*OREDOWIRONELOGQLQJVVDPDUEHWHJHQRP SUDNWLNDQWHU±HWWYHUNW\JI UHQUlWWYLVDUH YlUOGVRUGQLQJ"

0DWV(KQ )RONELOGQLQJVNXQVNDS%,QVWLWXWLRQHQI UEHWHHQGHYHWHQVNDS /LQN SLQJV8QLYHUVLWHW 9nUWHUPLQHQ *OREDOWIRONELOGQLQJVVDPDUEHWHJHQRP SUDNWLNDQWHU±HWWYHUNW\JI UHQUlWWYLVDUH YlUOGVRUGQLQJ" (QVWXGLHDYXSSIDWWQLQJDUKRVVYHQVND XQJGRPVYRORQWlUHUL%ROLYLDRFK(FXDGRU

,QQHKnOOVI UWHFNQLQJ,QOHGQLQJ 3 6\IWHRFKKXYXGIUnJHVWlOOQLQJDU 4 0HWRG 4 7HRUL 5 (UIDUHQKHWHUDYVYHQVNWIRONELOGQLQJVVDPDUEHWH 6 L$IULNDRFK/DWLQDPHULND 5.1. Kerstin E. Wallin Folkbildning på export 6 5.2. Albinson, Norbeck, Sundén Folkbildning som bistånd 7 %DNJUXQGVLQIRUPDWLRQ 8 6.1. FONOLA-SOL 8 6.2. Från Tinku till KAWSAY 9 6.3. Kursverksamheten vid UNII 10 6.4. Färnebo Folkhögskola 11 6.5. Praktikantkurs 12 8QGHUV NQLQJRFKUHVXOWDWUHGRYLVQLQJ 13 7.1. Hur ser praktikanterna på Kawsay och Kawsay:s verksamhet? 14 Vilken är deras förståelse av begreppet interkulturell pedagogik såsom det tillämpas i Kawsay:s praktik? 7.1.1. Så här beskriver praktikanterna Kawsay 14 7.1.2. Förståelse av begreppet interkulturell pedagogik 15 7.2. Hur ser praktikanterna på betydelsen av sin egen insats för dem 16 själva och för dem de samarbetat med? 7.3. Hur ser praktikanterna på vad praktikantverksamhet kan betyda 19 för en rättvisare världssordning? 6DPPDQIDWWQLQJRFKDYVOXWDQGHGLVNXVVLRQ 21 5HIHUHQVHU %LODJD,QWHUYMXIUnJRU 2

,QOHGQLQJ I drygt 25 års tid har jag arbetat med folkbildning i ett internationellt perspektiv inom ramen för det som nu är Färnebo Folkhögskola. Sedan mitten av 90-talet har jag deltagit i de studier om folkbildningskunskap som Linköpings Universitet anordnar. Dessa studier har gett insikter, användbara begrepp och en historisk resonanslåda till den praktik jag ägnat mig åt. En av de tankar jag stött på i studierna är den som formuleras av Ove Korsgaard i boken Kundskabskaplöpet. Där menar han att den skandinaviska folkbildningstraditionen är intimt förknippad med det han kallar den nationaldemokratiska revolutionen, dvs. det folkrörelsedrivna genombrottet för den politiska demokratin under förra seklets första decennier. 1 För mig är folkbildningsbegreppet mycket nära förknippat med rörelser för samhällsförändring för att söka lösningar på de utmaningar och problem vi står inför vid olika tidpunkter i historien. Jag förstår folkbildning som den kunskapsproduktion och kunskapsspridning som rörelserna genererar. De rörelser som bar fram och skapade folkbildningens institutioner i de skandinaviska länderna hade huvudsakligen nationalstaten som ram. I dagens diskussion om globalisering så problematiseras nationalstatens roll alltmer. Utmaningarna, problemen och maktstrukturerna följer i minskande grad nationalstaternas gränser och suveränitet. Vad betyder det för folkbildningen? Ett svar kan vara att folkbildningen också måste bli global, ta sig an de globala utmaningar som vi står inför. På så sätt skulle folkbildningen kanske kunna spela en roll i den nödvändiga globaldemokratiska revolutionen. Den globala rättviserörelse som växt fram de senaste åren och som manifesterat vid de finansiella institutionernas toppmöten är på många vis en folkbildningsrörelse. En organisation som ATTAC definierar sig explicit som det. 2 Det internationella perspektivet är inget nytt för svensk folkbildning. Folkhögskolor och studieförbund har i många år arbetat med projekt i Latinamerika, Afrika, Asien och Östeuropa. Vilka erfarenheter kan man dra av denna verksamhet? Hur kan vi gå vidare? En central fråga i detta sammanhang är hur vi ser på varandra och hur vi hanterar olikhet. Vad betyder ens egna kulturella rötter för ens förmåga att förstå och samarbeta med människor med andra referenspunkter? Organisationen FONOLA-SOL har utifrån folkbildningens perspektiv arbetat med dessa frågor sedan starten 1988. Ett konkret resultat av detta arbete är strävan att bygga upp ett universitet på indianrörelsens grund i de andinska länderna. På Färnebo folkhögskola har vi sedan 1999 förberett ungdomspraktikanter för att arbeta på olika projekt i Latinamerika, dels i samarbete med organisationen Framtidsjorden och dels i egen regi. Under läsåret 2001-2002 så praktiserade nio av dem hos Kawsay, den organisation i de andinska länderna som leder arbetet med att skapa ett indianuniversitet. Ett konkret sätt att verka för globalt folkrörelsesamarbete genom folkbildning. 1 Korsgaard, O. (1999), s 39-52 2 Foller. A. m.fl. (2000) 3

6\IWHRFKKXYXGIUnJHVWlOOQLQJDU Den övergripande fråga som intresserar mig är hur det vi kallar folkbildning kan bidra till den framväxande globala solidaritetsrörelsen för demokrati, hållbar utveckling och social rättvisa. Denna fråga låter sig naturligtvis inte besvaras i denna uppsats men jag närmar mig den genom att undersöka tankar och föreställningar hos svenska ungdomspraktikanter som arbetat hos organisationen Kawsay i Bolivia och Ecuador. Mina huvudfrågeställningar är: x Hur ser praktikanterna på Kawsay och Kawsays verksamhet? Vilken är deras förståelse av begreppet interkulturell pedagogik såsom det tillämpas i Kawsays praktik? x Hur ser praktikanterna på betydelsen av sin egen insats för dem själva och för dem de samarbetat med? x Hur ser praktikanterna på vad praktikantverksamhet kan betyda för en rättvisare världsordning? 0HWRG Jag har gått tillväga på följande sätt: Jag har skaffat mig en teoretisk ram för att beskriva världsordningen och de sociala rörelsernas plats i denna genom studier av Manuel Castels verk om Informationsåldern och Håkan Thörns arbete Globaliseringens dimensioner. Sedan har jag sammanställt de erfarenheter av svenskt folkbildningssamarbete som Kerstin Wallin redogjort för i boken Folkbildning på export och Folke Albinson, Johan Norbeck och Rolf Sundén redogjort för i boken Folkbildning som bistånd. Därefter har jag beskrivit de organisationer, institutioner och kurser som är nödvändiga att känna till för att förstå i vilket sammanhang som praktikanterna verkat. Huvudundersökningen utgörs av intervjuer med nio ungdomspraktikanter. Intervjuerna genomfördes i maj 2002, ungefär en månad efter det att praktikanterna kommit tillbaka från Bolivia och Ecuador. Frågorna handlade om vad man gjort, hur man uppfattar den verksamhet som man deltog i, hur man uppfattar vissa centrala begrepp för praktiken och hur man ser på betydelsen av praktikantverksamhet. Intervjuerna varade cirka en timme. De spelades in på band och skrevs ut, 2-3 sidor per intervju. Syftet med huvudundersökningen har inte varit att få fram några statistiska resultat utan att få fram mångfalden av uppfattningar och innebörder som finns representerade i intervjumaterialet. Jag har låtit mig inspireras av Staffan Larssons arbete Kvalitativ analys exemplet fenomenografi. Den fenomenografiska ansatsen innebär att man försöker beskriva hur människor uppfattar olika företeelser. I fokus står alltså inte hur något är, utan hur någon uppfattar att något är. 3 Den empiriska grunden för denna metod är intervjuer. Tolkningsarbetet består i att beskriva skilda sätt att uppfatta ett fenomen. Detta görs genom 3 Larsson, S. (1986) s 12 4

att formulera olika kategorier. Dessa kategorier finns inte på förhand utan skapas av den som gör tolkningsarbetet. Kategorierna ska utformas så att de inte överlappar varandra. 4 I arbetet med att beskriva uppfattningarna kring huvudfrågeställningarna har jag växlat mellan att beskriva det som är gemensamt för alla intervjuade och den variation i uppfattningar som finns. Variationen har formulerats i rubrikform och exemplifierats med intervjucitat. 7HRUL Den teoretiska ram som jag vill placera in praktikanternas uppfattningar i har jag hämtat från studier av Manuel Castells verk Informationsåldern och Håkan Thörns arbete Globaliseringens dimensioner. Enligt Castells så har världen under det senaste kvartseklet gått in i en ny utvecklingsfas som han benämner informationell kapitalism. Genom den informationsteknologiska revolutionen har förmågan att hantera, bearbeta och utveckla kunskap och information blivit den centrala faktorn för att utveckla produktivitet och konkurrenskraft och därigenom få ekonomisk makt. Nätverket är den informationella kapitalismens grundläggande organisationsform, Castells pratar om nätverkssamhället. Det mesta centrala nätverket är de globala finansflödena, andra viktiga nätverk är de transnationella företagen, medierna och universiteten. Dessa nätverk är opersonliga maktstrukturer som har ett dominerande inflytande. De är inte slutna utan anpassar sig till förändringar och de har förändrat den politiska makten genom att urholka nationalstatens legitimitet. Man kan tala om en demokratins kris eftersom den haft nationalstaten som ram. Nätverkssamhället knyter ihop olika sfärer, institutioner och grupper, men det marginaliserar också stora grupper. Alla påverkas, en del genom att bli en del av nätet, andra genom att kopplas bort. Denna bortkoppling alstrar olika typer av motstånd mot den dominerande utvecklingen. 5 Det mest använda begreppet för den utveckling Castells beskriver är globaliseringen. Håkan Thörn menar att man kan se globaliseringen som ett resultat av två samverkande processer, dels internationaliseringen och dels transnationaliseringen. Dessa processer är inte antagonistiska utan samverkar. Med internationalisering menas ökad interaktion mellan staterna och med transnationalisering ökad interaktion mellan icke-statliga aktörer. 6 Dessa kan vara finansinstitutioner, storföretag, mediekoncerner, brottssyndikat eller sociala rörelser. Krisen för nationalstatsdemokratin leder till ökande makt för föga demokratiska övernationella institutioner som G8, IMF, Världsbanken och WTO men också till framväxten av ett globalt civilsamhälle som på lokal och global nivå försöker motverka bristen på demokrati och den ökande marginalisering som den rådande utvecklingen leder till. Ett allt vanligare namn på dessa strävanden är den globala rättviserörelsen. 7 Ett utmärkande drag för sociala rörelser är att de behöver verktyg för att skaffa sig den kunskap de behöver och för att kunna sprida den. Folkbildning kan förstås som just detta. Ett verktyg för sociala rörelsers kunskapsproduktion och kunskapsspridning. En global rörelse bygger ju på samarbete mellan rörelser i olika delar av världen, dvs. folkrörelsesamarbete. När det gäller kunskapsproduktionen och kunskapsspridningen blir det globala folkbildningssamarbetet centralt för denna rörelse. 4 Larsson, S. (1986) s 21-22 5 Castells, M. (1998) s 471-479 6 Thörn, H.(2002) s 225-227 7 Thörn, H.(2002) s 22 5

Min undersökning vill jag placera in i följande kedja: Informationell kapitalism och globalisering, kris för nationalstatsdemokratin, global rättviserörelse, globalt folkbildningssamarbete. (UIDUHQKHWHUDYVYHQVNWIRONELOGQLQJVVDPDUEHWHL$IULNDRFK /DWLQDPHULND I det svenska folkrörelsebiståndet finns det en omfattande verksamhet med folkbildningsinriktning. En lång rad projekt genomförs av studieförbund och folkhögskolor. Två arbeten som försöker systematisera några av dessa erfarenheter är avhandlingen Folkbildning på export av Kerstin E. Wallin och boken Folkbildning som bistånd av folkbildarna Folke Albinson, Johan Norbeck och Rolf Sundén..HUVWLQ(:DOOLQ±)RONELOGQLQJSnH[SRUW Wallin arbetade som handläggare på LO/TCO:s biståndsnämnd under åren 1980-1997 med inriktning på Latinamerika. Framförallt arbetade hon med projekt som via studiecirkelmetodik syftade till att stärka de fackliga organisationerna. Stödet för denna typ av bistånd var mycket stort under 80-talet som ett sätt att bekämpa de olika diktaturerna. Övergången till demokrati blev emellertid ingen skördetid för fackföreningsrörelsen i Latinamerika. 8 Frågor som Wallin ställer sig i sitt avhandlingsarbete är Varför inte bättre resultat av all cirkelverksamhet?, Varför ledde det inte till en demokratisering och förstärkning av facket? Vilka är förutsättningarna för ett fungerande folkbildningsbistånd?. Några av slutsatserna i avhandlingen är följande: Biståndsgivaren (LO/TCO:s biståndsnämnd) hade bristande kunskaper om sina samarbetspartners historia, organisationsstruktur och aktuella ställning i samhället. Bristande insikt i lokala maktförhållanden och bristande språkkunskaper är stora problem för biståndet. Studier stärker individer, men inte nödvändigtvis organisationer. Biståndsmottagare tar emot vad man tror att man kan få, ofta behövs allt, men kanske skulle man själv ha prioriterat på ett annat sätt än givaren. Bistånd tar administrativ kapacitet hos mottagaren i anspråk som kanske skulle ha behövts bättre på annat håll. Det kan också förändra maktförhållandena inom organisationen genom att projektansvariga får makt över externa resurser. Ett verktyg, studiecirklar, som fungerat i en kontext, arbetarrörelsen under 1900-talet Sverige, fungerar inte med automatik i en annan kontext, den chilenska arbetarrörelsen under det slutande 1900-talet. 8 Wallin, K. E. (2000). S 9-11 6

Bra bistånd är mycket tidskrävande, förankringsarbete måste göras hos såväl mottagare som givare. Om en svensk organisation vill bidra med studiecirklar, så ska just studiecirklar vara efterfrågade. Mottagarna borde utvärdera givarna och inte bara givarna mottagarna. 9 I skriften Folkbildning som interkulturell dialog formulerar Wallin några hållpunkter för ett fungerande folkbildningsbistånd. Hon menar att vi måste erkänna att vi är ekonomiskt och kunskapsmässigt privilegierade och att detta leder till ojämlika förutsättningar och skev maktfördelning. Detta kan inte pratas bort utan är ett faktum. Därför måste ett partnerskap byggas genom att vi formulerar mål tillsammans och genom att vi lär känna varandras historia och aktuella situation och att vi har ömsesidig rapportskyldighet till varandra. Vidare bör folkbildningsbiståndet syfta till demokratiutveckling hos både givaren och mottagaren. Att definiera vad man menar med demokrati och att föra en dialog om detta blir oerhört centralt. I denna process är det inte nödvändigt att man kommer fram till samma definition, det viktiga är att man kan formulera vad det är man vill ha. En tredje hållpunkt är att folkbildningssamarbete har störst förutsättningar mellan likartade organisationer, t.ex. fack, miljöorganisationer, folkbildningsinstitutioner. Utbildningsinsatser är viktiga hos både givaren och mottagaren. 10 $OELQVRQ1RUEHFN6XQGpQ±)RONELOGQLQJVRPELVWnQG Folkbildarna Folke Albinson, Johan Norbeck och Rolf Sundén har alla lång erfarenhet av att arbeta med folkbildningsbistånd i ett antal afrikanska länder. I boken Folkbildning som bistånd sammanfattar de sina erfarenheter. Några av deras slutsatser är följande: Folkbilda där den demokratiska processen redan har börjat. Analysera noga vems behov som ska tillfredsställas och vad de berörda ser som problem. Lyssna framförallt på vad folkligt förankrade självhjälpsorganisationer har att säga. Deras engagemang bör vara motorn i processen. Satsa på alfabetisering. Planera ledarutbildning noga och undersök noga hur bilden av en god ledare och ledares självuppfattning ser ut i den aktuella kontexten. Satsa på verkligt deltagande. Många pratar om detta i biståndet men ofta blir det inte så. Viktigt med träning i demokratiska arbetsformer. Vårda dialogen och bygg plattformar som gör den möjlig. Tryck på snabba resultat är ett hot mot den goda dialogen. 9 Wallin, K. E. (2000). s 155-162 10 Olausson. A. red (2002), s 13-16 7

Samarbeta helst med ideologiskt närstående folkrörelser. Satsa resurser på att förankra projekten i det sammanhang där de ingår. Man måste leva som man lär. Om målet är demokrati kan man inte använda auktoritära metoder. Förberedelseutbildning ska bedrivas med såväl givare som mottagare. Idealisera inte folkbildningen. Folkbildning och vuxenutbildning har ofta låg status. Det leder till sårbarhet. Lyckat folkbildningsbistånd kan vara hotande för etablerade maktstrukturer och leda till motstånd uppifrån. 11 %DNJUXQGVLQIRUPDWLRQ )212/$62/ FONOLA-SOL bildades i mars 1988 under ett möte mellan nordiska och latinamerikanska folkbildare på Nordens Folkliga Akademi i Kungälv. Föreningens fullständiga namn är Föreningen för folkbildning Norden Latinamerika Solidaritet. Den övergripande målsättningen för föreningen är enligt stadgarna att verka för ömsesidigt utbyte mellan folkbildningen i Norden och Latinamerika samt att genom folkbildning stärka en samhällsförändring baserad på demokrati och folkligt engagemang. Betoningen av ömsesidigheten är det som är speciellt för FONOLA. Man ville inte vara en traditionell biståndsorganisation utan man vill skapa nya typer av relationer mellan nord och syd där man lär av varandra. De arbetsformer man förespråkade var seminarie-, kurs- och konferensverksamhet, utarbetande, utgivning och spridning av litteratur, artiklar och uppsatser, kontaktresor mellan Norden och Latinamerika, förmedling av kontakter och stöd från olika organisationer och myndigheter samt initiativ och stöd till olika slag av utvecklingssamarbete. 12 Den verksamhet som mer än annat kom att prägla FONOLA var de utbyteskurser för folkbildare som genomfördes. 1990 genomfördes utbyteskursen La Jornada med folkbildare från Argentina, Paraguay och Chile, den så kallade sydkonen i Latinamerika, och från de nordiska länderna. Under 16 veckor studerade man teman som folkbildning, demokrati, miljö och lokal utveckling. Kursdeltagarna levde och studerade tillsammans dels i Sverige och dels i Chile. 13 Under 1992 genomfördes ett utbyte för folkbildare och folkbildningsforskare med Brasilien under namnet La Convivencia. 15 deltagare genomförde ett gemensamt program under tre veckor i Sverige och tre veckor i Brasilien. Frågor som stod i fokus var folkbildningens roll i samhället och folkbildningens relation till gamla och nya folkliga rörelser. 14 1994 var turen kommen för ett utbyte med de andinska länderna Bolivia, Peru och Ecuador. Detta utbyte fick namnet Tinku. 11 Albinson, F., Norbeck, J., Sundén, R. (2000), s 143-156 12 Stadgar FONOLA-SOL (1988) 13 FONOLA-SOL. (1995) 14 Perneman, J. E. (1995) s 20-22 8

)UnQ7LQNXWLOO.$:6$< Under 1992 började Leonel Cerruto, inom ramen för FONOLA, arbeta med det som skulle bli Tinkuprojektet. Syftet var ursprungligen att utifrån erfarenheterna från La Jornada och La Convivencia skapa ett utbyte mellan folkbildare i de nordiska länderna och de andinska. Utbytet fick namnet Tinku, ett andinskt begrepp som står för möte eller konfrontation ur vilket något nytt föds. Under 1994 genomfördes ett utbyte då först 15 folkbildare från Norden besökte de andinska länderna i februari och mars. Där praktiserade man hos olika folkrörelser och folkbildningsorganisationer i Bolivia och Ecuador samt deltog i ett andinskt-nordiskt seminarium i Bolivia. I september och oktober samma år besökte 10 folkbildare från de andinska länderna Norden. Man besökte folkhögskolor, studieförbund, universitet och olika folkrörelser. Ur dessa möten föddes idén att skapa en andinsk folkhögskola/universitet som skulle bygga på indianrörelsens grund. En nätverksstruktur skapades på nationell, andinsk och internationell nivå. I den andinska delen ingick såväl folkbildningsorganisationer som nationella folkrörelser som CONAIE i Ecuador, CIDOB och CSUTCB i Bolivia och AIDESEP i Peru. I Sverige bildades ett löst nätverk av folkhögskolor, studieförbund och universitet samt solidaritetsorganisationer som Framtidsjorden. I Finland och Danmark bildades nationella Tinkuföreningar. 15 Under åren 1994-1998 skedde en dynamisk utveckling av nätverket och de idéer man arbetade för började förverkligas i praktiken. I Bolivia bildades en lång rad olika tematiska Tinku, t.ex. Tinku de Mujeres (kvinnotinku), Tinku Investigación (forskningstinku), Tinku Juvenil (ungdomstinku), Tinku Ecológico (ekologitinku), Tinku Originario (ursprungstinku), Tinku Municipal (kommuntinku). Arbetet med att utveckla en utbildning utifrån indianrörelsens perspektiv fortskred och gavs namnet UNIT, Universidad Intercultural Tinku. Kursplaner för 12 olika linjer arbetades fram och man tog kontakt med universitet i de andinska och de nordiska länderna för att söka samarbete och stöd. Genom ett samarbete med Linköpings universitet kunde man påbörja en kurs i interkulturell pedagogik 1997 med deltagare från Sverige, Bolivia, Peru och Ecuador. Sedan 1998 finns det också en kurs i Ursprungsfolks rättigheter. Denna kurs sker i samarbete med Åbo Akademi i Finland. Man har också startat kurser i ekoturism i samarbete med Framtidsjorden och med lokala myndigheter i Ecuador. 16 Under 1998-99 skakades nätverket i Bolivia av svåra motsättningar och maktkamp. Dessa problem var så allvarliga att de ledde till att den Tinku organisation som byggts upp i Bolivia föll samman. 17 För att rädda det arbete som byggts inom ramen för UNIT så bildade Leonel Cerruto organisationen Kawsay. Denna organisation skaffade sig juridisk status 1999 och tog över de samarbeten kring UNIT som tidigare skett i Tinkunätverkets namn. Universitetsprojektet bytte i Bolivia namn till UNII. Sammanbrottet för Tinkunätverket i Bolivia ledde också till att samordningen kring universitetet på andinsk nivå behövde rekonstrueras. Det fanns ju kursdeltagare i Ecuador och Peru också. Under 2001 bildades formellt Kawsay Ecuador för att leda och samordna verksamheten där. Kawsay Peru är under konstruktion, nu samordnar man med Kawsay Bolivia. 18 15 Cerruto, L., Perneman J.E. (1996) s 65-74 16 Red Intercultural Tinku. (1997), Choqueticlla, D. (2002) s 1-3 17 Lilja, Å. (1999) 18 Choqueticlla, D. (2002) s 1 9

.XUVYHUNVDPKHWHQYLG81,, Vid UNII bedrivs för tillfället tre olika kurser: Interkulturell pedagogik, ursprungsfolks rättigheter samt ekoturism. Jag ska här ge en bild av former och innehåll för kursen i Interkulturell pedagogik som ett exempel på den verksamhet man bedriver. Huvudman för kursen i interkulturell pedagogik är Institutionen för beteendevetenskap samt Vuxenutbildarcentrum vid Linköpings universitet. Enligt den svenska kursplanen heter kursen Interkulturell pedagogik, vuxenpedagogik och folkbildning. I materialen på spanska använder man endast namnet Interkulturell pedagogik. I kursen finns studerande från fyra olika länder, Sverige, Bolivia, Ecuador och Peru. I de andinska länderna är det Kawsay som står för genomförandet av kursen. I den spanska beskrivningen av kursen står det att denna kurs utgår från den kulturella mångfald som finns i den andinska regionen och vill fokusera betydelsen av interkulturalitet, identitet och educación comunitaria (ett svåröversatt begrepp som kanske kan tolkas som gemenskapande utbildning ), dels i mötet mellan de olika kulturerna i regionen men också med andra kulturer och regioner i världen. Kursen ska ge metodiska och pedagogiska verktyg för att kunna bedriva ett sådant interkulturellt arbete. Den ska också bidra till att återerövra pedagogiska erfarenheter som finns i de olika kulturerna för att med dessa som bas kunna utveckla en pedagogik som mer stämmer överens med den kulturella mångfald som finns i regionen. 19 I studiehandledningen på svenska nämns ett antal utgångspunkter för kursen. Den ska utgå från varje deltagares egen situation och kultur Grundperspektivet är att uppleva, benämna och göra. Kursen kan ses som ett forskningsprojekt där undervisning är forskning och forskning är undervisning. Var och en planerar sina studier men det finns också krav på kommunikation med andra och möjlighet till arbete i grupp, ett lärkontrakt för studier och examination ska upprättas på individ-, grupp- och akademisk nivå. Varje deltagare bör ha anknytning till en grupp som stödjer studierna. Som individuell dokumentation av studierna ska varje deltagare arbeta med en tankebok. Denna tankebok har tre nivåer, en privat, en personlig och en teorigenererande. Den privata nivån behåller man för sig själv medan de andra nivåerna används för gemensam reflexion tillsammans med de andra i studiegruppen. Tankeboken ska beröra teman som interkulturalitet och identitet, interkulturell pedagogik, folkbildarrollen och vuxenpedagogik, genderperspektiv, internationella perspektiv samt relationen praktik-teori. 20 Enligt kursplanen i den andinska delen så är kursen delad i två delar och åtta steg (pasos). Stor vikt läggs vid att deltagarna ska vara förankrade i den organisation och/eller by de kommer ifrån och att de ska involvera denna i sina studier. Navet i kursen är tre veckolånga, nationella seminarier. Mellan dessa seminarier arbetar deltagarna i lokala studiegrupper om c:a fem personer. Ett antal sådana grupper i samma region kan också träffas mellan de nationella seminarierna. Det första seminariet ägnas åt att ge verktyg för de lokala studiegrupperna så att de ska klara av de första fem stegen. Lärkontrakt upprättas. Det andra seminariet ägnas åt att ge verktyg 19 UNIT (2001) 20 Cerruto, L., Perneman J.E. (1998) 10

för den forskningsuppgift som ska genomföras och på det tredje seminariet så presenterar deltagarna sina arbeten. Seminarierna hålls på landsbygden i områden som visat stort intresse för denna utbildningsidé. Människor från lokalsamhället bjuds in att delta under seminarierna och en del av seminariet ägnas åt lokala studiebesök och gemensam reflexion tillsammans med människor från platsen. 21 Steg 1 innebär begreppsdefinition utifrån egna förkunskaper. De begrepp som behandlas är identitet, kultur, interkulturalitet, interkulturell pedagogik, utbildning, folkbildning, tvåspråkig interkulturell utbildning, educación comunitaria, forskning och deltagande forskning. Dessa begrepp definieras av var och en i den lokala studiegruppen, sedan gör man gemensamma definitioner. Steg 2 innebär fortsatt begreppsdefinition men nu med stöd av litteratur. Jämförelser görs mellan de egna definitionerna och de som görs i litteraturen. Steg 3 innebär studier av och diskussioner om olika pedagogiska teorier som har att göra med interkulturalitet och tvåspråkighet. Hur lär man sig? Var lär man sig? Relationen individsamhälle i inlärningsprocessen. Betydelsen av olika kulturer och språk i den pedagogiska processen. Steg 4 innebär definition och utveckling av begrepp som är nödvändiga för en interkulturell pedagogik. Hur definierar man utifrån den egna erfarenheten begrepp som det egna, de andra, vårt, pluri, multi och inter. Steg 5 innebär att utveckla egna interkulturella teorier och metoder. Steg 6 innebär att formulera ett utkast till en egen forskningsuppgift. Steg 7 innebär att genomföra forskningsuppgiften. Steg 8 innebär att försvara sitt arbete på ett seminarium. I kursplanen betonas att forskningsuppgiften ska vara relevant för det samhälle man kommer från och att man ska delge sina resultat till människorna där. 22 )luqher)ronk JVNROD Färnebo folkhögskola bildades 1991 och drivs av 16 organisationer inom freds-, miljö- och solidaritetsrörelsen. Den kursverksamhet som bedrivs har rötter tillbaka till 1977 men då som en del av Västerbergs folkhögskola. Basen i verksamheten är resande kurser till Afrika och Latinamerika. 23 Skolans folkbildningssyn har följande huvuddrag. Att skapa medvetenhet om människans situation och möjligheter. Att såväl berika den enskildes liv som att ge redskap för påverkan och samhällsförändring. Att betona kopplingen mellan folkrörelser och folkbildning. 21 Choqueticlla, D. (2002) s 2 22 UNIT (2001) 23 Larsson, P., Tivéus, S (2001) s 24-36 11

Att folkbildningen måste ha sin utgångspunkt i samtidens stora frågor och skapa insikt om och engagemang för att lösa dessa. De frågor som man pekar ut som vår samtids stora frågor är: Den globala ojämlikheten och fattigdomen, miljöförstöringen, krigsfaran, bristen på demokratiska och mänskliga rättigheter, kvinnoförtrycket samt främlingsfientligheten och rasismen. Man vill verka för global jämlikhet, hushållning med världens resurser, rättvis fred, demokratiska och mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen. 24 Pedagogiken bygger på fyra fundament. 1. De stora frågorna, se ovan 2. Kollektiv självförvaltning och deltagarinflytande 3. Förening av teori och praktik 4. Att kommunicera vad man lärt sig med samhället utanför skolan. 25 Huvuddelen av kurserna är tio månader långa och består av tre perioder. Tre månaders förberedelser, tre månaders studieresa och fyra månaders efterarbete. De flesta deltagarna är i 20-25 års åldern. Inga krav ställs på speciella förkunskaper När det gäller internationellt samarbete strävar skolan efter att utveckla och fördjupa kontakter med folkbildningsinstitutioner och folkrörelser och att försöka skapa en ömsesidighet i dessa relationer. 26 3UDNWLNDQWNXUV Sedan många år har enskilda organisationer haft möjlighet att skicka biståndsarbetare med hjälp av volontärbidrag. Kraven på dessas kvalifikationer har lett till att medelåldern höjts kraftigt sedan starten. I slutet av 90-talet beslutade sig SIDA för att ge bidrag till organisationer för att skicka ungdomspraktikanter till organisationer i syd. Motivet var att stärka resursbasen i biståndet genom att få in fler unga. De som kan komma ifråga som ungdomspraktikanter ska vara mellan 18-30 år. Under 1999 inledde Färnebo Folkhögskola ett samarbete med organisationen Framtidsjorden om att förbereda och skicka ungdomspraktikanter till Framtidsjordens medlemsorganisationer i Latinamerika. En modell med förberedelser, praktik och uppföljning utvecklades. 27 Läsåret 2001/2002 genomfördes en praktikantkurs i Färnebo Folkhögskolas egen regi. Kursen bestod av tre månaders förberedelser, 4,5 månaders praktik och 2,5 månaders uppföljningsarbete. Deltagarna var mellan 20-26 år och de kriterier som användes för att välja ut dem var folkrörelseengagemang och organisationsförankring, tidigare internationella erfarenheter, kunskaper om miljö och internationella frågor, spanskkunskaper samt social kompetens. Temat för kursen var hållbar utveckling, biologisk mångfald och folkbildningsmetodik. 24 Måldokument Färnebo Folkhögskola (2002) 25 Hedenquist, J. A. (1997) bilaga 4:1 26 Måldokument Färnebo Folkhögskola (2002) 27 Verksamhetsberättelse för Färnebo Folkhögskola 1999-2000 12

Den övergripande målsättningen var att befrämja ett utbyte mellan kulturer och människor och att bidra till ett globalt folkrörelsesamarbete för hållbar utveckling. Under förberedelserna studerade praktikanterna spanska, världsordningen, Latinamerika, Bolivia och Ecuador, miljö och ekologi, biologisk mångfald och hållbar utveckling, biståndsmetodik, kulturmötesfrågor, folkbildningsmetodik och dokumentation. Personlig kontakt etablerades med den organisation där man skulle arbeta och arbetsplaner utformades i dialog. Av de 11 deltagarna i kursen praktiserade nio hos Kawsay, sex i Bolivia och tre i Ecuador. Under praktiken hade man en handledare på Kawsays kontor i Cochabamba respektive Quito. I Bolivia var man uppdelade i par och arbetade med studiegrupper huvudsakligen långt ute på landsbygden. Ett par arbetade i Amarete på högslätten i norra delen av La Paz departementet, ett annat i Izozog på låglandet i södra Santa Cruz departementet. Där hade man också lokala handledare. Ett par jobbade på landsbygden i Cochabamba och hade hela tiden kontoret som bas. I Ecuador arbetade två deltagare på landsbygden i Cayambe, en timme norr om Quito, och en deltagare arbetade med ekoturismkursen centralt från kontoret i Quito. Under uppföljningsfasen i Sverige deltog två medarbetare från KAWSAY, en från Bolivia och en från Ecuador. Tillsammans genomförde man en informationsturné på skolor i olika delar av Sverige samt ett seminarium med namnet Forum för en rättvis värld. 28 8QGHUV NQLQJRFKUHVXOWDWUHGRYLVQLQJ Innan vi går in på redovisningen av svaren på huvudfrågeställningarna så ges här en del information om vilka deltagarna på praktikantkursen var och varför de ville delta i kursen/praktiken. Gruppen bestod av elva personer, nio kvinnor och två män, i åldrarna 20-26 år. Alla hade tidigare deltagit i någon form av akademiska studier, några hade redan avlagt examen. Ungefär hälften hade bedrivit naturvetenskapliga studier med inriktning mot miljöfrågor och den andra hälften hade studerat samhällsvetenskapliga ämnen. Majoriteten, dock inte alla, var aktiva i organisationer som Fältbiologerna, ATTAC, Miljöpartiet, Ekodemikerna och olika feministiska nätverk. De skäl som man angav till varför man ville vara med på denna kurs är dels politiska och dels individuella. Alla deltagare har båda typer av motiveringar för sitt deltagande. Bland de politiska motiven märks följande: x Kursens teman, biologisk mångfald, hållbar utveckling och folkbildningsmetodik, är viktiga såväl i Latinamerika som i Sverige. x En möjlighet att fördjupa sitt engagemang för en rättvisare världsordning. x En möjlighet att få arbeta i en organisation och göra en insats. 28 Kursrapport Praktikantkurs Bolivia/Ecuador 01/02 13

x Att lära mig mer om världen och förstå hur saker hänger samman Bland de mer individuella motiven finns följande: x Ett långvarigt intresse för och längtan efter att åka till Latinamerika x Nyfikenhet inför Färnebo Folkhögskola x Att få möjlighet att lära sig spanska x Deltagandet i kursen är en bra merit för framtida jobb. +XUVHUSUDNWLNDQWHUQDSn.DZVD\RFK.DZVD\VYHUNVDPKHW"9LONHQlUGHUDV I UVWnHOVHDYEHJUHSSHWLQWHUNXOWXUHOOSHGDJRJLNVnVRPGHWWLOOlPSDVL.DZVD\VSUDNWLN Denna fråga ställde jag för att se om den bild praktikanterna fått av Kawsay stämde överens med den som finns i de dokument jag studerat. Deras beskrivningar är inbördes väldigt samstämmiga. Jag har därför valt att sammanföra deras svar till en beskrivning. Det visade sig att deras bild stämde väl överens med vad som står i dokumenten. 6nKlUEHVNULYHUSUDNWLNDQWHUQD.DZVD\ Kawsay är en organisation som driver projektet UNII (i Ecuador UNIT). UNII går ut på att skapa ett universitet som bygger på indianbefolkningarnas världsbild och intressen. Man vill måna om de traditionella kunskaperna och stärka den egna identiteten. Man har nu tre distanskurser, interkulturell pedagogik, ursprungsfolks rättigheter och ekoturism, men planen är att utveckla fler kurser när man kan få resurser för detta. Verksamheten bedrivs framförallt på landsbygden. I flera regioner i Bolivia och Ecuador har man bildat kärnor, nucleos. Påverkan finns från den svenska folkbildningstanken. Kontoret i Cochabamba, respektive Quito, administrerar kursverksamheten. Där finns också akademisk kompetens gällande de frågor man arbetar med. På fältet finns tutores, handledare, som står för den kontinuerliga kontakten med kursdeltagarna. Kursdeltagarna är indelade i studiegrupper på c:a fem personer. Dessa träffas en gång per vecka. Studierna handlar mycket om att definiera begrepp och göra egna undersökningar. 2-3 gånger per år träffas representanter för studiegrupperna på nationella veckolånga seminarier med många föreläsningar men även presentationer av egna arbeten. På de nationella seminarierna deltar ofta människor från de andra andinska länderna och från t.ex. Sverige, Finland och Baskien. Vid dessa seminarier deltog också människor i de byar där de genomfördes. Människor vill delta på kurserna för att få möjlighet att studera, för att man är intresserad av de frågor kurserna handlar om och för att få intyg som kan höja ens status. Ofta är det de ledande i organisationerna som deltar, framförallt på de nationella seminarierna. ) UVWnHOVHDYEHJUHSSHWLQWHUNXOWXUHOOSHGDJRJLN 14

Det utmärkande för Kawsays verksamhet är att man arbetar med olika ursprungsfolk och att man betonar betydelsen av interkulturell pedagogik Praktikanternas förståelse av detta begrepp och dess tillämpning i praktiken kan kategoriseras på följande sätt: x -lpolnwnxowxup WHXUYLONHWQnJRWQ\WWVNDSDV $WWPDQWLOOVDPPDQVVNDOlUDVLJQnJRWDWWDOODGHOWDURFKLGHOWDJDQGHWVnVNDSDVQnJRW Q\WW.XOWXUHUQDVNDP WDVRFKGHWVNDVNDSDVQnJRWQ\WW 0DQWDUGHWElVWDIUnQWYnNXOWXUHU9DGYDUEUDLJXDUDQtGHOHQYDGYDUEUDLGHQVSDQVND" %HYDUDVLWWVlWWDWWVHRFKLQWHEDUDWDWLOOVLJXWLIUnQgSSHWVLQQHI UEnGDNXOWXUHUQD En viktig aspekt av denna kategori är mötet mellan de olika indiankulturerna «MDJPHQDUDWWGHWKDQGODURPDWWGHVNDNXQQDVDPDUEHWDPHOODQGHROLNDNXOWXUHUQD VRPILQQVI UDWWGHVNDNXQQDNlPSDJHPHQVDPW«'HWILQQVVnP\FNHWVSOLWWULQJHIWHUVRPGHWlUVnPnQJDROLNDNXOWXUHULQJHQULNWLJW JHPHQVDPNDPS) UDWWInIUDPHQVDPODGU UHOVHlUGHWYLNWLJWPHGLQWHUNXOWXUDOLWHWI U VDPDUEHWHWVVNXOO x (PSRZHUPHQWVWlUNDHJQDLGHQWLWHWHQRFKUHVDVLJXUHWWOnQJYDULJWI UWU\FN «NXOWXUlUHWWVnYLNWLJWEHJUHSSL%ROLYLDYLWDODUMXLQWHRPGHWSnVDPPDVlWWKlU 6MlOYNODUWI URVV'HWILQQVMXVnPnQJDROLNDNXOWXUHUL%ROLYLD'HKDUMXDOOWLGYDULW I UWU\FNWDVnGHPnVWHNlPSDI UNXOWXUHQSnHWWKHOWDQQDWVlWW 9lOGLJWP\FNHWKDQGODURPDWWVWlUNDGHQHJQDLGHQWLWHWHQ )UlPVWMREEDUPDQPHGDWWVWlUNDGHQHJQDLGHQWLWHWHQRFKGHWlUQRJHWWQ GYlQGLJWVWHJ -DJWlQNHUPLJDWWGHKDUNlQWVLJXWQ\WWMDGHXQGHUOnQJWLGVnDWWGHEHK YHUXWYHFNODVLQ HJHQNXOWXUVnDWWGHNDQP WDVSnOLNDYLOONRU x %HYDUDRFKHOOHUnWHUHU YUDWUDGLWLRQHOODNXQVNDSHU 'HYLOODWWPDQVNDnWHUHU YUDVLQDWUDGLWLRQHOODNXQVNDSHU 0\FNHWRPDWWEHYDUDPHURPGHWWDlQRPKXUPDQP WHUGHWVRPNRPPHUXWLIUnQ 0DQVHUGHWVRPDWWGHQXQGHUYLVQLQJVRPILQQVlUYlOGLJWYlVWFHQWUHUDGRFKPDQYLOOKDLQ VLQNXOWXUVYlUOGVELOGLXQGHUYLVQLQJHQ«XSSYlUGHULQJDYWUDGLWLRQHOODNXQVNDSHU +XUVHUSUDNWLNDQWHUQDSnEHW\GHOVHQDYVLQHJHQLQVDWVI UGHPVMlOYDRFKI UGHP GHVDPDUEHWDWPHG" 15

Under den 4,5 månader långa praktiken så utförde praktikanterna många olika typer av arbetsuppgifter. De flesta hade sin bas hos UNII:s studiegrupper på landsbygden men var i kontinuerlig kontakt med Kawsays kontor i Cochabamba och Quito. x Man gjorde undersökningar om förhållandena i byarna för Kawsays räkning. Det handlade om tillgången till vattenkällor, boendestandard, utbildningsmöjligheter och miljöproblem. De rapporter som praktikanterna sammanställde skulle ligga till grund för projektansökningar som Kawsay skulle hjälpa byarna med. x Man undervisade människorna i byarna i data, engelska och ekologi. x Man deltog på studiegruppernas möten både lokalt och på de nationella seminarierna och ansvarade för praktiska detaljer. x Man ordnade seminarier för kvinnorna där man tog upp teman som familj, demokrati, hälsa, näringslära och preventivmedel. x Man ordnade seminarier om miljöfrågor. x Man dokumenterade seminarierna i ord och bild x Man fungerade som bollplank för olika ekoturismprojekt. x Man skapade kontakter mellan olika organisationer. När vi nu sett vad praktikanterna utförde för arbete ska jag försöka tolka vad denna insats betydde för dem själva och för dem de samarbetade med. Här följer ett försök till kategorisering utifrån intervjusvaren x,ghqwlilndwlrqrfknxqvndsjhqrpp WHWPHOODQROLNDU )RONYLKDUWUlIIDWSnODQGVE\JGHQGHW\FNHUDWWGHWKDUYDULWVWRUWDWWInWUlIIDPLJSn VDPPDVlWWVRPMDJW\FNHUDWWGHWKDUYDULWVWRUWDWWWUlIIDGHP9LVVWlUYLROLNDPHQlQGnLQWH VnKLPODROLND$WWYLlULQWUHVVHUDGHDYGHPJMRUGHLQWU\FN,QWHKDUMDJNXQQDWELGUDPHGVnKHPVNWP\FNHWMDJKDUQRJOlUWPLJPHUVMlOYlQYDGMDJ KDUELGUDJLWPHGPHQMDJWlQNHUDWWGHWlUEUDDWWYLNDQP WDVIUnQROLNDGHODUDYYlUOGHQ x.lqvorplvvlji UVWnHOVHDYXUVSUXQJVIRONHQVXWVDWWDSRVLWLRQ 0\FNHWVRPMDJKDUOlVWLWHRULQKDUMDJOlUWPLJDWWI UVWnPHGNURSSHQ $WWGHIRUWIDUDQGHOHYHUVnKlULGDJ'HWKlUYLVVWHMDJYlOUHGDQI UXWPHQLQWHSnGHW NlQVORPlVVLJDSODQVRPMDJJ UQX0DQYLVVWHMXLQQDQPHQGHWEOLUSnHWWKHOWDQQDQSODQ QlUPDQKDUOlUWNlQQDPlQQLVNRUVRPlUVnXWVDWWD x 3UREOHPDWLVHULQJDYELVWnQG 16

-DJKDUOlUWPLJP\FNHWRPELVWnQGWlQNWP\FNHWSnGHWWDKXUPDQNDQJ UDEUD VDPDUEHWHDWWGHWlUVYnUW,QLWLDWLYHQPnVWHNRPPDIUnQGHPVRPVNDWDHPRWELVWnQGHW LVWlOOHWI UDWWGHVNDEOLSnSUDFNDGHROLNDVDNHUVRPVNDVHILQWXW x 0 MOLJKHWWLOOGLVWDQVHULQJWLOOGHWOLYYLOHYHUL6YHULJH «KXUJRWWHWWOLYNDQYDUDXWDQHQPDVVDELODURFKEU GURVWDUVRPYLRPJHURVVPHGRFK KXUPDQVDPWLGLJWVWUlYDUHIWHUGHW YnUDSUREOHPInUPDQGLVWDQVWLOO«(QDQQDQV\QSnOLYHWIDVWMDJYHWLQWHKXU x 3HUVRQOLJXWYHFNOLQJ MDJKDUOlUWPLJP\FNHWRPPLJVMlOYKXUMDJUHDJHUDULROLNDVLWXDWLRQHUYDGMDJW\FNHURFK YDGMDJLQWHW\FNHU x gpvhvlgljq\dqvhulqjdyeloghuqddyydudqgudvvdpkloohq 5RPDQWLVHULQJHQNULQJGHWVMlOYI UV UMDQGHlUERUWD,QWHVnUROLJWQlUUHJQHWLQWHNRPPHU RFKPDQEDUDKDUHQKDFND )RONI UV NHUI UKlUOLJDRFKURPDQWLVHUDYlVWMDJNXQGHYLVDDQGUDVLGRU x gndgnxowxunrpshwhqv -DJKDUOlUWPLJKXUVYnUWGHWlUDWWMREEDLHWWNXOWXUP WHVVDPPDQKDQJDWWPDQIXQJHUDU ROLNDP\FNHWKDQGODURPPDNWDOODVHUXSSWLOOHQI UDWWPDQlUYlVWHUOlQQLQJPHGEOn JRQ 'HWEOLUVnOlWWIHOVYnUWDWWInGHWMlPOLNW-DJOlUGHPLJDWWP WDPlQQLVNRULQWHKHODWLGHQ IUDPI UDPLQDnVLNWHUYDUDO\K UGI UGHUDVnVLNWHU x gndgylomdwloohqjdjhpdqj $WWYLVRPYDULWERUWDInWWVW UUHHQJDJHPDQJRFKIRUWVlWWHUDWWMREEDKlU'HWlUYlOGHWVRP lughwylnwljdvwhndqvnh.dqvnhlqwhq\dlgphuphqghwkdujmruwvwruwlqwu\fnrfkjhwwoxvwdwwmreedylgduhphg GHVVDIUnJRU x 6WDWXV -DJYDU ODJULQJD RIWDQnJRQPDQVnJXSSWLOO,QWUHVVDQWSnODQGVE\JGHQLVWDGHQYDUGHW LQWHVn'HMDJERGGHKRVYDUYlOGLJWVWROWD YHUDWWMDJERGGHGlU.XOI U.DZVD\DWWKDPHGRVVSnODQGVE\JGHQRFKVHPLQDULHUQD x.xqvndsvi UPHGOLQJ 17

9LKDGHPHGRVV/DS7RSRFKXQGHUYLVDGHLGDWD'HILFNSU YDSnEOHYLQJDKDFNHUVPHQ GHOlUGHVLJHQKHOGHO 9LKDUMXKDIWHQGHOHQJHOVNXQGHUYLVQLQJ9LKDUQRJKMlOSWGHPDWWSUDWDHQJHOVNDHQGHO x gndgvwxglhprwlydwlrq 9nUDDUEHWVXSSJLIWHUYDUDWWInGHPDWWOlPQDLQGHXSSJLIWHUVRPGHKDUWLOO.DZVD\HQGHO JUXSSHUJMRUGHLQJHQWLQJI UUlQYLNRPGLW'nVDWWHGHLJnQJPHGVWRUDNWLYLWHW.DQVNHOLWHVWXGLHPRWLYDWLRQ) UV NWI UNODUDI UWMHMHUQDDWWGHNDQVDNHU x /lqnphoodq.dzvd\vnrqwrurfkvwxglhjuxsshuqd,rujdqlvdwlrqhqkduyllqgnnxqqdwkmlosdwloophgp\fnhwjhqrpdwwylnnwxwsn ODQGVE\JGHQRFKKDIWGLUHNWNRQWDNWPHGIRON 9LKDUKDIWWLGRFKJMRUWEHV NLE\DUQDVRP.DZVD\LQWHKLQQHUPHG x,qirupdwlrqvnlooru 0nQJDVDNHUlUHQNODUHI URVVHIWHUVRPYLlUYlVWHUOlQQLQJDUWH[DWWJnLQSnHWWNRQWRU RFKInLQIR 5DSSRUWHUQDYLVNUHYYDUYLNWLJDI USHUVRQDOHQSn.DZVD\'HNlQGHLQWHVnEUDWLOO I UKnOODQGHQDL,]R]RJGlUI UYLNWLJWPHGGHUDSSRUWHUYLVNUHY x 1lWYHUNDUH -DJKDUNXQQDWI UPHGODNRQWDNWHUPHOODQPlQQLVNRURFKRUJDQLVDWLRQHUWH[PHOODQXUEDQD DNWLYLVWHURFKPlQQLVNRUSnODQGVE\JGHQ 6NDSDXWU\PPHQI ULQIRUPDWLRQ6HPLQDULHULQWHYLNWLJWDWWMDJVNXOOHVWlOODPLJXSSRFK SUDWD9LEM GLQIRONGlULIUnQI UDWWI UHOlVD.Q\WDLKRSIRON x 1\KHWVI UPHGODUH «GHKDUKDIWP\FNHWIUnJRURPYlUOGHQRP$IJKDQLVWDQRFKP\FNHWRP6YHULJH'HKDUMX OLWHUDGLRPHQLQJDWLGQLQJDUHOOHU79 Arbetet som praktikant innebar också en hel del svårigheter. I intervjuerna framstår främst dessa: x )UlPOLQJVVNDS 3nODQGHWKDUYLNlQWRVVVRP8IRQIUDPI UDOOWLE UMDQ.ODUWDWWGHW\FNHUDWWYLlU8IRQ 9LWKHWHQO\VHUPDQlUVRPHWWIUHDN 18

9DGJ UMDJKlUMDJNDQMXJ UDP\FNHWPHUKHPPD±GHWWDYDUHQIUnJDVRPNRPWLOOPLJ LEODQG x ([SHUWI UYlQWQLQJDU 9DGVRPlUMREELJWlUDWWGHRIWDWURUDWWPDQlUMlWWHXWELOGDGHOOHUNXQQLJ«(QGHOWURUDWWPDQNDQDOOW x 2OLNDHNRQRPLVNDI UXWVlWWQLQJDU 2FKVnWURGGHGHDWWPDQKDGHHQPDVVDSHQJDURFKGHWKDUPDQMXLI UKnOODQGHWLOOGHP 6RPHQVWRUSOnQERN 1nJUDKDGHI UKRSSQLQJDURPDWWYLVNXOOHIL[DVnDWWGHNDQNRPPDWLOO6YHULJHbYHQRP GHWLQWHWURGGHDWYLYDUULNDVnWURGGHGHQRJDWWYLOlWWNXQGHV NDSHQJDU x 6SUnNRFKNXOWXUHOODNRGHU 0DQKDGHKRSSDWVDWWGHVNXOOHJnElWWUHPHGVSDQVNDQPHQPnQJDSUDWDULQWHVSDQVND 'RPGlUJULQJLWRVGHGlUEDUQHQYLInUVlJDWLOOGHPKXUGHVNDEHWHVLJ 9LKDUYDULWXWRPODQGVRFKYLKDUYDULWSnHQDUEHWVSODWVRFKYLKDUYDULWI UYLUUDGHRFKYL KDUXWYHFNODWV +XUVHUSUDNWLNDQWHUQDSnYDGSUDNWLNDQWYHUNVDPKHWNDQEHW\GDI UHQUlWWYLVDUH YlUOGVRUGQLQJ" På frågan hur en rättvisare världsordning ska bli möjlig handlar praktikanternas svar om följande saker: x De globala institutionerna och regelverken måste ändras och de transnationella företagens makt måste brytas. Skulderna måste skrivas av och frihandelsavtalen förändras. x De handlar om makt och länderna i syd har inte makt. Framförallt behövs starka folkliga organisationer i syd. Vi kan stödja sådana. x Man måste formulera alternativ till den nyliberala världsordningen. x Kvinnornas kamp och organisering måste stärkas. x Det behövs globala folkrörelser. x Lokalt arbete med folkbildning så att människor känner till sina rättigheter och tror på sina möjligheter. 19

x Man måste bryta passiviteten. Viktigt att börja i mindre skala med konkreta saker. Visa att man kan göra någonting. x Man måste förändra sig själv. Man kan inte förändra någonting om man inte förändrar sig själv. På vilka sätt kan praktikantverksamhet leda i riktning mot ovanstående? Praktikanternas svar kan delas in i följande kategorier: x 1lWYHUNVE\JJDQGHPHOODQRUJDQLVDWLRQHURFKLQVWLWXWLRQHU (QP MOLJKHWI UIRONU UHOVHUDWWP WDV1nJRWYlOGLJWEUD9LNWLJWI UDWWIRONU UHOVHUQDVND KDIUDPJnQJSnGHQLQWHUQDWLRQHOODVFHQHQ 'HJOREDODLQVWLWXWLRQHUQDKDUPHVWNRQWDNWPHGI UHWDJHQ9nUYlUOGlUJOREDOLVHUDGRFK SnQnJRWVlWWPnVWHEHIRONQLQJDUQDKDNRQWDNWPHGYDUDQGUD x 3HUVRQOLJDEDQGPHOODQPlQQLVNRU «DWWGHWILQQVHWWNRQWDNWQlW'HWlUVYnUWDWWVlJDDWWYLVNDE\JJDHWWJOREDOWIRNU UHOVHQlW RPGHWEDUDILQQVRUJDQLVDWLRQHU0DQPnVWHRFNVnWUlIIDSHUVRQHU $WWNRQWDNWHUNQ\WVPHOODQPlQQLVNRU.RQWDNWHQGHQSHUVRQOLJDlUGHWYLNWLJDVWH9LKDUMREEDWLKRSYLKDUERWWLKRS x 3HUVRQOLJPRWLYDWLRQI URVVVRPGHOWDJLWDWWIRUWVlWWDDWWMREEDPHGJOREDOD UlWWYLVHIUnJRU 'HWlUYLNWLJW'HWlUUROLJW0 WHQRFKQlWYHUN NDGYLOMDDWWDUEHWDI UI UlQGULQJ x 3ODWWIRUPI ULQIRUPDWLRQVVSULGQLQJRFKIRONELOGQLQJL6YHULJHRFKL /DWLQDPHULND 9LNWLJWPHGGHWLQIRUPDWLRQVDUEHWHWVRPYLVNDJ UDQX$WWInGHODPHGVLJDYVLQD HUIDUHQKHWHU)RONWDULQGHWYLVlJHURFKGLVNXWHUDUGHW 0HUNXQVNDSHURPV\GL6YHULJH x 6WlUNDQGH HPSRZHUPHQW DYLQGLYLGHURFKRUJDQLVDWLRQHU 'HWILFNYLOlUDRVVQXHWWVRFLDOWSHUVSHNWLY'nNDQPDQVHDWWIRONELOGQLQJlUHWWEUDVlWW DWWInHQKnOOEDUXWYHFNOLQJDWWIRONOlUVLJPHUVnDWWGHInUPHUPDNWLQIO\WDQGHRFK UlWWLJKHWHUVnDWWGHNDQSnYHUNDVDPKlOOHW ) UXWWlQNWHMDJDWWIRONELOGQLQJlUDWWPDQOlUPlQQLVNRUVDNHUSnHWWLFNHWUDGLWLRQHOOWVlWW WH[KXUPDQVWLFNDUKXUPDQRUJDQLVHUDUVLJ1XHIWHUGHWKlUnUHWWlQNHUMDJPHUD HPSRZHUPHQWDWWIRONOlUDWWWDWDJLVLQDOLYDWWPDQNDQI UlQGUDJHQRPNXQVNDS x gpvhvlgljkhw 20

$WWPlQQLVNRULV\GVHUDWWGHWILQQVHWWLQWUHVVH$WWLQWHDOODLYlVWWURUSnGHQQ\OLEHUDOD YlUOGVRUGQLQJHQ %UDDWWYLInUJlVWHUKLWVnDWWGHWEOLUPHUXWE\WHlYHQRPGHlUIlUUHRFKKlUNRUWDUHWLG 6DPPDQIDWWQLQJRFKDYVOXWDQGHGLVNXVVLRQ Under läsåret 2001-2002 praktiserade nio svenska ungdomar hos folkbildningsinstitutionen Kawsay i Bolivia och Ecuador. De deltog i förberedande studier under tre månader, praktiserade i Latinamerika i drygt fyra och genomförde ett informationsarbete i Sverige under drygt två. Temat för projektet var biologisk mångfald, hållbar utveckling och folkbildningsmetodik. I denna uppsats har jag undersökt olika uppfattningar som deltagandet i denna kurs har gett upphov till hos praktikanterna. Det har främst gällt synen på samarbetsorganisationen Kawsay, synen på interkulturell pedagogik, synen på betydelsen av den egna insatsen liksom på betydelsen av praktikantverksamhet som ett verktyg för en rättvisare världsordning. För att placera in dessa uppfattningar i ett sammanhang har jag använt mig av Manuel Castells teori om nätverkssamhället och Håkan Thörns teori om framväxten av ett globalt civilsamhälle. Vidare har jag redogjort för erfarenheter av svenskt folkbildningssamarbete i Latinamerika och Afrika med hjälp av Kerstin Wallin, Folke Albinson, Johan Norbeck och Rolf Sundén. Jag har också gett en bakgrund till praktikantkursen Bolivia/Ecuador 2001 genom att beskriva de organisationer och verksamheter som haft en avgörande betydelse för kursens tillblivelse: FONOLA-SOL, Tinku, Kawsay, UNII, Färnebo Folkhögskola samt framväxten av praktikantkurser. För mig är det uppenbart att globaliseringen är en realitet. De stora utmaningar vi står inför när det gäller miljön, den orättvisa resursfördelningen, demokratin, konflikthantering, mänskliga rättigheter, flyktingfrågor etc. går inte att lösa inom nationalstaternas ramar. Än så länge drivs globaliseringsprocessen framförallt av de transnationella företagens och de dominerande staternas intressen. Men det finns en växande motkraft i form av gamla och nya sociala rörelser i nord och i syd som kräver en annan sorts globalisering där man tar itu med de skriande orättvisor som råder. För att detta globala civilsamhälle ska växa i styrka behövs omfattande kontakter mellan människor och organisationer i olika delar av världen. Man behöver utbyta och sprida information, man behöver samordna kampanjer och aktioner, man behöver stödja och lära av varandra. Helt enkelt, man behöver bygga globala rörelser. Internet har väsentligen underlättat denna kommunikation. Men det räcker inte med att mötas på nätet, verkliga fysiska möten måste också till. I detta sammanhang vill jag se betydelsen av den typ av praktikantverksamhet som studerats i denna uppsats. Den möjliggör verkliga möten, möten mellan människor men också mellan organisationer. Detta är något som speglas väldigt tydligt i praktikanternas uppfattningar. Visst har praktikanterna, trots kultur och språksvårigheter, på ett imponerande sätt kunnat dela 21

med sig av sina kunskaper och på så vis varit ett stöd för organisationerna och människorna där. Och visst är det så att de som nog lärt sig mest av praktiken är praktikanterna själva. I intervjumaterialet framträder ändå mötet och identifikationen med liksom den känslomässiga förståelsen för dem man samarbetat med som det mest centrala. En annan viktig aspekt, som också Wallin och Albinson m.fl. tar upp, är att denna typ av samarbete sker kring frågor där det finns ett gemensamt intresse och att det sker mellan organisationer/institutioner som är ideologiskt närstående. Själva praktiken bör inte ses som huvudmålet utan den samarbetsprocess som praktiken ingår i. Det tar tid och måste få ta tid att lära känna varandra. Samarbeten bör präglas av ömsesidighet. Detta är svårt att uppnå när de ekonomiska förutsättningarna är väldigt olika. För att bygga globala rörelser borde det vara lika viktigt att människor från syd fick möjlighet att praktisera hos organisationer i nord. Det är inte bara vi som behöver lära känna dem, de behöver också lära känna oss. 22

/LWWHUDWXUOLVWD Albinson, F., Norbeck, J., Sundén, R. (2000). )RONELOGQLQJVRPELVWnQG Linköping: Institutionen för beteendevetenskap Linköpings universitet Castells, M. (1998).,QIRUPDWLRQVnOGHUQ(NRQRPLVDPKlOOHRFKNXOWXU%DQG 1lWYHUNVVDPKlOOHWVIUDPYl[W. Uddevalla: Daidalos Cerruto, L., Perneman J.E. (1996). Årsbok om folkbildning 1996,GHQWLWHWRFKPHGYHWHQKHW± RPDQGLQVNRFKQRUGLVNIRONELOGQLQJ Stockholm: Föreningen för folkbildningsforskning Cerruto, L., Perneman J.E. (1998). 6WXGLHKDQGOHGQLQJWLOONXUVHQ,QWHUNXOWXUHOOSHGDJRJLNRFK IRONELOGQLQJPHGGHOWDJDUHIUnQGHDQGLQVNDOlQGHUQDRFK6YHULJH. Linköpings universitet: Institutionen för pedagogik och psykologi & Vuxenutbildarcentrum Choqueticlla, D. (2002)..DOOSDFKD\ZDVL81,,&HQWURGHDGXFDFLRQLQWHUFXOWXUDO Cochabamba: Kawsay Foller, A. m.fl. (2000). Pressmeddelande Attac 2000-12. 9LYHUNDUJHQRPLFNHYnOG FONOLA-SOL. (1995). 9DGlU)212/$62/" Informationsblad från FONOLA-SOL Hedenquist, J. A. (1997). 0\WHOOHUYHUNOLJKHW" Österfärnebo: JAH Utbildning & Utveckling Korsgaard, O. (1999)..XQGVNDEVNDSO EHW Danmark: Gyldendal Kursrapport Praktikantkurs Bolivia/Ecuador 01/02, Färnebo Folkhögskolas arkiv Larsson, S. (1986)..YDOLWDWLYDQDO\V±H[HPSOHWIHQRPHQRJUDIL. Lund: Studentlitteratur Larsson, P., Tivéus, S (2001)0RWElWWUHYHWDQGH±HQERNRPDOWHUQDWLYU UHOVHQV IRONK JVNROD Stockholm: Färnebo Folkhögskola Lilja, Å. (1999). Utvärdering av ECORED-kursen. Färnebo Folkhögskolas arkiv. Måldokument Färnebo Folkhögskola (2002). Olausson. A. red. (2002). )RONELOGQLQJVRPLQWHUNXOWXUHOOGLDORJ. Stockholm. Föreningen för folkbildningsforskning. Perneman, J. E. (1995). Conviencia a challenge of today. Sverige: FONOLA-SOL. Red Intercultural Tinku. (1997). Folk Högskola för interkulturell utbildning. La Paz Stadgar FONOLA-SOL (1988) Thörn, H.(2002). *OREDOLVHULQJHQVGLPHQVLRQHU. Stockholm: Atlas UNIT (2001). Plan de estudios. Curso Pedagogía Intercultural, Nivel A 2001-2002. Ecuador. UNIT 23