Cybersvenska i skolan

Malmö högskola Lärarutbildningen Kultur, Språk, Medier Examensarbete 15 högskolepoäng Cybersvenska i skolan - en risk, ett komplement eller bara 7kt ql Cyberswedish in school - a risk, a complement or just gr8 fun Gene Borgshammar Lärarexamen, 210 hp Svenska i ett mångkulturellt samhälle Höstterminen 2007 Examinator: Jan Nilsson Handledare: Kent Adelman

2

Sammandrag Syftet med detta arbete är att undersöka lärares och elevers attityder till cybersvenskans förekomst och funktion i skolmiljö - det vill säga hur lärare och elever ser på användandet av cybersvenska i det skrivande som försiggår i skolan samt i vilka skolsammanhang de anser att cybersvenskan har en funktion. Begreppet cybersvenska innefattar det kommunikationsspråk som ofta används i samband med chattande via Internet och SMSkommunikation via mobiltelefon. Underlaget är insamlat genom intervjuer med tre lärare med olika ämneskompetens samt fyra elever, två i år 6 och två i år 9, på en och samma skola. Intervjuerna kompletterades med observationer för att ge kontext till intervjuerna men också för att se vilka spår av IT-teknik som var synliga i skolmiljön. Resultaten visar att både lärare och elevers syn på cybersvenska i skolan är varierande beroende på den individuella erfarenhet, kunskap och relation respondenten har till cybersvenskan. Resultaten visar också varietet gällande respondenternas syn på cybersvenskans funktion i skolsammanhang. Nyckelord: cybersvenska, chattspråk, SMS-språk, attityd, språknormer

Innehållsförteckning Sammandrag...3 1Inledning..6 1.1 Syfte och frågeställningar. 7 1.2 Bakgrund och teoretiska begrepp..7 1.2.1 Skriftspråkets utveckling i korthet 7 1.2.2 Språknormer, privat- och offentligtspråk...9 1.2.3 Vad är cybersvenska...10 1.2.4 Cybersvenskans grogrund...10 1.3 Cybersvenska i skolmiljö. 12 1.3.1 Global syn på cybersvenska i skolmiljö..15 1.3.2 Vad säger läro- och kursplan?...15 2 Metod.18 2.1 Kvalitativ och kvantitativ metod...18 2.2 Datainsamlingsmetoder...19 2.3 Urval...20 2.4 Dokumentationsprocess...20 2.5 Generaliserbarhet...21 2.6 Forskningsetik..21 2.7 Forskningseffekt..22 3 Resultat..22 3.1 Information om skolan...22 4

3.2 Lärarintervjuer......23 3.2.1 Lärare A..23 3.2.2 Lärare B..25 3.2.3 Lärare C..27 3.3 Elevintervjuer...28 3.3.1 Två elever i år 6.. 29 3.3.2 Två elever i år 9..30 3.4 Observation och elevtexter...32 4 Analys.....33 4.1 Definition av cybersvenska. 33 4.2 Spår av cybersvenska i skolmiljö.... 34 4.3 Cybersvenskans funktion i skolsammanhang...35 5 Diskussion..... 37 6 Avslutning.40 Litteraturförteckning. 42 Bilagor..45 Bilaga 1.45 Bilaga 2.46 Bilaga 3.47 Bilaga 4.48 Bilaga 5.49 Bilaga 6.50 5

1 Inledning På mycket kort tid har datortekniken fått en stark dominerande ställning inom praktiskt taget alla samhällets verksamhetsfält. Den digitala revolutionen har omvandlat 1900-talets slut med samma kraft som den industriella revolutionen vid slutet av 1800-talet. Det har gått mycket fort och språket har hängt med. (Adelswärd, 2001, s 30) Språk förändras över tid, nya ord kommer till, stavningar anpassas och olika språk blandas med varandra efter behov. När vi idag tittar på gamla svartvita pilsnerfilmer eller journalfilmer ler vi lite överseende och tycker att skådespelarnas eller speakerns sätt att tala låter konstlat och en smula löjeväckande. Talspråket skulle kunna beskrivas som en vindsnurra som fångar upp språkliga trender istället för luft och på så sätt håller språkanvändarna den hela tiden snurrande. Skriftspråket, som inte är lika trendkänsligt, har däremot haft ett lugnare utvecklingstempo och har därför inte ändrats lika markant som talspråket. Men frågan är om skriftspråket nu påbörjat en förändring som går snabbare än tidigare, styrd av och anpassad till det IT-samhälle vi idag lever i, ett samhälle där vi på bråkdelen av en sekund kan utbyta bilder, ord och tankar med någon på andra sidan jordklotet. Det ska gå fort och det måste vara effektivt för att förmedla det man vill ha sagt eftersom SMS- och chattutrymmet är begränsat och till viss del kopplat till kostnader. Ur detta behov har ett nytt sätt att skriva och uttrycka ord, tankar och känslor utvecklats. Det är ett språk fyllt av tecken som motsvarar avsändarens intonation och känslomässiga sinnesstämning, ett språk som oftast är baserat på förkortningar. Till stor del är det ungdomar som föder språket, utvecklar och driver det framåt eftersom det är just den gruppen som spenderar mest tid med att kommunicera med varandra via Internet och SMS. Men hur ser attityderna ut om/när eleverna tar med sig detta språk- och stavningsbruk in i klassrummet där andra regler gäller? Är en accepterad på samhällskunskapsprovet och kan eleven skriftligen utvärdera en lektion eller ett arbetstema som 3vligt eller helt 7kt ql? Vill eleverna överhuvudtaget ta med sig detta språk, så kallad cybersvenska, in i skolans värld eller är det ett särskilt, effektiviserat skriftspråk som de enbart väljer att använda inom SMS-bruk och i olika chattforum? För att kunna möta mina framtida elever inom mitt huvudämne svenska i ett mångkulturellt samhälle, anser jag att det är högst relevant att fördjupa mig i skolans, lärarnas och elevernas syn på IT-världens spirande språkmiljö. 6

1.1 Syfte och frågeställning Syftet med detta arbete är att undersöka lärares och elevers attityder till cybersvenskans förekomst och funktion i skolmiljö. Mina frågeställningar är: - Hur ser lärare och elever på användandet av cybersvenska i det skrivande som försiggår i skolan? - I vilka skolsammanhang har cybersvenska en funktion enligt lärare respektive elever? 1.2 Bakgrund och teoretiska begrepp 1.2.1 Skriftspråkets utveckling i korthet Skriftspråk är ett sätt att tolka språkets ljud till synliga tecken, vilket gör det möjligt att överföra information människor emellan över både tids- och rumsavstånd [ ] Alfabetiska skriftspråk använder tecken för olika språkljud [ ] I ideografiska skriftspråk [ ] står tecknen för hela ord eller idéer. (Susning.nu, 2003) I den skrivande människans gryning, då någon av våra förfäder insett vilka möjligheter en slät klipphäll eller grottvägg utgjorde, togs de första stapplande stegen mot att tillägna sig ett skriftspråk. Kanske var det så att en naturlig sprickbildning liknade ett av de villebråd som jagades och kanske någon kreativ person kom på att om den bilden bara förstärktes med ett ristat streck så skulle andra kunna se den? Det tog tid att rista i sten och det är lätt att föreställa sig andäktigheten hos en betraktande skara människor när strecket sedan fylldes i med träkol och rödockra. Bildtecknen var en länk mellan det talade språket, här och nu, och gamla traditioner och historier. Genom årtusendena har människans behov av att kunna nedteckna det talade ordet eller handlingen fortsatt att vara stort. I det gamla Mesopotamien (Mahou 2002), som det anses att människans första egentliga skriftsystem kommer ifrån, sköttes bokföringen med hjälp av bildskrift, två oxar in och en tunna säd ut. En teknisk landvinning bidrog till att bilderna började stiliseras. Användandet av lertavlor och skrivstift tillsammans med att skrivriktningen ändrades från lodrätt till vågrätt, ledde 7

utvecklingen till ett nytt sätt att skriva. Bilderna blev alltmer abstrakta och kilformade eftersom det var svårt att göra cirklar och kurvor i leran, tilläggstecken skapades och så var kilskriften född. Den tekniska utvecklingen av skrivmaterial har både utgjort möjlighet och begränsning för olika skriftspråks utveckling. Ett exempel är, enligt Adelswärd (2001 s. 41), docent i kommunikation och professor i samtalsforskning vid Linköpings universitet, runristningen i sten som var ett mödosamt arbete och fick konsekvensen att budskapen hölls korta och kärnfulla som exempelvis på Djuleforsstenen; Han österut / med stäven plöjde / och i langobarders / land han avled. (Adelswärd 2001, sid. 41) Då pappret uppfanns i Kina mellan år 100 f.kr och 100 e.kr och kombinerades med penseln innebar det att penselns svepande drag kunde forma bläcket till vackra tecken och det i sin tur ledde till att skrivandet blev en konstform, kalligrafi. Europa fick vänta nästan ytterligare 1000 år innan pappret introducerades. Tekniken styr alltså i hög grad hur vi uttrycker oss i skrift. När den elektriska telegrafen togs i bruk under första hälften av 1800-talet, innebar det inte bara att meddelanden kunde skickas över jordklotet snabbare än någon budbärare eller postgång klarat tidigare, utan det påverkade också dessa meddelandens utformning. Varje bokstav i ett meddelande var förenat med en kostnad vilket innebar att vikingatidens korta meddelande fick en renässans. Då skrivmaskinerna gjorde sitt intåg gavs även de med svårligen tydd handstil möjlighet att producera fullt läsliga texter och med lite träning gick det också betydligt snabbare (http://www.wikipedia.se, 2007-11-13). Idag används datorn, som flyttade in i nästan var mans hem under 90-talet, inom i princip alla verksamheter och det är inte längre nödvändigt att använda papper för att lagra det skrivna ordet. Detta görs istället elektroniskt på hårddiskar och i databaser världen över. Datorn och Internet, tillsammans med mobiltelefonens funktion för textmeddelanden, utgör idag en ny teknisk plattform för utveckling av skriftspråk. 8

1.2.2 Språknormer, privat- och offentligt språk Skriftspråkets utveckling har ur historiskt perspektiv huvudsakligen danats av samhällets privilegierade klasser inom kyrkan, adeln och hovet (Teleman 1979). Först under 1800- talets andra hälft blev skrivkunnigheten allmän i Sverige. Allmogen, som i regel talade dialekt, lärde sig läsa och skriva ett skriftspråk som på många sätt skilde sig från det talspråk de brukade bland familj och vänner. Ulf Teleman (1979, 1991), professor i svenska språket och språkvetenskap, menar att språk är normsystem som bygger på att avsändare och mottagare delar en viss språkgemenskap samt behärskar de konventioner som systemet innehåller. Teleman använder ordet norm i betydelsen regel som styr språkbruket i olika sammanhang, framför allt i den offentliga sfären men också i respektive klassers olika privatsfärer. Normsystem ändrar sig över tid och är sociala och historiska produkter. Vi föds in i vårt talade språk, det privata språket, och låter de språkliga normerna och strategierna utvecklas inom familjen och bland kamraterna. Det privata språket är i regel dialogiskt, spontant samt fyllt av gester och mimik och eftersom mottagargruppen är liten och homogen kan mycket lämnas underförstått. Teleman beskriver det privata språket som ett effektivt språkbruk i den sfär det vuxit fram och används. (1991 s. 39) och menar att det privata språket utgör basen för allt annat språk. Teleman tar också upp att talspråkets normer förändras beroende på var eller i vilken situation man befinner sig. Ungdomar kan exempelvis använda en talspråklig norm i klassrummet, en helt annan tillsammans med vännerna på skolgården och en tredje kring middagsbordet med familjen. Att kunna växla mellan dem är en fråga om språklig utveckling och automatisering. Det offentliga språket används framför allt i texter som är riktade till allmänheten, det vill säga den stora gruppen. Teleman (1991) menar att det offentliga språkbrukets huvudsakliga syften är information, argumentation, planering och analys. Eftersom mottagaren inte har möjlighet att avbryta för att ställa frågor, protestera eller på annat sätt aktivt ta del i texterna måste det offentliga språket/texten ta stor hänsyn till läsaren/lyssnaren genom tydlighet, relevans, ärlighet samt meningsfullhet. Teleman (1991) menar att vi erövrar det officiella språket genom att använda det där det är nödvändigt 9

men, det officiella språket är också skolans språk och det är skolans uppgift att hjälpa eleverna att förstå och använda de språknormer som behövs. Teleman beskriver skolan som en språk och tankefabrik (1991 s. 46) där eleven lär sig att agera språkligt för att i framtiden friktionsfritt kunna ta del av det officiella språket. Men skolan eller dess offentlighet är inget mål i sig (1991 s. 46) fortsätter Teleman och menar att det är av högsta värde att eleven lär för livet och inte för skolan i sig eftersom det annars föreligger viss fara att; ( skolan frigör sig och blir en egen kultur där eleverna blir bra på att besvara lärarens frågor, bra på att höra upp utan att lyssna, bra på att skriva texter ( uppsatser ) av en typ som bara efterfrågas av skolan etc. En sådan skola kan vara en effektiv miljö för att lära ut en viss sorts offentligt språk; problemet är bara att detta offentliga språk har begränsad gångbarhet utanför skolans väggar. (Teleman 1991 s. 46) 1.2.3 Vad är Cybersvenska? Ordet cybersvenska är, enligt Svenska datatermgruppen (2007, version 7), ett samlingsnamn för det sätt att skriva och uttrycka sig som används när man kommunicerar via SMS och olika chattsidor på Internet. SMS står för Short Message Service, en tjänst för utväxling av textmeddelande mellan mobiltelefoner. Ordet chatt/chatta avser att i realtid föra en skriftlig dialog med andra över Internet och kommer av engelskans chat som betyder småprata/pratstund. Följaktligen innebär alltså cybersvenska det språk som används vid ovanstående typer av kommunikation i en fiktiv, datorbaserad, värld (SAOL 1998). 1.2.4 Cybersvenskans grogrund. Förutsättningarna för datormedierat skrivande skiljer sig åt när det gäller SMS och chatt. Hård af Segerstad, fil. dr. i allmän språkvetenskap (2002), menar i sin doktorsavhandling att både kommunikationsmedium och situation påverkar bruket av skriftspråk beroende på vilka tekniska förutsättningar som finns, om kommunikationen är synkron, det vill säga samtidig, vad kommunikationen syftar till och vilken relation de som kommunicerar har. 10

Den internetbaserade kommunikationen är snabb, spontan och omedelbar och personerna som chattar sitter uppkopplade samtidigt. Dialogen är synkron och sker därmed i realtid, skriver Jan Einarsson (2004 s. 294 f.f) som är professor i nordiska språk. Chattaren sitter uppkopplad mot en viss webbplats, ibland utformad som ett virtuellt torg, där alla kan kommunicera med varandra eller så vistas chattaren i ett privat rum dit endast två eller flera utvalda har tillträde. Den dialog som förs här har många likheter med det privata språket såsom snabba replikväxlingar, återkopplingar, utrop, uppmaningar, frågor och talspråklig syntax. Skillnaden är att sändare och mottagare, vid ett muntligt samtal, använder kroppsspråk, mimik och tonfall för att förtydliga kommunikationen, något som går förlorat vid chattande. Som kompensation finns ett flertal sätt att förtydliga ett särskilt röstläge, sarkasm, att avsändaren ler stort eller skrattar så att man ramlar av stolen. Dessa består av informella kombinationer av tecken, fetstil, gemener, versaler eller olika typer av symboler. Versaler anger att man talar högt eller rent av skriker, LOL är en akronym lånad från cyberengelska och betyder Laughing Out Loud, skrattar högt. Asterisker används för att uttrycka kroppsliga handlingar till exempel *blinkar och ler vänligt* eller ljudhärmande uttryck som *puh*. Genom att ge visuell information av det här slaget hjälper avsändaren sin mottagare med kontextualisering så att denne bättre får en uppfattning om hur han ska tolka det som skrivs. Chattspråket är också, till stor del, uppbyggt av nyskapande förkortningar till exempel: iaf i alla fall ; 3vlit trevligt ; iom i och med ; iofs i och för sig ; cs ses. (Einarsson, 2004 s. 235) (Fler exempel finns i Bilaga 1 och 2) Att via mobiltelefonens SMS-tjänst skicka ett textmeddelande (SMS: a eller mer ungdomligt messa ) innebär att man begränsas av de förutsättningar som tjänsten erbjuder. Texten måste matas in via knapptryckningar på en liten skärm, eventuellt med stöd av till exempel T9 1 och kan inte överskrida utrymmet på 160 tecken per meddelande. Dessutom är varje SMS förenat med en kostnad, vilket får som konsekvens att avsändaren vill få plats med så mycket information som möjligt för att slippa sända flera meddelanden. Därför får, skriver Jan Einarsson (2004 s. 235 f.), SMS-meddelandet en speciell språklig 1 T9 är ett textinmatningssystem [ ] som underlättar inmatning av text för terminaler med ett begränsat antal tangenter, t ex mobiltelefoner. [ ] Praktiskt sett gör användaren endast ett nedslag på knappsatsen för varje bokstav i ordet. Programmet matchar tangentsekvensen mot en ordlista och föreslår troliga ord. (susning.nu) 11

karaktär, exempelvis kan det enbart bestå av konsonanter och/eller sakna mellanslag, skiljetecken och versaler. I likhet med chattspråket används dessutom ofta förkortningar. Einarsson menar att dessa uttryck inte enbart är tids- och utrymmessparande utan att de också förekommer för att de är nyskapande och till viss del modestyrda. Kommunikation med SMS innebär asynkron dialog, det vill säga när textmeddelandet skrivs är det inte nödvändigt att mottagaren finns tillgänglig och därmed omedelbart kan ge respons på det skrivna, även om det ibland finns en sådan förhoppning. 1.3 Cybersvenska i skolmiljö Hur vi betraktar språk, dialekt, sociolekt, ungdomsspråk och i detta fall cybersvenska beror på vår attityd. Enligt Einarsson (2004 s. 203) har attityder med beteende att göra men utan att för den skull vara beteende. Han förklarar vidare att attityd är en benägenhet att konsekvent reagera, gillande eller ogillande, mot en viss företeelse. Einarsson menar att det ofta är i det närmaste omöjligt att skilja på vad som är attityd till språket i sig och vad som är attityd till språkbrukaren eller gruppen av språkbrukare Eftersom cybersvenskan är ett ungt skrivsätt finns det begränsat med forskning om dess roll i skolmiljö. Vid en sökning på MUEP (Malmö University Electronic Publishing), med chatt som sökord, kunde jag endast finna en C-uppsats som tangerade ämnet. Det är ett examensarbete från 2006 gjord av Mette Fisher där hon har undersökt smileys roll i kommunikation mellan ungdomar över det digitala mediet. Vid sökning på ordet cybersvenska fann jag inga träffar på MUEP medan det via Google gav 180 träffar. Vid sökning i det digitala vetenskapliga arkivet, DIVA, på Internet gavs inga träffar alls. Däremot hittades ett fåtal arbeten med sökord som chattspråk eller SMS-språk. Dessa uppsatser/avhandlingar relaterar främst till förekomsten av cybersvenska/chatt- och SMSspråk i ungdomstexter och mindre till attityderna hos exempelvis lärare eller elever. I en C- uppsats vid Växjö universitet (Abrahamsson & Broberg 2006) redovisas en enkätundersökning med syfte att undersöka inslag av cybersvenska i elevtexter. 40 elever i år 8 samt 17 lärare ingick och resultatet visar att eleverna var flitiga användare av chatt och 12

SMS. I undersökningen analyserades också 10 elevtexter som enligt författarna visade tydliga spår av cybersvenska. Åsa Wedin, språkkonsult och fil. dr. vid universitetet i Dalarna, skrev i Svensklärarföreningens årsskrift 2006 att skolan som institution i viss mån har skapat en egen kultur för skriftspråk detta bland annat genom att i de tidigare åldrarna fokusera på upplevelseläsning och skönlitteratur och låta skrivandet ha en mindre roll. Wedin anser vidare att skolans undervisning inte ska skiljas från det omgivande samhället utan att skolan istället ska möta eleverna där de befinner sig och därifrån bygga den individuella skrivutvecklingen. Eleverna rör sig idag på nya plattformar inom de digitaliserade områdena och detta har, enligt Wedin, skapat nya litteracitetpraxis. Hon förklarar litteracitet (jfr Det vidgade textbegreppet 2 ) som ett mångfaldigt vidgat perspektiv på läsning och skrivning samt ett livslångt kontinuum som är involverat i sociala praktiker och kulturella mångfalder Kan skolan möta och använda dessa litteracitetpraxis som verktyg vidgas utvecklingsmöjligheterna i läsning och skrivning eftersom de kan tas tillvara för att synliggöra kopplingarna mellan hem, skola och samhälle. Wedin menar att anledningen till att vi oftare möter skrift som avviker från standardnormer, så som cybersvenskan gör, inte beror en sjunkande skrivkunnighet utan snarare att antalet skribenter har ökat. På grund av nya sätt att skriva och uttrycka sig blir skrivandets värld inte begränsat till det officiella språket utan snarare ett skriftligt talspråk. Wedin anser att skolans viktigaste mål är att förbereda eleverna för deras kommande liv. Detta innebär inte bara att eleverna behöver utveckla olika typer av läs- och skrivfärdigheter utan också att de behöver utveckla en sociolingvistisk medvetenhet. De behöver förstå att man med olika sätt att skriva uppnår olika syften, på samma sätt som man uppnått olika syften med olika sätt att tala. Med skrift av talspråkstyp uppnår man vissa syften, med ett utvecklat så kallat chattspråk uppnår man andra och med rapportskrivande enligt standardnormer ytterligare andra. (Wedin, 2006 sid.7) Ylva Hård af Segerstad (2002) har i sin doktorsavhandling bland annat studerat SMS- och chattspråk, dess utformning och särskilda egenskaper jämfört med normen för det officiella 2 Det vidgade textbegreppet innebär att textbegreppet har vidgats till att även omfatta till exempel det talade ordet, film, teater och texter som medieras via TV, Internet och interaktiva dataspel (Lindö 2002 s. 67) 13

språket. Hon menar att den särskilda språk- och stavningsanvändning som förekommer inom dessa medier är varianter av språklig anpassning, precis som vid vilka andra språksituationer som helst. Det är anpassat för att möta det speciella förhållande som råder precis när det används. Å andra sidan, skriver hon, måste vi veta vad som är betraktat som det skrivna språkets normer i olika situationer. Hennes förhoppning är att skolan, med flera, kommer att lära ut ett språkligt användande som passar i olika situationer och för olika ändamål. Det som anses korrekt och passande i en situation kan vara det motsatta i en annan och det måste pedagogiska metoder ta hänsyn till. Dagens normer kan ha passerat bäst före datum imorgon och det måste också skolans pedagoger vara medvetna om och hon menar att Language changes, it is not just necessarily something bad. (Hård af Segerstad 2002 s. 262) I en rapport, från ett pågående projekt finansierat av Vetenskapsrådet, redovisar Hård af Segerstad med flera (2005) resultat från de inledande analyserna. I projektet studeras 160 elevers (i åldrarna 10-15 år) texter, både handskrivna och datorskrivna. I rapporten sägs det att elevernas skoltexter uppvisar talspråksliknande strukturer, stavfel, avvikelser från de normer och regler som standardskriftspråket föreskriver om bruket av stor och liten bokstav och interpunktion. Författarna menar att orsaken till detta är att eleverna befinner sig i ett stadium av inlärning och att de är ovana skribenter. De skriver med hjälp av de kunskaper om språket som de förvärvar i hemmet, på fritiden och i skolan. I datormedierad kommunikation spelar standardskriftspråkets normer en mindre roll eftersom det viktigaste för skribenterna är att deras meddelanden är begripliga för mottagaren. Det finns, enligt rapporten, en medvetenhet hos skribenterna när de använder en informell och talspråksliknande ton och en grad av anpassning till kommunikationssituationen. Viktiga faktorer är att spara tid, anstränga sig så lite som möjligt och att spara utrymme. I observationsmomenten noterar författarna att de flesta texter i skolan skrivs för hand och att datorerna till största del används som skrivmaskiner samt för sökning på Internet eller nedladdning av bilder. Datorn används alltså mer för renskrivning av handskriven förlaga än till direkt textproduktion. I de fall då eleverna tog hem sitt skolarbete producerades texten direkt på datorn. I hemmet och på fritiden används datorn främst i kommunikativt 14

syfte, det vill säga för chattande med kamraterna. Vid elevintervjuerna framkommer det att eleverna tydligt upplever att de skriver annorlunda i skolan jämfört med fritiden. De menar att de inte har några problem med de olika situationerna och att de utan svårighet kan byta stil. Enligt rapporten tycks elevernas utsagor i intervjuerna stämma väl överens med resultatet av textanalyserna. 1.3.1 Global syn på cyberspråk i skolmiljö Det är inte bara svenska skolor som på olika sätt berörs av cyberspråket. Skolor över stora delar av världen står inför samma dilemma, det vill säga om och hur pedagogerna ska möta cyberspråken i skolmiljön. Det första land som tagit ställning och numera godkänt text speak 3, som språkkulturen kallas där, är Nya Zeeland. 2006 tog New Zealand Qualification Authority, den myndighet som granskar motsvarigheten till våra nationella prov, beslut om att alla som med sina svar lyckas visa fullgod förståelse av testets frågor också får poäng. Används text speak i det nationella provet i engelska, blir det dock visst poängavdrag. (Biblioteksbladet 10:2006) 1.3.2 Vad säger läro- och kursplan. Grundskolan i Sverige har sedan början av 60-talet fått fyra nya läroplaner att arbeta mot; Lgr 62, Lgr 69, Lgr 80 och senast Lpo 94 (http://www.wikipedia.se, 2007-11-13). Samtliga dessa läroplaner har utformats utifrån den respektive tidens forskningstrender, politiska vindar och samhällsförändringar. På samma sätt har kursinnehållet i ämnet svenska, eller modersmål som ämnet också har kallats, även påverkats. Detta förtydligas i en rapport skriven av Ulf Linell (2007), fil. lic. i pedagogik. Synen på skrivundervisningen i Lgr 62 uttrycks tydligast i de sidor som rubriceras Anvisningar och kommentarer. Där kan läsas att syftet med skrivandet är att främja elevernas skaparglädje och att ge färdigheter i det praktiska livet. Skrivandet ska också skärpa iakttagelseförmågan och på så sätt skola elevernas tankebanor. Det personliga skrivandet i form av fritt skriftligt berättande är det 3 Text speak avser cybersvenskans motsvarighet på Nya Zeeland, det vill säga en form av cyberengelska. 15

som både nämns först och också upptar störst plats i kommentartexten. I Lgr 80 talas det inte längre om ett fritt skrivande utan i stället om produktion av texter. Eleverna ska lära sig använda skrivande som ett medel för kontakter och det som betonas är budskapet i det skrivna. På högstadiet är det termer som verktyg och redskap för kontakt och för skolarbete som är centrala, medan mellanstadiets fokus riktar sig till elevernas förmåga att ge uttryck åt vad de menar. [Eleverna ska] anpassa språkets innehåll och form till skrivsituationen, dvs. med tanke på syftet med texten och de som skall läsa den, och därvid ge sina texter en sammanhängande struktur. (Ulf Linell, SOU 2007:28, s.76) I den senaste läroplanen, Lpo 94, kan man bland annat läsa att Skolan skall ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem (s. 9). Skolan ska också sträva efter att eleverna utvecklar ett rikt och nyanserat språk samt förstår vikten av att vårda sitt språk (s. 9). För att åstadkomma förutsättningar för dessa mål ska läraren utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande (s.12). När lärare idag läser i läroplanen kan det vara bra för dem att ha i åtanke att informationsteknologin såg annorlunda ut när läroplanen författades och togs i bruk. Internet, till exempel, var då inte ett verktyg för kommunikation på samma sätt som idag och begrepp som chatt, MSN och ungdomssidor inte lika självklara för allmänheten. Mobiltelefonen var, som teknisk plattform för textbaserad kommunikation, inte så avancerad som idag och heller inte en ägodel som de flesta ungdomar hade. I ännu mindre grad, antar jag, att någon kunde ana att ett nytt sätt att använda språket skulle uppstå på mindre än tio år och att detta skulle kunna få konsekvenser i skolans undervisning. Mot bakgrund av ovanstående resonemang är det förståligt att det inte finns några klara eller regelrätta direktiv i Lpo 94 att luta sig mot om man som pedagog har funderingar kring cybersvenskans plats i undervisningen. I det första kapitel som handlar om skolans värdegrund och uppdrag är följande citat hämtat: Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. [ ] Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva skall varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga. (Lpo 94, sid 5) 16

Innehållet i citatet är möjligt att koppla till chattande och cybersvenskan som en del av språkundervisningen i skolan. Verkligheten har inte blivit mindre komplex, informationsflödet och förändringstakten har snarast ökat. Den sista meningen i citatet talar om att eleven ska få tilltro till sin egen språkliga förmåga genom att ges möjligheter till kommunikation via samtal, läsande samt skrivande, och det är ju på sitt sätt vad SMS och chattande går ut på; textbaserade samtal som måste skrivas och läsas. Å andra sidan går det ju lika bra att hävda att det är den offentliga språknormen som ska läras och utvecklas i skolan och att cybersvenskan är ett språkbruk baserat på privat norm eftersom den framför allt används kompisar emellan. Läroplanen är det övergripande styrdokumentet för skolan som helhet och därmed är det kanske inte där lärarna, i första hand, kan förväntas finna vägledning angående cybersvenskas plats i svenskundervisningen. Svenskämnet regleras mer detaljerat av kursplanen och det är i så fall där man bör leta. Under rubriken Svenskämnets syfte och roll i utbildningen hittas följande citat; Utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken skapar möjligheter för utveckling av och samtidigt förväntningar på språkförmåga hos alla. (Kursplaner och betygskriterier 2000, Grundskolan, sid. 96), och det som är särskilt intressant i den meningen för detta arbetes frågeställningar är informations- och kommunikationsteknik samt språkförmåga. Informations- och kommunikationsteknik, IKT, har varit en förutsättning för cybersvenskans utveckling och frågan här blir vad som egentligen åsyftas med utveckling av språkförmågan. Om man i utveckling av språkförmåga lägger kunskapen att kunna växla språklig nivå beroende på om man chattar med kompisarna eller om man skriver ett formellt e-brev till en myndighet så bör formuleringen kunna ge stöd för detta. Men återigen kan kursplanen tolkas så att det istället handlar om att det är den offentliga normen som ska utvecklas och att eleven själv ska kunna se skillnaden mellan det språk som används på fritiden och det som lärs i skolan för framtiden. Kursplanen sätter också upp mål att sträva mot och i dessa ingår att eleven ska lära sig att använda datorn som hjälpmedel samt tillägna sig kunskaper om olika mediers språk. Kort skulle man kunna säga att datorn är en form av medium och att de olika former av 17

språkbruk som finns där, bland annat cybersvenska, i sådana fall har sin plats i språkundervisningen. Språket utvecklas i ett socialt samspel med andra. [ ] För att gå vidare i sin språkutveckling måste eleverna utifrån sina erfarenheter få möjligheter att upptäcka de kunskaper de själva har om språket och med lärarens hjälp och i samarbete med varandra lära sig om språkets uppbyggnad och system. Utifrån sina olika erfarenheter kan de också gemensamt bygga upp kunskap om hur språket fungerar i samspel mellan människor och därigenom få perspektiv på sin egen språkförmåga. När eleverna använder sitt språk talar, lyssnar, läser, skriver och tänker i meningsfulla sammanhang, kan de utveckla goda språkfärdigheter. Genom att använda språket lär sig eleverna att behärska situationer som ställer olika språkliga krav på inlevelse, utförlighet eller formell korrekthet. (Grundskolan Kursplaner och betygskriterier, 2000, Grundskolan, sid. 98) Ovanstående stycke belyser det sociala samspelets vikt för språklig utveckling och att eleverna måste få utgå från sina egna erfarenheter för att tillsammans med läraren kunna lära sig behärska olika språkliga normer. Idag sker en stor del av ungdomars sociala samspel på Internet (Hård af Segerstad 2002) och för många ungdomar är det kanske också det mest meningsfulla sammanhang i vilket de läser och skriver. 2 Metod 2.1 Kvalitativ och kvantitativ metod Den kvantitativa undersökningen arbetar med tal och siffror som hjälpmedel för att finna systematiserbara sammanhang eller jämförbara parametrar. (Repstad 1999) En vanlig kvantitativ metod är enkätstudien vars avsikt ofta är att få ett stort underlag för exempelvis jämförelse av hur ofta förekommande en företeelse är, om det finns statistisk jämförbarhet i materialet, et cetera. Frågorna är ofta med styrd inriktning och med svarsalternativ av typen ja/nej eller graderade från till exempel 1 till 5 vilket gör att de som besvarar en enkät, eller för den delen deltar i en kvantitativ intervju, inte ges utrymme till förklarande kommentarer eller ambivalens. Eftersom min undersökning handlar om attityder hos lärare samt elever och jag vill fokusera på deras personliga inställningar till cybersvenskan som 18

företeelse i skolan, kände jag att denna metod inte var användbar i mitt fall. Underlaget i min undersökning är heller inte av sådan omfattning att några generella jämförelser eller statistiska resultat går att få fram. Jag har därför valt att genomföra en kvalitativ studie. Den typen av undersökningsmetod inriktar sig istället på en eller ett fåtal miljöer och studerar dessa i sin helhet. (Repstad 1999) Den kvalitativa metoden är också i större grad flexibel när det gäller att fånga de studerade aktörernas verklighetsuppfattning, motiv och tänkesätt, vilket jag känner passar mitt syfte. Det handlar alltså mer om att förstå orsaker och/eller faktorer än att kvantifiera och statistiskt jämföra dem. Den kvalitativa intervjun bör inte vara styrd av i förväg uppgjorda och statiska frågor utan röra sig fritt inom det område som studien avser. Anledningen till att jag väljer denna metod är för att få frihet att, utifrån min frågeguide, stanna upp och fördjupa eller ställa kompletterande frågor med avsikt att sätta fokus på mina informanters åsikter, tankar och agerande. Jag har också genomfört observationer i den skolmiljö som mina informanter arbetar i. Fördelen, som jag ser det, med att komplettera intervjuerna med denna metod var att min förförståelse skulle öka och att jag eventuellt skulle få se eller höra sådant som berör min studie och sedan ställa frågor om detta under mina intervjuer. 2.2 Datainsamlingsmetoder Mitt empiriska material bygger i huvudsak på kvalitativa intervjuer av tre lärare och fyra elever. I mina intervjuer avsåg jag att undersöka vilka faktorer som påverkar attityder till cybersvenska i skolmiljö. Jag utarbetade en guide (se bilaga 3) över de frågeområden som jag avsåg att beröra och rörde mig sedan fritt inom denna under intervjuerna. Som komplement till intervjuerna använde jag mig av observation. Även här utarbetade jag en mindre guide (se bilaga 4). Genom att observera lärare och elever i deras naturliga skoloch klassrumsmiljö, rasthall och lärarrum gavs jag möjlighet att få uppfattning om hur de normalt interagerar i vardagliga skolsituationer. På det viset fick jag förförståelse och kontext till miljön inför de intervjuer som genomfördes. Jag valde också att observera vilka spår av IT-teknik jag kunde se under lektioner och raster. Min förhoppning var att få ta del av elevmaterial, till exempel i form av en gemensam skrivuppgift för att sedan jämföra 19

detta med vad som framkom i intervjuerna. De elevtexter jag gavs möjlighet att titta på var emellertid ej enhetliga i sin utformning och ej heller tillräckligt många för att kunna användas som jämförande material. 2.3 Urval Jag intervjuade tre lärare inom fyra olika ämnen; svenska, matematik, SO-ämnen och engelska eftersom jag var intresserad av att se om attityder till cybersvenska skiljde sig åt beroende på lärarnas ämnesinriktning. Samtliga tre lärare undervisade i år 6-9. Jag intervjuade också fyra elever, två i år 6 och två i år 9 som ämnesmässigt var kopplade till ovan nämnda lärare. Anledningen till detta val av elever var att se om läraruppfattning stämde överens med elevuppfattning. Utifrån genusperspektivet valde jag en pojke och en flicka från varje årskurs och för att se om elevernas åsikter skiljde sig åt beroende på ålder såg jag fördelar med att välja de yngsta respektive äldsta klasserna inom grundskolans senare år. I samband med första dagens observationer fick eleverna själva anmäla sitt intresse för intervju och utifrån ovannämnda kriterier, kön och ålder kombinerat med samtycke från hemmet valdes slutligen de fyra elevinformanterna ut. Jag har medvetet valt grundskolans senare år för min undersökning trots att jag själv, utbildningsmässigt, inriktar mig till och intresserar mig för grundskolans tidigare år. Detta beror på att cybersvenska som fenomen sannolikt är etablerat bland de äldre eleverna. Jag antar dock att IT-språkliga uttrycksformer även utvecklas nedåt i åldrarna. Valet av skola grundar sig på att jag fann det problematiskt att finna informanter som ansåg sig ha tid för intervjuer och bad därför en god vän och lärare att fråga sina före detta kollegor. Den tillfrågade skolans rektor fann ämnet, cybersvenska i skolan, intressant och tid för intervjuer och observation bokades. 2.4 Dokumentationsprocess Inför intervjuerna kontaktade jag två av mina lärarinformanter via telefon för kort information samt bokning av intervju. Kontakt med den tredje lärarinformanten togs senare på skolan och tid för intervjun bokades då. Jag beräknade att varje intervju skulle vara cirka 45 minuter lång, men bad informanterna planera in intervjutid för minst en timme för 20

att inte orsaka stress eller abrupta avslutningar. Då en av informanterna också är skolans rektor valde hon att informera övriga lärare på skolan om min kommande närvaro i samband med ett morgonmöte. En lärarintervju och en elevintervju genomfördes per dag, förutom under den tredje dagen då två elevintervjuer genomfördes direkt efter varandra. Samtliga intervjuer genomfördes avskilt i skolmiljö och spelades in med hjälp av bandspelare för att transkriberas i ett senare skede. Den inplanerade tiden fungerade väl och samtliga lärarintervjuer avslutades inom en timme. Elevernas intervjuer varade mellan 40 minuter och 60 minuter. Båda informanterna från år 6 hade svårt att fokusera på samtalet efter cirka 40 minuter och jag valde då därför att avsluta intervjun. Eleverna i år nio var båda aktiva genom hela intervjun som varade i ungefär 60 minuter. Mina observationer var kopplade till de tre dagarna jag vistades på skolan. Jag utförde min undersökning på skolan mellan 9.00 och 15.00 och hade under den tiden fri tillgång till de lektioner som var igång. Observationerna gjordes både före, efter samt mellan utförda intervjuer och upptog 3 4 timmar/dag och bedrevs i klassrum, lärarrum, rasthall och på skolgården. Jag vill tillägga att observationerna inte enbart rörde mina informanter. 2.5 Generaliserbarhet Jag är medveten om att undersökningens karaktär gör att det blir svårt att generalisera resultatet. Detta har heller inte varit min ambition utan målet har varit att fördjupa mig i en enskild miljö och försöka få en bild av hur de informanter som verkar där ser på användandet av cybersvenska. På det sättet anser jag att undersökningen ger en mer fördjupad bild av hur attityder kan se ut och uttryckas på en skola. 2.6 Forskningsetik För att följa forskningsetiska regler fick elevernas vårdnadshavare skriftligen godkänna deras medverkan (bilaga 5). Alla intervjuade garanterades anonymitet genom fingerade namn i uppsatsen, i presentationer samt i de fall då jag citerar eller refererar intervjuer. De erbjöds också möjlighet att läsa igenom den transkriberade intervjun. Varje lärare och elev/vårdnadshavare har också fått en sammanfattande skriftlig information om vad mitt 21

arbetsområde handlar om. För att utsagorna i intervjuerna skulle påverkas så lite som möjligt var den informationen dock endast övergripande. 2.7 Forskningseffekt Att värdera forskningseffekten i en liten studie av det här slaget där fältarbetet skett under en kort men intensiv period är förstås mycket svårt och får, som Repstad (1999) skriver, lätt en prägel av spekulation. Miljön där fältarbetet bedrevs är en skola, intervjuerna skedde i skolmiljö och samtliga informanter var väl införstådda med att jag är blivande lärare och jag antar därför att de svar jag fått kan ha färgats av detta faktum. Eleverna kan också ha betraktat mig som en företrädare för den egna skolans lärare och därmed givit mig svar som de tror att de egna lärarna förväntade av dem. 3 Resultat I detta kapitel redovisas resultaten av undersökningen. Jag inleder med sammanfattande information om skolan för att därefter presentera varje lärarrespondent för sig. Resultaten från elevintervjuerna är uppdelade utifrån den åldersgrupp eleverna tillhörde, det vill säga eleverna i år 6 för sig och eleverna i år 9 för sig. Avslutningsvis redovisas resultaten från observation och elevtexter. 3.1 Information om skolan Skolan, där jag har utfört min undersökning, är en friskola belägen i en större stad i södra Sverige. Som mest kan skolan ta in 100 elever och i samband med min undersökning var drygt nittio elever inskrivna i verksamheten. Skolans tidigare år är baserade på åldersintegrerade klasser fördelade på en F-1: a, en 2-3: a och en 4-5: a samt fritidsverksamhet. De äldre eleverna är indelade i fyra mindre separata klasser, år 6-9. Skolan är belägen mitt i ett bostadsområde med hyreslägenheter och är inrättad i ett flerbostadshus. Eleverna på skolan kommer delvis från närområdet men skolans upptagningsområde är hela staden och ur etnisk vinkel kan den betecknas som 22

mångkulturell. Högstadiedelen är nyligen tillbyggd och är modern, ljus samt inbjudande med ett flertal mindre klassrum anpassade efter olika ämnen. På högstadiet finns i huvudsak fem lärare med gemensam kompetens för SO/Idrott, Mu/Eng/Ma, Ma/No, Sv/Eng/Religion samt Bild. Eleverna har slöjd på en kommunal skola i närområdet och tredjespråklärare kommer till skolan vissa dagar i veckan. Då skolan är tämligen liten är både rektor och biträdande rektor aktiva som lärare, den ena i år 6-9 som svensklärare och den andra som hemkunskapslärare samt klassföreståndare för 4-5: an. Det som i första hand präglar skolan är den närhet som finns mellan elever och elever, pedagoger och pedagoger men också mellan elever och pedagoger. Trots skolans strävan efter Vi-känsla och god kommunikation med både föräldrar och elever finns, liksom på de flesta skolor, inslag av social problematik också här. 3.2 Lärarintervjuer 3.2.1 Lärare A Lärare A, som jag fortsättningsvis kallar för Anders, är drygt trettio år och 1-7 lärare i SO och idrott. Han har god erfarenhet från skolvärlden då han började som timvikarie för femton år sedan och har arbetat som utbildad pedagog sedan 2001. Anders väger sina ord väl innan han definierar cybersvenska som ett förkortat språk där användaren strävar efter att kunna säga så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt. Längre meddelanden kan skrivas på detta sätt men kräver att mottagaren måste vara kunnig och väl insatt i förkortningarnas betydelse. Han berättar också att även om han känner till en del av förkortningarna och själv använder dem i samband med SMS, skulle han ha svårt att tyda ett längre meddelande. Anders menar att cybersvenskan också innehåller ett flertal smileys som förmedlar olika känslostämningar. Trots att Anders är väl medveten om att eleverna använder sig av det här sättet att skriftligen kommunicera med varandra, tycker han sig inte se några direkta spår av det i elevtexterna i skolan. Han menar att de texter som eleverna skriver under hans lektioner, det vill säga i samband med redovisningar av arbeten och kunskapsprov, inte visar några spår av cybersvenska. Jag frågar Anders hur 23

han tror att han skulle reagera om en elev lämnar in ett kunskapsprov med rätt svar på en fråga och/men med en glad smiley bredvid? [då] hade jag inte sagt någonting utan tagit det som att som en kommunikation liksom [ ] och det hade jag accepterat. Hade jag fått det på ett inlämningsarbete så hade jag definitivt tagit upp det. För lite så försöker vi jobba i SO: n att det inte bara handlar om [ämnet] SO utan även hur det ska se ut rent formellt. [ ] Och då hade jag aldrig accepterat att man la in en smiley eller att man skrev förkortningar utav vanliga ord. Anders bekräftar därefter att han agerar på olika sätt beroende på om det är formen eller kunskapsinnehållet han arbetar med. Jag frågar vidare om han kan se någon fördel med cybersvenskan och om man kan ta tillvara på och nyttja skrivsättet i skolmiljö? Anders jämför cybersvenska med stenografi och tänker sig att det skulle kunna användas när eleverna gör lektionsanteckningar. Han håller inte själv långa, muntliga föreläsningar där eleverna behöver anteckna mycket och ser därför inte funktionen effektiv i sin egen lärosal. Han är dock övertygad om att eleverna i högre studier såsom gymnasium, högskola och universitet kommer att möta lärare som i huvudsak styr sina lektioner via muntligt berättande och då kan cybersvenskan vara till fördel eftersom det går snabbt att skriva och är uppbyggt kring förkortningar och symboler. Men Anders tror också att det finns risker med cybersvenskan. Jag tror det finns en jättestor risk med det här. Om man tittar på det svenska språket så har det ju ändrats enormt mycket efter mode. Tar man till exempel Svenska Akademiens Ordlista från år 2001 så är orden rätt annorlunda jämfört med hur det var 1985. Skulle svenska folket börja skriva cybersvenska så tror jag språket skulle utarmas. Faktum är att det skulle bli väldigt tråkigt. Anders menar att det är viktigt att man som människa lär sig skilja på olika typer av språknormer. Att ta emot ett meddelande på telefonen, skriva minnesanteckningar och små berättelser till att skriva uppsatser och vetenskapliga rapporter kräver olika typer av skriftspråk och enligt Anders bör eleverna få möta detta i skolan. Jag ber Anders beskriva hur han tycker att skolan ska lära ut när olika normer för skriftspråk passar sig. Hade jag varit svensklärare i 4-5: an så hade jag använt mig av det i skolan för att visa olika typer av texter, till exempel ta ett meddelande med hjälp av cybersvenska och visa skillnaden till att skriva en berättelse om vad jag gjorde i somras. Man måste på något sätt ta in det i skolan. 24

Anders upplever att eleverna är väl medvetna om var de har honom och att han och eleverna har en viss jargong tillsammans. Anders säger att han tåler det och kan svara tillbaka Men han tycker det är viktigt att eleverna förstår att den jargongen kanske inte fungerar hos nästa lärare. Anders anser sig ha en öppen syn på mobiltelefoner i skolmiljö och så länge telefonerna inte stör lektionerna bekommer de honom inte. Arbetar eleverna med eget arbete får de gärna lyssna på musik. 3.2.2 Lärare B Lärare B, som jag fortsättningsvis kallar för Bea, är även hon drygt 30 år och 4-9 lärare i musik och engelska. Hennes huvudsakliga ämnen är musik och engelska men hon undervisar även i matematik och hon har arbetat som utbildad pedagog sedan 1999. Bea definierar cyberspråk som förenklade, förkortade versioner av vanliga ord samt ihopskrivningar, smileysar avsaknad av punkt och stora bokstäver. Hon behöver inte fundera över sin definition utan fortsätter entusiastiskt Bra, spännande och nytänkande för det mesta även om jag tycker det är viktigt att barnen lär sig skilja på när man kan göra det och när man inte kan göra det. Till exempel i en jobbansökan kan man inte skriva sånt här språk. Ibland vet dom nog inte skillnaden. Även i engelskan så tycker jag att dom skriver talspråk i mer formella sammanhang. Bea gissar att eleverna tar till sig talspråk, ungdomsuttryck och cybersvenska från bland annat musik, filmer, Internet och chatt och att de sedan snabbt lär sig av varandra. För Bea är inte detta konstigt eller främmande utan snarare typiska sätt för människor att umgås och kommunicera inom vissa grupper eller forum. Bea är själv en flitig användare av SMStjänsten och en erfaren chattare. Tack vare sina kunskaper i cybersvenska tror hon sig kunna möta eleverna där de befinner sig och på så sätt vinna deras respekt i diskussioner om var och när cybersvenska kan och bör användas. I de engelska elevtexter som Bea möter kan hon någon enstaka gång se spår av SMS- och chattspråk. De är då engelska förkortningar, akronymer eller smileys som gör sig synliga. Det kan vara uttryck som U istället för you eller CU istället för see you. Men hon upplever inte detta som något problem och menar att det är sällsynt. Liksom Anders gör Bea skillnad på i vilka sammanhang eleverna skulle tillåtas att skriva på detta sätt. Arbetar eleven med ren 25

faktakunskap om exempelvis London anser Bea att det inte finns skäl att kritisera elevens skrivsätt, men är arbetet formfokuserat så ska det självklart vara korrekt engelskt skriftspråk. Eleverna vet och har oftast bra koll på det här berättar Bea. Hon anser att i de flesta fall växer eleven in i de officiella skriftspråken, vare sig det är engelska eller svenska, och att cybersvenskan kan jämföras med andra ungdomsspråk som elever under århundraden anammat under en viss tid i livet. Om lärarna hjälper, stöttar och puffar dem åt rätt håll utan en massa förbud så tror hon att eleverna lär sig när det passar sig att skriva vad. Bea berättar vidare att de yngre högstadieeleverna ibland kopplar samman alla typer av datoranvändande med cybersvenska. [ ] men eleverna inser ju snabbt att det är omöjligt att hitta information på nätet om man skriver förkortade sökord. Då får dom ju själva inse att det är viktigt att ha ett korrekt språk som grund och att det inte funkar med bara SMS- och chattspråk. Bea har inte medvetet plockat in cybersvenska i skolan men när jag frågar henne om i vilka skolsammanhang hon tror det skulle fylla en vettig funktion, berättar hon ivrigt om de kontakter hon har i bland annat England och Wales och som hon skulle vilja knyta eleverna till. De skulle både kunna chatta och skriva brev och lära känna engelsktalande ungdomar via nätet. Det som i nuläget hindrar henne är de tekniska förutsättningarna. Det finns inte tillräckligt många datorer på skolan och på de datorer som finns fungerar inte Internet. Detta har inte åtgärdats utan legat på is en längre tid och hon vet inte riktigt skälet till det. Bea är den på skolan som håller skolbloggen (virtuell händelse/dagbok) vid liv. Här går hon in och skriver och berättar när något händer och om skolan har gjort utfärder eller liknande och visar bilder. Bloggen erbjuder besökaren/läsaren att skriva egna kommentarer till det som Bea har presenterat. Mobiltelefoner är accepterade på Beas lektioner men inga samtal eller SMS ska förekomma. Mobilen får användas som musikmaskin eftersom Bea har erfarenhet av att många elever höjer sin koncentrationsförmåga i exempelvis matematik om de får lyssna på musik. Själv skulle jag inte klara av det säger Bea, men några av mina elever presterar bättre när de avskärmar sig från omvärlden och låter musiken sätta fokus på matematiken. 26