FACKLIG HANDBOK om arbetsmiljö Akademikerförbundet SSR, DIK-förbundet, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Ingenjörsförbundet, Naturvetareförbundet, Sveriges Farmacevtförbund
INNEHÅLL Facklig handbok om arbetsmiljö 1. Inledning... 3 2. Arbetsgivarens ansvar... 3 3. Medarbetarnas ansvar... 3 4. Skyddsombudets roll... 4 5. Skyddskommitténs roll... 4 6. Den fackliga förtroendemannens roll... 5 7. Förbundets roll... 5 8. Företagshälsovården... 5 9. En arbetsmiljöfrågas väg... 5 10. Rätten till rehabilitering... 6 Arbetsgivarens ansvar... 6 Rehabiliteringsutredning... 6 Eget ansvar... 7 Skyddsombudets/facklig företrädares ansvar... 7 Försäkringskassans ansvar... 7 11. Arbetsskadeförsäkringen... 7 När gäller arbetsskadeförsäkringen?... 8 Vad klassas som arbetsskada?... 8 Arbetssjukdom... 8 Smittsamma sjukdomar... 8 Anmälan av arbetsskada... 9 12. Lagar, föreskrifter och sanktioner... 10 Arbetsmiljölagen... 10 Arbetsmiljöföreskrifter... 11 Speciallagstiftning... 11 Arbetsmiljöinspektion... 12 AkademikerUtbildning, oktober 2007 2 (12)
1. Inledning Denna fackliga handbok vänder sig både till medlemmar utan fackligt uppdrag och till lokalt förtroendevalda och/eller skyddsombud. Handboken är gemensam för Akademikerförbundet SSR, DIK, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Naturvetareförbundet, Sveriges Farmacevtförbund och Sveriges Ingenjörer alltså de sex SACO-förbund som äger AkademikerUtbildning. Läs mer om bolaget på www.akademikertjanst.se. För de sex förbunden inom AkademikerUtbildning finns även en gemensam webbplats för arbetsmiljöfrågor du når den via ditt eget förbunds webbplats. 2. Arbetsgivarens ansvar Det är alltid arbetsgivaren som har ansvar för att arbetsplatsen gynnar hälsa och utveckling. Arbetsgivaren har också ansvar för att bedöma och besluta om arbetsmiljön. Företagshälsovården förser honom med hjälp och stöd i detta arbete. Arbetsgivarens arbetsmiljöarbete bevakas och drivs på av skyddsombuden eller skyddskommittén. Alla medarbetare har skyldighet att medverka i det av arbetsgivaren initierade arbetsmiljöarbetet. Men huvudansvaret ligger alltid hos arbetsgivaren. Han kan aldrig lägga över sitt ansvar på företagshälsovården, skyddsombuden eller någon annan han delegerat ansvaret till. Arbetsgivaren har skyldighet att systematiskt planera, genomföra och följa upp verksamheten så att kraven på arbetsmiljön uppfylls. Kraven gäller förbättringar av arbetsmiljön fysiskt, organisatoriskt och socialt, så att ohälsa undviks och utvecklande och stimulerande arbeten skapas. Det innebär bl a att arbetsgivaren har ansvar för att arbetsbelastningen inte är för hög, att medarbetarna kan påverka sin arbetssituation och på andra sätt undvika negativ stress i arbetet. I uppgifterna ingår att se till att medarbetarna får tillräckliga kunskaper om arbetet, arbetsförhållandena och risker förknippade med dessa, samt ansvar för att se till att medarbetarna följer skyddsföreskrifter och använder föreskriven skyddsutrustning. Arbetsgivaren ansvarar t ex för att alla anställda får utbildning kring de risker som är förknippade med arbetet och hur de ska kunna uppnå hög säkerhet i sitt arbete. Det är framför allt viktigt att informationen kring risker och säkerhet är tydlig i introduktionen för nyanställda. Arbetsgivaren har ansvar för att se till var och ens förutsättningar för att skapa hälsa. I ansvaret ligger även rehabilitering och anpassning av arbetets förutsättningar för att en sjukskriven medarbetare ska kunna återgå i arbete. Arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete ska ske i samråd med medarbetarna via deras representanter i arbetsmiljöfrågor skyddsombuden och omfatta samtliga anställda. Strategier och åtgärder för att förbättra arbetsmiljön ska årligen redovisas i en handlingsplan. Arbetsmiljön kan inte och ska inte isoleras från verksamheten i övrigt. De flesta beslut som fattas i organisationen får konsekvenser för arbetsmiljön. Det systematiska arbetsmiljöarbetet behöver vara naturligt inordnat i den ordinarie verksamheten och omfatta alla förhållanden av betydelse för arbetsmiljön. 3. Medarbetarnas ansvar Det aktiva deltagandet från medarbetarna är en förutsättning för att förhållandena på arbetsplatsen ska kunna utgå från behov hos var och en i kombination med verksamhetens förutsättningar. Arbetsmiljölagen föreskriver att arbetstagaren ska medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Der är därför väsentligt att du själv deltar i det arbetsmiljöarbete som initieras av arbetsgivaren, men det är lika viktigt att du och dina kollegor själva påtalar eller ger förslag till förbättringar av arbetsmiljön. Du bör också utnyttja din rätt att delta i utformningen av verksamheten i stort. I arbetsmiljölagen heter det att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en AkademikerUtbildning, oktober 2007 3 (12)
god arbetsmiljö. Arbetstagaren ska ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete. Du måste själv engagera dig i dina löne- och anställningsvillkor och i förhållandena på arbetsplatsen som helhet för att kunna skapa en arbetssituation som du själv upplever som stimulerande. Det är också viktigt att du tar ansvar för din egen arbetssituation genom att t ex inte ta på dig för mycket arbete. Genom att delta i det fackliga arbetet på arbetsplatsen ökar du dina möjligheter till påverkan och information. Därigenom ges förutsättningar att skapa förhållanden som gynnar såväl verksamheten som dig själv och dina kollegor. 4. Skyddsombudets roll Arbetsgivarens arbete med arbetsmiljön bevakas av skyddsombudet på arbetsplatsen. Skyddsombudet är den fackliga företrädaren i arbetsmiljöfrågor. På alla arbetsplatser med mer än fem anställda ska det finnas ett skyddsombud. Det är din fackliga organisation som utser skyddsombudet. Finns det flera fackliga organisationer representerade på arbetsplatsen kan det därför även finnas flera skyddsombud. Flera skyddsombud kan även utses av en och samma fackliga organisation. Skyddsombudet har ansvar för samtliga medarbetare oavsett deras fackliga tillhörighet. För att försäkra er om att frågor och problem som är aktuella för just akademiker uppmärksammas, bör ni utse ett skyddsombud för SACO-medlemmarna på arbetsplatsen. Det är inte säkert att ett skyddsombud från en annan facklig organisation fokuserar på samma problem eller hanterar dem på samma sätt. Finns fler än ett skyddsombud på arbetsplatsen utser skyddsombuden gemensamt en av sig till huvudskyddsombud. Huvudskyddsombudet har ansvar för att samordna skyddsombudens verksamhet. Finns det inte någon lokal facklig organisation på arbetsplatsen utses skyddsombudet av medarbetarna gemensamt. För att få rättslig status som skyddsombud måste uppdraget anmälas till arbetsgivaren och ska därefter anmälas till Arbetsmiljöverkets skyddsombudsregister. Den organisation som utsett skyddsombudet ansvarar för anmälan som även ska skrivas under av skyddsombudet. Skyddsombudet representerar medarbetarna i upprättandet av handlingsplaner samt vakar över och verkar för att tillfredsställande skyddsförhållanden föreligger. Han/hon påpekar brister, lämnar förslag på åtgärder inom arbetsmiljöområdet och deltar i planeringen inför verksamhetsförändringar. Det kan handla om planeringen av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och arbetsorganisation. Den rättsliga statusen medför att skyddsombudet kan begära att arbetsgivaren genomför undersökningar eller kontroll av förhållanden i arbetsmiljön och begära Arbetsmiljöinspektionens ingripande. Om skyddsombudet bedömer att ett förhållande innebär en omedelbar fara för en medarbetare har han/hon befogenheter att stoppa ett arbete i väntan på att Arbetsmiljöinspektionen kan ta ställning i frågan. Ett skyddsombud har rätt till den utbildning som krävs för att ska kunna utföra sitt uppdrag och har rätt till ledig tid för att utföra uppdraget. Skyddsombudet ska få ta del av den information och de handlingar som behövs för verksamheten. 5. Skyddskommitténs roll På arbetsplatser med minst 50 anställda, eller där medarbetarna begär det, ska det finnas en skyddskommitté. Skyddskommittén består av representanter från både arbetsgivaren och medarbetarna. I skyddskommittén ska därför förutom facklig ledamot och skyddsombud även verksamhetens ledning vara representerad. Även inrättande av skyddskommitté ska anmälas till Arbetsmiljöverket. AkademikerUtbildning, oktober 2007 4 (12)
När skyddskommitté finns bedrivs arbetsmiljöarbetet gemensamt mellan arbetsgivaren och medarbetarna i denna. Det innebär att planering av förändringar av såväl lokaler som organisation och metoder sker i skyddskommittén. 6. Den fackliga förtroendemannens roll Alla förhållanden i arbetet berör hur arbetsmiljön upplevs. Traditionella fackliga frågor som lön och anställningsvillkor har exempelvis en stor inverkan på medarbetarnas hälsa och trivsel. Hur arbetet är organiserat och hur ledarskapet fungerar är till exempel några av de viktigaste arbetsmiljöfrågorna. Det blir därför allt svårare att dra tydliga gränser mellan skyddsombudets frågor och de övriga fackliga förtroendevaldas. Den fackliga förtroendemannen hjälper medlemmarna med frågor kring villkoren i arbetet eller arbetssituationen. Lön och avtal, men även arbetsuppgifterna och deras innehåll hanteras med fördel av den fackliga representanten. Den fackliga företrädaren har också en viktig roll i de frågor som normalt sett hanteras av skyddsombudet, såsom frågor kring särbehandling och andra psykiska och sociala problem. Hon/han kan vara pådrivande i arbetsmiljöarbetet genom samverkan med arbetsgivaren. Att det finns ett starkt fackligt engagemang bidrar också till att arbetsgivaren arbetar aktivt med organisations- och personalfrågor. Om det inte finns något skyddsombud på arbetsplatsen blir den facklige förtroendemannens roll desto viktigare, även i arbetsmiljöfrågorna. Men kom ihåg att ett skyddsombud innehar en rättslig status och därmed handlingsmöjligheter som den facklige förtroendemannen saknar. Se därför till att utnämna ett skyddsombud om ni ännu inte har gjort det! 7. Förbundets roll För att arbetsmiljöarbetet ska bli framgångsrikt måste det bedrivas inom den egna verksamheten. Det lokala fackliga arbetet har därför en viktig roll att fylla, inte minst genom skyddsombudet. Men den lokala fackliga aktiviteten står också som garant för det inflytande som är nödvändigt för att skapa samverkan och en god arbetsmiljö. Den fackliga aktiviteten är ett uttryck för engagemang för villkoren på arbetsplatsen. Den viktigaste uppgiften för det centrala fackliga arbetet är information och utbildning så att du som facklig företrädare kan få stöd och påverkan ske lokalt, helst i förhandlingar mellan dig i egenskap av facklig företrädare och arbetsgivaren. Det centrala fackliga arbetet ska också stödja dig som medlem för bättre löneutveckling, arbetstid samt andra anställnings- och organisatoriska villkor. 8. Företagshälsovården På större företag finns ofta en företagshälsovård. Arbetsgivaren har ansvar för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns tillgänglig. Företagshälsovården ska fungera som en oberoende expert till arbetsgivaren inom arbetsmiljö och rehabilitering. I uppdraget ingår även relationen mellan exempelvis arbetsorganisation och hälsa. Företagshälsovårdens uppgift är därför delvis preventiv och ska undanröja hälsorisker på arbetsplatsen. 9. En arbetsmiljöfrågas väg 1. Arbetsmiljöproblemen ska så långt det är möjligt lösas i samförstånd i den vardagliga situationen. 2. När en medarbetare upptäcker en brist i arbetsmiljön ska han eller hon i första hand kontakta sin närmaste chef. AkademikerUtbildning, oktober 2007 5 (12)
3. Om de inte lyckas lösa problemet kan medarbetaren vända sig till sitt skyddsombud som i sin tur talar med samma chef. 4. Skyddsombudet kan söka stöd hos huvudskyddsombudet som i sin tur kan ta upp frågan i skyddskommittén eller med högste chefen, om man fortfarande inte enats om en lösning. 5. Om och när alla möjligheter är uttömda på arbetsplatsen, kan det vara aktuellt att koppla in Arbetsmiljöinspektionen. 6. Arbetsmiljöinspektionens beslut kan överklagas till Arbetsmiljöverket. 7. I vissa fall kan en arbetsmiljöfråga hamna hos regeringen. 10. Rätten till rehabilitering Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och arbetslivsinriktad art som ska hjälpa den som är sjuk eller skadad att återvinna bästa möjliga funktionsförmåga och förutsättningar för ett normalt liv. Med arbetslivsinriktad rehabilitering menas de insatser som behöver göras för att den som har drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och möjlighet att arbeta. Det är viktigt att arbetsanpassning och rehabilitering sätt in så tidigt som möjligt. Förutsättningarna för en lyckad rehabilitering minskar kraftigt redan vid en kort tids frånvaro. Det är oftast på den egna arbetsplatsen som de bästa förutsättningarna för en lyckad rehabilitering finns. Arbetsgivarens ansvar Om en anställd drabbas av ohälsa är det viktigt att det finns utarbetade rutiner för rehabiliteringsprocessen och att ansvarsfrågorna är tydliga för de inblandade. Det är också viktigt att arbetsgivaren avsätter tillräckliga resurser, såväl ekonomiska som personella för att kunna genomföra processen. Det är framför allt viktigt att arbetsgivaren har ett väl fungerande system för att uppmärksamma behov av såväl rehabilitering som arbetsanpassning. På varje arbetsställe ska det finnas en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. Detta framgår av Arbetsmiljölagen och föreskrifter från Arbetsmiljöverket. Det är i första hand arbetsgivaren som har ansvaret för att behovet av arbetslivsinriktad rehabilitering klarläggs och som ansvarar för att rehabilitering kommer igång när den behövs. Arbetsgivaren ansvarar dels för att det finns en organisation för rehabilitering, dels för insatser på individnivå. Rutinerna behöver fortlöpande ses över och åtgärder utvärderas. Låt en rehabiliteringsåtgärd på arbetsplatsen också verka som ett förebyggande arbetsmiljöarbete för arbetsplatsen som helhet då orsakerna till problemen ofta är gemensamma för hela arbetsgruppen. På små arbetsplatser kan det vara svårt att hålla beredskap för rehabiliteringsåtgärder, det är då vanligt att köpa dessa tjänster från exempelvis företagshälsovården. Det är arbetsgivarens ansvar att stå för det som rör arbetsplatsen, till exempel ändra på arbetsorganisation, arbetsinnehåll, minskning av ensidiga eller tunga arbeten, påverka attityder och för psykosociala insatser, medan Försäkringskassan ansvarar för att rehabiliteringen samordnas. Rehabiliteringsutredning När en anställd varit sjukskriven mer än fyra veckor, haft fler än sex frånvarotillfällen under en tolv månadersperiod eller själv begär det, har arbetsgivaren skyldighet att utreda behovet av yrkesinriktad rehabilitering, d v s hjälp att återvinna arbetsförmågan. Det krävs inte att någon skada skett. Rehabiliteringsansvaret gäller vid all sjukskrivning oavsett orsak. Arbetsgivaren måste göra en utredning om behovet av rehabilitering är oklart eller om AkademikerUtbildning, oktober 2007 6 (12)
den anställde p g a sin sjukdom eller skada inte kommer att kunna vara kvar hos arbetsgivaren. Arbetsgivaren måste också ta reda på om det kan bli aktuellt med ersättning från försäkringskassan under rehabiliteringen. Han är skyldig att svara för rehabiliteringsåtgärder som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Det kan exempelvis vara fråga om anpassning av arbetsplatsen, ändrade arbetstider, arbetsprövning/arbetsträning, utbildning, ändrade arbetsuppgifter eller omplacering. Endast om det är uppenbart obehövligt behöver en rehabiliteringsutredning inte göras. Exempel på en sådan situation är när en person som under en period är arbetsoförmögen på grund av ett brutet ben. När det gäller rehabilitering ska arbetsgivaren också göra en rehabiliteringsutredning som ska lämnas till Försäkringskassan senast åtta veckor efter senaste sjukskrivningens sista dag. Det kan vara obehagligt eller svårt för den enskilde att framträda öppet med sina problem, vilket arbetsgivaren bör respektera. Det är därför mycket viktigt att arbetsgivaren iakttar den diskretion kring den sjuke/skadade och i rehabiliteringsprocessen som den enskilde önskar. Eget ansvar För att uppnå goda resultat i rehabiliteringsarbetet och arbetsanpassningen är det viktigt att den enskilde själv medverkar aktivt. Det är exempelvis angeläget att den enskilde lämnar de upplysningar som behövs och tillsammans med arbetsgivaren deltar i planeringen av lämpliga åtgärder. Det är också den enskilde som bör avgöra vilka personer som ska vara delaktiga i processen. Den enskilde bör i första hand vända sig till skyddsombudet för att få hjälp och stöd i processen. Om du anser dig vara i behov av rehabilitering och har varit sjukskriven i mer än fyra veckor, ska du själv lämna ett läkarutlåtande till Försäkringskassan. Läkarutlåtandet ska innehålla uppgifter om ditt behov av rehabilitering. Skyddsombudets/facklig företrädares ansvar Skyddsombud eller annan facklig företrädare är viktiga personer i arbetet, men bör enbart ställa upp om den drabbade medger/begär det. Personer i rehabiliteringssituationer befinner sig ofta i ett utsatt läge och vill inte alltid uppträda öppet med sina svårigheter. Det är därför viktigt att den enskilde själv så långt möjligt får avgöra vilka personer som ska vara insatta i ärendet. Skyddsombudet har exempelvis en viktig roll som stöd åt den enskilde i rehabiliteringen. Det är också viktigt att skyddsombudet kontrollerar att arbetsgivaren uppfyller de krav som ligger på honom och bevakar att rehabiliteringen är ändamålsenlig. Försäkringskassans ansvar Försäkringskassan kan själv ta initiativ till rehabilitering genom att kontakta arbetsgivare som inte lämnat in en rehabiliteringsutredning som borde ha gjorts. Försäkringskassan har ansvar för att upprätta en åtgärdsplan för den enskildes rehabilitering. Åtgärder som ingår i denna rehabiliteringsplan, såsom arbetsträning, kan också ge rätt till rehabiliteringsersättning som betalas ut av Försäkringskassan. I vissa fall kan Försäkringskassan ge bidrag till arbetshjälpmedel eller utbildning. 11. Arbetsskadeförsäkringen Om du skadas på arbetsplatsen eller på väg till eller från arbetet omfattas du av arbetsskadeförsäkringen. Anmälan av arbetsskada görs till Försäkringskassan (se nedan) som bedömer om en arbetsskada föreligger. Ersättning vid arbetsskada utbetalas av Försäkringskassan då en permanent inkomstförlust uppkommit med orsak av skadan. Med permanent inkomstförlust menas beviljande av förtidspension, nedsättning av arbetstid och byte av arbete som medför inkomstförlust, under förutsättning att förändringen orsakats av en arbetsskada. AkademikerUtbildning, oktober 2007 7 (12)
Ersättningen från arbetsskadeförsäkringen kompletteras genom den Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA, TFA-KL eller PSA) som de fackliga organisationerna och arbetsgivarna tecknat kollektivavtal om. Försäkringen administreras av AFA. Mer information och blanketter för ansökan om ersättning finns på www.afa.se. Kontakta ditt förbund, eller din försäkringsrådgivare om det finns en sådan på arbetsplatsen, för ytterligare information. Om du är anställd av ett företag som inte omfattas av kollektivavtal ska det framgå av ditt enskilda anställningsavtal vilka försäkringar som gäller. Kontakta ditt förbund för att få hjälp med villkoren i ditt anställningsavtal! När gäller arbetsskadeförsäkringen? Huvudregeln i arbetsskadeförsäkringen är att du är skyddad under och på väg till och från arbetet. Från det att du stiger över tröskeln i ditt hem till dess att du når din arbetsplats är du därför försäkrad, under förutsättning att du tar dig raka vägen mellan hemmet och arbetsplatsen. Försäkringen upphör att gälla om du uträttar ärenden eller av andra orsaker tar större eller längre omvägar på väg till eller från ditt arbete. Samma regel gäller även under lunchpauser. Du är därmed försäkrad på väg mellan arbetsplatsen och lunchstället, men däremot inte under tiden som du äter din lunch, detta även om lunchen intas i arbetsställets fikarum eller personalmatsal. Vad klassas som arbetsskada? En arbetsskada är en skada eller sjukdom som uppkommit genom olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. För att en skada ska klassas som arbetsskada är därför sambandet mellan den skadliga inverkan/olycksfallet i arbetet och skadans uppkomst avgörande. Sedan den 1 juli 2002 klassas en skada som arbetsskada om övervägande skäl talar för att skadan uppkommit till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. För skador som är anmälda före 1 juli 2002 måste det föreligga en hög grad av sannolikhet att den skadliga inverkan i arbetet givit upphov till skadan. Ett olycksfall är en skada som uppkommit i samband med en särskild händelse. För att ett olycksfall i arbetet ska föreligga får inte den aktivitet som förorsakat skadan ha pågått i mer än fem dagar, det kan till exempel röra sig om en tillfällig uppgift, och den skadliga inverkan måste ha ett naturligt samband med arbetsuppgifterna. Som arbetsskada klassas även färdolycksfall, d v s olycksfall som inträffar under direkt färd till eller från arbetet (se När gäller försäkringen), arbetssjukdomar och smittsamma sjukdomar. Arbetssjukdom Som arbetssjukdom räknas sjukdomar som uppkommit som resultat av skadlig inverkan i arbetet så som: Tungt eller ensidigt arbete Vibrationer och skakningar Buller Påverkan av olika ämnen (exempelvis lösningsmedel) Psykiskt påfrestande arbetsförhållanden Sjukdomar av psykisk och psykosomatisk natur som orsakats av företagsnedläggning, arbetstvist, bristande uppskattning av arbetsinsatser eller vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater räknas däremot INTE som arbetssjukdomar. Smittsamma sjukdomar En del smittsamma sjukdomar betraktas som arbetsskador förutsatt de omständigheter under vilka smittkontakten uppkommit. Smittsamma sjukdomar betraktas på detta sätt som AkademikerUtbildning, oktober 2007 8 (12)
arbetsskador om de uppkommit vid arbete inom sjukvården, vid behandling, vård eller omhändertagande av en smittförande person. Smittsamma sjukdomar som uppkommit som resultat av arbete i kontakt med smittsamma djur eller material vid laboratoriearbete och smittan uppkommit genom ett olycksfall på arbetsplatsen. De smittsamma sjukdomar som avses finns listade hos Socialstyrelsen. Anmälan av arbetsskada För Försäkringskassan blir en arbetsskadeanmälan ett ärende först då en inkomstförlust uppkommit som resultat av skadan. En arbetsskada kan dock resultera i inkomstförlust långt efter det att en olycka inträffat eller skadan uppstått. Men efter ett antal år kan det vara svårt för inblandade och vittnen att minnas omständigheterna kring händelsen iakttagelser som ofta är viktiga för bedömningen av arbetsskadeärendet. Anmäl därför en arbetsskada när den inträffar. Anmälan av arbetsskada görs till arbetsgivaren. Arbetsgivaren har ansvar för anmälan och därmed för att den blir inlämnad till Försäkringskassan. Arbetsgivaren är skyldig att göra detta. Observera att det inte är upp till arbetsgivaren att avgöra huruvida en arbetsskada föreligger eller om det är relevant att lämna in en arbetsskadeanmälan! Om arbetsgivaren inte fullföljer sin anmälningsskyldighet kan han dömas att betala böter. För att försäkra dig om att arbetsgivaren har uppfyllt sin plikt bör du själv kontrollera att anmälan har blivit inlämnad. Skyddsombudet ska skriva under anmälan som en garanti för att denne har fått kännedom om anmälan. Försäkringskassan skickar i sin tur en kopia av anmälan till Arbetsmiljöinspektionen. Till anmälan måste fogas ett läkarutlåtande med en utförlig beskrivning av sjukdomen eller skadan, dess uppkomst, orsak samt hur den påverkar arbetsförmågan. I Försäkringskassans utredning fastställs först om du utsatts för olycksfall eller skadlig inverkan och i nästa skede om det finns övervägande skäl som pekar på ett samband mellan skadan och den skadliga inverkan. I anmälan bör därför lämnas uppgifter som styrker arbetsskada och framför allt visar att skadan uppkommit som resultat av skadlig inverkan i arbetet. Det kan handla om foton eller videoupptagningar som visar arbetsställningar, beskrivningar av arbetssituation etc. Skyddsombud eller facklig företrädare kan hjälpa den arbetsskadade genom att: Hjälpa medlemmen med nödvändiga kompletteringar av anmälan. Hjälpa medlemmen med att begära anstånd för att komplettera föredragningspromemorian, d v s Försäkringskassans beslutsunderlag i ärendet och hjälp med att komplettera detta. Försäkringspromemorian ska delges den arbetsskadade två veckor innan ärendet ska behandlas. Hjälpa medlemmen att överklaga Försäkringskassans beslut. Överväga om ärendet bör behandlas centralt av den arbetsskadades fackliga organisation. AkademikerUtbildning, oktober 2007 9 (12)
12. Lagar, föreskrifter och sanktioner Om skyldigheter i enlighet med arbetsmiljölagen åsidosätts kan dom utfärdas för arbetsmiljöbrott, enligt brottsbalken. Straffbestämmelser som kan komma att tillämpas inom ramen för arbetsmiljöansvaret: Vållande till annans död Vållande till kroppsskada eller sjukdom Framkallande av fara för annan Allmänfarlig vårdslöshet Vårdslöshet med gift eller smitta, samt Arbetsmiljöbrott Straffansvar kan enbart bli aktuellt då avsiktlig handling eller oaktsamhet förelegat. Det ska ha varit möjligt att förutse händelsen. Exempel på oaktsamhet är att okvalificerade arbetstagare fått hand om kvalificerade uppgifter, genom felaktiga eller dåliga val av material, genom otillräcklig tillsyn eller felaktiga eller uteblivna instruktioner. Ansvariga för brott kan de komma att bli som: Utfört det olycks- eller olycksrisksframkallande arbetsmomentet Haft möjlighet att förutse, förebygga eller ingripa mot olyckan eller olycksrisken Haft befogenhet och skyldighet att enligt arbetsmiljölagen förebygga ohälsa eller olycksfall och åsidosatt dessa åligganden. Juridiska personer kan inte åläggas straffpåföljd vid brottslig verksamhet. Bolagens verkställande organ blir istället personligen ansvariga för arbetsmiljöbrott. Styrelseledamöter och verkställande direktörer är därför alltid huvudansvariga för att arbetsmiljölagarna följs inom verksamheten. Arbetsgivaren kan dock delegera sitt arbetsmiljöansvar till chefer på olika nivåer i organisationen som på detta sätt blir ställföreträdare för arbetsgivaren för en del av verksamheten. Att det arbetsrättsliga ansvaret har delegerats ner i organisationen medför dock inte att det straffrättsliga ansvaret följer med. Vem som har det arbetsrättsliga ansvaret har stor betydelse för var straffansvaret kommer att placeras, men straffansvaret fastställs i domstol. Förutsättningarna för ansvarsfördelning och delegeringen av det arbetsrättsliga ansvaret, med fokus på förutsättningarna att faktiskt kunna utöva detta ansvar avgör var straffansvaret kommer att läggas. Den vanligaste påföljden vid arbetsmiljöbrott är dagsböter, men fängelse, skyddstillsyn och villkorlig dom kan också utdömas, liksom skadeståndsansvar. Huvudregeln i det senare fallet är att arbetsgivaren är skyldig att ersätta person- eller sakskada som hans arbetstagare vållat genom oaktsamhet i tjänsten. Arbetsmiljölagen Arbetsmiljölagen, AML (SFS 1977:1160), utgör grunden för regelsystemet kring arbetsmiljön. Den fastställs av riksdagen och beskriver vad som gäller för miljön på arbetsplatsen. Lagens ändamål är att säkerställa en arbetsmiljö som inte utsätter arbetstagare för ohälsa eller olycksfall och som är tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och AkademikerUtbildning, oktober 2007 10 (12)
tekniska utvecklingen i samhället, samt att främja att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen fastställer ansvarsförhållandena för arbetsmiljön, men innehåller mycket få bestämmelser som direkt medför straffpåföljder. Arbetsmiljölagen ger istället ramen för de föreskrifter som utfärdas av Arbetsmiljöverket. (se vidare Arbetsmiljöföreskrifter) Enligt arbetsmiljölagen har även Arbetsmiljöinspektionen rätt att utfärda förelägganden och förbud beträffande en viss arbetsplats. Arbetsmiljöföreskrifter Arbetsgivaren har som arbetsmiljörättsligt ansvarig skyldighet att följa Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Dessa föreskrifter kan delas in i kategorier beroende på deras juridiska status. Föreskrifterna kan vara: Direkt straffsanktionerade Sanktionsavgiftsbelagda Bindande, samt Rekommendationer Direkt straffsanktionerade föreskrifter måste arbetsgivaren följa. Underlåtelse att följa dessa är ett brott och därmed straffbart. Detta oavsett vilka följder underlåtelsen får eller inte får. Vanligtvis handlar de straffsanktionerade föreskrifterna om farliga ämnen, processer och arbetsmetoder. Att inte följa en sanktionsavgiftsbelagd föreskrift medför skyldighet att betala en avgift som är fastställd av Arbetsmiljöverket. Dessa föreskrifter berör ofta regler och krav på kontroll, provning, tillstånd och godkännanden. Bindande föreskrifter innehåller inga sanktioner, men arbetsgivaren är trots detta skyldig att följa föreskrifterna i sin helhet. En stor del av Arbetsmiljöverkets föreskrifter finns inom denna genre. Bindande föreskrifter är ofta oerhört detaljerade och berör hur skyddet kring exempelvis maskiner och annan utrustning ska utformas, liksom den fysiska omgivningen och användandet av personlig skyddsutrustning. Förordningen om det systematiska arbetsmiljöarbetet, arbetsbelastningsrisker och kränkande särbehandling är andra bindande förordningar. Allmänna råd och rekommendationer från Arbetsmiljöverket är inte bindande men ofta direkta råd om hur en bindande eller straffsanktionerad föreskrift ska tillämpas. Syftet med dessa är att ge arbetsgivaren stöd i utövandet av arbetsmiljöansvaret. Speciallagstiftning Vid sidan av brottsbalken, arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter finns en rad speciallagar som rör arbetsmiljön. Arbetsgivaren är skyldig att känna till och följa även dessa lagar. Exempel på speciallagar som rör arbetsmiljön är: Arbetstidslagen Semesterlagen Miljöbalken Plan- och bygglagen AkademikerUtbildning, oktober 2007 11 (12)
Kungörelsen om elektriska starkströmsanläggningar Förordningen om explosiva och brandfarliga varor Arbetsmiljöinspektion Arbetsmiljöverket har enligt Arbetsmiljölagen befogenhet att genomföra inspektioner av arbetsplatser och utfärda inspektionsmeddelanden som innehåller åtgärder som det åligger arbetsgivaren att vidta. Arbetsmiljöinspektionen har till uppgift att kontrollera att arbetsgivare lever upp till de krav som ställs i Arbetsmiljölagen och i de föreskrifter som Arbetsmiljöverket utfärdar. Om Arbetsmiljöinspektionen inte kan få en arbetsgivare att rätta till brister i arbetsmiljön på frivillig väg finns flera sanktionsmöjligheter. Om arbetsgivaren inte följer de krav som påtalats i inspektionsmeddelandet kan Arbetsmiljöverket förbjuda en viss verksamhet eller förelägga arbetsgivaren att rätta till de brister i arbetsmiljön som beskrivits i inspektionsmeddelandet. Till ett sådant föreläggande eller förbud kan Arbetsmiljöverket även foga ett vitesbelopp. AkademikerUtbildning, oktober 2007 12 (12)