Arbetsmiljön i staten år 2005 2006-12-19 0612-0813-33
2
Innehåll Innehåll 3 Förord 4 Arbetsmiljöundersökningen 4 Statsanställda är mycket nöjda med sitt arbete och sina arbetstider 5 Statsanställda har mindre fysiska besvär men har svårare att koppla av från jobbet 8 Statsanställda har kvalificerade arbetsuppgifter och större möjligheter att utvecklas 10 Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön 10 Färre konflikter med chefen 12 Statsanställda mer pessimistiska om sina framtidsutsikter 13 Bättre arbetsmiljöarbete i staten 14 3
Förord På uppdrag av Arbetsmiljöverket genomför Statistiska centralbyrån (SCB) vartannat år en arbetsmiljöundersökning. Frågorna i arbetsmiljöundersökningen ställs som tilläggsfrågor i SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU) och via enkäter under oktober-december 2005. Resultatet från undersökningen redovisades nyligen i rapporten Arbetsmiljön år 2005 vilken visar på de stora skillnader som förekommer mellan olika yrkeskategorier och branscher. För att få en bild av hur de statsanställda upplever sin arbetsmiljö har SCB på Arbetsgivarverkets uppdrag delat upp resultatet från arbetsmiljöundersökningen mellan statlig, primärkommunal, landstingskommunal och privat sektor samt mellan kvinnor och män. SCB:s arbetsmiljöundersökning omfattar cirka 130 frågor inom olika områden. Denna rapport presenterar ett urval av undersökningsfrågorna för att belysa arbetsmiljön i statlig sektor i jämförelse med andra sektorer och arbetsmarknaden som helhet. Resultaten visar att personer som är sysselsatta i den statliga sektorn har en mer positiv upplevelse av sin arbetsmiljö, är mer nöjda med sitt arbete och har större möjligheter att utvecklas i sitt arbete än vad sysselsatta i allmänhet har. Den jämförelsevis positiva bilden av arbetsmiljön i den statliga sektorn kan vara en förklaring till att sjukfrånvaron i staten är lägre än i övriga sektorer. Framtidsutsikterna uppfattas dock inte lika positivt. Mer än var femte statsanställd anser att hot om permittering eller uppsägning föreligger och färre än var femte statsanställd anser att de ganska eller mycket lätt kan få ett likvärdigt arbete utan att flytta. Rapporten har utformats av Jonas Eriksson, Arbetsgivarverket. 4
Arbetsmiljöundersökningen Det råder allmän konsensus om att det är viktigt med god arbetsmiljö och att en god arbetsmiljö främjar både effektivitet och arbetsglädje. Relationen är ömsesidig, en effektiv verksamhet bidrar till arbetsglädje och stolthet hos de anställda vilket i sin tur bidrar till en god arbetsmiljö. Arbetsmiljön består av såväl fysiska som psykosociala faktorer. Medarbetarskapet och ledarskapet kan vara mer betydelsefullt för arbetsmiljön på arbetsplatsen än ergonomin. Olika faktorer har dock olika betydelse för individer och den bild en arbetsmiljöundersökning ger överensstämmer inte alltid med den enskildes upplevelse av arbetsmiljön. På uppdrag av Arbetsmiljöverket genomför Statistiska centralbyrån (SCB) vartannat år en arbetsmiljöundersökning. Arbetsmiljön 2005 är en del av Sveriges officiella statistik och rapporten publicerades nyligen av Arbetsmiljöverket och SCB (meddelande AM 68 SM 0601 i serien Statistiska meddelanden). Arbetsmiljöundersökningen är baserad på ett urval av drygt 16 000 personer ur den sysselsatta befolkningen. Undersökningen baseras på ett antal tilläggsfrågor i SCB:s arbetskraftsundersökningar. I ett första steg görs telefonintervjuer som sedan kompletteras med en postenkät till dem som medverkat i telefonintervjuerna. Antalet svarande var knappt 14 000 i telefonintervjun och knappt 10 000 på postenkäten. För att få en bild av hur de statsanställda upplever sin arbetsmiljö har SCB på Arbetsgivarverkets uppdrag delat upp resultatet från arbetsmiljöundersökningen mellan statlig, primärkommunal, landstingskommunal och privat sektor samt mellan kvinnor och män. Trots det relativt omfattande antalet svarande är redovisningsgrupper små och en ytterliggare uppdelning på åldersgrupp eller yrkesgrupp skulle medföra stor osäkerhet i resultaten. Arbetsmiljöundersökningen omfattar cirka 130 frågor inom olika områden. I den här rapporten presenteras enbart ett urval av undersökningsfrågorna för att belysa arbetsmiljön i statlig sektor. I en del intressanta fall presenteras även hur svaren har utvecklats över tid och skillnaderna mellan kvinnor och män. Frågor om användning av vissa maskiner, fysiskt tungt arbete och exponering av fysikaliska och kemiska faktorer har valts bort till förmån för frågor om den psykosociala arbetsmiljön och upplevelsen av det egna arbetet. Tabell 1 nedan beskriver respondenternas fördelning på arbetsmarknadens sektorer. Under år 2005 var fördelningen mellan anställda kvinnor och män i staten 49 procent kvinnor och 51 procent män. Bland respondenterna är andelen kvinnor 54 procent och andelen män 46 procent. Den här överrepresentationen av kvinnor bland de statsanställda respondenterna innebär troligen att utfallet för statsanställda blir något mer negativt än om andelen kvinnor i urvalet hade överensstämt med deras faktiska andel om 49 procent. Statsanställda kvinnor har nämligen i allmänhet mer fysiska och psykosociala besvär än statsanställda män. 4
Tabell 1. Respondenterna i arbetsmiljöundersökningen 2005 uppdelat mellan arbetsmarknadssektor samt mellan kvinnor och män. Sektor Kvinnor Män Totalt Staten 338 7% 283 6% 621 6% Kommun 1 750 35% 403 9% 2 153 22% Landsting 600 12% 114 2% 714 7% Privat 2 373 47% 3 807 83% 6 180 64% Alla sektorer 5 061 100% 4 607 100% 9 668 100% Statsanställda är mycket nöjda med sitt arbete och sina arbetstider De statsanställdas upplevelse av sitt arbete är generellt sett positiv. Många ser arbetet som mycket meningsfullt, är mycket nöjda med sina arbetstider samt är i det stora hela mycket nöjda med sitt arbete. Flertalet anser att arbetet är omväxlande och ser arbetet som obundet och fritt. Det är en större andel av anställda i staten än i andra arbetsmarknadssektorer som anser att de har behagligt omväxlande arbetsrörelser och bekväma arbetsställningar. I figur 1 redovisas svaren på frågor om hur anställda inom staten respektive samtliga sysselsatta upplever sitt arbete. Inga större förändringar har skett jämfört med 2003 års undersökning. I 16 av totalt 28 frågor skiljer sig statsanställdas svar signifikant från svaren för samtliga sysselsatta och i 14 av dessa 16 frågor har statsanställda än mer positiv upplevelse av arbetssituationen. En majoritet av såväl statsanställda som av samtliga sysselsatta anser att de har alldeles för mycket att göra. Andelen statsanställda som anser att de har alldeles för mycket att göra har dock minskat vid varje undersökningstillfälle sedan år 1997 då andelen uppgick till 62 procent och uppgick år 2005 till 55 procent. Utvecklingen för hur statsanställda svarar på den här frågan följer trenden för samtliga anställda och skiljer sig normalt bara ett par procentenheter. Andelen anställda som anser att de har för mycket att göra var högst i den landstingskommunala sektorn, 61 procent och lägst i den privata sektorn, 52 procent. I den primärkommunala sektorn uppgick andelen till 57 procent. På arbetsmarknaden är det främst lärare och chefer som svarar att de har alldeles för mycket att göra. Intressant är att kvinnor i staten i betydligt högre grad än männen anser sig ha alldeles för mycket att göra. Differensen mellan andelen statsanställda kvinnor som anser sig ha för mycket att göra och motsvarande andel statsanställda män uppgår till 19 procentenheter. I den primärkommunala sektorn är motsvarande differens 7 procentenheter och i den landstingskommunala sektorn är differensen 6 procentenheter. I den privata sektorn 5
är differensen -4 procent vilket betyder att i den privata sektorn är andelen kvinnor som anser att de har alldeles för mycket att göra lägre än motsvarande andel av männen. I en annan del av arbetsmiljöundersökningen ställs frågan om man är tvungen att arbeta över eller ta med arbete hem. Även på denna fråga är det i staten en större andel kvinnor som svarar ja. Motsvarande andel i var och en av de andra arbetsmarknadssektorerna är större för männen än för kvinnorna. Av de anställda i staten upplever 16 procent att de har för svåra arbetsuppgifter och för samtliga anställda uppgår denna andel till 11 procent. Samtidigt är andelen av de anställda i staten som anser att de har för enkla arbetsuppgifter mindre än motsvarande andel av samtliga anställda. Fler i staten anser att de har för lite stöd från kamrater och chefer. I den statliga sektorn svarar 29 procent av kvinnorna och 20 procent av männen att de får för lite stöd och hjälp från kamrater och chefer. I var och en av de övriga arbetsmarknadssektorerna är den här andelen större för männen än för kvinnorna. 6
Figur 1. Upplevelse av den egna arbetssituationen Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, ingen signifikant skillnad Statligt anställda, mer negativ upplevelse Alla sysselsatta 0,0% 100,0% Har alldeles för mycket att göra Har alldeles för lite att göra Har för svåra arbetsuppgifter Har för enkla arbetsuppgifter Är allt för isolerad från andra Har allt för mycket kontakt med andra Har för lite inflytande Har för stort inflytande Har för lite stöd och hjälp från kamrater/chefer Har för mycket inblandning från kamrater/chefer Har ett psykiskt påfrestande arbete Har ett lugnt och behagligt arbete Har ett enformigt arbete Har ett omväxlande arbete Arbetet är bundet och ofritt Arbetet är obundet och fritt Är mycket missnöjd med sina arbetstider Är mycket nöjd med sina arbetstider Har ett mycket meningslöst arbete Har ett mycket meningsfullt arbete Har ett påfrestande tungt arbete Har ett fysiskt mycket lätt arbete Har påfrestande ensidiga arbetsrörelser Har behagligt omväxlande arbetsrörelser Har påfrestande arbetsställningar Har bekväma arbetsställningar Är i det stora hela mycket missnöjd med arbetet Är i det stora hela mycket nöjd med arbetet 55% 54% 5% 4% 16% 11% 11% 15% 16% 15% 19% 19% 27% 27% 14% 15% 25% 21% 10% 12% 44% 42% 19% 20% 11% 21% 60% 51% 17% 17% 57% 49% 7% 12% 60% 7% 9% 9% 26% 47% 20% 29% 44% 35% 18% 33% 46% 31% 8% 8% 74% 75% 69% 72% 79% 74% 7
Statsanställda har mindre fysiska besvär men har svårare att koppla av från jobbet Figur 2 på nästa sida visar hur statsanställda respektive samtliga respondenter i undersökningen har svarat på frågor om fysiska och psykiska besvär av arbetet. Statsanställda har mindre kroppsliga besvär än sysselsatta i allmänhet har men har svårare att koppla av från jobbet och det är vanligare att statsanställda känner sig otillräckliga med arbetsinsatsen än sysselsatta i allmänhet. Det är betydligt vanligare att kvinnor har kroppsliga besvär än att män har det och i den statliga sektorn är det här mönstret tydligare än i övriga sektorer. För samtliga frågor som redovisas i figur är andelen hos de statsanställda kvinnorna som anger att de har fysiska eller psyksiska besvär större än andelen hos de statsanställda männen. Exempelvis svarar 44 procent av de statsanställda kvinnorna och 21 procent av de statsanställda männen att de varje vecka har ont i övre delen av ryggen eller i nacken. 45 procent av de statsanställda kvinnorna och 27 procent av de statsanställda männen känner sig varje vecka trötta eller håglösa och 20 procent av de statsanställda kvinnorna och 8 procent av de statsanställda männen anger att de får klart otillräckligt med vila mellan arbetsdagarna. Andelen av de statsanställda som uppger att de har sömnsvårigheter på grund av jobbet har ökat kraftigt från 19 procent år 2003 till 29 procent år 2005. För samtliga sysselsatta har det skett en ökning från 20 till 22 procent. 8
Figur 2. Fysiska och psykosociala besvär Alla sysselsatta Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, ingen signifikant skillnad Andelen anställda som varje vecka upplever 0% 100% Har ont i övre delen av ryggen eller nacken 36% 32% Har ont i nedre delen av ryggen Har ont i axlar eller armar Har ont i handleder eller händer 29% 22% 34% 28% 19% 14% Har ont i höfter, ben, knän eller fötter 18% 27% Är uttröttad i kroppen 38% 51% Kan inte koppla av tankarna från jobbet under fritid 43% 48% Har halsbränna, sura uppstötningar etc. 22% 20% Är trött och håglös 38% 35% Har huvudvärk Har kliande eller irriterade ögon Har svårigheter att sova p.g.a. tankar på jobbet Känner olust att gå till arbetet Misströstar som följd av svårigheter på jobbet Känner sig otillräcklig med arbetsinsatsen Är varje dag för trött, saknar tid för familj, vänner eller fritidsaktiviteter Får klart otillräckligt med sömn Får klart otillräckligt med vila mellan arbetsdagar 24% 23% 17% 19% 22% 29% 18% 17% 13% 17% 19% 26% 7% 7% 13% 13% 12% 14% 9
Statsanställda har kvalificerade arbetsuppgifter och större möjligheter att utvecklas De statsanställda upplever sina arbetsuppgifter som svårare än sysselsatta på arbetsmarknaden som helhet. En majoritet av de statsanställda uppger att de ägnar minst halva arbetstiden till att lösa krävande problem. Statsanställda har även ett mindre monotont arbete och känner att de kan utvecklas i sitt arbete. Anställda i staten får betydligt mer utbildning på betald arbetstid än anställda i de övriga sektorerna. Det är relativt vanligt att arbetet i staten kräver att den anställde går en introduktionsutbildning. Tabell 2. Hur många procent av respondenterna som instämmer i påståenden om arbetets komplexitet, möjligheter till utveckling och krav på utbildning. Minst halva tiden av arbetstiden går åt till att lösa krävande problem Arbetet ger möjlighet att varje vecka lära nytt, utvecklas i yrket Har fått minst 5 dagars utbildning på betald arbetstid under de senaste 12 månaderna Arbetet kräver minst 4 års utbildning/kurs utöver grundskola/folkskola Arbetet kräver minst ett halvårs lärotid eller introduktionsutbildning (förutom utbildning eller kurs) Staten Kommun Landsting Privat 57 37 52 42 57 38 45 41 46 26 37 20 45 28 41 23 43 10 24 35 Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön Med sexuella trakasserier avses uppträdande av sexuell natur som kränker en persons värdighet. Det är framförallt kvinnor som blir utsatta för sexuella trakasserier och erfarenheten visar att det framförallt förekommer trakasserier på arbetsplatser som domineras av det andra könet. Tabell 3 nedan visar att andelen kvinnor som har blivit utsatta för sexuella trakasserier är lägst inom kommun- respektive landstingssektorn, sektorer som domineras av kvinnor. Andelen män som blivit utsatta för sexuella trakasserier är högst inom landstingssektorn. 10
Tabell 3. Andel i procent av kvinnor respektive av män samt av totalen som har blivit utsatta för sexuella trakasserier under de senaste 12 månaderna från chefer eller arbetskamrater. Sektor Kvinnor Män Totalt Staten 4,5 0,6 2,5 Kommun 1,1 1,6 1,2 Landsting 1,5 3,8 1,9 Privat 3,4 1,0 1,8 Alla sektorer 2,5 1,1 1,8 I tabell 3 är skillnaden mellan andelen kvinnor i staten respektive andelen kvinnor på hela arbetsmarknaden som har blivit utsatt för sexuella trakasserier inte signifikant. Frågan om sexuella trakasserier har funnits med i arbetsmiljöundersökningen sedan år 1995. Endast år 2001 var andelen kvinnor i staten som blivit utsatt för sexuella trakasserier signifikant högre än andelen kvinnor av samtliga sysselsatta. Figur 3. Andel kvinnor i staten respektive av sysselsatta kvinnor som upplever att de blivit utsatta för sexuella eller genusgrundade trakasserier. 0,5 0,45 0,4 0,35 0,3 Genusgrundade trakasserier kvinnor staten Genusgrundade trakasserier sysselsatta kvinnor Sexuella trakasserier kvinnor staten Sexuella trakasserier sysselsatta kvinnor 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05 0 1995 1997 1999 2001 2003 2005 Som framgår av figur 3 ovan är genusgrundade trakasserier betydligt vanligare än sexuella trakasserier. Nedsättande eller förlöjligande omdömen om kvinnor eller män i allmänhet är exempel på genusgrundande trakasserier. Andelen statsanställda kvinnor som upplever sig ha blivit utsatta för genusgrundande trakasserier under de senaste 12 månaderna har minskat från 19 procent år 2003 till 16 procent år 2005 och är nu i nivå med motsvarande andel för samtliga sysselsatta kvinnor. Det finns inte längre någon signifikant skillnad mellan grupperna. Även andelen statsanställda män som upplever sig ha blivit utsatta för genusgrundande trakasserier har minskat, från 5 till 3 procent. Även denna typ av trakasserier förekommer framförallt på arbetsplatser som domineras av det ena könet. 11
Färre konflikter med chefen Sedan år 1995 ställs frågan i arbetslöshetsundersökningen om respondenten har haft konflikt med chefen minst någon gång under de senaste 12 månaderna. Tidigare år har 33 procent av de statsanställda svarat ja jämfört med 29 procent av anställda på hela arbetsmarknaden. I den senaste undersökningen har det skett en förändring, 29 procent av de statsanställda har haft en konflikt med chefen minst en gång under de senaste 12 månaderna. För anställda på hela arbetsmarknaden är motsvarande andel 30 procent. Figur 4. Andel sysselsatta i staten respektive på hela arbetsmarknaden som har haft en konflikt med chefen minst någon gång under de senaste 12 månaderna. 100% 90% sysselsatta i staten alla sysselsatta 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 1995 1997 1999 2001 2003 2005 Konflikter mellan chef och anställd är betydligt vanligare för anställda män än för anställda kvinnor. I staten har 23 procent av kvinnorna och 34 procent av männen någon gång under de senaste 12 månaderna haft en konflikt med chefen. När det gäller konflikter mellan arbetskamrater svarar 33 procent av statsanställda kvinnor och 37 procent av statsanställda män att de har haft en konflikt under de senaste 12 månaderna. Skillnaden mellan andelen kvinnor respektive andelen män i staten som under de senaste 12 månaderna har haft en konflikt med andra personer är försumbar, av kvinnorna är andelen 40 procent och av männen är andelen 41 procent. Av samtliga sysselsatta är det framförallt lärarna som har konflikter med andra personer än chefer och arbetskamrater. 12
Figur 5. Andelen anställda som varit inblandade i konflikter eller bråk på arbetsplatsen under de senaste 12 månaderna. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 29% 25% 33% 31% 35% 38% 48% 44% 40% 42% 35% 32% Statlig Kommun Landsting Privat 20% 10% 0% Med chefen Med arbetskamrater Med andra personer Statsanställda har färre konflikter med chefen än övriga sektorer med undantag för den kommunala sektorn. Statsanställda och privatanställda har färre konflikter med sina arbetskamrater än de två kommunala sektorerna. Andelen anställda på en myndighet som varit i konflikt med andra personer skiljer sig avsevärt mellan olika myndigheter på grund av deras skilda verksamheter. Av de statsanställda var det knappt 20 procent som hade varit utsatta för våld eller hot om våld minst en gång under de senaste 12 månaderna. Motsvarande andel uppgick i den kommunala sektorn till 28 procent och i landstingsektorn till 27 procent. I den privata sektorn uppgav drygt 7 procent att de hade varit utsatta för våld eller hot om våld minst en gång under de senaste 12 månaderna. Statsanställda mer pessimistiska om sina framtidsutsikter Statsanställda har blivit mer oroliga för sin framtid. Jämfört med år 2003 har andelen statligt anställda, som anser att ett hot om permittering eller uppsägning föreligger, ökat med nästan 10 procentenheter och uppgick år 2005 till 21 procent. Den kraftiga ökningen av andelen som anser att det föreligger hot om permittering eller uppsägning är något större för statsanställda än för samtliga anställda men skillnaden är inte signifikant. Statsanställdas framtidssyn på risken för permittering eller uppsägning samvarierar med framtidssynen för anställda överlag. Svängningarna kan vara lite olika stora för statsanställda och samtliga anställda men för båda grupperna samvarierar normalt deras framtidssyn med konjunkturläget. Att andelen statsanställa som anser att ett hot om permittering eller uppsägning föreligger var lika stor år 2005 som år 1993 kan dock inte enbart förklaras av konjunkturläget, vilket var dystrare år 1993 än år 2005. Andelen statligt anställda som anser att de ganska lätt kan få ett likvärdigt arbete utan att flytta är normalt negativt korrelerat med konjunkturen. Även här är dock resultaten mer negativa år 2005 än år 2003. Gapet mellan andelen statligt anställda som anser att de 13
ganska eller mycket lätt kan få ett likvärdigt arbete utan att flytta och motsvarande grupp av samtliga anställda har vidgats för varje undersökningstillfälle sedan år 1993 då det uppgick till knappt 2 procent. År 2005 ansåg knappt 32 procent av samtliga anställda att de var relativt attraktiva på arbetsmarknaden, av de statligt anställda uppgick motsvarande andel till 17 procent, vilket är 14 procentenheter lägre än för samtliga anställda. Motsvarande andel för de övriga sektorerna var 34 procent av de privatanställda, 32 procent av kommunanställda och 32 procent av de landstingsanställda. En förklaring till de stora skillnaderna mellan sektorerna kan vara att de statsanställda i större utsträckning anser att det inte finns så många likvärdiga arbeten där de bor. Frågan till respondenterna i arbetsmiljöundersökningen om de ganska lätt kan få ett likvärdigt arbete utan att flytta kompletteras av frågan om det är ganska svårt eller mycket svårt för dem att finna likvärdigt arbete utan att flytta. Av de statligt anställda svarar 68 procent att det är ganska svårt eller mycket svårt att finna ett likvärdigt arbete utan att flytta jämfört med 50 procent av samtliga anställda. År 2003 var motsvarande andelar 64 respektive 46 procent. % 100 90 80 Andel av statligt anställda som anser att ett hot om permettering eller uppsägning föreligger 70 60 50 Andel av alla anställda som anser att ett hot om permittering eller uppsägning föreligger 40 30 20 Andel statligt anställda som anser att de ganska eller mycket lätt kan få ett likvärdigt arbete utan att flytta 10 0 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 År Andel av alla anställda som anser att de ganska eller mycket lätt kan få ett likvärdigt arbete utan att flytta Bättre arbetsmiljöarbete i staten Sedan år 2001 ställs en fråga i arbetsmiljöundersökningen om det förekommer systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen. 65 procent av de statsanställda och 52 procent av samtliga sysselsatta anger att det förekommer systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen. Andelen av de statsanställda som känner till att det pågår ett systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen uppvisar en positiv trend. Från och med år 2003 års arbetsmiljöundersökning ställs frågan om huruvida arbetsmiljöbrister åtgärdas på arbetsplatsen. Svaren indikerar att det är mer vanligt i staten att arbetsmiljöbrister åtgärdas än vad det är i övriga sektorer. Andel respondenter som anser att arbetsmiljöbrister åtgärdas alltid eller för det mesta uppgick till 74 procent år 2005 och 14
är större än andelen som känner till att det pågår ett systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen. Andelen av de statsanställda som känner till att de har tillgång till företagshälsovård har minskat de senaste åren och uppgår nu till 87 procent, av samtliga sysselsatta är det 67 procent som anger att de har tillgång till företagshälsovård. I staten har alla anställda enligt avtal tillgång till företagshälsovård men denna information har inte nått ut till alla statsanställda. Tabell 4. Arbetsmiljöarbete och tillgång till företagshälsovård Staten Alla sysselsatta 2001 2003 2005 2001 2003 2005 Systematiskt arbetsmiljöarbete pågår på arbetsplatsen 61 64 65 50 49 52 Arbetsmiljöbrister åtgärdas alltid eller för det mesta - 70 74-67 66 Har tillgång till företagshälsovård 90 89 87 70 67 67 15