Periodare hos socialtjänsten? En undersökning om unga vuxnas behov av försörjningsstöd

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/institutionen för sociala och psykologiska studier Jessica Hummel Sophia Jansson Periodare hos socialtjänsten? En undersökning om unga vuxnas behov av försörjningsstöd At social services in periods? A study about young adults need of income support Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet Termin: HT 2014 Handledare: Getahun Yacob Abraham Examinerande lärare: Lars-Gunnar Engström Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Periodare hos socialtjänsten Jessica Hummel och Sophia Jansson Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur socialsekreterare i en mellanstor och en liten kommun i Mellansverige uppfattar unga vuxnas behov av försörjningsstöd under mer än ett år och vilka orsakerna kan vara. För att besvara våra forskningsfrågor har en kvalitativ forskningsmetod valts och fyra socialsekreterare har intervjuats. Resultatet har analyserats utifrån social exklusion, stigma samt på strukturell och individuell nivå och kopplats till tidigare forskning. Studiens resultat visar att även om unga vuxna är ett undantag för långvarighet för försörjningsstöd så finns det unga vuxna som saknar annan försörjning under lång tid. Resultatet visar också att unga vuxna ofta är återkommande hos socialtjänsten, och att de sammantaget är långvariga. Orsakerna till behovet har visat sig vara lika i den mellanstora och mindre kommunen även om det framkommer skillnader som uppfattas kunna påverka klienterna. Resultatet visar att avsaknad av betyg, psykisk ohälsa, trygghet och socialtjänstens organisering är orsaker till långvarigt behov av försörjningsstöd. Undersökningen visar även att de unga vuxna som är i behov av långvarigt försörjningsstöd ofta saknar ett tryggt socialt nätverk och socialsekreterarna uppfattar att de ofta blir en trygghet, en stabil kontakt i de unga vuxnas liv som kan vara jobbigt för de unga vuxna att lämna. Nyckelord: Försörjningsstöd, Unga vuxna, Socialtjänsten.

At social services in periods Jessica Hummel och Sophia Jansson Abstract The purpose of this study is to find out how social workers in one medium and one small municipality in central Sweden perceive the need of financial support for young adults for more than one year and what the causes might be. To answer our research questions a qualitative research method was used and four social workers were interviewed. The result has been analyzed based of social exclusion, stigma, as well as on structural and individual level and linked to previous research. Our results show that although young adults are an exception for long duration for financial support, there are those who lack other means of support for a long time. The results also show that young adults often are recurring in the social services, and they are long-lasting. The reasons for the need have been shown to be similar in the medium and the smaller municipality, even if it appears differences seen to affect the clients. The result shows that the absence of school results, mental illness, security and organization of social services are causes of long- term need for income support. The study shows that the long-standing young adults often lack a secure social network and social workers perceive that they are often a security, a stable contact in the young adults' lives that may be difficult for these young adults to leave. Keywords: Livelihood assistance, young adults, social services.

Förord Denna uppsats har under höstterminen 2014 tillkommit som en del i slutet av vår socionomutbildning vid Karlstads Universitet. Vi vill rikta ett stort tack till de socialsekreterare som ställt upp och medverkat vid intervjuer och delat med sig av sina kunskaper och resonemang, speciellt då vi vet hur hög arbetsbelastning de har och därmed begränsat utrymme tidsmässigt. Denna uppsats hade inte kunnat genomföras utan socialsekreterarnas medverkan. Vi vill också särskilt tacka vår handledare Getahun Yacob Abraham som hjälp oss framåt i processen. Uppsatsen är utarbetad gemensamt och vi delat ansvar för alla delar. Karlstad den 6:e december 2015 Jessica Hummel och Sophia Jansson

Innehållsförteckning Inledning... 1 Arbetslöshet... 1 Försörjningsstöd... 1 Försörjningsstödets ursprung... 2 Förförståelse... 2 Problemformulering... 3 Syfte och frågeställning... 4 Syfte... 4 Frågeställning... 4 Centrala begrepp... 5 Socialsekreterare och socialarbetare... 5 Enheter för ekonomiskt bistånd... 5 Unga vuxna... 5 Långvarigt bistånd, över ett år... 5 Klient... 5 Tidigare forskning... 6 Unga vuxna med försörjningsstöd... 6 Förutsättningar under uppväxten... 7 Ohälsa... 7 Socialtjänsten och handläggning... 8 Teoretisk referensram... 9 Social exklusion... 9 Stigma... 10 Tre teoretiska nivåer... 11 Strukturell nivå... 11 Individuell nivå... 11 Metod och material... 12 Metodval... 12 Urval... 12 Tillvägagångssätt... 13 Reliabilitet och validitet... 14 Etiska överväganden... 15 Resultat och analys... 16 Presentation av respondenterna och kommunerna... 16 Respondenterna... 16 De utvalda kommunerna... 16 Behov av försörjningsstöd i mer än ett år?... 17 Orsaker... 19 Organisering... 19

Handläggning... 20 Trygghet... 21 Skola... 22 Arbetsmarknad... 23 Hälsa... 24 Diskussion... 26 Metoddiskussion... 27 Resultatdiskussion... 28 Förslag på fortsatt forskning... 29 Källförteckning... 30 Bilagor... 33 Bilaga 1... 33 Samtyckesblankett... 33 Bilaga 2... 34 Intervjuguide... 34

Inledning Arbetslöshet Att arbetslösheten blir ett allt större problem i Sverige är svårt att missa och bidragstagare får oftast inte ett positivt bemötande av allmänheten. Media målar upp en bild av arbetslösa unga vuxna som ansvarslösa, socialt inkompetenta och lågutbildade (Underlid 2005). Hur påverkar denna bild unga vuxna med behov av försörjningsstöd och hur ser socialsekreterare på problemet? Rapporter visar att antalet okvalificerade arbeten, utan krav på utbildning, har minskat då konkurrensen om tjänsterna blivit allt hårdare (SOU 2007:2). Människor väljer i större utsträckning att vidareutbilda sig, samtidigt som antalet unga vuxna som inte har fullständiga gymnasiebetyg ökar. Studier visar att hela 25 procent inte fullföljer gymnasiestudierna (SCB 2007:1). Långtidsarbetslöshet har en negativ inverkan hos framförallt unga vuxna i sin identitetsutveckling (Angelin 2009). Den negativa bild som målas upp om den unges förmåga att klara sig på egen hand leder till passivitet som i sin tur leder till att individens möjlighet att själv förändra sin situation inte är uppenbar för individen (a.a.). 12 procent i åldern 20-29 ligger under gränsen för fattigdom i Sverige (Biterman & Franzén 2009). Studier och forskning visar alltså att antalet unga vuxna med behov av försörjningsstöd ökar och socialarbetare inom många områden kommer i kontakt med målgruppen och har nytta av kännedom om problematiken som socialsekreterare på socialtjänstens enheter för ekonomiskt bistånd ser. Försörjningsstöd Socialarbetares arbete styrs av socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Socialtjänstlagens portalparagraf, 1 kapitlet 1, beskrivs som ledstjärnan inom socialt arbete. I portalparagrafen står det att socialtjänsten ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och deltagande i samhällslivet. Vidare beskrivs att varje kommun ansvarar för socialtjänsten i sitt område och har det yttersta ansvaret för att kommuninvånarna får det stöd och den hjälp de behöver (a.a). Socialtjänsten är enligt socialtjänstlagen en social verksamhet i kommunal regi. Kommunen ansvarar för att alla invånare inom kommunen får den hjälp de behöver när någon annan inte kan ge den (Nationalencyklopedin 2014a). Vid ekonomisk utsatthet kan socialtjänsten ge stöd i form av försörjningsstöd. Försörjningsstöd är ett kommunalt bidrag till den enskildes försörjning enligt socialtjänstlagen som utbetalas av kommunen (Socialstyrelsen 2014a). Socialbidrag och ekonomiskt bistånd är två begrepp som används synonymt med försörjningsstöd. Vi har valt att använda oss av benämningen försörjningsstöd i uppsatsen eftersom att det är den beteckning som används i lagtext. Ibland beskrivs försörjningsstödet som bistånd eller bidrag i uppsatsen. Vid benämningen bidragstagare syftar vi till människor som försörjs genom försörjningsstöd. Försörjningsstödet består av riksnormen och skäliga kostnader. Regeringen bestämmer riksnormens belopp inför varje år, vilka gäller som miniminivå för de behov som den ska 1

täcka (Socialstyrelsen 2014b). Riksnormen avser kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritid och lek, hygien, barn- och ungdomsförsäkring, förbrukningsvaror, dagstidning, telefon och TV-avgift. Riksnormen tar hänsyn till hur många personer som bor i hushållet, ålder på barn och ungdomar, om barn och ungdomar äter lunch hemma eller på förskola/skola samt om vuxna är ensamstående eller sambo (a.a.). Försörjningsstödet ska tillgodose att individen uppnår en skälig levnadsnivå. Skälig levnadsnivå är ett vedertaget begrepp inom socialt arbete, vilket i folkmun ofta benämns som existensminimum. Begreppet skälig levnadsnivå definieras dock varken i lagtext eller dess förord. Skälig levnadsnivå är den levnadsstandard som lagen garanterar, en minsta nivå av standard (Bergstrand 2009). Prövningen av försörjningsstöd ska vara individuellt och ta hänsyn till omständigheterna för den specifika individen (Socialstyrelsen 2014c). Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt, vilket kan innebära försörjningsstöd (4 kap 1 Socialtjänstlagen SFS 2011:453). Förutom att försörjningsstöd påverkar individen genom ekonomiska begränsningar ser vi en problematik i allmänhetens nedvärderande bild av bidragstagare och avsaknad av förståelse för den egentliga problematiken. Media sprider problemet med hög arbetsbelastning och hög personalomsättning hos socialsekreterare, bidrar det till att unga vuxnas behov av försörjningsstöd blir långvarigt eller ser socialsekreterarna att problematiken grundar sig i något annat? Försörjningsstödets ursprung Försörjningsstöd är det sista skyddsnätet i försörjningssystemen och betraktas idag av många som en rättighet. Fattigdomsfrågan var inte ny när centralförbundet för socialt arbete bildades 1903 (Halleröd 2003). I samband med att socialhjälpslagen kom år 1957 bytte fattigdomshjälpen namn till socialhjälp. 25 år senare, 1982, ersattes socialhjälpslagen med socialtjänstlagen och socialhjälpen bytte då namn till socialbidrag. Utöver förändringen av namnet så har socialtjänsten genomgått stora förändringar det senaste seklet. Fram till 1945 omyndighetsförklarades automatiskt de människor som var fattighjälpstagare, de fick inte gifta sig eller delta i allmänna val. Idag är det ofattbart att försörjningsstöd skulle medföra att bidragstagarna skulle fråntas sådana grundläggande och demokratiska rättigheter (a.a.). Både kraven för att vara berättigad försörjningsstöd och bidragsnormen har stramats åt, normen har blivit mer homogen vid införandet av riksnormen. Något som dagens socialtjänst däremot har gemensamt med fattighjälpen är att garantera försörjning åt dem som inte kan försörja sig på egen hand. Att bidragstagare är en stigmatiserad grupp är ytterligare något dagens försörjningsstöd har gemensamt med fattighjälpen. Ett vanligt sätt för allmänheten att se på bidragstagare är att de är lata och saknar ambitioner (Halleröd 2003). Har socialsekreterare samma syn på bidragstagare eller ser de andra orsaker till behovet? Förförståelse Vi som skriver denna uppsats har, utifrån egna erfarenheter från verksamhetsförlagda studier samt arbete med försörjningsstöd, en uppfattning om att unga vuxna som en gång vaggats in i 2

socialtjänsten ofta blir långvariga. Med att ha vaggats in menar vi att ha haft en långvarig kontakt med socialtjänsten, kanske redan från småbarnstiden. Vi har tankar om att unga vuxna som blir långvariga hos socialtjänsten också har funnit en trygghet där, kanske på grund utav den långvariga kontakten, men kanske också på grund av avsaknad av annat tryggt och bestående nätverk. Problemformulering Intresset för att undersöka socialsekreterares syn på unga vuxnas behov av långvarigt försörjningsstöd och vilka orsakerna kan vara har väckts utifrån vår förförståelse samt i samband med höstens val. Inför valet var just bidrag en het diskussion. Media beskrev partiernas olika syn på bidrag där en del partier menade att det är arbete och inte bidrag som utvecklar och bygger landet. Som vi inledningsvis beskrivit så målar media upp en bild av att unga vuxna i behov av försörjningsstöd är lata och inte vill ha ett arbete. Utifrån vår erfarenhet av arbete inom socialtjänsten har vi en annan bild av målgruppen. Halleröd (2003) beskriver risken av stigmatisering på grund av dessa fördomar mot målgruppen. Hur påverkas unga vuxna och de socialsekreterare som arbetar med målgruppen av denna bild? Valet av att intervjua socialsekreterare är att vi ser de som den yrkesgruppen som möter de unga vuxna med behov av försörjningsstöd i ett första skede och att de därmed har stor möjlighet att påverka. Socialsekreterarnas syn på behovet och orsakerna kan ge viktig kunskap till andra socialarbetare som möter unga vuxna. Vår avsikt med uppsatsen har varit att sprida socialsekreterarnas bild orsaker som kan ligga till grund för behov av försörjningsstöd för att öka förståelsen för denna målgrupp, både hos allmänheten och socialarbetare inom andra områden. 3

Syfte och frågeställning Syfte Syftet med denna uppsats är att, utifrån socialsekreterares erfarenheter och uppfattning, öka förståelsen för unga vuxnas behov av långvarigt försörjningsstöd och vilka orsakerna kan vara. Frågeställning Hur ser unga vuxnas behov av långvarigt försörjningsstöd ut? Vilka orsaker bidrar till ett långvarigt behov av försörjningsstöd hos unga vuxna enligt socialsekreterare? 4

Centrala begrepp Socialsekreterare och socialarbetare Socialarbetare är en benämning på en person som arbetar med socialt arbete, exempelvis inom kommunal socialtjänst. (Nationalencyklopedin 2014b). Vi kommer i texten till stor del att använda oss av benämningen socialsekreterare som är en yrkesgrupp av socialarbetare. Med socialsekreterare avser vi då de socialsekreterare som arbetar på enheter för ekonomiskt bistånd. När vi i uppsatsen använder benämningen handläggare syftar vi på de socialsekreterare som handlägger försörjningsstöd. Enheter för ekonomiskt bistånd De intervjuade socialsekreterarnas arbetsplatser kommer i texten att benämnas som enheter för ekonomiskt bistånd. Vi syftar då på de enheter som arbetar med myndighetsutövning, det vill säga har befogenhet att fatta beslut om och handlägga försörjningsstöd. Unga vuxna Vår definition av unga vuxna i uppsatsen är personer mellan 18-25 år. Vi har valt denna avgränsning utifrån att Socialstyrelsen och kommunerna där undersökningen genomförs har denna definition på unga vuxna (Socialstyrelsen 2014d). Långvarigt bistånd, över ett år Socialstyrelsen definierar långvarigt bistånd när en klient har varit aktuell för försörjningsstöd i minst 10-12 månader (Socialstyrelsen 2014e). Vi har valt att definiera långvarigt som över ett år utifrån socialstyrelsens definition. Klient I uppsatsen använder vi ibland begreppet klient. Klient definieras en person med en relation som en kund, någon som är hjälpberoende (Nationalencyklopedin 2014c). Andra benämningar som ofta har samma innebörd som klient är brukare och kund (a.a.). Med klient syftar vi på en person som är aktuell hos socialtjänsten. 5

Tidigare forskning Unga vuxna med försörjningsstöd Fattigdomshjälpen förr utgjordes främst av äldre som inte längre kunde försörja sig själva. Två stora grupper bland bidragstagarna idag är invandrare och ensamstående föräldrar, men den mest representerade gruppen är yngre människor (Halleröd 2003). Unga vuxna utgör 30 procent av det totala antalet bidragstagare i arbetsför ålder (socialstyrelsen 2008). Angelin (2009) bekräftar att unga vuxna utgör en stor del av nutidens bidragstagare och menar att unga i utanförskap är ett uttryck som blivit allt vanligare i dagens samhälle. Med unga i utanförskap menas ungdomar och unga vuxna som under längre perioder står utanför arbetsmarknaden, som inte studerar eller har någon annan form av sysselsättning. Ibland benämns denna grupp av unga vuxna som hemmasittare. Utöver att utanförskapet drabbar de berörda individerna utgör det även en påtaglig ökning av kostnader för samhället. Begreppet hemmasittare syftar till en grupp som är långt ifrån arbetsmarknaden och därför ofta blir bidragsberoende under en lång tid. Erfarenheter från tidigare lågkonjunkturer har visat att unga vuxna ofta fastnar i bidragsförsörjning även när arbetsmarknaden förbättras (a.a.). Kraven på unga vuxna med behov av försörjningsstöd ökade under 1990-talet. Det ställdes krav på aktivering för att stärka de unga vuxnas positioner på arbetsmarknaden och detta är en prioriterad grupp än idag (Stranz 2007). 1990-talets ökning av arbetslösa bidrog till en normalisering av att stå utanför arbetsmarknaden (Halleröd 2003). Arbetslösa utan någon annan form av ersättning tvingas av naturliga skäl att söka försörjningsstöd vilket betyder att 1990-talets ökning av arbetslöshet också bidrog till en ökning av bidragstagare. Under denna tid genomfördes samtidigt nedskärningar inom transfereringssystemen och försörjningsstöd fick då till stor del kompensera för nedskärningarna (Salonen 2000). I dagens samhälle finns den ökade normaliseringen av försörjningsstöd kvar samtidigt som stigmatiseringen av bidragstagare ökar (Halleröd 2003). Ungdomstiden har de senaste åren kraftigt förlängts, etablering på arbetsmarknaden och att bilda familj har förskjutits allt högre upp i åldrarna (Angelin 2009). Många unga vuxna har kortvariga och instabila anställningar vilket i sin tur leder till att instabiliteten i unga vuxnas etablering på vuxenarenor, så som eget boende och lönearbete, ökar. Att återvända till, eller bo kvar i, föräldrahemmet blir allt vanligare. Studietiden innan arbetsmarknadsetablering har förlängts vilket leder till att de formella kraven som ställs på unga vuxna har ökat. De ungdomar som inte erhåller grundskole- eller gymnasiebetyg riskerar, mot bakgrund av de höjda formella kraven, i allt större utsträckning att hamna i ett utanförskap. En av de största skillnader mellan arbetslöshet generellt, i alla åldrar, och arbetslöshet hos gruppen unga vuxna är att arbetslösheten bland unga vuxna leder till konsekvenser av att inte ta sig in på arbetsmarknaden. Generell arbetslöshet leder till negativa ekonomiska och sociala effekter utifrån att förlora ett arbete. Dessa negativa effekter påverkar även de arbetslösa unga vuxna, men skillnaden är att de ofta inte har haft ett arbete och är därmed inte är arbetslösa för att de har förlorat ett arbete (a.a.). 6

Förutsättningar under uppväxten Barn kan inte påverka sina förutsättningar, så som gener eller dysfunktionella föräldrar, innan födseln. Vilket är en av de stora anledningarna till varför samhället har ansvar för att barn får en bra start i livet och att deras rättigheter upprätthålls (Sjögren & Svaleryd 2011). Hälsa, familjebakgrund, utbildning och risken för att vara socialt utsatt har visat sig ha ett tydligt samband. Föräldrar med ett långvarigt behov av försörjningsstöd har ofta låg utbildning, och deras barn har de lägsta meritpoängen i skolan och uppvisar ofta sämre psykisk hälsa under barndomen, vilket i sin tur kan öka risken för social utsatthet även som ung vuxen. Barn med bidragstagande föräldrar föds, precis som alla andra barn, med färdigheter och förmågor som behöver stimuleras för att de ska utvecklas. Denna stimulans saknas ofta i familjer där föräldrarna har lägre utbildning, vilket märks på barnen tydligt redan i förskolan. Barnen har redan då hamnat efter i kunskapsutvecklingen och får svårt att tillgodogöra sig förskolans pedagogik. Det finns såklart andra orsaker som påverkar barns kunskapsutveckling som inte beror på föräldrarna, så som exempelvis medfödda funktionshinder (a.a.). Generellt leder inte en ökad arbetslöshet till att människor blir långvarigt bidragstagare men under 1990-talet ledde ökningen till normalisering av försörjning genom bidrag. En stor del av barnen som föddes under denna tid växte upp med bidragstagande föräldrar (Halleröd 2003). Dessa barn skulle ta första steget in i vuxenlivet samtidigt som Sverige år 2009 återigen var inne i en lågkonjunktur (Angelin 2009). Att som ung vuxen ha ett långvarigt behov av försörjningsstöd är sällan eller aldrig en tillfällighet. Lägre klasstillhörighet kopplat till social- och ekonomisk situation samt utomeuropiskt ursprung är två orsaker som är återkommande liksom problematisk skolgång och skilda föräldrar i jämförelse med andra unga vuxna. De unga vuxna med långvarigt behov av försörjningsstöd påvisar generellt en sämre psykisk hälsa (Hammer 2001). Hälsoproblem ökar risken att bli arbetslös men också att bli kvar i arbetslöshet och bidragstagande (Angelin 2009). Ohälsa Risken att drabbas av ohälsa, både psykisk och fysisk, ökar av att under en längre tid stå utanför arbetsmarknaden. Den ökade risken beror på flera faktorer så som ekonomiska påfrestningar, stress och skam. De ekonomiska påfrestningarna kan även begränsa möjligheterna att åtgärda ohälsan då det uppstår svårigheter att betala för sjukvård. Det går även att se på detta problem omvänt, att ohälsa leder till svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden och försörja sig genom annan inkomst än försörjningsstöd (Angelin 2009). Antalet sjuk- och aktivitetsersättningar bland unga vuxna har ökat kraftigt sedan slutet av 1990-talet. Risken att drabbas av en långvarig sjukdom är betydligt större bland unga vuxna som är arbetslösa. Framförallt har den psykiska ohälsan i form av depressioner och stress kraftig ökat bland unga vuxna (Angelin 2009). Missbruksproblematik är också en vanlig orsak till bidragstagande. Även här går det att se sambandet ur två aspekter, utöver att missbruk kan vara en orsak till behov av försörjningsstöd kan försörjningsstöd också möjliggöra och öka missbruket (Stranz 2007). Missbruk är, hos bidragstagare, mest utpräglat bland ensamstående män. Narkotikarelaterad missbruksproblematik som orsak till behov av försörjningsstöd är dock vanligast bland unga vuxna. Det finns ett starkt samband mellan 7

missbruk och psykisk ohälsa. Ungefär lika många klienter har missbruksproblematik som psykisk ohälsa. Bland personer som blir långvarigt bidragstagande är psykisk ohälsa vanligast (a.a.). Socialtjänsten och handläggning Att handlägga och arbeta med försörjningsstöd är en av de vanligaste arbetsuppgifterna idag inom socialt arbete (Åberg 2011). Stranz (2007) beskriver hur socialtjänstens organisation kan ha stor betydelse för bidragstagares behov av försörjningsstöd. Utifrån Halleröds (2003) resonemang om att skillnader mellan handläggare kan ha stor inverkan så beskriver Stranz hur organisationens uppbyggnad också kan påverka individers möjlighet till egen försörjning. På senare tid har socialtjänsten gått mer mot specialisering och det är främst på mindre orter som socialtjänsten fortfarande jobbar integrerat (Stranz 2007). Det förekommer en lägre grad av professionalism bland socialsekreterare som handlägger försörjningsstöd. Både grund- och vidareutbildningen är lägre samt en kortare yrkeserfarenhet jämfört med socialsekreterare som handlägger andra ärendetyper. Socialsekreterarna som handlägger bistånd har stort handlingsutrymme samtidigt som de styrs av lagstiftning och kommunens riktlinjer. Klienterna påverkas därmed både av socialsekreterarnas handlingsutrymme och individuella egenskaper. Klienterna har möjlighet att överklaga beslut utifrån att det till stor del är lagstyrt. Trots att arbetet styrs av socialtjänstlagen problematiseras det faktum att det förekommer stora skillnader i landet då varje kommun utformar sin socialtjänst, vilket även kan leda till skillnader inom kommunen om det finns flera socialkontor i en kommun. Att detta kan leda till skillnader menar författaren beror på det stora tolkningsutrymme som finns i socialtjänstlagen då den är förhållandevis otydlig. Riksnormen bidrar dock till ökad likhet i ekonomiska bedömningar (a.a.). 8

Teoretisk referensram Den teoretiska ansats vi utgår ifrån i uppsatsen är begreppen social exklusion och stigma. Utöver dessa begrepp kommer vi att studera våra resultat på strukturell och individuell nivå. Social exklusion Social exklusion, även kallat utanförskap, är ofta kopplat till arbetslöshet eller ekonomisk utsatthet (Kronauer 1998). Begreppet social exklusion växte fram i Frankrike under 1960- talet. Begreppet avsåg att synliggöra utanförskapet bland exempelvis människor med missbruksproblematik och psykisk ohälsa. Social exklusion har utvecklats sedan 1980-talet mot ett policybegrepp inom EU:s förhållningssätt och för förståelse av brister i välfärden bland dem som inte är etablerade på arbetsmarknaden (Walther & McNeish 2003). Begreppet social exklusion beskrivs ofta som ett ganska nytt fenomen (Angelin 2009). Samhällsmönster kopplade till fattigdom och ojämlikheter kräver en annan förståelse utifrån att nya klyftor skapas (a.a.). Det finns olika typer och tolkningar av social exklusion och vi har utgått ifrån Kronauers beskrivning av begreppet. Att vi har valt Kronauers beskrivning grundar sig i att den inkluderar både relationella och materiella aspekter samt integration, segregation och stigmatisering. Kronauer (1998) beskriver sex dimensioner av social exkludering. Exklusion från arbetsmarknaden kan uppstå genom svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden eller genom att bli arbetslösa från att tidigare ha jobbat. Etablering eller återvändande till arbetsmarknaden beskrivs vara blockerad. Denna form av exklusion kan leda till hopplöshet och att individen känner ett utanförskap. Ekonomisk exklusion avser att individen saknar egen inkomst för att försörja sig själv och sin familj. Istället uppstår ett beroende av bistånd i form av försörjningsstöd och det finns en nära koppling med fattigdom. Instutionell exklusion innebär att relationen till skolor är problematisk och ofta förknippas med misslyckande. Även relationer till myndigheter så som socialtjänsten utmärks av en negativ syn. Instutionell exklusion kan också innebära att individen blir hänvisad till institutioner så som socialtjänsten då den inte kan få hjälp från exempelvis en bank, vilket kan leda till beroende och stigmatisering (a.a.). Exklusion genom social isolering avser försämrat socialt nätverk och kontaktnätet består till stor del av människor som befinner sig i liknande situationer. Det sociala kontaktnätet kan även minskas genom att vänner och familj väljer att ta avstånd. En ekonomisk utsatthet kan leda till minskat socialt umgänge då ekonomin inte tillåter deltagande i sociala aktiviteter och ett utanförskap kan uppstå. Kulturell exklusion innebär oförmåga att leva enligt samhällets normer och värderingar, vilket leder till stigmatisering från omgivningen. Rumslig exklusion avser att människor segregeras till bostadsområden tillsammans med människor med liknande förhållanden och bakgrunder (Kronauer 1998). Den ökade arbetslösheten är ett samhällsproblem som leder till att många människor inte kan leva enligt den samhälleliga standarden för varken materiellt eller socialt välbefinnande. Det 9

finns alltid ett samband mellan arbetslöshet och social exklusion även om arbetslösheten i sig inte behöver vara startpunkten för social exklusion. Arbetslöshet leder inte automatiskt till att en individ blir socialt exkluderad, det krävs också att man har marginella ekonomiska resurser och är socialt isolerad. Det viktigaste för att undvika social exkludering är det sociala nätverket. Individens sociala bakgrund kan vara antingen en skyddande faktor eller en riskfaktor. För att minska risken för social exklusion är det viktigt att få rätt professionell hjälp i tidigt skede (Kieselbach et. al. 2006). Stigma Vi ser en nära koppling mellan social exklusion och stigma då de olika dimensionerna av social exklusion ofta skapas av eller leder till stigmatisering. Vi har valt att använda oss av Goffmans teori om stigma. Stigmatisering är en negativ kategorisering och kan ofta leda till diskriminering (Goffman 2006). Stigmatisering innebär ett nedvärderande utpekande och brukar ofta beskrivas som en slags brännmärkning. Samhället delar upp människor i kategorier utifrån människors sociala miljö och vilka egenskaper de anses ha. Det kan exempelvis vara ett fysiskt funktionshinder men också en personlig egenskap så som psykisk ohälsa, missbruk eller arbetslöshet. Ett stigma handlar om en egenskap som avviker från samhällets normer och förväntningar och personen anses därmed som avvikande. Goffman (2006) beskriver stigmat, eller den avvikande egenskapen, som en fläck på personen. Stigma skapas i samspel mellan människor då individen bryter mot förväntningar. Stigma handlar alltså om vad som ses som normalt och vad som ses som avvikande, det är det avvikande som då blir ett stigma. Stigmatiserade grupper är ofta marginaliserade i samhället och många försöker dölja sina avvikelser på olika sätt. De individer som anser sig vara normala i samhället söker ofta förklaringar till avvikelserna hos stigmatiserade grupper (a.a.). Rent definitionsmässigt tror vi förstås att den person som är behäftad med ett stigma inte är fullt mänsklig. Utifrån denna förutsättning vidtar vi diskriminerande åtgärder av de mest skilda slag, varigenom vi på ett effektivt sätt, men ofta oavsiktligt, i hög rad reducerar vederbörandes livsmöjligheter (Goffman 2006, s. 14) Goffman (2006) beskriver tre former av stigmatisering: Kroppsliga stigman - exempelvis funktionshinder som är synliga Gruppstigma - exempelvis etnicitet, religion och kön Karaktärstigma exempelvis missbruk, arbetslöshet eller homosexualitet Vi har valt att använda en av dessa former vid vår analysering; karaktärsstigma. Valet grundar sig i att vi ser denna form av stigmatisering som mest relevanta utifrån vårt forskningsområde. Karaktärsstigma är stigmatisering av en individs egenskap men kan även kopplas till grupper med denna typ av avvikelse (Goffman 2006). Stigma kan vara osynligt eller synligt (Goffman 2006). Den form av stigmatisering, karaktärsstigma, vi utgår från är ofta osynliga stigman. Exempelvis så syns det inte på 10

utseende att en individ har ekonomiska bekymmer så som fysiska funktionshinder gör. Stigmatisering sker strukturellt på en samhällelig nivå genom gemensamma nedvärderingar riktade mot kategoriserade människor. Strukturell stigmatisering kan leda till att stigmatiseringen sker på individuell nivå genom att personer som utsätts för diskriminering tvingas att förhålla sig till omgivningens tankar och fördomar om dem. Nivåerna kan i slutändan leda till självstigma vilket innebär att omvärldens nedvärderingar och negativa syn blir en del av den egna självbilden. Individen lever då upp till andras fördomar (a.a.). Det är av intresse när i livet som individen får vetskap om att han eller hon har ett stigma (Goffman 2006). Vid denna tidpunkt kommer personen att möta nya sociala relationer och inse att det finns människor med liknande eller samma stigma. Det skapas då en känsla av grupptillhörighet och det kan bidra till att individen lär sig att hantera sitt stigma. När människor i stigmatiserade grupper möter normala människor uppstår ofta en osäkerhet, ofta intar individen en försvarsposition för att inte bli sårad (a.a.). Tre teoretiska nivåer Orsaker till förändring av omfattningen av bidragstagandet kan teoretiskt hänföras till tre nivåer (Halleröd 2003). Strukturell nivå, välfärdsstat och individuella faktorer. Välfärdsstatsnivå behandlar individernas beroende av andra transfereringar, exempelvis bostadsbidrag och underhållsstöd (a.a.). I vår uppsats har vi valt att inte analysera vårt resultat utifrån denna nivå. Följande två nivåer kommer att användas i analyseringen: Strukturell nivå På strukturell nivå studeras förekomsten av arbetslöshet och demografisk sammansättning så som ålder, kön, hushållssammansättning och nationell bakgrund. Ur strukturell nivå ses snarare grupper och organisationen än individer och handläggaren (Halleröd 2003). Individuell nivå På individuell nivå undersöks resurser i form av hälsa och utbildning (Halleröd 2003). På individuell nivå diskuteras också arbetslöshet då det är den vanligaste direkta kopplingen till bidragstagande även om det ofta finns ett samband med andra orsaker, exempelvis psykisk ohälsa (Stranz 2007). Just psykisk ohälsa är en vanlig orsak till behov av försörjningsstöd under en längre tid. Andra orsaker på individuell nivå kan vara familjeförhållande, funktionsnedsättningar och missbruksproblematik (a.a.). Att vi i analysen kommer använda oss av strukturell och individuell nivå grundar sig i att vi inte har undersökt hur andra former av bidrag påverkar de unga vuxna, exempelvis bostadsbidrag eller aktivitetsstöd. Vi har i uppsatsen inriktat oss på orsaker på individnivå och organisatorisk uppbyggnad Gemensamt för dessa två nivåer är att de i förhållande till försörjningsstöd kan ses som externa, det vill säga förhållanden som kan skapa behov av försörjningsstöd. Utöver de externa förhållandena kan även interna regler och den praxis som gäller för socialtjänsten samt individuella olikheter på handläggarnivå påverka utbredningen av bidragstagandet (Halleröd 2003). 11

Metod och material Genomskinlighet har inverkan på studiens trovärdighet (Ahrne och Svensson 2010). Med syfte att öka studiens trovärdighet beskriver vi uppsatsens utförande detaljerat i detta metodkapitel, för att på så sätt öka genomförandets genomskinlighet. Metodval För att undersöka våra forskningsfrågor har vi utfört en kvalitativ studie genom fyra individuella intervjuer med socialsekreterare. Respondenterna arbetar med försörjningsstöd inom två olika kommuner i Mellansverige, varav en kommun är relativt liten och en är mellanstor. Valet av en kvalitativ studie grundade sig i att vi ville öka förståelsen genom att hitta liknande resonemang hos socialsekreterarna vilket vi inte på samma sätt kunde genom en kvantitativ studie, då vi istället hade gjort en mätning (Alvesson & Sköldberg 2008). En kvalitativ studie syftar till just ökad förståelse genom att hitta mönster i resonemangen som framkommit (Trost 2010). Intervjuerna har transkriberats och vi har därefter analyserat materialet med hjälp av en innehållsanalys. En innehållsanalys är en empirisk metod som används för att dra slutsatser om innehåll (Silverman 2011). Meningsbärande enheter, meningar som innehåller relevant information, i texten plockas ut. De meningsbärande enheterna sammansätts i syfte att korta ner texten och olika teman formas som kopplas till syftet och frågeställning (a.a.). Urval Den forskningsfråga som valts är helt avgörande för vilken grupp människor som är intressanta att intervjua (Eriksson-Zetterberg & Ahrne 2014). Det finns inga tydliga regler kring urval vid en kvalitativ studie, ändå ska det inte uteslutas att det kan uppstå urvalsproblem vid kvalitativa intervjuer. Av den anledningen är det viktigt att tänka igenom hur respondenter väljs ut. För att få en trovärdighet måste det, vid rapportering av resultat, gå att redogöra för hur författaren kom i kontakt med respondenterna och försöka visa att resultaten inte bara beror på att vissa personer råkat intervjuats och inte andra (a.a.). För oss föll intresset på att intervjua socialsekreterare på socialtjänsten som har kontakt med unga vuxna. Då socialtjänsten är en stor myndighet med olika enheter och därmed olika kontakter med de unga vuxna fick vi avgränsa oss. Då vår studie handlar om unga vuxna som är i behov av försörjningsstöd avgränsade vi oss genom att välja att intervjua socialsekreterare som arbetar på enheter för ekonomiskt bistånd. Det är till dessa socialsekreterare som de unga vuxna får vända sig och ansöka om försörjningsstöd. Vi kom i kontakt med våra respondenter med hjälp av kontaktnät som skapats under vår utbildning och yrkeserfarenhet. Respondenterna valdes ut utifrån erfarenheten att arbeta med unga vuxna med behov av försörjningsstöd. Vi valde att intervjua både män och kvinnor i olika åldrar. Enligt Meeuwisse et. al. (2008) gjorde vi ett strategiskt urval som innebär att urvalet sker mer eller mindre planerat och reflekterat. 12

Tillvägagångssätt Kvalitativa intervjuer kan ske på olika sätt. Det varierar i hur många fasta frågeformuleringar som finns med och i hur stor utsträckning som följdfrågor kompletteras (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2014). En fördel med kvalitativa intervjuer är att frågorna kan anpassas utifrån situationen och även i vilken ordning som frågorna ska ställas till respondenten. Att få svar på andra frågor blir då möjlig och en bredare bild kan skapas (a.a.). Vi valde att använda oss av en intervjuguide (se bilaga 2) med ett antal fasta frågor som grund. Utifrån vilka svar vi fick från respondenterna anpassades följdfrågor. Det gjorde vi för att undvika att lägga någon värdering i frågorna och för att inte låta vår förkunskap kring ämnet genomlysa. Vi genomförde en pilotstudie i form av en intervju men en socialsekreterare. Materialet från pilotstudien används inte i denna uppsats. Pilotstudien genomfördes för att få en möjlighet att testa intervjuguiden och för att se vad som kunde förbättras, om det föll sig naturligt att ställa följdfrågor eller om någon fråga behövdes läggas till. Efter att ha gjort pilotstudien valde vi att omformulera ett fåtal av frågorna och dela upp frågorna i olika kategorier. Intervjuguiden utformades så att vi inledde intervjuerna med bakgrundsfrågor om respondenten. Därefter ställdes frågor kring socialtjänstens organisering, handläggning och om vilket behov samt vilka orsaker respondenten kunde se. För att prova intervjuguiden genomfördes en pilotstudie i form av en intervju med en handläggare på socialtjänsten som arbetar med unga vuxna och försörjningsstöd. En strategi är att inleda intervjun mjukt för att få upp en kontakt, för att sedan kunna ställa svårare och känsliga frågor (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2014). De första minuterna är avgörande för hur hela intervjun kommer att bli (Kvale & Brinkman 2009). Vi började, utifrån författarnas resonemang, våra intervjuer med att presentera vårt syfte med uppsatsen och, som tidigare beskrivits, att ställa bakgrundsfrågor. Vi frågade också om respondenten hade blivit intervjuad tidigare för att ge utrymme för respondenten att ställa frågor, om något upplevdes oklart. Samtliga intervjuer utfördes på respondenternas arbetsplatser utifrån deras önskemål. Att intervjuerna utfördes på deras arbetsplatser underlättade tidsmässigt, men bidrog även till att de kände sig trygga då de var i en välbekant miljö. Samtliga intervjuer spelades in med hjälp av våra mobiltelefoner, med samtycke från respondenterna. Vi valde att spela in intervjuerna för att kunna ha fullt fokus på respondenten samt för att kunna utföra en innehållsanalys. Intervjuerna har genomförts av oss tillsammans med delat ansvar att ställa frågor utifrån vår intervjuguide samt följdfrågor. En stor fördel med att utföra en kvalitativ studie är att antal intervjuer som skall genomföras inte behöver fastställas i förväg (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2014). Det kan vara en bra strategi att varva mellan intervju och analys för att se om det behöver göras fler, utifrån vilka svar som framkommer. När studenten eller forskaren upplever att svaren som ges återkommer eller känns igen i ett flertal intervjuer talas det om en så kallad mättnad (a.a.). Efter våra fyra intervjuer upplevde vi mättnad. Vi kunde se att respondenterna hade liknande resonemang kring orsaker om varför unga vuxna blir bidragstagare i ett år eller mer, och om det är vanligt med ett långvarigt behov. Av den anledningen uppfattade vi att de fyra intervjuer vi hade genomfört gav oss tillräckligt med material för att kunna besvara våra forskningsfrågor. Då intervjuer är tidskrävande måste antalet även begränsas av den anledningen (Trost 2010). Om 13

för många intervjuer görs kan materialet bli svårhanterligt vilket kan leda till att det blir svårt att hitta samband i de olika intervjuerna. Ett fåtal intervjuer som är väl utförda är mer värda, än flertalet mindre väl utförda (a.a.). Eftersom fältarbetet är begränsat i tid är det viktigt att så fort som möjligt transkribera och göra en första analys av sitt material för att rikta in sig på det som varit särskilt intressant (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2014). Då vi utifrån vår studie planerat att göra en innehållsanalys transkriberade vi våra intervjuer samma dag som intervjuerna genomförts. När samtliga intervjuer genomförts och transkriberats läste vi igenom alla texter upprepade gånger för att skapa känsla för helheten i varje text. Därefter plockades meningar och stycken ut som gav svar på våra frågeställningar, vilket kallas meningsbärande enheter som tidigare beskrivits. Omgivande text behöver också tas med så att sammanhanget kvarstår (Silverman 2011). Syftet med meningsbärande enheter är att korta ned texten men ändå behålla hela innehållet. För att behålla sammanhanget valde vi att spara frågorna vi ställde till de svar vi plockade ut. De kondenserade meningarna ska kodas och skapa kategorier som återspeglar budskapet i intervjuerna (a.a.). Vi valde att skapa teman utifrån de meningar och stycken som vi plockade ut. I vårt material kunde vi hitta sex stycken olika teman som kunde kopplas till vårt syfte. De teman som vi använt är handläggning, organisering, trygghet, skola, arbetsmarknad och hälsa. Reliabilitet och validitet En studie ska ha hög reliabilitet, vilket betyder tillförlitlighet hos en undersökning och att resultatet ska vara detsamma om samma studie skulle utföras igen av någon annan. En studie ska även ha en hög validitet, vilket innebär att studien undersöker de som är avsett att undersökas. Av reliabilitet följer inte automatiskt att det finns validitet. Däremot kan inte en studie eller mätning ha högre validitet än reliabilitet (Trost 2010). Reliabilitet handlar om huruvida respondenterna kommer att förändra svaren under en intervju samt om de kommer ge olika svar till olika intervjuare (Kvale & Brinkman 2013). Jämfört med kvantitativa studier är inte reliabilitet lika relevant i en kvalitativ studie eftersom kvalitativa studier har som avsikt att mäta det kontextuella och specifika. Meningen med en kvalitativ studie är inte att kunna generalisera resultatet (Svenning 2003). I studien är fokus på respondenternas subjektiva upplevelser, vilket vi anser är svårt att mäta då varje respondent är unik. Med anledning av det tror vi att det kan påverka om någon annan skulle få fram samma resultat vid ett annat tillfälle. Vi tänker oss att orsaker till försörjningsstöd kan se olika ut i olika kommuner beroende var i landet de ligger. Vi menar att det inte har varit vår avsikt att göra en generaliserbar studie, men ser vi till de valda kommuner vi utfört studierna i tror vi att liknande svar hade framkommit om andra socialsekreterare inom kommunerna intervjuats. Validitet handlar om hur studien stämmer överens med verkligheten (Svenning 2003). När kvalitativa intervjuer görs bör intervjuguide och intervjusituation noggrant genomtänkas för att säkra validiteten. Hur intervjuguiden är konstruerad kan vara problematiskt om frågorna inte är tillräckligt slipade, då det kan ge otydliga svar från respondenterna (a.a.). När vi hade gjort vår pilotstudie reflekterade vi över det och, som vi nämnt tidigare, omformulerade en del 14

av frågorna. Vi upptäckte att en del svar vi fick kunde ha utvecklats och hade det i bejakande vid resterande intervjuer. Vi var därefter noga med att återspegla och bekräfta respondenten för att ge utrymme för djupare svar. Ett annat problem kan vara att intervjuaren låter egna värderingar göra inflytande på respondenten. Respondenten kan påverkas av att svara på ett sätt som de tror att intervjuaren vill att de ska svara, eller att svar ges utifrån vilka värderingar som är accepterade i samhället (Svenning 2003). Vi uppfattade inte att det skedde under våra intervjuer, utan vi upplevde att respondenterna svarade ärligt och utifrån deras erfarenheter. Vi valde även att inte ställa för många följdfrågor, för att inte vara ledande gentemot respondenterna. Resultatet grundar sig på socialsekreterares uppfattningar om och syn på orsaker till långvarigt bidragstagande. Halleröd (2003) beskriver hur allmänheten har en negativ syn och ser på bidragstagare som lata och saknar ambitioner. Syftet med uppsatsen har varit att få fram socialsekreterarnas syn på problematiken, möjliga orsaker och behoven, vilket vi menar att vi har fått. Vi anser därför att vi har studerat det som avsågs att studera och att studien därmed har en god validitet. Etiska överväganden Eventuella skador för respondenterna bör uppvägas av de eventuella fördelarna med studien (Kvale & Brinkman 2009). Vi har i våra etiska reflektioner utgått från Vetenskapsrådets etiska principer (2014). Vetenskapsrådet beskriver fyra huvudkrav för att skydda individer som medverkar i forskningsstudier. De fyra kraven är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet syftar till att informera respondenterna om forskningens syfte och vilken roll respondenten har i undersökningen. Samtyckeskravet syftar till att respondenten har rätt att bestämma om, hur länge och på vilka villkor intervjun sker samt har rätt att när som helst avbryta sitt medverkande. (Vetenskapsrådet 2014). Inför vår studie informerade vi först respondenterna om studiens syfte i samband med att de tillfrågades om medverkan i studien. Vid intervjutillfället upprepades informationen och respondenterna skrev under samtyckesblankett (se bilaga 1). Konfidentialitetskravet innebär att de uppgifter som samlats in under studien ska förvaras och presenteras med största möjliga konfidentialitet (Vetenskapsrådet 2014). Vi har i vår uppsats valt att inte nämna i vilka kommuner undersökningen genomförts. Under hela processen med uppsatsen har vi haft ett resonemang kring hur vi på bästa sätt beaktar konfidentialitetskravet. Vi har valt att inte nämna respondenterna vid namn för att inte kunna koppla benämningarna till varken kommun eller kön. Ljudupptagning har skett under intervjuerna och ljudfilerna har efter transkribering raderats. Vid transkriberingen har avidentifiering skett och inga namn på varken personer eller arbetsplatser/kommuner har tagits med i transkriberingen. Nyttjandekravet innebär att det material som samlats in under studien enbart får användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet 2014). Respondenterna har informerats om vad materialet ska användas till samt att de kan ta del av det sammanställda resultatet senare. 15

Resultat och analys I vårt material kunde vi utläsa sex olika teman, som vi beskrivit i metodavsnittet. I resultatoch analysdelen nedan presenterar och analyserar vi resultatet under rubriker utifrån våra frågeställningar och våra teman. Resultaten analyseras utifrån den tidigare forskning och de teorier vi beskrivit tidigare i uppsatsen. Presentation av respondenterna och kommunerna Respondenterna De intervjuade socialsekreterarna är både män och kvinnor mellan 25 och 40 år. Tre av dem är examinerade socionomer och en av dem socialpedagog. Samtliga är yrkesverksamma inom socialtjänstens enheter för ekonomiskt bistånd i två olika kommuner. Respondenterna har mellan två till fem års erfarenhet av att handlägga försörjningsstöd och av att arbeta med unga vuxna. Vi kommer i uppsatsen att kalla respondenterna för R1, R2, R3 och R4 vid citering. Som vi tidigare beskrivit skiljer sig storleken på kommunerna där respondenterna arbetar. Båda kommunerna ligger i Mellansverige varav en är liten och en är mellanstor. De utvalda kommunerna Som tidigare beskrivits är socialtjänsten idag specialiserad på de flesta ställen i landet, vilket betyder att en klient som är aktuell inom socialtjänsten utifrån fler grunder än ekonomi kan ha flera olika socialsekreterare som då är specialister på olika områden De kommunerna där studien utförts ligger båda i Mellansverige men är av olika storlek, en mellanstor och en liten. Socialtjänstens organisering kan ha inverkan på klienterna (Stranz 2007). En kommun har nyligen omorganiserat sin socialtjänst för att få ett helhetsperspektiv och har klienten i fokus, det vill säga ett mer integrerat arbetssätt. Den andra kommunen har ett specialiserat arbetssätt. Den kommunen med ett integrerat arbetssätt hade tidigare delat upp socialtjänsten i flera olika enheter där en enhet arbetade med de som nyligen aktualiserats för försörjningsstöd, där en ekonomisk grundutredning skrevs om individen. Kort därefter slussades klienten vidare till en annan enhet som jobbade med det fortlöpande försörjningsstödet, alltså de individer som under en längre period var i behov av försörjningsstöd. En tredje enhet jobbade med klienters ansökan om bostad och kontaktperson. Utöver dessa enheter kunde klienten ha kontakt med ytterligare socialsekreterare ifall det fanns missbruksproblematik eller annan ohälsa. Efter omorganisationen är det då den socialsekreterare klienten möter vid första besöket som arbetar med både att utreda den ekonomiska situationen, de kommande ansökningarna om bistånd samt eventuella bostadsproblem eller annan problematik som socialtjänsten arbetar med. Den andra kommunen vi valde har ett specialiserat arbetssätt där klienter som är i behov av försörjningsstöd får vända sig till enheten för ekonomiskt bistånd. Har samma klient exempelvis också en missbruksproblematik får individen vända sig till vuxenenheten som 16

arbetar med missbruk. Klienten har med andra ord olika socialsekreterare att vända sig till utifrån sitt behov. I båda kommunerna används samma riktlinjer vid handläggning av ärenden. Varje månad görs en individuell bedömning om behovet av försörjningsstöd kvarstår. Klienten lämnar in ansökan där de får specificera vilken månad det avser och om de ansöker om något utöver själva riksnormen, exempelvis hushållsel eller hyra. Beslut fattas därefter utifrån kommunens riktlinjer, riksnormen och socialtjänstlagen. För att rätten till bistånd ska föreligga krävs det att klienten gör vad han eller hon kan för att uppnå egenförsörjning. Krav som kan ställas är att klienten ska följa planeringen med arbetsförmedlingen eller kommunens arbetsmarknadsenhet. Är personen i fråga sjukskriven krävs ett läkarintyg som styrker att individen inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Om ett normunderskott föreligger, alltså att klientens med egna inkomster inte uppnår skälig levnadsnivå, och klienten har gjort vad den kan för att nå egen försörjning så beviljas klienten försörjningsstöd. Arbetet styrs till stor del av socialtjänstlagen och riksnormen, men även riktlinjerna fungerar som regler kommunen har gällande kostnader för exempelvis tandvård, spädbarnsutrustning, flyttkostnader och hyreskostnader. Riktlinjerna anpassas efter hur det ser ut i samhället i den specifika kommunen, exempelvis boendekostnader. Behov av försörjningsstöd i mer än ett år? För att besvara vår första frågeställning, om hur behovet av försörjningsstöd under mer än ett år hos unga vuxna ser ut, svarade respondenterna att unga vuxna är undantaget för långvarighet. De menade att unga vuxna har lättare för förändring och sällan har hunnit bilda en familj att ta hänsyn till. Det är på så sätt enklare för unga vuxna att exempelvis ta beslut om att påbörja en studie eller flytta dit det finns arbeten. Respondenterna uppfattade snarare att det var vanligt att de unga vuxna är återkommande än blir långvariga, men att den gruppen som blir långvariga också finns. Mer om vad respondenterna uppfattade som orsaker till långvarighet presenteras senare. De unga vuxna som respondenterna menade är återkommande, är aktuella hos socialtjänsten under lång tid sammantaget men klarar sig på annat sätt under kortare perioder. Inom de kommuner intervjuerna skett säger riktlinjerna att det är skäligt att bo hemma hos sina föräldrar upp till dess att den unge vuxne fyller 25 år. På strukturell nivå regleras då vilka som anses kunna bo kvar hemma och därmed inte ha behov utav bistånd till hyreskostnad. I praktiken betyder detta att bistånd till hyreskostnad inte beviljas till unga vuxna om de bor hemma men vill flytta till egen lägenhet. De som däremot har flyttat innan de blir aktuella för försörjningsstöd, beviljas bistånd avseende hyreskostnad eftersom det anses som en skälig kostnad. Utav de unga vuxna som bor hemma hos föräldrar men som vill flytta hemifrån krävs särskilda skäl för att hyreskostnad beviljas. Särskilda skäl innebär oftast någon form av social problematik i hemmet som medför att den unge vuxnes utveckling hindras av att han eller hon bor kvar hemma. Respondenterna menar att de unga vuxna som har eget boende, och som därmed har högre utgifter, ofta är de som har behov av försörjningsstöd under en sammanhängande lång tid. Trots att de ingår i ett program via arbetsförmedlingen och erhåller 17