MOTORIK, KONCENTRATIONSFÖRMÅGA OCH SKOLPRESTATIONER

Ingegerd Ericsson Lärarutbildningen Malmö högskola MOTORIK, KONCENTRATIONSFÖRMÅGA OCH SKOLPRESTATIONER - en interventionsstudie i skolår 1-3 Sammanfattning av doktorsavhandling Malmö Studies in Educational Sciences no. 6, 2003 Denna studie syftar till att ge ökad kunskap om relationer mellan barns motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. Påverkanseffekter av utökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan studeras i två interventionsgrupper och en jämförelsegrupp under en treårsperiod. Aktuell nordisk forskning visar att det finns ett behov av upprepade undersökningar av skolbarns motoriska status för att kunna göra jämförelser och studera förändringar över tid. Det är dock oklart vilka test, som ska användas för att utvärdera grovmotorisk koordination. Ett ytterligare syfte med de motorikobservationer som genomförs i den här studien är därför att utveckla ett mätinstrument som kan vara användbart vid en kartläggning av svenska skolbarns grovmotoriska status. MUGI observationsschema som används i studien kan även tänkas fungera som underlag för extra motorisk träning i mindre grupper och för individuella åtgärdsprogram. Avsikten med motorikobservationer vid skolstarten är att möjliggöra tidig identifiering av barn med motoriska brister, så att specialpedagogiska insatser kan sättas in, innan de motoriska bristerna ställer till olika problem för barnen. Bakgrund Ett lokalt utvecklingsarbete, kallat MUGI - Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning (Ericsson, 1985-87) startade i Lund i början av 1980-talet. I samverkan med skolans närliggande förskolor fick alla 6- åringar från tre förskolor regelbunden motorisk träning, 60 min per vecka, i skolans gymnastiksal under ledning av idrotts- och förskolelä- 1

rare. Förskolans personal hade däremellan rörelseträning med barnen, med utgångspunkt från de barn, som observerats vara i behov av extra motorisk stimulering. Intresserade föräldrar informerades om lämpliga lekövningar och kunde på så vis stimulera barnets motoriska utveckling i hemmet och på fritiden någon stund varje dag. När barnen började skolan ett år senare fick de barn som behövde extra motorisk träning erbjudande om specialundervisning i motorik i liten grupp, 60 min per vecka. En utvärdering av MUGI-projektet visade att extra motorisk träning i förskolan gav positiva effekter för barns grovmotorik, finmotorik, perception och förmåga att minnas detaljer (Ericsson & Lindström, 1987). MUGI i Bunkefloprojektet Höstterminen 1999 startade ett interventionsprojekt i Bunkeflostrand med främsta syfte att studera växande barns benmassa. Flera forskningsprojekt ingår i Bunkefloprojektet en hälsofrämjande livsstil (1999), däribland föreliggande studie (Ericsson, 2000). Interventionen består i att skolans ordinarie idrottsundervisning utökas från två till tre idrottslektioner per vecka och att olika idrottsföreningar leder fysisk aktivitet två lektioner per vecka och klass. Skoldagen förlängs med 45 minuter och en obligatorisk rörelselektion för alla elever schemaläggs varje dag. Projektet startade i skolår 1 och 2 och beräknas pågå i nio år, så att så småningom alla skolans elever har minst fem rörelselektioner per vecka under hela sin grundskoletid. Motorikobservationer enligt MUGI-modellen (Ericsson, 1998) genomförs varje år i förskoleklasser och skolår 1. Barn som observeras ha behov av extra motorisk stimulering erbjuds specialundervisning i motorik i en mindre grupp, en lektion per vecka. Frågeställningar och hypoteser Följande frågeställningar utgör utgångspunkter för denna studie: * Kommer barns grovmotorik (balansförmåga och koordination) att förbättras med ökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan? * Kommer barns koncentrationsförmåga att påverkas av ökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan? 2

* Kommer barns skolprestationer att påverkas av ökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan? * Hur påverkas barn med motoriska brister och koncentrationssvårigheter av ökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan? * Kommer flickor och pojkar att påverkas olika av interventionen? Studien har en hypotetiskt-deduktiv ansats och prövar tre hypoteser: 1. Barns grovmotorik förbättras med ökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan. 2. Barns koncentrationsförmåga förbättras med ökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan. 3. Barns skolprestationer i svenska och matematik förbättras med ökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan. Metod och design Denna undersökning är en delstudie i Bunkefloprojektet, ett större forskningsprojekt, som beräknas pågå under nio år. Skolans alla elever i tre årskurser följs i denna studie till och med vårterminen skolår 3. Eleverna ingår i två interventionsgrupper (grupp 1 och 2) och en jämförelsegrupp (grupp 3). De båda interventionsgrupperna 1 och 2 har schemalagd idrottsundervisning och fysisk aktivitet fem lektioner per vecka och dessutom vid behov ytterligare en extra lektion motorisk träning per vecka. Jämförelsegruppen 3 har endast skolans ordinarie idrottsundervisning två lektioner per vecka. Vid projektstart höstterminen 1999 motsvarades grupp 1 av tre klasser i skolår 1, grupp 2 av fyra klasser i skolår 2 och grupp 3 av fem klasser i skolår 3. Totalt omfattas 251 elever av studien. Datainsamling Datainsamlingen startade vårterminen 1999 och har pågått under tre läsår. Bunkefloprojektet och interventionen med utökad fysisk aktivitet påbörjades i grupp 1 och 2 höstterminen 1999 och extra motorisk träning i dessa grupper startade direkt efter motorikobservationerna. En översikt över datainsamlingen presenteras i figur 1. 3

Interventionsgrupper Jämförelsegrupp Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Ht - 97 Skolår 1 Läsutvecklingsschema (Lus) Vt-98 Lus Ht-98 Skolår 1 Lus Skolår 2 Lus Vt-99 Lus Lus Nationella prov i sv och ma Motorikobs Enkät till lärare Projektet startar Ht-99 Skolår 1 Enkät till föräldrar Motorikobs Enkät till lärare Lus Skolår 2 Enkät till föräldrar Motorikobs Enkät till lärare Vt-00 Lus Lus Nationella prov i sv och ma Motorikobs Enkät till lärare Skolår 3 Enkät till föräldrar Motorikobs Enkät till lärare Ordkedjetest Lästest Ht-00 Skolår 2 Skolår 3 Enkät till föräldrar Vt-01 Lus Motorikobs Nationella prov i sv Enkät till lärare och ma Ordkedjetest Motorikobs Lästest Enkät till lärare Ht-01 Skolår 3 Enkät till föräldrar Vt-02 Motorikobs Enkät till lärare Ordkedjetest Lästest Figur 1. Översikt av datainsamling i interventionsgrupper och jämförelsegrupp 4

* Läsutvecklingsscheman (Lus) för elever i jämförelsegruppen fanns att tillgå redan från och med höstterminen 1997, när jämförelsegruppen började i skolår 1. Skolans specialpedagoger dokumenterar varje elevs läsutveckling skolår 1 och 2. * Resultat från nationella prov i svenska och matematik samlas in under vårterminen skolår 2. * Skolår 3 ges ett ordkedje- och lästest. * Motorikobservationer med MUGI observationsschema (Ericsson, 1998) som underlag genomförs vid projektstart, skolår 2 och skolår 3. * Conners frågeformulär (Conners, 1999) om elevernas koncentrationsförmåga besvaras av lärarna varje år och av föräldrarna vid projektstart och skolår 3. Resultat och slutsatser Insamlade data har bearbetats och analyserats i statistikprogrammet Statistical Package for the Social Sciences SPSS (Aronsson, 1994). På grund av att de flesta av studiens mätinstrument ger data på ordinalskalenivå och insamlade data oftast inte är normalfördelade används ickeparametriska test för att studera skillnader i motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer mellan de olika grupperna. Studien har inte ett slumpmässigt urval, dvs. urvalet är i strikt mening inte ett representativt urval. Men eftersom ingångsvärden för motorik och koncentrationsförmåga visar god överensstämmelse med andra undersökningar får resultaten ändå anses kunna ge kunskap om hur andra liknande populationer skulle tänkas bli påverkade av en liknande intervention. Därför har även signifikansanalys använts för att studera skillnader mellan interventions- och jämförelsegrupp. En alphanivå på 0,05 har använts för alla statistiska test. För att få en uppfattning om hur stora eventuella skillnader mellan interventions- och jämförelsegrupp är har Cramérs index och kvadrerade eta-värden använts. Motorik Resultaten från genomförda motorikobservationer bekräftar studiens första hypotes att barns grovmotorik förbättras med ökad fysisk aktivi- 5

tet och motorisk träning i skolan. Redan efter ett år är det ganska stora skillnader mellan interventions- och jämförelsegrupp (Cramérs index 0,24). Skolår 3 är skillnaderna mycket stora (Cramérs index 0,37) och allra störst i balansförmåga/bilateral koordination. Vid projektstart hade eleverna i jämförelsegruppen bättre motorik än eleverna i interventionsgrupperna, (vilket är logiskt eftersom de ju då var äldre än eleverna i interventionsgrupperna). Motoriken har förbättrats för både pojkar och flickor och skillnader mellan dem har minskat med utökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan. I jämförelsegruppen, som endast haft skolans ordinarie idrottsundervisning två lektioner per vecka, har skillnader mellan flickors och pojkars motoriska förmåga ökat från skolår 2 till skolår 3. Men i interventionsgrupperna finns det inga mätbara skillnader, varken i balansförmåga/bilateral koordination eller öga-handkoordination mellan pojkar och flickor skolår 3. Av pojkarna har då 90% och av flickorna 94% god motorik. Motsvarande siffror för jämförelsegruppen är 46 respektive 83%. Bakgrundsfaktorer såsom en positiv inställning till att vara med i Bunkefloprojektet, hos elever och deras föräldrar, kan ha stimulerat eleverna i interventionsgrupperna till att vara mer fysiskt aktiva även på fritiden, vilket kan ha påverkat deras motoriska utveckling. Men den enda skillnaden mellan interventionsgrupper och jämförelsegrupp vad gäller deras skolundervisning har varit den utökade fysiska aktiviteten och den extra motorikträningen. Interventionen har alltså medfört de positiva effekter för eleverna i interventionsgrupperna som resultaten i denna studie visar, när det gäller motorik enligt MUGI observationsschema. Resultaten indikerar att ökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning har stor betydelse för elever med små och stora motoriska brister, men även för elever med lätta och stora koncentrationssvårigheter när det gäller deras motoriska utveckling. I de båda interventionsgrupperna förbättrade elever med koncentrationssvårigheter sin motorik under projektets gång, medan motoriken för elever i jämförelsegruppen med motsvarande svårigheter inte förbättrades nämnvärt. I jämförelsegruppen, som haft skolans ordinarie idrottsundervisning, fanns inga mätbara skillnader vid för- och eftertest hos elever med små och stora motoriska brister, vilket tyder på att motoriska brister inte går över av sig själv, och att skolans två idrottslektioner inte är tillräckligt 6

för att stimulera dessa elevers motoriska utveckling. Resultaten stämmer väl överens med andra studier (Cratty, 1997; Cantell, Smyth & Ahonen, 1994; Cantell, 1998; Kadesjö & Gillberg, 1999; SEF, 2000), som bekräftar att utan någon form av åtgärd kommer många barn med motoriska brister att ha kvar dessa långt upp i åldrarna. Motorik och koncentrationsförmåga Resultaten i den här studien visar att bland elever med god motorik finns också en betydande andel elever med god koncentrationsförmåga. Samma förhållande gäller för elever med motoriska brister och koncentrationssvårigheter. Resultaten visar att 68% av elever med lätta eller stora koncentrationssvårigheter dessutom har små eller stora motoriska brister. Relationer mellan motorik och koncentrationsförmåga illustreras i figur 2. Studiens andra hypotes, att barns koncentrationsförmåga förbättras med ökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan, kan inte bekräftas av resultat i den här studien. Visserligen har eleverna i de båda interventionsgrupperna bättre koncentrationsförmåga efter ett respektive två år, enligt lärarbedömningar, än eleverna i jämförelsegruppen. Detta gäller såväl elever med god koncentrationsförmåga som elever med lätta eller stora koncentrationssvårigheter vid projektstart. Skolår 2 finns det skillnader mellan interventions- och jämförelsegrupp, vad gäller såväl uppmärksamhet/hyperaktivitet, impulskontroll som koncentrationsförmågan totalt. Skillnaderna är dock små och kvarstår inte skolår 3, vilket gör att det inte går att dra några säkra slutsatser om huruvida elevernas koncentrationsförmåga påverkats av interventionen eller ej. För flickorna i interventionsgrupperna sker dock en positiv utveckling i koncentrationsförmåga enligt föräldrars bedömning. Skolår 3 finns inga skillnader mellan flickor i interventionsgrupper och jämförelsegrupp trots att flickorna i interventionsgrupperna hade ett sämre ingångsvärde för koncentrationsförmåga vid projektstart än flickorna i jämförelsegruppen. 7

Figur 2. Relationer mellan koncentrationsförmåga enligt Conners frågeformulär (lärarbedömning) och motorik enligt MUGI observationsschema skolår 2 (n=251). 0-2 p = god koncentrationsförmåga, 3-9 p = lätta koncentrationssvårigheter och 10-30 p = stora koncentrationssvårigheter. 0-2 p = god motorik, 3-9 p = små brister och 10-32 p = stora motoriska brister. Bestående positiva effekter på koncentrationsförmågan märks för en mindre elevgrupp som fått extra motorisk träning utöver den ökade fysiska aktiviteten. De eleverna bedöms, både av lärare och föräldrar, ha lika god impulskontroll och koncentrationsförmåga som elever med stora motoriska brister i jämförelsegruppen, såväl skolår 2 som skolår 3, trots sämre ingångsvärden vid projektstart. Resultaten indikerar att skillnader i koncentrationsförmåga mellan elever med god motorik och elever med motoriska brister minskar med ökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan. I jämförelsegruppen 8

är skillnaderna större än i interventionsgruppen, både enligt lärare och föräldrar. I interventionsgruppen finns inga skillnader i koncentrationsförmåga, enligt föräldrars bedömning i åk 3, mellan elever som bedömdes ha god motorik respektive motoriska brister vid projektstart. Motorik och skolprestationer Studiens tredje hypotes, att barns skolprestationer i svenska och matematik förbättras med ökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan, bekräftas i flera av studiens delresultat. Eleverna i de båda interventionsgrupperna har bättre resultat än eleverna i grupp 3 på de nationella proven i svenska skolår 2. Detta gäller särskilt skrivförmåga och läsförmåga, där det finns tydliga samband (Cramérs index 0,27 respektive 0,27) mellan resultat och grupptillhörighet, vilket innebär att eleverna i interventionsgrupperna presterar bättre än eleverna i jämförelsegruppen. Även i svenska totalt är skillnaden mellan resultaten för eleverna i interventionsgrupperna och jämförelsegruppen ganska stor (Cramérs index 0,29). Elever som fått utökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan har också bättre resultat på de nationella proven i matematik, än elever som endast haft skolans ordinarie idrottsundervisning. Detta gäller särskilt rumsuppfattning och taluppfattning/tankefärdigheter, där skillnaderna är säkerställda. Störst skillnad mellan interventions- och jämförelsegrupp märks i resultat för rumsuppfattning (Cramérs index 0,24). Även i matematik totalt är skillnaderna mellan grupperna säkerställda (Cramérs index 0,21). För pojkar indikerar resultaten att extra motorisk träning i skolan kan ha betydelse för alla studerade delar av de nationella proven i matematik, dvs. rumsuppfattning, taluppfattning/tankefärdigheter samt förmåga till logiskt tänkande och kreativitet. Även för elever med motoriska brister visar resultaten säkerställda skillnader mellan grupperna. Elever med små och stora motoriska brister som fått utökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan har bättre resultat på samtliga delar av de nationella proven i matematik och på tre av fyra delar av de nationella proven i svenska än motsvarande elever i jämförelsegruppen, som endast haft skolans ordinarie två idrottslektioner. 9

Resultaten tyder på att motorisk träning har större betydelse ju större motoriska brister eleverna har, även när det gäller skolprestationer i svenska och matematik. Skillnader i resultat mellan elever i interventions- och jämförelsegrupp är större ju större motoriska brister eleverna hade vid projektstart. Att predicera skolprestationer utifrån motorikobservationer Tidigare forskningsresultat (exempelvis Frisk, 1996; Cratty, 1997, Ericsson, 1998; Cantall, 1998; Kadesjö & Gillberg, 1999) har visat att många barn som har motoriska brister vid skolstarten får problem med läs- och skrivinlärning senare i skolan. Resultaten i denna studie visar att även graden av motoriska brister kan ha betydelse för skolprestationer skolår 1-3. Skillnader i skolprestationer mellan elever med god motorik och elever med motoriska brister vid projektstart finns såväl i jämförelse- som interventionsgrupper, men skillnaderna är större i jämförelsegruppen än i interventionsgrupperna. Resultaten indikerar således att skillnader i skolprestationer mellan elever med god motorik och elever med motoriska brister kan minska med utökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan. Därmed kan man anta att motorikobservationer vid skolstarten skulle kunna ge information, inte enbart om motorisk status, utan även om olika elevgruppers skolprestationer i svenska och matematik skolår 1-3. Motorikobservationer med MUGI observationsschema som underlag skulle dessutom kunna fungera som underlag för planering av motorisk träning för alla elever och specialpedagogiska åtgärder för elever med motoriska brister. Diskussion och pedagogiska implikationer Sammanfattningsvis kan konstateras att tolkningen av de här redovisade resultaten är mycket optimistisk och positiv. Resultaten är forskningsmässigt intressanta. De studerade elevgrupperna är dock inte slumpmässiga urval och studien således inte i strikt mening ett vetenskapligt experiment. Vi vet heller inte om de positiva effekter som märks i skolprestationer i den här undersökningen är bestående och därför behövs fler kontrollerade studier för att kunna dra generella slutsatser om effekter av motorisk träning i skolan. 10

Att läsa och skriva lär man sig genom läs- och skrivträning. Men barn har olika förutsättningar för att lära sig nya saker och det är dessa förutsättningar, som kan tänkas var påverkbara med motorisk träning. Det kan emellertid vara svårt att avgöra hur stor del av positiva förändringar som kan anses bero på träningen, och hur mycket som kan förklaras av barnens allmänna utveckling och andra faktorer under samma period. En sådan faktor skulle kunna vara att mer fysisk aktivitet och rörelseglädje i skolan medfört en känsla av social gemenskap och allmänt ökad trivsel med skolarbetet, vilket skulle kunna tänkas ha haft positiva effekter även för elevernas skolprestationer. Det kan heller inte uteslutas att lärarna förväntat sig att se en positiv intellektuell utveckling och därför studerat eleverna i interventionsgruppen noggrannare och varit mer uppmuntrande än vanligt. Denna positiva uppmärksamhet kan ha medfört att eleverna svarat på dessa förväntningar, känt sig mer motiverade och därför också lärt sig mer. Samtidigt har i så fall lärarnas förväntningar berott på interventionen, vilken då skulle kunna sägas ha haft en indirekt effekt på elevernas skolprestationer. De positiva resultat vi ser på motoriken i Bunkefloprojektet borde dock vara en tillräcklig väckarklocka för politiker och skolledare att fatta beslut om betydligt mer idrottsundervisning och motorisk träning i skolan. Följande pedagogiska implikationer bör framhållas: * Skolan både kan och borde göra mer för att stimulera alla elevers motoriska utveckling. Två idrottslektioner per vecka är inte tillräckligt. En rörelselektion varje dag har positiva effekter enligt denna undersökning. * Specialundervisning i motorik borde vara en självklarhet för alla elever som behöver det, helst innan motoriska brister ställer till olika problem för dem. Motorikobservationer vid skolstarten ger möjlighet att tidigt fånga upp och ge barn i behov av stöd extra motorisk träning. * Alla lärare som undervisar i idrott och hälsa borde få utbildning i att observera och stimulera barns motoriska utveckling. * En bestående rörelseglädje är, som jag ser det, en nödvändig hälsoförsäkring för en god livskvalitet. Förskole- och skolpersonal borde, i någon form av kompetensutveckling, själva få uppleva rörelseglädje för att lättare kunna förmedla just en bestående rörelseglädje till barn och ungdomar. 11

Mer information om forskningsresultat i Bunkefloprojektet ges under föreläsningar, seminarier, studiebesök och utbildningsdagar. Se http://www.bunkeflomodellen.com och http://www.go.to/mugi. Referenser Aronsson, Å. (1994). SPSS för Windows En introduktion. Lund: Studentlitteratur. Bunkefloprojektet (1999). Bunkefloprojektet en hälsofrämjande livsstil. http://www.bunkeflomodellen.com. Cantell, M. (1998). Developmental coordination disorder in adolescence: perceptual-motor, academic and social outcomes of early motor delay. (Doctoral thesis. University of Lancaster, England). Jyväskylä: Foundation for Sport and Health Sciences. Cantell, M., Smyth, M. & Ahonen, T. (1994). Clumsiness in adolescence: Educational, motor and social outcomes of motor delay detected at 5 years. Adapted-Physical-Activity-Quarterly, 11(2), 115-129. Cratty, B. (1997). Coordination Problems Among Learning Disabled. In: B. Cratty & R. Goldman (Eds.), Learning Disabilities, Contemporary Viewpoints. Amsterdam: Harwood Academic Publishers. Conners, C. K. (1999). Clinical use of rating scales in diagnosis and treatment of attention-deficit disorder. In A. Morgan (Ed.), The pediatric clinics of North America (pp. 857-869). New York: Norton and Company Inc. Ericsson, E. & Lindström, E. (1987). Uppföljning och utvärdering av MUGI-projektet. Lund: Institutionen för tillämpad psykologi, Lunds universitet. Ericsson, I. (1985-87). Lokal skolutveckling i Lund: MUGI Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning. Rapport 1-4. Lund: Skolkansliet i Lund. Ericsson, I. (1998). Pedagogik och motorik Motorikobservationer av 204 skolbarn. Malmö: Institutionen för pedagogik och specialmetodik, Lärarhögskolan i Malmö. Ericsson, I. (2000). Låt barnen hoppa, klättra och gunga! MUGI i Bunkefloprojektet. (Projektbeskrivn.). http://www.bunkeflomodellen. com, http://www.go.to/mugi. 12

Frisk, M. (1996). Läs- och skrivsvårigheter samt dyslexi. I B. Ericson (Red.), Utredning av läs- och skrivsvårigheter (ss. 37-61). Lund: Studentlitteratur. Kadesjö, B. & Gillberg, C. (1999). Developmental co-ordination disorder in Swedish 7-year-old children. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, (38), 820-828. SEF Statens råd for Ernäring og Fysisk aktivitet. (2000). Fysisk aktivitet og helse, anbefalinger. Rapport nr 2. Oslo: Sosial- og helsedepartementet. 13