1 Vad behöver göras? Hur ska vi bära oss åt individer? Hur ska vi bära oss åt organisationer och företag?... 5

Transkript

1 Slutsatser Våra politiker talar inte klartext med sina väljare. De verkar tycka att det vore politiskt självmord att göra det. Därför finns det en påtaglig risk för att vi kommer att se kostnaderna för Välfärd 1.0 växa oss över huvudet utan att vi är förberedda. Ett skäl till bristen på klartext är att det nödvändiga budskapet: Vi har lovat er stötskydd och det kommer vi inte att kunna leverera! inte är särskilt välkommet för en befolkning som i två generationer har fått höra Kräv din rätt! och Vi har råd!, en befolkning som dessutom saknar egna reserver. Det verkar finnas två olika vägar framåt: 1. Tillräckligt många väljare blir tillräckligt oroliga för vad som sker och gör det därmed lönsamt för våra politiker att agera. 2. Något parti, någon politisk ledare, vågar börja prata klartext och visar hur vi kan återvinna tron på att vi faktiskt kan påverka vår egen framtid. Alternativen kan mycket väl samverka, stötta varandra. Innehåll 1 Vad behöver göras? Hur ska vi bära oss åt individer? Hur ska vi bära oss åt organisationer och företag?... 5 Du kan skriva ut artiklarna genom den här länken: Lämna dina kommentarer här! De mailas till mig och jag lägger ut allt som bidrar till ämnet. 1

2 1 Vad behöver göras? Under större delen av arten människas existens har vuxna individer överlevt eller dött beroende på de egna ansträngningarna för att skaffa mat och boende, allt inom ramen för en flock där människorna kunde ge varandra ett ömsesidigt skydd. Det är först under de senaste 100 åren eller så som vi har kunnat och velat bygga in ett mellansteg mellan arbete och överlevnad. Vi har byggt en organisation som använder en del av överskottet från vårt arbete till att konstruera olika sorters stötskydd för individen. Vi har byggt välfärdssystem. Hur trygg är vår välfärd? Stora katastrofer kan slå ut den, det vet vi. Det som faktiskt händer här och nu är inte lika spektakulärt, men lika hotfullt. Sverige är på väg in i en situation där vi inte kommer att ha tillräckligt många i arbetsför ålder för att ha råd och tid att ta hand om alla som behöver hjälp utan att höja skatterna drastiskt och/eller hitta en väldig massa nya skattebetalare. Lösningar behöver sökas längs många olika linjer, en del för att påverka läget under de närmaste fem till tio åren, andra för att förändra de grundläggande spelreglerna. De kortsiktiga åtgärderna handlar i första hand om att förbättra finansieringen inom ramen för nuvarande system. De långsiktiga åtgärderna behöver öppna för en rad förändringar, bland annat: 1. Människor behöver se och förstå vad som händer med välfärdens kostnader, varför förändringar behövs. 2. Regering och Riksdag behöver arbeta systematiskt för att * skapa incitament för människor till att ta ett större ansvar för sin egen och den gemensamma välfärden. * öppna upp för nya jobb genom att ta bort hinder för företagarna utan att sätta enskilda individer i kläm. * höja pensionsåldern. * öppna för en utveckling av sociala miljöer som kan bidra till att minska trycket på vården. Att åtgärder är långsiktiga betyder inte dem kan vi vänta med till senare!. Tvärtom, det enda skälet att kalla åtgärder långsiktiga är att det tar längre tid att åstadkomma förändringar. Arbetet behöver starta för en kvart sedan! Kortsiktiga åtgärder En större andel av befolkningen behöver uppmuntras/övertygas om att de behöver arbeta, för sin egen skull och för andras. Vi behöver se till att portarna öppnas för en rejäl tillväxt av företag som kan ge de arbetssökande jobb. Vad är det som i dag hindrar den nödvändiga ökningen av antalet jobb? Frågan är vad pågående automatiseringar kommer att leda till. Det finns en risk för att de faktiskt minskar skatteintäkterna eftersom skatt på arbete är den i särklass största posten bland skatteintäkterna. Vi behöver öppna för en större och oändligt mycket effektivare arbetskraftsinvandring. Långsiktiga åtgärder Välfärdssystemet behöver utvecklas till Välfärd 2.0 så att det bidrar till att enskilda svenskar kan färdas väl genom livet samtidigt som kostnaderna begränsas. Vad tycker du? 2

3 2 Hur ska vi bära oss åt I? Ingenjörer kan bygga månraketer men det är en helt annan och långt mer komplicerad sak att bygga sociala system. Vi människor är mycket mer komplicerade, mycket mindre förutsägbara. Dessutom vill de allra flesta av oss vara med och påverka vår egen situation. En del av oss letar till och med rätt på kryphål i systemet bara för att visa vem det är som bestämmer! Det går inte att be experter att konstruera ett nytt välfärdssystem från grunden och det vore oklokt att försöka! Här följer några exempel på hur vi skulle kunna tänka utanför dagens ramar när det gäller enskilda individer: Tanke 1 Vad skulle hända om dagens generella välfärdssystem skulle behovsprövas genom att transfereringar (barnbidrag, a-kassa, sjukpeng, vab-peng,...) beskattas på grundval av den skattepliktiges deklarerade inkomster och efter en ganska starkt progressiv skatteskala. En sådan ändring skulle få konsekvenser för om vi ska ha sär- eller sambeskattning för gifta. Går det att återgå till sambeskattning utan att den som har lägre lön råkar illa ut, exempelvis genom att makarnas pensioner bygger på deras gemensamma inkomster? Tanke 2 Ska vi överväga att överlåta till den enskilde individen att välja genom att skapa en skattefinansierad grundförsäkring (sjukförsäkring, a-kassa,...) på överlevnadsnivå för alla och sedan uppmana dem som så önskar att teckna egna tilläggsförsäkringar? Vad gör vi i så fall när någon som inte skaffade sig den extra tryggheten råkar illa ut? Får hon/han skylla sig själv eller ska vi ta hand om henne/honom i alla fall och vad händer i så fall med det personliga ansvaret? En sådan förändring förutsätter dessutom att människor har utrymme att bygga upp en buffert för framtiden. Den bufferten saknar de flesta av oss och vi har ont om tid! Tanke 3 I dag betalar individen för sin sjukskrivning genom karensdagen och en sjukersättning som är lägre än lönen. Vad skulle hända om var och en av oss hade en egen sjukkasse-/vårdbudget baserad på genomsnittskostnaden för en grupp människor med liknande ålder, kön, verksamhet etc. och den som klarar sig på lägre vårdkostnader får behålla en andel av besparingen? Orättvist? Ja, visst! Men verkligheten är orättvis! Om fler väljer att inte belasta vårdapparaten så mycket blir det dessutom mer resurser över till dem som livet behandlat mest orättvist. Tanke 4 Framtida pensioner kommer att bli lägre än avsett, bland annat därför att bromsen slår till oftare än väntat. Vilka konsekvenser skulle det få om eget, privat pensionssparande underlättades för att på så sätt slippa öka avsättningarna till den framtida statliga pensionen? Tanke 5 Vad skulle hända om vi släppte tron (hoppet) på att eleven ska vilja lära sig multiplikationstabellen alldeles spontant och skapade reella incitament för lärande? Hur skulle sådana incitament se ut? Beröm? Pengar? Dataspel som förmedlar kunskaper? Oavsett vilka incitament vi funderar på är det viktigt att de ger eleven ett eget val, att hon/han själv väljer! Och, till sist, ständigt samma fråga: 3

4 Hur ser vi till att de som inte klarar av livet på egen hand får hjälp? Jag har bara ha börjat peta i utkanten av det nytänkande som behövs! Vad tycker du? 4

5 3 Hur ska vi bära oss åt II? When you re in a swamp full of alligators, who the Hell cares how you swim? Vi ligger inte i träsket, men vi står på stranden och riskerar att trilla i! Risken är tillräckligt stor för att vi ska fundera över vilka begränsningar vi skapat för företagens möjligheter att utvecklas och behöva rekrytera nya medarbetare och vilka begränsningar vi faktiskt har råd med. Jag menar inte att vi ska överge våra grundläggande värderingar, men vi kommer blir tvungna att ifrågasätta många yttringar av vårt stötskyddstänkande. Tanke 1 Välfärdens finansiering förutsätter att det finns jobb och att dessa jobb möter en villig arbetskraft. Här gäller det att vara realistisk! Låt mig ge ett exempel: En betydande andel av de upp emot arbetslösa har begränsningar i sin anställningsbarhet på grund av funktionsnedsättningar, ofullständig utbildning, bristande språkkunskaper etc. Här finns också ett stort antal heltidsstuderande som söker feriejobb. Det handlar alltså inte i första hand om massarbetslöshet, utan om individers bristande anställningsbarhet inom ramen för gällande lagar och avtal. Antalet människor som står utanför arbetsmarknaden kan minskas bara om tillräckligt många arbetsgivare anser att det lönar sig att anställa fler, att det finns en bra balans mellan vad det kostar att producera varan/tjänsten och vad det går att sälja den för. Här spelar arbetsrätten och kollektivavtalen en central roll. Samtidigt behöver tillräckligt många personer anse att den lön de kan tjäna på att ta ett jobb är att föredra framför de tillgängliga alternativen (bo kvar hos mamma, a-kassa, förtidspension, sjukskrivning, osv). Här spelar ersättningsnivåerna en central roll, liksom hyresnivåer. Tanke 2 Det är antagligen omöjligt att finna tillräckligt många här i Sverige som kan och vill arbeta. Vad skulle hända om det blev möjligt att söka arbetstillstånd (och annat som behövs) från hemlandet, så att man kan komma hit färdig att gå ut i arbete? Hur skulle vi kunna göra det attraktivare för arbetsgivare att anställa sådana immigranter? Tanke 3 I dag ansvarar läkare för att bedöma om individer kan arbeta eller behöver sjukskrivas. Läkarens budget belastas däremot inte med kostnaderna för en sådan en sjukskrivning, de betalas av arbetsgivaren och sjukkassan. Läkaren behöver aldrig försvara de kostnader som hans beslut leder till. Vad skulle hända om vårdcentralen/läkaren skulle budgetera för dessa kostnader och därmed behöva förklara/försvara både budgeten och senare budgetavvikelser? Tanke 4 Pensionskostnaderna kan sänkas rejält genom en höjd pensionsålder. Då väcks en rad frågor av typen: Hur ser vi till att de berörda kommer i arbete, så att vi inte bara byter pension mot a-kassa? Vad händer med dem som inte kan fortsätta med samma arbetsuppgifter är det arbetsgivarens ansvar? Vad händer när en 66-åring får nya arbetsuppgifter som kanske inte ger ett lika stort bidrag till verksamheten ska hon/han få en lägre lön och hur slår den sänkta lönen i så fall på pensionen? Vad skulle hända om sådana samtal kunde föras lokalt mellan företagen och deras anställda? Sådana samtal förutsätter att parterna förstår vilka förutsättningar som faktiskt gäller, är riskmedvetna. Tanke 5 Ett hälsofrämjande arbete behöver stärkas genom nya incitament. Sådana incitament kan ha många former: 5

6 Ska individer få en premie för en låg sjukfrånvaro och i så fall, av vem? Ska företag belönas för låga frånvarotal? Ska åtgärder som förbättrar den sociala miljön för individer/grupper få stöd - och i så fall, hur? Ska kommuner bistå dem som vill starta projekt som kan bidra till bättre sociala miljöer? Vad skulle hända om... Vad tycker du? 6