Rapport från besök hos Shree Orbang Primary school, Dhading district, Beninghat V.D.C, Orbang, Salanghat, Nepal 16/9 2011 Denna mottagningskommite mötte oss när vi anlände efter 2,5 timmars bussfärd från Kathmandu, och efter drygt en halvtimmes klättring uppför berget från byn Salanghat. Skolans 119 elever i åldrarna 5-11 år och deras fyra lärare samt rektor Navaraj Pandey välkomnade oss med blommor och applåder. Skolan driver även en förskola med 19 barn i åldrarna 3-5 år så det totala elevantalet är 138 barn. Varje barn gav mig en blomma Runt halsen fick jag flera blomsterkransar 1
Den stundtals skakiga bussfärden gick västerut mot Pokhara från Kathmandu. Efter ca 8 mil hoppade vi av i den lilla byn Salanghat där vi påbörjade vår klättring i den branta terrängen. I omådet bor Chepangfolket som tidigare levt som nomader och fått sin utkomst av fiske och jakt. Under 1900-talet har de blivit bofasta och börjat odla och idag försörjer de sig på små jordbruk där de odlar sina grödor i terasser. Barn och lärare med blommor Jag välsignades även med röd färg i pannan 2
Trekkingguiden Deepak Tripati följde med mig på färden. Deepak driver trekkingföretaget Himalaya Trekking Guide och är en av våra nepalesiska medarbetare. Hans företag anordnar Trekk & Teach-upplevelser där man kan kombinera trekking i Himalaya med volontärarbete i Orbang skola. Läs mer på hans hemsida. Deepak hjälper även till med transport av inköpt material till skolan. Genom sitt arbete passerar han skolan flera gånger per år och kommer då att se till att det donerade och inköpta materialet kommer dit det ska. Han kommer även att vara behjälplig med att inkvartera och hjälpa våra kommande volontärarbetare. Allvarsamma och förundrade flickor Alla barnen utanför skolbyggnaden 3
Rektor Pandey har byggt upp skolan från grunden och arbetar ständigt med att motivera eleverna att vilja fortsätta att komma till skolan. Föräldrarna är nästan uteslutande outbildade jordbrukare som behöver sina barn hemma på gården som arbetskraft. Skolans 138 elever är uppdelade på förskola samt klasserna 1-6. I det lilla rummet som fungerar som lärarrum och rektorsexpedition sköts all planering och administration. All undervsining och alla resultat sparas och följs upp noga från år. Högst upp på önskelistan står en dator till personalen och en dator till eleverna. Detta skulle underlätta lärarnas lektionsplanering, ge möjlighet till att inhämta undervisningsmaterial, möjliggöra e-mailkontakt med svenska kontaktskolor och ge barnen värdefull träning i engelska. Lärarkåren Nyfikna barn utanför lärarrummet 4
Undervisningen består av ämnena nepalesiska, matematik, vetenskap, social kunskap, kreativitet och jordbruk samt lite engelska. Stämningen i skolan är varm och vänlig och det sammansvetsade arbetslaget av fyra lärare samt rektorn verkar göra ett fantastiskt jobb med de små medel de har till sitt förfogande. Två av lärarna och rektorn får sina löner finansierade av staten och de andra två lärarnas löner betalas av skolavgifter som erläggs av elevernas familjer. Barnen är väldigt blyga när jag kommer men efter mina tafatta försök att prata lite nepali tinar de upp. Det är första gången de ser en vit person och de är nyfikna och lite fnittriga. Några av dem kan några ord engelska men deras lärare säger att engelskaundervisningen är bristfällig. Endast rektorn och en av lärarna kan engelska och de saknar undervisningsmaterial i ämnet. De önskar sig enkla läroböcker med bilder och engelsk text och de böcker jag hade med mig var välkomna presenter. Vi hoppas på att kunna köpa in klassuppsättningar av enklare engelsk litteratur så att de kan utveckla undervisningen i ämnet. De önskar sig även material för kreativitetslektioner såsom färger och leklera. 5
Eleverna examineras i varje ämne tre gånger per år. Om de klarar testen flyttas de upp till nästa klass. Det finns inget betygssystem utan det är elevernas kunskaper som avgör om de går vidare. Om de inte klarar proven får de gå om ett år. När de klarat av sina 6 år går de vidare till högstadiet i byn Salanghat nere i dalen. På bilden ovan ser ni veckoshemat. Det ges lektioner mellan klockan 9-16 måndag till fredag och det är skollov vid alla nepalesiska högtider. All undervisning sker på nepali (nepalesiska) men eleverna lär sig även det engelska alfabetet och lite engelska ord och fraser. De arbetar i huvudsak med egna skrivböcker efter lärarnas egenhändigt ihopsatta arbetsmaterial. På önskelistan står ett bibliotek, idag finns endast ett fåtal böcker i skolan. 6
Skolan har tre klassrum samt en separat byggnad för förskolan. Byggnaderna är mycket enkla med fönster utan glas och träbänkar. Byggnaderna är helt oisolerade så det blir kallt under vintern, januari och februari. Det blir aldrig minusgrader, men barnen fryser ofta på lektionerna eftersom de inte har tillräcklig tillgång till varma kläder. En uppsättning av 200 varma jackor i tre olika storlekar skulle därför vara en mycket uppskattad gåva. 7
En annan sak som står högt på önkelistan är ett staket till skolgården. Skolan ligger högt uppe på bergssluttningen med ett brant stup nedanför. Idag vågar inte lärarna låta barnen leka på skolgården framför skolan, men ett metallstaket skulle möjliggöra bollspel och andra lite vildare lekar på framsidan, samtidigt som lärarna har uppsikt över barnen. Rektorn på väg upp till förskolan Det går bra att leka bakom skolan 8
Förskolan ligger i en separat byggnad bakom skolan. Där går 19 barn i åldrarna 3-5 år. Byggnaden är relativt ny och byggdes i huvudsak av rektor Pandey personligen. Den tog flera år att bygga eftersom varenda sten, alla cementsäckar och övrigt material fick bäras uppför den branta sluttningen. Denna byggnad är relativt rymlig men av mycket enkel standard. Förskolans undervisning fungerar ungefär som hos oss, den tränar barnen i social samvaro, utvecklar deras kreativitet och förbereder dem för skolan. Rektor Pandey, jag och en av lärarna framför förskolans byggnad Det gröna området på kartan visar vart chepangfolket lever 9
Som avslutning överräckte jag en symbolisk gåva, 15 stycken enkla engelska läroböcker samt en knippe pennor. Böckerna får utgöra grunden för Orbang skolas bibliotek och ska användas som stöd för lärarnas engelskaundervisning. Hjälparbetet kommer att fortsätta med ett styrelsemöte via internet där vi bestämmer vad som närmast ska köpas in och levereras innan jag lämnar Nepal. Vi hoppas även på att få begagnade laptops samt digitalkameror som donationer. Om ni har något av detta att skänka ska vi försöka ordna transporten hit från Sverige. Ytterligare en skola skall besökas, Shree Rameshwor Lower secondary school, Barmachi, Khamare, Singhupalchowk och till den skolan, som är en större skola med 250 elever, har vi köpt in två volleybollar och ett nät. De ska även få några böcker. Jag planerar att återvända till Nepal i april-maj och då ska jag återigen besöka skolorna för att se vad som har hänt. Förhoppningsvis har vi då fått in mer pengar så att vi kan göra lite större hjälpinsatser. Jag har sökt några fonder men besked om eventuella beviljade medel kommer nog inte förrän till våren. Vi jobbar även med att få igång kontakt mellan Orbang school och en svenska skola och hoppas att det kan ge värdefull kunskap både för de svenska och nepalesiska barnen. 10
Vi är mycket tacksamma för de donationer vi har fått in och hoppas på er hjälp att sprida information om föreningen så att fler kan bidraga med en slant. Personalen och barnen i Orbang bad mig framföra sitt varma tack till er donatorer och medlemmar som öppnat en dörr för dem. Genom vår hjälp ser de en ljusning, ett hopp om mer kunskap och en möjlighet till utveckling. Rektorn var djupt rörd och sa att vårt engagemang spred ljus över hela byn och ingav hopp om mänskligheten. Ni ska veta att era bidrag mottages i djupaste tacksamhet och att varje krona är mycket välkommen! Idag ser vår ekonomi ut så här: Intäkter Donationer 8 570 Kostnader Webhotel 443 Bankgiro 250 Kontorsmaterial 68 Frimärken 180 Kartor 33 Stämpel 42 Böcker 216 Spel 300 Summa 7038 Med de varmaste hälsningar från Orbang school och ordförande i New Educational Program According Life Marion Ekberger 11