Synpunkterna är framarbetade vid en workshop i Falun den 17 april, där merparten av distriktets personal medverkade.

Transkript

1 Distrikt Södra Dalarnas synpunkter på remiss Ändringar av föreskrifter och allmänna råd till 30 skogsvårdslagen samt remiss Målbilder för god miljöhänsyn. Synpunkterna är framarbetade vid en workshop i Falun den 17 april, där merparten av distriktets personal medverkade. Ändringar av föreskrifter och allmänna råd till 30 skogsvårdslagen Sid. 9 - Hänsynskrävande biotoper, kulturmiljöer och kulturlämningar På sid 42 framgår det att en representant för skogsbruket har föreslagit att de allmänna råden avseende äldre sandtallskogar ändras på ett sådant sätt att texten kompletteras med att det ska vara ett påtagligt inslag av mycket gamla träd. Detta är något vi reagerar på. I dessa miljöer är det ofta en kontinuitet av träd som är skyddsvärd och naturvärdena är ofta kopplade till marksvampar som bildar mykorrhiza med träden. Det är ofta så att skogen är skyddsvärd just på grund av svamparnas samarbete med träden, oavsett om träden är gamla eller inte. Därför kanske det räcker med enbart ett gammalt träd som signalerar att det kan finnas lång trädkontinuitet på platsen. Sid 12 - Prioritering av hänsyn I art- och habitatdirektivet finns ett flertal skyddsvärda miljöer listade. Bland annat finns mossar upptagna på den listan. Då art- och habitatdirektivet ska gå före vid prioritering av hänsyn torde detta innebära att trädbevuxna myrar som inte är impediment ska prioriteras lika högt som andra hänsynskrävande biotoper t.ex. urskogsrester eller för den delen också nyckelbiotopklassade områden. Då naturvärdena vanligtvis är låga i mossemiljöerna känns det fel om prioriteringen skulle ske på det sättet. Ett annat exempel är hänsyn som ska utformas på grund av fågeldirektivet. I listan saknas t.ex. mindre hackspett och lavskrika. Innebär detta att lavskrikans miljöer ska prioriteras ner till förmån för annan hänsyn? Prioriteringen blir något stelbent med den nya föreslagna skrivningen. Direktiven är ju mycket schablonartade, då de ska gälla hela EU-området. Den gamla skrivningen om att hänsynen till naturvårdens intressen ska utformas så att den biologiska mångfalden gynnas så mycket som möjligt är ur den aspekten bättre, även om den är något svårtolkad. Den beskriver i alla fall tydligt vad utgångspunkten är. I de allmänna råden borde man därför lägga till att utgångspunkten är att hänsynen till naturvårdens intressen ska utformas så att den biologiska mångfalden gynnas så mycket som möjligt. På det viset

2 är det möjligt att förklara varför tallmossen prioriteras ner om det finns en naturskogsrest inom en annan del av den berörda delen eller om avverkningen t.ex. bör anpassas till lavskrikans krav. Det framgår heller inte i föreskrifterna hur prioriteringen ska ske bland hänsynskrävande biotoper, gamla träd och skyddszoner mot sjöar och vattendrag. Finns det en fallande turordning mellan punktsatserna i föreskrifterna eller ska man betrakta dem som likvärdiga i prioriteringssammanhang? Sid 31 - Artskydd generellt Det är bra att man poängterar att det finns ett glapp mellan rödlistan och artskyddsförordningen. Om man ska ta bort rödlistade arter som högsta hänsynsprioritet måste relevanta rödlistade arter finnas med i artskyddsförordningen. Vissa rödlistade arter av högre hotkategorier förekommer på punktobjekt t.ex. flera hundra år gamla tallågor. Dessa kommer inte att kunna återskapas inom en överskådlig framtid. Prioriteringen av dessa arter försvinner helt med den nya skrivningen. Med tanke på att den svenska modellen för bevarande av biologisk mångfald bland annat bygger på att arter ska kunna sprida sig och utbyta gener med andra populationer just genom att utnyttja punktobjekt i det brukade skogslandskapet så känns det fel att ta bort prioriteringen av faktiska förekomster av rödlistade arter. I en hänsynskrävande biotop är det ju inte alls säkert att dessa arter finns där idag eller att de kommer att etablera sig där i framtiden. Sid 50 Prioritering av hänsyn I sista stycket på sidan står det att markägaren fritt kan välja vilken hänsyn ur grupp 2 som ska prioriteras. Då det inte finns någon skrivning någonstans om att utgångspunkten för prioriteringen ska vara att den biologiska mångfalden ska gynnas så mycket som möjligt, så kan detta leda detta till att prioriteringen istället blir så praktisk som möjligt för markägaren. Vi har inte uppfattat att det varit tydligt att det är upp till markägaren att bestämma detta tidigare, utan det ska vara de naturvärden som finns i den aktuella berörda delen som styr hur prioriteringen ska se ut. Per-Anders Ingebro Målbilder för god miljöhänsyn Hänsynskrävande biotoper För att identifiera hänsynskrävande biotoper har dialogen skapat ett hjälpmedel, som består av en manual för att bedöma frekvensen av vanligt förekommande substrat i hänsynskrävande biotoper. Ansatsen är lovvärd, men presenterat resultat är inte tillräckligt utvecklad. Det föreslagna antalet för frekvenserna: förekomst, flera, tydligt och rikligt är detsamma som i Checklistan som daladistrikten använder som stöd för klassificering av nyckelbiotoper. Några av distriktets medarbetare har i fält provat manualen för målbilderna och de olika frekvenserna. De ät tämligen överens om att nivån för de olika beskrivna målbilderna är genomgående för hög. Ofta

3 hamnar man nära gränsen för att hänsynskrävande biotopen ska hålla nyckelbiotop klass. Det framkommer inte i instruktionen av hur manualen ska användas om det är en eller flera av punktsatserna som ska vara uppfyllda för att biotopen ska kvala in som hänsynskrävande biotop. Dessutom verkar några av biotopbeskrivningarna inte följa den beskrivna strukturen. Några av bilderna av hänsynskrävande biotoper, t.ex. den på sumpskog, visar så stora naturmiljövärden att man genast assiosierar med nyckelbiotop. Vi ser att metoden för att beskriva hänsynskrävande biotoper genom att kvantifiera en minigräns av viktiga substrat är mycket lovvärt. Vi anser att det inte är färdigt utvecklat och arbetet bör fortgå med att utveckla beskrivningarna. Vi ser att det även saknas målbeskrivningar för några hänsynskrävande biotoper, bl.a. äldre trädbestånd med påtaglig stor mängd död ved, skogsområden med gamla träd och liten mängd död ved, skogsbäckar med äldre skog och som inte är örtrik. Skyddszon mot våtmarksimpediment Metoden att dela in våtmarkszonen i åtta olika zon typer, och ge varje zon en särskild hänsynsform. Är mycket bra. För att förtydliga det ännu mer, bör det framgå om modellen är tillämplig på våtmarker som är trädbärande impediment, små öppna våtmarker (0-1 ha), lågproduktiv skog på våtmark omgärdad med en bred trädlös lagg. Träd och buskar med naturvärden Här är det uppräknat exempel på naturvärdesträd samtidigt som strukturen med Hänsyn finns med och det ger ett motsägelsefullt budskap. För de föreslagna exemplen på naturvärdesträd har i ett par fall kraven skärps jämfört med allmänna råden 7:18: träd med öppna brandljud har blivit träd med påtagliga, öppna brandljud, och träd med spår av äldre kultur har blivit träd med tydliga äldre kulturspår. I målbilderna för träd och buskar saknas målbilder för all form av död ved. Ordet grov som används för avvikande grova träd och för grov hassel, asp och al bör definieras för att öka tydligheten. Lars-Olof Sarenmark Kantzoner mot sjöar och vattendrag I stort ser det bra ut! Men några synpunkter på förbättringar enl nedan: - Där det står ca 10 m önskar jag att det står 10 m eller mer. Att skriva ca bjuder in till visst glidande på metrarna. - Efter en avverkning kan området kring ett utströmningsområde bli än fuktigare eller blött. Ett körspår utanför ett utströmningsområde kan där med efter

4 avverkning vattenfyllas och då mer likna en körskada. En tydligare beskrivning om försiktighet i direktanslutning till utströmningsområdet kan vara bra. - Att beskriva avstånd med trädlängd är inte riktigt bra då en trädlängd kan variera starkt. - Då man skall plockhugga i en kantzon kan det vara bra att veta ungefär hur mycket man kan ta ut. Man kan säga att skuggningen skall vara minst 50% efter avverkning men jag tror det är lättare att tänka sig en upp till en tredjedel av volymen i kantzonen. Vid känsliga vatten kanske en femtedel är gränsen. - Då man med tanke på skaderisken (insekter o.dyl.) avverkar kantzonen kan det vara bra att vet hur mycket som trots allt bör lämnas. Bild 32a visar ungefär hur det kan se ut men här finns stort utrymme för fri tolkning. Ett liknande problem uppstår om man vill hugga upp luckor efter vattendraget. Hur stora kan dessa luckor vara. En van planerare kanske kan göra en bedömning var dessa luckor bör ligga och hur stora de kan vara utan att påverka vattnet men även här kan det finnas stor variation i tolkningen. - Vid övrig markberedning och sådd/plantering får man inte gå närmre än 5 m. Detta rimmar lite illa då 10 m skall lämnas maskinfritt och med tiden bli en naturlig kantzon. Det är troligtvis mer tydligt om man håller sig till 10 m i alla ingrepp. Johan Baudou Hänsyn till friluftsliv och rekreation Nya grepp för bruka utan att förbruka Vem bär egentligen ansvaret? En tydligare politisk inriktning på ett bredare plan behövs. Sista stycket s. 131 Om att kommunerna har det övergripande ansvaret för människors livsmiljö och det lokala friluftslivet. Här behöver det göras något tydligt politiskt för att få det mera hållbart, inte bara på papperet. Ansvarsfrågan löses inte av någon aktör själv. Det behövs nya grepp för samverkan i skogen. Akta så inte sociala värdet försvinner På sidan 132 fortsätter tankarna hur arbetet ska gå till. Det verkar bra det som skrivs, men frågan blir kan vi lyckas med detta eller kommer denna text att falla bort under remissrundan hos andra aktörer? Antar att det var dessa skrivelser som gjorde att man reagerade starkt från skogsnäringen tidigare när kartläggningsarbetet startade kring de sociala värdena. Varför finns det inte i dag ett närmare samrådsförfarande och samverkan mellan kommuner och myndigheter framförallt mot skogssektorn? Här måste t.ex. kommunförvaltare, Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen finna en samverkansform med krav på skogsägare och skogsnäringen när det gäller brukande av skog. Politiskt behöver det även göras mer med anslag för ägande kring närmiljöer.

5 Det är viktigt att ämnet sociala värden bevakas så inte dessa sidor försvinner, utifrån tidigare kritik från näringen. Börja tänk socialt Genom att ex. en markägare eller skogsplanläggare börjar tänka i ett socialt perspektiv så finns möjligheter att man även bygger med befintliga miljövärden och skapar framtida mervärden där naturen, rekreationen och hälsan vinner väg samtidigt som det kan ge avkastning inom acceptabla nivåer. Andra krav De sociala skogarna inkluderat närskogar, friluftsskogar, uppehållsplatser och stigar/leder behöver ha mer framförhållning. De borde prioriteringssättas, kanske innefattas av andra regler, exempelvis krav på andra/fler samrådspartner, en utförligare beskrivning i avverkningsanmälan, längre tid än de 6 veckor som gäller i dag för en avverkningsanmälan, etc. Det måste ringa en klocka! Sidan : Andra stycket s. 135, meningen som pratar om meter, måste bli tydligare. Det är lätt att fastna i dessa meter trots att det står innan att den geografiska utsträckningen bestämmer. Avstånden måste definieras utifrån att upplevelsevärden finns. Det är därför viktigt hur man planlägger dessa områden. Det måste göras ifrån ett helt nytt tänk bland skogsnäringens aktörer. På samma sida uppstår frågor kring målbilderna för närskogarna. Hur klara lagkrav gällande återväxter, om ex markberedning görs mycket skonsam. Kan undantag enligt lag då gälla? Hur klarar vi av skogsskötsel helt utan körskador (skador uppfattas ju väldigt subjektivt bland allmänheten)? Uppehållsplatser visar ju på att människor vistas här. Här måste ju alla de skogliga aktörerna i så väl planering som aktivt på plats ha tydliga målbilder som säger att här måste vi ta hänsyn på detta sätt. Det måste ringa en klocka! Saknad av tidigare dokumentation Hur klara eller orka ta dialogen utifrån att det finns önskemål om samråd, när man inte vet vem som använder, i visa fall har en plast funnit i generationer och markägaren känner inte till något, utifrån någon form av ett allemansrättsperspektiv. Markägaren bör få en tidig fråga inför en skoglig skötsel åtgärd. Finns det något som röjarlaget, avverkningslaget (maskinerna) bör veta. Ska något avgränsas ur ett socialt perspektiv? Den frågeställningen tar man inte idag. Det finns nästan heller ingen information om sociala värden i några former varken i både kart- eller dataregister. Utbildning behövs För att jobba med alla i skogar med de fyra nämna kategorier (närskogar, friluftsskogar, uppehållsplatser och stigar/leder) krävs också att utbildning kring hyggesfria skötselmetoder och naturvårdande skötsel tar fart och att man från näringen ser detta som en möjlighet att utveckla sitt

6 skogsbrukande och inte bara som ett hinder till trakthyggesbruket. Här är det många aktörer som måste vakna om vi ska nå flera av våra miljökvalitetsmål. Bredare dialog och mer styrmedel Kommunerna och skogsägare som äger skogen intill de fyra trappstegskategorierna (s.133) borde ha en närmare dialog. Likaså måste skogsnäringen ta sitt ansvar att jobba med lösningar med utgångspunkt som även inkluderar sociala värden. Ekonomiska styrmedel måste nog också från politiskt håll hjälpa till för att få en förändring, åtminstone för en längre period för att förändringar självmant ska träda i kraft och hinna bli accepterade. Sammanfattning Man kan sammanfattningsvis säga att skogar som är viktiga ur ett socialt perspektiv för bl.a. friluftsliv, rekreation, turism, hälsa och boendemiljö som måste motställas ekonomisk avkastning är så mycket mer komplexa. Idag har vi inga bra verktyg för att lösa dessa skogar utan konflikter. Det måste till ytterligare en ny dimension när vi hanterar och brukar dessa skogar. Att allt som oftast, som det görs idag, fortsätta att ställa produktion och miljö mot varandra räcker inte. Man måste ställa dessa skogar mot deras närmiljö - boende, skolor, institutioner, friluftsområden, badplatser, serviceanläggningar, etc Roger Eriksson