- I några fall är behovet av att restaurera biotoper för att möjliggöra utplantering av särskilt hotade arter stort. Detta bör göras tydligt.

Transkript

1 Naturvårdsverket att: registrator Stockholm Naturskyddsföreningens yttrande över förslag till Förvaltning av skogar och andra trädbärande marker i skyddade områden. Vårt dnr: 197/2012 NV:s dnr NV Sammanfattning av synpunkter - Föreliggande förslag till strategi bedöms bättre kunna bidra till att nå fastlagda miljömål och bevarandesyften i skyddade områden, jämfört tidigare versioner. - Att åtgärdsprogrammen för hotade arter pekas ut som viktiga vägledande dokument för förvaltningen är bra. - Formuleringar kring bränning och dämning i syfte att återskapa brandfält, lövbrännor och sumpskogar är bra. Där bränning och dämning inte fungerar måste manuella åtgärder kunna vidtas, om sådana bedöms nödvändiga för att säkerställa lövsuccessioner. - Reducering av gran i lövskogar är viktig i stora delar av landet, inte bara i nemoral zon. - För att möjliggöra ett effektivt arbete med bevarande av de mest hotade arterna och skogsbiotoperna måste nödvändiga åtgärder kunna vidtas. Förslaget kan tydliggöra detta genom att ange att adaptiv förvaltning skall eftersträvas. - I några fall är behovet av att restaurera biotoper för att möjliggöra utplantering av särskilt hotade arter stort. Detta bör göras tydligt. - Arternas nationella och internationella hotstatus bör lyftas fram som lika viktiga prioriteringsgrunder som arternas listning i EU-direktiv. - Resurstilldelning till förvaltning av skyddade områden är snålt tilltagen jämfört med det stora behov som finns.

2 2/6 Allmänt Strategin är i allt väsentligt nu betydligt bättre än den tidigare versionen. Den tar upp de förvaltningsinriktningar som behövs för att bevara, förstärka och nyskapa naturvärden i skyddad natur. Fri utveckling ges fortfarande helt riktigt en stor betydelse. Det är helt avgörande att skydda långt fler områden än idag, varav många bör lämnas för fri utveckling. Brand och bränning samt Återställning av hydrologi ges likaså stor tyngd i förslaget. Sett till landet som helhet är det dock åtgärder som generellt hittills varit mycket begränsade. Naturvårdsverket understryker vidare att förvaltningen av skyddade områden ska baseras på bästa tillgängliga kunskap. Naturskyddsföreningen vill i avsnittet "Kunskapsbaserat arbete" göra ett tillägg som röradaptiv förvaltning, där ny kunskap systematiskt genereras och införlivas för att de övergripande målen ska nås på bästa sätt. Strategin lyfter fram adaptiv förvaltning, men nuvarande text kan uppfattas som enbart beskrivande, och bör därför kompletteras med en mening som tydligt anger att länsstyrelserna bör sträva efter att bedriva en adaptiv förvaltning av de skyddade områdena: En kunskapsbaserad förvaltning av skyddade områden förutsätter också att nytillkommen kunskap beaktas och vid behov inarbetas i bevarandeplaner, skötselplaner och andra beslut som styr förvaltningen av de enskilda områdena. Med tanke på svårigheten tidsmässigt, säkerhetsmässigt och ekonomiskt att genomföra bränning och dämning, så är andra, manuella metoder nödvändiga. Detta för att behålla arter knutna till löv- och tallskog respektive död ved. Främst handlar det om reducering av konkurrerande gran i lövskogar samt skapande av död ved. Naturskyddsföreningen anser att manuella åtgärder måste kunna ersätta bränningar och dämningar i de fall dessa uteblir eller av olika skäl dröjer. Vi anser vidare det är bra att förslaget även behandlar artinriktad skötsel, t.ex. arter som omfattas av artvisa åtgärdsprogram (ÅGP), i skyddade områden. Dessa texter bör även anges som prioriterade under stycket prioriteringar. Omfattningen av föreslagna åtgärder är bra, men blir mycket svåra att genomföra med nuvarande budget. Inte minst bränningar, som ges stor betydelse i förslaget, är oerhört kostsamt och en betydligt större medelstilldelning krävs om detta ska kunna genomföras. Statsbudgeten måste möjliggöra såväl ett högre tempo vad gäller skydd av fler områden som förstärkt skötsel enligt förslagen i strategin. I ett första steg vill vi upprepa det krav (åtgärd 98) vi presenterat för regeringen m.fl. i rapporten om vad behöver göras med anledning av Nagoyaåtagandet (Sverige och Nagoyamålen, Förstärk utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård i statsbudgeten från 2012 års nivå om ca 5 miljarder

3 3/6 till ca 7,5 miljarder kronor från och med 2013, för att inom fem år åtminstone nå den nivå som miljömålsrådet föreslog i den fördjupade utvärderingen Även utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel bör tillföras medel. Strategin ska även ge vägledning vid val av förvaltningsinriktning (från fri utveckling till aktiv skötsel) i områden som skyddas. Huruvida de regionala planer som tas fram även ska omfatta områden som t.ex. Natura 2000-områdena är dock oklart i strategin. Förslaget innehåller ett betydande antal krav på upprättande av regionala genomförandeplaner för naturvårdsbränning; värdefulla sväm- och strandskogar; restaurering av dikade områden; restaureringar av skogsbeten och bete i kalkbarrskogar samt restaurering av utvecklingsmarker. Naturskyddsföreningen befarar att framtagande av dessa regionala planer kan komma att fördröja tillämpningen av strategins riktlinjer och syften. Vi anser att det är synnerligen angeläget att omgående börja utföra särskilt prioriterade åtgärder i vissa skyddade skogsområden som är särskilt viktiga för bevarandet av akut hotade arter. Vi anser vidare att det är bra att förslaget tydligt anger att i första hand genomförs både åtgärder som skapar förutsättningar för arter med stark hotbild och åtgärder för att befintliga prioriterade bevarandevärden inte ska gå förlorade, samt att det står tydligt att strategin framhåller det som är högst prioriterat utan att stänga dörren för andra angelägna åtgärder i enskilda fall (s 22). Åtgärder inför utsättning av hotade arter Vi håller med om att behov av skötselåtgärder som regel ska bedömas först och främst utifrån hotbilden mot de prioriterade bevarandevärdena inom det enskilda skyddade området (s 17). Som komplement till detta måste det dock finnas utrymme för att beakta prioriterade bevarandevärden i närliggande områden (trakten, landskapet) samt att i utvalda trakter restaurera naturvärden för att möjliggöra utsättning av hotade arter. Även i avsnittet Val av artinriktad skötsel som förvaltningsinriktning behöver första styckets (s 43) sista mening kompletteras med att utöver dokumenterad förekomst av arter kan även planerad utsättning av en hotad art vara en viktig grund för artinriktad skötsel. Detta gäller främst starkt eller akut hotade arter med stora arealkrav, som t.ex. vitryggig hackspett, för vilka en kombination av biotoprestaurering och utsättning kan vara avgörande för artens överlevnad och återhämtning i landet.

4 4/6 Hotstatus minst lika viktiga som EU-direktivsarter I avsnittet Prioriteringar inom förvaltningen, anser Naturskyddsföreningen att arternas nationella eller internationella hotstatus bör lyftas fram som lika viktiga prioriteringsgrunder som deras listning i EU-direktiven. Utifrån den övergripande strävan att bevara den biologiska mångfalden så måste även nationellt eller internationellt starkt hotade arter som inte finns med i EU-direktiven ges hög prioritet. Reducering av gran i lövskogar I tabell 2 bör Reducering och begränsning av gran i olika lövskogsmiljöer redovisas som större punkter i den boreala och boreonemorala zonen. Många områden i boreal och boreonemoral zon har skyddats och kommer att skyddas helt eller delvis på grund av sina lövskogsvärden, och i avsaknad av naturlig störningsdynamik behövs en kompenserande skötsel för att vidmakthålla eller förlänga sådana värden. Medan kunskapen om, och rutinerna för, naturvårdsbränning byggs upp torde behovet av manuell granreducering vara mycket stort. Behovet är i vissa fall så akut att åtgärder behöver kunna ske fortare (utan att avvakta ytterligare kunskapsuppbyggnad) om så krävs. Fri utveckling och de skyddade områdenas roll i landskapet Fri utveckling kommer utan tvekan vara en lämplig förvaltningsinriktning i en stor andel av våra skyddade skogar. Långt större arealer måste skyddas för att Sverige ska klara miljökvalitetsmålet Levande skogar och internationella åtaganden, exempelvis det som gjordes vid CBD:s 10:e partsmöte i Nagoya Fjärde stycket i underkapitlet Fri utveckling är oklart och bör strykas. Det tycks inte handla om valet av en viss förvaltningsstrategi, utan om urval och prioritering av områden som ska skyddas. Det ämnet behandlas grundligt i den nationella skogsskyddsstrategin, och sammanfattas bättre på s 19 i den nu aktuella remissen. I vilka fall förvaltningsinriktningen fri utveckling bör väljas beskrivs bra i andra och tredje stycket samt på följande sida, och fjärde stycket tillför ingenting väsentligt i det avseendet. I underkapitlet De skyddade områdena och deras roll i landskapet är andra meningen oklar och onödig det räcker bra med beskrivningen av bevarandebiologiska problem i avsnittet därefter och bör därför strykas.

5 5/6 De två sista meningarna i underkapitlet De skyddade områdena och deras roll i landskapet bör ändras till följande lydelse: Vidare bör det faktum att de största skyddade områdena, utöver den biologiska mångfald de inrymmer, erbjuder möjligheter att studera naturliga utvecklingsförlopp och ekosystemprocesser beaktas. En del av de skyddade områdena utgör också viktiga referensområden för hur skogar utvecklas utan påverkan av skogsbruk och i vissa fall även utan andra mänskliga aktiviteter. Bilaga 3 Bilaga 3 bör strykas, då den ger en föråldrad bild av grunderna för nutidens arbete med skydd av skogar. Dels saknas en beskrivning av hur syftena för bildande av naturreservat breddades vid övergången från naturvårdslagen till miljöbalken. Dels beskrivs gällande miljömål om skydd av skog på ett sätt som tyder på att författaren bara utgått från det tidigare gällande delmål 1, och inte studerat regeringens motivering till hela miljökvalitetsmålet Levande skogar i 1998 års miljömålsproposition. Inte heller de av regeringen nya beslutade preciseringarna av vad miljökvalitetsmålen ska innebär när de är uppfyllda verkar ha utgjort grund för förslaget. Därför anser vi att det är olämpligt att Naturvårdsverket vidhåller den historieskrivning som ges i bilaga 3. Verket bör överväga om inte den i mars 2012 lämnade redovisningen (regeringsuppdrag) om Nagoya mål 11 är ett relevantare och aktuellare underlag. Övriga synpunkter och förslag I avsnittet Val av artinriktad skötsel som förvaltningsinriktning" föreslår vi att sista meningen i översta stycket på s 44 stryks. Ett skäl till detta är att val av skyddsform snarare är en fråga för skyddsstrategin än för förvaltningsstrategin. Ett annat skäl är att naturreservat och naturvårdsavtal i grunden är lika flexibla skyddsinstrument, som båda lämpar sig väl för att skydda miljöer där det är lämpligt att tillskapa särskilda substrat. Detta yttrande har tagits fram av Kristoffer Stighäll och Jan Terstad, båda på Skogs- och naturvårdsavdelningen vid föreningens rikskansli, samt av Karin Åström, vice ordförande i Naturskyddsföreningen. För Naturskyddsföreningen

6 6/6 Mikael Karlsson Ordförande Jan Terstad Skogs- och naturvårdschef