7. AVSLUTANDE DISKUSSION... 41 7.1. Summering av resultatet... 41 7.2. Diskussion av resultatet kopplat till tidigare forskning och teori... 41 7.3. Implikationer för forskning och praktik... 46 8. REFERENSER... 47 9. BILAGA 1 Intervjuguiden... 50 5

1. INLEDNING 1.1. Inledning Barn i Sverige svälter inte ihjäl, lever på gatan, eller dör i lättbotliga sjukdomar. Därför tror många att fattigdom inte existerar. Men att allt fler familjer blir beroende av matpaket från kyrkan för att kunna äta sig mätta, hotas att bli vräkta för att de inte har råd med hyran och låter bli att hämta ut medicin på grund av ekonomiska skäl, måste ses som ett gigantiskt misslyckande i ett av världens rikaste länder (Norrköpings Tidningar, debattartikel, 21/8 2010) Barnfattigdom är ett ämne som på senare tid kommit att få en ökad offentlig och massmedial uppmärksamhet. Begreppet barnfattigdom är omdiskuterat och Swärd & Egerö (red 2010) skriver att det är lätt att ta begreppet som oproblematiskt och givet, och förutsätta vilka förhållanden det rymmer. Om man granskar dem närmare är de ofta vaga och otydliga och en form av flytande signifikanter som kan användas lite olika (ibid 2010:8). Under 1990- talets ekonomiska kris i Sverige ökade antalet ekonomiskt utsatta barn så pass mycket att problemet började uppmärksammas i den offentliga statistiken, och barnfattigdom började tas upp i den allmänna debatten (Näsman et al 2012). Det är ingen tvekan om att fattigdom av olika djup och karaktär under barndomen är ett allvarligt problem, som behöver synliggöras och diskuteras (Swärd & Egerö (red) 2010:6). Många barn är drabbade. Under år 2009 levde 248 000 barn i fattigdom i Sverige, vilket motsvarar 13 procent av alla barn i landet, och i Rädda Barnens rapport Barnfattigdomen i Sverige 2012 framkommer att barnfattigdomen ökar. Mellan år 2008 och 2009 ökade antalet fattiga barn från cirka 220 000 barn till 248 000 barn, en ökning med 28 000 barn. Studien visar även att skillnaderna mellan fattiga och rikare hushåll ökar och att trenden med ökade ojämlika ekonomiska villkor ytterligare har förstärkts fram till år 2009 (Salonen 2012). Att växa upp i en fattig familj kan drabba barn på många olika sätt. Ekonomiskt utsatta barn kan ha svårt att delta i fritidsaktiviteter och sociala aktiviteter med jämnåriga, sakna möjlighet att ha samma klädstandard och ha svårt att upprätthålla kontakten med sina kompisar på grund av risken att upplevas som annorlunda. Barnen kan känna sig exkluderade och uppleva en känsla av skam och bristande självrespekt på grund av sin situation (Swärd & Egerö (red) 2010). I den tidigare forskning som finns om barnfattigdom har man främst fokuserat på hur fattigdomen påverkar äldre barn, som går i skolan. Den ekonomiska utsattheten har dock visat sig vara allra störst bland de yngre barnen i förskoleåldern, 0-6 år (Salonen 2012, DS 2004:41). Fokus för denna uppsats är barnfattigdom hos dessa yngre barn, som av någon anledning i stor utsträckning tycks ha blivit bortglömda i forskningssammanhang. 6

Barnfattigdomen hos de yngre barnen kommer här att undersökas utifrån förskolechefers syn och tankar kring ekonomisk utsatthet kopplat till förskoleverksamheten. Förskolan är frivillig från föräldrarnas sida men i praktiken kan den närmast betraktas som något obligatoriskt, av såväl barn som föräldrar och personal (Markström 2005). Barndomen är idag till stor del institutionaliserad och många barn tillbringar mycket av sin tid på förskolan. Halldén beskriver att förskolepersonalens agerande styrs av de föreställningar om barns behov som de har (Halldén 2007). Med dessa faktorer som utgångspunkt blir det intressant att ta reda på hur man tänker kring och arbetar med barnfattigdom inom förskolan, en verksamhet som möter barnfamiljer dagligen. Denna uppsats är skriven inom ramen för den kartläggning om barnfattigdom, som Sociologiska institutionen vid Uppsala Universitet har fått i uppdrag från Uppsala kommun att genomföra. Kartläggningen är ett samarbete mellan barnombudsmannen i Uppsala, Gillbergska stiftelsen och Sociologiska Institutionen vid Uppsala Universitet och syftar till att öka förståelsen för ekonomisk utsatthet bland barn och barnfamiljer i Uppsala kommun. Denna uppsats är en av flera delstudier inom kartläggningen. 1.2. Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka hur förskolechefer i Uppsala ser på begreppet barnfattigdom, att ta reda på hur man ser på förskolans sociala ansvar och hur man hanterar ekonomiskt utsatta barn inom verksamheten. Utifrån detta syfte har följande frågeställningar formulerats: 1. Hur förstår förskolecheferna barnfattigdom? 2. Hur ser man på förskolans sociala ansvar? 3. Hur hanterar man barn i ekonomiskt utsatta familjer i praktiken? 1.3. Uppsatsens disposition Denna uppsats inleds med en presentation av ämnet samt uppsatsens syfte och frågeställningar. Efter detta följer ett kapitel där bakgrund om barnfattigdom och förskolan beskrivs. Därefter presenteras tidigare forskning om barnfattigdom och förskolan, följt av ett kapitel om uppsatsens teoretiska utgångspunkter med begrepp från symbolisk interaktionism. Efter detta presenteras metod och tillvägagångssätt som legat till grund för uppsatsens framställning varpå uppsatsens resultat presenteras och analyseras kopplat till symbolisk interaktionism och tidigare forskning. Slutligen sammanfattas och diskuteraras resultatet. 7

2. BAKGRUND I detta kapitel ges en bakgrundsbeskrivning av barnfattigdom och förskolans verksamhet. Olika synsätt och definitioner av fattigdom presenteras samt vilka barn som löper ökad risk att leva i fattigdom. Därefter presenteras statistik gällande hur många barn i Uppsala kommun som är ekonomiskt utsatta. Förskolans framväxt beskrivs liksom förskolans roll och uppdrag utifrån skollagen. Slutligen presenteras vad skollagen säger om kostnader inom förskoleverksamheten samt vad strukturstödet innebär. 2.1. Om barnfattigdom 2.1.1. Fattigdom ett svårdefinierat och värdeladdat begrepp Det finns en rad olika sätt att definiera barnfattigdom på, och i den tidigare forskning som studerats beskriver flera av författarna svårigheterna med att definiera begreppet. Salonen skriver att fattigdom inte kan definieras och förstås på ett entydigt sätt. För vissa personer, skriver han, kan det uppfattas som direkt stötande att tala om barnfattigdom i dagens svenska överflödssamhälle. Många äldre personer minns de uppenbara materiella bristerna då de själva växte upp och andra refererar till svält och nöd i världens utvecklingsländer (Salonen i Lytsy 2004). Alla har sin uppfattning om vad som menas med fattigdom. Det är ett värdeladdat begrepp med olika innebörd för olika människor (DS 2004:41:54). Inom den akademiska forskningen kan två olika forskningstraditioner urskiljas gällande fattigdom. Ett mer traditionellt och strikt ekonomiskt perspektiv där fattigdom ses som avsaknad av materiella resurser, ofta i form av inkomster. Detta benämns som absolut fattigdom och har varit det dominerande perspektivet inom fattigdomsforskningen (Salonen i Lytsy 2004). Absolut fattigdom kan definieras som uppenbara tecken på nöd som återspeglar absoluta behov, oberoende av historiska och sociala förhållanden (DS 2004:41), och innebär avsaknad av ekonomiska resurser för att uppfylla grundläggande mänskliga behov såsom tillgång till mat, kläder och tak över huvudet (Harju 2008). I det andra perspektivet talar man om relativ fattigdom, vilket är ett socialt och kulturellt perspektiv där begrepp som marginalisering, utsatthet och sårbarhet lyfts fram när man beskriver fattigdom (Salonen i Lytsy 2004). Relativ fattigdom innebär att någon vid en given tidpunkt, mot sin egen vilja, tvingas avvika från den allmänna levnadsstandarden på ett negativt sätt och ekonomisk utsatthet mäts i relation till det samhälle i vilket det undersöks (Harju 2008). Oftast använder man begreppet relativ fattigdom när man beskriver den moderna fattigdomen i Sverige idag (Salonen i Lytsy 2004). Det som betraktas som ekonomisk utsatthet relateras till rådande föreställningar om vad som är normala livsvillkor, för exempelvis en barnfamilj. Som barn idag jämför man sig med de barn som finns i den naturliga omgivningen och utifrån de föreställningar som anses normala för dem. Detta förändras över tid och skiljer sig åt mellan olika länder (Salonen 2012). Begreppet relativ fattigdom kan antingen bygga på jämförelser av hushållens inkomster i förhållande till försörjningsbörda, så att de som har mindre än 50-60 % av medianinkomsten i en befolkning ses som fattiga, eller utgå från om hushåll har råd med det som ses som nödvändigt i ett samhälle de lever i (Näsman et al 2012). 8

2.1.2. När är ett barn att räkna som fattig? Uppfattningen om vilka kriterier som behöver uppfyllas för att någon ska definieras som fattig, skiljer sig åt i olika sammanhang. Salonen skriver att det inte finns något entydigt och vedertaget sätt att mäta hushållens materiella levnadsnivå på och menar att alla försök att dra en gräns mellan fattiga och icke-fattiga utgår från samtidens normer och värderingar samt de empiriska möjligheterna för att kunna mäta detta som finns till handa (Salonen 2002 i Salonen 2012). Uppgiften om hur många barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer i Sverige varierar beroende på vilket mått man utgår ifrån (DS 2004:41). Inom ramen för denna uppsats presenteras huvudsakligen Rädda Barnens definition av barnfattigdom och statistiken över hur många barn det gäller är hämtade från Barnfattigdomsrapporten 2012 (Salonen 2012). Enligt Rädda Barnens sätt att se på fattigdom är familjer som får socialbidrag och/eller har låg inkomststandard att beräkna som fattiga (Rädda Barnen 2008, Salonen 2012). Vad detta innebär presenteras kort nedan. 2.1.2.1. Ekonomiskt bistånd Rädda Barnen benämner försörjningsstöd som det klassiska fattigdomsstrecket, eftersom det riktar sig till de hushåll som har en så pass dålig ekonomi att de söker och är berättigade till försörjningsstöd, samhällets yttersta hjälp (Salonen 2012). Ekonomiskt bistånd är ett samlingsbegrepp som innefattar all ekonomisk hjälp enligt socialtjänstlagen (Socialstyrelsen 2011) och regleras i socialtjänstlagen 4 kap 1 (Socialtjänstlag 2001:453). Försörjningsstöd är den yttersta garantin för en livsföring på skälig nivå. Vad som menas med skälig levnadsnivå är inte klart uttryckt i lagstiftning, förarbeten eller socialstyrelsens riktlinjer. I domarna som Näsman et al tagit del av i sin forskningsrapport uttrycktes det ibland som en nivå relaterad till vad en låginkomsttagare kan kosta på sig, medan det i andra texter relateras till vad en familj normalt kan kosta på sig (Näsman et al 2012). För att vara berättigad till försörjningsstöd krävs att man inte själv kan försörja själv eller få sina behov tillgodosedda på annat sätt. Man får inte ha andra tillgångar och man måste ha ansökt om andra generella förmåner, såsom bostadsbidrag eller föräldrapenning, först. Dessutom ställs krav på att man måste vara aktivt arbetssökande eller medverka i särskilda sysselsättningsåtgärder (Salonen 2012). Försörjningsstödet är uppdelat i dels en s.k. riksnorm och dels en del som tar hänsyn till skäliga kostnader utanför normen, såsom exempelvis faktiska boendekostnader, hushållsel och läkarkostnader (Lytsy 2004). Riksnormen ska täcka en skälig konsumtionsnivå för bland annat mat, kläder, skor, barnförsäkring, fritid/lek och hygienartiklar. Summan för denna grundar sig på löpande pris-och konsumentundersökningar som Konsumentverket utför varje år. Riksnormen baseras efter hushållstyper och åldersintervaller (Lytsy 2004). Vad som däremot inte ingår i beräkningarna är kostnader förknippade med utflykter i dagis/skola som inträden och matsäck, kostnader för semesterresor, resor till släktingar och vänner, kostnader förknippade med olika högtider och födelsedagar, kostnader för godis eller snacks etc. (Lytsy 2004:84). 2.1.2.2. Låg inkomststandard Att leva med låg inkomststandard innebär att en familjs inkomst inte täcker den minimala normen för konsumtion och boende (Lytsy 2004, Rädda Barnen 2008). Salonen beskriver låg inkomststandard som att inkomsterna är lägre än vad som behövs för att täcka de nödvändiga kostnaderna (2012). Låg inkomststandard är ett mått som utvecklats av Statistiska Centralbyrån (SCB) för att relatera hushållens inkomster med en norm för 9

levnadsomkostnader och inom måttet tas hänsyn både till hushållets inkomstsida och till hushållets utgifter. För år 2009 var gränsvärdet för ett hushåll med ett barn och en vuxen 11 424 kronor/månad, och för ett hushåll med en familj med två vuxna och två barn 17 470 kronor/månad. Alla familjer som har en disponibel inkomst, d.v.s. alla inkomster de har netto när alla skatter, bidrag och förmåner räknats in, under dessa gränsvärden, har en inkomststandard som räknas som låg (Salonen 2012). 2.1.2.3. Varför familjer med låg inkomststandard inte alltid uppbär försörjningsstöd Det är inte alltid som familjer med låg inkomststandard uppbär försörjningsstöd. Det kan finnas olika anledningar till detta. Som nämnts ovan ställs vissa krav för att man ska vara berättigad till ekonomiskt bistånd. Man behöver sälja eventuell bil, sommarstuga, bostadsrätt och man får inte ha några sparade pengar på banken. Många människor upplever det även som stigmatiserande att ta emot försörjningsstöd och många avstår från socialbidrag de är berättigade till, på grund av alla ingående kontroller. Föräldrar kan även uppleva skam inför att vända sig till socialtjänsten (Forsberg 1998 i Näsman et al 2012). År 2001 uppbar endast en tredjedel av de barn som levde i familjer med låg inkomststandard socialbidrag (Lytsy 2004). 2.1.3. Riskgrupper Barn till ensamstående föräldrar, barn med många syskon och barn till utrikesfödda föräldrar löper större risk än andra barn att bli ekonomiskt utsatta. När det gäller barn till utlandsfödda föräldrar finns det ganska stora skillnader beroende på vilket land föräldrarna kommer ifrån samt på vistelsetiden i Sverige (DS 2004:41). Risken att leva i ett fattigt hushåll är drygt fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund jämfört med barn med svensk bakgrund och den ekonomiska utsattheten är särskilt stor för barn med två utrikesfödda föräldrar samt i familjer som kommit till Sverige nyligen. När det gäller barn till ensamstående föräldrar är risken att leva i ekonomisk utsatthet mer än tre gånger så hög jämfört med barn till sammanboende föräldrar. Allra störst risk för ekonomisk utsatthet för barn återfinns i hushåll med en ensamstående utlandsfödd förälder. Den ekonomiska utsattheten är, som även nämndes inledningsvis, större bland yngre barn (0-6 år) jämfört med skolbarn (7-17 år) (Salonen 2012). 2.1.4. Barnfattigdomen i Uppsala i siffror I Rädda Barnens rapport om barnfattigdom framkommer att det i Uppsala totalt fanns 39 014 barn (0-17 år) år 2009. Av dessa levde 2 639 barn (6,8 procent) i familjer med låg inkomststandard, 2 594 barn (6,6 procent) i hushåll som tog emot försörjningsstöd och 758 barn (1,9 procent) i hushåll med både låg inkomststandard och försörjningsstöd. När det gällde de yngsta barnen (0-6 år) fanns det totalt 16 268 barn i Uppsala år 2009. Av dessa levde 1 370 barn (8,4 procent) i hushåll med låg inkomststandard, 1 018 (6,3 procent) barn i hushåll med socialbidrag och 408 barn (2,5 procent) i hushåll med både låg inkomststandard och försörjningsstöd. 70,7 procent av de barn som lever i ekonomisk utsatthet i Uppsala har föräldrar med utländsk bakgrund. Totalt i Uppsala har 28,8 procent av barnen föräldrar med utländsk bakgrund. Andelen barn som inte lever i fattigdom (d.v.s. som lever i hushåll med varken låg inkomststandard eller försörjningsstöd) var 95,3 procent för familjer med svensk bakgrund. Bland barnen vars föräldrar har utländsk bakgrund var jämförande siffra 71,8 procent (Salonen 2012). 10

2.2. Om förskolan 2.2.1. Om förskolans framväxt och roll I jämförelse med många andra länder har Sverige ett starkt kommunalt och ett starkt statligt stöd till barnfamiljer vars mål är att skapa möjligheter, både för män och kvinnor, att kombinera föräldraskap och yrkesarbete. Barn är garanterade en plats på förskolan, vilken är en del av det allmänna skolsystemet (Halldén 2007). Barnomsorgen är det yngsta utbildningsfältet och en mer omfattande förskoleverksamhet kom igång så sent som på 1970- talet. Innehållsmässigt har verksamheten utvecklats från att först ha handlat om ren barntillsyn till en utvecklingsfrämjande småbarnspedagogik för alla barn (Irisdotter Aldenmyr & Hartman 2009). Förskolan skall kunna erbjuda omsorg och främja barns utveckling och lärande samtidigt som den skall vara organiserad så att föräldrarna kan förvärvsarbeta eller studera. Kommunerna ansvarar för att det finns förskoleverksamhet liksom för kvaliteten i verksamheten. År 1998 övergick tillsynen över förskolan från Socialstyrelsen och länsstyrelserna till Skolverket och förskolan fick en bindande läroplan. Läroplansreformen innebär en perspektivförskjutning som tydliggjorde att förskolan i första hand skall vara till för barnen och deras omsorg, utveckling och lärande (Nationalencyklopedin.se). Det finns idag både kommunala och fristående förskolor. Fristående förskolor kan till exempel drivas som föräldrakooperativ eller personalkooperativ av en stiftelse eller ett aktiebolag (Skolverkets hemsida). För många, både föräldrar och personal inom förskolan, betraktas förskoleverksamheten som en självklarhet i de yngre barnens vardag. Förutom att barnomsorgen erbjuder barntillsyn för föräldrar som arbetar, kan den även ses som ett viktigt verktyg för att samhället ska komma tillrätta med samhälleliga problem, t.ex. barns olika sociala förutsättningar. Det har funnits idéer om att förskolan ska utgöra en resurs för att hjälpa barn med sociala problem i hemmet. Förskolan kan även ses ha en kompensatorisk roll till hemmet och genom att barn vistas i förskolan en stor del av dagen karaktäriseras barns vardag av ett växelspel mellan hemmet och förskolan (Markström 2005). Det finns en uppfattning att barnet och dess unika behov ska stå i centrum i förskolan, till skillnad från i skolan som innehar mer inslag av styrning och kontroll (Irisdotter Aldenmyr & Hartman 2005). Hartman och Irisdotter Aldenmyr tar upp begreppet omsorgsrationalitet vilket beskrivs som ett kännetecken för förskoletraditionen och beskriver detta som ansvaret för att se det unika barnet och sörja för dess behov. I omsorgsrationaliteten är barnkunskap och personligt engagemang drivkraften (Hartman 2005 i Irisdotter Aldenmyr & Hartman 2009). Till skillnad från i skolan, där huvuddelen för läraren handlar om att se till att barnet tillskansas förväntade kunskaper, kan barnens behov inom förskolan utifrån omsorgsrationaliteten istället formuleras som unikt och oförutsägbart (Irisdotter Aldenmyr & Hartman 2009). 2.2.2. Vad säger förskollagen? Den 1 juli 2011 infördes en ny skollag och bestämmelserna för förskolan ingår numera som en del av denna. Förskolan är numera en egen skolform som ingår i skolväsendet och kapitel 8 i skollagen är förskolans eget kapitel. Tillagt i den nya skollagen är att utbildningen ska förankra mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar och grunden för skollagen är FN:s konvention om barns rättigheter (Skollagen 1 kap 10 ). Det är artikel 3, om barns bästa, och artikel 12 om barns rätt att komma till tals, som ligger till grund för lagtexten. I Skollagen 11

8 kap 4 andra stycket lyfter man fram att barn har olika förutsättningar och olika behov. Nytt är att förskolan ges ett kompensatoriskt uppdrag och att den ska uppväga skillnader i barns levnadsvillkor. Förskolan ska ta hänsyn till att barn lever i olika livsmiljöer och att barn med de egna erfarenheterna som grund söker förstå och skapa sammanhang och mening. Läroplanen säger även att barnen ska [ ] få möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Det kompensatoriska uppdraget innebär i praktiken att varje barn ska få det stöd hen behöver för att hen ska lära och utvecklas så långt som möjligt efter sina egna förutsättningar (Jancke (red) 2011). Sedan den 1 juli 2010 har alla barn rätt till förskola från tre års ålder. I 8 kap 4 Skollagen framkommer att barnet från och med höstterminen det fyller tre år ska erbjudas förskola under minst 525 timmar om året, ifall inte annat följer av 5-7. Från ett års ålder ska barn erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier, eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt (8 kap 5 ). Barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga har från och med ett års ålder rätt till förskola 3 timmar per dag eller 15 timmar i veckan (8 kap 6 ). Om barnet av fysiska, psykiska eller andra skäl än de som anges tidigare behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola ska barnet erbjudas förskola (enligt 8 kap 7 ). Rätten till kostnadsfri förskola gäller för barn över tre år (Jancke (red) 2011). 2.2.3. Kostnader i förskolan Skollagen har valt valbarhetsmodellen där föräldrar på frivillig väg kan få betala för kostnader i samband med skolresor och liknande aktiviteter som ska vara öppna för alla elever (Näsman et al 2012). När det gäller avgifter för förskolan, utöver den avgift man som förälder betalar för själva barnomsorgen, finns ingen forskning som visar i vilken utsträckning förskolor i Sverige tar ut extra avgifter. Rädda Barnen (2008) har dock undersökt hur det ser ut inom skolan. Avgifter kan exempelvis handla om förväntningar på speciella kläder och utrustning i idrottsaktiviteter, frukt till fruktstund, matsäck till utflykter, biljetter för lokaltrafik och inträdesbiljetter. I den nuvarande skollagen står att det får förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna. I undersökningen framkom att grundskolan i praktiken är helt avgiftsfri i många av landets skolor (två tredjedelar av tillfrågade föräldrarna uppger att skolan inte bett om pengar det senaste året). Undersökningen visar dock på det finns stora skillnader i olika kommuner. När det gäller Uppsala kommun framkommer av undersökningen att man har en policy angående avgifter i skolan och enligt Skolverket är avgifterna man tar ut i kommunen ringa eller rimliga (Rädda Barnen 2008). Vad detta innebär rent konkret specificeras inte. Näsman et al skriver att: som framgått kan dessa kostnader både innebära en belastning för fattiga familjer och leda till utanförskap för barn. Om det nu är en så obetydlig kostnad, borde skolan kunna stå för den (Näsman et al 2012:126). I Näsman et als studie berättade flera föräldrar att de måste ta hänsyn till att skolan ställde krav på ekonomiska bidrag i olika former. Det kunde handla om att skicka med barnen smörgås dagligen, bidrag till utflykter, matsäck, klasskassor och aktiviteter (Näsman et al). Hur kostnaderna ser ut tycks variera beroende på skola och förskola. Förskolor i mer välbärgade områden visar mindre hänsyn till att föräldrar kan ha ont om pengar när man väljer aktiviteter, än i områden där de fattiga är fler (Näsman & von Gerber 1996). 12

2.2.4. Strukturstöd Strukturstödet är ett bidrag som delas ut av Kommunen till förskolor med syfte att skapa likvärdiga villkor och förutsättningar på alla förskolor. Stödet baseras på de socioekonomiska förutsättningarna som finns i förskolebarnens familjer. Föräldrarnas utbildningsnivå, långvarigt försörjningsstöd, ensamstående samt invandrarbakgrund är variabler som vägs in. Strukturstödet ges till de förskolor vars socioekonomiska struktur kräver insatser som fler vuxna i förskolan och ska ge en möjlighet att åstadkomma mer jämlika och likvärdiga förutsättningar för barnens utveckling och lärande, gällande bl.a. språkutveckling, samspel mellan barn och vuxna, identitetsutveckling och relationer (Uppsala kommuns hemsida). 13

3. TIDIGARE FORSKNING Det finns mycket lite tidigare forskning om barnfattigdom kopplat till förskolan och om barnfattigdom hos yngre barn. Tidigare forskning har främst fokuserat på barn i skolåldern, exempelvis Harju (2008), Näsman et al (2012) och Fernqvist et al (2007). När det kommer till förskolans roll kopplad till sociala problem tycks det inte heller finnas mycket tidigare forskning. Bruno (2012) har skrivit om lärares sociala ansvar för barn som lever med våld i familjen och Birthe Hagström har skrivit en avhandling om förskolan och barn till föräldrar med psykisk ohälsa, där förskolpedagoger genom fortbildning kan fungera som kompletterande anknytningsperson för dessa barn (2010). Detta är dock ingenting som direkt går att koppla till barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer. Marskström skriver att förskolan inte har studerats i någon större utsträckning utifrån frågor som kopplar samman aktörernas handlande med de institutionella ramarna (Markström 2005:17). Hjort (2004) har skrivit en avhandling om konsumtion kopplat till ekonomisk knapphet med fokus på ekonomiskt utsatta barnfamiljer och deras förhållande till konsumtion. Få delar i denna är dock kopplade till yngre barn och förskolan. Den tidigare forskning som presenteras nedan handlar främst om barnfattigdom kopplat till skolbarn, samt om förskolans roll. Vissa delar av forskningen som handlar om äldre barn kan dock tänkas gälla även för yngre barn i förskolan. 3.1. Konsekvenser av att växa upp i fattigdom Fattigdom ses allmänt som en riskfaktor i ett barns liv men att fastslå vilka följder det får för barnet kan vara svårt. Detta eftersom konsekvenserna både kan vara kortsiktiga och långsiktiga och dessutom eftersom orsakssambanden mellan fattigdom och en viss tänkbar effekt kan vara svåra att klargöra fullt ut (Näsman et al 2012). Dock finns det ett flertal studier vars resultat visar att en ekonomiskt utsatt barndom kan få olika konsekvenser. När man knappt vet hur pengarna ska räcka till det mest nödvändiga blir varje extra utgift oerhört svår att hantera (Rädda Barnen 2008:5). Såväl svenska som internationella studier visar att fattiga barn i högre utsträckning bor i riskfyllda och otrygga miljöer och att de är trångbodda (Harju 2008 och Backe-Hansen 2002, Jonsson & Östberg 2004, Bonke m.fl. i Näsman 2012). Frågan i dessa fall är ifall det är fattigdomen eller boendemiljön som medför negativa konsekvenser (Bonke-Hansen 2004 i Näsman 2012). Barn och ungdomar i ekonomiskt utsatta hushåll har en lägre levnadsstandard än andra barn och ungdomar. De äger ofta färre saker, saknar egen ekonomisk buffert och de har ofta svårare att leva ett socialt liv likställt med sina kamrater (DS 2004:41). De kan ha en känsla av att inte passa in och känna skam för att inte kunna klä sig som sina jämnåriga. Ekonomiskt utsatta barn kan även vara rädda för stigmatisering och uppleva svårigheter att upprätthålla sociala relationer med jämnåriga eftersom man ofta inte kan leva upp till de förväntningar som finns på en (Harju 2008). I en kommande, ännu inte publicerad, artikel av Stina Fernqvist (baserad på hennes kommande avhandling) undersöks hur skolbarn förhåller sig till ekonomisk utsatthet och hur barn uppfattar och hanterar egen ekonomisk utsatthet i relation till sina jämnåriga kamrater. Fernqvist diskuterar även hur ekonomiska svårigheter konstrueras i förhållande till diskurser av normalitet och avvikelse i skolmiljön. Kläder och andra markörer för olika socioekonomisk status kan spela en viktig roll i kamratgrupperna i skolan (Fernqvist 2013 kommande). Detta 14

kan innebära problem för ekonomiskt utsatta familjer där barnens kläder kan vara trasiga och urvuxna. I Näsman et als studie framkommer att barn med urvuxna kläder, med kläder som inte ansågs passande för deras ålder, som inte köpte nya så ofta eller inte hade kläder att variera sin klädsel med ansågs fattiga av omgivningen (2012). Studier visar att barn i fattiga familjer även löper ökad risk att bli retade och mobbade i relation till bristen på pengar (Hooper m.fl. 2005 i Näsman et al 2012). Ekonomiskt utsatta barn kan ha svårt att delta i fritidsaktiviteter eftersom det kostar pengar (Ridge i Swärd & Egerö (red) 2010). Fernqvist tar upp att möjlighet att köpa fika, gå på bio och åka buss är mer eller mindre nödvändigt för att barn ska kunna upprätthålla sociala relationer och att man kan hamna utanför ifall man inte kan delta i detta (2013 kommande). Ekonomiskt utsatta barn kan även uppleva svårigheter att bjuda med vänner hem eftersom man kanske inte har råd med mat för en extra person (Roker & Goleman 2000 i Näsman 2012) alternativt till följd av att det är svårt att få plats hemma på grund av trångboddhet (Swärd & Egerö (red) 2010). I ekonomiskt utsatta familjer är marginalerna är små och det blir svårt med extra utgifter. Fattiga familjer reser därför även i betydligt mindre utsträckning än andra (DS 2004:41). Känslan av att inte kunna göra något extra kan vara svår för ekonomiskt utsatta barn. För barn gäller här och nu och konsekvenser av ekonomisk utsatthet är det som saknas just nu, saker som man inte kan köpa, skolutflykter som ligger utanför mammas och pappas resurser, semesterresor som inställs, fritidsaktivet som upphör (DS 2004:66). Näsman et al (2012) tar upp att mycket tidigare forskning visar på att skolan fungerar sämre för ekonomiskt utsatta barn men skriver även att skolan kan fungera som en hjälp och tillflyktsort för barn som har det påfrestande hemma. När det gäller barn i skolåldern kan fattigdom få negativa konsekvenser i form av problematiska beteenden hos barnet såsom frånvaro, svårigheter att passa tider, koncentrationssvårigheter och problem med delaktighet i vissa skolaktiviteter. Barns delaktighet i skolan kan även påverkas när det krävs utrustning eller ekonomiska bidrag. Näsman et al skriver att familjer med ekonomiska problem kan uppleva ett ifrågasättande och en misstro från omgivningen vid eventuella problem att betala till klasskassan och liknande. Det tycks finnas en tendens att bristerna i en familjs ekonomi förklaras med förälderns oförmåga att sköta hushållsekonomin och tolkningen blir att föräldern avviker från normerna om ett gott föräldraskap. Detta, skriver Näsman et al, gäller framförallt familjer som varit långvarigt bidragsberoende. Att inte kunna hjälpa till vid insamlingar av pengar och ge barnen ekonomiska resurser så att de passar in kan genom denna uppfattning blir grunden för stigmatisering 2. Om en förälder talar om brist på resurser ses det inte som en rimlig förklaring och legitim ursäkt, eftersom föreställningen om välfärdsstaten gör att det inte är trovärdigt att påstå sig vara så fattig att man inte kan betala, exempelvis till klasskassan (Näsman et al 2012). Barn som lever under knappa ekonomiska förhållanden löper ökad risk för att drabbas av såväl psykiska som fysiska besvär (DS 2004:41). Tidigare forskning som Näsman et al (2012) tar upp har den övergripande slutsatsen att ekonomisk utsatthet påverkar barns hälsa på ett negativt sätt. Grundläggande hälsorisker som benämns internationellt är bl.a. brister i tillgång på mat, medicin, glasögon och bostadsstandard (van Der Hoek 2005 i Näsman et al 2012). Även dålig hygien kan vara en indikator på ekonomisk utsatthet (Fernqvist 2007) till följd av 2 Stigmatisering är en term för social stämpling (Nationalencyklopedin.se sökord: stigmatisering) 15

avsaknad av ekonomisk möjlighet att köpa hygienprodukter (Näsman et al 2012). Fattiga barn kan utvecklas sämre fysiskt och det finns en förhöjd risk för sjuklighet, försämrad psykisk hälsa, skador och ökad dödlighet. Ekonomiskt utsatta barns empati och omtanke gentemot föräldrar kan ses som en psykisk belastning på barnen och studier har visat på att dessa barn oftare visar oro över både nuet och framtiden och att de känt skam och upplevt sig som annorlunda (van Der Hoek 2005, Hölscher 2003 i Näsman et al 2012). Hos barn i skolåldern har man kunnat se att barn med knapp ekonomi oftare uttryckt oro och haft magont inför skolan, varit missnöjda med sina skolprestationer och varit oroliga över om de ska klara av det. De har visat bristande självtillit, en känsla av värdelöshet och att vara uttråkade och fast i rutiner och ett inaktivt liv vilket tolkas ha samband med risk för depression, skolk, kriminalitet och drogproblem (Näsman et al 2012). Harju skriver att förväntningarna på vad ett barn ska ha och göra, påverkas av ålder. Förväntningarna, från både barn själva och deras kompisar, om att delta i kostnadskrävande aktiviteter tycks öka med stigande ålder. I förhållande till detta upplever barn att de med ökad ålder i större utsträckning känner av familjens ekonomiska situation (Harju 2008:117). Att ha egna pengar kan dock vara ett tecken på social status redan från förskoleåldern (Näsman och von Gerber 2009 i Näsman et al 2012). 3.2. Barnfattigdomen riskerar att bli osynlig I Näsman et als studie (2012) framkom att både föräldrar och skolpersonal kunde bidra till att en svår ekonomisk situation osynliggjordes. En av rektorerna i studien ansåg att elevernas fattigdom inte var något att prata om och andra förklarade att elevers fattigdom inte var något som diskuterades i skolan mellan personalen (Näsman et al 2012). Fernqvist et als studie visar att skolans personal, även om de i allmänhet verkade väl medvetna om sociala skillnader hos barnen, sällan talar med varandra om ekonomiska svårigheter bland eleverna (2007). Näsman et als studie visar även att många föräldrar försöker dölja den ekonomiska situationen, vilket visar att fattigdom förknippas med en känsla av skam. Studier har visat att både barn och föräldrar kan känna tvekan inför att berätta om familjens ekonomiska bekymmer för skolans personal (Forsberg 1998 i Näsman 2012). Ekonomiskt utsatta barn berättar sällan om en svår ekonomisk situation i skolan utan håller ofta skenet uppe för att inte kompisarna ska få veta (Ridge 2002 i Fernqvist et al 2007). Hjort undersöker bland annat de ekonomiskt utsatta familjernas handlingsmönster och förhållningssätt kopplat till konsumtion. Många familjer i studien upplevde att konsumtion i samhället ses som förknippat med att visa kärlek och omtanke och att det är en viktig del i att visa sig skötsam inför omgivningen. Konsumtion uppfattades även som viktigt för att inte uppfattas som avvikande. Hjorts avhandling visar att föräldrar i stor utsträckning försöker upprätthålla en fasad och att många anstränger sig för att de ekonomiska problemen inte ska synas utåt. Många prioriterar barnens konsumtion framför sina egna behov, i vissa fall före så pass grundläggande behov som att själva äta. Avhandlingen visar även att många föräldrar upplever svårigheter i samband med insamlingar eller förskole- och skolaktiviteter och att det kan finnas upplevelser av att föräldrar jämför sig med varandra och att personalen i förskola och skola jämför föräldrarna. Att ha en svår ekonomisk situation kan leda till att man känner sig som en dålig förälder. Föräldrar i Hjorts avhandling vittnar om att en strategi för att slippa skammen kan vara att sjukanmäla barnet vid kostsamma utflykter, aktiviteter eller 16

tillställningar och att själva inte delta (Hjort 2004). I ett utbyggt välfärdssamhälle som Sverige, där fattigdomen inte är lika synlig, kan det finnas en grogrund för föreställningen att den som har legitima skäl till bristande försörjningsförmåga får ett omfattande stöd av samhället. Den som bara har ekonomiska problem borde alltså med tanke på samhällets stöd inte ha några problem (Näsman et al 2012:85). Som nämnts tidigare kan omgivningen förklara ekonomiska svårigheter med förälderns oförmåga att sköta hushållsekonomin. Istället för att se att det kan handla om att samhällets stöd är otillräckligt kan tolkningen bli att föräldern avviker från normerna om ett gott föräldraskap. Detta gäller framförallt familjer som varit långvarigt bidragsberoende. Både svenska och internationella studier visar att föräldrarna i hög grad prioriterar sina barns materiella behov framför sina egna, detta för att barnen ska passa in och kunna delta i aktiviteter med jämnåriga men också för att de ska klara skolarbetet (Näsman et al 2012). Man kan tänka sig att detta leder till att det är svårare att få insyn i en familjs bristande ekonomi. I Näsman et als studie framkom att skolpersonalen gjorde tolkningar som inte enbart hade med fattigdom att göra, utan om kulturella förklaringar. Att barnen inte hade regnkläder eller vinterkläder kunde förklaras med kulturella skillnader (Näsman et al 2012). Det vet jag inte heller om det är just det att dom inte har råd. Jag kan tänka mig att dom inte riktigt vet hur man klär sig på vintern (Näsman et al 2012). Även Fernqvist et als studie (2007) visar att lärare ofta ser alternativa förklaringar för skillnader i kläder och utrustning såsom kulturella skillnader. Fernqvist et als studie (2007) visar att föräldrar med barn i skolåldern ibland pratar med skolsköterskan om sin situation. Fattigdom kan även uppmärksammas när skolsköterskan vid kontroll av barnens syn upptäcker ett behov av glasögon och föräldrarna meddelar att de inte har råd att köpa glasögon eller skaffa nya när glasögon gått sönder. Föräldrar kan också ta upp ekonomiska problem i samband med svårigheter att ha råd med medicin. Det kan dock upplevas som svårt från skolsköterskor och annan skolpersonal att skilja ekonomiska svårigheter i familjen från andra sociala problem som psykisk sjukdom eller drogmissbruk (Fernqvist et al 2007). I skollagen (2010:800) 2 kap 25 framkommer att elevhälsovård inte enligt lag krävs inom förskolan. 3.3. Förskolans sociala roll och uppgift Att arbeta inom förskolan innebär, i kontrast till skolan, att förskolepersonalen dagligen har kontakt med föräldrar och utmärkande för förskolan är närhet, omsorg och omvårdnad (Vallberg Roth 2002 i Bruno 2012). För att arbetet ska kunna fungera är vikten av att förskolepersonalen etablerar en bra kontakt med föräldrarna central (Gannerud & Rönnerman 2006 i Bruno 2012). I Markströms studie om förskolan tar hon upp förskolans socialt utjämnande funktion för barn som kommer från olika uppväxtmiljöer. Personalen i de två kommunala förskolorna som Markström studerat, uttrycker att förskolan ska ha en roll att skapa jämlika villkor för alla grupper av barn i samhället. Förskolan ska tillföra barnen något de saknar, kan tänkas ha nytta av och som de inte kan ta del av i hemmet (2005). 17

Det handlar i detta sammanhang om att alla barn ska ha tillgång till förskolan och att vardagen i förskolan ska användas för socialt utjämnande syften (Markström 2005:178). I studien framkommer en något motsägelsefull bild av personalens syn på barn och arbetet inom förskolan. Personalen i studien uttryckte en ambition om likabehandling av barn i förskolan utifrån en grundtanke att alla barn är lika, samtidigt som personalen på samma gång anser att barn har olika förutsättningar. Studien beskriver förskolan som en institution där man vill skydda barnen från att uppleva olikheter och orättvisor och där personalen bemödar sig att skilja förskolan och barnets övriga sfärer åt. Det tycks finnas en strävan efter homogenitet från personalens sida. Alla inom institutionen ska behandlas så lika som möjligt och man vill genom detta skapa något tänkt normalt. Förskolan arbetar för att förverkliga en vision om rättvisa, likhet och jämlikhet. Delar av personalen har i studien uttalat att de inte vill veta så mycket om barnets privatliv, vilket Markström tolkar som att förskolan inte vill ta för stort ansvar och att man därför avgränsar sig från familjen. Å andra sidan talar man, både inom personalen och med föräldrarna, dagligen och framförallt på utvecklingssamtalen om olika saker som har med familjen och hemmet att göra (Markström 2005). I studien uttrycker personalen att vissa barn har större behov än andra av att gå i förskolan, eftersom barnen där får tillgång till resurser som gör de bättre rustade på olika sätt. Förskolan anses ha en viktig roll i att bidra till att alla barn får en liknande vardag vad gäller materiella, sociala och psykologiska villkor. Detta tolkas som ett uttryck för jämlikhetssträvande och föreställningar om förskolans anpassande och normaliserande funktioner. I studien framkommer även att man inom personalgruppen, i de förskolor som undersökts, diskuterar att barn har olika hemförhållanden och olika sociala och materiella förutsättningar i det dagliga arbetet. Förskolorna hade dock en policy att undvika att tala om hemmet eller arenor utanför förskolan med barnen, man frågar t.ex. inte vad barnen gjort under helgen eftersom alla inte har samma förutsättningar. Markström tolkar detta som ett sätt att medvetet tona ner och till viss del förneka skillnader i barnens hemmiljöer. Det tycks finnas en idé om att förskolan ska utgå från likhet och rättvisa, alla ska omfamnas av samma regler, ingen ska ha fördelar framför andra och barnen ska lära sig att alla har samma värde. För att hantera barns olika materiella villkor tillåts barnen i dessa förskolor inte ha med sig egna leksaker vilket Markström har tolkat som att ett uttryck för att ojämlika villkor inte är något som bör träda fram i förskolan (Markström 2005). På detta sätt kan man säga att det finns en dold agenda, eftersom det råder en tystnad inför barns olikheter och olika förutsättningar (Markström 2005:179). I Näsman von Gerber (1996) framkommer att servering av skolmat, mellanmål och eventuell frukost har en viktig kompensatorisk roll för ekonomiskt utsatta barn. En skola i deras studie förklarade att de alltid måste ha extra mycket mat att servera på måndagar. Brist på mat kan vara en konsekvens av att barn lever i familjer med knapp ekonomi (Näsman et al 2012). Huruvida förskolan serverar frukost eller inte tycks skilja sig åt. I Markströms studie förväntas exempelvis barnen i den ena förskolan ta med egen frukost medan den andra förskolan serverar detta (Markström 2005). 18

I Markströms studie framkommer att både föräldrar och personal på förskolan anser att förskolan är en plats där familjens eller föräldrarnas tillkortakommanden, sociala problem eller andra typer av svårigheter kan upptäckas, kompenseras eller åtgärdas på olika sätt. Förskolans roll och uppgift uppfattas i detta sammanhang som socialt förebyggande, hjälpande och skyddande. Med detta avses exempelvis att förebygga och kompensera för brister som kan finnas i hemmiljön eller när det gäller det som upplevs som brister i barnets egna förmågor (Markström 2005:180). En i personalgruppen på den ena förskolan uttrycker det i termer av att en av förskolans uppgifter är att stärka barn med problem (2005:181). Näsman et al tar upp att skolan kan fungera som en hjälp och tillflyktsort för barn som har det påfrestande hemma (Näsman et al 2012). Detsamma borde gälla för förskolan och de yngre barnen. I Näsmans studie framkommer även att intyg till socialtjänsten, där förskolan bekräftar barnets brist på nödvändiga kläder och liknande, kan underlätta för familjerna att lättare få den hjälp de behöver. [Nämnden] beviljade klagande bistånd till vinterkläder och skor till barnen med hänvisning till barnperspektivet och intyg från förskolan (Näsman et al 2012:149). 19

4. TEORI Den teoretiska utgångspunkten för denna uppsats är symbolisk interaktionism och en rad utvalda begrepp därifrån. Dessa begrepp är rolltagande, rollteori, definitionen av situationen, signifikanta andra samt den generaliserade andra. Dessa presenteras nedan. Teorivalet grundar sig på att syftet med frågeställningen är att ta reda på hur förskolecheferna förstår barnfattigdom och att undersöka hur man ser på förskolans sociala ansvar och att ta reda på hur man hanterar ekonomiskt utsatta barn i praktiken. Symbolisk interaktionism utgår från att vi handlar i ett samspel med vår omvärld och om att vårt agerande är styrt av våra definitioner och tolkningar av vår omvärld. Hur förskolecheferna tolkar sin och förskolans roll, hur man tänker kring barnfattigdom och hur man definierar situationerna som uppkommer blir därför intressant att undersöka utifrån detta perspektiv. 4.1. Grunderna i symbolisk interaktionism Symbolisk interaktionism är ett synsätt, ett perspektiv, en utgångspunkt för en analys av den sociala verkligheten (Trost och Levin 2004:10). I den symboliska interaktionismen studerar man människan som språklig varelse. Teorin menar att det är språket som ger människan hennes reflekterande medvetna intelligens och att den personliga identiteten är av socialt ursprung (Nationalencyklopedin.se sökord: symbolisk interaktionism). Både Harjus och Markströms avhandlingar använder helt eller delvis symbolisk interaktionism som teoretisk utgångspunkt. Symbolisk betyder att teorin fokuserar på att mycket av våra handlingar och beteenden är symboliska, att vi tolkar vår omvärld utifrån att gester, ord och saker som syftar på något utöver sig själva. Berg et al (1975) exemplifierar detta genom ett exempel där man skriver ordet måne på ett papper. Rent konkret är bokstäverna några streck på ett papper, men det viktiga är vad mönstret av streck refererar till och att vi genom att läsa texten tänker på något utöver strecken, nämligen månen. Interaktion betyder att två saker står i relation till varandra och påverkar eller inverkar på varandra på ett eller annat sätt (Berg et al 1975). Symbolisk interaktionism är ett av de centrala begreppen inom socialpsykologin och innebär bland annat att den sociala verkligheten ses som ständigt föränderlig (Trost och Levin 2004) och våra tolkningar av den verklighet vi befinner oss i blir avgörande för hur vi agerar och beter oss. Teorin betonar samspelet mellan individer för utvecklandet av ett medvetande, ett själv och av hela samhället. Enligt symbolisk interaktionism agerar vi människor utifrån hur vi bedömer andras handlingar och känslor gentemot oss och i möten med andra försöker vi att nå en gemensam bild av situationen (Harju 2008). Interaktionens grundläggande antagande kan kort uttryckas med att 1) Det sociala samspelet föregår och skapar individens medvetande och jaguppfattning och 2) Det sociala samspelets viktigaste förutsättning är språket, medvetandets utveckling är hos individen intimt förbunden med språkets utveckling (Berg et al 1975:11). Människor anpassar sitt beteende efter hur de på förhand antar att andra människor kommer att bete sig och svara till följd av detta handlande. Genom att försöka sätta sig in i deras upplevelse av handlingen och tänka sig in i deras perspektiv försöker vi lista ut på förhand hur vårt agerande ska tas emot (Berg et al 1975). 20