Utredningsplan för Gotlandstrafiken 2015

Transkript

1 Datum (6) Diarienummer RT 2008/31 Utredningsplan för Gotlandstrafiken Bakgrund Det övergripande målet för den svenska transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet (prop. 2005/06:160, bet. 2005/06:TU5, rskr 2005/06:308, Regleringsbrev för Rikstrafiken, 2008). Målet omfattar alla trafikslag, däribland linjesjöfart till och från Gotland. Linjesjöfarten till och från Gotland har varit reglerad av staten sedan 1971 och sedan 1999 är Rikstrafiken den myndighet som ansvarar för att trafiken kommer till stånd. Den modell som staten tillämpar för att tillhandahålla trafiken är anbudsförfarande i konkurrens. Det vinnande anbudet tilldelas en tjänstekoncession genom ett sex- eller tioårigt avtal. Postadress Box 473, Sundsvall Besöksadress Esplanaden 11 Telefon växel Telefax Organisationsnummer Myndighetskod En förutsättning för det sätt som staten har valt att tilldela tjänstekoncession är konkurrens mellan operatörer och att flera anbud lämnas in. Utan konkurrerande anbudslämnare äventyras både målet att säkerställa linjesjöfarten till och från Gotland och att detta sker till en rimlig kostnad för staten. Bristande konkurrens har egentligen varit ett problem redan från den första konkurrensutsatta upphandlingen 1987, men situationen har varit särskilt kännbar i de två senaste anbudsprocesserna. Rikstrafiken avser därför att utreda alternativa organisatoriska lösningar för den framtida Gotlandstrafiken. Rikstrafiken har till uppdrag att kontinuerligt utreda trafikupplägg inför kommande avtalsperioder för all trafik myndigheten ger ersättning för. Rikstrafiken avser därför att utreda olika trafikupplägg i enlighet med det övergripande transportpolitiska målet såväl som dess delmål (tillgängligt persontransportsystem, hög transportkvalitet, säker trafik, god miljö, regional utveckling och jämställt transportsystem). Hregistrator@rikstrafiken.se H

2 2 (6) Syftet med utredningen är alltså att föreslå 1. hur linjesjöfarten till och från Gotland bör organiseras från och med februari 2015, 2. hur trafikupplägget bör se ut under avtalsperioden från och med februari Organisatoriska lösningar inför Gotlandstrafiken 2015 Rikstrafiken ska utreda alternativa organisatoriska lösningar för färjetrafiken till och från Gotland. I första hand ska trafiken säkerställas genom konkurrens. Om bedömningen blir att konkurrens inte kan uppnås, kommer strategier som inte innefattar konkurrens att diskuteras. Ett första steg i utredningsarbetet blir att bedöma hur genomförbara alternativen är i juridisk mening. Myndigheten ser fyra huvudsakliga lösningar: 1. Trafiken drivs kommersiellt 2. Staten tilldelar tjänstekoncession genom ett utvecklat anbudsförfarande och avtalsmodell 3. Staten tillhandahåller fartyg, och handlar upp drift och underhåll 4. Trafiken drivs av ett statligt rederi 2.1 Bör trafiken drivas kommersiellt? Rikstrafikens utgångspunkt är att all interregional kollektivtrafik i första hand ska drivas kommersiellt. När alternativa organiseringslösningar till gotlandstrafiken ska utredas är det sålunda naturligt att beakta denna lösning. Följande frågeställning ska besvaras: Bör linjesjöfart till och från Gotland drivas kommersiellt? 2.2 Bör staten tilldela tjänstekoncession genom ett utvecklat anbudsförfarande och avtalsmodell? Idag tilldelar Rikstrafiken tjänstekoncession till en vinnande anbudslämnare i en anbudsprocess. Det är möjligt att det anbudsförfarande och det avtal som Rikstrafiken tillämpar, inte är de mest lämpliga. I samband med att Rikstrafiken träffade olika rederier efter den avbrutna upphandlingen framfördes exempelvis att förfrågningsunderlaget och modellavtalet var för detaljerat, vilket lämnade små möjligheter att utveckla affären, samt att avtalstiden var för kort. Det finns alltså skäl att

3 3 (6) studera om det finns något lämpligare anbudsförfarande eller avtalsmodell för linjesjöfarten till och från Gotland. För att möjliggöra för flera anbud, kan införandet av allmän trafikplikt vara av betydelse. Staten begränsar idag rätten att bedriva linjesjöfart till och från Gotland genom lag 1996:19 och förordning 1997:748. Det finns emellertid ingen inrättad allmän trafikplikt för linjesjöfart till och från Gotland. Om anbudsgivare tidigt har en tydlig uppfattning om vilken trafik som ska drivas till och från Gotland, finns det också större möjligheter att dessa kan lämna in väl genomtänkta och väl förberedda anbud. Allmän trafikplikt ger i god tid möjlighet för anbudsgivare, såväl svenska och utländska, att förstå vilka krav som ställs på trafiken, och därmed i god tid förbereda sig inför ett anbudsförfarande. Rikstrafiken ska därför utreda om allmän trafikplikt ska införas för linjesjöfart till och från Gotland. Följande frågeställningar ska besvaras: Hur bör Rikstrafiken utveckla anbudsförfarandet? Hur bör Rikstrafiken utveckla avtalsmodellen? Bör staten inrätta allmän trafikplikt för linjesjöfart till och från Gotland? Vilka krav bör staten ställa i allmän trafikplikt för linjesjöfart till och från Gotland? 2.3 Bör staten tillhandahålla fartyg, och handla upp drift och underhåll? Idag tilldelar Rikstrafiken tjänstekoncession för hela färjetrafiken till och från Gotland. Det ställer krav på att anbudsgivare har fartyg samt står för drift och underhåll. Av de samtal som Rikstrafiken fört med olika rederier i samband med att inga anbud inkom under anbudsförfarandeprocessen , framgick att de höga investeringskostnaderna för tonnage var en avgörande barriär till varför en aktör väljer att lämna anbud eller inte. Ett alternativ är därför att dela upp trafiken i flera delar. Exempelvis kan staten äga eller på annat sätt tillhandhålla fartyg, exempelvis genom att hyra dem. Anbudsgivare får då lämna anbud på drift och underhåll. Ansvaret för transporterna har den part som staten träffar avtal med. Staten anvisar fartyg till den vinnande anbudsgivaren. Följande frågor ska besvaras: Bör staten äga eller på annat sätt tillhandahålla tonnage för linjesjöfart till och från Gotland? Hur bör statligt ägt eller på annat sätt tillhandahållet tonnage organiseras?

4 4 (6) Hur bör drift och underhåll av statligt eller på annat sätt tillhandahållet tonnage genomföras? 2.4 Bör trafiken drivas av ett statligt rederi? Rikstrafikens ambition är att trafiken ska säkerställas till en rimlig kostnad genom en konkurrenssituation. Om detta inte kan uppnås återstår alternativet att staten tar det fulla ansvaret för linjesjöfarten till och från Gotland, om staten ska kunna garantera Gotland en tillfredsställande och långsiktigt hållbar transportförsörjning. Möjligheten att inrätta ett statligt rederi ska därför också utredas. Följande frågeställning ska besvaras: Bör staten inrätta ett statligt rederi för linjesjöfart till och från Gotland? 3 Trafikupplägg från 1 februari Hur bör linjesjöfarten till och från Gotland utformas? Utformningen av linjesjöfarten till och från Gotland är ingen självklarhet. Det finns många frågor som bör utredas. Utgångspunkterna är att det ska finnas regelbunden linjesjöfart för personer och gods året runt mellan Gotland och svensk hamn belägen utanför Gotland. Vilka hamnar som ska trafikeras ska utredas. På fastlandet finns flera alternativ till dem som angörs idag (Oskarshamn och Nynäshamn), till exempel Västervik, Norrköping, Oxelösund, Södertälje och Stockholm. Vidare är det en öppen fråga om person och gods även fortsättningsvis ska transporteras med samma fartyg, eller om dessa ska transporteras med olika fartyg. Ett annat möjligt upplägg är också att färjetrafiken delvis ersätts med flygtrafik. I så fall måste färjetrafiken anpassas till flygtrafiken. Följande frågeställningar ska besvaras: Vilka hamnar bör användas? Hur bör gods transporteras? Hur kan flyglinjer komplettera färjetrafiken?

5 5 (6) 3.2 Vilken kvalitet bör linjesjöfarten till och från Gotland ha? Vilken organisatorisk lösning för gotlandstrafiken som staten än väljer, är det sannolikt att tro att staten kommer att behöva ställa krav på trafikens kvalitet. Det enda krav som ställs idag är genom förordning (1997:748), som reglerar att linjesjöfarten måste anlöpa fastlandshamn minst fem gånger per vecka året runt samt att personal som enligt mönstringslistan ska bistå passagerare i nödsituationer behärskar engelska och ett skandinaviskt språk. Det finns flera infallsvinklingar kring kvaliteten på trafikupplägget som bör belysas. Den juridiska dimensionen är avgörande liksom nationella mål, exempelvis miljökrav, säkerhetskrav och krav på anpassning till resenärer med funktionshinder. Det är också synnerligen viktigt att få en bild av resenärernas preferenser och hur de prioriterar dessa i förhållande till varandra. Även preferenser från regionala intressenter och näringsliv ska beaktas. Följande frågeställningar ska besvaras: Vilken överfartstid bör fartygen ha? Vilken kapacitet för person- och godstransporter bör fartygen ha? Vilken standard bör fartygen ha? Vilka miljökrav bör ställas? Vilka krav på anpassning till resenärer med funktionshinder bör ställas? Vilka krav på säkerhet bör ställas? Vad bör biljettpriset vara? Vad bör biljettpriset vara för gotlänningar? Hur många turer bör köras? 5 Tidplan En tidsmässigt prioriterad fråga är om staten bör äga eller på annat sätt tillhandahålla fartyg och om det bör finnas ett statligt rederi. Om det fattas ett politiskt beslut om att staten ska äga eller på annat sätt tillhandahålla fartyg, måste dessa beställas eller anskaffas. Det tar tid. Rikstrafiken bedömer att en beställning på nya fartyg måste ske 3-5 år före trafikstart. Ett sådant beslut måste också föregås av en politisk beslutsprocess. Utredning om de fyra lösningarna kommer att lämnas till Näringsdepartementet i september 2008.

6 6 (6) Regeringens, eller riksdagens, beslut är mycket avgörande för det fortsatta arbetet. Om beslutet blir att etablera ett statligt rederi, behöver Rikstrafiken inte utveckla anbudsförfarandet och avtalsmodellen. Om beslutet blir att staten ska äga eller på annat sätt tillhandahålla fartyg, bör Rikstrafiken utveckla anbudsförfarande och avtalsmodeller för drift och underhåll. Slutligen, om beslutet blir att staten fortsättningsvis ska tilldela tjänstekoncession för trafiken som helhet, bör Rikstrafiken utveckla anbudsförfarandet och avtalsmodellen. Vissa av dessa utredningar kommer dock att drivas parallellt i väntan på beslut. När rapporten har lämnats till Näringsdepartementet för beslut, kommer arbetet med trafikupplägg och dess kvalitet att accentueras. Arbetet kommer dock att påbörjas redan parallellt med utredningsarbetet inför rapporten till Näringsdepartementet. Tidplan presenteras i bilaga 1.