Vad valdebatten 2010 bör handla om! Riksdagsfrågorna

Transkript

1 Vad valdebatten 2010 bör handla om! Riksdagsfrågorna

2 Till mottagaren Vi översänder följande frågor inom riksdagens kompetens- och dess möjlighetsområde som landets lagstiftande organ, som vi hoppas att ni vill besvara och redovisa era ståndpunkter kring. Vi är tacksamma om ni återsänder blanketten till oss senast den 31/ En sammanställning över era svar kommer vi att redovisa på vår hemsida med ca besökare i månaden, samt i våra tryckta alster som når ut till drygt personer. Är det något ni vill fråga om eller vill diskutera angående frågorna v.g. kontakta HSO Skåne, Lars Gustavsson eller Thomas Larsson eller mail: lars.gustavsson@skane.hso,se Blanketten ifylld av: Namn Parti Telefon Version

3 Lagstiftning mot diskriminering och särbehandling Människor med funktionsnedsättningar får dagligen finna sig i att särbehandlas och hänvisas till bakingångar, varuhissar etc. på grund av otillgänglighet. Trots en nationell handlingsplan, som skulle eliminera enkelt avhjälpta hinder till 2010, beräknas endast två av 33 skånska kommuner klara detta enligt Länsstyrelsens kartläggning. Det finns kommuner som t.ex. Malmö, som säger sig behöva 15 år extra! 2008 låg det en proposition om ny diskrimineringslagstiftning i Riksdagen. Utredarna hade ursprungligen föreslagit att otillgänglighet skulle klassas som diskriminering, på samma vis som t.ex. i amerikanska Americans with Disability Act, ADA, som är en långtgående diskrimineringslagstiftning. Vi tror att ett förbättrat skydd mot att diskriminera människor genom otillgänglighet är viktigt både för tillväxten och för att ge personer med funktionsnedsättningar och äldre, oberoende och självständighet. Dagens regelverk räcker uppenbart inte eftersom det ibland negligeras helt och det är heller inte ovanligt att samma otillgänglighet byggs in gång på gång i nya miljöer. 1. Vill Du arbeta aktivt för en lagstiftning som jämställer otillgänglighet med diskriminering? En arbetsmarknadslagstiftning för människor med funktionsnedsättningar En miljon människor eller var femte person mellan 16 och 64 år i Sverige uppger att de har en funktionsnedsättning. För cirka hälften av dessa personer innebär det också att arbetsförmågan är nedsatt. Bland de funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga är 27 % fler utanför arbetsmarknaden, än bland befolkningen i stort. De dominerande funktionsnedsättningarna är rörelsehinder, astma/allergi eller annan överkänslighet. Bland dem med fler än en funktionsnedsättning är rörelsehinder den vanligast förekommande funktionsnedsättningen. År 2006 och 2007 när arbetsmarknaden gick på högvarv ökade antalet yngre människor, som gick ut i de ersättningar som tidigare var förtidspension (nu aktivitetsersättning och sjukersättning). För gruppen upp till 29 år är det från 2006 och fram till utgången av 2009 en ökning i Skåne på nästan 15 %, av antalet som årligen går in i denna försörjningsform. Antalet nybeviljade 2006 var 680 personer och 2009 hade antalet ökat till 778 personer. Trots olika initiativ och förändringar för att gynna arbetslinjen, fortsätter denna grupps utveckling att vara negativ. Den totala gruppen var vid utgången av 2009 drygt personer i Skåne. Det totala antalet personer med ej tidsbegränsad sjukersättning var vid samma tidpunkt nästan personer (Skåne) av dessa är ca under 45 år. Totalt i riket finns drygt ca personer med sjukersättning och nästan med aktivitetsersättning. För yngre har utvecklingen varit negativ. Utveckling och framtidsutsikt för denna grupp är alltså inte speciellt positiv. Den kraftfulla åtgärd som behövs är i första hand en lagstiftning, som ålägger företag med ett

4 visst antal anställda att anställa människor med funktionsnedsättningar. En kvoteringslagstiftning. En sådan lag finns idag i flera EU-länder. 2. Vill Du arbeta aktivt för en lagstiftning som ålägger företag att efter ett kvoteringssystem anställa människor med funktionsnedsättningar? Stöd för rättigheter Allt fler medborgare nekas insatser enligt olika lagstiftningar på det socialpolitiska området och tvingas till överklagande för att få sin rätt. Intrycket är att det finns kommuner som konsekvent avslår alla ansökningar om stöd och bistånd enligt sociallagstiftningen. - Nålsögat för att få en insats enligt LSS, Sol och andra lagrum har blivit allt mindre, uppger många brukare. Det är svårt att få insatser, allt ifrån hemtjänst, assistans, ledsagning, ekonomiskt stöd enligt Socialförsäkring eller Sol, färdtjänst, bostadsanpassning eller parkeringstillstånd. Kartläggningar visar att närmare 50 % av dem som söker en insats får avslag av de kommunala handläggarna. För att kunna överklaga krävs dels en juridisk kunskap, att kunna sätta sig in i lagar och regler, men även förmåga att skriftligt kunna formulera sig med juridisk vokabulär. Detta gör möjligheterna att få en insats inom det sociala området alltmer till en klass- och utbildningsfråga. För utvecklingsstörda, människor med nedsatt autonomi, många äldre och personer med lägre utbildning, d.v.s. de som de sociala systemen i första hand är till för att skydda, riskerar alltmer att ställas utanför. Det enda stöd som ges idag är att den myndighets, som gett avslaget skall bistå med utformning av besvärsskrivelsen. Inom brottsjuridiken får alltid en brottsling rättsligt stöd, ofta av landets främsta jurister, till för staten mycket stora kostnader. Oförvitliga medborgare, som kanske arbetat hela sitt liv och under denna tid betalat in mycket höga skatter, lämnas att själva kämpa mot kommunernas och myndigheternas jurister när de hamnar i en behovssituation. Vi anser att detta inte kan vara rimligt, utan att ett opartiskt stöd också bör ges för överklagande och för att få sina rättmätiga behov tillgodosedda, även inom det sociala området. 3. Vill Du arbeta aktivt för införandet av ett rättshjälpssystem inom det socialpolitiska området?

5 Ökad utbildning om tillgängligheten Sverige har en relativt bra och långtgående lagstiftning på tillgänglighetsområdet genom Planoch bygglagen och andra lagar inom Boverkets författningssamling. Vi har också under en tioårsperiod haft tillgängligheten i fokus genom den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare PROP 1999/2000:79. Trots detta har tillgängligheten i samhället inte ökat i den grad som förväntats. Kunskaperna om fysisk tillgänglighet är för dåliga bland många av dem, som står för projektering och byggande av våra offentliga miljöer. Detta innebär att samma otillgängliga miljöer skapas gång på gång och måste rättas till i efterhand till höga kostnader. Att Sverige får en ökad tillgänglighet är viktigt med tanke på den befolkningsutveckling som vi står inför under de kommande årtiondena, med alltfler äldre i samhället. Antalet personer över 80 år förväntas närma sig miljonen under de kommande årtiondena, samtidigt som efterfrågan på vård och omsorg ökar. En förutsättning för att denna stora grupp äldre, tillsammans med människor med olika funktionshinder skall kunna bo, leva och fungera i sina hemmiljöer är att vårt samhälle är tillgängligt. Det krävs att bostadsområden, affärer, kulturinrättningar, kommunikationer, myndigheter m.fl. har hög tillgänglighet för att minska behovet av kostsamma individuella insatser och lösningar. Vi anser det därför angeläget att de läroanstalter som utbildar arkitekter, byggnadsingenjörer och andra som skapar våra offentliga miljöer, ger ökade kunskaper om tillgänglighet åt sina elever. 4. Vill Du arbeta aktivt för att tillgänglighet blir ett förstärkt ämne i utbildningar för arkitekter och byggnadsingenjörer? Oberoende revision Sverige ratificerade i november 2009 FN:s konvention om funktionsnedsatta människors rättigheter. FN-konventionen innehåller 50 paragrafer som reglerar dessa rättigheter, som skall skapa möjligheter för ett bra liv för människor med funktionsnedsättningar. Av konventionens 50 artiklar är 31 s.k. rättighetsartiklar som beskriver de rättigheter en människa med funktionsnedsättningar har. Bland dessa rättighetsartiklar finns det sådana som det är tveksamt om Sverige lever upp till idag. Det är t.ex. tillgänglighet, rätten till fri och personlig

6 rörlighet, till utbildning och arbete/sysselsättning, deltagande i kulturliv, tillgång till habilitering och rehabilitering osv. Det är tveksamt om Sverige, med utgångspunkt från vår allmänna levnadsstandard, lever upp till dessa artiklar på samtliga tre förvaltningsnivåer. Vi tror därför att en oberoende nationell revision, på riks-, regional- och lokal nivå skulle behöva genomföras för att få en ordentlig kartläggning, som visar inom vilka artikelområden och vilka geografiska områden som Sverige brister i förhållande till FN-konventionen. 5. Vill Du arbeta aktivt för en oberoende nationell revision över vilka förändringar Sverige behöver göra för att leva upp till FN:s konvention om funktionsnedsattas rättigheter? En rättighetslagstiftning på sjukvårdsområdet Dagens hälso- & sjukvårdslagstiftning är uppbyggd som en lösligt formulerad skyldighet att ge god vård från sjukvårdshuvudmannen. Där finns i liggande förslag vissa skärpningar av lagstiftningen angående t.ex. vårdgaranti, rätten till information och second opinion, etc. Patientskadeutredningens förslag stärker också patientens ställning i vården. Men detta är inte tillräckligt utan det behövs någonstans att kräva sin rätt, utöver dagens Patientnämnder och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Kartläggningar visar att vi har en ojämlik vård i Sverige. Den är ojämn mellan kön och åldrar, mellan sociala och etniska grupper och den är ojämlik beroende på var i landet man bor. Den medicintekniska utvecklingen går framåt och efterfrågan på vård ökar med den åldrande befolkningen, som blir mer upplyst och fordrar större kvalitet ifråga om tillgänglighet, kompetens och eget deltagande i sin vård. I en vård med begränsade resurser är det viktigt att den riktas till de största behoven och svagaste grupperna i första hand. Detta förmår vården inte göra idag. När innevånarna uppfattar att vården inte lever upp till sina skyldigheter finns det mycket lite de kan göra. Denna konstruktion gör att Sverige idag ligger först på 15:e plats av 31 jämförda västländer 1 när det gäller patienträttigheter. Inte heller ger nuvarande lagstiftning klara direktiv över skyldigheterna för vårdinsatser, rehabilitering, hjälpmedel, tolkhjälp etc. Den ger politiker, tjänstemän och profession dåligt underlag för prioriteringsarbetet. Den ger inte heller medborgarna en tydlig bild av vad samhället skall stå för och vad som är deras eget ansvar. 1 Health Consumer Powerhouse, The Empowerment of the European Patient, 2009

7 6. Vill Du arbeta aktivt för att stödja en rättighetslagstiftning inom hälso- och sjukvården, som ger behövande patienter juridisk rätt till hälso- och sjukvård? Nationellt högkostnadsskydd Människor med stora funktionsnedsättningar eller kroniska sjukdomar kan idag ha mycket stora kostnader, som är varierande beroende på var i landet man råkar bo. För hälso- och sjukvård och för läkemedel finns idag ett högkostnadsskydd, som ger ett utgiftstak med samma kostnad över landet. Till detta kommer för många kroniskt sjuka och funktionsnedsatta kostnader för hjälpmedel eller hjälpmedelsutprovning, hemtjänst, ledsagning och annan service som denna grupp kan vara i behov av. Vid tidigare utredningar har det visat sig att dessa kostnader kan skilja på mer än kronor per år, för människor med samma behov och insats, beroende på var i landet de har turen eller oturen att bo. Vi menar att dessa skillnader inte är rimliga. Antingen krävs en lagstiftning med ett tak på vilka utgifter eller taxor som får tas ut, för hälso- och sjukvård och social service eller så införs ett nationellt högkostnadsskydd, som ger ett rimligt kostnadstak för alla de merkostnader som en funktionsnedsättning eller en kronisk sjukdom innebär för en människa. Vi anser att dagens stora ekonomiska skillnader är orimliga ur en rättvisesynpunkt och vi vet att det inte heller är rimligt ur ett befolkningsperspektiv, där likhet oberoende av vilken kommun eller vilket landsting man råkar bo i är viktig. 7. Vill Du arbeta aktivt för ett nationellt högkostnadsskydd eller annan kostnadsbegränsning för människor med stort behov av vård, omsorg och samhällsservice, som ger dem en lika kostnad för behovsbaserad vård och omsorg, oavsett var i landet de bor.

8 HSO Skåne är en samarbetsorganisation för huvuddelen av Skånes handikappföreningar. Dessa har närmare funktionshindrade medlemmar i länet. HSO Skånes uppgift är att arbeta med övergripande frågor som är gemensamma för medlemsföreningarna. Prioriterade arbetsområden är tillgänglighet, vård, rehabilitering/habilitering, hjälpmedel, social service, bemötandefrågor m m. Vaktgatan 3, Helsingborg Tfn Fax E-post: info@skane.hso.se