Åtgärdsområden för att förebygga sjukfrånvaro Diskussionsmaterial (kort version), juni 2015
2 Sammanfattning Under 2014 tog Försäkringskassan initiativ till att mobilisera samhällets aktörer mot den stigande sjukfrånvaron. Syftet med det så kallade Mobiliseringsinitiativet är att minska inflödet till sjukfrånvaro genom att på bred front intensifiera och effektivisera det arbetet för att förebygga sjukfrånvaro och främja återgång i aktivitet. Detta diskussionsmaterial utgör en sammanfattning av den kunskapsinsamling som Försäkringskassan gjort inom ramen för det så kallade Mobiliseringsinitiativet. Syftet har varit att ta fram ett faktabaserat underlag som lyfter fram problembilden för sjukfrånvaron i Sverige och att bidra med kunskap på de områden där forskning och evidens ännu saknas; det handlar med andra ord om att anlägga ett helhets- och systemperspektiv på möjliga åtgärder i syfte att förebygga sjukfrånvaro. Behovet av att arbeta förebyggande mot sjukfrånvaron står återigen högt på agendan för sjukförsäkringen. Skälen till detta är flera. Dels är vi sedan en tid inne i en period med kraftigt växande sjuktal och dels är de samhällsekonomiska kostnaderna för ohälsan och sjukfrånvaro stora idag uppskattas de ligga på cirka 700 900 miljarder kronor årligen. Vi vet också att sjukfrånvaro inte alltid är gynnsam ur ett längre perspektiv för den sjukskrivne individen eller hans/hennes familj; de senaste åren har forskningen i en allt större utsträckning kunnat påvisa möjliga negativa konsekvenser av sjukskrivning som behandlingsmetod. Det finns en rad skäl till att det är komplicerat att arbeta förebyggande med den växande sjukfrånvaron. Återbetalningstiden på åtgärderna är lång, och den aktör som investerar i en förebyggande åtgärd är inte nödvändigtvis samma som ser effekten i form av lägre kostnader. Många offentliga system är konstruerade främst för att hantera, och inte förebygga, problem. Evidensen är bristfällig när det gäller långsiktigt förebyggande åtgärder och för många av dem kan det vara mycket komplicerat, om det ens är möjligt, att samla högkvalitativ evidens från randomiserade kontrollstudier. Vi ser dock en viktig framgångsfaktor i att ta ett helhetsgrepp om problematiken och att ha en balanserad portfölj av åtgärder; kanske allra viktigast är slutligen insikten att detta är något vi tillsammans kan påverka och vara beredd att göra det efter bästa förmåga genom samverkan och tillämpning av ett både långsiktigt och handlingsorienterat angreppssätt. Mobiliseringsinitiativet har identifierat sju åtgärdsområden att adressera i arbetet med att förebygga ohälsa och sänka sjukfrånvaron. Många av de förebyggande åtgärderna kommer att förutsätta organisationsöverskridande samarbete i olika sektorer för att skapa varaktiga effekter. Ett sådant samarbete är en förutsättning eftersom olika samhällsaktörer möter individen i olika skeden och sammanhang i livet, och på grund av att sjukfrånvaron återspeglar individers, arbetsgivares och flera stora myndigheter och andra organisationers agerande, vilka påverkar och påverkas av varandra. Försäkringskassans förslag till nästa steg är att genom ett gemensamt organisationsöverskridande samarbete utveckla en gemensam, samhällsövergripande handlingsplan för att förebygga sjukfrånvaro.
Ökat behov av att förebygga sjukfrånvaro 3 De samhällsekonomiska kostnaderna för sjukfrånvaro och ohälsa uppgår till ca 700-900 miljarder kronor varje år De samhällsekonomiska kostnaderna för ohälsa beräknas uppgå till 700 900 miljarder kronor per år. Här ingår framför allt hälso- och sjukvårdskostnader, ersättning från Försäkringskassan vid sjukdom och funktionsnedsättning samt produktionsbortfall till följd av sjukfrånvaro eller förlorade arbetsår på grund av förtida dödsfall. Andra kostnader som omfattas av beloppet är bland annat sjuklön och kostnader för sjuknärvaro för arbetsgivaren, läkemedel, tillfällig föräldrapenning (VAB), arbetsmarknadsåtgärder och kommuners stöd till sjuka. Psykisk ohälsa står för ca 30 procent av de direkta kostnaderna Genom att analysera hur kostnaderna för ohälsa fördelas mellan sjukdomsgrupper, i en så kallad situationsbild för 2013, konstaterar vi att de tre sjukdomsgrupperna psykisk ohälsa, muskuloskeletala sjukdomar samt stora livsstilssjukdomar och cancer gemensamt står för närmare 70 procent av kostnaderna för ohälsa, såväl direkta som indirekta. De diagnoser som motsvarar störst andel av kostnaderna är olika för sjukförsäkring och sjukvård diagnoser med ospecifika diagnoskriterier såsom mer lindrig, mindre långvarig psykisk ohälsa (exempelvis stressrelaterade syndrom, ångestsyndrom och depression) och muskuloskeletala sjukdomar är stora i sjukförsäkringen, medan diagnoser med mer specifika diagnoskriterier såsom hjärt /kärlsjukdom, cancer och diabetes är stora inom sjukvården. Sjukfrånvaro påverkas av många faktorer Sjukfrånvaron påverkas som bekant av en rad faktorer så som ohälsa och sjukdom, konjunktur, svensk arbetsmarknad och svenskt arbetsliv, systemförutsättningar så som regelverket och regelförändringar, och även behov, tillämpning och användning av sjukförsäkringen. Fokus för kunskapsinsamlingen har varit på ohälsa/sjukdom och behov, tillämpning och användning av sjukförsäkringen (benämns systemanvändning). I systemanvändning ingår krav på arbetsförmåga från arbetsgivare och benägenhet till att sjukskrivas; den senare faktorns påverkas i sin tur dels av individens inställning, dels av systempraktikers kompetens, praxis och bemötande av individen under sjukskrivningsprocessen.
4 Sjukförsäkringen representeras i större utsträckning av diagnoser med ospecifika diagnoskriterier BILD 1: Sjukförsäkringen representeras i större utsträckning av diagnoser med ospecifika diagnoskriterier Andel av sjukförsäkrings- och sjukvårdskostnader, DALYs för arbetsför befolkning, 20-64 år Huvudsakligen diagnoser med: Ospecifika diagnoskriterier Blandning av ospecifika & specifika diagnoskriterier Sjukförsäkringskostnader, 2013 Sjukvårdskostnader, 2013 Ångestsyndrom (5%) Ångestsyndrom (3%) Stress (1%) Stressrelaterade (7%) Unipolär depression (10%) Symtom och sjukdomstecken (3%) Psykiska sjukdomar ex. ångest, stressrelaterade, unipolär depression (17%) Unipolär depression (4%) Symtom och sjukdomstecken (8%) Psykiska sjukdomar ex. ångest, stressrelaterade, unipolär depression (14%) Muskuloskeletala sjukdomar (12%) Specifika diagnoskriterier DALYs, 2010 Ångestsyndrom (3%) Unipolär depression (8%) Psykiska sjukdomar ex. ångest, unipolär depression, stressrelaterade (17%) Muskuloskeletala sjukdomar (23%) Skador (8%) Muskuloskeletala sjukdomar (29%) Skador (7%) Stora livsstilssjukdomar och cancer (24%) Skador (7%) Stora livsstilssjukdomar och cancer (21%) Stora livsstilsjukdomar och cancer (11%) Övriga somatiska icke smittsamma sjukdomar (10%) Somatiska smittsjukdomar och graviditetsrelaterade sjukdomar (2%) Övriga somatiska icke smittsamma sjukdomar (17%) Somatiska smittsjukdomar och graviditetsrelaterade sjukdomar (12%) Övriga somatiska icke smittsamma sjukdomar (17%) Somatiska smittsjukdomar och graviditetsrelaterade sjukdomar (2%) Systemanvändning beror av systemförutsättningar och beteendefaktorer Systemförutsättningarna sätter randvillkor och skapar incitament för individen, arbetsgivaren och systempraktiker så som exempelvis läkare och handläggare. Det finns vetenskapligt stöd för att sjukförsäkringssystemets utformning påverkar sjukfrånvaron (exempelvis Försäkringskassan 2014b, SBU 2003). Systemförutsättningarna för sjukförsäkringen kan beskrivas utifrån de fyra aspekterna omfattning, rekvisit, självrisk och kontroll. Beträffande kraven på arbetsförmåga leder sjukdom till sjukskrivning endast i de fall där sjukdomen medför nedsatt arbetsförmåga, vilket alltid bedöms i förhållande till de krav som det aktuella arbetet stället. Arbetets karaktär och möjligheter till anpassning på arbetsplatsen är centrala för beslutet om en person ska vara sjukfrånvarande eller sjuknärvarande. Det finns även en sjukdomsflexibilitet som varierar mellan yrken och sjukfrånvaron påverkas av i vilken utsträckning det finns en flexibilitet hos arbetsgivaren att anpassa arbetsuppgifter vid sjukdom eller skada hos en medarbetare. Det är även viktigt att ha en nyanserad bild av sjukfrånvaro och sjuknärvaro: Närvaro på arbetet trots nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom är i vissa situationer hälsobefrämjande och i andra situationer negativ för individen. Vilka typer av kompetenser och professioner som efterfrågas på arbetsmarknaden förändras över tid, vilket gör att vissa yrken och arbetsuppgifter inte längre existerar i samma utsträckning som tidigare. På samma vis sker ett skifte på arbetsmarknaden mot en blandning av professioner som i allt större utsträckning förutsätter god kognitiv förmåga, vilket i ökad utsträckning leder till att bristande kognitiv förmåga innebär nedsatt arbetsförmåga. Individens benägenhet till sjukfrånvaro och sjuknärvaro påverkas bland annat av dennes omgivning och vilken roll sjukfrånvaron antar i samhället, dvs. sjukrollen.
Sjukrollen utformas och påverkas kontinuerligt av det sociala samspelet mellan den sjuke och omgivningen, och påverkas bland annat av hälso- och sjukvårdens, Försäkringskassans och arbetsgivarens bemötande samt av arbetsmiljön, i vilken ingår normer och kultur på arbetsplatsen. 5 Kompetens, praxis och bemötande av individen under sjukskrivningsprocessen påverkar individens möjlighet att genomföra en hållbar återgång i aktivitet och minimerar risken för nya sjukskrivningar. Exempel på faktorer som påverkar är läkares benägenhet att ordinera sjukskrivning som behandling och Försäkringskassans benägenhet att godkänna ansökan om sjukpenning (Alexanderson et al 2013). Läkares och handläggares bemötande påverkar individens inställning till sin sjukskrivning (Försäkringskassan 2014h, ISF 2014c, 2014d). Ohälsa och sjukdom påverkas framför allt av arbetsmiljön, levnadsvanor och den socioekonomiska och sociala situationen Den underliggande ohälsan påverkas av fyra huvudsakliga påverkbara riskfaktorer: den psykosociala arbetsmiljön, den fysiska arbetsmiljön, levnadsvanor och den socioekonomiska och sociala situationen. Evidens för samband mellan riskfaktorer i arbetsmiljö och psykiska eller fysiska besvär skiljer sig åt beroende på vilken typ av besvär som studeras (SBU 2012, 2013, 2014a, 2014b). När det gäller psykisk ohälsa är den generellt förknippad med allt större problem och utmaningar på arbetsmarknaden, dels på grund av ökande diagnostisering och dels har uppfattningen om arbetsförmåga hos individer med psykisk sjukdom sjunkit vilket sjukskrivningstalen är ett tecken på. Arbetssituationen som riskfaktor har därmed ökat i betydelse då förväntningar på social förmåga och kognitiv kompetens är hög på dagens arbetsmarknad. Levnadsvanor är, föga förvånande, den största riskfaktorn bakom de stora livsstilssjukdomarna (diabetes, hjärt-/kärlsjukdomar) och cancer, som har en svag koppling till yrke men en stark koppling till ålder. Förbättrad kost, fysisk aktivitet, återhållsamhet med rökning, alkohol och droger, samt god sömn bidrar till förebyggande av majoriteten av alla hjärt /kärlsjukdomsfall i arbetsför ålder. Samma faktorer har även stor påverkan på antalet diabetessjukfall, framför allt indirekt genom fetma och högt blodsocker. Cancer i arbetsför ålder har inte en lika stark koppling till livsstil, men ungefär en fjärdedel av fallen skulle kunna undvikas. (GBD 2010, Yusuf et al 2004) För muskuloskeletala sjukdomar är de främsta riskfaktorerna psykisk och fysisk arbetsmiljö samt levnadsvanor (ökad inaktivitet): Ett utbrett stillasittande både på arbetsplats och i privatliv ligger bakom fler fall av sjukdomar i rörelseorganen, som inte enbart kan kompenseras av måttlig fysisk aktivitet. Övervikt och fetma som eventuell följd av inaktivitet är en orsak till smärtor i rörelseorganen (främst i leder), då belastning och ansträngning i kroppen ökar markant. Evidens finns för att anställda som upplever att de har låg kontroll/höga krav i arbetet eller en kombination av dessa löper en ökad risk för besvär ifrån nacke eller övre rörelseapparaten.
6 Helhetsgreppet om lösningen Det finns en rad skäl till att det är komplicerat att arbeta förebyggande med den växande sjukfrånvaron. Återbetalningstiden på vidtagna åtgärder är lång, och den aktör som investerar i en förebyggande åtgärd är inte nödvändigtvis samma som ser effekten i form av lägre kostnader. Man kan också konstatera att många offentliga system är konstruerade främst för att hantera, och inte förebygga, problem. Ett pragmatiskt tillvägagångssätt behövs Mobiliseringsinitiativet konstaterar tre viktiga principer att ha i åtanke vid en vidare diskussion: Bristfällig evidens kräver en pragmatisk prioritering av åtgärder, samtidigt som ett fokus på försöksverksamheter med god uppföljning krävs för att utöka evidensen En bred och balanserad portfölj med åtgärder kommer att krävas, men fokus på att göra få saker väl till en början är en kritisk faktor Åtgärderna behöver ske på både system- och organisationsnivå, och kräver samarbete mellan många olika aktörer Fem viktiga avvägningar måste balanseras Utöver dessa tre principer, förutsätts också en medveten balansering av fem viktiga aspekter vid val och genomförande av åtgärderna. Sänkt sjukfrånvaro ställt mot ökad sjuknärvaro. Ett starkt fokus på att sänka sjukfrånvaron kan leda till förhöjd, destruktiv sjuknärvaro som på lång sikt kan medföra sämre hälsa, ökat produktionsbortfall och, på sikt, ökad sjukfrånvaro. Avstigmatisering, tidigt stöd och identifiering av riskindivider ställt mot ökad medikalisering. Välmenade, förebyggande åtgärder, exempelvis avstigmatisering av psykisk ohälsa, utbildningar för att upptäcka riskindivider, screening etc. är bra och eftersträvansvärda men kan få effekten att den ökade uppmärksamheten leder till ökad medikalisering av tillstånd som snarare är en del av livet än en sjukdom. Ökade incitament för arbetsgivare att ha sjukfrånvaro ställt mot ökad selektiv anställning och utanförskap. Att ge arbetsgivare starka incitament att skapa en god arbetsmiljö och tillvarata arbetsförmåga och för att hålla ned sjukfrånvaro, exempelvis genom förlängd sjuklöneperiod eller medfinansiering av sjukpenningen, kan vara en effektiv metod för att få arbetsgivare att intensifiera det förebyggande arbetet. Den bieffekt som här riskerar att uppstå är att arbetsgivarna blir mer selektiva i sina anställningar för att minska risken för kostsam sjukfrånvaro, vilket ökar risken för ökat utanförskap för individer som vill ta sig in på arbetsmarknaden. Ökad individanpassning och minskad rationalisering av arbetskraften ställt mot minskad konkurrenskraft för företagen. I och med effektiviseringar och rationaliseringar ställs det allt högre krav på de anställda. För individer som har
begränsad arbetsförmåga att hantera detta innebär det en ökad risk att de inte längre hittar sin plats på arbetsmarknaden, vilket kan öka arbetslösheten och sjukfrånvaron. I många situationer är det positivt för såväl arbetsgivare som individ och samhälle om sysselsättning kan anpassas till individens begränsningar, men denna anpassning får inte ske på bekostnad av den effektivisering som gör våra svenska företag konkurrenskraftiga. 7 Ett sjukförsäkringssystem med hög självrisk och strikt kontroll där otillbörlig användning av försäkringen kan minska men också sjuka personer som borde stannat hemma går till jobbet alternativt drabbas starkt ekonomiskt ställt mot ett sjukförsäkringssystem med låg självrisk och låg grad av självkontroll som kan medföra fusk och överutnyttjande. Sju åtgärdsområden behöver adresseras Mobiliseringsinitiativet har identifierat sju centrala åtgärdsområden som alla bör adresseras i arbetet med att förebygga sjukfrånvaro. BILD 2: Sju åtgärdsområden med 26 teman och 77 möjliga åtgärder Individens fokus på återgång till arbete Arbetsgivares incitament och förmåga till individanpassning Öka kunskap om socialförsäkring Hälso- & vikt- Utbildning/ minsknings- program skola Hälsosam kost Fysisk aktivitet Vårdens insatser relaterat till livsstil Hälsosamma levnadsvanor Krav, stöd & incitament för arbetsmiljöarbete Tidigt stöd Identifiera riskindivider Fysisk arbetsmiljö & skaderisk Ledarskap och kultur Mental hälsovård Ergonomi Individanpassad sysselsättning Variation i arbetsuppgifter på arbetsmarknaden Flexibel sjukskrivning Kompetens läkare Individens väg genom vårdsystemet Ledning, styrning & incitament i vården Uppdrag psykisk ohälsa Vårdprotokoll & Kompetens handläggare arbetssätt Sjukskrivningsprocessen Professionalisera handläggning Finansiella förutsättningar/ incitament på systemnivå Konstruktiv miljö för implementering av åtgärder och forskning
8 Åtgärdsområde 1: hälsofrämjande arbetsmiljö Arbetsmiljön har en stark koppling till hälsa och ohälsa, och fokus har historiskt till stor del legat på den fysiska arbetsmiljön, vilket förklaras av vår tradition som industrisamhälle. I dagens tjänstesamhälle blir den psykosociala arbetsmiljön allt viktigare, vilket också är tydligt i problembilden, där vi ser att psykisk ohälsa står för den största delen av sjukfrånvaron och dessutom ökar i andel. Idag är dock det systematiska arbetsmiljöarbetet vad gäller psykosociala faktorer eftersatt. Att komma till rätta med detta, och säkra ett systematiskt arbetsmiljöarbete kring dessa faktorer, bör därför vara fokus framåt. Parallellt med detta behöver även den fysiska arbetsmiljön fortfarande måste arbetas med. De fyra teman med åtgärder som identifierats inom området är som följer: Öka krav och incitament för bättre (psykosocialt) arbetsmiljöarbete Stärk den psykosociala arbetsmiljön genom ledarskap och kultur Förbättra ergonomin Förbättra den fysiska arbetsmiljön avseende risk för skador etc. Åtgärdsområde 2: tidigt stöd och förebyggande behandlingar Förebyggande insatser handlar inte enbart om att ta bort riskfaktorer; en annan viktig del är att tillhandahålla tidigt stöd redan vid tidigare indikatorer för ohälsa, ge förebyggande behandlingar som stärker individerna och minskar risken för sjukskrivning samt tidigt identifierar riskindivider. Detta är särskilt relevant för den psykiska ohälsan många experter anser att det är lättare att förhindra långa sjukskrivningar genom att arbeta med de berörda tidigt, i ett förebyggande skede, än att behandla symtom när de väl har överskridit en viss gräns. De tre teman med åtgärder som identifierats inom området är som följer: Tillgängliggör samt öka användandet av mental hälsovård (förebyggande behandlingar) Fånga upp riskindivider och följ upp med stöd och åtgärder Tillgängliggör tidigt stöd Åtgärdsområde 3: hälsosamma levnadsvanor Hälsosamma levnadsvanor är alltid ett centralt tema när man diskuterar förebyggande av ohälsa, men när det gäller sjukfrånvaro är kopplingen inte lika självklar; de stora livsstilssjukdomarna, som tar stort utrymme i vården, är inte lika stora när vi ser till sjukfrånvaron. Detta eftersom de inte i samma utsträckning påverkar arbetsförmåga. I Mobiliseringsinitiativet vill vi trots detta lyfta fram livsstilen som ett viktigt område. För att framgångsrikt förebygga sjukfrånvaro är det viktigt att vi tar ett helhetsgrepp om problemet, och utöver sjukskrivningar även tar hänsyn till sjukvårdskostnader, produktionsförlust och lidande och sänkt livskvalitet för individen. Dessutom är hälsosamma levnadsvanor relevant inte bara för livsstilssjukdomar
exempelvis så bidrar det även till produktivitet och minskar risken att utveckla såväl psykisk ohälsa som muskuloskeletala sjukdomar. 9 De fem teman med åtgärder som identifierats inom området är som följer: Öka vårdens livsstilsrelaterade insatser Stärk utbildningen om levnadsvanor i skolan och genom kurser/studiecirklar Främja bättre kostvanor genom information och utbud/tillgänglighet Främja fysisk aktivitet på arbetsplatser och i samhället i stort Främja användning av hälso- och viktminskningsprogram Åtgärdsområde 4: tillvarata arbetsförmåga Sjukpenning ska betalas ut för att en individs sjukdom leder till nedsatt arbetsförmåga, inte för att individen drabbats av sjukdom. Nedsatt arbetsförmåga är en funktion av både individens förmåga och de krav som arbetsuppgifterna ställer. Lägre sjukfrånvaro kan därför inte nås enbart genom att förebygga ohälsa; man måste även bättre tillvarata den arbetsförmåga som individen har och anpassa sysselsättningen runt individens faktiska förutsättningar. Att förbättra hur arbetsförmåga tas tillvara är fördelaktigt för alla parter: Individen mår i regel bättre, och i många fall rehabiliteras snabbare om han eller hon kan fortsätta i sitt arbete. Arbetsgivarna får lägre produktionsbortfall och friktionskostnader för att exempelvis anställa och lära upp ny personal. Sjukfrånvaron minskar, vilket sänker samhällets kostnader. De tre teman med åtgärder som identifierats inom området är som följer: Säkerställ variation i arbetsuppgifter på arbetsmarknaden Öka arbetsgivares incitament och förmåga att skapa möjligheter för individanpassade arbetsuppgifter Öka flexibiliteten i användandet av sjukpenningen För samtliga åtgärder inom detta åtgärdsområde är det viktigt att ha i åtanke att ett för stort fokus på individanpassning av arbetsuppgifter kan i vissa situationer få en hämmande effekt på företagens konkurrenskraft; denna balans måste med andra ord utvärderas noga. Åtgärdsområde 5: sjukskrivningsprocessen För att vi i framtiden ska kunna uppnå en mer stabil nivå av sjukfrånvaro och förhindra stora variationer är det viktigt att säkerställa en robust sjukskrivningsprocess, inte minst med tanke på de historiska variationerna som är för stora för att förklaras av folkhälsan. Felanvänd sjukskrivning är dessutom både kostsamt för samhället och negativt för individen; forskningen pekar på att sjukskrivning som behandlingsmetod i vissa situationer kan ha negativa konsekvenser för individens långsiktiga välmående.
10 De fem teman med åtgärder som identifierats inom området är som följer: Skapa system och processer för förbättrad kvalitet i sjukskrivningsprocessen Förbättra kompetensen inom hälso- och sjukvården kring försäkringsmedicin och förebyggande av ohälsa och sjukfrånvaro Förbättra organisation och styrning med avseende på sjukskrivningar inom hälsooch sjukvården Förbättra användandet av den försäkringsmedicinska kompetensen inom Försäkringskassan Utveckla system och processer som stödjer ytterligare professionalisering av handläggningen inom Försäkringskassan Åtgärdsområde 6: en sund benägenhet och inställning hos individen Utöver arbetsgivares förmåga att tillvarata arbetsförmåga och en robust sjukskrivningsprocess, är individens inställning till arbete och sjukfrånvaro en annan del som påverkar sjukfrånvarons och sjuknärvarons nivå. Denna faktor är komplex och påverkas dels av individers kunskap om socialförsäkringssystemet, dels av livssituation och till stor del även av omgivning och bemötande på exempelvis arbetsplats samt i kontakt med hälso- och sjukvården och Försäkringskassan (denna faktor omnämns i vissa sammanhang som x-faktorn i vad som påverkar sjukfrånvaron). I arbetet med att uppmuntra en sund benägenhet och inställning hos individen har vi identifierat två åtgärdsteman: Öka kunskap och förståelse hos individen gällande socialförsäkringens funktion och syftet med sjukpenning Stärk individers fokus på återgång i aktivitet Möjliggörande åtgärder Utöver de sex åtgärdsområdena kopplade till ohälsa och systemanvändning kommer det även krävas ett antal åtgärder som löper tvärs över dessa åtgärdsområden och fungerar som möjliggörande stödåtgärder. I stor utsträckning handlar det om åtgärder som behöver genomföras på nationell nivå eller myndighetsnivå. Mobiliseringsinitiativet har initialt identifierat fyra teman när det gäller möjliggörande åtgärder: Skapa en konstruktiv miljö för att implementera åtgärder samt generera kunskap och evidens (bland annat integration av beteendevetenskap) Skapa finansiella förutsättningar och incitament på systemnivå för att främja förebyggande arbete Tydliggör uppdraget vad avser förebyggandet av lättare psykisk ohälsa Förbättra individens väg i välfärdssystemet genom samverkan
Förutsättning: Samhällsöverskridande samarbete 11 Behovet av att arbeta förebyggande mot sjukfrånvaro är utan tvekan stort, och Mobiliseringsinitiativets kunskapsinsamling och kartläggning av åtgärdsområden och möjliga åtgärder visar att det finns flera sätt för Sverige att ta sig an denna utmaning. Av Mobiliseringsinitiativets arbete framgår också att det finns ett mycket stort engagemang hos samhällets olika aktörer i den här frågan; förebyggande av sjukfrånvaro är helt enkelt ett område som står högt upp på många aktörers agendor. En stor andel av åtgärderna kommer att förutsätta organisationsöverskridande samarbete i olika sektorer för att skapa varaktiga effekter. Ett sådant samarbete är en förutsättning dels eftersom att olika samhällsaktörer möter individen i olika skeden och sammanhang i livet, dels på grund av att sjukfrånvaron på ett komplext vis återspeglar individers, arbetsgivares och flera stora myndigheters agerande. Utöver samarbete behöver en gemensam handlingsplan omfatta en kombination av olika modeller för genomförande; om åtgärder ska implementeras fullskaligt eller testas och utvärderas genom försöksverksamhet. Med tanke på vissa åtgärders natur måste samhället våga experimentera med full utrullning av dessa även om en robust uppföljning är omöjlig. Detta gäller framför allt åtgärder med låg kostnad och låg risk, där experter är eniga om att åtgärderna sannolikt har effekt och är kostnadseffektiva. Ett tänkbart nästa steg är att genom mobilisering och skapandet av gemensamma arbetsgrupper utveckla en gemensam, samhällsövergripande handlingsplan för att förebygga sjukfrånvaro. Navet i detta arbete bör vara ett forum för samverkan och samarbete, där de centrala samhällsaktörerna ingår såsom arbetsmarknadens parter, hälso- och sjukvården, socialtjänst, kunskap- och forskningssfären, myndigheter och andra centrala aktörer. Detta forum kan utöver utvecklandet av en gemensam handlingsplan vara en plats för diskussioner om komplexa frågeställningar och åtaganden kring försöksverksamheter. Arbetsgrupper underställda forumet bör tillsättas med kompetens från de olika aktörerna; varje arbetsgrupp utvecklar en handlingsplan med prioriterade åtgärder och konkreta förslag på försöksverksamheter för det definierade arbetsområdet. Syftet med Försäkringskassans kunskapsinsamling inom ramen för Mobiliseringsinitiativet är att det ska vara ett faktabaserat bidrag för hur problembilden för sjukfrånvaro ser ut i Sverige och ett perspektiv på vilka byggstenar som kan vara underlag för vidare diskussion och utvärdering i att formulera en strategisk agenda för Sverige att långsiktigt och varaktigt förebygga sjukfrånvaro.