Redovisning av uppdrag rörande tillgänglighet inom sjöfarten

1 (1) Generaldirektören Handläggare direkttelefon Datum Vår beteckning 2001-01-10 0403-0102005 Ert datum Er beteckning Näringsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Redovisning av uppdrag rörande tillgänglighet inom sjöfarten Sjöfartsverket fick i regleringsbrevet för år 2000 i uppdrag att som ett led i utvecklingen av det transportpolitiska delmålet tillgänglighet återrapportera arbetet med att förbättra tillgängligheten till sjötransporter för funktionshindrade och andra grupper med särskilda behov. Sjöfartsverket redovisar uppdraget med överlämnande av bifogade promemoria. Jan-Olof Selén Postadress Besöksadress Telefon Telefax E-post 601 78 NORRKÖPING Slottsgatan 82 011-19 10 00 011-10 19 49 sjofartsverket@sjofartsverket.se

TILLGÄNGLIGHET INOM SJÖFARTEN MÖJLIGHETEN FÖR FUNKTIONSHINDRADE OCH ANDRA GRUPPER MED SÄRSKILDA BEHOV ATT UTNYTTJA SJÖFARTEN 2000-12-29

TILLGÄNGLIGHET INOM SJÖFARTEN MÖJLIGHETEN FÖR FUNKTIONSHINDRADE OCH ANDRA GRUPPER MED SÄRSKILDA BEHOV ATT UTNYTTJA SJÖFARTEN SJÖFARTSVERKET 2000-12-29 601 78 NORRKÖPING Tel: 011-19 10 00 Fax: 011-10 19 49

Sammanfattning Sjöfartsverket har i den nya organisationen policymässigt tydliggjort frågor kring de transportpolitiska målen. Frågan om tillgänglighet för funktionshindrade, äldre och barn utgör en del av Sjöfartsverkets sektorsansvar med en tydlig transportpolitisk innebörd. Samverkan sker med andra trafikverk och organisationer för att öka kunskapen i ämnet och finna nya och bättre lösningar vad gäller funktionshindrades tillgänglighet till sjötransporter. Sjöfartsverket ser Rikstrafiken som den överordnade myndigheten vad gäller samordningen mellan trafikslagen. Sjöfartsverket avser att fortsätta samarbetet med regionala organisationer och trafikhuvudmän. Som en del i sektorsansvaret skall verket även arbeta för att terminaler och kajer, som i huvudsak ägs av kommunerna och /eller hamnarna blir mer tillgängliga för funktionshindrade. Hamnägare och terminaloperatörer är därför viktiga aktörer i sammanhanget. Verket skall genom de projekt som utförs i samarbete med regionala organisationer och trafikhuvudmän se över föreskriften om handikappanpassning av fartyg och även överväga om det finns behov av föreskrifter även för mindre passagerarfartyg. 1. Tillgänglighet - en del av Sjöfartsverkets sektorsansvar I den transportpolitiska propositionen, En transportpolitik för en hållbar utveckling (1997/98:56), framhöll regeringen att ytterligare åtgärder för att anpassa trafiksystemet till barns, äldres och funktionshindrades behov av tillgänglighet, säkerhet och god miljö är en förutsättning för att uppnå målet om ett transportsystem för alla. Dessa gruppers behov bör dessutom vara vägledande för transportsystemets utformning och funktion. I maj 2000 fattade riksdagen beslut om propositionen (1999/2000:79) Från patient till medborgare. Denna proposition utgör även en nationell handlingsplan för handikappolitiken. I kapitel 7 punkt 4 beskrivs målen för kommunikationer. Sid 1

Regeringens bedömning är att tillgängligheten till transportsystemet fortlöpande bör förbättras och beaktas vid all planering och upphandling av infrastruktur, färdmedel, trafik och övriga tjänster, arbetet bör ha som mål att kollektivtrafiken bör vara tillgänglig för funktionshindrade senast år 2010. Med detta mål som utgångspunkt skall en trafikslagsövergripande planering genomföras där kollektivtrafik med stort utbud och resande prioriteras, gällande föreskrifter om tillgänglighet för funktionshindrade till färdmedel inom olika trafikslag bör ses över och skärpas. För Sjöfartsverkets del innebär detta att det är en av verkets uppgifter att verka för att hänsyn tas till funktionshindrade personers behov inom sjöfarten. Regeringen har även utfärdat ändringar i förordningen (SFS 1980:398) om handikappanpassad kollektivtrafik. Sjöfartsverket, Vägverket, Banverket och Luftfartsverket skall, vart och ett inom sitt område, initiera, planera och följa upp anpassningen. Rikstrafiken skall verka för att anpassningen samordnas. Förändringarna medför att samtliga trafikverk får ett uttalat sektorsansvar för att öka tillgängligheten för funktionshindrade. Det skapar ett större handlingsutrymme och möjligheter att aktivt verka för att tillgängligheten förbättras. Samtliga trafikverk har också i uppdrag att verka för att andelen funktionshindrade och andra grupper med särskilda behov som kan använda transportsystemet ska öka. 2. Verksamhetsmål för ett tillgängligt transportsystem Verksamhetsmålet enligt regleringsbrevet för Sjöfartsverket är att andelen funktionshindrade och andra grupper med särskilda behov som kan utnyttja sjöfarten skall öka. Sjöfartsverket skall redovisa andelen, fördelade på funktionshindrade, äldre och barn, som kan utnyttja sjöfarten samt de åtgärder som vidtagits i syfte att öka tillgängligheten för dessa grupper. Sid 2

3. Uppdrag Som ett led i Sjöfartsverkets arbete med ökad tillgänglighet för funktionshindrade deltar verket i arbetat med ett antal regeringsuppdrag. Detta sker i samarbete med övriga trafikverk och Rikstrafiken samt andra berörda parter gällande handikappanpassad kollektivtrafik. Sjöfartsverket har i uppdrag att i samarbete med övriga trafikverk och Rikstrafiken och i samråd med övriga berörda parter se över Föreskrifter om Handikappanpassad Kollektivtrafik (Transportrådet TPRFS 1985:10). Ett annat regeringsuppdrag, där Sjöfartsverket deltar tillsammans med övriga trafikverk och Kommunikationsforskningsberedningen, gäller att utvärdera handikappolitiken inom transportområdet och ta fram underlag till den nationella handlingsplanen för handikappområdet. Detta regeringsuppdrag samordnas av Vägverket. Tillsammans med Rikstrafiken och övriga trafikverk arbetar Sjöfartsverket med att utröna förutsättningarna för att åstadkomma ett samordnat nationellt nät av tillgänglig kollektivtrafik. Syftet är också att utveckla en metod och modell för att kunna beskriva reserelationer med de olika trafikslagen. 4. Regelverk och rekommendationer Inom FN:s sjöfartsorganisation, International Maritime Organisation (IMO), utarbetas konventioner som reglerar den internationella sjöfarten. The International Convention for the Safety of Life at Sea (SOLAS 74) specificerar olika krav på fartygs utrustning och drift för säkerheten till sjöss. De EU-direktiv som reglerar färjetrafiken inom den Europeiska unionen bygger på SOLAS-konventionen. Varken i SOLAS eller i EUdirektiven specificeras någon speciell grupp av passagerare. Rederiers och fartygs säkerhetsorganisation styrs av de regler om en godkänd säkerhetsorganisation som finns i Internationella säkerhetsorganisationskoden, ISM-koden, antagen av IMO 1993. Även ISM-koden bygger på SOLAS och är införlivad i svensk lagstiftning genom fartygssäkerhetslagen (1988:49), fartygssäkerhetsförordningen (1988:594) och Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1996:2) med föreskrifter om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation. Sid 3

Det regelverk som reglerar den svenskflaggade sjöfarten bygger även det på SOLAS. Vidare har anpassningar gjorts till EU-direktiv om bl.a. passagerarfartyg i nationell fart, säkerhetsbestämmelser och inspektioner av fartyg. Med stöd av förordningen (1980:398) om handikappanpassad kollektivtrafik gav Sjöfartsverket 1992 ut kungörelsen (SJÖFS 1992:10) med föreskrifter om handikappanpassning av passagerarfartyg. Föreskriften gäller passagerarfartyg i inrikestrafik som kan ta 100 eller fler passagerare. Dåvarande Transportforskningsdelegationen gav 1983 ut en skrift (1983:11) Handikappanpassning av skärgårdsbåtar En handbok. Den gjordes i samarbete med Sjöfartsverket och ger råd och information framför allt vid nybyggnation av skärgårdsbåtar. Inom IMO har dessutom rekommendationer utarbetats om utformning och drift av passagerarfartyg med hänsyn till äldre och funktionshindrade. Rekommendationer ges om hissar, hytter för rörelsehindrade, handikapptoaletter, information för syn- och hörselskadade samt om utbildning av fartygspersonal vid nödsituation och utrymning med hänsyn till funktionshindrade. Dessa rekommendationer är dock inte bindande. 5. Tillgänglighet inom sjöfarten För att nå målet om en tillgänglig kollektivtrafik är det av stor betydelse att uttrycket hela resan inte bara blir ett begrepp utan att den fungerar i praktiken. Därför måste de olika transportslagen knytas samman till en fungerande kedja där samtliga länkar och knutpunkter mellan transportslagen fungerar. För sjöfartens del är detta viktigt vid hamnterminaler för större fartyg och passagerarströmmar men även vid mindre kajer och bryggor i skärgården. Kollektivtrafik är personbefordran som tillhandahålls allmänheten mot ersättning. För sjöfartens del innebär detta att alla resor med fartyg som görs under dessa förutsättningar är en del i kollektivtrafiksystemet. Exempel på detta är bl.a. skärgårdstrafik, resor med eller utan bil på färjor till kontinenten, nöjeskryssningar och rena utflyktsresor med båt. Sid 4

I arbetet med att utarbeta krav på tillgänglighet för passagerare med funktionshinder skall säkerhetskraven för samtliga resenärer beaktas. Tillgänglighet får inte åstadkommas på bekostnad av säkerheten. Sjösäkerhet är en fråga om fartygs konstruktion, tekniska utrymningsmöjligheter och livräddningsredskap likväl som om besättningens utbildning i hantering av en nödsituation. SOLAS-konventionen är den viktigaste internationella överrenskommelsen när det gäller sjösäkerhet. ISM-koden gäller för svensk del för passagerarfartyg i internationell och nationell trafik. Dess syfte är att säkerställa en organisation hos rederiet och fartyget, som för att fartyget uppfyller de tekniska och operativa krav som ställs på det. För att säkerheten skall kunna upprätthållas ställs krav på fartygets konstruktion vad gäller t. Ex. tröskelhöjder. Det ställs vidare krav på livräddningsutrustning, räddningsorganisation ombord m. m. Sjösäkerhetsmässigt krävs att alla passagerare på ett fartyg skall kunna evakueras vid en nödsituation. Rederierna ser problem med evakuering av vissa grupper av passagerare. Om många passagerare behöver extra hjälp i en nödsituation kan problemet uppstå att antalet besättningsmedlemmar inte räcker till för en säker evakuering. Denna aspekt har tvingat rederier att neka funktionshindrade passagerare att göra större gruppresor. För att successivt uppfylla målet om en tillgänglig kollektivtrafik kan det enligt verket vara lämpligt att göra en prioriteringslista för olika typer av resor. Högsta prioritet bör i det sammanhanget ges de rena arbets- och nyttoresorna där förflyttningen är ett huvudändamål. Sjöfartsverkets uppgift är att inom ramen för sitt sektorsansvar stimulera och driva på utvecklingen för att olika aktörer inom sjöfartsnäringen i samverkan med andra skapar en säker och tillgänglig passagerarfartygstrafik. Ett viktigt första steg i arbetet med att utveckla tillgängligheten för resenärer med olika slag av funktionshinder är att kartlägga hur sjötransportsystemet fungerar i dessa avseenden. 5.1 Göteborgs och Bohusläns skärgård Västtrafik i Västra Götalandsregionen arbetar aktivt med att regelbundet se över och förbättra tillgängligheten för funktionshindrade till angöringsplatser och fartyg. Vid upphandling av skärgårdstrafik ställs specifika krav på fartygens konstruktion bl.a. vad gäller trösklar, handikapptoaletter, Sid 5

informationsdisplayer och högtalarsystem. Materialet i inredningen är anpassat för att minska antalet allergiska reaktioner, varför passagerare med sällskapsdjur är hänvisade till särskilda sittplatser. Minst en biljettautomat per färja sitter lågt placerad för att rullstolsburna och barn skall nå. Personalen hjälper till vid behov. För att förenkla på- och avstigning har pontonbryggor anskaffats på de flesta tilläggsplatserna i hamnen. Lämpliga vänthallar har satts upp vid bryggorna. Vid bryggor utan pontonanordning finns lyftanordning eller enkla landgångar som används vid nivåskillnad mellan fartyg och brygga. Bryggan vid Rosenlund i Göteborg ligger direkt intill biltrafikleden längs hamnen. En ny busshållplats har anlagts direkt intill bryggan, så att det är lättare att ansluta här. Genom den s.k. Göteborgsöverenskommelsen blir det snart möjligt att anlägga en ny spårvägslänk mellan Järntorget och centrum. Det blir då en hållplats i direkt anslutning till en planerad ny brygga. Den lokala färjetrafiken har blivit en viktig del av kollektivtrafiken i Göteborg. Detta beror främst på följande faktorer: 1. Färjetrafiken är en del av kollektivtrafiksystemet och har samma biljettsystem och inga tilläggsavgifter vid byten från/till buss eller spårvagn. 2. Färjorna har konstruerats för den trafik som finns i hamnen. De har hög passagerarkapacitet och medger snabb på- och avstigning. Färjorna kan även användas vintertid med is på älven. I södra skärgården färdas sammanlagt 1,7 miljoner passagerare med fartyg och med Älvsnabben-fartygen i Göteborg färdas 1 miljon passagerare. Hur många av dessa som är funktionshindrade finns ingen statistik på då resor med dessa fartyg inte föranmäls. Skärgårdstrafiken och Älvsnabbenfartygen ingår, liksom övriga typer av kollektivtrafik, i färdtjänstsystemet. I norra delen av skärgården är standarden något sämre då den till stor del trafikeras av äldre fartyg med sämre grad av handikappanpassning. Fartygen ägs ofta som enmansföretag och den ekonomiska belastningen kan vara stor av att anpassa äldre fartyg. Arbete pågår dock med att göra dessa mer tillgängliga. Sid 6

5.2 Stockholms skärgård Kollektivtrafiken i Stockholms skärgård och i Stockholms inre hamn samordnas och sköts av Waxholmsbolaget. En inventering har här gjorts vad gäller tillgängligheten för rörelsehindrade. Studien, som är gjord i samarbete med stiftelsen Fritid & Friluftsliv, tar sin utgångspunkt i fritidsoch nöjesresande. Tillgängligheten är liksom för fartygen i Göteborgs/Bohusläns skärgård bättre på de nyare färjorna än på de äldre. Trösklar, utrymmen och landgångar är handikappanpassade och det finns handikapptoaletter. Personalen finns till hands för att hjälpa till vid behov. I de äldre fartygen finns få eller inga stödräcken att hålla sig i och det är svårt eller omöjligt att ta sig ombord själv med rullstol. Vidare kan fartyg listade för avgång enligt tidtabell komma att bytas ut mot annat fartyg. Vid högsäsong är det svårare att hitta lediga parkeringsplatser i anslutning till terminalerna, särskilt vid Strömkajen. Denna kaj är hög och ofta uppstår nivåskillnad till fartygens fördäck. Vid kajen finns Waxholmsbolagets terminal med bemannad informationslucka och väntsal. Biljetter säljs ombord och priser finns i tidtabellerna. Ytterligare information kan fås per telefon eller via Internet. Skärgårdstrafiken i Stockholm ingår även i färdtjänstsystemet. 5.3 Stora passagerarfärjor De stora passagerarfärjor som går i internationell trafik mellan Sverige och omgivande grannländer är i allmänhet väl anpassade vad gäller tillgänglighet för funktionshindrade, äldre och barn. Det finns hissar och landgång och minst en toalett är handikappanpassad. Ett visst antal hytter är handikappanpassade och även allergisanerade. Information ges via skyltar och högtalarsystem samt av servicepersonal i terminaler eller ombord på fartyget. Föranmälan om behov av hjälp kan göras vid bokning och hjälp ges då i möjligaste mån. Vad gäller information är emellertid högtalarsystemet styrande. Ett funktionshinder som hörselnedsättning kräver därför att detta meddelas personalen. För de stora passagerarfärjorna styrs ofta antalet funktionshindrade som kan tas emot av antalet handikapphytter. Passagerare med funktionshinder som inte relateras till en speciell typ av hytt och som inte föranmäler något hjälpbehov syns inte i statistiken. Alla som klarar sig själva är välkomna Sid 7

ombord. Någon specifik ledsagarservice erbjuds inte på de internationella passagerarfärjorna. Tillgängligheten är i allmänhet även god i hamnterminalerna. Hissar, handikapptoaletter, informationstavlor och högtalarsystem finns vanligen. Även utanför terminalerna är det relativt tillgängligt med avfasade trottoarkanter och handikapparkering. 6. Fortsatt arbete Som ett led i Sjöfartsverkets arbete med att förstärka sjöfartens tillgänglighet deltar verket i Rikstrafikens projekt Hela Resan!. Det syftar till att utveckla en metod och modell för att kunna beskriva reserelationer utifrån olika nivåer av tillgänglighet. Syftet med projektet är att få kunskap om förutsättningarna för att åstadkomma ett nationellt nät av tillgänglig kollektivtrafik. Syftet är också att studera såväl processer som olika modeller för samverkan inom den samlade transportsektorn. Ett samordnat utvecklingsarbete för ökad tillgänglighet för funktionshindrade till kollektivtrafiken ger ökad attraktionskraft då kvalitet och komfort förbättras för alla. Projektet förväntas leda till en gemensam syn på vad tillgänglighet är och synliggöra olika parters ansvar och roller i en samordnad och utvecklad kollektivtrafik. Sjöfartsverket ser projektet Hela Resan! som ett bra sätt att öka kunskapen om och utvecklingen av tillgängligheten även inom sjöfarten. Projektet ska, mot bakgrund av proposition Från patient till medborgare (1999/2000:79), genom följande delmål bidra till att uppfylla målet om tillgängligheten. Att finna en metod för att beskriva olika nivåer av tillgänglighet. Att före 2002 års utgång utifrån kollektivtrafiken i Bergslagen, presentera de förutsättningar som kan komma att krävas för ett successivt expanderat tillgängligt nät av i huvudsak interregionala förbindelser. Förutsättningarna inkluderar såväl alla färdmedel i ett hela-resan - perspektiv som information, biljett/bokning, ledsagning och personlig service samt samordning mellan trafikslag. Sid 8

Att åstadkomma bästa möjliga tillgänglighet inom ramen för Tåg i Bergslagen med hänsyn till berörda organisationers resurser och möjligheter. Genom att samarbeta med Västra Götalandsregionen och Västtrafik förs sjöfarten och hamnterminalernas knutpunktsfunktioner in i det nationella kollektivtrafiknätet. Tanken är att koppla samman projektet med tågtrafik i Bergslagen och därtill hörande knutpunkter för de olika transportslagen, med en resa hela vägen ut i Göteborgs skärgård eller till färjeterminalen i Göteborg för vidare färd till Danmark eller England. Sjöfartsverket kommer att följa Västtrafiks arbete med upphandling av skärgårdstrafik. I denna process skall verket speciellt bedöma om föreskriften om handikappanpassning av passagerarfartyg (SJÖFS 1992:10) följs och om denna föreskrift behöver ses över och eventuellt skärpas. För nya fartyg som byggs ställs idag krav på handikappanpassning redan vid ritning och konstruktion. Äldre fartyg byggdes inte med detta i åtanke men viss anpassning har skett i enlighet med Sjöfartsverkets föreskrift. Av de över 400 svenska passagerarfartyg som tillhör gruppen passagerarfartyg med passagerarfartygscertifikat eller passagerarfartyg som nyttjas i internationell trafik är emellertid en stor del byggda för mindre än 100 passagerare. På dessa fartyg ställs inga särskilda föreskriftskrav vad gäller handikappanpassning. Sjöfartsverket skall även bedöma om det finns behov av föreskrifter för fartyg som tar färre än 100 passagerare. Sjöfartsverket har även ett sektorsansvar att verka för tillgängligheten vad gäller hamnterminaler och kajanläggningar. Genom projektet Hela Resan! tydliggörs gränsdragningen mellan transportslagen och därtill hörande ansvarsfördelning. För sjöfarten gäller att ansvaret för att öka tillgängligheten för funktionshindrade inbegriper såväl fartyg som hamnterminaler/kajer och den närmaste anslutningen till dessa. Då Västtrafik ansvarar för hela kollektivtrafiken i Göteborg, inklusive skärgårdstrafiken, kan detta bli ett tydligt studieobjekt av hur samordningen mellan de olika transportslagen fungerar. Sid 9