Dokumentation från seminarietillfälle 3 2012 i serien En fredag i månaden kooperativa idéseminarier. Kooperation, kultur, boende och hälsa Tid: 2012-04-20, kl 12.00 15.00 Plats: Karlstad universitet, ägget Fredagstema: Kooperation, kultur, boende och hälsa Dokumenterat av: Anette Forsberg Denna gång cirkulerar frågeställningarna kring boendet, hur lokal kultur, aktiv grannsamverkan, sociala relationer etc. påverkar trivsel och hälsa. Hur vill vi egentligen bo? Vi frågar oss vilka erfarenheter som finns i olika boendemiljöer och om det finns ett samband mellan den egna hälsan och boendets olika aspekter. Arrangör: Medverkande: Värmlandskooperativen i samverkan med Karlstads universitet, Centrum för forskning om regional utveckling (Cerut). Sista fredagen i varje månad genomförs inom ramarna för projektet Entrécoop. Gunnar Breikreutz, bovärd på Orrholmen Mats Enmark, VD KBAB Gunnar Bjursell, professor vid Göteborgs universitet Jörgen Lenz, Tuggelite, Sveriges första ekoby Persson, verksamhetsledare Riksteatern Linda Harkman, utredare, Karlstads universitet/cerut Lars Aronsson,professor i kulturgeografi, Karlstads universitet/cerut Samtalsledare: Tyrén Värmlandskooperativen och Kardemark Cerut/Karlstads universitet
Välkommen hälsar välkommen till fredagsseminariet och förklarar att ambitionen är att vara fredagslättsamma med kvalitet. Nytt för i år är musikaliska inslag med Nahnfeldt och Tor Våge. Seminarierna dokumenteras också i skriftlig form av Anette Forsberg och läggs ut på webben (www.varmland.coop/efm). Förra seminariet på temat Kooperations år resulterade även i en artikel i NWT. Monolog och musikinslag med och Tor Sammanfattning och kommentar till förra seminariet. Inledning Gunnar Breitkreutz, bovärd på Orrholmen, inleder seminariet. Han berättar hur Orrholmsgaragets dåliga rykte har omvandlats till Den vita staden, numera ett attraktivt bostadsområde. Med en uppväxt i Karlstad där han själv körde moped och bil bidrog han nog till det dåliga ryktet, skojar han. Han har jobbat som fastighetsskötare och förvaltare. När han började jobba för KBAB, det kommunala bostadsbolaget, fanns Orrholmens dåliga rykte kvar. Många hade åsikter om garaget. Genom sin kontakt med de boende, som bovärd, fick han höra många bra idéer och synpunkter. Med en bovärd i området går det bättre att påverka, menar han. Gunnar kallade till ett möte för personer med idéer, så bildades garagegruppen, en löst sammansatt idégrupp. De förstod att gör en inget så händer inget. De utformade en enkät om vad göra med Orrholmsgaraget. Många kreativa förslag kom in, det fanns också ett missnöje med KBAB och kommunen. Via enkäten kom flera idéer, bland annat om en musikanläggning i garaget som skulle spela musik 24 timmar om dygnet. Idén förverkligades och det blev en uppmärksammad invigning med många Karlstadsbors deltagande. Gunnar berättar ett exempel om en kvinna som satt kvar en stund på morgonen i garaget, innan jobbet, och lyssnade på den klassiska musiken. Det gjorde henne lugnare och gladare. Garaget har utsmyckningar på väggarna, av både kända och okända konstnärer, inklusive de boende. Man gjorde en fisk tillsammans, som en symbol för Orrholmen. De boende har även varit med och namngett projekt berättar Gunnar. Det finns en diktsamling och en CD med en låt som legat etta på Värmlandstoppen i flera veckor. Arbetet med att inkludera de boende i utvecklingen av bostadsområdet och närmiljön har gett många positiva resultat. Skadegörelsen har gått ned med 75%, liksom klottret. Det finns ett större intresse för boendemiljön, de boende pratar med bovärdarna. Media har visat ett stort intresse hela tiden. De har haft besök av biskopen och av ministrar. Det har gett erfarenheten att de är bara människor de med. Uppmärksamheten har bara varit positiv, den skapar stolthet. Trivsel och trygghet har ökat i området. Det finns ingen slutpunkt för utvecklingen, därför är det inget projekt utan en process, säger Gunnar. Man kan nå framgång med ganska små medel. Nu hoppas man kunna inspirera andra bostadsområden!
Inledande presentation från respektive medverkande uppmanar samtliga medverkande att ta plats på scenen för att presentera sig och eventuellt lämna en kort kommentar till inledningsanförandet. Linda Harkman jobbar som utvärderare på Cerut och har bland annat jobbat med ett projekt i bostadsområdet Våxnäs i Karlstad. Jörgen Lenz har en brokig bakgrund, som mellanstadielärare och politiker bland annat. Han är en av initiativtagarna till ekobyn Tuggelite. Gunnar Bjursell är hjärnforskare i molekylärmedicin, har bott mycket utomlands, jobbat i Bryssel bland annat men är nu tillbaka på Karonlinska Institutet där han har en professur. Mats Enmark är VD på KBAB, utbildad ingenjör på Chalmers. Rekryterades till bostadsbolaget för att bygga hus en gång i tiden. Nu ägnar han sig åt mycket annat, minst åt att bygga hus. Persson kommer från en helt annan värld: kulturvärlden. Han är skådis och regissör. Har jobbat för landstinget med regional utveckling och har i sju år varit verksamhetsledare på Riksteatern. Lars Aronsson är professor i kulturgeografi och vetenskaplig ledare på Cerut. Han har i huvudsak forskat om lokal och regional utveckling och liksom Linda varit involverad i Våxnäsprojektet. Riktade frågeställningar I korthet: vad handlar Våxnäsprojektet om? Lars Torbjörn och hade jobbat på Orrholmen och ville göra något utifrån de erfarenheterna någon annanstans. En önskan var att göra kulturen tillgänglig för alla. De hade också erfarenheter av att jobba med mötesplatser på landsbygden, med boende som ägde mötet och samtalet. De funderade på landsbygdsbors känsla av exklusion i förhållande till staden. Samma känsla finns i förstaden/ förorten. Man har nu jobbat ett år på Hemvägen i Våxnäs och bland annat undersökt vilka aktörer som finns. Det krävs att det finns en lokal/kontaktyta så att ägarskapet finns hos de boende. Just nu är det ett ansökningsförfarande och vi hoppas att det blir skarpt läge för projektet från augusti. Vad har ni tittat på i Cerut? Lars Det handlar om följeforskning och den rollen, att bidra till modellutveckling. Vi jobbar med Cultural planning, som är en planeringsform. I följeforskningsprocessen deltar vi på olika sätt i aktiviteter, vi dokumenterar osv.
Linda Vi har gjort intervjuer med projektgruppen, pratat med bovärdarna och deltagit i aktiviteter med de boende för att få veta mer. Vi har haft workshops. För de boende är det svårt att skilja mellan projektet och KBAB. Det är intressant att använda sig av användarna; här de boende. Det finns en trend idag som benämns user driven innovation. Den har sin grund i att många framtagna produkter floppar. Det är bättre att ha med sig användarna från början i en process. Att de boende är initiativtagare ger en trovärdighet, man kan vara med och påverka. Tryggheten och självkänslan hos de boende ökar. Varför gör ni, KBAB, detta? Mats Företag väljer olika strategier. Vinstmaximering är inte vårt fokus. Vårt uppdrag är att bidra till god bostadsförsörjning i Karlstad och att ta hand om boendemiljöerna. Lyhördhet är viktigt. Organisationen måste svara upp mot det. Därför jobbar vi med decentralisering, bovärdar, ansvar och förtroende. Och vi har en ledning som stöttar det arbetet. Musikanläggningen på Orrholmen kostade oss 80 000 kr. Vi sa: låt oss pröva! Vi har tagit steg för steg. Orrholmen blev så bra så vi vill överföra erfarenheterna till andra boendeområden. Har det skett någon attitydförändring? Mats En väsentligt ökad stolthet. Många vill till Orrholmen! Och få flyttar därifrån. Fråga från publiken Vad kostar allt ni gjort? Mats På tio år är kostnaden ca 500 000 kr. Enbart skadegörelsens avtagande betalade musikanläggningskostnaden. Tuggelite: hur lever ni? Jörgen På 1970-talet var det energikris i Sverige. Då började det formas tankar som kom att bli Tuggelite så småningom. Vi började på 1960-talet, men -74 flyttade vi in. Jag håller med om vikten av att vara med och fatta beslut, som ni talat om. Vi har konsensusbeslut och en egen förvaltning. Vi är 16 hushåll och ett bostadsrättsföretag. Projektet handlar mycket om hur vi jobbar, alla ska känna sig delaktiga. Vi jobbar vidare med sådana frågor: vad har vi egentligen i förhållande till andra?! Vi har regelbundna möten där alla 16 hushåll är representerade. Ingen står över någon annan. Vi har traditionellt firande och fester, till exempel på lucia, då vi också bjuder in utifrån. Matlag är vanligt. Även de som numera flyttat ut ingår fortfarande i matlag. Om man tänker på aktiviteterna, ser du någon koppling mellan boende och hälsa?
Jörgen Vi har haft lite otur, om man tittar på just oss. Men närheten till naturen är viktig, och möjligheten att åka stadsbuss. Många som jobbar i Karlstad cyklar till stan, det är 8 km. Vi har en närhet till terrängen Tuggelite, det är mycket motionssnack, vasaloppsåkare osv. Lars Det finns intressant riksstatistik kring detta som samlats in av Göteborgs universitet: en 25-årig undersökning i Västra Götalandsregionen m fl platser. Undersökningen visar ett antal signifikanser (ungefär statistiskt säkrade samband) mellan kulurvanor och subjektivt upplevd hälsa. Man har tittat på kulturvanor så som: bio, teater, balett, dans, klassisk konsert, fotografering, läsa böcker och gå på restaurant. Till exempel visar materialet: att gå på bio minskar ledvärk samt hjärt-och kärlproblem, att gå på teater minskar huvudvärk och ledvärk, att gå på rock- eller pop konsert minskar huvudvärk, att gå på restaurant ökar den fysiska rörligheten, minskar ledvärk och hjärt- och kärlproblem. Jörgen Allt det här finns hos oss! Det handlar mycket om kultur och sociala möten. Det är hög föreningsverksamhet i Skåre. Fråga från publiken (ordf bygdegårdarnas riksförbund, C-politiker) Bygdegårdarna på landsbygden fungerar ju som mötesplatser, vad krävs eller vad ser ni för framgångsfaktorer i de här nya områdena? P Jag har jobbat med kultur på landsbygd-projektet. De här lokalerna finns. Men hur öppna och göra dem attraktiva igen?! Lokalhållandet det vill säga underhållet av husen är ett problem. I projektet drev vi frågan om möjlighet till att driva ekonomisk verksamhet. Det finns lokaler, som inte identifierats som sådana, som går att använda. Människors berättelser är viktiga. Om vi jämför landsbygden med stadens bostadsområden, i många av stadsområdena identifierar man sig inte med platsen, den blir en transitplats (ungefär genomfartsplats). Man kan jobba med att göra sig synlig vilket kan ge en större identifikation med platsen. Det ligger i luften att det här är bra för oss människor. Gunnar, vad har du sett i din forskning? Gunnar Det är omöjligt att svara på den frågan. Den är komplex. Men det finns tendenser. Man tillmäter den här typen av stimulans, det vill säga kultur och miljö, som betydelsefull. Istället för att betrakta kulturen som hallonet på tårtan är den sockerkakan. Kultur är en del av processen att bli människa genom vilken man får verktyg att klara av samhället. Det här är en helhetssyn som måste förändras. Vi vet att medellivslängden skiljer sig åt i förhållande till vilken socioekonomisk klass du tillhör. Men en viktig faktor är vad du har med dig som barn, att kunna läsa, sjunga och spela till exempel. Undersökningen som refererades till är utmärkt, men vad beror dessa data på? Jag har två svar på den frågan. För det första: kulturen har direkt biologisk effekt på hjärnan, så att hjärnan ökar i mängd sina kompetenser. Men det här kommer inte automatiskt, man måste få hjälp att se, upptäcka och förstå. För det andra: stressforskarna säger att det inte är förenat med ohälsa att jobba mycket om man har tillgång till återhämtning. och Lennart Levi, professor och stressforskare, säger att den bästa formen av återhämtning är kultur. Koncentrationen på nuet tar överhand och du blir befriad och stärkt. Det händer när du går på en konsert till exempel. Du är trött när du går dit men stärkt när du går hem. Det ska vara lättillgängligt och kul. Jag tycker att det är mycket viktigt att hjälpa de
grupper som inte så lätt har tillgång till detta. Därför är det strålande med det engagemang ni visar, fortsätt! Musikaliskt inslag samt PAUS, därefter fortsätter samtalet Det finns många små kooperativ lokaliserade i boendemiljöer, till exempel föräldrakooperativ och dagbarnvårdarkooperativ. Vidgar man perspektivet hittar man banksystem som Credit union, medlemsägda banker som är communitybaserade. De här boenderelaterade kooperativen har uppkommit ur lokala behov. (Hur) kan man stimulera till framväxt av boendenära initiativ? P Viktigast är att det inte är projekt utan verksamhet! Kontinuitet och långsiktighet. Man behöver förhålla sig till det som att det inte handlar om projekt. Det som inte är etablerat betraktas gärna som projekt. Ordet projekt kommer från projekta som betyder kasta framför ; att kasta fram, prova och dra lärdomar. Med våra regelverk ska projekten helst vara utvärderade innan de startat. För att implementera på bästa sätt behöver man göra så att brukarna tar över. Till exempel adventskalendern bland de boende i Våxnäs. Den pressades egentligen fram uppifrån genom bovärdarna och vi var skeptiska till vad som skulle komma fram i utvärderingen, men den var väldigt positiv. Då sa vi att det här borde vi göra på fler ställen! Nej, det här gör vi här, det här är vårat, sa man då (de boende, min anm). Då har det skett en överföring! Projekt görs ofta uppifrån men det finns också projekt som växt ur en mylla. Vad finns det för internationella perspektiv och erfarenheter på detta? Gunnar I min presentation under lunchen sa jag inte mycket om Sverige. Många länder har tänkt mycket och kommit långt. Jag håller med om vårt regelverk i Sverige. Projekten kan inte vara så snabba, de måste få ta tid. Det är fint att ha universiteten med sig i projekten. Men, vad blev det av det? Hur används utvärderingarna?! Vi vet inte vad som händer eller vilka resultaten blir. Det tillfredsställer något/någon, man har gjort något men bryr sig inte om hur det gick. Ni bryr er om! Till exempel garaget som blivit något att visa turister. Jag känner att ni är drivare och föregångare i Karlstad. Ta gärna tips från andra länder, förskolor och skolor, andra miljöer, andra sätt att lära! Våga vara lite experimentvilliga i de här områdena, våga göra på andra sätt. Var öppna men utvärdera det ni gör. Community art och Cultural planning, vad är det? Gunnar Det är olika saker i olika länder. Det är den typ av projekt där man till exempel försöker få in avancerad fiolinlärning hos barn/elever, vilket förbättrar barns inlärning. Man kan lyfta boendeområden genom kultur och kulturaktiviteter, sätta lite guldkant, till exempel biskopens prat i garaget. Man vinner pluspoäng. Det är viktigt att det är en klassisk underifrånprocess, att hitta folks engagemang. Genom coachning kan man tillföra kunskap. Det uppstår lärandeprocesser med dem man arbetar med. De som ska jobba med det här måste få verktygen, det är också viktigt att lära av misstag. Linda och Lars, hur ser ni på begreppen? Om ni tänker på Orrholmen och Våxnäs
Lars Det finns också ett begrepp som heter Community theatre. Cultural planning har nästan exploderat i Sverige. Det är egentligen en samhällsplaneringsprocess där kulturen i alla dess former är med. Det finns en bok om detta: Att fånga platsens själ. Man vill fånga det unika hos platsen, attraktiviteten, särarten, identiteten. Man gör en grundläggande resursinventering av finkulturen och vardagskulturen. Det görs sektorsövergripande, inte i stuprör. Det sker en underifrånplanering med komplement av kompetenser ovanifrån. Det är ofta de boende + samhällsplanerare + konstnärer som är involverade. Community art handlar om konstnärer som samarbetar med de boende i området. Det finns många likheter mellan begreppen. I Community art för man en dialog och översätter till olika former. Det är gräsrotsbaserat, ger stärkt självkänsla, empowerment. Community theatre finns i exempelvis Botkyrka kommun där man jobbar med teater och dans. Man får människor att berätta viktiga historier som man spelar upp. Det sker ett möte med den professionella teatern. Bland svenska case finns ett Cultural planning exempel i Västra götalandsregionen, som har ett Cultural planning laboratorium som stödjer lokala processer på olika sätt. Community art finns också i Västra götalandsregionen, där eftersträvas tvärsektoriell samverkan och att skapa kreativa processer för stadsförändring. Kommentar och fråga från publiken Intressant! Orrholmsgaraget vidgar den kulturella sfären. Den lokala förankringen är A och O. Jag kan förstå skepsisen i boendeområdena när kulturen kommer oanmäld och ovanifrån. Det måste finnas ett gemensamt ansvar för att kulturen ska finnas där människor är. Fantastiskt om kommunala bostadsbolag stöttar detta. Imorgon ska jag till Stockholm på kulturnatt, men nästan alla aktiviteter sker i centrala stan. Det är viktigt att både förorten och landsbygden kan ta del av kulturen. Min fråga är: hur ser ni i panelen på samhällsansvaret? Det är en så stor fråga att den kräver ett eget seminarium! Torbjörn har varit väldigt engagerad i förberedelserna inför det här seminariet, det är ett sätt att ta ansvar. Jag ska ställa en avslutande fråga som jag riktar till Mats, och Jörgen. Framtidens boende; hur kommer det att se ut? Mats Förts en kort reflektion om lokaler. Många miljonprogram byggde samlingslokaler, så mötesplatser finns. Idag är det mycket dyrt att bygga samlingslokaler, istället bygger man övernattningsrum. Det handlar om små och krympta ytor. Jag är inte så optimistisk när jag tittar framåt. Vi vill inte ha social housing (ungefär: särskilda områden för människor med låga inkomster, funktionshinder osv, min anm) vi vill ha en mänskligare boendemiljö. Mycket styr tyvärr mot den (social housing) inriktningen. Kunskap och samarbete kan förändra och bidra till en bättre utveckling. Det har gett mig jättemycket att vara med idag! Jörgen Bygg mer för människor än för husens skull! Bygg så människor får tillgång till ljus, inte som i till exempel södra Råtorp där det är mörkt och trångt och man har byggt bort öppna vyer. Värna om vikten av att se en horisont och något annat än hus. Jag vill även ha rum för möten i hus. Ta upp frågan i riksdagen! Hur kan vi skapa sådana rum?! P Jag vill lyfta fram andra som varit viktiga i det arbete jag pratat om, så som Sofia! Jag har fått surfa
på många andra människors goda arbete. Jag ser i korthet två resor. Den första: Kulturarbetaren har en svår position, konstvärlden har ett problem att förhålla sig till kompetens och kunskap. Den andra: Det är svårt att kommunicera ut kulturens förmåga. Nu får vi en forskning som är bekräftande till kulturens betydelse. Jag är lite tveksam till framtiden men hoppas på att människor både brukar och skapar platsen i framtiden. Fråga från publiken Har ni fått med olika etniska grupper i era projekt? P Jag ska svara ärligt, både ja och nej. Vi tycker att det är viktigt att skapa verksamhet först, innan vi når målgruppen Musikaliskt inslag/kommentar/avslutning På temat: vad är kultur? En fara att göra form av kultur, själva skapandet är kultur, skapandet är grejen! Nästa fredagsseminarium blir i september Utifrån erfarenheterna från förra våren hoppar vi över maj, som är en väldigt uppbokad månad för många. Seminarierna startar igång till hösten igen, i september! /Anteckningar, Anette Forsberg, Värmlandskooperativen.