Miniprojekt, pedagogisk grundkurs I, vt 2001. Klemens Eriksson, Evolutionsbiologiska institutionen Hur mäts kunskap bäst? examinationen som inlärningsmoment Jag hävdar att kunskapskontrollen är en del av inlärningen! Det är ingen kontroversiell ståndpunkt och frågan är om det ens kan betraktas som ett ställningstagande. För att ta ställning innebär att det finns ett alternativ, någon form av motstående påstående som man opponerar sig emot. Jag har aldrig hört någon som medvetet utformar en examination så att den inte ska bidra med något till inlärningen och jag har aldrig stött på motstånd från någon kollega när jag har formulerad denna tanke. Hur kommer det sig då att så lite tid läggs ned på att utforma bra examinationer, som effektivt kontrollerar studenternas kunskapsnivå och samtidigt bidrar optimalt till inlärningsprocessen? HT 2000 fick jag möjlighet att vara kursledare för en kurs i biostatistik på Mälardalens högskola. Kursmomentet var sju dagar långt, jag fick helt fria händer för upplägget och skulle även examinera deras kunskaper inom denna tidsram. Eftersom tiden var kort var det extra viktigt att själva examinationen bidrog till inlärningen. Jag avsatte därför två hela dagar (av sju) för själva examinationen i form av ett grupparbete (miniprojekt) med gemensam uppföljning. Studenterna ombads i kursutvärderingen betygsätta och ge synpunkter på examinationsformen. De fick även värdera hur examinationsformen hade bidragit till deras kunskapsinsamlande. Mitt projekt går ut på att värdera examinationsformen ur två perspektiv: Hur upplevde studenterna examinationen; påverkade den deras inlärning, tyckte de att deras kunskaper kontrollerades tillräckligt bra och kände de sig lika motiverade att lära utan en individuell skriftlig kontroll. Fungerade examinationen som kunskapskontroll och bidrog den till inlärningsprocessen; vilken kvalitet på kunskap förmedlade och kontrollerade examinationen, vilken kvalitet hade redovisningarna. Hur mäter man kunskap? Nils Trowald har i "Råd och idéer för examinationen inom högskolan" (1997) definierat en beskrivning av kunskapsnivåer som baseras på Blooms taxonomi (1956). Den är i min mening ett bra verktyg för att värdera vad en examination ställer för krav på kunskap hos studenterna. a) förmåga att minnas fakta, kunna identifiera begrepp och på olika sätt beskriva eller namnge det inlärda stoffet.
b) förmåga att kunna tillämpa fakta, förklara dem och göra beräkningar. c) förmåga att göra synteser, analyser och jämförelser. d) förmåga att värdera och kritiskt resonera. De olika nivåerna representerar olika grad av förståelse, där (a) är den lägsta och (d) den högsta. Enligt Trowald, testar i genomsnitt 70 % av frågorna i en skriftlig tentamen kunskap från de två lägsta kategorierna (a och b). Biostatistik är en metod som används för att kritiskt granska biologiska resultat. Huvudmålet med kursen måste därför vara att lära studenterna att använda statistik som ett redskap för att analysera, jämföra, värdera och kritiskt granska andras och egna resultat. Det vill säga kunskap som hör till de högsta kategorierna, nivå c och d, i Trowalds klassificering. Hur påverkar examinationsformen inlärningen? En examination kan påverka inlärningen på två fundamentalt olika sätt. För det första har själva examinationen till uppgift att kontrollera studenternas kunskapsnivå, och idealt ska den också bidra till deras inlärningsprocess. Examinationsmomentet kan alltså värderas utifrån vad för typ av kunskap som den kontrollerar, hur den bidrar till kunskapsprocessen och hur studenterna upplever examinationen; tycker de att de har blivit relevant kontrollerade och kände de att de lärde sig någonting. För det andra påverkas inlärningen inför examinationen av de krav som den förväntas ställa. Nivån på den kunskap provet förväntas kontrollera påverkar alltså den typ av kunskap som studenterna tillgodogör sig. Därför är det viktigt att anpassa examinationen till den typ av kunskap som läraren vill att studenterna ska tillgodogöra sig och att klargöra vad examinationen ställer för krav. Det finns tydliga för och nackdelar vid en jämförelse av ett grupparbete (miniprojekt) och en skriftlig tentamen. Generellt så tenderar en individuell skriftlig tentamen att påverka inlärandet mot detaljkunskap, eftersom de flesta frågorna testar den typen av kunskap. Att det är så lär man sig snabbt. Min egen upplevelse av studieåren är att studenten vid en traditionell skriftlig kontroll belönas om hon/han lär sig en mängd oviktiga och oväsentliga detaljer. Däremot så klarar man sig utmärkt genom de flesta kurser utan att förstå några som helst sammanhang eller ha någon som helst analytisk kunskap. Ett grupparbete/miniprojekt däremot ger möjlighet till analys och diskussion. En skriftlig tentamen motiverar dock studenterna på ett helt annat sätt. De tvingas ta eget ansvar och blir individuellt kontrollerade. Många föredrar även denna typ av examination för att de känner en stimulerande press och får bekräftelse i form av ett precist resultat. Andra känner denna stress som ett hinder som gör att de inte känner ro att sätta sig in i problemen och analysera. Metod och resultat Miniprojektet bestod av en generell biologisk frågeställning med tre tillhörande dataset. De fick till uppgift att analysera dessa data statistiskt och dra slutsatser om den generella frågeställningen utifrån detta. De var alltså tvungna att bedöma vad data visade, om de var relevanta för frågeställningen, att rent mekaniskt utföra testen och sedan dra slutsatser ifrån de tre analyserna.
Dessutom var de tvungna att själva samla in relevanta data för att besvara en fråga som de själva fick välja. Alla 22 elever som fullföljde kursen lämnade in godkända miniprojekt. Min subjektiva bedömning var alla hade tillgodogjort sig det viktigaste; alla lyckades lösa och analysera problemen. De flesta hade lyckats att kritiskt granska och jämföra sina resultat, för att nå fram till en slutsats som berörde den generella frågeställningen. Studenterna fick i samband med redovisningen av sina miniprojekt utvärdera kursen. I kursutvärderingen fanns två separata frågor som behandlade examinationsformen. Jag klargjorde för dem varför dessa två frågor fanns med och att de skulle behandlas separat, utanför analysen av den vanliga kursutvärderingen. De ombads dessutom att motivera sitt val av poängsättning så utförligt som möjligt. Fråga 1: Vad tyckte du om att ha ett miniprojekt som examinationsform, istället för en tentamen? Svarsalternativ: De fick gradera svaret från 1 (jättedåligt) till 5 (jättebra). Svar: Alla studenter som markerat ett svar (22) gav högsta betyg (fem). En student kryssade inte i något alternativ på fråga 9 och 10 dennes kommentarer är markerade med *. Kommentarer från studenterna: JÄTTEBRA! Mycket bättre än dugga eftersom man nu verkligen fick använda det vi lärt oss och fick göra tillbakablickar och undersöka själv vilket test vi skulle använda. Super! Kanonbra! Mycket bättre. Jag lär mig mer när jag får tillämpa saker jag lärt mig praktiskt utan press och med möjligheten att diskutera slutsatsen med andra. Jättebra! För datorer bara krånglar. Bra när man får diskutera i grupp. Miniprojekt bättre än statistikdugga. Jag har helt enkelt lärt mig mer av detta Mycket bra! Jättebra. Pressen minskade och man kunde prestera bättre. * Just på denna kursen var det bra (jag brukar annars inte gilla det så här) Det kändes som om man lärde sig mer på detta sätt. Fråga 2: Tror du att du hade lärt dig mer av att läsa på inför en dugga, istället för att ha ett miniprojekt. Försök att svara vad du tror och bortse ifrån om du gillade att "slippa" duggan eller inte. Vilket tycker du är mest lärorikt för er som studenter. Svarsalternativ: De fick välja mellan fem alternativ (se svar). Svar: jag hade lärt mig mer/mindre om vi hade haft en dugga! Kommentarer från studenterna:
Med miniprojektet fick vi använda våra kunskaper praktiskt vilket man lär sig mer av än om man bara skulle plugga in teorin. Jag tycker det är bra med detta projekt pga att man hade grupp att diskutera med och utbyta tankar. Jag tror detta ämne är mycket lämpligare för att ha denna slags examination. Kunde ha pressat in mer - vilket test för vilket dataset, kanske svårt att göra i praktiken. Inte lärt mer, men andra saker kanske? Hade det varit en dugga skulle inläsningen vara värsta korvstoppningen. Sakerna man lär sig skulle man glömma rätt snabbt. Får man göra ett projekt med sakerna man lärt sig så tror jag att man lär ha kunskaperna kvar längre. Blir bara korvstoppning när man har dugga. Bättre att använda kunskaperna i "verkligheten", måste förstå - inte bara läsa för att klara duggan. Man lär sig bättre om man inte behöver kunna utantill. Miniprojekt mer avslappnat. Roligare form av inlärning, engagerar, kul!! De tester vi hade i vårt projekt kan man ju mycket bra medan de andra testen inte sitter lika bra. Vilket de kanske gjort vid en dugga. Jag skulle nog komma ihåg vad de olika testen heter och var bra för om jag hade haft dugga, men det jag tycker att man bör förstå är hur, och när man använder de olika testen. Det jag försöker säga är att om vi hade haft en dugga skulle jag komma ihåg en massa "onödiga" detaljer som det egentligen inte är någon vits med att lära sig. Det var bra med miniprojekt. Man får ta mer ansvar om man gör enskild dugga. Plugga ger mer exakt kunskap på något vis. Det är lätt att låsa sig och inte veta vad man behöver lära sig inför en dugga. Vid ett miniprojekt blir det självklart vad man behöver träna mer på. Då lär man sig bara för stunden (till dugga) och det blir ett stressmoment. Miniprojekt + dugga hade gett mest men det hade blivit för mycket med både och på den här lilla kursen och jag tror jag lärde mig mer av miniprojektet där man kunde testa och se om det blev rätt eller fel istället för en dugga som man får fel om man svarar fel. Slutsatser och diskussion Miniprojekt som examinationsform fick mycket gott mottagande av studenterna. Alla gav det högsta betyg och majoriteten tyckte att projekten var motiverande och främjade inlärningsprocessen positivt. I min roll som lärare delar jag den uppfattningen. Under kursens gång så blev examinationen något positivt som verkade stimulera studenterna att lära sig problembaserat. Flera funderade på sina egna små projekt under övningarna och försökte passa in sina egna frågeställningar i olika övningsdataset för att fundera ut hur insamlande och analys skulle gå bäst till. De trista dataövningarna och beräkningsövningarna fick ett mål och en mening dvs som ett redskap att lösa ett problem som de skulle ta itu med. Den viktigaste kritiken var att en del kände att de behärskade de olika testen olika bra. De förstod de test som de använt i projektet bra, medan de var osäkra på de andra. Detta visar att projektet var mycket viktigt och i hög grad bidrog till inlärningsprocessen. De hade lärt sig något av det eftersom de behärskade de test som de använt i projektet mycket bättre än de andra.
Egna erfarenheter från tidigare undervisning i ämnet på Uppsala universitet visar inte att Eskilstunastudenternas kunskapsnivå efter kursen skilde sig från dessa kurser. Urvalet är för litet för att kunna dra några generella slutsatser, men inget indikerade att de inte lärt sig lika mycket. Det tyder på att motivation i form av en enskild kunskapskontroll (tentamen) inte skilde sig i effektivitet från motivationen att få lösa en gruppuppgift. Det går emot vad studenter själva säger. De uttrycker ofta behovet av press och självbekräftelse i form av ett godkänt tentamensresultat för att kunna prestera. Jag tror att det kan förklaras av två saker: 1) att grupptrycket att delta i lösandet av gruppuppgiften ofta är underskattat, samt 2) att inlärandet känns mer meningsfullt och således är mer motiverat, när kunskaperna kan användas praktiskt. Kunskapsnivån på examinationen stämde väl överens med kursmålet. I examinationen var de tvungna analysera ett material, göra jämförelser och kritiskt värdera resultaten, dvs de två högsta nivåerna i Trowalds klassifikation Det gick dessutom att relativt enkelt se i miniprojekten vilken nivå av kunskap författarna hade tillgodogjort sig. Mina slutsatser är att examinationsformen som sådan är en viktig del av en kurs. Den påverkar sättet att lära in och kan utnyttjas som en viktig del av inlärningsprocessen. Därför är det viktigt att utvärdera och utveckla olika examinationsformer. Den traditionella tentamen är alldeles för dominerande i våra utbildningar och överskattad både som kunskapskontroll och redskap i inlärningen. Alternativa metoder, som en grupptentamen, kan i många fall vara en bättre och mer givande lösning.