FLORA- OCH FAUNAVÅRD 29 april 2014 EN DAG VIL VI HÖRA: Det gjorde ni bra! Program och sammanfattningar
Moderator: Göran Rosenberg journalist och författare 09.00 Välkommen och nytt från ArtDatabanken Lena Sundin Rådström chef ArtDatabanken SLU 09.20 Regeringens miljöpolitik Regeringens proposition om biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Utfrågning av miljöministern. Lena Ek miljöminister 10.00 ArtDatabankens naturvårdspris delas ut 10.10 Kaffe och frukt 10.50 Naturens hälsokontroll Rapporteringen till EU enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet utvärderarar bevaradestatusen för ett urval arter och naturtyper. Hur är det i Sverige vad har hänt och hur ser framtiden ut? Wenche Eide ArtDatabanken SLU 11.50 Lunch Källor på skrivbordet Hur man med fantasi kan kombinera data och nå ett steg längre. Magnus Martinsson Länsstyrelsen Gotland Att pricka linjen Sällsynta naturtyper är svåra att inventera. Med ny teknik har Life+ projektet MOTH inventerat havsstränder från norr till syd, öst och väst. Nu finns landstäckande data som inte har fångats in tidigare! Åsa Hagner Institutionen för skoglig resurshushållning SLU Schrödingers buskmus Trots att vi vet mycket om utbredning kan en del arter vara svåra att förutsäga var de finns. Om problemen att rapportera om en art som beter sig som en riktig doldis. Pavel Bína ArtDatabanken SLU Staffan Lindberg artist, musiker och artbefrämjare bjuder under dagen på underhållning med stor genetisk variation. Under året har han kåserat i P1:s träskradioprogram Naturmorgon och har där tagit upp brännande ämnen som mårdarnas dåliga bordsskick och rovfåglarnas tilltagande slapphet. Och han är inte främmande för att hacka på fler arter under konferensen. 2
13.10 Hur rött blir grönt Vi har resultaten från rapporteringen av artikel 17 och går nu vidare. Vilka planer har sektorsmyndigheterna för hur gynnsam bevarandestatus, GYBS ska uppnås och när? Skog Håkan Berglund ArtDatabanken SLU och Johan Wester Skogsstyrelsen Hav Mona Naeslund ArtDatabanken SLU och Björn Sjöberg Havs- och vattenmyndigheten Odlingslandskapet Anders Jacobson ArtDatabanken SLU och Olof Johansson Jordbruksverket 14.40 Kaffe och kaka 15.10 En ros är en ros är en ros Natur, miljö eller grön infrastruktur begreppen för det vi vill vårda i vår omvärld har skiftat genom åren. Men spelar det någon roll vad vi kallar det vi gör? En reflektion över begrepp, betydelser och historia. Jenny Beckman Uppsala universitet vetenskapshistoriker 15.25 Vitrygg och ägrett tillstånd och trender i Sveriges fågelfauna Ett fågelperspektiv på svensk natur. Mikael Svensson ArtDatabanken SLU 15.40 God kunskap för diagnos och rätt behandling Gemensamma utmaningar för att nå gynnsam bevarandestatus. Mark Marissink Naturvårdsverket 16.00 Möjlighet till förändring Miljöfrågor har aldrig haft så hög status som nu. Politiker i Sverige, EU, FN slår fast vackra mål. Ändå går det ofta åt fel håll. Är det möjligt att förändra? Och vem ska i så fall göra det? Maria Wetterstrand debattör och skribent 16.30 Slut 3
Välkommen och nytt från ArtDatabanken Lena Sundin Rådström chef ArtDatabanken SLU För andra gången har Sverige nu bedömt bevarandestatusen för de 164 arter och 89 naturtyper som vi genom EU-samarbetet har åtagit oss att bevara. För att lättare kommunicera resultaten från rapporteringen enligt Art- och habitatdirektivet 2013 har ArtDatabanken sammanställt materialet i en tryckt rapport. Vi har också slutfört Sveriges första rapportering enligt EU s Fågeldirektiv. Där görs ingen bedömning av tillståndet men vi redovisar förändringar i populationsstorlek och utbredningsområde för ca 250 fågelarter. Resultaten av rapporteringarna utgör en naturens hälsokontroll och en temperaturmätning av tillståndet för den biologiska mångfalden. Flora- och faunavård 2014 handlar om detta och vad vi gör för att förbättra situationen. Rödlistan är en annan viktig statusrapport och just nu arbetar över 100 personer med 2015 års rödlista. Redan sommaren 2014 kommer en preliminärversion att offentliggöras digitalt. Då är det möjligt att faktamässigt kommentera den preliminära bedömningen. Rödlistade arter finns i alla miljöer. Vi publicerar nu en analys om de drygt 270 rödlistade arter som är knutna till sötvattensstränder. De främsta hoten utgörs av vattenreglering och igenväxning. Naturligare variationer i vattenstånd och utökad hävd är angelägna naturvårdsåtgärder. Rapporten är tillgänglig via ArtDatabankens hemsida. Under året arbetar ArtDatabanken med ett viktigt uppdrag för Skogsstyrelsen. Syftet är att tillgängliggöra information om skogslevande rödlistade arter på ett sätt så att vi underlättar för skogsägare att göra åtgärder och ta hänsyn för bevarande av arterna. En förenkling som förhoppningsvis kommer at göra stor nytta. I höstas publicerades Nationalnyckelvolymen Tagghudingar svalgsträngsdjur. För första gången finns nu alla drygt 75 svenska arter av dessa havslevande skönheter presenterade i en bok. Årets utbildningsinsatser inom Svenska artprojektet har hittills fokuserat på artbestämning av just tagghudingar och svalgsträngsdjur. Nationalnyckeln har också publicerat en bestämningsnyckel till alla svenska familjer av havsborstmaskar. Vi slutför nu den tredje volymen om bladmossor: Skirmossor-baronmossor som publiceras 2014. Det blir den sista volymen i boverket med nuvarande upplägg. Enligt regeringens beslut och neddragning satsar vi nu på digital kunskapsspridning. Vi utvecklar en digital bestämningsnyckel samt nya arbetssätt och former för att ta fram informationen. Systemet testas med en mindre grupp spindlar för att sedan succesivt fyllas på med nya artgrupper anpassat efter kunskapsläge och behov. Det övergripande uppdraget för Svenska artprojektet kvarstår, dvs. att kartlägga den biologiska mångfalden. Det finns ett stort behov att tillgängliggöra fakta och data som kan bidra till att uppfylla nationella och internationella mål för ekosystem och biologisk mångfald. För att uppfylla regeringens direktiv och underlätta anpassningen av vår verksamhet har ArtDatabanken sett över de långsiktiga målen för Svenska artprojektet. Under 2013 har fortsatt stöd till taxonomisk forskning och inventering samt till landets biologiska samlingar beslutats. En effekt av regeringens minskade anslag till Svenska artprojektet har dock gjort att stödet till samlingarna minskat med 25% för perioden 2014 2016. Förra sommarens mycket uppskattade mobilapp, Fisknyckeln, för artbestämning av fiskar utökas nu och till sommaren kan ytterligare 150 arter bestämmas. Fisknyckeln är framtagen av Sportfiskarna i samarbete med Svenska artprojektet och Nationalnyckeln. 4
ArtDatabanken vid SLU är ett kunskapscentrum för Sveriges arter och naturtyper. Mycket handlar om expertstöd, rådgivning och miljöanalys. Men även forskningsdelen på ArtDatabanken växer. Mest aktuellt just nu är vår forskning kopplat till de skogliga konsekvensanalyser som Skogsstyrelsen tar fram (prognoser för skogens utveckling utifrån olika scenarier av bl.a. skogspolitik). Kopplat till det ska vi modellera och forska på bl.a. arters utbredning och dynamik. Artportalen har med åren blivit allt mer viktig för svenskt naturvårdsarbete. Citizen science är på frammarsch och kommer att spela en allt större roll. Första delen av nya Artportalen kom 2013. Nästa steg är att till sommaren släppa de delar som inkluderar småkryp och marina evertebrater. Förutom att utveckla de tekniska lösningarna för att nå slutmålet med en komplett Artportal (även fåglar), arbetar vi aktivt med säkerheten och att förbättra informationen om Artportalen och användningen av dess data. De ideella föreningarnas insatser är ovärderliga för utveckling, validering och rapportering av fynddata ju fler fynd, desto större naturvårdsnytta. Under 2013 kom det in 4 525 162 nya fynduppgifter till Artportalen. I sommar blir det enklare att rapportera grodor och kräldjur. I samarbete med Naturskyddsföreningen testar vi nu Artportalens webbtjänster/apier genom att ta fram en mobilapp för rapportering. Detta är en del i arbetet med att, parallellt med det väletablerade floraväkteriet, bygga upp faunaväkteriet i Sverige. Data från väkterierna förs fortlöpande över till Artportalen, för gemensam tillgänglighet. ArtDatabanken samordnar sedan några år tillbaka projektet Svenska LifeWatch som ska göra data om biologisk mångfald tillgängligt för både forskning och naturvård. I slutet av 2013 lanserades Analysportalen som erbjuder ett enkelt och smidigt sätt att nå data i Svenska LifeWatch. Här kan man söka, filtrera, visualisera och ladda hem data från alla de datakällor som ingår i infrastrukturen. Analysportalen är i drift och kompletteras successivt med nya funktioner och mer data. 5
Naturens hälsokontroll Wenche Eide ArtDatabanken SLU Sverige har en skyldighet att bevara de arter och naturtyper som omfattas av EU:s habitatdirektiv. I juni 2013 rapporterades bevarandestatusen för 164 arter/artgrupper och 89 naturtyper. För varje art och naturtyp har fyra parametrar bedömts och en sammanvägning av dessa har gjorts. Utbredningsområde och framtidsutsikter har bedömts för såväl arter som naturtyper. För arterna ingår populationsstorlek samt storlek och kvalitet på artens livsmiljö, medan förekomstareal och kvalitet ingår i utvärderingen av naturtyperna. Utvärderingen har gjorts för tre biogeografiska regioner (alpin, boreal och kontinental) samt två marina regioner (marin atlantisk och marin östersjö). I tillägg redovisades Natura 2000-områdenas bidrag till bevarandestatusen. Resultaten bekräftar mönstren i flera internationella och nationella utvärderingar vi når inte målen, och vi förmår inte hejda förlusten av biologisk mångfald i tillräckligt snabb takt. Dock, genom EU-samarbetet har arbetet med uppföljning, utvärdering och målstyrning av naturvården förstärkts. Det gör att vi ökar chanserna att prioritera åtgärder rätt och därmed förbättra statusen. I tillägg behöver medvetenheten om vem som ansvarar för naturvård och hänsyn i vardagslandskapet ökas, så att det redan existerande och fördelade ansvar tas på allvar. Därutöver är skyddet av tillräckliga arealer av de mest värdefulla områdena, och sammanlänkandet av dem till ett fungerande nätverk, avgörande. Jämfört med rapporteringen 2007 har vi ett förbättrat underlag för flera arter och naturtyper och den nationella och regionala miljöövervakningen, riktade inventeringar och ideellt insamlade data är avgörande för att kunna göra denna återkommande temperaturmätning. ArtDatabanken riktar ett varmt tack till alla som bidragit med sin kunskap. 6
Att pricka linjen! Åsa Hagner Institutionen för skoglig resurshushållning SLU Inför Artikel 17-rapporteringen har de rikstäckande inventeringarna Riksskogstaxeringen och NILS samlat uppgifter om de vanligaste Natura-naturtypernas arealer, utbredning och status. Men en bara bråkdel av de ca 50 000 provytor som på en 5-årsperiod fältbesöks träffar kuststränder! Därför blir uppgifterna för kustnaturtyper väldigt osäkra från dessa inventeringar. Inom ramen för Life+ projektet MOTH ingår att, baserat på stickprovsmetodik, designa en rikstäckande inventering av havstränder. I uppdraget ingår att samla in uppgifter även för vissa andra, men strandnära Natura-naturtyper. Vi använder en så kallad två-fas metodik för att bestämma var vi skall samla data. Först flygbildstolkar vi och delar in tolkningsklasser, och sedan kan vi koncentrera fältinventeringen till de klasser där vi vill ha information. Lantmäteriet låter flygfotografera Sverige årligen i ett bestämt mönster som följer SWEREF. Havstränderna finns i de 3021 5x2,5km-rutor där hav möter land! Bland dessa har vi med en slumpvis vald start valt ut 250 st rutor, varav 50 st inventeras årligen, jämnt fördelat längs kusten. På fem år skall alla rutor vara inventerade. För att slumpmässigt välja vilka stränder vi skall inventera läggs ett bikakemönster av 300 st linjer över flygbilden. Där en linje korsar hav och land markerar tolkaren punkten som utgör starten på den inventeringstransekt som sträcker sig från medelvattenlinjen och upp dit stranden slutar. Tolkaren bedömer om stranden är naturlig eller konstruerad, och om det finns bryggor eller bebyggelse i närheten. Man bedömer vilket substrat som dominerar, strandens längd och lutning, vilken vegetationen är och om där finns driftvallar i transekten. Även miljön som finns närmats ovanför stranden bedöms, om det finns dyner, landhöjningsskog, havsklippor eller stenoch grusvallar. Från urvalsklasser baserade på tolkningen har vi sedan bestämt hur många transekter som skall fältinventeras, medan slumpen avgör exakt vilka som väljs. Med hjälp av data från fältinventeringen kan vi se hur många av stränderna som även möter de kriterier som finns för att klassa dem till en specifik Natura-naturtyp. 7
Schrödingers buskmus Pavel Bína ArtDatabanken SLU Buskmusen förekommer med en vit utbredning i östra Europa samt Sibirien och med en isolerad utbredning i nordvästra samt centrala Europa. I Sverige har den under senaste decenniet observerats i tre huvudområden i Västergötland (Falköpingstrakten), Bergslagen (Närke, Värmland, Västmanland, Dalarna) och norra Jämtland (Frostviken). Det norra området ligger väldigt isolerat från de andra och lokalerna skiljer sig även vad gäller biotoperna. Artens val av biotop i övrigt varierar i södra Sverige har den t.ex. observerats i skiftande miljöer från skogsmark till öppna marker (åkrar och myrar) medan i norra Sverige i fjällbjörkskog, ofta i sydlägen. För att förbättra kunskapen om framförallt artens utbredning föreslogs under 2013 en engångsinsats i form av inventering. Målet var också att inventeringen skulle bidra till fördjupad kännedom om artens livsmiljö. Resultaten skulle användas för planering av biogeografisk uppföljning samt även kunna bli underlag för en långsiktig ideell övervakning inom Faunaväkteriet. Syftet med inventeringen var att i första hand förbättra kännedomen om artens utbredning i norra Sverige. Fokus låg på att undersöka den nordliga utbredningsgränsen och valet av lokaler utgick från utbredningsområde och befintliga förekomster i Norge. Under perioden 30 juli 10 augusti 2013 undersöktes totalt 15 lokaler i tre områden: längs väg 95 norr om Vuoggatjålme i Norrbottens län, längs sjön Tängvattnet i Västerbottens län och vid Klimpfjäll, också i Västerbottens län. 8
Hur rött blir grönt Vi har resultaten från rapporteringen av artikel 17 och går nu vidare. Vilka planer har sektorsmyndigheterna för hur gynnsam bevarandestatus, GYBS ska uppnås och när? SKOG Håkan Berglund ArtDatabanken SLU Bevarandestatus hos de skogliga naturtyper som finns i EU:s habitatdirektiv Naturtypernas aktuella areal och kvalitet inventeras av den nationella miljöövervakningen. Bland annat kartläggs successionsstadier och äldre åldersklasser som enligt vetenskapliga bristanalyser är betydligt sällsyntare i dagens brukade än i förindustriella skogar. Resultaten visar att det bara är i den alpina regionen, där påverkan av skogsbruk hittills varit minst, som naturtyperna utgör mer än tio procent av skogsmarksarealen. På fastmarken nedanför fjällen är andelen endast ett fåtal procent. Den begränsade och ofta uppsplittrade förekomstarealen av olika naturtyper i de boreala och kontinentala regionerna är bekymmersam för de arter som är anpassade till dessa skogsmiljöer. Vissa successionsstadier som är viktiga för särskilda arter (exempelvis brandfält samt äldre trivial- och ädellövsskogar) är idag så sällsynta att riktade åtgärder behövs för att hjälpa arterna (t.ex. brandinsekter) att fortleva regionalt. För att Sveriges skogar ska nå gynnsam bevarandestatus behövs fortsatta insatser för att bevara och återskapa olika naturtyper. Insatser fordras framför allt där bristen är störst; bland arealmässigt underrepresenterade naturtyper i boreal och kontinental region. Oskyddade skogar med naturtypskvaliteter behöver omgående bevaras, och betydande arealer måste på sikt återskapas genom restaurering. Johan Wester Skogsstyrelsen Fortsatta naturvårdsinsatser behövs i skogen Det behövs fortsatta åtgärder för att nå gynnsam bevarandestatus för arter och viktiga livsmiljöer i skogen. Samtidigt bör man vara medveten om att det många gånger tar lång tid innan åtgärderna ger effekt. Formellt områdesskydd och frivilliga naturvårdsavsättningar uppgår nu till ungefär 10 procent av den produktiva skogsmarken. Arealmässigt utgörs merparten av naturskogsområden i nordvästra Sverige. Det finns fortsatta behov av att avsätta mer skog för naturvård, och etappmålet uppgår till ytterligare 150 000 ha formellt skydd och 200 000 ha frivilliga avsättningar. Den naturvårdande skötseln behöver också utökas. Insatserna inom åtgärdsprogrammet för vitryggig hackspett är ett exempel som även kan gynna många andra arter. I den brukade skogen behöver miljöhänsyn tas vid olika skogsbruksåtgärder. Inom projektet Dialog om miljöhänsyn har målbilder för god miljöhänsyn tagits fram. De går många gånger klart längre än vad som kan krävas med stöd av lagstiftningen. Målbilderna håller nu på att införas inom skogsbruket och är utgångspunkt för rådgivning till skogsägare. Bland annat finns målbilder för hänsynskrävande biotoper, kantzoner mot vattendrag och hänsyn till träd och buskar. I vissa skogsmiljöer behövs också anpassningar av skogsskötseln. Exempelvis kan ett trädskikt med viss lägsta täthet hela tiden upprätthållas för att behålla skugga och fuktighet och att bevara 9
samspelet mellan träd och marksvampar. Ett nära samarbeta pågår mellan Skogsstyrelsen, SLU och flera parter inom skogsektorn för att utveckla hyggesfritt skogsbruk och lära oss mer om det som komplement till trakthyggesbruk. Rådgivning, information och utbildning är viktigt för att öka kunskapen om vilka insatser som behövs från skogsbrukets sida. I 30 Skogsvårdslagen anges vilken hänsyn som ska tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Sedan 1 mars 2014 har artskyddet förtydligats i föreskrifter och allmänna råd. Föreskrifterna får dock inte vara så långtgående att pågående markanvändning avsevärt försvåras. En prioritering av hänsynen kan behöva göras, men det får endast ske om det inte är möjligt att inom intrångsbegränsningen ta all den hänsyn som föreskrifterna kräver. I syfte att bidra till genomförandet av fågeldirektivet, art- och habitatdirektivet samt vattendirektivet prioriteras hänsynen till hänsynskrävande biotoper, gamla och/eller grova träd, äldre döda träd och äldre lövträd i barrdominerade bestånd samt skyddszoner mot sjöar och vattendrag. Artskyddet kan även beröras av andra föreskrifter inom skogsvårdslagen t ex reglerna om impediment och ädellövskog, via samråd enligt 12:6 miljöbalken och bevakning av skogsbruksåtgärder inom eller invid Natura 2000-områden. Information om förekomst av arter kan förbättras genom tillgång till Artportalen. 10 HAV Mona Naeslund ArtDatabanken SLU Marina naturtypers bevarandestatus; rapporting år 2013 enligt artikel 17 i EU:s art- och habitatdirektiv Vid en samlad bedömning av status för de marina naturtyperna i art- och habitatdirektivet, har samtliga otillfredsställande eller dålig status. Orsaken är främst dålig vattenkvalitet, exploatering, bottentrålning samt överfiske av många fiskarter. Bedömningen baseras på fyra bedömningsfaktorer: utbredningsområde, areal, kvalitet (förekomst av strukturer, funktioner och typiska arter) och framtidsutsikter. Var och en av faktorerna klassificeras som; gynnsam, otillfredsställande eller dålig. För att en naturtyp ska kunna ha gynnsam bevarandestatus får ingen av faktorerna vara otillfredsställande eller dålig. Utbredningsområde och areal. I Sveriges havsmiljö finns 11 naturtyper som listas inom artoch habitatdirektivet, i huvudsak fördelade i atlantisk region (Sveriges västkust t.o.m. Öresund) och östersjö region. Utbredning och areal av naturtyperna är i de flesta fall gynnsam och täcker en stor del av Sveriges kustvatten och även utsjön. Kvalitet och framtidsutsikter. Kvalitet bedöms som otillfredsställande eller dålig för samtliga marina naturtyper. Vattenkvaliteten är otillfredsställande för samtliga naturtyper. Fiske påverkar både arter som är typiska för naturtyperna och ekosystemet i stort då toppredatorer fiskas för hårt. Fysisk påverkan i form av bottentrålning i atlantisk region bedöms ha bidragit till dålig status för rev av typen biogena rev samt bubbelstrukturer. Även exploatering i form av bl.a. bebyggelse, muddring och båttrafik påverkar kvaliteten negativt för de flesta naturtyperna. Framtidsutsikterna bedöms som otillfredsställande eller dåliga för samtliga naturtyper då trenden är stabil eller negativ för många av bedömningsfaktorerna. Behov av åtgärder. De marina naturtyperna är i behov av åtgärder som främst bör inriktas på att förbättra vattenkvalitet genom att minska övergödning och giftutsläpp. Det är också viktigt att
exploateringen minskas och att områdesskyddet utökas. Det kommersiella fisket har stor inverkan på många arter och deras livsmiljöer. Här krävs olika typer av fiskereglering samt en fortsatt utveckling av selektiva redskap och fiskemetoder som inte förstör bottnarna. Utöver nationella åtgärdsprogram är det nödvändigt med internationellt samarbete för att tillståndet i den svenska havsmiljön ska förbättras. Björn Sjöberg Havs- och vattenmyndigheten Vad gör HaV för att måla grönt där det är rött? Havs- och vattenmyndigheten är en central förvaltningsmyndighet med ansvar för förvaltningen av våra hav, sjöar och vattendrag inklusive livet däri. HaVs utgångspunkt är ekosystemens och människans behov nu och i framtiden. Vi samlar kunskap, planerar och fattar beslut om insatser för en bättre miljö. För att nå framgång samverkar och förankrar vi vårt arbete med alla berörda. Vår vision är Levande hav, sjöar och vattendrag till glädje och nytta för alla. HaVs mål utgår från miljömålen men med en preciserad målbild för 2015 och sammanfattas av god miljö i sjöar, vattendrag, kustvatten och hav samt ett långsiktigt hållbart fiske. Som miljömyndighet har HaV naturligtvis de stora miljöproblemen som utmaningar men mer verksamhetsnära behöver HaV bl.a. samordna vatten, hav och fiskförvaltningen, skapa sammanhang och bättre samordning mellan miljömål, direktiv och konventioner, fokusera åtgärdsarbetet för att skapa största miljönytta, skapa förståelse för att arbetet tar tid och inte minst förbättra kunskapsunderlaget. Övergripande är naturligtvis miljömålsarbetet grundläggande för att uppnå god bevarandestatus. HaV arbetar på många plan för att miljömålen ska nås. För att akvatiska arter ska uppnå gynnsam bevarandestatus är kanske arbetet med ett fullt genomförande av vattendirektivet och havsmiljödirektivet viktigast. När det gäller vattendirektivet samordnar HaV arbetet medan de regionala vattenmyndigheterna och länsstyrelserna ansvarar för genomförandet. God status ska ha uppnåtts senast 2027. Havsmiljödirektivet stipulerar att god miljöstatus ska nås senast 2020. HaV ansvarar för genomförandet och arbetar just nu med framtagande av ett åtgärdsprogram som ska beslutas 2015. Båda direktiven utgår från ekosystemansatsen, är adaptiva och kunskapsbaserade. Åtgärdsprogrammen ska vara regionaliserade och kostnadseffektiva. Några särskilda insatser som berör förutsättningarna för gynnsam bevarande status och som pågår just nu är: Fiskereglering i skyddade områden Utveckling av selektiva fångstredskap Nationell strategi vattenkraft och miljö Revision av förvaltningsplanerna för gråsäl och knubbsäl Analys av sälpopulationernas tillväxt och utbredning samt effekterna av sälskador i fisket Revision av nationell strategi för främmande arter Revision av ÅGP för Tumlare Revision av listan över åtgärdsprogram med särskilt fokus på de marina arterna. Insatser mot marint skräp 11
ODLINGSLANDSKAPET Anders Jacobson ArtDatabanken SLU Odlingslandskapet statusen vid 2014-års artikel 17-rapportering Odlingslandskapet har genomgått dramatiska förändringar under de senaste 100 åren. I takt med jord- och skogsbrukets rationalisering har hela landskapet förändrats på ett genomgripande sätt, som har varit negativt för de flesta ingående naturtyper och arter. Situationen för odlingslandskapets naturtyper är dyster, och statusen för de flesta av naturtyperna är dålig i alla biogeografiska regioner. Den främsta orsaken är att naturtyperna numera har alltför små och fragmenterade arealer, samt att kvaliteten är dålig på grund av t.ex. upphörd hävd, kvävenedfall och dåligt anpassad skötsel. Det omgivande landskapet har också blivit allt mer svart-vitt med skarpa gränser mellan olika markslag, och den för många arter så viktiga mosaiken har gått förlorad. Gamla tiders markanvändning skapade bland annat öppna skogar där gläntor och bryn var vanliga och åtminstone i södra Sverige betades stora skogsarealer som utmarker. Skogsanvändningen sedan 1900-talets början har lett till allt tätare skogar där arter som behöver solbelysta gläntor och bryn trängs undan. Framtidsutsikterna är dystra för de flesta av naturtyperna i odlingslandskapet. Rationaliseringen av jordbruket fortsätter, liksom utflyttningen från landsbygden, och med den nedläggningen av småbruk där en stor biologisk mångfald ofta finns. Omgivande landskap i odlingsbygderna blir allt ogästvänligare för gräsmarksarterna när skogarna tätnar och gläntorna försvinner på grund av igenväxning och skogsbruk, och småbiotoper i landskapet tas bort eller förlorar sina värden på grund utebliven skötsel. Kalkbrytning på främst Gotland utgör dessutom ett hot mot alvar, basiska berghällar och karsthällmarker. De enda av de ingående naturtyperna där statusen bedöms vara gynnsam är högörtängar i den alpina regionen, samt basiska berghällar, alvar och karsthällmarker i den kontinentala regionen där dessa tre naturtyper endast förekommer i anslutning till Stora Alvaret på södra Öland. Tillståndet på Stora Alvaret bedöms vara relativt tillfredsställande, bland annat tack vare sentida restaureringsarbeten, även om det finns farhågor om såväl överbete som igenväxning i vissa områden. Det behövs större och mer sammanhängande arealer av bra kvalitet om bevarandestatusen för naturtyperna ska förbättras. Ökad blomrikedom i markerna är nödvändig, t.ex. genom kraftigt ökad areal av ogödslad slåttermark. Helt avgörande för många arters långsiktiga överlevnad är återskapandet av ett mosaikartat landskap med fler och bredare kantzoner och utan skarpa gränser mellan olika markslag, inte minst mellan skog och öppen mark. Det omgivande landskapet måste förändras så att det finns utrymme för de arter som hör hemma i bryn och gläntor. 12
Olof Johansson Jordbruksverket Ett rikt odlingslandskap är beroende av ett svenskt jordbruk där det är möjligt att kombinera god konkurrenskraft med bevarande av odlingslandskapets biologiska, kulturella och sociala värden. I min presentation vill jag peka på fyra faktorer som är viktiga att förena för att motverka den negativa utveckling vi ser för många naturtyper och arter knutna till odlingslandskapet. Jordbruksverket arbetar aktivt inom flera av dessa områden. Fortsatt aktivt jordbruk. Möjligheten att nå mål om bevarande av arter och habitat i odlingslandskapet är sammankopplad med jordbrukets utveckling. Jordbrukets utveckling styrs till stor del av marknadens efterfrågan, EU-gemensamma direktiv och förordningar samt den tekniska utvecklingen. Ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara lantbruksföretag på en levande landsbygd är därför grundläggande. Stöd och ersättningar med miljöeffekt. EU:s gemensamma jordbrukspolitik går mot ökade åtgärder för att gynna natur- och kulturvärden. På nationell nivå finns möjligheter att förbättra förutsättningarna för att nå mål på miljöområdet genom den nationella utformningen av gårdsstödet och Landsbygdsprogrammet. Miljöersättningarna inom Landsbygdsprogrammet är fortfarande det viktigaste styrmedlet för riktade insatser mot exempelvis skötseln av gräsmarkerna. En viktig uppgift för Jordbruksverket är att föreslå effektiva miljöersättningar och skapa väl fungerande regelverk som gör dem attraktiva att söka. Även gårdsstödet har stor betydelse och genom att styra delar av stödet mot företag med betande djur ges bättre förutsättningar för fortsatt hävd. Skyddade områden och åtgärdsprogram. Vissa naturtyper och arter kräver en mer specialinriktad skötsel. Ett fortsatt arbete med områdesskydd kombinerat med anpassad skötsel utöver vad som kan åstadkommas med stöd av Landsbygdsprogrammets miljöersättningar är därför av stor betydelse. Alternativa skötselmetoder och grön infrastruktur. Betesdjuren är grunden för fortsatt hävd av betesmarkerna. Eftersom arealerna hävdade betesmarker minskar och betesdjuren blir färre finns det behov av fler och nya lösningar för skötseln, framför allt i områden med brist på betesdjur. Betesformer med betesfria år, flera olika djurslag och en kombination av olika skötselmetoder såsom bränning och nya tekniska metoder kan ge fler skötta marker. Odlingslandskapet är inte isolerat från omgivande landskap utan påverkar och påverkas av omgivande miljöer. Infrastrukturens miljöer skär också kors och tvärs genom landskapet. Bevarandearbetet i odlingslandskapet kan därför inte begränsas till jordbruksmarken. Anpassad skötsel av t ex infrastrukturmiljöer som vägkanter och kraftledningsgator är viktigt för en förbättrad utveckling för flera arter. Vi behöver också utveckla innovativa lösningar, ny teknik, nya angreppssätt och sätt att kombinera och utnyttja landskapet. 13
En ros är en ros är en ros Jenny Beckman Uppsala universitet vetenskapshistoriker Natur, miljö eller grön infrastruktur begreppen för det vi vill vårda i vår omvärld har skiftat genom åren. Men spelar det någon roll vad vi kallar det vi gör? En reflektion över begrepp, betydelser och historia. Vi kan använda begrepp på många olika sätt. Dels för att synliggöra saker och förhållanden: när något får ett namn blir det också påtagligt för oss. Dels för att öppna för jämförelser: med namn skapar vi också associationer och kopplingar mellan olika företeelser. Dels för att förklara: när vi namnger något ger vi det också ett sammanhang och en vink om hur det skall förstås och värderas. Jag kommer att ta upp olika historiska exempel på hur ekonomiska metaforer har använts inom vetenskap och naturvård, från Linné till vårt samtida begrepp ekosystemtjänster, som har fått en alltmer framträdande plats i både forskning och politik. Avslutningsvis kommer jag att säga några ord om infrastruktur, ett av många nya begrepp inom miljöarbetet. 14
Vitrygg och ägrett tillstånd och trender i Sveriges fågelfauna Mikael Svensson ArtDatabanken SLU Under 2013 har samtliga medlemsländer i EU arbetat med att sammanställa uppgifter om såväl antal och utbredning som populationstrender för samtliga häckande fågelarter i Europa. Parallellt har det skett en redovisning av ett status och trender för ett stort antal rastande och övervintrande fågelarter. En jämförelse med tillståndet kring 1980 då EU:s fågeldirektiv trädde i kraft visar att det skett omfattande förändringar i fågelfaunan. Under de senaste 30 åren har mellanspett, tofslärka och svartbent strandpipare försvunnit från Sverige, vitryggig hackspett balanserar på utdöendets brant samtidigt som ägretthäger, dammsnäppa och svarthuvad mås är på väg att etablera sig som regelbundna häckfåglar. Vissa vanliga arter minskar kraftigt, medan andra ökar. I vissa fall är förändringarna fullt förutsägbara effekter av industrialiseringen av de areella näringarna, i andra fall handlar det om storskaliga klimatbetingade förändringar. Oavsett orsakerna ser dagens fågelfauna inte ut som den gjorde för 30 år sedan, och med största sannolikhet ser den inte likadan ut som den kommer att göra 30 år fram i tiden. Att hantera dynamik och konstans är en stor utmaning för naturvården. Det kommer att krävas riktade insatser inom hela EU för att uppnå en svårdefinierad målbild. Är sjungande svarthättor ett fullgott surrogat för drillande storspovar? 15
God kunskap för diagnos och rätt behandling Mark Marissink Naturvårdsverket Naturvårdsverket arbetar på uppdrag av regeringen och är den myndighet i Sverige som har överblick över hur miljön mår och hur miljöarbetet går. Vi har också uppgiften att samordna, följa upp och utvärdera arbetet med Sveriges miljömål. Vårt uppdrag är att Ta fram kunskap och underlag som används för att utveckla vårt eget och andras miljöarbete Bidra till att utveckla miljöpolitiken genom att ge regeringen bra beslutsunderlag och genom att skapa drivkraft i arbetet inom EU och internationellt Genomföra miljöpolitiken i samverkan genom att agera så att miljöbalken ska följas och miljömålen uppnås. Under dagen har vi sett exempel på viktiga kunskaps- och beslutsunderlag, framför allt i form av rapportering enligt habitatdirektivet och fågeldirektivet. På nästa års flora- och faunavårdskonferens får vi förmodligen se 2015 års rödlista med ytterligare ny värdefull information. I fjol berättades om arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter, och även inom dessa finns det mycket kunskap. Inom naturvården har enskilda entusiasters kunskap och observationer alltid spelat en viktig roll. Genom att öppna upp datahanteringen så mycket som möjligt öppna data försöker Naturvårdsverket se till att de data som samlas in gör största möjliga nytta. För närvarande förbereder Naturvårdsverket och ett stort antal andra myndigheter, bland annat Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket, 2015 års fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålen. Där bedöms inte bara tillståndet i miljön, utan även miljöarbetet och dess resultat. Bedömningsgrunden i miljömålsarbetet är numera om förutsättningarna finns på plats för att nå miljömålet. Bland det svåraste som finns i arbetet är att bedöma det s.k. gapet till måluppfyllelsen, inte minst när det gäller naturtypsmålen. Aichi-målen i den internationella strategiska planen för biologisk mångfald, EU:s strategi och den nya propositionen bjuder på nya utmaningar, men också nya möjligheter. För att kunna ta vara på möjligheterna måste vi tillsammans bli (ännu) bättre på att utvärdera oss själva och vårt arbete. Vilka insatser har gjort störst nytta? Var behövs det ytterligare arbete? Finns det styrmedel som kan tillämpas, eller måste nya styrmedel utvecklas? Vad är viktigast att göra just nu? Vi måste bli (ännu) bättre på att peka på de resultat som vi har nått, och på hur fortsatt arbete kan leda till ytterligare resultat. Begreppet ekosystemtjänster kan bli viktigt i kommunikationen kring natur och biologisk mångfald, inte minst till den del av allmänheten som inte besöker flora- och faunavårdskonferenser. Grön infrastruktur kan innebära en utökad verktygslåda för naturvårdsarbetet och komplettera arbetet med skyddade områden, artskydd, åtgärdsprogram för hotade arter och sektorernas eget arbete med hänsyn och annan naturvård. Den blir viktig inte minst i ett klimatperspektiv. 16