Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, av 0 ARBETSTERAPIPROGRAM BÄCKENFRAKTUR ARBETSTERAPIENHETER VID GÄLLIVARE, PITEÅ OCH SUNDERBY SJUKHUS
Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 2 av 0 Inledning Ett arbetsterapiprogram ska vara en beskrivning av utredningar, interventioner (åtgärder) och utvärderingar för en grupp patienter. Arbetsterapiprogrammet baseras på en eller flera arbetsterapimodeller för praxis. Detta specifika arbetsterapiprogram är utarbetat för arbetsterapeuter och arbetsterapibiträden. Syftet är att inom länet ge likartade utredningar, interventioner och utvärderingar till patienter som drabbats av bäckenfraktur. Arbetsterapiprogrammet grundar sig på ett generellt program (Sunderbyn, 2009). Teoretisk utgångspunkt är Occupational Intervention Process Model (OTIPM) (Anne Fischer, 997a, 998, 2009; Fisher & Nyman, 2007). Enheterna har stöd i den dagliga verksamheten av Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 982:763), Socialstyrelsens föreskrifter; God vård om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (2006), Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters (FSA) Etiska kod (2005) samt av FSA:s kvalitetspolicy (2004). Enheterna har även andra teoretiska referensramar som grund i verksamheten. Detta specifika arbetsterapiprogram kommer att revideras årligen. Bakgrund Bäckenfrakturer kan indelas i lågenergiskador (fall i samma plan) och högenergiskador (fall från höjd, trafikolyckor). Lågenergiskadorna är ofta sprickor som endast behöver smärtlindring medan högenergiskadorna kan vara livshotande och ofta kräver operation. Acetabulumfrakturer förekommer ofta vid svåra bäckenskador men kan också vara isolerade. Frakturerna kan behandlas konservativt eller genom operation, då vanligtvis på annat sjukhus. Patienter med lågenergiskador i bäckenet mobiliseras direkt med gånghjälpmedel och behöver vanligtvis sjukhusvård under några dagar då rörelse- och belastningssmärtorna är som svårast. Efter 3-4 veckor brukar frakturerna ge ganska måttliga smärtor men de flesta kan behöva gångstöd ytterligare en tid. Högenergiskador med ringa felställning är i regel stabila och behandlas bäst konservativt. Patienten kan då mobiliseras så snabbt som smärtan tillåter. Vid större felställningar i bäckenringen eller acetabulum är stabilisering i regel nödvändig, oftast med intern fixation (Lindgren & Svensson, 2007). Restriktioner Operatören anger gällande restriktioner. Vid större felställningar kan dessa vara ingen eller endast partiell belastning av den affekterade sidan vid gång och/eller sittande och liggande samt begränsad flexion i höften.
Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 3 av 0 Karaktäristiska problem Karaktäristiska aktivitetsproblem för denna patientgrupp kan vara nedsatt förmåga att klara delar i p-adl som; överflyttning i/ur säng, att sitta på stol, eller säng, att böja sig vid av- och påklädning samt att förflytta och placera sig, klara toalettbesök, att transportera och nå föremål. Patienten kan även ha svårigheter att orka genomföra olika uppgifter på grund av smärta och nedsatt allmäntillstånd. Om restriktioner gällande belastning eller rörelse föreligger innebär det ett ytterligare förändrat aktivitetsutförande. Andra faktorer som tidigare sjukdomar och förvirringstillstånd kan påverka rehabiliteringen (Lindgren & Svensson, 2007; Pedretti, 996). Kontaktorsak Stående förfrågan finns från patientansvarig läkare på ortopedavdelning. Medicinsk anamnes, intagningsorsak, diagnos och eventuella restriktioner fås via patientliggaren i VAS och/eller sjuksköterska på avdelningen. Arbetsterapeutiska åtgärder påbörjas så snart som möjligt. Presentation och information om arbetsterapi Vid första mötet mellan arbetsterapeut och patient och/eller anhöriga/närstående påbörjas utvecklingen av en terapeutisk relation. Denna relation fördjupas under processens gång. Effektiv problem- och målformulering samt åtgärder kräver ett väl utvecklat samråd mellan arbetsterapeut och patient (Fischer, 997a, 998, 2009; Fisher & Nyman, 2007). Även i FSAs etiska kod (2005) fastslås att arbetsterapi skall utgå från patientens egna önskemål och behov, att arbetsterapeuten ska utforma ett individuellt åtgärdsprogram där patienten medverkar och att anhöriga/närstående ska göras delaktiga i behandlingen. Vad Arbetsterapi är till för patienter som har svårigheter att klara sina vardagliga sysslor. Vi arbetar med praktiska problem inom personlig vård, boende, fritid, arbete och studier. Våra åtgärder är inriktade på att träna förmåga, anpassa omgivningen eller lära in nya sätt att utföra dagliga sysslor. Det kan också innebära att prova ut hjälpmedel. Hur Arbetsterapeuten träffar patienten på avdelningen. Patienten får muntlig information om de vanligaste arbetsterapeutiska åtgärderna. Mål Patienterna ska ha fått information om arbetsterapi
Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 4 av 0 Utredning Vad Identifiera för patienten meningsfulla prioriterade aktiviteter där aktivitetsutförandet upplevs som, eller kan, vara ett problem. Problemen/svårigheterna kan finnas i miljön, i uppgiften eller hos personen. I miljön kan det handla om svårigheter både i den fysiska och/eller den sociala miljön. I uppgiften kan det handla om svårighetsgrad, kulturella skillnader och vilka verktyg och material som används. Hos personen kan det handla om värderingar, vanor, roller, fysiska och psykiska funktioner, enligt de tio dimensionerna (Fisher, 997a, 998, 2009; Fisher & Nyman,2007). Identifiera aspekter som stödjer respektive begränsar aktivitetsutförandet. Problemformulering Klarlägg och tolka möjliga orsaker till problem i aktivitetsutförandet. Hur Intervju med patienten och/eller anhöriga/närstående sker utifrån: ADL- taxonomin (Törnquist & Sonn, 997, 200). Ostrukturerad intervju Befintlig dokumentation Instrument som används vid bedömning av utförandet i aktiviteter där det framkom att personen och/eller dennes anhöriga upplevde som problem. ADL-taxonomin (Törnqvist & Sonn, 997, 200) AMPS (Assessments of Motor and Process Skills) (Fisher, 997b) Sunnaas ADL-index (Olsson & Tervald, 989) Icke formaliserade bedömningar Begrepp för analys av aktivitetsutförandet kan tas från olika referensramar exempelvis från Model of Human Occupation, (Kielhofner, 2009). Denna innefattar bl.a Biomekanisk modell och Kognitiv-perceptuell modell. A model of Human Occupation används eftersom den belyser människan som ett öppet system där värderingar, vanor och aktivitetsutförande påverkar och påverkas av dennes omgivning. Eftersom omgivningen innehåller både krav och möjligheter så kan oordning i systemet orsaka komplexa aktivitetsproblem. Principer från biomekanisk modell används när patientens aktivitetsproblem orsakas av muskeloskeletala eller hjärt/kärlsjukdomar. Om ett problem föreligger i aktivitetsutförandet, klarläggs och tolkas möjliga underliggande orsaker. Orsakerna kan återfinnas i de tidigare beskrivna
Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 5 av 0 dimensionerna i miljön, uppgiften och/eller personen. Kompletterande utredningar utförs vid behov. Sammanfattning av aktivitetsutförandet diskuteras med patienten och/eller närstående där det i samråd fastställs om problem föreligger. Behovet av fortsatta arbetsterapeutiska åtgärder bedöms. Dokumentation av utredning sker i patientjournal. Vad Hur Mål Målformulering då det är möjligt Målet formuleras tillsammans med patienten och/eller anhöriga /närstående i de aktiviteter som definierats som problem. Dokumentation av målformulering sker i patientjournal. Patientens samverkan dokumenteras. Om inte samråd skett anges orsaken. Vad Hur Intervention Kompensatorisk modell och modell för aktivitetsträning kan användas. Modell för kompensation: Lära ut alternativa eller kompensatoriska strategier. Förändra sättet att utföra aktivitet samt ändra i den fysiska och /eller sociala miljön. Utprovning av hjälpmedel. Innefattar även konsultation och pedagogiska metoder relaterade till anpassade aktiviteter. Modell för aktivitetsträning: Träna att utföra aktiviteten som tidigare. Träningen sker om möjligt direkt i aktivitet med eller utan anpassning av aktivitetens svårighetsgrad. Innefattar även konsultation och pedagogiska metoder relaterade till aktiviteter för att återfå eller utveckla aktivitetsförmåga. Klienten ges möjlighet att diskutera tänkbara strategier och sedan praktiskt utföra dessa på egen hand. Exempel på interventioner utifrån ovanstående modeller: P-ADL aktiviteter De aktiviteter som patienten initialt har svårt att utföra eller är begränsade att utföra pga restriktioner kan i vissa fall kompenseras med ett ändrat tillvägagångssätt eller hjälpmedel, t ex rullstol, duschstol, toalettstolsförhöjning, sängklossar, förhöjningsdyna, griptång och strumppådragare. Dessa hjälpmedel utprovas för att minska belastning under läkningsprocessen, motverka smärta och därmed öka patientens möjligheter att komma igång snabbare med vardagens aktiviteter.
Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 6 av 0 Överflyttning tränas från säng, stol/rullstol och toalett. Vid behov används förhöjningshjälpmedel. Vid uppresning ur säng instrueras patienten att flytta i sidled, ta stöd av armarna och föra benen över sängkanten. Patienten uppmanas att ej använda dävert. Första tiden sker uppresningen vanligtvis med assistans. Vid uppresning från sittande till stående och omvänt, instrueras patienten att ta hjälp av armstöd eller gånghjälpmedel vid behov. Om restriktioner föreligger beträffande belastning eller flexion så instrueras patienten att utföra överflyttningar med ett anpassat tillvägagångssätt eller med överflyttningshjälpmedel. Detta utförs med minskad eller ingen belastning och/eller tillåten flexion i höften. Behov kan finnas av avlastning i sittande och liggande. Exempelvis kan säng eller ev rullstol/hygienstol anpassas med en kil som placeras under affekterade sidan. På/avklädning av byxor, strumpor och skor tränas i sittande eller stående om behov finns. Eventuellt kan påklädningshjälpmedel behöva användas. Vid påtagning av byxor instrueras patienten att klä den affekterade sidans ben först och omvänt vid avklädning. Vid påtagning av strumpor instrueras han/hon att böja sig mot foten, sätta upp foten på en stol eller en pall, alternativt sitta med benen i sängen. Vid av/påtagning av skor rekommenderas långt skohorn vid behov. Vid begränsningar vad gäller flexion i höften kan patienten vara i behov av personlig hjälp vid av/påklädning av nedre extremiteter. Personlig hygien Vid daglig hygien kan patienten stå eller sitta vid tvättfatet. Tvättlapp kan med fördel användas vid svårigheter/restriktioner vad gäller att flektera i höften. Vid dusch står eller sitter patienten. Om det finns begränsningar vad gäller att nå nedanför knäna används borste med långt skaft eller griptång med tvättlapp. För att torka underben/fötter kan stort badlakan/griptång användas. Halkmatta rekommenderas. Om patienten har restriktioner gällande flektion i höften och belastning i stående utprovas mobil hygienstol med justerbart ryggstöd som möjliggör för patienten att kunna sitta med rekommenderad flexion i höften. Toalettbesök Patienten kan ta stöd av rollator eller armstöd för att kunna dra ned/upp byxor. Vid svårigheter att nå och torka sig i sittande instrueras patienten att stå upp vid detta moment. Toalettförhöjning med armstöd kan användas vid behov. Vid restriktioner; se ovan (Personlig hygien). Resor Patienten instrueras och informeras om tillvägagångssätt vid i/urstigning samt sittande i bil, vid svårigheter/restriktioner gällande höftflexion. Denne rekommenderas att sätta sig med ryggen mot förarsidan, luta överkroppen bakåt och därefter lyfta in benen i bilen. Utförandet underlättas om man sätter sig i framsätet, skjuter bilstolen långt bak och vinklar ryggstödet bakåt. Förhöjningsdyna kan med fördel användas.
Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 7 av 0 I-ADL aktiviteter Köksaktivitet Patienten rekommenderas att ta hjälp för att flytta om i köksskåp för att underlätta aktivitetsutförandet om flexion i höften är ett hinder. Griptång kan användas vid behov för att nå. Träning i praktisk situation i kök utförs om behov finns och möjlighet ges. Om patienten har rollator, informera patienten att den kan användas för att växla mellan sittande och stående aktivitet samt för att kunna transportera föremål. Bädda säng informera patienten om annat tillvägagångssätt vid behov, att lägga lakanet tvärs över sängen (vid dubbelsäng). Griptång kan användas för att nå. Tvätt Vid behov rekommenderas patienten att ta hjälp första tiden eftersom aktiviteten medför många moment som innebär stor ansträngning. Informera om lämpligt tillvägagångssätt om patienten har begränsningar gällande belastning och rörelse. Griptång kan användas för att plocka i/ur tvättmaskin. Tvättkorgen kan placeras på en hög pall. Inköp Rekommendera patienten att ta hjälp med inköp första tiden. Efter en tid kan rollator ev användas för att transportera varor. Städning Patienten rekommenderas att ta hjälp med städning första tiden eftersom aktiviteten medför många moment som innebär stor ansträngning. Om patienten har önskemål och förmåga att städa själv informeras om alternativa tillvägagångssätt och lämpliga redskap för att underlätta i aktivitetsutförandet. Utvärdering Utvärdering av genomförda åtgärder innefattar åtgärdsresultat, måluppfyllelse, kvarstående behov, vidare planerade åtgärder och rekommendation. Vad Utvärdering görs om möjligt tillsammans med patienten och/eller anhöriga/närstående utifrån de mål som tidigare angivits. I sjukhusmiljö med tillgång till hjälpmedel och öppna ytor klarar ofta patient med bäckenfraktur överflyttningar, förflyttningar och övrig personlig vård på ett säkert sätt. Eftersom hemmiljön ofta ställer högre krav på aktivitetsutförande och vårdtiden är kort behöver en del patienter fortsatta insatser av arbetsterapeut inom primärvård eller kommun för att öka sin aktivitetsförmåga i hemmiljö. Hur Utvärdering av uppsatta aktivitetsmål görs i form av intervju/bedömning för att se om aktivitetsförmågan förbättrats. Dokumentation av utvärdering sker i patientjournalen.
Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 8 av 0 Vad Hur Samverkan Rapportering i vårdkedjan. Vid behov av uppföljning eller fortsatta åtgärder i vårdkedjan ska samverkan ske för att åstadkomma kontinuitet för patienten. Arbetsterapeuten bedömer behovet tillsammans med patienten. Evidens, nationella riktlinjer etc. I syfte att få bästa möjliga bevis för åtgärderna beskrivna i dokumentet har evidens sökts I vetenskapliga artiklar och facklitteratur samt skriftlig och beprövad erfarenhet nationellt inom arbetsterapi ortopedi. Dokumentet baseras på SOSFS 2005:2
Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 9 av 0 Referenser Fisher, A.G. (997a). An expanded rehabilitative model of practice. In A.G. Fisher, Assessment of Motor and Process Skills (2 nd ed.). Fort Collins, CO: Three Star Press. Fisher, A.G. (997b). Assessment of Motor and Process Skills (2 nd ed.) Fort Collins, CO: Three Star Press. Fisher, A.G. (998). Uniting Practice and Theory in an Occupational Framework. American Journal of Occupational Therapy 52, 509-52. Fisher, A.G (2009). A model for planning and implementing topdown, clientcentered, and occupation- based occupational therapy interventions. Ft. Collins CO: Three Star Press. Fisher, A.G., & Nyman, A. (2007). OTIPM: en model för ett profesionellt resonemang som främjar bästa praxis I arbetsterapi.(fou rapport 2007) [ A model for professional resoning that promotes best practice in occupational therapy]. Nacka, Sweden : Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter Fugl-Meyer, A.R., Bränholm, I-B., & Fugl-Meyer, K.S. (99). Hapiness and domain-specific life satisfaction in adult northen Swedes. Clinical Rehabilitation. 5: 25-33. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters Publikationer. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2004). FSAs kvalitetspolicy- grunden för en ständig förbättring av den arbetsterapeutiska verksamheten, version 3, rev 2004. Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), (SFS 982:763). Kielhofner, G. (2009). Conceptual Foundations of Occupational Therapy. (3 rd ed). Philadelphia: F A Davis. Kielhofner, G. (2008). A Model of Human Occupation: Theory and application. (3 rd ed.). Baltimore: Williams & Wilkins. Lindgren, U., & Svensson, O. (2007).. Stockholm: Liber AB. Olsson, B-L., & Tervald, B. (989). Sunnaas ADL-index. En kritisk granskning. Fördjupningskurs i arbetsterapi, 20 poäng. Vårdhögskolan Örebro, Institutionen för arbetsterapi.
Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 0 av 0 Pedretti, L-W. (996). Occupational Therapy Practice Skills for Physical Dysfunctions. Mosby-Yearbook, Inc. Socialstyrelsen [SOSFS 2005:2]. (2006). God vård- om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Bohus: Ale Tryckteam AB. Törnquist, K., & Sonn, U. (200). ADL-taxonomi en bedömning av aktivitetsförmåga. Nacka: Förbundets Sveriges Arbetsterapeuter.