Anne Harju Växjö universitet MiV Invånarnas erfarenheter och upplevelser av Landskronas sociala rum Landskrona är en stad som under de senaste årtiondena genomgått en stor omvandlingsprocess. Staden har gått från att ha varit en industristad, dominerat av varvs-, konfektions- och verkstadsindustrier, till en situation med nedläggning av dessa, med arbetslöshet och utflyttning följd. Avbefolkningen avstannade dock under 1990-talet då kommunen tog emot en stor andel flyktingar från i huvudsak f.d. Jugoslavien (Hydén 2004, Hjort och Salonen 2000). Andelen utländska medborgare ökade då kraftigt, och Landskrona är idag en stad med stor etnisk mångfald. Det finns också tydliga drag av storstädernas socioekonomiska särprägel med tilltagande segregation (Hjort och Salonen 2000, Salonen kommande). Den rumsliga åtskillnaden mellan befolkningsgrupper, dvs. segregationen, har under de senaste åren ökat i Landskrona. Till exempel har tidigare heterogena bostadsområden, utifrån aspekter som socioekonomi och svensk respektive utländsk bakgrund, utvecklats till att ha en mer homogen befolkning. Tidigare segregerade områden har också utifrån samma uppdelning blivit alltmer segregerade. Ytterligare en pågående boendeutveckling som kan skönjas är uppdelning inom kategorin personer med utländsk bakgrund. Till exempel har koncentrationen av arabisk talande ökat i vissa bostadskvarter (Salonen, kommande). I den offentliga debatten om boendesegregation fokuseras oftast så kallade utsatta bostadsområden som har problem som ska rättas till (Social Rapport 2006, SOU 2005). Dessa områden beskrivs som mindre attraktiva, vilket är kopplat till låga inkomster, befolkningssammansättningen samt den fysiska och sociala miljön (Lahti-Edmark 2003). Även i Landskrona fokuseras i diskussionerna kring boendesegregationen de områden som anses vara mindre attraktiva i termer av en befolkning med sämre hälsa, hög arbetslöshet, lågt skatteunderlag och högt bidragsberoende, jämfört med andra delar av Landskrona. Även en känsla av otrygghet är kopplat till de områden som i den offentliga diskursen i Landskrona anses vara utsatta (se t.ex. Nilsson, Strategikontoret). Utvecklingen i Landskrona har föranlett den studie som jag själv genomför i staden. I mina samtal med olika aktörer, i intervjuer med boende och i arbetet där barn på kartor fått markera platser de undviker respektive favoritplatser, har känslan av otrygghet ofta
kommit upp. Denna känsla är i hög grad kopplad till de centrala delarna av staden. Också andra undersökningar visar att det i Landskrona finns en upplevd otrygghet i form av rädsla för att drabbas av olika slags brott, speciellt i tätorten (Malm 2007, Burcar och Wästerfors 2007, Polismyndighetens medborgarundersökning 2008). Undersökningar visar också att människor i hög grad kopplar ihop känslan av otrygghet till vissa grupper, mer specifikt ungdomar (Holm 2007, Malm 2007, Burcar och Wästerfors 2007). Att otryggheten, för både barn och vuxna, är tätt sammankopplad med ungdomar som hänger på stan och på skolområdena, kommer även upp i min egen empiri. I den framgår också att otryggheten för vuxna i hög grad är kopplat till händelser för ca två-tre år sedan, då några ungdomar rånade och misshandlade människor. Även om den totala brottsligheten minskat, och Landskronabor i senare trygghetsmätningar uppger att de upplever en större trygghet i staden (Polismyndighetens medborgarundersökning 2009), så lever rädslorna kvar hos flera av de intervjuade. För barnens del hänger känslan av otrygghet i hög grad samman med platser där det samlas barn och ungdomar som man upplever som hotfulla eller annorlunda, med platser där det finns äldre personer som är fulla och platser där rån och mord begåtts. Majoriteten av platserna finns i centrum (Harju, kommande). Känslan av otrygghet i de centrala delarna är också förknippat med att centrum upplevs som ockuperat av de Andra, i form av människor som kommit till Landskrona från andra delar av världen (Harju kommande). Vid samma tidpunkt som med nedläggningen av varvet och den efterföljande utflyttningen ökade tillgången till tomma bostäder. Till dessa tog kommunen under början av 1990-talet emot flyktingar från främst före detta Jugoslavien. Majoriteten av dem fick bostäder i centralt belägna områden, dvs. i Centrum och på Öster. Från och med slutet av 1980-talet har det också skett en ökad inflyttning av personer från Mellanöstern, både till centrumområden och andra delar av Landskrona (Salonen kommande). De senaste årens utveckling har haft som följd att centrum av många Landskronabor anses vara ett oattraktivt område att bo i. Detta gäller särskilt vissa delar av stadsdelen Öster, som speciellt av människor som inte bor där, betraktas som områden man gärna inte vistas eller bor i (Harju kommande). Den koppling till problematik som t.ex. hög omflyttning, låg förvärvsfrekvens, högt bidragsberoende, hög andel personer med utländsk bakgrund och otrygghet som oftast görs till storstäders förorter (Lahti-Edmark 2003), görs i Landskrona i hög utsträckning i förhållande till de centrala delarna av staden. Det gäller dock inte samtliga delar. Istället sker i centrum en ökad polarisering utifrån socioekonomi samt personer med svensk respektive utländsk bakgrund (Salonen kommande). Denna polarisering förstärks av kommunens visioner om och satsningar på att i centrum bygga attraktiva bostäder
för att attrahera människor med socialt ordnade förhållanden, vilka har ett litet behov av välfärdslösningar (Mål och Budget för år 2008 och 2009). Utvecklingen i Landskrona har lett till en rumslig men också en mental segregation mellan människor/grupper. Den mentala segregationen innebär att det, utifrån fördomar och stereotypa föreställningar om varandra, finns en tydlig uppdelning av invandrare och svenskar, där kategorin invandrare i hög grad får stå för de marginaliserade och problembärarna. En studie som denna skulle kunna rikta in sig på problembärarna, i detta fall invandrarna och de bostadsområden där det i huvudsak bor människor som antas tillhöra denna kategori. Det är det också många studier gör (se Lahti- Edmark 2003, Stigendal 2006). Men eftersom rumslig, social och mental segregation inbegriper flera segregerade kategorier av individer och bostadsområden samt en relation dem emellan är det viktigt att fokusera segregationens dynamiska processer och då inkludera olika aktörer som alla ingår i segregerande processer (Andersson 2001, Helne 2001, SOU 2005, Stigendal 2006). Det är således det relationella som bör stå i fokus. Om vi för en stund betraktar invandrarna som marginaliserade så innebär det relationella utifrån hur Helne (2001) resonerar kring marginalisering, att den aldrig bör granskas som ett skilt problem, utan som en del av helheten. En analys av marginalisering bör enligt henne kopplas samman med en analys av samhället som det existerar inom. Även Lahti-Edmark (SOU 2005) är inne på samma linje i förhållande till Storstadssatsningsarbetet, då hon påpekar att ett utsatt bostadsområde inte kan studeras utan att placera in det som en del av det omgivande samhället. De segregeringsprocesser som i Landskrona sker utifrån socioekonomi och konstruktionen av svenskar och invandrare är således intressant att undersöka utifrån ett relationellt perspektiv. Studiens syfte och frågeställningar Den beskrivna utvecklingen i Landskrona väcker en del funderingar i förhållande till min studie i Landskrona. En fundering rör människors förhållningssätt till den uppdelning mellan invandrare och svenskar, som finns som en offentlig berättelse i staden, och som upprepas som ett mantra av enskilda Landskronabor. Denna gränsdragning, som också är en del av stadens identitet, anger ramen i många interaktionsituationer och utgör därför något som människor måste förhålla sig till. Helne (2001) talar dock om gränser som tillstånd respektive processer. Som tillstånd ses gränserna som stabila och tydliga, och som processer ses de mer som flytande och innehållsmässigt föränderliga. Frågan är hur gränserna sätts på individnivå i Landskrona. Reproduceras och upprätthålls de eller finns där andra berättelser,
mer specifikt: är de fasta och knivskarpa eller mer flytande och överskridande? Här är det intressant att skilja på tal och handling, dvs. vad individer säger och vad de gör. Är det så att det man uttalar och det man gör är samstämmigt. Eller kan det vara så att det skiljer sig åt, t.ex. att personer i tal gör en tydlig uppdelning medan man i konkret handling är gränsöverskridare. Ett av studiens syfte är, utifrån resonemanget ovan, att på individnivå undersöka reproducering och upprätthållande av uppdelningen svenskar och invandrare men också brott mot denna. Frågor som ställs är, om och i så fall varför enskilda personer reproducerar dessa kategorier och uppdelningen dem emellan? Vilka medel används? Reproduceras de både i tal och i handling, eller skiljer det sig mellan vad man säger och gör? Vilka motberättelser finns, och vad finns i gränslandet mellan de två kategorierna? En annan fundering i förhållande till uppdelningen av svenskar respektive invandrare rör de konsekvenser denna får för enskilda individer. Frågan är kopplad till tidigare forskning som visar att rumsligt, social och mental segregering får konsekvenser, och att individer använder sig av strategier i förhållande till detta. Konsekvenserna och strategierna är dock sällan undersökta utifrån ett relationellt perspektiv, dvs. utifrån vad de innebär för olika kategorier av människor vars vardagsliv påverkas av varandras handlingar. Istället väljer man ofta att fokusera personer i en kategori eller ett bostadsområde (Helne 2001, Andersson 2001, Lahti-Edmark 2003, Stigendal 2006). Ytterligare ett syfte med studien är därför att undersöka de eventuella konsekvenser som stereotypa föreställningar om varandra får i människor vardagsliv. Det har under min tid i Landskrona framkommit att uppdelningar ofta görs mellan människor i tre kategorier: Landskronabor med svensk bakgrund, Landskronabor som kommit under 1950-70-talet ( gamla invandrare) och Landskronabor som kommit från och med 1980 och framåt ( nya invandrare). Avsikten är att undersöka konsekvenserna i förhållande till dessa tre kategoriseringar. Frågor som ställs är, får föreställningarna konsekvenser för individer i respektive kategori, i så fall vilka? Vilka likheter och skillnader finns vad gäller konsekvenser? Vilka konsekvenser får det för relationer över kategorigränserna? Vilka strategier används, och vilka likheter och skillnader finns utifrån vilken kategori individen tillhör? Urval Undersökningens målgrupp är i första hand barnfamiljer, mer specifikt föräldrar. Detta på grund av att föräldrar gentemot sina barn kan anses vara en central aktör vad gäller reproduktionen och spridningen av föreställningar om olika kategorier av människor.
Föräldrar har också i egenskap av förebilder för sina barn makten att påverka barns världsbild. Föräldrars erfarenheter och vad de säger och gör, påverkar således vad barnen säger och gör. Föräldrarnas berättelser är därför centrala för att förstå reproducering av fördomar och stereotypa föreställningar samt brott mot dessa. Barnfamiljer är också beroende av att röra sig på arenor där sannolikheten att komma i kontakt med barn och vuxna från andra kategorier är stor. De eventuella konsekvenser som fördomar och föreställningar kan medföra kan således i högre utsträckning röra just dem. Vilket även det utgör en anledning till varför fokus ligger på föräldrar. I en av kategorierna, invandrade under 1950-70-talet, är dock möjligheterna att komma i kontakt med familjer med hemmaboende små barn och tonåringar begränsat. Detta eftersom personer i denna kategori i hög grad har vuxna barn. Inom kategorin kommer det därför med största sannolikhet att göras intervjuer med personer som har vuxna barn (eller med deras barn som har småbarn). Avsikten är att genomföra intervjuer med ett 10-tal personer från varje kategori, dock får mättnadsnivån avgöra hur många det blir i slutändan. Valet av personer kommer att göras på ett sådant sätt som möjliggör förståelse av det som är signifikant och specifikt för varje kategori men också för vilka variationer som finns. Detta innebär att urvalet utgår från likheter men också skillnader mellan personer inom samma kategori. Likheterna kan då utöver den kategori man tilldelas, t.ex. vara att man bor inom samma bostadsområde och/eller att man har barn på samma skola. Skillnaderna kan utgå t.ex. utifrån om man har arbete eller inte, om man är aktiv i föreningslivet/politiskt eller utbildningsnivå.