Särskilt yttrande VoO 2015-08-19 STK-2015-852 Sammanbrott i familjehem Vi i Sverigedemokraterna tycker att rapporten i sig är mycket bra, välskriven och framförallt välbehövlig. Rapporten är självkritisk på så vis att man lyckats identifiera och peka på orsakerna till många av sammanbrotten. Man kan också utläsa farhågorna för vad som kan hända när många av de nyanlända så kallade ensamkommande barnen (i nuläget 40/dygn) ska familjehemsplaceras. Malmö stad behöver skicka en tydlig signal till både regeringen och omvärlden att vi inte längre klarar av trycket. Malmö är i en situation som närmast går att jämföra med sydeuropeiska mottagarländer, situationen är ohållbar i längden. Sverigedemokraterna har varnat för detta under lång tid och först på senare tid har andra partier erkänt att denna politik är oerhört kostsam. Malmö stad hade behövt agera igår, detta kommer inte att hålla i längden. Magnus Olsson (SD)
Malmö stad Stadskontoret 1 (3) Datum 2015-08-04 Vår referens Ann-Christin Rosenlund Metodutvecklare ann-christine.rosenlund@malmo.se Tjänsteskrivelse Sammanbrott i familjehem 2014 STK-2015-852 Sammanfattning Antalet oplanerade avbrott under pågående vård i familjehem har följts upp sedan 2007 då detta är ett viktigt mått på vårdens ändamålsenlighet och effektivitet. I januari 2015 genomfördes den senaste enkätundersökningen vars resultat redovisas i rapporten Sammanbrott i familjehem 2014. I denna uppföljning beskrivs förutom orsakerna bakom sammanbrotten även utvecklingsområden för framtida kvalitetssäkring. Förslag till beslut Vård- och omsorgsberedningen beslutar föreslå kommunstyrelsen besluta att godkänna rapporten, att överlämna rapporten till samtliga stadsområdesnämnder och sociala resursnämnden att beakta i det fortsatta utvecklingsarbetet med särskild fokus på de identifierade utvecklingsområdena för 2015 samt att ge stadskontoret i uppdrag att följa upp sammanbrott i familjehem 2015 och återkomma med en rapport 2016. Beslutsunderlag G-Tjänsteskrivelse Vård och omsorgsberedningen 150819 Sammanbrott i familjehem 2014 Sammanbrott i familjehem 2014 Beslutsplanering Vård- och omsorgsberedningen 2015-08-19 KS Arbetsutskott 2015-08-24 Kommunstyrelsen 2015-09-02 Ärendet Bakgrund Under 2007 undersöktes för första gången de flickor och pojkar vars placeringar i familjehem oplanerat avbrutits föregående år. Härefter genomförs årligen en uppföljning av placeringarnas ändamålsenlighet och effektivitet på aggregerad nivå i linje med kommunstyrelsens uppsiktsplikt. Syftet med sammanställningarna är att ge en bakgrund till de familjehemsplaceringar som har avbrutits oplanerat, samt att identifiera trender och utvecklingsbehov inom området. SIGNERAD 2015-08-10
2 (3) Sedan 2011 finns ett särskilt fokus på de avbrott där barnet omplacerats i annan dygnsvård vilka definierats som sammanbrott. Anledningen till fördjupningen avseende dessa barn är att de tydligaste sammanbrotten är de som drabbar barn vars vårdbehov inte blivit tillgodosedda och som samhället därför måste ge fortsatt vård. När barn utsätts för separationer och misslyckanden inverkar det negativt på deras tilltro till sig själva och vuxenvärlden och därmed deras möjligheter att utvecklas till trygga vuxna. Att följa sammanbrotten och analysera dess bakomliggande orsaker ger möjlighet till förbättringar. Under 2012 skedde det största antalet oplanerade avbrott i familjehem sedan 2006. Antalet avbrott uppgick till 57 varav 41 var sammanbrott d.v.s. blev föremål för fortsatt dygnsvård. Efter analys av materialet och arbete för att stävja sammanbrotten, återgick dessa till nivåer före 2012. I rapporten Sammanbrott av familjehemsplaceringar 2014 beskrivs övergripande alla oplanerade avbrott i familjehem som skett under året samt en fördjupning omkring de som drabbats av sammanbrott. Antalet sammanbrott i familjehemsvården har stigit i förhållande till 2013, från 19 till 27, dock har antalet nyplaceringar ökat i högre utsträckning under samma tidsperiod. I rapporten finns även som tidigare ett avsnitt om nya fokusområden för fortsatt utvecklingsarbete i syfte att säkra kvaliteten för barnen i familjehemsvården. Resultat utifrån utvecklingsområden De områden som skulle prioriteras 2014 för framtida kvalitetsutveckling var: Att sprida de framgångsrika metoder och rutiner för arbetet med familjehemsvård för ensamkommande som upparbetats av sociala resursförvaltningen Att fortsätta genomföra brukarundersökningar avseende ensamkommande barns upplevelse av familjehemsvården och utöka undersökningen till alla stadområdena. Under 2014 har stadsområdesförvaltningarna och sociala resursförvaltningen arbetat med dessa utvecklingsområden och resultatet redovisas i rapporten. Stadskontorets bedömning Det krävs en kombination av åtgärder för att förändra den sociala barn- och ungdomsvården (Stärkt skydd för barn och unga, SKL 2015) Åtgärderna ska grunda sig i de faktiska behov som uppföljning av vården visar på. Utifrån undersökningen av sammanbrott i familjehem 2014, framkommer att de viktigaste områdena för Malmö att fokusera på för att stävja sammanbrott är därför: stabilitet i relationen till barnet, barnets skolsituation samt rekryteringen av rätt hem till varje barn. Dessa områden är speciellt viktiga i starten av placeringen då stabiliteten grundas. Stabilitet i för barnet och familjehemmet viktiga stödfunktioner som socialsekreterare och familjehemssekreterare har visat sig vara betydelsefulla under flera års undersökningar av sammanbrotten. Den stora ökningen av placeringar i familjehem har inneburit en belastning för verksamheterna som inte har ökat personalkapaciteten i samma utsträckning. Samtidigt har personalomsättning-
en inneburit att barnen ibland fått byta handläggare flera gånger vilket påverkar barnets tillit till socialtjänstens handläggare, bidrar till sammanbrott i placeringarna och därmed omplaceringar. Tillsammans med svårigheter att rekrytera nya familjehem leder detta till en ansträngd situation för familjehemsvården. 3 (3) Skolsituationen är ett område där det krävs kunskap om barnets kognitiva förmågor samt samarbete mellan skola, socialtjänst och familjehem. Det absolut mest grundläggande för en lyckad placering är de relationer som byggs upp mellan barn och familjehem. Den nuvarande situationen med en strukturell brist på familjehem för de barn som främst placeras, de äldre barnen, försvårar stabiliteten och måluppfyllelsen av vården. Rekrytering av tillräckligt många hem för barn i skol och tonår är därför av central betydelse så att det finns ett underlag för matchning av barnets behov och familjehemmets resurser. Det är stadskontorets bedömning att Det är viktigt att barn som drabbas av sammanbrott fortsätter att synliggöras och det gäller att identifiera orsakerna bakom sammanbrotten och fortsätta utveckla metoder för ökat stöd till barn och familjehem så att sammanbrott kan undvikas. När barn utsätts för separationer och misslyckanden inverkar det negativt på deras tilltro till sig själva och vuxenvärlden. Ett sammanbrott leder ofta till fler och det blir svårare att ge barnet den vård det behöver. Att låta barnets röst bli hörd ger mycket kunskap och leder till en upplevelse av delaktighet hos barnet. Utifrån resultatet av uppföljningen för 2014 föreslås följande utvecklingsområden: Förstärka insatserna för att rekrytera nya familjehem, särskilt till barn i skolålder och tonår. Eftersträva kontinuitet i relationen mellan barnet och dess socialsekreterare. I samarbete med skolorna verka för en ökad kartläggning och dokumentation om barnens skolsituation i syfte att säkerställa att de får rätt insatser. Flera behovsområden som har identifierats som betydelsefulla för stabiliteten i familjehemmen härrör från det initiala skedet av familjehemsplaceringen. Sammanbrotten sker ofta under det första året i familjehemmet. Med anledning av detta är de utvecklingsområden som identifierats i rapporten Nyplaceringar i familjehem 2014 även aktuella för att undvika sammanbrott. Ansvariga Birgitta Vilén-Johansso Avdelningschef Jan-Inge Ahlfridh Stadsdirektör
Sammanbrott i familjehem 2014 Stadskontoret, Välfärdsavdelningen Upprättad Datum: Version: Ansvarig: Förvaltning: Enhet: 2015-07-06 1.0 Ann-Christine Rosenlund Stadskontoret Välfärdsavdelningen
Innehåll SAMMANFATTNING 3 1. BAKGRUND OCH METOD 5 1.1 UPPFÖLJNING AV OPLANERADE AVBROTT... 5 1.2 SÄRSKILDA UTVECKLINGSOMRÅDEN 2014... 6 1.3 METOD... 6 2. OPLANERADE AVBROTT I FAMILJEHEMSVÅRDEN 2014 7 3. RESULTAT UTIFRÅN UTVECKLINGSOMRÅDEN FÖR 2014 22 4. ANALYS OCH AVSLUTANDE REFLEKTIONER 24 5. UTVECKLINGSOMRÅDEN 2015 26 REFERENSER 28 2 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
Sammanfattning Familjehemsvård är ett alternativ för de flickor och pojkar som inte kan leva med sina föräldrar, att få tillgång till en normal tillvaro i en familj. Familjehemmet ska vara en stabil arena där barnet kan utvecklas i relation till andra och få naturliga vuxna förebilder. Detta förutsätter att barnet upplever trygghet, kontinuitet och sammanhang. Oplanerade avbrott i familjehemsvården inverkar negativt på barnets möjligheter att erhålla detta. Uppföljningar av oplanerade avbrott för familjehemsplacerade barn har därför systematiskt följts upp sedan 2006 och ingår i kommunstyrelsens uppsiktsplikt. Analys av uppföljningarna visar på vilka brister och förbättringsområden som behöver arbetas med för att stabilisera vården för barnen. Av samma anledning har under flera år ett av effektmålen i plan för individ och familjeomsorgen i Malmö varit att antalet oplanerade avbrott under pågående vård utanför hemmet skulle minska. Uppföljningarna av de oplanerade avbrotten inom familjehemsvården inbegriper såväl avbrott där den unge flyttat hem till sina föräldrar eller till eget boende, som avbrott som följts av dygnsvård i någon form. Sedan 2011 fokuseras huvudsakligen de barn som gått vidare i dygnsvård det som alltså benämns sammanbrott i familjehemsvården. Skälet är att dessa barns situation är svårare då alla former av omplaceringar innebär ett avbrott i relationer, samt att socialtjänstens ansvar kvarstår. I studien undersöks vad som kännetecknar de placeringar som slutar i sammanbrott, och hur detta förändras över tid. På så sätt är det möjligt att sätta in rätt insatser eller stöd till barnen och familjehemmen för att undvika sammanbrott i framtiden. Att följa utvecklingen över tid kan också ge möjligheter att se om förändringar i arbetsätt har fått genomslag i vården av barnen. Sedan 2006 har antalet oplanerade avbrutna familjehemsplaceringar varierat mellan 26 och 36 förutom 2012 då det skedde en stor ökning med totalt 57 barn, av dessa var 41 sammanbrott som följdes av annan dygnsvård. Vid detta tillfälle ledde uppföljningarna till beslut om flera utvecklingsområden för att åter minska sammanbrotten. Året därpå hade sammanbrotten minskat till 19. I föreliggande uppföljning av sammanbrott i familjehem 2014, kan framför allt följande konstateras: Antalet sammanbrott i familjehemsvården har stigit i förhållande till 2013, från 19 till 27, dock har antalet nyplaceringar ökat i högre utsträckning under samma tidsperiod. Vanligast är att sammanbrottet skett under de första två åren vilket gäller för drygt hälften av barnen. Sammanbrotten sker nästan uteslutande bland tonåringar, främst hos pojkarna medan flickorna hade en större spridning neråt i ålder. Drygt hälften av barnen i sammanbrottsstatistiken har placerats med stöd av LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga), vilket är en ökning mot tidigare år. Pojkarnas andel av LVU-placeringarna har ökat vilket innebär att pojkar och flickor till skillnad från tidigare är jämt fördelade utifrån lagrum. 3 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
11 barn av de 27 som haft sammanbrott i sina placeringar har haft en till fem tidigare placeringar. Dock har majoriteten, 16 barn inte upplevt någon tidigare omplacering. Barn som är födda i Sverige har stått för de flesta sammanbrotten trots att utrikes födda ökar bland nyplaceringar i familjehem och nu är i majoritet. Medan de svenskfödda barnen dominerar sammanbrottsstatistiken på flicksidan (8 av 11) är det en jämnare fördelning avseende pojkarnas bakgrund (9 av 16). Under 2014 har kontinuiteten för barnen försämrats, enbart sju barn har haft samma handläggare under sin placering. Nio barn hade bytt handläggare en gång och tio barn tre till fem gånger. För 2014 har det skett en stor förändring utifrån hur väl barnens socialsekreterare bedömde att barnens behov var utredda, från att enbart ett barn angavs vara otillfredsställande utrett 2013, framkommer i denna uppföljning åtta barn. Det har skett en minskning av socialtjänstens besöksfrekvens i hos barnen sedan föregående års uppföljning. Trots detta är den fortfarande hög när det gäller dessa barn som drabbats av sammanbrott. 13 av de 27 barnen i sammanbrottsstatistiken har träffat socialsekreteraren minst varannan månad varav sju barn runt en gång i månaden eller oftare. Placeringar i släkt och nätverk har en stabilare prognos vilket bekräftas av denna uppföljning där sammanbrotten oftast sker i familjehem som är okänt för barnet vid placeringen, s.k. främmande familjehem (20 fall av 27). Dessa familjehem har ofta erfarenhet av tidigare placeringar, (14 av 27 hem). Enbart sex av familjehemmen har genomgått utbildning men det finns en stor osäkerhet i materialet och svarande uppger vet ej i hälften av fallen. De konsulentstödda hemmen har gått utbildning via konsulent och en del hem kommer att gå under våren 2015. Under 2014 var den största enskilda orsaken till barnens placering i familjehemmet att de var ensamkommande vilket gäller för 9 av de 27 barnen där det blivit sammanbrott i placeringen. Misshandel och omsorgssvikt står tillsammans för 10 av barnens grund för placering. Socialtjänsten tätt följd av familjehemmet är de aktörer som varit mest aktiva (i 24 av 27 fall) till att avbryta placeringen. Under 2014 är det familjehemmets bristande resurser respektive barnets utagerande beteende som oftast anges av socialtjänsten som anledning till sammanbrottet. Barnens placeringsort är till största delen i Malmö och övriga i Skåne. Majoriteten av pojkarna har inte uppnått målen i skolan. För flickornas del är resultatet bättre, drygt hälften av flickorna har uppnått målen. De vanligaste placeringsformerna efter sammanbrotten är att barnen placeras i annat familjehem, vilket skett i 16 av fallen, sju placerades i HVB, tre till institution/sis och ett till placering i sitt nätverk 4 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
1. Bakgrund och metod 1.1 Uppföljning av oplanerade avbrott Lokal systematiserad kunskap är en viktig faktor för att påverka den egna verksamhetsutvecklingen, men också den statliga kunskapsstyrningen. Den systematiska uppföljningen är tillsammans med riskanalyser en del av förbättringsarbetet inom den sociala barn- och ungdomsvården. Fel och försummelser i verksamheten kan få svåra konsekvenser för barn och unga. För hela området krävs ett fortsatt strategiskt utvecklingsarbete. Inom socialtjänsten följer man främst upp vårdkostnader, mer sällan resultat för den enskilde. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL 2012). Den sociala barn- och ungdomsvården utvecklas inte enbart genom lagändringar. Kommunerna kan också arbeta för att utveckla organisationen och professionen, och öka möjligheterna att följa upp arbetet med fokus på resultaten för de enskilda barnen. (SKL 2015). Ovanstående utdrag har aktualiserats genom SKLs Handlingsplan för den sociala barn och ungdomsvården 2015 Stärkt skydd för barn och unga I Malmö har en systematisk uppföljning skett sedan 2007. Den första uppföljningen av oplanerade avbrott i familjehemsplaceringar i Malmö stad avsåg avbrotten 2006, och härefter har uppföljningar genomförts årligen. Syftet med sammanställningarna är att ge en bakgrund till de familjehemsplaceringar som oplanerat brutit samman, samt att identifiera trender och utvecklingsbehov inom området. I Malmö stad finns ett kontinuerligt mål att minimera de oplanerade avbrotten i familjehemsvården och särskilt då de avbrott där barnet omplaceras i annan dygnsvård. Definitionen av sammanbrott har gjorts snävare, på så sätt att det sedan 2011 inkluderar endast de oplanerade avbrott som följts av annan dygnsvård i form av familjehem eller institution. Dessa barn är att se som särskilt utsatta och har generellt ett större behov av stöd. Att fokusera på sammanbrott är relevant av flera skäl. Om behovet av familjehem kvarstår och familjehemsplacering fortfarande bedöms som den lämpligaste insatsen kan anledningen till sammanbrottet finnas i det tidigare familjehemmets egen situation eller dess behov av stöd. Orsaker kan även finnas i den unges eget önskemål och beteende. Vid omplaceringar till institution uppkommer frågan om familjehemsplacering varit ett mindre lyckat val från början. Det är alltså dessa grupper som behöver särskild uppmärksamhet; av totalt 52 oplanerade avbrott 2014 fokuseras av denna anledning på de 27 avbrutna placeringar där den unge inte återgått till hemmet, flyttat till en vän, till inackordering eller till eget boende. Inledningsvis i rapporten presenteras en del grundläggande uppgifter kring samtliga oplanerade avbrott (d. v. s. oavsett vad som följer på avbrottet) med syfte att jämföra utvecklingen med tidigare år. I denna rapport framkommer att sammanbrotten 2014 är i nivå med åren före 2012, medan antalet avbrott totalt har ökat. En del av orsakerna till detta diskuteras i rapporten. 5 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
I rapporten hänvisas på sina ställen till omorganiseringen 2013, och då avses den omläggning från tio stadsdelsnämnder till fem stadsområdesnämnder, och som ägde rum i juli 2013. 1.2 Särskilda utvecklingsområden 2014 I undersökningen belyses kontinuerligt vissa områden som är centrala för barnens situation och utveckling, exempelvis skola och hälsa. Detta fokuseras dels för barnens egen skull, dels för att detta rimligtvis påverkar barnens upplevelse av sammanhang och trygghet, och därigenom förutsättningarna för placeringen. Skola och hälsa följs även upp i rapporten Nyplacerade i familjehem 2014. För att förbättra vården och motverka sammanbrott formuleras vid behov även speciella utvecklingsområden med utgångspunkt i föregående års resultat. De särskilda områden som identifierats 2014 och som följs upp i den aktuella rapporten är: Att sprida de framgångsrika metoder och rutiner för arbetet med familjehemsvård för ensamkommande som upparbetats av sociala resursförvaltningen Att fortsätta genomföra brukarundersökningar avseende ensamkommande barns upplevelse av familjehemsvården och utöka undersökningen till alla stadområdena. 1.3 Metod Undersökningen baseras på enkäter; ett frågeformulär per sammanbrott och barn. Enkäten har delats ut till alla stadsområdesförvaltningar och sociala resursförvaltningen, där de fyllts i av handläggande socialsekreterare och familjehemssekreterare. Det har funnits möjlighet att skriva kommentarer om vad olika aktörer, barnet, familjehemmet, socialsekreteraren och familjehemssekreteraren anger för orsaker till sammanbrottet. Svaren har sammanställts av stadskontoret. Enkäterna är utformade efter principen lärande uppföljning och ger även en möjlighet för de olika handläggarna kring barnet att samlas för analys av varje enskilt barns sammanbrott. Sedan 2012 ingår sociala resursförvaltningen i undersökningen med anledning av deras verksamhet för familjehem till ensamkommande barn. Dessa barn har tidigare ingått i stadsdelarnas redovisningar. För att fördjupa undersökningen avseende de ensamkommande barnen och fånga deras upplevelse av vården, genomfördes en brukarundersökning som redovisades i rapporten Familjehemsplacerade barn 2013. Undersökningen skedde genom att barnen fyllde i en enkät tre månader efter deras placering i familjehem. Inför detta års rapport upprepades detta med ensamkommande barn som placerats i släktinghem, för att belysa dessa barns situation och få ett jämförelsematerial i förhållande till de barn som placeras i främmande familjehem. Resultatet är ett av utvecklingsområdena för att stävja sammanbrott och ingår i analysarbetet men redovisas i sin helhet i rapporten Nyplacerade i familjehem 2014 eftersom den avser det initiala skedet av placeringen. Undersökningen är sammanställd av Ann-Christine Rosenlund, metodutvecklare och utbildningssamordnare för familjehemsvård vid stadskontorets välfärdsavdelning. Erik Wesser, EY, har varit behjälplig med bl.a. statistik och diagram. 6 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
2. Oplanerade avbrott i familjehemsvården 2014 Antalet oplanerade avbrott har undersökts sedan 2006 och har legat relativt stabilt på en nivå mellan 26 till 36 avbrott årligen. I diagrammet nedan framgår att antalet oplanerade avbrott (inklusive de som inte följts av annan dygnsvård) ökat kraftigt under 2012 varefter antalet sammanbrott 2013 återgått till tidigare nivåer. Under 2014 har de oplanerade avbrotten återigen ökat, och uppgår till 52 stycken varav 27 är sammanbrott (d.v.s. följda av annan dygnsvård). Det är företrädesvis dessa 27 sammanbrott som belyses i denna rapport även om det inledningsvis ges en beskrivning av samtliga oplanerade avbrott. Sedan mätningarna startat har fluktuationerna varit små utom år 2012 som är ett undantag i flera avseenden; det gäller såväl volymen av sammanbrott som sammansättningen av gruppen barn vars placeringar brutit samman. Detta år är det första året efter att en egen verksamhet för ensamkommande barn startats och det har funnits svårigheter att hitta strukturer för arbetet. Det fanns även en stor personalomsättning i övriga verksamheter som påverkade relationen till barn och familjehem. 2013 har avbrotten återgått till tidigare års mönster. Med anledning av detta finns en förhoppning om att situationen 2012 är en isolerad företeelse och att sådana årsvisa fluktuationer inte behöver betyda att det skett några bestående långsiktiga trendbrott. Statistiken för 2014 visar åter på en ökning. Denna har rimligtvis en bakgrund i ett ökat antal nyplacerade barn under de senaste åren. Det ska nämnas att nyplaceringarna har ökat mer än sammanbrotten. Sammanbrottens orsaker förändras över tid och dessa beskrivs i rapporten. 7 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
Könsmässig fördelning Diagrammet nedan visar att den könsmässiga fördelningen av sammanbrotten varierar mellan åren. Något år har flickorna varit i majoritet, men oftast är det en något större andel pojkar än flickor vars placering bryter samman. Detta gäller även för 2014, då 16 av de 27 sammanbrotten rör pojkar. Ålder I diagrammet nedan ser vi att sammanbrotten 2014 nästan uteslutande handlar om tonårsplaceringar, och att detta gäller för båda könen. Under perioden 2006 till 2011 bekräftar Malmös undersökningar den forskning som visat att tonåringar är en känd högriskgrupp för sammanbrott i familjehemsplaceringar (Vinnerljung & Lindblad 2006). Året 2012 är i detta sammanhang ett annorlunda år då 8 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
hälften av sammanbrotten sker i yngre åldrar (under 13 år), men 2013 och 2014 återfinns en mer förutsägbar fördelning i detta avseende. Födelseland Barn födda i Sverige har tidigare stått för de flesta sammanbrotten vilket är i linje med att de flesta placerade barn är födda i Sverige. År 2013 står utrikes födda för första gången för majoriteten av nyplaceringarna och deras andel av nyplaceringarna har ökat ytterligare 2014. Detta avspeglas dock inte i sammanbrotten för 2013 eller 2014. Orsaken kan vara att majoriteten av de ensamkommande barnen placeras i släktinghem, har olika problematik eller beroendeställning till familjehemmet. Barnen har olika kultur och språkbakgrund vilket rimligtvis ställer särskilda krav på socialtjänstens kulturkompetens för att förstå barnens och deras familjers behov. Medan de svenskfödda barnen dominerar sammanbrottsstatistiken på flicksidan (8 av 11) är det en jämnare fördelning avseende pojkarnas bakgrund (9 av 16). Detta framgår av nedanstående tabell. I förhållande till föräldrarnas ursprung, har 7 av de 11 flickorna minst en förälder som är född utanför Sverige. Motsvarande siffra för pojkarna är 13 av 16. Andelen barn i 9 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
sammanbrottsstatistiken som har utrikes födda föräldrar är högre 2014 jämfört med tidigare år. Lagrum Tidigare år har barnen i sammanbrotten främst varit frivilligt placerade enligt Socialtjänsten SoL, vilket speglar förhållandena i statistiken för nyplaceringar genom åren. 2014 är det hälften av sammanbrotten som avser placeringar med stöd av LVU, vilket är en ökning. Det kan nämnas att det i detta avseende inte finns några skillnader mellan pojkar och flickor. Placeringens längd I diagrammet nedan framgår att många av placeringarna som brutit samman under 2014 har inletts under 2013, vilket är ett år med effekter efter omorganisation och stor personalomsättning inom Malmö stad. Över hälften av sammanbrotten rör placeringar som pågått i högst två. År 2014 placerades 120 barn varav fem placeringar avbröts samma år. 10 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
Vid vilken ålder placerades barnet första gången? En fråga som kontinuerligt har undersökts genom åren gäller vid vilken ålder barnen i sammanbrottsstatistiken placerats för första gången. Sedan starten av undersökningarna har ungefär hälften av barnen placerats i tonåren, men i diagrammet nedan framkommer att förhållandena växlar från år till år. 2014 är det en majoritet av barnen i sammanbrottsstatistiken som placerats första gången i yngre åldrar. Det är känt att det finns en högre risk för sammanbrott då barnet redan tidigare upplevt något avbrott (Vinnerljung 2006). I Malmö har andelen barn med tidigare placeringar varit ganska låg, men under 2014 sker en ökning av andelen barn som haft en till fem tidigare placeringar före det aktuella sammanbrottet. Dock har majoriteten (16 av 27) inte upplevt någon tidigare omplacering. 11 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
Bedömning av barnets behov I enkäten bedömer familjehemssekreteraren hur väl barnets behov utretts före placeringen. Resultatet visas i diagrammet nedan. Genom åren har de flesta barnen ansetts vara tillfredsställande utredda. 2014 har det skett en stor förändring, och ett relativt stort antal ärenden har bedömts som otillfredsställande utredda (8 av 27). Samtidigt bedöms få ärenden som mycket väl utredda (2 stycken). Frågan om utredning av barnens behov behandlas mer fördjupat i rapporten om 2014 års nyplaceringar. Handläggarbyten Kontinuiteten i kontakten med socialtjänstens handläggare är en relevant fråga när det gäller placeringens hållbarhet. Omfattande handläggarbyten har medfört att detta formulerats som ett särskilt utvecklingsområde för några år sedan. Trots detta har förhållandena ytterligare försämrats i detta avseende och under 2014 är det endast sju av de 27 barnen som drabbats av sammanbrott som fått ha samma handläggare under sin placering. 11 av barnen har bytt handläggare tre gånger eller mer. 12 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
Möten mellan barnet och socialsekreteraren Vad gäller möten mellan barnet och dess socialsekreterare, har Malmö stad i sina riktlinjer, i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer, bestämt en lägsta frekvens på fyra gånger per år. I materialet för 2014 har alla barn utom fyra träffat sin socialsekreterare i enlighet med detta, och i flera fall har frekvensen varit högre (som mest upp till en gång i veckan). I diagrammet här bredvid framgår att 7 av de 27 barnen i sammanbrottsstatistiken har träffat socialsekreteraren runt en gång i månaden eller oftare. Detta är en något lägre frekvens än 2013 men visar på en fortsatt hög ambitionsnivå. Det finns samma mönster avseende möten mellan familjehemmet och socialtjänsten. Har familjehemmen fått utbildning? Andelen hem som utbildats i Malmö stads regi har ökat markant sedan den nationella familjehemsutbildningen började användas och kravet på utbildning manifesterades i Malmö stads riktlinjer för barn- och ungdomsvården. Detta speglas dock inte i uppföljningen av de hem där det skett sammanbrott, vilket visas i diagrammet nedan. 13 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
Detta kan tyda på att hemmen med utbildning mer sällan drabbas av sammanbrott. I statistiken kring sammanbrotten finns dock en osäkerhet kring familjehemmens utbildning vilket härrör från att detta inte dokumenterats, samtidigt som personalomsättningen varit hög. En annan orsak kan vara att familjehemmen som användes 2014 ofta varit barnets tidigare jourhem vilket föranlett att utbildning ej ansetts behövlig. Det förekommer i materialet även konsulentstödda hem som får utbildning och handledning av konsulentföretaget, samt familjehem med lång erfarenhet och som inte anses behöva utbildning. En del familjehem har inte hunnit gå utbildning innan sammanbrottet. När det gäller konkreta hinder för att familjehemmen ska kunna gå utbildning så beskrivs främst språk och geografiskt avstånd. Den nationella familjehemsutbildningen är ännu inte översatt till de vanligast förekommande släktinghemmens språk - arabiska och somaliska - och alla kommuner kan inte erbjuda utbildning vilket hade underlättat för de hem som har ett geografiskt avstånd till Malmö. Alla familjehem som anlitas av Malmö får råd och stöd från sin familjehemssekreterare och djupare handledning kan erbjudas vid behov. Stödet från familjehemssekreteraren innehåller en kunskapsöverföring omkring de specifika områden som är behövliga för familjehemmet utifrån det enskilda barnets behov. Avseende familjehemsutbildning redovisas detta djupare i rapporten Nyplacerade i familjehem 2014. Vem tog initiativ till att avbryta placeringen? I figuren nedan framgår socialtjänstens uppfattning om vem eller vilka som har avbrutit placeringen. Siffror som återfinns i överlappande ellipser indikerar att det är två eller flera som gemensamt ansetts avbryta placeringen. I 2014 års uppföljning framkommer att socialtjänsten varit delaktig i att ta initiativet i över hälften av sammanbrotten (15 av de 27 sammanbrotten) och motsvarande siffror för familjehemmen (14 av de 27 sammanbrotten). I endast 4 av sammanbrotten har den unge själv, eller den unge i kombination med föräldrarna, tagit initiativet. 14 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
Familjehemmets relation till den unge De för barnen främmande (inklusive konsulentstödda) hemmen står regelmässigt för de flesta av sammanbrotten. Tre av fyra sammanbrott 2014 har skett i för barnet främmande familjehem (inbegripet konsulentstödda hem), vilket är i paritet med tidigare år. I jämförelse kan sägas att de främmande familjehemmen står för runt hälften av det totala antalet familjehemsplaceringar. Både svensk och internationell forskning kring sammanbrott visar en mindre risk för sammanbrott när barnet familjehemsplacerats i släkten (Vinnerljung 2002). Sammanbrotten sker dock i ökande grad bland släktingplaceringarna då släktplaceringar idag är annorlunda än de som finns i tidigare forskning; trots släktskapet kan hemmet vara främmande för barnet, vilket närmare beskrivs i den kommande analysen. 15 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
Familjehemmets erfarenhet Kombinationen främmande familjehem och ingen tidigare erfarenhet innebär enligt forskningen en högre risk för oplanerade avbrott, i synnerhet vid tonårsplaceringar (Vinnerljung 2002). I Malmös statistik över de senaste åren framkommer i linje med detta, att över hälften av sammanbrotten skett i familjehem med högst tre års erfarenhet (undantaget 2011). Dock ökar andelen sammanbrott i mer erfarna familjehem; 2014 handlar det om nära hälften av sammanbrotten (12 av 27). Flera av hemmen med längre erfarenhet är konsulentstödda, och det är inte otänkbart att situationen med flera aktörer kring barnen kan bidra till problem i vissa fall. Samtidigt placeras barn med större tillsynsbehov i konsulentstödda hem. Familjehemmets erfarenhet kan också mätas i antalet tidigare placeringar. Diagrammet nedan visar att en majoritet av sammanbrottshemmen 2014, liksom 2013, haft erfarenhet i form av tidigare placeringar. En del av hemmen med längre erfarenhet är barnens tidigare jourhem som sedan övergått till en traditionell långvarig placering av barnet. Detta sker allt mer i brist på familjehem. 16 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
I uppföljningarna av sammanbrotten undersöks även i vilken mån det finns andra placerade barn i de aktuella familjehemmen. Flera parallella placeringar kan rimligtvis betyda påfrestningar för familjehemmet, och kan i sin tur leda till sammanbrott i större utsträckning än i familjehem med endast en placering. Diagrammet nedan visar att runt hälften av sammanbrotten 2014 har skett i hem där fler barn varit placerade, vilket är i paritet med 2013 års undersökning. I vissa fall är de övriga placeringarna jourplaceringar vilket leder till en instabilitet i den långsiktiga vården. Anledningen till placering Omsorgssvikt respektive förälders missbruk har traditionellt varit en primär anledning till placering i en stor andel av familjehemsplaceringarna såväl när det gäller nyplaceringar som de placeringar som brutit samman. I denna undersökning börjar de ensamkommande barnens ökning inom familjehemsvården att få genomslag och 9 av de 27 barnen där det blivit sammanbrott i placeringen är ensamkommande. Misshandel och omsorgssvikt står tillsammans för 10 av barnens grund för placering och övriga orsaker är främst att hänföra till brister i ursprungsmiljön. Endast en placering handlar om barnets eget beteende. Det fanns inga nämnvärda skillnader könsmässigt vad gäller anledningen till placering i de som bröt samman 2014. 17 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
I sammanhanget ska särskilt uppmärksammas att det skett ett avsevärt större antal familjehemsplaceringar av ensamkommande flyktingbarn under 2013 (43 stycken) än under 2012 (26 stycken), och därefter en ytterligare ökning 2014 vilket är angeläget att uppmärksamma i perspektiv av de tidigare två årens låga sammanbrottsstatistik avseende denna grupp barn. I nyplaceringsrapporterna har det från 2012 följts om barnet vid behov erbjudits sorgebearbetning. I siffrorna för 2014 är det bara i ett av sammanbrotten som avliden förälder uppgetts som orsak till placeringen. Men de ensamkommande barnen har ofta varit med om förluster av andra familjemedlemmar än föräldrar vilket kräver bearbetning. Målen i skolan Det är väl belagt att skolgångens betydelse för en mängd livsvillkor på både kort och lång sikt knappast kan överskattas. I såväl sammanbrottsuppföljningen som statistiken över nyplaceringar följs sedan i år, huruvida de familjehemsplacerade barnen nått målen i skolan för det senaste skolåret. I följande diagram framgår resultatet avseende de barn vars placeringar brutit samman under 2014 och det kan konstateras att en stor del av barnen inte har uppnått målen i skolan. I synnerhet gäller detta för pojkarna, där mer än två tredjedelar inte nått målen i skolan. 18 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
I sammanhanget ska nämnas att det är en stor andel av alla barn som placeras i familjehem som initialt har låg måluppfyllelse i skolan, men att det sker en förbättring under placeringen, vilket framgår av den parallella rapporten om nyplaceringar 2014. Denna förbättring återfinns inte hos de barn som drabbas av sammanbrott. Vart tog barnet vägen efter sammanbrottet? Det vanligaste är att barnen placeras i annat familjehem efter sammanbrottet, vilket skett i 16 av fallen och som framgår av diagrammet nedan. Det finns ingen skillnad mellan flickor och pojkar i detta avseende. När det gäller de barn som placerades på institution var HVB-placeringar vanligare bland pojkarna än bland flickorna. De två senaste åren har det varit företrädesvis flickor som placerats på SiS-institution och pojkar som placerats på HVB. För 2014 är det mer jämt fördelat. När sammanbrotten leder till en intensivare vårdform kan det indikera att familjehemsplacering varit en otillräcklig vårdform. Anledningarna till sammanbrotten är en kombination av att familjehemmet inte hade tillräckliga resurser och att relationen mellan familjehem och barn inte fungerat. Detta innebär att 19 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
matchningen mellan barnet och familjehemmet och/eller utredningen av barnets vårdbehov, inte varit tillfredsställande. Då det är svårt att rekrytera familjehem får det konsekvenser för möjligheten till en optimal matchning och behovet av stöd i starten av placeringen för att anpassningen i familjen ska fungera blir därför större. Uppfattade anledningar till sammanbrotten Under både 2013 och 2014 är det familjehemmets bristande resurser som anges av socialtjänsten som en av de viktiga anledningarna till sammanbrottet. Den andra orsaken som anges för 2014 är relationsproblem mellan familjehem och barn. Detta framgår i diagrammet nedan. Familjehemmets resurser är påverkbara med handledning eller parallella stödinsatser som bör utredas från början. Placeringar av ensamkommande i släktinghem har fört med sig komplikationer i de fall familjehemmen själva bär på svårigheter och inte har hunnit etablera sig i Sverige vilket leder till att de bl.a. inte kan följa barnets skolgång i den utsträckning som behövs. I diagrammet framkommer att det verkar vara vanligare bland pojkarna än bland flickorna att sammanbrottet följer av familjehemmets otillräcklighet eller av relationsproblem mellan familjehem och barn. Socialtjänstens ställningstagande är den tredje vanligaste angivna anledningen till sammanbrottet. Socialtjänsten har enskilt tagit initiativ till att bryta placeringen i åtta fall, och i samråd vid fler tillfällen. Detta ska inte förväxlas med att orsaken till ställningstagandet kan vara de tidigare nämnda. Att socialtjänsten avbryter placeringen kan tolkas på olika sätt; dels som ett ökat ansvar för att barnet inte blir kvar i situationer som är negativt för barnet, dels utifrån det frekventa bytet av handläggare som kan ha olika synsätt på vården. Viktigt är att alla förändringar för barnet ska vara begripliga och förutsägbara, varför det som sker akut riskerar skapa negativa upplevelser hos barnet. Det är anmärkningsvärt att socialtjänsten avbryter placeringar 20 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
på grund av att det familjehem de själv har utrett senare bedöms ha otillräckliga resurser. Att barnets problematik inte framkommit under utredningen och att det finns en stor brist på familjehem, kan vara orsaker till att matchningen inte blivit fullständig. 21 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
3. Resultat utifrån utvecklingsområden för 2014 Det är viktigt att barn som drabbas av sammanbrott fortsätter att synliggöras när det gäller att identifiera orsakerna bakom sammanbrotten och att utveckla metoder för ökat stöd till barn och familjehem så att sammanbrott kan undvikas. När barn utsätts för separationer och misslyckande inverkar det negativt på deras tilltro till sig själv och vuxenvärlden. Ett sammanbrott leder ofta till fler och det blir svårare att ge barnet den vård det behöver. Att låta barnens röst bli hörd bidrar till kunskap och leder till en upplevelse av delaktighet hos barnet som kan motverka sammanbrott. Utifrån resultatet av uppföljningen för 2013 föreslogs följande utvecklingsområde: Sprida de framgångsrika metoder och rutiner för arbetet med familjehemsvård för ensamkommande som upparbetats av sociala resursförvaltningen Under 2013 arbetade sociala resursförvaltningen fram metoder och rutiner efter att året innan haft nästan 100 % sammanbrott bland de som placerades under verksamhetens första tid. De förändrade både verksamhet, utredningsmetoder, ansvarsfördelning och introduktionen för barnet i familjehemmet. Detta blev framgångsrikt och ledde till att sammanbrotten året efter uppgick till endast ett. Sociala resursförvaltningen har gett sin personal särskilda utbildningar för att öka kunskapen omkring de ensamkommande barnen. De genomförde kompetensutveckling i form av fortbildning genom Teamet för krigs och tortyrskadade på barn och ungdomspsykiatriska avdelningen på barnkliniken i Malmö och fick därigenom verktyg och kunskap om hur man bäst förhåller sig till barn med posttraumatiskt stress syndrom, PTSD. Detta har kunnat spridas och föreläsningar har anordnats från stadskontoret som riktats till alla stadsområdena. Samma gäller föreläsningar kring migration och sexualitet. Till viss del har även familjehemmen fått kompetenshöjning inom dessa områden genom föreläsningar men främst genom familjehemssekreterarnas överföring av kunskap vid handledning till familjehemmen. De metoder som framtagits och Malmö stads strukturella uppföljningar har även väckt intresse både i Sverige och internationellt vilket lett till att stadskontoret tillsammans med företrädare för sociala resursförvaltningen under året har spridit detta genom att medverka vid konferenser anordnade av socialstyrelsen, SKL och europeiska nätverk Det är dock inte enkelt att sprida sociala resursförvaltningens arbete inom Malmö till övriga stadsområden då familjehemsplaceringarna har olika grund. Sociala resursförvaltningens arbete med ensamkommande gäller de barn som inte har någon anknytning och därmed placeras i ett för barnet främmande familjehem som rekryteras av verksamheten. Dessa familjer kan ha samma språk och kulturbakgrund som barnet men är väl förankrade i det svenska samhället. Stadsområdena handlägger de barn som kommer genom migrationsverket till en familj på grund av anknytning. Dessa familjer har ibland varit kort tid i Sverige och har svårigheter med det svenska språket och egna upplevelser, vilket kräver andra arbetssätt av socialtjänsten. Med anledning av detta behövs det upparbetas särskilda rutiner för dessa barns placeringar. Rutiner och metoder i samverkan med andra aktörer som skola och hälsovård blir viktiga. Skolfam uppmärksammar dessa barn speciellt och har funnit metoder för skolgången som är framgångsrika. Dock gäller detta enbart för de yngre barnen och barn placerade i Malmö. 22 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
Att finna rutiner och metoder för arbetet med familjehemsvård för ensamkommande flyktingbarn kommer att behöva vara i fokus under längre tid och i samverkan med andra aktörer för att nå resultat på sikt. Fortsätta genomföra brukarundersökning avseende ensamkommande barns upplevelse av familjehemsvården och utöka undersökningen till alla stadområdena. Det genomfördes en brukarundersökning i enkätform med de ensamkommande barnen inom sociala resursförvaltningen. Denna undersöknings resultat redovisades i förra årets rapport. Det framkom ett intresse att genomföra detta med alla ensamkommande barn som placerades i familjehem 2014 för att få ett jämförelsematerial och kunskap genom barnens upplevelse av vården. Även detta område har varit svårt att genomföra. Stadsområdenas arbetsbelastning har inneburit att de behövt prioritera kärnverksamheterna. Underlaget som har kunnat insamlas handlar om barnets upplevelse av de första månaderna i familjehemmet. Med anledning av att den mäter barnens åsikter initialt i placeringen återfinns en redovisning i rapporten Nyplacerade i familjehem 2014 Resultaten visar på att barnen till största delen är nöjda både med sina hem och socialtjänstens insatser. Dock framkommer bilden av att barnen i släktinghem uttrycker färre åsikter och använder möjligheten till fritext i mycket lägre grad än de barn som placerats i främmande familjehem. De är även mindre varierade i sina åsikter. Det planeras flertalet aktiviteter för att ge möjlighet för de ensamkommande barnen att göra sin röst hörd bl.a. genom Rädda barnen. 23 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
4. Analys och avslutande reflektioner Sedan mätningarna om sammanbrott i Malmös familjehem startat har fluktuationerna varit små utom år 2012 som blev ett undantag i en mängd avseenden; det gäller såväl en kraftigt ökad volym av sammanbrott som sammansättningen av gruppen barn vars placeringar brutit samman. För 2013 beslutades därför flera utvecklingsområden för att stävja sammanbrotten. En av anledningarna till det ökade antalet sammanbrott var att den nystartade verksamheten för ensamkommande barn vid sociala resursförvaltningen ännu inte hade hittat sina former för arbetet. Sociala resursförvaltningen arbetade under 2013 med att bygga upp rutiner för handläggandet av ensamkommande barn i familjehem och gjorde förändringar både i metod och organisation. Sänkningen av sammanbrotten 2013 kan till stor del härledas till detta arbete. Effekten av arbetet blev tydligt positiv i förhållande till sammanbrotten och visar på att metodutveckling ger en stabilitet för barnen i familjehemmen då nätverket runt barnet arbetar gemensamt med samma inriktning. Då arbetet med de ensamkommande barnen samlades på en enhet har flera områden synliggjorts utifrån barnens behov som medfört förändringar av arbetet och blivit kunskapsbärande. Dessa erfarenheter har dock inte kunnat spridas i tillräcklig grad då det finns flera skillnader. Stadsområdena handlägger de barn som kommer genom migrationsverket till en familj på grund av anknytning. Dessa familjer har ibland varit kort tid i Sverige och har svårigheter med det svenska språket och egna upplevelser, vilket kräver andra arbetssätt av socialtjänsten. Med anledning av detta behövs det upparbetas särskilda rutiner för dessa barns placeringar. Efter en markant sänkning av såväl avbrott som sammanbrott under 2013 har dessa nu återgått till de trender som funnits sedan tidigare. Den ökning av sammanbrotten som finns ska sättas i relation till att antalet nyplaceringar har ökat med 40 % de senaste två åren vilket innebär en relativ minskning. Antalet barn i familjehem totalt under 2014 är 368 varav 120 är nyplaceringar. Samma år avslutades totalt 122 placeringar. Placeringar av ensamkommande barn står för den största ökningen av nyplaceringar i familjehem, se rapporten Nyplaceringar i familjehem 2014 vilket inte motsvaras av deras andel i sammanbrotten där den är en tredjedel, dock har denna grupp ökat succesivt de senaste åren även i sammanbrotten. Fortfarande är det barn som placeras utifrån andra kriterier som drabbas av sammanbrott. Dessa kriterier är främst traditionellt sociala som omsorgssvikt och misshandel. Orsakerna till sammanbrotten 2014 bedöms vara flera: främst är det familjehemmets bristande resurser respektive barnets utagerande beteende som oftast anges av socialtjänsten som anledning till sammanbrottet. De barn vars placeringar brutit samman under 2014 är oftast placerade under åren 2012 och 2013. Under samma tid ökade antalet placeringar markant och handläggarnas utrymme för varje barn blev därför begränsad. Stadsområdena har trots detta upprätthållit en hög mötesfrekvens med de barn som riskerat sammanbrott, helt i enlighet med Malmö stads riktlinjer för barn och ungdom. Stadsområdenas verksamheter har dock ännu inte stabiliserats efter omorganisationen och har fortfarande en hög personalomsättning vilket inneburit att familjehemmen och barnen ofta fått byta handläggare. Detta inverkar negativt på stabiliteten för barnet och under 2014 har flera av barnen i sammanbrottsstatistiken fått byta handläggare upp till fem 24 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014
gånger. Detta motverkar principen att barnet ska få förtroende för sin socialsekreterare och inverkar menligt på starten av placeringarna då stabiliteten ska byggas upp. Stabilitet i starten av en placering skapar trygghet och får effekt på barn och familjehems anpassning till varandra samt på sammarbetet i det viktiga nätverket socialtjänst, skola och vårdnadshavare. Problematiken kring socialsekreterarnas arbetssituation inom den sociala barn- och ungdomsvården är en väl känd faktor som uppmärksammats på nationell nivå. I materialet återfinns att en stor andel av sammanbrotten initieras av socialtjänsten tätt följd av familjehemmet (i 24 av 27 fall). Då orsakerna bakom sammanbrottet främst är barnets utagerande och familjehemmets bristande resurser samt att de oftast sker under de två första åren, blir det ännu tydligare att det krävs stabilitet och insatser i starten av placeringen. Viktigt är att familjehemmet får utbildning och stöd i sitt uppdrag i synnerhet vid sin första placering. De hem som fått utbildning återfinns inte bland sammanbrotten i större omfattning. Enbart sex familjehem får utbildning bland de familjehem där det blivit ett sammanbrott vilket stödjer att de hem som fått utbildning har en bättre prognos för att klara en placerings skiftande påfrestningar. De hem som har tagit emot ensamkommande barn är ofta utbildade eller släktingar till barnet vilket enligt forskning ger en större stabilitet även om hemmen på grund av språksvårigheter har svårt att tillgodogöra sig utbildning. Det behövs även andra parallella insatser vid placeringar i familjehem med språksvårigheter, som stöd för barnets skolgång. Ett problem i förhållande till placeringar under senare år har varit att rekrytera familjehem. Detta får till följd att matchning mellan barn och familj blir svår då det finns för få alternativa hem. Särskilt gäller det hem för barn i övre skolålder och tonår. De familjehem som anmäler sitt intresse önskar i första hand yngre barn, gärna spädbarn, vilket innebär att det finns ett överskott av dessa hem. Då det främst är barn i skolåldern och tonåren som placeras innebär detta en stor strukturell brist som förvärrats de senare åren. Följden av brist på nya hem till de lite äldre barnen har under 2014 inneburit att ett ökat antal barn stadigvarande placerats i det hem de initialt blivit jourplacerade i, vilket återspeglas i sammanbrotten. Även detta är en följd av bristen på familjehem då jourhemmet utreds som en permanent lösning i de fall ett alternativt hem ej går att rekrytera i rimlig tid. I vissa situationer kan detta vara en god lösning, särskilt när barnet knutit an i familjen. Det är dock en riskfaktor eftersom familjen inte är inställda på långvariga placeringar och inte anpassat för att följa ett barns uppväxt. Ibland fortsätter hemmet att ta emot jourplaceringar vilket undergräver stabiliteten i en långsiktig placering. Skolgången för barnen har undersökts kontinuerligt vid varje uppföljning eftersom denna variabel är en av de starkaste skyddsfaktorerna för att förebygga missbruk, kriminalitet och självmord senare i livet. Liksom i undersökningen för 2013 är barnens resultat i skolan mycket låg. Majoriteten av pojkarna har inte uppnått målen i skolan. För flickornas del är resultatet bättre, drygt hälften av flickorna har uppnått målen. Då de flesta av barnen går i grundskolans högstadium kan som jämförelse nämnas att måluppfyllelsen för Malmös skolor under samma tidsperiod är, 51 % i årskurs 7, 54 % i årskurs 8 och 65 % i årskurs 9. (Källa: grundskoleförvaltningen, Malmö stad). Utifrån detta har familjehemsplacerade barn en lägre måluppfyllelse vilket stämmer med tidigare forskning (Vinnerljung) och de barn som återfinns i sammanbrottsstatistiken har en ännu lägre måluppfyllelse. Vid jämförelse med socialstyrelsens statistik från öppna jämförelser totalt i riket, framkommer att även barn som inte haft ett 25 Stadskontoret, välfärdsavdelningen Sammanbrott i familjehem 2014