Den unga hästens biologiska beteende i samband med inridning och utbildning

Unghästens biologi Den unga hästens biologiska beteende i samband med inridning och utbildning Anna-Clara Pettersson, Strömsholm 2011 Kandidatåret 2010-2011

Bakgrund Studien syftar i att utforska den unga hästens biologiska faktorer som kan påverka utbildningen i samband med hästens inridning och grundutbildning samt vilka beteenden olika situationer utlöser. Studien avgränsar sig till de moment där hästen skall lära sig något nytt eller utsätts för något okänt eller ej inlärt. Teoriavsnitt Hästens historia och beteende Den idag levande tamhästen tillhör släktet Equus som idag består av sex levande arter. Hästdjuren är växtätare och tåspetsgångare vilket menas att foten enbart har en tå. Hästen är ett stäpplevande djur vilket tydligt kännetecknas av det långa huvudet med ögonen brett isär för ett vitt synfält och långa ben som ej skymmer sikten när hästen står och betar. Människan har domesticerat hästen vilket innebär att hästen idag är ett husdjur med betydelsen att hästen användas av människan för nytta och nöje. Hästens beteende har utvecklats genom de individerna som haft det bäst lämpade beteendet och där igenom också fört sina gener vidare. Den tiden som människa haft hästen som husdjur är försvinnande liten i jämförelse med den tid som evolutionen har skapat det beteende som vi ser hos dagens hästar (Attrell, 2000). Domesticeringen har inte tagit bort eller ändrat några av hästens beteenden utan bara påverkat hur lätt beteendet utlöses (Rundgren, Attrell, 2000). Hästens muskulatur är av tre olika varianter där en av dem är skelettmusklerna som bär upp kroppen, åstadkommer rörelse och stabiliserar leder. Dessa muskler är viljestyrda (Higgins, 2009), därför kallas även skelettmusklerna för hästens motor (Attrell, 2000). Hästens naturliga gångarter behöver ej detaljstyras från storhjärnan utan finns programmerat i ryggmärgen. För att gångarterna däremot skall vara balanserade och korrekta styrs de av lillhjärnan som samverkar utifrån all information den får från hud-, muskel-, led-, sen- och jämviktsreceptorer. Det gör att hästen i en flyktsituation inte behöver fundera på hur den skall röra sig när den skall fly (Attrell, 2000). Hästens sociala struktur är väldig stark jämfört med andra däggdjur. Hästen är anpassad till att verka i olika sociala strukturer i sin naturliga miljö under sin uppväxt vilket också gör att hästar lätt anpassar sig till den miljö den befinner sig i. Hästens språk består till stor del av kroppsspråk där öron, läppar, ögon och näsborrar samspelar. Kroppsspråk kan även leda till kontakt i form av beröring eller sparkar och bett samt läten (Jensen, 1995). Hästens sinnesorgan består i grova drag av syn, hörsel, smak, lukt, känsel och dessa kombineras i minsta detalj (Attrell, 2000). Hästen har ett monokulärt seende och ett binokulär seende. Det binokulära synfältet bildas rakt framför hästen där synen från både höger och vänster öga överlappar varandra, där ser hästen som skarpast. Om en fågel eller annat uppfattas i det monokulära seendet i till exempel vänster öga kommer hästen vilja vrida huvudet till vänster för att det binokulära seendet skall ta över för att få en skarp synskärpa. Hästen har en så kallad blind fläck rakt bakom sig men också framför sig. För att hästen skall kunna fokusera på ett föremål rakt framför sig måste det vara minst en och en halv meter bort. Ett bra tips är när du närmar dig en häst är att om du inte kan se hästens ögon kan hästen inte heller se dig (Higgins, 2009). Den färg som hästen ser bäst är gul sedan grön, blå och röd. Det finns undersökningar som visar att hästar blir färgblinda på vissa färger. Hästens mörkerseende är bättre än människans (www.agria.se/hast/artikel/hastens-naturligabeteende). 2

Många hästar kan upplevas spända och ofokuserade när de rids utomhus och det blåser mycket. Det beror på att hästens stora öron fångar upp många olika sorters ljud och därför kan hästen uppträda oroligt (Higgins, 2009). Hästens grundutbildning Målet med hästens grundutbildning bör vara att förbereda den unga hästen genom systematisk träning där man skapar en stabil och säker grund för senare specialisering (Klimke, 1993). Det är viktigt att konsekvent påbörja utbildningen redan som föl för att hästen skall få chans att lära sig människans språk, annars kan hästen få stora problem med att förstå rang, struktur och kommunikation när den senare skall ridas in och hanteras (Mellberg, 1995). Enligt M. Roberts (2002) kan en bra hästtränare få hästen att göra det han vill, men en skicklig tränare kan få hästen att vilja det. Sannolikt väljer en tävlingsryttare en häst med mycket energi och vilja vilket under en tävlingskarriär ofta är till stor fördel, medan valet oftast annars är att välja en häst som verkar lugn och trevlig. En häst som uppträder nervigt kommer att kräva mer omsorg och tid. Hästen är ett flyktdjur och är av naturen misstänksam. Om hästen blir spänd i samband med en situation så gäller det för ryttaren eller den som hanterar hästen att lösa spänningen och få bort misstänksamheten. Det är viktigt att vid varje gest som hästen uppfattat föraren eller ryttaren rätt omedelbart följs upp med belöning annars kan rädsla utvecklas till skräck och få långvariga konsekvenser för hästens fortsatta utbildning (Wijnbladh, L). Att på ett korrekt sätt distrahera hästen kan med framgång förenkla träningen att avleda hästen från saker den tycker är skrämmande (Robert, 2002). I ridning av unga eller osäkra hästar är det viktigt att ha en självständig sits som inte stör eller ökar obehag i situationer där hästen kanske hoppar till eller blir skrämd. Det är viktigt att ryttaren inte är rädd för att vara med hästen i rörelsen och att man kan trilla av även om man är en duktig ryttare. Det är lika viktigt att ryttaren är i mental balans som i fysisk balans (Parelli, 1993). Vanliga orsaker till att hästen inte utför det som ryttaren eller tränaren ber om är att hästen inte förstår budskapet, är spänd eller rädd, saknar kapacitet eller ork, känner smärta eller är bortskämd/ovillig (Mellberg, 1995). Hästar lär sig snabbt om dom själva kan styra situationer och uppträder då bortskämt och ovilligt. Exempel är om hästen inte vill gå från stallet i en viss riktning och ryttaren alltid låter hästen vända hemåt igen. Det är otroligt viktigt att ryttaren/tränaren står fast vid sina först tänkta direktiv. Det är otroligt viktigt att ryttaren/föraren lyckas hålla fokus på det tänkta målet för att bibehålla en konsekvent linje både i stort men framförallt i detaljer (Parelli, 1993). Genom att iaktta hästar som leker och arbetar kan man lära sig att förstå hur hästen kommunicerar och läsa deras beteende (Eccles, 1989). För att hästen skall utvecklas i sin utbildning är det viktigt att skapa utmaningar för häst och ryttare där ryttaren/tränaren tydligt måste förhålla sig positivt och avslappnat till utmaningen i stället för att se det som att det kan bli problem. Många människor blir då osäkra och känner sig i stället nöjda med ett ganska mediokert resultat men kommer då inte heller uppnå några större framtida prestationer (Parelli, 1993). Hur hästens utbildningsgång kommer bli, styrs till stor del av hästens psyke, tidigare hantering och vanor (Wijnbladh, 1990). Även om hästen har fått en lång och korrekt träning händer det att hästen på ett ögonblick reagerar på ett helt oväntat sätt i en situation. Det är därför viktigt att den som arbetar med hästar alltid ödmjukt ställer sig frågan - Vad gjorde jag för fel. Hästens flyktinstinkt talar om för hästen att först fly (Mellberg, 1995), sedan efter cirka 300 m stanna och se vad det var som skrämde hästen (Roberts, 2002). På så vis blir hästar i de allra flesta fall självdestruktiva i en flyktsituation vilket innebär att dom ej lägger in aspekten att dom kan skada sig själva eller någon annan (Mellberg, 1995). Hästens kommunikation Hästen riktar örat mot ledaren eller tränaren = jag respekterar dig. 3

Fölet/unghästen tuggar/slickar i luften = undergivenhet. Hästen tuggar gapar = belåtenhet. Hästen sänker huvudet = jag kommunicerar gärna men du får bestämma. Hästen slår upp nosen och skakar huvudet i sidled= det blev fel, det var inte meningen. Hästen vänder huvudet och halsen 45 grader från unghästen= du är välkommen in i flocken igen. (Roberts, 2002) Tränarens kommunikation Tränaren stirra på hästen = Jag är ett rovdjur och väljer mitt byte. Tränaren sträcker ut armarna och spretar med fingrarna med rak rygg = Jag är redo för jakt. Tränaren sänker blicken tittar lite snett åt sidan = jag är mätt och inte intresserad av jakt. Tränaren har armarna nära kroppen men sänkta axlar = Jag är inte intresserad av jakt. (Roberts, 2002) Det är viktigt att du som tränare agerar som en partner och inte som ett rovdjur i hanteringen för att undvika sätta igång hästens flyktinstinkt (Parelli, 1993). Metoder som förbereder inridning Join-up Hästen släpps lös i en paddock som är rund och väl inhägnad, där tränaren för hästen framför sig och byter varv och/eller saktar ner hästen genom att skära hästens väg. Tränaren använder ett rörligt kroppsspråk och påverkar hästen främst med kroppen och armarna men även ofta ett rep. Tränaren arbetar med metoder som att driva iväg hästen ifrån sig och att bjuda in hästen till fysisk kontakt. Metoden skall leda till att hästen skall ansluta sig till tränaren och sedan följa efter tränaren ( follow-up ). När hästen utför det tillfredställande så förbereds den för sadel och träns (Roberts, 2002). Traditionell longering / Lateral longeing Vid longering för tränaren hästen på en cirkel runt sig med hjälp av en longerlina. Hästen drivs framåt med röst och longerspö medan gångarterna samt tempo styrs av rösten i samspel med ett ganska diskret kroppsspråk. Longeringen syftar till att lära hästen att lyssna på tränarens röst, kroppsspråk och spö. Slutmålet med longering är att föraren skall kunna stå placerad i mitten av volten och hästen lyssnar främst på pisk och röst (Mellberg, 1995). Att använda sig av longering vid till exempel inhoppning av naturhinder eller karaktärshinder är till fördel då ryttaren inte riskerar att skrämma eller störa hästen då man inte har möjlighet att löshoppa hästen (Parelli, 1993). Bestraffning/Belöning/Kontroll Påverkan kan vara psykiskt positiv eller negativ vilket även gäller för fysisk påverkan. Exempel på psykisk belöning är mat, skydd eller flocken. Fysisk belöning kan vara exempelvis mjuk beröring samt när exempelvis tryck eller smärta upphör. Psykisk bestraffning är exempelvis hårt arbete, upprepande maningar, så som peta på hästen hela tiden, rädsla och tillsägelser. Fysisk bestraffning är till exempel smärta, konstant tryck och slag (Miller, 1996b). Kontrollerande av hästens flyktinstinkt Miller (1996a) skriver i sin artikel i Journal of Equine Veterinary Science, Kan man kontrollera hästens rörelser kan man kontrollera hästens psyke, kan man påverka hästens 4

psyke kan man kontrollera hästens beteende. En erfaren ryttare kan med bara sitt kroppsspråk kontrollera hästen. Det finns kända väsentligt extrema metoder att kontroller hästens rörelse så som att binda upp ett framben, binda ihop huvudet med svansen så hästen står böjd, att kasta omkull hästen eller att täcka för hästens huvud. Alla dessa metoder hindrar hästen från att kunna fly och hästen kommer göra sig underlägsen. Det finns även andra onödigt brutala metoder som bland annat på en ranch i Arizona där hästen sätts i en fålla som sedan fylls med sand. Sanden täcker hästen så mycket att den inte kan röra sig och hästen kommer inte kunna fly. Andra metoder är till exempel att böja den vilda hästen på en liten volt som gör att hästen inte kan fly rakt fram. Många hästägare föredrar att veterinär utför ingrepp med mera i hästens box eller i stallet eftersom ägaren upplever hästen som lugnare där. Även det är ett sätt att hindra hästens flyktbeteende och göra hästen underlägsen eftersom den känner att den inte kan fly. Motsvarade metoder finns till exempel på hund där man sätter på munkorg vilket kommer gör att hunden inte kan försvara dig själv eller på tjurar som har nosring för att kontrollera huvudet och känner smärta när den gör motstånd eller försöker ta sig loss. Vetenskaplig forskning Kusunose (1998) jämför inridning av hästar då man hanterar dem dagligen under en 15 dagars period jämfört med att ge dem pauser på tre dagar mellan fyra dagars hantering. Studien visar att tre av fyra hästar som ingick i gruppen av unghästar som hanterades med pauser visade en signifikant skillnad och inte uppnådde lika goda resultat. Vilket påvisar att de hästar som hanteras dagligen uppnår ett bättre resultat. Roberts (2002) beskriver i sin bok Från mina händer till dina att hästen absolut skall arbetas minst sex dagar efter varandra innan den får en dag ledigt för att man skall kunna förvänta sig att hästen gör en daglig utveckling. Vissler m fl (2008), studie visar att hästens temperament påverkar häst och ryttarens kommunikation. De hästar som i studien beskrivs som mer flyktbenägna vid temperamentstestet, visade sig också före inridning var också mer uppmärksamma och undvikande i sitt beteende för omgivningen. De hästarna visade även ett samband mellan känslighet för omgivningen med frekvens avvikande beteende inridningen. Hästens uppmärksamhet på ryttaren hade inget samband med beteendetestet. Hur domaren uppfattade samarbetet mellan hästen och ryttaren hade ett samband med hur ryttaren upplevde samarbetet med hästen och påverkades av frekvensen av undvikande beteende. Ryttaren upplevde ett större samarbete hos de hästar som ryttaren i temperamentstestet angivit vara känsliga för ryttaren hjälper. Dessa hästar hade även domaren angett som samarbetsvilliga. Man kunde tydligt mäta att ryttarens puls höjdes då ryttaren upplevde att samarbetet försämrades med hästen. De ryttare som deltagit i studien genomgick ett LOC ( Locus of control) samt SOC ( Sense of coherence) test som visade att de ryttare som hade högt på påverkan av yttre faktorer hade lättare att rida känsliga/svåra hästar. De hästar som ansågs som säkra/trygga gavs högst poäng av de ryttare som kände sig osäkra (personligt meddelande Morgan, K.). Tränade hästar jämfört med otränade hästar visade en signifikant högre hjärtfrekvens när de utsattes för ett nytt objekt i Vissler m fl. (2002) studie Heart rate and heart rate variability during a novel object test and a handling test in young horses, vilket tyder på att hästar som är mer tränade för förändringar i miljön kommer i större utsträckning ha en lägre hjärtfrekvens. De 41 holländska varmbloden testades vid 9, 10, 21 och 22 månaders ålder. De hästar, som av förarna kännetecknats som mer emotionella visade genomsnittligt högre hjärtfrekvens än de andra hästarna i studien. Hästarna som ingick i testgruppen tränades från sex månaders ålder, medan de hästarna i kontrollgruppen inte träades alls mellan testerna. Hästens fysiska aktivitet visade ingen korrelation med hästens hjärtfrekvens. Med detta drar 5

de slutsatsen att mätning av hjärtfrekvens är ett mätbart och relevant sätt att tyda hästens temperament och skilja på olika individer. I Linda J. Keelings studie om effekten av en nervös människa visar hur människans hjärtfrekvens påverkar hästen. Om människans hjärtfrekvens ökar så kommer även hästens hjärtfrekvens att öka. I studien ingår 10 hästar och 20 personer som skall leda en häst samt 17 hästar och 17 personer som ska rida en häst längs en 30m lång sträcka. Just innan det fjärde testtillfället fick personen som rider eller leder hästen, reda på att ett paraply kommer öppnas när de rider förbi en assistent. Trots att paraplyet aldrig öppnades så visar ändå resultatet en signifikant ökning av hjärtfrekvens för de människor som leder hästen med P=0,06 och hästens som leds med P<0,05. De människorna som red visade en signifikant ökning med P<0,05 och hästen som rids <0,05 jämfört med tidigare mättillfällen. Detta visar att människan med sin mentala uppfattning kommer att påverka hästen. Vid studien observeras inga beteendemässiga skillnader mellan testtillfällena, varken från hästen eller från personen som leder hästen. Det fanns en tendens att ryttaren vid det fjärde test tillfället när personen antog att paraplyet skulle öppnas korta tyglarna. Man kan anta att en ökning av hjärtfrekvens gör hästen mer alert och beredd att reagera och fly. Sannolikt ökar risken att hästen hoppar till eller försöker fly vid fler frekventa tillfällen om ryttaren är nervös viket vid vissa tillfällen leder till olyckor. Furex m fl (2009) studie om hur hästar ser människan som ett signifikant objekt visar att hästar som återkommande integreras med människan, signifikant ser människan som en naturlig del av hästens miljö. Studien visar dock att hästar verkar skilja på en människa som är passiv och står still och en människa som är aktiv och rör på sig. Hästarna utsattes för situationer som kunde härleda till positiva eller negativa minnen tillsammans en människa som för hästen är känd som den som mockar och sköter de dagliga sysslorna samt en för hästen okänd människa. Studien visar att de personerna som kände hästen kunde förutspå hästens reaktion. Studien visar att hästens sätt att visa sitt misstycke (aggressivitet) var mer tillförlitligt och mätbart, än när hästen inte misstyckte. Resultatet visar att hästar som har dåliga erfarenheter av till exempel en dålig sadel eller en specifik händelse med en människa sannolikt kommer att påverka hästens fortsatta arbete. Studien visar att hästens uppfattning av människan baseras på en mängd olika situationer tillsammans med människor. Vikten av att de som hanterar och utbildar yngre hästar har god erfarenhet av att kunna förutspå hästen reaktion för att undvika dåliga minnen är också bevisad. Egen undersökning Tre hästar testas i situationer där de utsätts för något nytt med först en person som för hästen är okänd för att sedan testa en situation som är ny för hästen och sedan med en person som sedan tidigare är känd för hästen. Den utrustning som hästarna bär är grimma samt grimmskaft med kedja under hakan. Föraren bär handskar, hjälm samt spö mellan 70-120cm långt. Försöket genomförs i ridhus 20*40m, hästarna genomför testet en och en. Den för hästen okände personen leder hästen genom situationen med ett passivt ledarskap och försöker ej lugna eller aktivera hästen. Exempel på passiv ledare (i testet en för hästen okänd person): Tar ej ögonkontakt. Är ihopkrupen i sin kroppshållning. Varken uppmuntrar eller korrigerar hästens beteende. Har ett diskret/osynligt kroppsspråk. Använder ej rösten. 6

Leder ej hästen utan låter hästen själv göra övningen. Som andra försök leder den sedan tidigare kända personen hästen genom situationen och använder ett aktivt ledarskap riktad för att aktiver hästen samt skapa trygghet. Aktiv ledare (i testen en för hästen känd person): Har en uppsträckt kroppshållning. Använder kroppsspråk samt röst för att uppmuntra och korrigera hästens beteende. Tydligt leder hästen genom övningen. Aktivt driver hästen framåt. Uppmuntat Sedan utvärderas hur hästen beter sig i en ny situation utifrån olika sätt att hantera hästen. Diskussion Metoder som förbereder inridning Det finns olika metoder att förbereda hästen att bli riden och där råder olika teorier om vad som är den bästa metoden för att dels vänja hästen vid ryttaren/förarens signaler samt vänja hästen vid utrusning samt det tryck eller obehag som utrustningen kan framkalla. I Monty s bok anser han att longering är helt förkastligt för en unghäst, framförallt när linan fästs direkt i huvudet, vilket enligt honom skapar obalans och korsgalopp. Han anser dock att tömkörning däremot är till stor fördel för hästens utbildning. Han förespråkar den metod som kallas för Join-up i stället. Både Mellberg (1995) och Parelli (1993) förespråkar främst longering som förberedelse för sadelvänjning och inridning. Longering är något som används i mycket stor utsträckning i Europa. Longering till stor fördel men jag tror att kunskapen hos den som håller i longerlinan oftast är för dålig, vilket kan leda till att hästen sätts ur balans och får dåliga erfarenheter. Hur hästen spänns fast vid longerlinan eller i inspänningstyglar kommer självklart även påverka resultatet av hur hästen påverkas av tryck och stöd. Flykt och underlägsenhet Eftersom det är de viljestyrda skelettmusklerna som är hästens motor så har hästens vilja att utföra saker i enlighet med det vi vill, en stor betydelse. Detta samankopplar hästens fysiska och psykiska förmåga. Många ryttare och förare inser inte ansvaret för hästens välmående och säkerhet när hästen gör sig underlägsen människan. Det är viktigt att inte svika hästens förtroende eftersom det kommer leda till ännu större rädsla som i sin tur gör att flyktbeteendet löses ut lättare. Många ryttare använder sig av sadelvänjning och inridning i inhägnader och i stallmiljö för att undvika problem vilket jag tror är positivt även om det skulle förhindra hästens flyktbeteende och göra hästen underlägsen eftersom hästen i de allra flesta fall bibehåller lugnet och därigenom får en positiv bild av situationen. Vikten av att bygga utbildning i trappsteg med en grund som hästen redan känner till och är van vid kommer skapa förtroende och trygghet. Testets genomförande Försöket visar att hästarna visar mindre flykt beteende när de leds genom övningen av en aktiv ledare. Båda hästarna försöker ändra riktning upprepade gånger (tre och två gånger) med den passiva ledaren men ingen gång med den aktiva ledaren. Båda hästarna skyggar flertalet gånger (sex och tre) med den passiva ledaren men ingen gång med den aktiva ledaren. Den ena hästen andas hårt och klipper mycket med öronen och den andra hästen skakar på huvudet med den aktiva ledaren. Den ena hästen klipper med öronen och andas 7

mycket hårt under hela testet med den passiva ledaren. Ingen av hästarna stannar upp med den aktiva ledaren. Den ena hästen söker med den passiva ledaren kontakt för att få instruktioner och snurrar runt mycket medan den andra hästen nosar mycket i marken och stannar när den blir rädd. Man kan anta att hästarna hade reagerat annorlunda om testet hade börjat med den passiva ledaren och därefter den aktiva ledaren. Vidare studier Sannolikt hade skrämsel i form av något som rör sig eller låter bidragit till större effekt av flykt. Försöket skulle behöva genomgöras på fler antal hästar för att visa signifikanta skillnader. Slutsats Hästarna genomförde testet bäst med den aktiva ledaren. Det vill säga på kortast tid, kortast väg samt med minst avvikande beteenden. Man kan anta att en aktiv ledare tar bort motivation att fly men även viss nyfikenhet hos hästen. Hästar som är vana att hanteras av en aktiv ledare blir förvirrad och osäker när den hanteras av en passiv ledare. Detta test ger en indikation på hur en häst agerar i en ny/okänd situation. Referenser Attrell, B. Björnhag, G. Dalin, G. Furugren, B. Philipsson, J. Planck, C. Rundgren, M. 2000. Hästens biologi, utfodring och avel. Första upplagan. Falköping; 1994 Natur och Kultur/LT s förlag. Eccles, L, 1989. Hästar, hästar, hästar! Belgien; Proost international Book Production. Fureix, C. Jego, P. Sankey, C. Hausberger. 2009. How horses (Equus caballus) see the world: Humans as signifikant objects. Springer-Verlag. 2009. Higgings, G. 2009. Hästen i rörelse-guide till ökad preststionsförmåga/ How your horse moves- A unique visual guide to improve performance. David & Charles Limited, Devon, England, 2009. Kina; Natur och Kultur Keeling, L. 2009. Intervestigating horse-human interactions: The effect of a nervous human. Volym 181. The Veterinary Journal. 2009. Klimke, R. 1993. UNGHÄSTEN Grundutbildning från föl till första tävlingsstart. Andra reviderade upplagan. Stockholm; Natur och kultur/lt s förlag 1998 Kusunose, R. 1998. How does the breaking schedule affect behavioural trakts in horses? Poster paper. ICEEP 5th international conference on Equine Experise physiology. Japan 1998. Mellberg, M. 1995. Hästhållning i praktiken. Falköping; LT s förlag 2002 Miller, R. M. 1996a. Behaviour of the horse-how we can quickly assume the role of horse herd leader: Making horses compliant and willing subjects. Volym 16. Nummer 1. Journal of equine veterinary science. Miller, R. M. 1996b. Behaviour of the horse-conditioned responses. Volym 16. Nummer 2. Journal of equine veterinary science. 8

Parelli, P. Kadash, K. 1993. Natural Horse-Man-Ship. Salt Lake City, Utah; Publisher s Press. Visser, K. Cornelis, G. Reenen, V. Zetterqvist Blockhuis, M. Morgan, M. Hassmen, P, Rundgren, M. Blockhuis, H. 2008. Does horse temperament influence Horse-rider cooperation? Journal of Applied Animal Welfaire Science. Visser, E.K.. Van Reenen, C.G, Van der Werf, J.T.N., Schilder, M.B.H., Knaap, J.H., Barneveld, A., Blokhuis, H.J. 2002. Heart rate and heart rate variability during a novel object testand a handling test in young horse. Journal Physiology and Behavio. Nummer,75 Sid 286-296.. Wijnbladh, L. 1990. Utbildning av föl och unghäst. Andra upplagan. Västerås; ICA bokförlaget. (hämtad 2011-04-12 www.agria.se/hast/artikel/hastens-naturliga-beteende) Referenser Personligt meddelande Morgan, K. 2011-04-14. 9

BILAGA 1 Protokoll till Den unga hästens biologiska beteende i samband med ridning och grundutbildning. Under försöket med en PASSIV LEDARE visar hästen Great Evolotion (född., e: - ) följande undvikande beteenden. Ovillig Vägrar att gå framåt 1 Backar 1 Sparkar Biter Försöker ändra riktning 3 Blåser mycket vid serpentinerna och blanka violetta folien. Rädd/ Misstänksam Gnäggar Frustar/ Fnyser Viftar på öronen Klipper med öronen hela tiden Frustration: Slår i marken med frambenen Viftar på öronen Slår med svansen Trampar runt/vill inte stå still Flykt Skyggar 3 ( lite) Kastar sig Stegrar Försöker springa sin väg 1 Övriga kommentarer samt hästens vilja/ förmåga att samarbeta: Nyfiken på presenningen och till sista långsidan. Nosar mycket i marken 10

Under försöket med en AKTIV LEDARE visar hästen Great Evolotion följande undvikande beteenden. Ovillig Vägrar att gå framåt Backar Sparkar Biter Försöker ändra riktning Rädd/ Misstänksam Gnäggar Frustar/ Fnyser Viftar på öronen Andas mycket hår, lite klipp med öronen. Flyr under ribban. Gick ut i hörnet denna gången. Frustration: Slår i marken med frambenen Viftar på öronen Slår med svansen Trampar runt/vill inte stå still Flykt Skyggar Kastar sig Stegrar Försöker springa sin väg Övriga kommentarer samt hästens vilja/ förmåga att samarbeta: Följer med väl, inte så nyfiken när han får hjälp av ledare. 11

BILAGA 2 Protokoll till Den unga hästens biologiska beteende i samband med ridning och grundutbildning. Under försöket med en PASSIV LEDARE visar hästen Domtess (född., e: - ) följande undvikande beteenden. Ovillig Vägrar att gå framåt Backar Sparkar Biter Försöker ändra riktning 2 Rädd/ Misstänksam Gnäggar Frustar/ Fnyser 1 Viftar på öronen Andas hårt hela varvet runt. Klipper med öronen hela tiden. Frustration: Slår i marken med frambenen Slår med svansen Trampar runt/vill inte stå still Flykt Skyggar 6 Kastar sig Stegrar Försöker springa sin väg Övriga kommentarer samt hästens vilja/ förmåga att samarbeta: Modig vid kassarna. Skyggar mest på paraply och vid blankt. Snurrade runt mycket. Sökte kontakt med ledaren. Förvirrad när inga instruktioner gavs. 12

Under försöket med en AKTIV LEDARE visar hästen Domtess följande undvikande beteenden. Ovillig Vägrar att gå framåt Backar Sparkar Biter Försöker ändra riktning Rädd/ Misstänksam Gnäggar Frustar/Fnyser 1 Frustration: Slår i marken med frambenen Viftar på öronen Slår med svansen Trampar runt/vill inte stå still Flykt Skyggar Kastar sig Stegrar Försöker springa sin väg Övriga kommentarer samt hästens vilja/ förmåga att samarbeta: Slickar sig lite runt munnen. Positiv, följsam, samarbetsvillig och uppmärksam. 13