KinesioTapens påverkan på smärtlindring och funktionsnivå vid arbetsrelaterade nackbesvär

KinesioTapens påverkan på smärtlindring och funktionsnivå vid arbetsrelaterade nackbesvär Åsa Gustavsson Sofia Larsson Examensarbete i Sjukgymnastik, 15 hp (grundnivå) Höstterminen 2009 Höstterminen 2010 Avd. för sjukgymnastik Institutionen för Medicin och Hälsa

Handledare: Lars Ankarberg Leg. Sjukgymnast, universitetsadjunkt Avd. för Sjukgymnastik Institutionen för Medicin och Hälsa (IMH) Linköpings universitet Examinator: Namn Med. Dr., Leg. sjukgymnast Avd. för Sjukgymnastik Institutionen för Medicin och Hälsa (IMH) Linköpings universitet Uppsatsen godkänd:

Förord/Tack Vi vill framföra ett varmt tack till alla deltagare för er medverkan i studien. Ett tack även till Roine Carlsson på Rehabtape AB för sponsring av tejp och utbildning. Ett tack till Elisabeth Wilhelm för ovärderliga insatser. Sist men inte minst ett stort tack till vår handledare Lars Ankarberg.

Sammanfattning KinesioTapens påverkan på smärtlindring och funktionsnivå vid arbetsrelaterade nackbesvär Författare: Gustavsson Å, Larsson S. Sjukgymnastutbildningen, Hälsouniversitetet i Linköping. Handledare: Ankarberg L. Institutionen för medicin och hälsa. Avdelning Sjukgymnastik, Hälsouniversitetet i Linköping. Bakgrund: En relativt ny behandlingsform vid muskuloskeletal smärta är Kinesio Tape som främst har använts inom idrotten i syfte att öka prestationsförmågan på olika sätt. Det finns få studier som undersökt tejpens effekter vid olika besvär och det finns inga studier som undersöker tejpens förmåga till smärtlindring vid arbetsrelaterade nackbesvär. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om Kinesio Tape kunde användas som smärtlindring och för att öka funktions- och aktivitetsförmåga hos personal med arbetsrelaterade nackbesvär inom äldreomsorgen. Metod: Studien genomfördes som en pilotstudie, där 20 individer deltog. Baseline genomfördes innan interventionen och motsvarande mätningar genomfördes efter avslutad intervention. Interventionstiden var 20 dagar och tejpen applicerades fem gånger, det vill säga var fjärde dag. Utvärderingsinstrumenten som användes var visuell analog skala (VAS) och neck disability index (NDI). I VAS mättes värsta smärta, minsta smärta och smärtan idag. De tejptekniker som användes var muskelteknik och ligamentteknik. Resultat: Vid samtliga VAS-skattningar sågs en signifikant minskning av smärtan, även signifikanta förändringar kunde ses i NDI. Analys gjordes på frågan Huvudvärk i NDI, även där sågs signifikanta förändringar. Konklusion: Resultatet tyder på att Kinesio Tape minskar arbetsrelaterade nackbesvär hos personer som arbetar inom äldreomsorgen. Minskad smärta leder till ökad aktivitet och delaktighet i vardagen. Deltagarantalet är dock för litet och en kontrollgrupp saknades för att några större slutsatser ska kunna dras. Nyckelord: Smärta, Kinesio Tape, arbetsrelaterade nackbesvär, VAS, NDI.

Abstract Painrelief with KinesioTape in workrelated neck pain Authors: Tutor: Gustavsson Å, Larsson S. Physiotheray program, Faculty of Health Sciences, Linköping University. Ankarberg L. Department of Medicine and Health Sciences, Division of Physiotherapy, Faculty of Health Sciences, Linköping University. Background: A relatively new treatment for musculoskeletal pain is Kinesio Tape, which has mainly been used in sport to enhance performance in different ways. There are few studies examining the effects of the tape on different symptoms, and there are no studies examining the capacity of the tape for pain relief in work-related neck pain. Purpose: The purpose of this study was to examine whether Kinesio Tape could be used for pain relief and to increase the functional activity and ability of staff employed in elderly care who experience work-related neck pain. Method: The study was conducted as a pilot study in which 20 individuals participated. A baseline was conducted before the intervention and the corresponding measurements were carried out after the intervention. The intervention period was 20 days and the tape was applied five times, that is, every four days. The evaluation instruments used were the visual analogue scale (VAS) and neck disability index (NDI). VAS measured the worst pain, least pain and pain today. The tape techniques used were muscle and ligament technique. Results: In all VAS estimates, a significant decrease in pain score was seen; significant changes could also be seen in the NDI. Analysis was made of the Headache question in the NDI, significant changes were also seen there. Conclusion: The results suggest that Kinesio Tape reduces work-related neck pain in people who work in elderly care. Reduced pain leads to increased activity and participation in daily life. The number of participants is too small and a control group was lacking for any major conclusions can be drawn. Keywords: Pain, Kinesio Tape, work-related neck pain, VAS, NDI.

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 2. Bakgrund... 1 2.1 Smärta... 1 2.2 Smärthämning... 3 2.2.1 Spinal smärthämning... 3 2.2.2 Central smärthämning... 3 2.2.3 Placebo och Nocebo... 3 2.3 Epidemiologi... 3 2.4 Belastningsskador i nacken... 5 2.4.1 Patofysiologi... 6 2.4.2 Ergonomi... 8 2.5 Statistik över belastningsskador... 9 2.6 Kinesio Tape (KT)... 9 2.6.1 Tejpning som behandlingsform... 10 2.6.2 Tidigare studier om Kinesio Tape... 10 2.7 Författarnas hypotes... 12 3. Syfte... 12 3.1 Frågeställning... 12 4. Metod... 13 4.1 Design... 13 4.2 Genomförande... 13 4.3 Utvärderingsinstrument... 14 4.3.1 VAS... 14 4.3.2 NDI... 14 4.4 Tejpningsteknik... 15 4.5 Statistik... 15 4.5.1 Bortfall... 16 4.6 Etiska ställningstaganden... 16 5. Resultat... 17 5.1 Smärtan när den är som värst... 17 5.2 Smärtan när den är som minst... 18

5.3 Smärtan idag... 19 5.4 Smärtans påverkan i vardagen (NDI)... 20 5.5 Bortfall... 20 6. Diskussion... 22 6.1 Metoddiskussion... 22 6.2 Resultatdiskussion... 24 7. Konklusion... 26 8. Referenser... 28 Bilagor Bilaga 1 VAS Bilaga 2 NDI Bilaga 3 Inbjudan om deltagande Bilaga 4 Godkännande om medverkan Bilaga 5 Skriftlig information till deltagare

1. Inledning Smärta i nacken har blivit allt vanligare, vilket sannolikt beror på ändrade arbetssituationer. Den fysiska belastningen i arbetet har generellt minskat medan de statiska och repetitiva arbetsmomenten har ökat (1). Även psykosociala faktorer påverkar uppkomsten av nackbesvär och kan även vara en bidragande orsak till att de blir långvariga (2). Dessa besvär kan leda till långvariga sjukskrivningar och sjukpension (3). Det finns endast ett fåtal studier gjorda om Kinesio Tapens effekter på bland annat smärtlindring (4-6), range of motion (4), muskelstyrka (7) och proprioception (8). Det finns dock inga studier gjorda på Kinesio Tapens effekter på arbetsrelaterad nackbesvär. Därför vore det intressant att undersöka om Kinesio Tape kan vara en effektiv behandlingsmetod. 2. Bakgrund 2.1 Smärta Smärta är en subjektiv upplevelse och en nödvändig varningssignal om att något inte står rätt till i kroppen. Smärtans syfte är att skydda känsliga strukturer och påskynda tillfrisknandet. Association for the Study of Pain (IASP) definierar smärta enligt följande: Smärta är en obehaglig och emotionell upplevelse förenad med verklig eller möjlig vävnadsskada eller beskriven som en sådan skada. Smärta kan även finnas med frånvaro av vävnadsskada (9). Nociceptorerna som signalerar smärta finns bland annat i hud, muskler (framför allt i kärl och fascia), bindväv och blodkärl. Dessa nerver reagerar på stimuli som hotar att skada vävnad. Smärtsignalen leds in till ryggmärgen via myeliniserade Aδ- fibrer, som för signalen med snabb hastighet, och omyeliniserade C-fibrer, som leder signalen med en lägre hastighet. Smärtsignalerna kopplar om i ryggmärgens bakhorn och förs vidare kontralateralt via tractusspinothalamicus till thalamus, hippocampus och hjärnbark (10). Smärta har olika uppkomstmekanismer och dessa delas in i fyra grupper, vilka är: 1. Nociceptiv, smärta i ett intakt nervsystem 2. Neurogen, smärta i ett skadat nervsystem 3. Kroniskt värksyndrom eller idiopatisk smärta, smärta av okänd orsak 4. Psykogen, smärta vid psykisk sjukdom (10) 1

Muskelsmärta är en typ av nociceptiv smärta som uppkommer av mekanisk, kemisk eller termisk stimuli. Muskelsmärta kan uppstå vid kontraktion med samtidigt nedsatt syresättning av muskeln, vävnadsskada på muskelvävnad (muskelbristning eller rupturer), eller vid inflammatorisk reaktion i muskeln (10). Det finns två olika typer av smärta, akut samt långvarig smärta. Orsakerna till den akuta smärtan är klarlagda, dock är orsakerna till den långvariga smärtan mer komplex. Det är vid den akuta smärtan som nociceptorer stimuleras via nervtrådar som skickar signaler till hjärnan. Denna smärta kan hämmas perifert, segmentellt samt på central nivå och är relativt enkel att behandla (11). Den långvariga smärtan innebär att smärtan måste ha varit ihållande i minst tre månader (12). Den karakteriseras ofta av svår smärta i samband med små eller inga märkbara skador eller sjukdomstillstånd. Dessutom har ett samband setts mellan långvarig smärta och psykisk och fysik stress, men detta är inte helt klarlagt. Neuromatrix tros ha en central roll vid uppkomsten av långvarig smärta (13). Neuromatrix-modellen bygger på teorin att hjärnan arbetar genom olika nätverk. Neuromatrix moduleras från kroppen t ex via aktivitet i endokrina, immunologiska och autonoma system samt påverkas av olika psykologiska faktorer. All information som neuromatrix får avgör tillsist smärtupplevelsen och beteendet. Sker det en förändring av inflödena så sker det även en förändring av smärtupplevelsen samt smärtbeteendet (13,14). Även upplevelser av tidigare smärta samlas i neuromatrix och påverkar kommande smärtupplevelser (13). Uppkomst av långvarig smärta beror även på att centrala nervsystemet strukturerar om sig (15). Central och perifer sensitisering är de största orsakerna till överkänslighet mot smärta efter en skada. Central sensitisering förstärker och underlättar synaptiska överföringar från nociceptorerna till dorsalhornscellerna. Central och perifer sensitisering är ett uttryck för den plasticitet som sker i nervsystemet. En viktig receptor som är inblandad vid central sensitisering är N-metyl-D-aspartat- receptorn (NMDA-receptorn). När denna receptor aktiveras utvecklas nervsystemet till att reagera på icke smärtsam stimulering, allodyni. Vidare sänks smärttröskeln för smärtsam stimulering, hyperalgesi. Denna sensitisering blir fortlöpande vid långvarig smärta, trots att den perifera skadan läkt (16). 2

2.2 Smärthämning 2.2.1 Spinal smärthämning Det finns en rad olika möjligheter för smärthämning. Det kan bland annat ske på spinal nivå via gate control teorin. Redan 1965 publicerade Melzack och Wall denna teori (17,18), och gate control terorin har bekräftats av senare års forskning (17). Smärta leds in via A-δ fibrer samt C-fibrer till ryggmärgens bakhorn. Enligt gate control teorin så hämmas dessa överföringar via aktivering av A-β fibrer som förmedlar tryck, vibration, värme, kyla och beröring (17). A-β fibrerna aktiverar hämmande nervceller i ryggmärgens bakhorn men hämningseffekten kan bara ske i det område där beröringen sker och har därmed en begränsad utbredning (10). 2.2.2 Central smärthämning Central smärthämning fås genom nedåtstigande bansystem i ryggmärgen. Smärtan som leds upp via tractus spinothalamicus avger sidosträngar som går till periaqueductal grey (PAG) och nucleus raphe magnus (NRM). PAG har normalt en ständig frisättning av gamma-amino butyric acid (GABA) vilken ökas av neurotensin. Från PAG går en bana ner till NRM, och från NRM går en bana ner i ryggmärgens sidosträng med transmittorerna serotonin och neurotensin som har en inhiberande effekt på smärtöverföringen på spinal nivå (10). 2.2.3 Placebo och Nocebo Placebo innebär att en person har en positiv förväntanseffekt som bland annat kan ses vid behandling av smärta. Placeboeffekten kan svara för 100 % av smärthämningen. Studier har visat att placeboeffekten kan bero på aktivering av de endogena opioidsystemen (19), genom att kroppen aktiverar PAG och NRM (10). Nocebo är raka motsatsen till Placebo. Nocebo innebär att smärtupplevelsen förstärks. Detta förklaras med att kroppen får en ökad frisättning av opioidantagonisten cholecystokinin (CCK) (10). 2.3 Epidemiologi Enligt Statistiska centralbyrån har det skett en ökning av andelen individer med nackvärk i Sverige från 1980 fram till 2007, detta gäller både män och kvinnor. Vad gäller svår nackvärk har andelen kvinnor med svår nackvärk ökat under perioden. Motsvarande har ej skett bland männen. Tabell 1 visar andelen individer med nackvärk i Sverige under 1980 och 2006-2007. 3

Nackvärk Andel 1980 Andel 2006-2007 Män 23 % 26 % Kvinnor 32 % 39 % Tabell 2 visar andelen individer med svår nackvärk i Sverige under 1980 och 2006-2007. Svår nackvärk Andel 1980 Andel 2006-2007 Män 6 % 6 % Kvinnor 10 % 11 % Källa: Statistisk årsbok för Sverige 2009, sid 446. Statistiska Centralbyrån Örebro 2008. Samhällskostnaderna för patienter med nack- eller ryggsmärta undersöktes i en studie (20) vid Göteborgs Universitet 2003. I studien ingick 1 822 deltagare som hade varit sjukskrivna för nack- eller ryggsmärta mer än en månad. Deltagarna följdes under två års tid, då de fick registrera sin sjukvårdskonsumtion relaterat till sin nack- eller ryggsmärta. Kostnaderna för sjukvården tillsammans med minskade produktionskostnader pga. sjukfrånvaron summerades för att få en totaltkostnad för samhället. Studien visade att totalkostnaderna för deltagarna i studien uppgick till 47 miljoner Euro. Utifrån detta dras slutsatsen att denna patientgrupp kostar samhället 3.3 miljarder Euro (20). En befolkningsstudie (21) genomfördes i norra Sverige 2002. 8 356 personer valdes slumpmässigt ut utifrån ett geografiskt definierat område. Av dem deltog 72 % i studien som innebar att de fick fylla i en enkät. Studien visade att 43 % av befolkningen rapporterade att de hade smärtproblematik i nacken, 48 % av dem var kvinnor och 38 % var män. Studien visade vidare att kvinnor i arbetsför ålder rapporterade mer nackbesvär än äldre kvinnor. Detta fenomen sågs inte bland männen (21). Försäkringskassan för statistik över sjukfall (22), vilket sedan klassificeras utifrån diagnos. De klassificeringar som är aktuella utifrån denna studie är Andra ryggsjukdomar som ej klassificeras annorstädes (beteckning M53) samt Ryggbesvär (beteckning M54). Enligt försäkringskassans statistik hade de i september 2009 totalt 1657 pågående sjukfall med klassificeringen Andra ryggsjukdomar som ej klassificerats annorstädes (M53). Av de 1657 4

personerna var 66 % kvinnor och 34 % män. När det gäller antalet personer med sjukersättning/aktivitetsersättning i ovanstående klassificeringar var antalet i Andra ryggsjukdomar som ej klassificeras annorstädes (M53) 13 478 stycken, 67 % kvinnor och 33 % män (22). Tabell 3 visar Försäkringskassans statistik över individer i Sverige med andra ryggsjukdomar som ej klassificeras annorstädes (M53). Antal pågående sjukfall 2009 Antal pågående sjukfall 2009 i % Antal personer med sjuk/aktivitetsersättning 2009 Kvinnor 1 094 66 % 9 030 67 % Antal personer med sjuk/aktivitetsersättning 2009 i % Män 563 34 % 4 448 33 % Totalt 1 657 100 % 13 478 100 % Källa: Personlig kommunikation med Marie Mulder Försäkringskassan 2010-02-24. I klassen Ryggvärk (M54) fanns i september 2009 6500 pågående sjukfall, av dem var 57 % kvinnor och 43 % män. Antalet personer som fick sjuk- eller aktivitetsersättning i klassen Ryggvärk (M54) var 30 223 stycken, varav 59 % kvinnor och 41 % män (22). Tabell 4 visar Försäkringskassans statistik över individer i Sverige med ryggvärk (M54) Antal pågående sjukfall 2009 Antal pågående sjukfall 2009 i % Antal personer med sjuk/aktivitetsersättning 2009 Antal personer med sjuk/aktivitetsersättning 2009 i % Kvinnor 3 705 57 % 17 832 59 % Män 2 795 43 % 12 391 41 % Totalt 6 500 100 % 30 223 100 % Källa: Personlig kommunikation med Marie Mulder Försäkringskassan 2010-02-24. 2.4 Belastningsskador i nacken Många i dagens samhälle har yrken där arbetets karaktär gör att de har en långvarig lågintensiv och statisk belastning av nacke och övre extremitet. I en enkätundersökning (23) visas det att 41 % av kvinnorna och 27 % av männen skattade hög nivå av muskuloskeletal smärta. De som arbetade inom äldreomsorg och storkök/städ rapporterade de högsta smärtnivåerna. Generellt var nackbesvär vanligast, men samtidig värk i flera kroppsregioner 5

var frekvent förekommande. Bland kvinnorna var det huvudvärk och sömnproblem som hade starkast samband med smärta. Hos männen var det magproblem som hade starkast samband med smärtan (23). Orsaken till nackbesvär är ofta multifaktoriella. Det kan vara orsaker som psykisk stress, degenerativa processer som ökar med åldern, felaktig hållning av huvud och nacke, obekväma arbetsställningar, statisk belastning, högrepetitivt arbete, trauma och inflammation (24). Nackbesvär leder ofta till minskad cervikal rörlighet och stelhetskänsla i muskulaturen. Andra vanligt förekommande symptom är trötthet, huvudvärk och trötta och spända muskler (25). Vanliga symptom som förknippas med nackbesvär är muskulärt spänningstillstånd, migrän, cervikogen huvudvärk, yrsel, reumatoid artrit, hypermobil nacke, käkledsbesvär och degenerativa förändringar (26). I en svensk studie (27) som genomfördes 2001 undersöktes 25 000 sjuksköterskors arbetssituation. Målet med studien var att finna samband mellan risk- och skyddsfaktorer för arbetsrelaterade ryggskador samt att se om individuella faktorer påverkade risken för skador för sjuksköterskorna. Sex homogena grupper identifierades. I två av dessa grupper fanns en överrepresentation av skador och dessa grupper kännetecknades av en kombination av heltidsarbete, rullande schema, regelbundna patientförflyttningar och en hög andel undersköterskor. Inom de tre grupper som hade en lägre skadeandel arbetade de deltid. I gruppen med lägst andel skador var det ingen som utförde patientförflyttningar. De slutsatser som drogs utifrån detta var att genom att arbeta deltid sjönk risken för att råka ut för ryggskador, även när patientförflyttningar utfördes i normal utsträckning. (27) 2.4.1 Patofysiologi Det finns en rad olika fysiologiska förklaringsmodeller till uppkomsten av belastningsskador. För att se ett samband mellan de olika mekanismerna bakom belastningsskador har forskare och professorer arbetat fram en gemensam förklaringsmodell utifrån ett helhetsperspektiv. Denna övergripande modell har kommit att kallas Brysselmodellen (28). Brysselmodellen beskriver verkningsmekanismer mellan riskfaktorer som psykisk och fysisk belastning och kronisk smärta. Kroppen är inte byggd för att utföra lätta repetitiva arbeten under hög stress, utan är gjord för motsatsen; snabba eller tunga rörelser under kortare perioder. Sju olika mekanismer har identifierats som orsak till utveckling av kronisk smärta och/eller belastningsskador. Dessa påverkar varandra ömsesidigt via ett flertal länkar och blir 6

förenade i ett nätverk som innehåller flera onda cirklar. Modellen presenteras här i korthet (28). 1. Störning av muskelmetabolismen Vid lätt muskelarbete, långvarigt arbete eller stressigt arbete uppstår obalans mellan kärlsammandragning och kärlutvidgning. Enligt Hyperventilationshypotesen kan både smärta och stress leda till förändrade andningsmönster, med hyperventilering som följd. Detta leder till att blodets ph-värde blir mer basiskt och leder till vasokonstriktion. Detta leder till att cirkulationen i muskulaturen försämras och det blir ett sämre utbyte av syre, koldioxid, olika näringsämnen och inflammatoriska ämnen. Det påverkar muskelns förmåga till återuppbyggnad (28,29). Detta medför även förändringar i den kemiska miljön i muskeln, vilket medför försämrad proprioception, motorik och smärta. Detta utvecklas vidare under punkt två (28,30). 2. Rubbning av aktiveringsmönstret för de motoriska enheterna Vid statiskt och ensidigt arbete produceras slaggprodukter som mjölksyra och inflammatoriska substanser i muskeln (28,30). Enligt muskelspolehypotesen retar slaggprodukterna nociceptorerna i muskeln som skickar smärtsignaler till ryggmärgen. Där kopplas signalerna om och går ut i muskelspolarna som styr spänningen i musklerna. Muskelspolarna svarar genom att skicka tillbaka signaler om att muskeln måste spännas ytterligare. Detta leder till att ännu mer mjölksyra och inflammatoriska substanser bildas och en ond cirkel har uppstått. Den kan kvarstå även när belastningen försvinner. Detta försämrar muskelspolarnas förmåga att samordna mellan de motoriska enheterna i muskeln. Det finns flest muskelspolar i nack- och skuldermuskulaturen jämfört med övrig muskulatur (28,30). Enligt Askungeteorin aktiveras de motoriska enheterna i en hierarkisk ordning. De små enheterna aktiveras först och förblir sedan aktiva tills muskeln relaxerar. Större enheter är mindre känsliga och aktiveras därför bara i samband med kraftigt muskelarbete. De små enheterna (Askunge-enheterna) anses vara uthålliga, men det finns sannolikt en gräns för hur länge de kan vara aktiva utan att ta skada. Enligt denna teori får de små enheterna endast återhämta sig vid total avslappning i muskeln (31). 3. Störning av sensorisk information från skelettmuskler Vid statiskt och ensidigt arbete sker en frisättning av inflammatoriska ämnen mellan muskelfibrerna. Dessa ämnen aktiverar nociceptorerna, vilket gör att smärta uppstår och 7

muskelspolarnas känslighet minskar. Det uppstår även en mekanisk friktion mellan muskelfibrerna som även de aktiverar nociceptorerna (28,32). 4. Störning av motorisk kontroll pga förändrat informationsflöde i musklernas afferenta nervfibrer Då det uppstår en ökad koncentration av inflammatoriska ämnen i muskeln aktiveras nociceptorerna. De i sin tur påverkar muskelspolarna, som styr muskelspänning såväl som proprioception, koordination och balans. Detta kan därmed leda till negativ påverkan på den motoriska kontrollen, försämrad koordination, balansrubbningar, svindel och yrsel (28,32). 5. Sensibilisering av smärtreceptorneuron Vid långvarig smärta ökar känsligheten i nociceptorerna, nervbanornas känslighet ökar och hjärnan förändras genom att områden för tolkning av smärta ökar (28). 6. Ökning av överföringen av smärtsignaler Ju mer inflöde via nociceptorerna, desto mer ökar ryggmärgens förmåga att ta emot smärtinformation (28). 7. Rubbning av stressregleringen Vid aktivering av kemoreceptorer och nociceptorer, aktiveras kroppens stressregleringssystem, vilket ger sympaticuspåslag. Det påverkar även muskelspolarna som leder till minskad förmåga till motorisk kontroll (28). 2.4.2 Ergonomi Ergonomin har stor betydelse för arbetet. Ergonomin spelar en viktig roll i alla former av transporter eller förflyttningar av laster där en eller flera arbetstagare lyfter, sätter ned, skjuter, drar, bär eller flyttar en last. Vid ogynnsamma ergonomiska förhållanden utsätts arbetstagaren för risk att drabbas av någon form av belastningsskada, särskilt i ryggen (33). En studie visade att hög fysisk belastning var vanliga inom äldreomsorgen. Det fanns ett starkt samband mellan arbete i framåtböjd, vriden ställning under mer än halva arbetstiden och högt skattad smärta. Resultaten av studien visade vidare att nära hälften av de anställda inte motionerade eller tränade alls eller väldigt lite (34). De flesta forskare är överens om att fysisk belastning har den starkaste evidensen för uppkomsten av muskuloskeletala besvär (35). 8

2.5 Statistik över belastningsskador Enligt statistik från Arbetsmiljöverket utgjorde belastningsskadorna 30 % av samtliga anmälda arbetssjukdomar och arbetsolyckor under 2006, vilket blir ca 14 000 anmälningar. Av dessa orsakades ca 8 000 av långvarig påfrestning på kroppen och bedömdes som en belastningssjukdom. De yrkesgrupper med högst andel anmälda belastningsolyckor under 2004-2006 är brandmän, processoperatörer, renhållnings- och återvinningsarbetare, undersköterskor, sjukvårdsbiträden, vårdbiträden och personliga assistenter (36). Av de som anmält sina belastningsbesvär som arbetsskada under 2006 är lyft och förflyttning av bördor (54%) samt repetitivt arbete (47%) de vanligast nämnda faktorerna. Arbetsrelaterade besvär i rörelseorganen är de vanligast förekommande, därefter kommer stress och psykiska påfrestningar i arbetet (36). En undersökning som genomförts av Arbetsmiljöverket visar att andelen medarbetare som uppgett besvär till följd av stress eller andra psykologiska påfrestningar är högre inom hälso- och sjukvården jämfört med samtliga näringsgrenar. Inom hälso- och sjukvården anmäldes 2004-2005 2800 arbetssjukdomar, av dem kom 88 % från kvinnor (36). 2.6 Kinesio Tape (KT) KT uppfanns av Kenzo Kase på 1970-talet. Det är en självhäftande tejp som är tunn och elastisk och tillåter optimal funktionell rörelse (7,37). Den är utformad för att likna mänsklig hud och har samma tjocklek som epidermis. KT är unikt i flera avseenden jämfört med de flesta kommersiella märken av tejp. Den är latexfri och limmet är av 100 % akryl. KT består av 100 % bomullsfibrer som tillåter avdunstning och snabbare torkning. Detta gör att KT kan bäras i duschen eller i bassäng utan att den lossnar. Vanligast är att tejpen sitter 3-4 dagar, därefter byts den. Idag används KT som ett komplement till annan sjukgymnastisk behandling (4). Kinesio Tape är ett relativt nytt sätt att behandla olika typer av funktionsstörningar i rörelseapparaten. Den har främst varit en behandlingsform som använts inom idrotten, men har på senare tid även börjat användas inom andra områden (4). Det finns olika typer av tejpningstekniker; muskelteknik -en teknik för att normalisera muskeltonus ligamentteknik - en teknik för att minska trycket på vävnaden 9

space technique - en typ av ligamentteknik fasciateknik en teknik som korrigerar fascian genom hudförskjutning korrektionsteknik en teknik för djupare korrigering samt lyftande lymftaping en teknik för att öka lymfflödet De olika teknikerna används utifrån vilken typ av besvär som ska behandlas (38). 2.6.1 Tejpning som behandlingsform Tejpen kan sträckas 120-140 % av sin ursprungliga längd. Beroende på hur mycket stretch tejpen har vid applicering kan olika strukturer påverkas. Tejpen antas bland annat kunna ge positionell stimulans genom huden, anpassa fascia vävnader samt göra mer utrymme för ett smärtande område genom att microskopiskt lyfta huden (4). Företaget beskriver i sitt utbildningsmaterial att huden under tejpen bildar små upphöjningar, vilket resulterar i att tryck och irritation tas då bort från nervändar och smärtreceptorer och smärtan lindras (39). Vidare beskrivs tejpen kunna ge sensorisk stimulering för att hjälpa eller begränsa rörelse samt för att bistå i avlägsnandet av ödem genom att underlätta lymfflödet (4). Enligt företaget förstärks och påskyndas kroppens läkning. De hävdar även att tejpen ökar blodcirkulationen och slaggprodukter transporteras bort (39). När det gäller tejpens förmåga att minska smärtan kan den förklaras av att tejpen fixeras direkt mot huden, vilket påverkar de tjockare myeliniserade Aβ-afferenter, enligt gate control teorin (17,18). En del av smärtan uppkommer genom kemoreceptorer (smärtreceptorer) i huden, vilka också påverkas positivt av tejpen då den bidrar till förnyelse av vävnadsvätskan (38). 2.6.2 Tidigare studier om Kinesio Tape Det finns få studier gjorda där KT undersökts, detta då det är en relativt ny behandlingsform. De studier som finns och är relevanta för detta arbete presenteras nedan. I en studie av Thelen M.D et al. (4) undersöktes kortsiktiga kliniska effekter av KT. Fyrtiotvå personer deltog i studien med diagnosen rotatorkuff tendinit eller impingementsyndrom. Personerna delades in i 2 grupper där grupp 1 var en terapeutisk KT grupp, och grupp 2 var en simulerad KT grupp, där tejpen applicerades utan stretch och utan stretchad muskel. Mätningar genomfördes innan tejpen applicerades, samt efter appliceringen. Efter tre dagar 10

genomfördes ytterligare en mätning likaså efter 6 dagar. Utvärderingsinstrumenten som användes var Schoulder Pain and Disability (SPADI), Range of Motion (ROM) och visuell analog skala (VAS). Resultatet visade en signifikant skillnad mellan grupperna när det gällde smärtfritt aktivt ROM vid abduktion, övriga tester visade inga signifikanta skillnader (4). Tieh-Cheng Fu et al. (7) undersökte om möjliga omedelbara eller långsiktiga ökningar av muskelstyrkan kunde fås med KT genom att applicera tejpen på M. quadriceps. Fjorton friska unga idrottare deltog i studien, sju män och sju kvinnor. Muskelstyrkan utvärderades med en isokinetisk dynamometer. Tre olika tillstånd mättes med sju dagars mellanrum; utan tejp, med tejp samt med tejp då den varit applicerad i 12 timmar innan mättillfället. Resultatet visade inga signifikanta skillnader i ökning av muskelstyrkan vare sig på kort, eller lång sikt (7). Halseth et al. (8) genomförde en studie vars syfte var att undersöka om KT över fotleden skulle förbättra proprioceptionen i vristen jämfört med om vristen inte tejpades. I studien deltog 30 individer, 15 män och 15 kvinnor i åldern 18-30 år. I experimentet mättes positionen i fotleden och reproduction of joint position sense (RJPS). Alla deltagare tejpades och genomförde fem försök med tejp och fem försök utan tejp. Resultatet av studien visade att applicering av KT inte ger någon signifikant skillnad när det gäller att förbättra proprioceptionen hos friska individer (8). En fallstudie (5) genomfördes där KT användes på en 20 årig kvinna med myofaciell smärta i skuldran. Innan kvinnan tejpades med KT upptäcktes följande fynd; inskränkt rörlighet i flexion och abduktion, aktiva myofaciella triggerpunkter anteriort och medialt i M. deltoideus, visuell analog skala (VAS) i rörelse 10 och VAS i vila 5,85. Vidare genomfördes Superior Apley s scratch test, Inferior Apley s scratch test samt Job s test. Smärtan behandlades genom att KT applicerades över M. deltoideus, samt en horisontell tejp över området där triggerpunkterna fanns. Direkt efter att tejpen applicerats, samt 2 dagar senare genomfördes samma tester igen. Då tejpen precis applicerats sågs en klar förbättring i den aktiva abduktionen, Superior Apley s scratch test och en liten förbättring i Job s test. Efter två dagar med tejp kunde kvinnan komma ut aktivt i nästan full abduktion och flexion och Superior Apley s scratch test genomfördes på ett normalt sätt. Smärtan i rörelse hade minskat från 10 till 2,7 och smärtan i vila hade minskat från 5,85 till 0,6. Resultatet i Job s test visade också på förbättringar jämfört med baseline. Författarna drar slutsatsen att behandling med KT kan ge en omedelbar förbättring och lösa problemen med myofaciella triggerpunkter inom några dagar, dock behöver mer studier göras (5). 11

En annan studie (6) har undersökt om KT har kortsiktiga effekter på smärta och rörelseförmåga hos individer med whiplash-skada. I studien deltog 21 personer som delades in i två grupper. Försöksgruppen fick KT applicerad med stretch på nacken och placebogruppen fick ostretchad KT applicerad på nacken. Data om smärta och rörelseomfång samlades in vid studiens början, direkt efter applicering och 24 timmar senare. Resultatet visar att patienter som fått KT med stretch upplevde en större minskning av smärtan direkt efter appliceringen och 24 timmar senare. Det visar vidare att deltagarna i försöksgruppen fick en större förbättring av rörelseförmågan än de i placebogruppen. De slutsatser författarna drar är att KT applicerad med rätt spänning uppvisar signifikanta förbättringar omedelbart efter applicering av tejpen och 24 timmar senare (6). 2.7 Författarnas hypotes Statistik från Arbetsmiljöverket har visat att vårdpersonal är en utsatt grupp som ofta drabbas av arbetsrelaterade nackbesvär. Det finns även studier som har visat att en minskad smärtintensitet har uppnåtts tack vare Kinesio Tape. Därför är författarnas hypotes att tejpen fungerar som smärtlindring vid arbetsrelaterade nackbesvär inom vården. 3. Syfte Syftet med studien var att undersöka om Kinesio Tape kunde användas som smärtlindring och för att öka funktions- och aktivitetsförmågan hos personal med arbetsrelaterade nackbesvär inom äldreomsorgen. 3.1 Frågeställning Kan behandling med KT minska smärtan hos personer med arbetsrelaterade nackbesvär? Kan behandling med KT öka funktions- och aktivitetsförmågan hos personer med arbetsrelaterade nackbesvär? Kan behandling med KT minska intensitet och/eller frekvens av huvudvärk hos personer med arbetsrelaterade nackbesvär? 12

4. Metod 4.1 Design Studien genomfördes som en pilotstudie. Baseline genomfördes innan interventionen och motsvarande mätningar genomfördes efter avslutad intervention. Interventionstiden var 20 dagar och tejpen applicerades fem gånger, det vill säga var fjärde dag. Utvärderingsinstrumenten som användes var visuell analog skala (VAS) och neck disability index (NDI). 4.2 Genomförande Författarna gick en utbildning i Kinesio Tapeing under höstterminen 2009. Från utbildningen fram till interventionens start (slutet på vårterminen 2010) arbetade författarna med tejpen i syfte med att bli bekväm med appliciering av tejpen. Efter utbildningen kontaktades friskvården i Katrineholms kommun. Syftet med kontakten var att undersöka om de kunde bidra med deltagare till studien, då de har många anställda som arbetar inom vården med krävande arbetsuppgifter. Inbjudan om deltagande skickades via mail till populationen via cheferna på vardera arbetsplats. Inbjudan skickades till samtliga anställda inom äldreomsorgen i Katrineholms tätort. Tjugo tackade ja till deltagande i studien. Dessa personer uppfyllde inklusionskriterierna och alla deltagare var kvinnor. Ålderintervallet på deltagarna var mellan 30 och 65 år..inklusionskriterierna var: Har arbetat inom vården i minst fem år Ålder mellan 30 och 65 år Ihållande besvär i nacken i minst 30 dagar under det senaste året Arbetar inom vården med patientkontakt Arbetar minst 50 % Kunna svenska språket i tal och skrift Exklusionskriterierna var: Ej under pågående behandling för nackbesvären Inga tidigare traumatiska skador eller sjukdomar i nacken 13

Överkänslighet mot plåster Vid första mötet med deltagarna informerade författarna om följande: Det går bra att bada och duscha med tejpen Förändra inga livsstilsvanor under tiden för interventionen Det går bra att svettas/träna när tejpen sitter på Om allergisk reaktion skulle uppstå pga tejpen, ta bort den 4.3 Utvärderingsinstrument 4.3.1 VAS VAS är en skala som mäter subjektiv smärta (40). Skalan består av en 100 millimeters horisontell linje som går från ingen smärta (0 mm) till värsta tänkbara smärta (100 mm) (10). Detta utvärderingsinstrument är den mest tillförlitliga metoden för att mäta smärta och VAS är även känsligt för att mäta förändring (40). VAS skattades i värsta smärta, minsta smärta och smärtan idag för en period på två veckor innan interventionen. Efter interventionen gjordes samma skattningar på ett tidsintervall på fyra dagar bakåt i tiden. 4.3.2 NDI NDI är ett självskattande frågeformulär, som från början var utvecklat för personer med whiplash-skador. De senaste åren har NDI använts för nackspecifika diagnoser. NDI har utvecklats för att ge information om hur nackbesvärna påverkar personens vardagliga aktiviteter. NDI inkluderar alla delar av International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF) (41). Frågeformuläret innehåller tio faktorer vilka är smärtintensitet, peronlig omvårdnad, lyft, läsning, huvudvärk, koncentration, arbete, bilkörning, sömn och fritidsaktiviteter. Varje del skattas på en sexgradig skala som poängsätts mellan 0-5, därefter summeras poängen. Summan kan variera mellan 0-50 poäng. Summan görs om till procent genom att det divideras med 50 som vidare multipliceras med 100. Scoren används för att jämföra förändringar före och efter interventionen. Scoren grupperas i följande kategorier: 0-20% - minimal funktions-/aktivitetsnedsättning 20-40% - måttlig funktions-/aktivitetsnedsättning 40-60% - svår funktions-/aktivitetsnedsättning 60-80% mycket svår funktions-/aktivitetsnedsättning 80-100% motsvarar en funktions-/aktivitetsnedsättning som innebär att patienten är sängbunden eller överdriver sina symptom (42). 14

En förändring på fem poäng (10%) innebär en klinisk betydande förändring (43). NDI har visat sig ha god validitet och reabilitet (44). Instrumentet är även översatt till svenska och tester har visat att även den svenska versionen har god validitet och reliabilitet (42). I denna studie analyserades scoren i NDI före interventionen jämfört med scoren efter interventionen. Dessutom plockades en fråga om huvudvärk ut från NDI för vidare analys. 4.4 Tejpningsteknik Tejpen applicerades över m trapezius, m levator scapulae samt över C7 på columna. Den inledande tejpen applicerades över m trapezius med muskelteknik, där tejpen appliceras utan stretch då muskeln är i stretchat läge. Tejpen började att appliceras på proximala delen av m trapezius, under hårfästet och slutade vid undre kanten av acromion (Figur 1, Figur 2). Samma teknik användes vid tejpning över m levator scapulae. Där började appliceringen i höjd med kota C2 och slutade vid fästet för muskeln (Figur 1, Figur 2). Detta avslutades med att applicera en tejp med god stretch över C7, där ligamentstekniken användes vilket innebär att mittendelen av tejpen stretchas innan applicering (Figur 1, Figur 2). Båda författarna till studien utförde tejpningen, samma författare tejpade samma deltagare under hela interventionen. Figur 1 och 2 visar den tejpteknik som använts, bakifrån och från sidan. Muskelteknik är tejpad med mörk tejp och ligamentteknik med ljus tejp. 4.5 Statistik Den analysmodell som användes var det icke-parametriska testet Wilcoxon teckenrangtest, i jämförelserna mellan mätningar innan och efter interventionen. Då jämförelser genomfördes mellan de individer som genomförde studien och de individer som avbröt studien användes testet Mann-Whitney. Då resultaten inte var normalfördelade användes spridningsmåtten median och kvartil. Den statistiska analysen genomfördes i programmet SPSS (Statistical Package of Social Sciences). Värdet för en statistisk signifikans sattes till p < 0.05. 15

4.5.1 Bortfall Tjugo deltagare tackade ja till deltagande i studien, av dem valde 7 av deltagarna att avbryta sitt deltagande innan studien slutförts. 4.6 Etiska ställningstaganden Innan studien genomfördes gjordes etiska överväganden då utomstående deltagare medverkade. Deltagarna informerades om studiens syfte och upplägg samt att medverkan i studien var frivillig och kunde avbrytas när som helst. Detta enligt Helsingforsdeklarationen (45). Arbetet sponsrades av företaget Rehabtape AB. Sponsringen bestod av utbildning samt tejp. Författarna åtog sig inga skyldigheter till att uppvisa positiva resultat av tejpen, enligt skrivet avtal. 16

5. Resultat 5.1 Smärtan när den är som värst En signifikant lägre smärtintensitet sågs efter användandet av Kinesio Tapen (p=0,001). Tabell 5 visar varje deltagares förändring i mm i VAS värsta smärta. Vas värsta före Vas värsta efter Förändring mm Deltagare 1 86 84 2 Deltagare 2 81 3 78 Deltagare 3 85 4 81 Deltagare 4 54 46 8 Deltagare 5 75 70 5 Deltagare 6 61 57 4 Deltagare 7 60 44 16 Deltagare 8 70 67 3 Deltagare 9 64 10 54 Deltagare 10 98 42 56 Deltagare 11 42 0 42 Deltagare 12 52 18 34 Deltagare 13 60 40 20 17

5.2 Smärtan när den är som minst En signifikant lägre smärtintensitet sågs efter användandet av Kinesio Tapen (P= 0,03). Tabell 6 visar varje deltagares förändring i mm i VAS minsta smärta. Minsta före Minsta efter Förändring mm Deltagare 1 19 2 17 Deltagare 2 18 0 18 Deltagare 3 25 4 21 Deltagare 4 46 40 6 Deltagare 5 28 19 9 Deltagare 6 18 14 4 Deltagare 7 20 33-13 Deltagare 8 17 30-13 Deltagare 9 7 6 1 Deltagare 10 21 13 8 Deltagare 11 26 0 26 Deltagare 12 23 8 15 Deltagare 13 15 9 6 18

5.3 Smärtan idag En signifikant lägre smärtintensitet sågs efter användandet av Kinesio Tapen (p=0,004). Tabell 7 visar varje deltagares förändringen i mm i VAS smärtan idag. idag före idag efter Förändring mm Deltagare 1 43 29 14 Deltagare 2 28 1 27 Deltagare 3 42 6 36 Deltagare 4 16 12 4 Deltagare 5 62 6 56 Deltagare 6 18 31-13 Deltagare 7 31 32-1 Deltagare 8 48 5 43 Deltagare 9 42 2 40 Deltagare 10 42 19 23 Deltagare 11 45 0 45 Deltagare 12 37 6 31 Deltagare 13 29 14 15 19

5.4 Smärtans påverkan i vardagen (NDI) En signifikant minskning av NDI-score efter behandling med Kinesio Tape (p=0,001). 5.4.1 Huvudvärk En av frågorna i NDI belyste huvudvärk, vilket var ett vanligt förekommande problem hos målgruppen. Huvudvärken minskade signifikant (p=0,001) efter behandling med Kinesio Tape. En deltagare angav att den led av svår huvudvärk ofta före interventionen, efter interventionen angav ingen att de hade svår huvudvärk. Före interventionen angav 2 deltagare att de inte hade någon huvudvärk överhuvudtaget, efter interventionen var antalet 9. En deltagare angav måttlig huvudvärk ofta före interventionen, två deltagare angav måttlig huvudvärk då och då och fyra deltagare angav lätt huvudvärk då och då. Av dessa deltagare angav samtliga att de inte upplevde någon huvudvärk överhuvudtaget efter interventionen. 5.5 Bortfall Antalet deltagare som fullföljde studien var 13 stycken, av från början 20. Figur 11 visar orsaken till bortfall i studien. 20