Reagerade du på att jag påstår att vi har skapat trösklar gemensamt?

Slutsatser Sverige har ett av världens mest utvecklade välfärdssystem. Vi lägger en större andel av BNP än något annat land på välfärden. När människor ställs utanför beror det inte på att pengarna saknas. Det beror i stället på att vi gemensamt har valt att skapa trösklar som håller människor utanför, litet som (utan alla andra jämförelser) apartheidsystemet gjorde. Utanför står de som saknar en bra utbildning, saknar svenska språket, saknar de nätverk eller pengar som behövs för att kringgå begränsningarna. Reagerade du på att jag påstår att vi har skapat trösklar gemensamt? Det hoppas jag! När vi ser saker beslutas som står i strid mot våra egna värderingar men ändå tiger blir vi medansvariga för beslutet. Vi är alla medansvariga för att människor stängs in på asylboenden utan rimliga möjligheter att påverka sina egna liv. Vi är alla medansvariga för att ungdomar bor kvar hemma därför att de inte hittar något jobb eller någon bostad. Vi behöver ställa frågor av typen: Varför vill alldeles för få arbetsgivare anställa oprövade kort (lågutbildade, invandrare,...)? Varför vill fastighetsägare inte bygga hyresbostäder? Sådana frågor ställs alldeles för sällan därför att de utmanar de grundläggande spelregler som socialdemokratin har etablerat. Frågorna ryms inte inom föreställningen att företrädare för olika kollektiv vet vad som är bra för de andra. Trösklarna har (säger de som bygger dem) byggts för att alla ska få en människovärdig och likvärdig lön/bostad,.... Trösklarna skyddar emellertid enbart dem som står innanför, dem som har ett jobb, dem som har en bostad, dem som har. Företrädarna för dessa insiders, bl a den fackliga rörelsen och hyresgästföreningen, har under det långa socialdemokratiska maktinnehavet tilldelats roller som blivit allt mer myndighetsliknande. Det finns miljontals väljare som har jobb och inte vill få konkurrens, framför allt inte lönekonkurrens. De får stöd av fackliga ledare som skyddar de egna medlemmarna och de egna positionerna. Därför finns det hundratusentals människor som vill jobba, men som inte kan ta sig över de trösklar som skapas av lägstalönereglerna, av lagen om anställningstrygghet o s v. Det räcker inte med att se enbart på arbetslöshetsstatistikens 325.000 individer. Det finns upp emot 150.000 vuxna som vare sig studerar eller arbetar (eller söker arbete) plus kanske 200.000 nya vuxna svenskar som inte hittar ett jobb. Totalt rör det sig om 600 à 700.000 människoliv (plus alla de barn som växer upp till utanförskap). På samma sätt finns det miljontals väljare som är hyresgäster och vill skydda sin låga hyra. Ja, de enskilda hyresgästerna är knappast iblandade, hyrorna förhandlas av Hyresgäströrelsen som enligt hyreslagstiftningen får 200 miljoner kronor om året av fastighetsägarna för att se till att medlemmarna får en så låg hyra som möjligt. Resultatet? Sverige behöver minst 70.000 nya bostäder om året enligt Boverket. Enbart i Stockholm finns det drygt ett halvt årsbehov i form av oanvända lägenheter. De finns därför att hyresregleringen gör det lönsamt att hamstra boende. 1

Som alltid när samhället försöker styra marknaden leder det till att resurserna används på ett oklokt sätt och att svarta marknader etableras. När det sedan blir alltför uppenbart att marknaden inte fungerar försöker samma samhälle hantera det med ännu mer reglering och med subventioner som snabbt behöver regleras ytterligare... Resultatet är att vi offrar människor på ideologins (eller är det själviskhetens?) altare. På något egendomligt sätt anses arbetsgivare och fastighetsägare vara penninghungriga kapitalister som bara är ute efter att berika sig själva medan företrädare för stora kollektiv (arbetstagare, hyresgäster,...) agerar osjälviskt, för allas bästa. Sanningen är ju att vi allihop är ungefär lika goda/dåliga kålsupare! De långsiktiga (negativa) effekterna av särintressenas makt glöms bort vid sidan av dagspolitikens SIFO-rapporter. Företagen växer långsammare, välfärden blir dyrare, människor som skulle kunna bidra till vårt välstånd och vår välfärd fastnar i att vara beroende av samhället. Du kan ladda ner artiklarna här: UNDER ARBETE Innehåll 1. Vem har ansvaret? 2. Välfärd 2.0 valfrihet och ansvar 3. Välfärd 2.0 invandrare 4. Välfärd 2.0 arbetsmarknaden 5. Välfärd 2.0 bostadsmarknaden Du kan också skriva ut en Power Point-presentation av de viktigaste punkterna här. UNDER ARBETE Presentation är öppen för ändringar om du vill utveckla materialet. Jag ber dig att ange källan och att tala om att du gjort ändringar/kompletteringar. Vad tycker du? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se 2

1 Vem har ansvaret? Du och jag är medansvariga för att människor i utanförskapsområdena förlorar tron på sina möjligheter att leva ett värdigt liv i Sverige, tron på demokratin. Det farliga är att alldeles för många av oss tror oss ha kunnat överlämna ansvaret till samhället (politikerna), att det vi har kvar själva är rätten att bli stötskyddade och omhändertagna och att känna oss kränkta om skyddet uteblir. Stötskyddsfilosofin frestar oss att tro att välfärden (och demokratin!) handlar om hur vi ordnar allmänna val, hur vi organiserar oss, har politiska partier o s v. När vi tror det är vi på god väg att förlora både välfärden och demokratin! Demokratin handlar om dina och mina värderingar och om hur vi omsätter dem i handling. Demokratin handlar om att bidra till att vi har en stat som behåller förmågan att säkerställa medborgarnas (negativa) rättigheter. Demokratin handlar om att känna sig medansvarig när samhället agerar så att människor råkar illa ut. Få saker är så viktiga som att öppna dörrarna till det individuella oberoende som ett avlönat arbete ger. Det är bara då människor kan ha befälet över sina egna liv, kan uppleva att de behövs, att de är på väg, att livet är meningsfullt. Tänk dig in i den motsatta situationen: Andra bestämmer över mitt liv! Jag behövs inte! Jag sitter fast, är inte på väg nå nstans! Hur skulle du må i den situationen? Demokratin måste återskapas av varje generation och det sker när vi ser till att: flyktingar kan slå rot och försörja sig i Sverige, arbetslösa får en chans att komma i arbete i stället för att fastna i klanliknande gäng i förorterna, vi talar om för våra företrädare vad vi tycker, vi talar om för varandra och våra politiker vilka värderingar vi vill försvara. Och framför allt, demokratin återskapas när vi reagerar och agerar! Och vi, det är alla vi individer som tillsammans är Sverige. Det är vi som gör alla de vägval som avgör hur framtiden blir. Visst behöver vi ledare, visionärer som säger: Så här tycker jag att vi ska göra för att färdas väl genom livet tillsammans! Det är fortfarande alla vi enskilda individer som behöver bestämma om vi håller med eller hur vi tycker att vi ska göra i stället. Det är vi individer som behöver säga: Inte fan ska vi bygga hinder kring arbetsplatserna eller göra det svårare att byta jobb! Inte fan ska vi göra det svårare för dem som flytt från kriget i Syrien (Irak, Somalia, Afghanistan, ) att hitta jobb och bostad! Nu kan du invända och säga att jag vill minska människors trygghet och på sätt och vis har du rätt. Våra arbetsmarknadsregler (och vår hyreslagstiftning) handlar i stor utsträckning om att skapa ett kollektivt stötskydd genom kollektiva förhandlingar och lagar som styr hur människor ska skyddas. Vi behöver i stället bygga regelverk som ökar människors stöttålighet, t ex genom att gör det mycket lättare att hitta ett nytt jobb (och en ny bostad) när man vill byta. 3

Vårt nuvarande regelverk skapar en bra jordmån för att odla terrorister. Den jordmånen finns på alldeles för många ställen i Sverige, ställen där människor tappar tron på sin egen förmåga att fixa livet. När vi (som individer och genom våra politiker och myndigheter) bidrar till att den jordmånen bildas eller när vi låter detta ske utan att reagera då gör vi oss själva till demokratins fiender. I de följande artiklarna belyser jag några utvecklingsriktningar i utvecklingen av Välfärd 2.0, först generellt kring individen, sedan specifikt kring våra invandrare, våra företagare och vårt boende, allt i förhoppningen att du ska haka på och tänka längre och bättre än jag kan. Vad tycker du? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se 4

2 Välfärd 2.0 valfrihet och ansvar Förändringsriktning Ingenjörer kan bygga månraketer men det är en helt annan och långt mer komplicerad sak att bygga sociala system. Vi människor är mycket mer komplicerade, mycket mindre förutsägbara än månraketerna. Dessutom vill de allra flesta av oss vara med och påverka vår egen situation. Det gör att vi snabbt anpassar oss till nya regelverk för att ändå åstadkomma det regelverket vill hindra. En del av oss letar till och med rätt på kryphål i systemet bara för att visa vem det är som bestämmer! I dag duckar lagstiftarna för frågan om individens ansvar för sitt eget liv genom att ta hand om alla, oavsett varför de fått problem. Det försvagar individens incitament att ta eget ansvar och försvagar hennes/hans självständighet. Välfärd 2.0 behöver lämna utrymme för individer att kunna själva, att ta eget ansvar och ta konsekvenserna av sina egna beslut. Du har väl läst om Antonovsky s forskning och om motsättningen mellan stötskydd och stöttålighet? Ett sätt att beskriva hur vi (i bästa fall) fungerar är: Jag lär mig av mina misstag och önskar att jag inte lärde mig så mycket! Stötskyddet förhindrar måhända misstag, men gör det svårare för människor att lära sig nytt, att utvecklas. När samhället vill skydda oss mot konsekvenserna av våra misstag och i förlängningen hindra oss från att alls begå misstag stängs en viktig väg till utveckling. Ett Välfärd 2.0 som fokuserar på incitament och på en ökad stöttålighet kommer dessutom (med stor sannolikhet) att minska överutnyttjande av välfärdssystemet. Här följer några exempel på hur vi skulle kunna tänka utanför dagens ramar när det gäller enskilda individer. Jag är övertygad om att du kan komma med fler och bättre. Exempel Tanke 1 ansvar för egen välfärd Vi skulle kunna överlåta till den enskilde individen att välja, ta ansvar, exempelvis genom att skapa en skattefinansierad grundförsäkring (sjukförsäkring, a-kassa,...) på överlevnadsnivå för alla och sedan uppmana dem som så önskar att teckna egna tilläggsförsäkringar (jämför vad man gjort i Nederländerna). Incitamentet för individen skulle ligga i en lägre beskattning och för samhället i ett försäkringssystem som troligen skulle bli effektivare. Ett sådant system förutsätter att vi gemensamt tar ställning till hur vi ska reagera när någon som inte skaffade sig den extra tryggheten råkar illa ut? Det är då det blir svårt! Får hon/han skylla sig själv eller ska vi ta hand om henne/honom i alla fall? Vad händer i så fall med det personliga ansvaret? En möjlighet vore att göra tilläggsförsäkringarna obligatoriska, men att samtidigt låta försäkringsbolagen konkurrera om att få lämna sådana försäkringar. Det skulle dessutom kunna göra det lönsamt för dessa bolag att satsa på förebyggande arbete, kanske genom att ge försäkringstagaren återbäring på en lågt använd försäkring. 5

Alla sådana förändringar förutsätter att människor har utrymme att bygga upp en ekonomisk buffert för framtiden. Den bufferten saknar de flesta av oss i dag. Tanke 2 få betalt för att förebygga ohälsa I dag betalar individen för sin sjukskrivning genom karensdagen och en sjukersättning som är lägre än lönen. Den skulle kunna ersättas av en försäkringslösning enligt Tanke 1, där varje individ utifrån sin ålder, yrkesverksamhet etc. får en sjukvårdsbudget och en återbäring om man är billig i drift. Den som behöver mer vård ska naturligtvis få mer, men går miste om återbäringen. Skulle det påverka hur mycket människor sjukskriver sig? Det är jag övertygad om! Vi är ett av de friskaste folken i Europa och har samtidigt en av de högsta sjukskrivningsnivåerna. Orättvist? Ja, visst! Men verkligheten är orättvis, och vi kan inte kompensera alla för alla verklighetens orättvisor! Om fler väljer att inte belasta vårdapparaten så mycket blir det dessutom mer resurser över till dem som behöver det. Tanke 3 människor som saknar egna reserver är mer beroende av välfärdssystemet. Är det därför som våra regeringar verkar vilja se till att vi inte sparar för mycket? Det är i varje fall ett intryck man lätt kan få när Alliansen utsätter även småsparare för en sorts förmögenhetsskatt och samtidigt tar bort den (redan reducerade) avdragsrätt som funnits för pensionssparande. Jag har svårt att föreställa mig en Välfärd 2.0 som inte innehåller ett starkt stöd för eget sparande. Tanke 4 höjd pensionsålder Det finns ett starkt motstånd mot en höjd pensionsålder, vilket är begripligt eftersom effekterna av en höjning är så oklara. Skulle jag ha rätt att stanna på mitt gamla jobb? Skulle jag få behålla min gamla lön? Om inte, hur ska jag kunna hitta ett annat jobb så som arbetsmarknaden ser ut? De här frågorna behöver lyftas fram och diskuteras. Ett sätt att tackla frågan skulle kunna vara att skapa en bred pensions-zon från 65 till 75 år och låta var och en välja och samtidigt göra det lönsamt för den anställde att fortsätta arbeta och för företagare att erbjuda jobb. Det avgörande är att se till att det finns en arbetsmarknad som vill ha den tillkommande arbetskraften. Det blir nödvändigt att ta ställning till en rad frågor kring anställningstrygghet, löner och pensioner och till den enskilde individens förhandlingsläge när det är dags. Tanke 5 sålla bland transfereringarna Samhället drar in en massa skattepengar och betalar tillbaka dem till i stort sett samma skattebetalare. Välfärd 1.0 ger medelklassen en väldigt stor del av alla transfereringar av skattepengar. 6

Vårt generella välfärdssystem skulle kunna behovsanpassas genom att transfereringar (barnbidrag, a- kassa, sjukpeng, vab-peng,...) beskattas på grundval av den skattepliktiges deklarerade inkomster. Det skulle innebära att lågavlönade skulle få behålla en mycket större andel av transfereringarna än de högre avlönade som egentligen inte behöver pengarna. Tanke 6 större ansvar för egen hälsa Vi svenskar ägnar oss inte sällan åt beteenden som gör den vård vi tar för givet dyrare. Du minns kanske läkaren som krävde att hans patienter skulle sluta röka innan han opererade eftersom eftervården blir mycket dyrare för rökare? Vad skulle hända om de som (exempelvis) röker fick betala en del av den (schablonberäknade) extra vårdkostnaden? Tanke 7 hur används dina skattepengar? Vad skulle hända om alla lönebesked visade både de skatter som i dag är dolda och vart skatterna faktiskt går? Vad tycker du? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se 7

3 Välfärd 2.0 invandrare Förändringsriktning Många har kommit hit för att skapa ett bättre liv. Problemet är att vi gör det svårare än nödvändigt för dem. Det är nödvändigt att de nya svenskarna blir självförsörjande, självständiga, inom två à tre år, snarare än dagens åtta. Därför måste de direkt efter ankomsten förses med alla tänkbara verktyg för att lära sig svenska och söka jobb. Vi behöver ställa och besvara frågor som: Vilka instanser har bäst förutsättningar att länka ihop individer med jobb och hur ska vi skapa incitament som gör att dessa instanser lägger på ett kol? Hur ska vi snabba upp språkinlärningen? Hur ska vi underlätta för företag att anställa? Hur ska vi underlätta för invandrare att ta även enklare tim-jobb för att komma in på arbetsmarknaden? Ytterst talar vi om hur Sverige och vi svenskar individuellt ska kunna visa flyktingar från klanstyrda samhällen varför demokratin ger dem bättre förutsättningar för att kunna färdas väl genom livet. Exempel Tanke 1 vem ska ha ansvaret? Generellt tror jag att kommunerna har bättre förutsättningar än centrala myndigheter att veta var jobben kan finnas i just den kommunen. Hur ska vi göra jobbförmedlingen lönsam för kommunen hur behöver med andra ord incitamenten se ut? Det måste nog handla om pengar, närmare bestämt om statliga pengar! Sedan gäller det att komma ihåg att varje nytt jobb sparar en massa välfärdspengar här och nu, samtidigt som det skapar framtida skatteintäkter. Vi skulle kunna skapa ett system där varje invandrare som fått ett jobb inom kommunen och stannat kvar på jobbet i minst tre(?), sex(?) eller tolv(?) månader renderar kommunen en belöning på ett visst belopp, säg 100.000 kronor. Det kan faktiskt bli en ren vinstaffär för staten och kommunen om de därigenom slipper kostnaderna för dem som hittat ett jobb. Värt att räkna på! Faktum är att kommunen skulle kunna tjäna pengar på att anställa invandrare som kan bidra i en sådan process! Tanke 2 lära sig svenska I dag erbjuder samhället ingen SFI-undervisning förrän asylansökan är färdigbehandlad (vilket tar upp till 24 månader). Vi behöver öppna för alla tänkbara former för svensk-inlärning från dag ett. Tänk: digitala språkkurser, tvåspråkiga böcker, enkla sagoböcker, lexikon, flerspråkiga grannar, språklärare bland invandrarna själva,... Nyckelordet är verktyg, verktyg som invandrarna kan användas själva på eget initiativ, i egen takt och från dag ett. 8

Kostnaderna för sådana erbjudanden skulle vara minimala, och skulle skicka signalen: Du kan påverka din situation själv!. Vad är det värt som hjälp att bevara människors självkänsla? Till den som säger att vi då inger falska förhoppningar (om asylansökan avslås) svarar jag: Vilket är grymmast, att ta ifrån alla makten över sina egna liv, eller att (eventuellt) ha hjälpt ett mindre antal att börja lära sig fel språk?. Det vi i dag säger är: Du kan inte påverka din situation, sitt ner och vänta!. Tanke 3 komma igång I dag startar Migrationsverket etableringssamtal först efter det asylansökan har godkänts. Det innebär att den berörde sitter i upp till 24 månader och bara väntar. Det är omänskligt och väldigt dålig ekonomi! De runt 100.000 vuxna som kom under 2015 är en stor potentiell resurs där de flesta har både vilja och förmåga att försörja sig, bidra till vår ekonomi. Det de behöver är verktyg som hjälper dem att komma igång, att uppleva att de har kvar någon sorts möjlighet att påverka sina egna liv. Starta en kartläggning av de nykomnas förutsättningar omedelbart! Det skulle bidra till att sortera dem efter utbildningsbehov och bidra till att bryta den onda cirkel som i dag skapas av en passiv väntan i ovisshet. Ge samtidigt alla en presentation i klartext på flyktingens eget språk av de grundläggande värderingar som ligger bakom svensk lagstiftning : I Sverige har vi lagar som säger att..., och de lagarna gäller för alla som finns här! Nu är det lätt att invända att Migrationsverket saknar den personal som detta skulle kräva. Låt mig citera ett amerikanskt ordspråk: When you re in a swamp full of alligators who the Hell cares how you swim! En grundskolerektor jag känner ville hjälpa ensamkommande barn med deras läxläsning och tog därför kontakt med Rädda Barnen för att anmäla sig. Hon fick beskedet att hon måste gå en tredagars kurs för att komma i fråga. Hon lade ner projektet. Det verkar vara viktigare att förebygga enstaka fel än att släppa loss viljan att bidra till att människor landar på ett bra sätt i sin nya och obekanta omgivning. Vi behöver öppna alla dörrar för alla tänkbara sorters insatser och myndigheterna behöver gå ut brett för att tala om att insatserna behövs och välkomnas. Ja, visst, det kommer att ske misstag och ibland missbruk! Olika människor kommer att få olika mycket och olika sorters stöd. Men de allra flesta kommer att få mer och bättre stöd på vägen till självständighet än de får i dag. Tanke 4 underlätta anställning Arbetsmarknaden är så full av regler som ska skapa trygghet för arbetstagaren att arbetsgivare (speciellt små företag som är mer sårbara) drar sig för alla de risker som en nyanställning innebär. Ett sätt att väldigt snabbt ändra förutsättningarna för att invandrare ska kunna få ett första jobb vore att hon/han kunde jobba gratis skattemässigt (ingen skatt på lönen, ingen arbetsgivaravgift) under asylprövningen, eller under de första två åren, eller... 9

Till den som säger att det har vi inte råd med svarar jag: Det företag som betalar en bruttolön på 20.000 kronor i månaden betalar in drygt 125.000 kronor om året i skatt och arbetsgivaravgifter. Vad kostar omhändertagandet av en asylsökande i dag? Beloppet ligger någonstans upp emot 200.000 kronor om året. Jobb för en flykting borde vara en vinstaffär för samhället! Dessutom, vad är det värt att öka människors möjligheter att återvinna sin självständighet efter det att de fördrivits från sitt eget land? Tanke 5 påhugg I dag tillämpar vi en slags ett öga för ett öga -logik när en asylsökande faktiskt lyckas dra in litet pengar. Om berörda myndigheter får veta detta dras dagersättningen omedelbart ned. Budskapet verkar vara: Du ska inte försöka påverka din ekonomi sitt ner och vänta på besked! Vi behöver göra det mycket mer lockande för flyktingar att ta alla sorters tillfälliga påhugg. De skulle bidra till språkinlärning och ge arbetserfarenhet och hjälpa individen att behålla befälet i sitt liv. Tanke 6 de som redan är här Alla de här tankarna har handlat om de nyanlända flyktingarna. Glöm inte att vi har ett stort antal flyktingar som kom under tidigare år och fortfarande sitter fast i våra byråkratiska kvarnar. Hur ska vi öppna dörrarna för alla som redan hamnat i utanförskapsgettona så att de kan bli delaktiga i samhället? Har vi råd att inte försöka? Vad säger det om oss svenskar och om våra organisationer om vi inte försöker? Vi behöver sluta hyckla kring de konkreta svårigheterna att inlemma invandrarna i ett demokratiskt samhälle genom att ta motsättningen mellan klanvälde och demokrati på allvar. Vi kan exempelvis bryta de lokala skolornas isolerande miljö genom att bussa elever till andra skolor. Vi kan göra det lönsamt för enskilda invandrare att söka och hitta jobb, alla sorters jobb, från dag ett. Förtroendet för den svenska statens vilja och förmåga att erbjuda trygghet och jobb behöver återställas. Det innebär att de boende behöver se en mycket mer påtaglig polisnärvaro, ett mycket tydligare skydd för kvinnor, mycket snabbare ingripanden mot den kriminalitet som i första hand drabbar de närboende. De som bor i något av de getton vi skapat behöver se, och få förtroende för, en stark stat som skyddar individers alla individers frihet. Vad tycker du? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se 10

4 Välfärd 2.0 arbetsmarknad Förändringsriktning Förändringarna behöver leda till att individuella individer får större makt över sin livssituation, att de kan finna arbete, kan påverka var de arbetar, hur de arbetar. Det förutsätter att det blir mycket lättare att byta jobb, att en rad murar kring arbetsmarknaden rivs. Det förutsätter också att arbetsgivarens, respektive fackets roll renodlas. Exempel Tanke 1 rollfördelning företag/fack I dag är det vanligt att arbetsgivaren tar in de anställdas fackliga avgifter och även kontrollavgifter (eller vad de nu kallas) åt facket. Det här handlar i första hand om att göra det så lätt som möjligt för den enskilde anställde att vara med i facket. Kontrollavgifterna, runt 1,5 % av lönen, är en ersättning som medlemmen (nominellt) betalar för fackets granskning av hur samme medlems lön har beräknats. I ett antal fall har facket haft svårt att visa vad man faktiskt gjort för denna ersättning, vilken i praktiken då blir en av företaget betald subvention till facket. Systemet bidrar till att dölja hur mycket den anställde faktiskt betalar för sitt medlemskap i facket. Vad värre är, det gör gränsen mellan företaget och de fackliga organisationerna otydlig, ger facket ett oberoende från enskilda medlemmars uppfattning av vad medlemskapet är värt. Facket får en allt friare ställning i förhållande till den enskilde medlemmen. Tänk: Kommunal hösten 2015. Vad skulle hända om vi, genom avtal eller lagstiftning, skapade en mycket tydlig rågång mellan arbetsgivaren och den enskilde medarbetaren? Tanke 2 rollfördelning mellan myndigheter I dag ansvarar staten (Arbetsförmedlingen) för att hjälpa arbetslösa finna jobb, medan kommunerna står för det försörjningsstöd många behöver under tiden. Det är handläggarna ute i kommunerna som har ett lokalt kontaktnät, vet var jobben kan sökas. Det är samma människor som då skulle kunna påverka kostnadsutvecklingen. Vad skulle hända om de som belastas av kostnaderna för försörjningsstödet också fick ansvar för att finna jobb och rejäla incitament för att få fram dessa jobb?? Tanke 3 konkurrensutsätt arbetsförmedlingen Australien har visat att konkurrens om uppdraget kan ge resultat. Varför väljer regeringen att inte testa deras erfarenheter? Tanke 4 ansvar för konsekvenser I dag ansvarar läkare för att bedöma om individer kan arbeta eller behöver sjukskrivas. Läkarens budget belastas däremot inte med kostnaderna för en sådan en sjukskrivning, de betalas av arbetsgivaren och sjukkassan. Läkaren behöver aldrig försvara de kostnader som hennes/hans beslut leder till. Vi låtsas tro att den ansvarige (läkaren) gör sitt jobb på ett helt rationellt och objektivt sätt som om hon/han inte påverkas av arbetsbelastning och patientpåtryckningar, som om patienternas behov vore ett antingen/eller, sjuk eller frisk. 11

Vad skulle hända om Vårdcentralen/läkaren hade ansvar för att budgetera för de kostnader som hänger samman med sjukskrivningsbeslut. De skulle därmed också behöva förklara/försvara både budgeten och senare budgetavvikelser. Bortsett från allt annat vore det ett starkt incitament för läkaren att arbeta förebyggande. Tanke 5 riskminimering I dag är beslutet att anställa förknippat med en rad risker, många kopplade till individens anställningstrygghet, andra till hennes/hans lönenivå/lönsamhet. Nyckeln till ökad trygghet för anställda och minskad risk för företag verkar vara bättre förutsättningar för en markant ökad rörlighet på arbetsmarknaden, grundad på bl a: lösare anställningsvillkor, länkat till tydligare individuellt ansvar vid missbruk från företagarens sida ökade möjligheter att hitta bostad (nästa artikel). Tanke 6 arbetskraftsinvandring De kommande stora pensionsavgångarna gör det antagligen omöjligt att finna tillräckligt många här i Sverige som kan och vill arbeta. Vi behöver underlätta en arbetskraftsinvandring som kan bidra till att fylla tomrummen efter pensionsavgångarna. Ett sätt att underlätta en sådan invandring vore att göra det möjligt för människor att söka arbetstillstånd (och annat som behövs, exempelvis validering av betyg) från hemlandet, så att man kan komma hit färdig att gå ut i arbete med eller utan svenskkunskaper. Det har vi gjort förr! Tanke 7 pensionskostnader Pensionskostnaderna skulle kunna sänkas rejält genom en höjd pensionsålder. Då väcks en rad frågor av typen: Hur kan vi undvika att de berörda bara byter pension mot a-kassa? Vad händer med dem som inte kan fortsätta med samma arbetsuppgifter är det arbetsgivarens ansvar? Vad händer när en 66-åring får nya arbetsuppgifter som kanske inte ger ett lika stort bidrag till verksamheten? Ska hon/han få en lägre lön och hur slår den sänkta lönen i så fall på pensionen? Och, hur kan vi göra det mer lockande att arbeta fler år? Svaren på dessa frågor och en lång rad andra måste komma genom mycket öppnare (och mindre skråskyddsliknande) lagstiftning och avtal. Tanke 8 förebyggande arbete Ett hälsofrämjande arbete behöver stärkas genom nya incitament. Sådana incitament kan ha många former: Ska individer få en premie för en låg sjukfrånvaro och i så fall, av vem? Ska företag belönas för låga frånvarotal? Ska åtgärder som förbättrar den sociala miljön för individer/grupper få stöd och i så fall, hur? Vad tycker du? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se 12

5 Välfärd 2.0 bostadsmarknaden Förändringsriktning Bostadsmarknaden är (i tät konkurrens med arbetsmarknaden) det mest sönderreglerade området i Sverige. Problemet med dessa reglerade områden är att reglerarna tappar kontakten med verkligheten, den verklighet som kallas marknaden. De tror sig alldeles för ofta vara bättre på att företräda miljoner människors individuella önskemål än individerna själva. Då skapas återvändsgränder. Marknaden snedvrids och individer anpassar sig till snedvridningen. Ju längre detta pågår, desto svårare blir det att återställa en balans som återspeglar miljonernas önskemål. Se på hyror och bostäder i Stockholm! Bostadsmarknaden har snedvridits så att attraktiva lägenheter hyrs (och hamstras) av människor med god ekonomi, medan de som har det sämre ställt hamnar i dyrare lägenheter i förorterna om de alls hittar någon lägenhet. Skattesystemet gör det dessutom dyrare att flytta, vilket gör det ännu besvärligare. Det är inte lätt att ta sig ur en sådan situation! Samtidigt, det är inte de tekniska svårigheterna som gör att hyresregleringen lever kvar, det är de ideologiska och de själviska. De ideologer som försvarar ideologin hittar inte sällan vägar för att själva kringgå konsekvenserna av sina ideologiskt drivna beslut. De får stöd av organisationer, främst hyresgästföreningen, som tillvaratar sina medlemmars egenintressen. Jag tänker inte ens försöka ge exempel på möjliga förändringar utan återger i stället vad Bokriskommittén säger i sin rapport från 2014. Exempel Våra [bokriskommitténs] förslag för ökad rörlighet Inled en gradvis övergång till mer marknadsmässiga hyror. Ingen part ska kunna tvingas att teckna avtal om kollektiv förhandlingsordning, ingen part ska ha skyldighet att för motpartens räkning ta ut förhandlingsersättning. Nybyggda lägenheter har fri hyressättning men skydd via lagstiftning mot oseriösa värdar. Fri hyressättning gäller också när lägenheter blir lediga i hus som byggts de senaste tio åren. I äldre lägenheter i områden med bostadskö får värden höja med högst fem procent om året eller tills marknadshyra uppnåtts. Hyresgäst har rätt att få höjningen prövad. Om lägenhet i äldre beståndet blir ledig får värden höja med ytterligare högst tio procent. När anpassningen och övergången är avklarad gäller fri hyressättning för lediga lägenheter och nybyggen med möjlighet till prövning och kort uppsägningstid. När kontrakt är underskrivet och hyresgästen inflyttad får hyran under kommande femårsperiod inte höjas mer än inflationen. När fem år gått får hyran åter justeras till marknadsnivå. Under nästföljande femårsperiod sker justeringar i linje med inflationen. Kommunen och de lokala bostadsbolagen måste samarbeta bättre om sociala förturer. Bostadsbolagen ska reservera en viss andel lägenheter för kommunens förmedling slumpvis fördelat på olika områden. För att minska sociala effekter bör ett tillfälligt bostadsbidrag införas under den period anpassningen av hyrorna sker. Bidraget finansieras via en tillfällig extra fastighetsskatt på äldre lägenheter med låg reglerad hyra. Hyresgästföreningen får inte längre självklar förhandlingsrätt om hyror (och de inkomster som följder av denna), men har i likhet med andra intresseföreningar viktiga uppgifter som företrädare och förhandlare i andra frågor. Fortsätt att utvidga möjligheten till andrahandsuthyrning. 13

Sänk reavinstskatten och höj uppskovsbeloppet för att öka rörligheten. Låg generell fastighetsskatt för ägda bostäder. Lägre pantbrevs- och lagfartsavgift. Utred skattemässig neutralitet mellan upplåtelseformer, såsom del i en större skattereform Våra [bokriskommitténs] förslag för ökat bostadsbyggande i punktform Ökad tyngd för översiktsplan och minskad för detaljplan. Färre kommunala särkrav, harmonisering av byggregler nationellt, i Norden och på sikt i hela EU. Mindre möjligheter för överklagande. Färre sakägare och färre riksintressen. Gör bostadsförsörjning till allmänintresse. Kommunerna bör få svårare att själva instifta naturreservat. Länsstyrelserna bör få en större roll för att driva på kommunerna i bygg- och bostadsfrågor. Konkurrensverket bör skärpa uppsikten över markanvisningen. Statliga ekonomiska sanktioner mot kommuner som inte planerar bostadsförsörjningen för sina medborgare. Stärk den regionala nivån i samhällsplaneringen. Skapa en sammanhållen trafikmyndighet under regionen/landstinget för att hantera kollektivtrafik och infrastruktur i samma organisation. Kanalisera mer intäkter från trafiken direkt till de enheter som ansvarar för systemen. Stärkta statliga kreditgarantier för projekt som riktas till hushåll med lägre inkomster. Stimulera bosparande för ungdomar. Sjösätt en stor skatteutredning med direktiv att se över möjligheten att samordna skattesystemet med bostadspolitiken och underlätta rörlighet och bostadsförsörjning. Skärp omvandlingstrycket på byggsektorn. Arbetsmarknadens parter bör modernisera de skråliknande förhållandena inom sektorn. Vad tycker du? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se 14

6 Vad behöver (kan) vi väljare göra? Börja med att ställa dig själv frågan: Vad är viktigt för mig, för mitt liv? Vilka värderingar vill jag bygga mitt liv på? Vilka förändringar vill jag se genomförda? Det är nu vi börjar röra vid demokratins kärna: när du och jag blir aktörer, snarare än föremål för åtgärder! OK, men se n då? Kolla hur miljörörelsen har arbetat! Där finns det mycket att lära. Miljörörelsen började med att ett fåtal pionjärer såg hur människan skadar miljön och förmedlade den insikten högljutt. Rachel Carsons var med sin bok Tyst vår (1963) en av dessa pionjärer. Miljörörelsens anhängare formulerade sina egna, inte alltid helt neutrala riskbeskrivningar (exempelvis Romklubbens rapport 1972). Man utnyttjade medierna skickligt för att sprida den bilden. Miljörörelsen arbetar fortfarande på ungefär samma sätt för att öka trycket på allmänhet och politiker. Miljöfrågorna engagerar människor, inte minst därför att det ger känslan av att behövas, kunna göra nytta. En del grips av en nästan religiös iver att påverka, förändra. (Du kommer väl ihåg vad Antonovsky sade om människors behov av att finna en mening med livet?) Tillsammans har de skapat ett opinionstryck som fått politiker att lyfta upp frågan på dagordningen. Hur ska vi bära oss åt för att få igång samma process kring välfärden, kring vårt sätt att ta emot nykomna? De flesta politikerna ser säkert välfärdens problem, men behöver stöd av en informerad allmänhet. De behöver krismedvetna väljare vilkas oro legitimerar förändringar. Om du håller med om att det finns skäl att vara bekymrad över vår framtida välfärd föreslår jag att du: granskar den bild jag målar upp och bestämmer vad du håller med om eller inte håller med om; formulerar vad du själv tycker behöver göras; berättar vad du kommer fram till i dina kontaktnät; sprider länken till den här sajten till dina egna kontakter, helst med dina egna kommentarer; pratar ihop dig med andra som tycker (ungefär) likadant; formulerar det budskap ni vill sprida; skriver insändare och debattartiklar; kontaktar era politiker (lokalt och centralt) för att förmedla budskapet. Det viktiga är inte att du håller med om allt jag skriver, utan att du formulerar vad du själv tycker. Fundera över vad du kan göra där du finns för att bygga en bättre social miljö, en miljö där du kan: stärka befälet över ditt eget liv; behövas för andra; lära dig nya saker. Ingenting av det här är särskilt revolutionärt! Det är bara det att vi blivit omhändertagna så länge att vi glömt att det är bara vi själva som kan se till att vi färdas väl genom livet eller bestämma vad det innebär att färdas väl genom livet! 15

Vad tycker du? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se 16

7... och varför skulle jag göra allt det där? Nu kan du invända: Efter allt ditt snack om djuret som blev människa och om stöttålighet begär du av mig att jag ska lägga en massa tid och kraft på sådana här saker! Vad får jag för det? Bra fråga! Vad får jag för att jag lever i en demokrati? Låt oss titta på alternativet till demokratin: Flocken/klanen har varit basen för samhällets organisation sedan vi första började bygga samhällen. När det demokratiska styrelseskicket började utvecklas för några hundra år sedan var det en avgörande brytning med historien. Demokratin är på sätt och vis onaturlig och klanen återuppstår när en stark central stat inte längre förmår hålla liv i de nödvändiga förutsättningarna för demokratin: rösträtt, rättssäkerhet, äganderätt, religionsfrihet,... Men låt oss ta det från den praktiska sidan! Den starka, demokratiska staten låter dig: gå och lägga dig utan att undra om du kommer att kunna sova lugnt hela natten; veta att din fru är på ett kvällsmöte och kommer att kunna gå hem utan att riskera att bli attackerad; spara till en ny bil utan att vara orolig för att någon ska kräva att du delar med dig till hela släkten; starta och utveckla ett eget företag och behålla det mesta av vad du drar in; skriva en insändare där du kritiserar regeringen utan att vara rädd för att bli straffad eller utfryst; bli medlem i en facklig organisation som bryr sig om dina anställningsförhållanden; vara trygg i att du inte kan bli fälld för något som inte kan bevisas bortom alla rimliga tvivel;... Kort sagt, du kan inte vara en fri individ annat än i en stark, demokratisk stat, en stat som dessutom accepterar de maktbegränsningar medborgarna kommit överens om. Är Sverige en sådan stat? Ärligt talat så börjar det kännas tveksamt! Det mest oroande är att vi har en rad frågor som inte får diskuteras. Ja, man åker ju inte i fängelse direkt, men det är praktiskt taget omöjligt att få igång en seriös debatt kring exempelvis lägstalönerna. En besläktad orosfråga är de växande utanförskapsområden i våra förorter där statens grundåtaganden inte fungerar, där demokratin inte längre får stöd av en stark statsmakt. Ett bidragande skäl till utvecklingen verkar vara de ökande kostnaderna för Välfärd 1.0. Eftersom två tredjedelar av alla våra skatter går till välfärden tvingas regeringarna skära ner överallt där det alls är möjligt och Sverige har under en rätt lång tid skurit ner (eller i varje fall hållit igen) på en rad av de kärnfunktioner som utgör demokratins kärna. Jag är inte alls nöjd med den här artikeln, och det är ganska ruggigt att det ska vara så svårt att försvara demokratin! Kan du hjälpa mig? Vad tycker du? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se 17