OBU-dokument Objektsbeskrivning och utvärdering. Garpenberg äldre objekt:

OBU-dokument Objektsbeskrivning och utvärdering Garpenberg äldre objekt: Lilla Bredsjön Tappdammarna (Tappdammen, Myrdammen, Nygården) Västra 1 & 2 Östra 1 & 2 Odalfältet Järnvägsbanken Datum: 2015-01-29 Upprättad av: Zitro Works S.L., Nils Eriksson Revideringar: Datum Reviderad av Typ av revidering 2013-04-29 Nils Eriksson Uppdatering och komplettering 2015-01-29 Nils Eriksson Uppdatering och komplettering med resultat från kontrollprogran 2013-2014 1

Innehållsförteckning 1 Objektbeskrivning... 5 1.1 Administrativ information... 5 1.2 Lokalisering... 6 1.3 Markägarförhållanden... 8 1.4 Historik... 8 1.5 Verksamhet som bedrivits... 9 1.6 Delobjekt... 10 1.6.1 Odalfältet... 10 1.6.2 Västra 1... 11 1.6.3 Västra 2... 12 1.6.4 Tappdammarna... 12 1.6.5 Östra magasinen... 12 1.6.6 Lilla Bredsjön... 12 1.6.7 Järnvägsbanken... 13 1.7 DTU-manual Lilla Bredsjön... 14 1.8 Genomförda EBH-åtgärder... 16 1.9 Tidigare genomförda utredningar... 16 2 Bedömning av efterbehandlingsansvar... 17 2.1 Skadefall... 18 2.2 Förvaringsfallen... 18 2.3 Bedömning... 19 3 Omgivningsbeskrivning... 20 3.1 Planförhållanden... 20 3.2 Jakt och friluftsliv... 21 3.3 Kulturhistoria... 22 3.4 Meteorologiska, hydrologiska & hydrogeologiska förhållanden... 23 3.4.1 Temperatur- & vindförhållanden... 23 3.4.2 Nederbörd och avdunstning... 24 3.4.3 Generell vattenbalans... 25 3.4.4 Geologi... 26 3.4.5 Topografi... 26 3.4.6 Ytvatten... 27 3.4.7 Grundvatten... 28 3.4.8 Vattenbalans... 28 2

4 Mål med efterbehandlingen... 28 4.1 Övergripande mål... 28 4.2 Kvantifierbara mål... 29 4.3 Mål i förhållande till MKN... 29 5 Materialkarakterisering... 30 5.1.1 Avgränsning: Utbredning/volymer/tonnage... 30 5.1.2 Totalhalter och syrabildningspotential... 30 5.1.3 Laktest/Lakegenskaper... 31 5.1.4 Kinetiska test... 31 5.1.5 Mineralogi... 31 6 Kontrollprogram och funktionskontroll... 32 6.1 Sammanfattning av gällande kontrollprogram och genomförd funktionskontroll... 32 6.2 Metallbalanser - tidigare utredningar... 32 6.3 2013-2014 års kontrollprogram... 34 6.3.1 Kontrollprogram för Ytvatten... 34 6.3.2 Kontrollprogram för grundvatten... 34 6.3.3 Resultat... 35 7 Omgivningspåverkan... 40 8 Riskbedömning... 40 8.1 Säkerhet... 40 8.2 Direkt exponering... 41 8.3 Olycksrisk (släntstabilitet, dammhaveri, ras)... 41 8.4 Miljöpåverkan... 42 8.4.1 Ekotoxikologiska effekter mark... 42 8.4.2 Markanvändning, skydd av yt- och grundvatten... 42 8.4.3 Ytvattenkvalitet... 42 8.4.4 Grundvattenkvalitet... 45 8.4.5 Kända incidenter... 45 8.4.6 Riskindex... 45 8.4.7 Samlad riskbedömning... 48 9 Förslag till kompletterande undersökningar... 48 9.1 Lilla Bredsjön... 49 9.2 Tappdammarna... 52 9.3 Västra magasinen... 52 9.4 Odalfältet... 53 9.5 Östra magasinen... 54 3

9.6 Järnvägsbanken... 55 10 Förslag till åtgärder... 56 10.1 Lilla Bredsjön... 57 10.2 Tappdammarna... 57 10.3 Västra magasinen... 57 10.4 Odalfältet... 58 10.5 Östra magasinen... 58 10.6 Järnvägsbanken... 58 11 Bedömda kostnader... 58 12 Kommentarer... 60 13 Referenser... 60 Bilagor Bilaga 1. Bilaga 2. Bilaga 3. Bilaga 4. Bilaga 5. Bilaga 6. Bilaga 7. Översiktskarta Fastighetskarta Historisk verksamhet i Garpenberg Kulturvärdesinventering kring Odalfältet Referenser till genomförda utredningar Resultat från kontrollprogram för yt- och grundvatten för åren 2013-2014. Miljöriskutredning 4

1 Objektbeskrivning Denna beskrivning avhandlar följande objekt i Garpenberg: Lilla Bredsjön Tappdammarna (Tappdammen, Myrdammen, Nygården) Västra 1 & 2 Östra 1 & 2 Odalfältet Järnvägsbanken Av ovanstående objekt innehåller Lilla Bredsjön, Tappdammarna och Västra 2 anrikningssand emedan Västra 1 och Östra 1&2 innehåller avfall från vaskning och Odalfältet är ett gruv- och varpområde. Järnvägsbanken är ett förorenat markområde eftersom banken troligen till stora delar är uppbyggd av varp och slagg. Gemensamt för dessa objekt är att de är av historisk karaktär och påverkar (direkt eller indirekt) samma recipient Gruvsjön i Garpenberg. Så länge Garpenbergsgruvan är i drift minimeras föroreningsbelastningen till Gruvsjön eftersom en stor del av lakvattnet från flera ovan listade objekt (framförallt Västra 1&2 och Odalfältet men även i viss mån Tappdammarna och Lilla Bredsjön) samlas upp vid pumpanläggningen i den torrlagda delen av Gruvsjön samt i utjämningsmagasinet och pumpas tillsammans med anrikningssanden till Ryllshyttemagasin, varvid en reningseffekt erhålles. Den verkliga risken med objekten ligger således på medellång sikt när driften vid Garpenbergsgruvan upphör och den totala belastningen når Gruvsjön. För Lilla Bredsjön kan dessutom en försämring av lakvattenkvaliteten innebära problem för Boliden att innehålla föreskrivna utsläppsvillkor eftersom Lilla Bredsjön delvis avrinner mot nuvarande klarningsmagasinet Kongsjön. Utsläppsvillkoren är satta på utgående vatten från Kongsjön. 1.1 Administrativ information Objektstyp: Objekten är gamla sandmagasin, varphögar, gruvhål och en järnvägsbank. Verksamhet: Gruvindustri Verksamhetsutövare: Flera verksamhetsutövare har funnits sedan gruvdriften startade på 800-900 talet. Boliden köpte Garpenbergsgruvan år 1957. 5

Markägare: Objekt Objekt Driftperiod Fastighet Markägare Odalfältet 1600-1700-tal AB Garpenbergs Odalfält Boliden Västra 1 1827-1878 1908-1942 AB Garpenbergs Odalfält Boliden Västra 2 1943-1950 Backgården 3:3 Boliden Tappdammarna 1928-1943 Tappdammen Backgården 3:3 Boliden Nygården Backgården 3:3 Boliden Myrdammen Backgården 3:3 Boliden Lilla Bredsjön 1950-1965 Backgården 3:3 Boliden Järnvägsbanken ca 1900 Bl.a.: Finnhyttan 2:9, Finnhyttan 4:16, Garpenberg Prästgård Flera ägare Östra magasinen 1800-tal Tyskgården 1:15 Sveaskog Driftperiod: Se ovan. Läge: Objekten är belägna invid Garpenbergsgruvan i Garpenberg, Hedemora kommun inom Dalarnas län, cirka 12 km ONO om Hedemora, Bilaga 1. Koordinater: Objekt X-koord. Y-koord. Avfallstyp Odalfältet 6687672 1521120 Varp Västra sandmagasinen 6687672 1521120 Anrikningssand Östra magasinen 6686713 1522264 Anrikningssand Tappdammarna 6687672 1521120 Anrikningssand Lilla Bredsjön 6688600 1519800 Anrikningssand Järnvägsbanken 6686713 / 6687672 1522264 / 1521120 Varp/slagg Ansvarig inom Boliden: Garpenbergsområdet 1.2 Lokalisering Garpenbergsgruvan är belägen i Garpenberg, Hedemora kommun inom Dalarnas län, cirka 12 km ONO om Hedemora, Bilaga 1. Samhället har ca 500 invånare. Läget för olika objekt med gruvavfall i Gruvsjöns avrinningsområde framgår av Figur 1. I Figur 2 framgår läget mer i detalj av de olika objekten i Ryllshyttebäckens avrinningsområde. 6

Figur 1. Områden med upplag av gruvavfall i Gruvsjöns avrinningsområde. Figur 2. Äldre sandmagasin i Ryllshyttebäckens avrinningsområde. 7

1.3 Markägarförhållanden Objekt Driftperiod Markägare Fastighet Odalfältet 1600-1700 tal Boliden AB Garpenbergs Odalfält Västra 1 1827-1878 1908-1942 Boliden AB Garpenbergs Odalfält Västra 2 1943-1950 Boliden Backgården 3:3 Tappdammarna 1928-1943 Tappdammen Boliden Backgården 3:3 Nygården Boliden Backgården 3:3 Myrdammen Boliden Backgården 3:3 Lilla Bredsjön 1950-1965 Boliden Backgården 3:3 Järnvägsbanken ca 1900 Flera ägare Bl.a.: Finnhyttan 2:9, Finnhyttan 4:16, Garpenberg Prästgård Östra magasinen 1800/tal Sveaskog Tyskgården 1:15 Boliden är markägare vid: Sveaskog är markägare vid: Lilla Bredsjön Tappdammarna (Tappdammen, Myrdammen, Nygården) Västra 1 & 2 Odalfältet Östra 1 & 2 Järnvägsbanken har ett flertal ägare. Markägarförhållandena framgår av Fastighetskartan, Bilaga 2. 1.4 Historik Gruvverksamheten i Garpenbergsområdet startade troligtvis redan under 800-900- talet och har därmed pågått i över tusen år. Namnet Garpenberg är medeltida och har sitt ursprung i de tyska bergsmän, s.k. garpar, som under 1300-talet anlitades av ägaren till de tidigaste koppargruvorna i området. Under medeltiden, då bergshanteringens omfattning växte i Garpenberg, var Odalfältet söder om det nuvarande industriområdet det dominerande brytningsområdet. Under början av 1500-talet flyttades malmhantering till Garpenbergs herrgård och Gruvsjön dämdes upp. Under 1600-1700-talet var Garpenbergsområdet, efter Kopparberget i Falun, Sveriges största kopparproducent. 8

Fram till 1900-talet var det främst koppar som utvanns i Garpenberg. Utvinningen skedde genom rostning och smältning av malmen i hyttor. Redan under första hälften av 1800-talet anlades dock ett bok- och vaskverk där man utvann koppar ur äldre gruvvarp. Denna mekaniska våtanrinkning har senare ersatts med allt modernare flotationsprocesser. Samtidigt har zink och bly ersatt koppar som de viktigaste utvinningsmetallerna i Garpenberg. År 1957 förvärvade Boliden Garpenbergsgruvan. 1.5 Verksamhet som bedrivits En utförlig sammanfattning av den verksamhet som bedrivits i Garpenberg ges av Lindeström (2010), Bilaga 3, tillsammans med vilken påverkan denna verksamhet har för metalltransporten i recipienten. Figur 3. Områden med upplag av gruvavfall i Gruvsjöns avrinningsområde. 9

1.6 Delobjekt Denna beskrivning avhandlar följande objekt i Garpenberg: Lilla Bredsjön - sandmagasin Tappdammarna (Tappdammen, Myrdammen, Nygården) - sandmagasin Västra 1 & 2 deponiområde för anrikningsand och sandmagasin Östra 1 & 2 - deponiområden för anrikningsand Odalfältet äldre gruvområde med gruvhål och varphögar Järnvägsbanken delvis uppbyggd med slagg, anrikningssand och varp 1.6.1 Odalfältet Figur 4. Odalfältet i slutet av 1700-talet. Rödmarkerade gruvor började brytas före 1600- talet. En sträckning med gammal gruvbrytning har markerats med ljusrött. Fastighetskartan syns i bakgrunden. Från Dalarnas Museum, 2010. 10

Odalfältet täcker en yta av ca 15 ha, det finns ett 50-tal gruvhål och ca 220.000 m 3 varp på området. Garpenbergs Odalfält bestod av en mängd gruvhål, schakt samt stollgångar, konster, spelhus, dammar, vattenledningar, pipstockar, vaskverk och gråbergsvarp, Figur 4. Många århundraden av malmhantering och intensiv brytning under 1600- och 1700- talet gav upphov till relativt stora mängder varp som deponerades inom området. Varpen finns inom södra delen av området som tunnare lager och som täckning av deponerad avfallssand i den tömda delen av Gruvsjön (Västra 1). Den största delen av varpen finns inom ett område som är avspärrat p.g.a. ett ras som inträffade 1942. En viss mängd finns under gruvkapellet som ligger utanför rasområdet (Qvarfort och Fällman, 1990). Inom Odalfältet finns, förutom varp, schaktöppningar, mindre dagbrott, lämningar efter anrikningsverk och rester av hyttor. Området är till stora delar klassificerat som rasriskområde, med begränsade möjligheter till tillträde. Vidare finns här värden i form av teknik- och kulturhistoriskt intressanta lämningar (Dalarnas Museum, 2010, Bilaga 4). 1.6.2 Västra 1 Västra 1 täcker en yta av ca 8 ha och innehåller ca 350.000 m 3 anrikningssand. En bra och mer detaljerad beskrivning av Västra 1 återfinns i Hellman (1998). I och med industrialiseringen på 1800-talet kunde man börja utvinna metaller ur malm med lägre metallhalter än tidigare. År 1827 anlades ett bok- och vaskverk för att omanrika gammal varp från Biskopsgruvan i Odalfältet. Anrikningen var under perioden 1827-1860 landets enda större bok- och vaskverk för anrikning av kopparmalm. Restprodukten från anrikningsprocessen, anrikningssand, deponerades i en vik i nordvästra Gruvsjön. Detta var bildandet av Västra 1. Bruket i Garpenberg lade ner malmhanteringen i området år 1878 efter många års dåligt resultat. Det tog nästan trettio år innan brytningen startades på nytt och år 1908 byggdes ett nytt anrikningsverk för våtmekanisk anrikning inom Odalfältet. Sanden från verket deponerades som tidigare i viken i Gruvsjön. Skillnaden var dock att sanden var betydligt finkornigare, vilket gjorde att den spreds längre ut i sjön (Hellman, 1998). 1927 infördes s.k. selektiv flotation i Garpenberg. Ett nytt flotationsanrikningsverk stod klart i Odalfältet år 1928. Från verket pumpades den uppslammade sanden ut i Gruvsjön på samma plats som tidigare (Hellman, 1998). För att kunna fortsätta brytningen av malm i Garpenbergsgruvan, blev man år 1942 tvungna att torrlägga norra delen av Gruvsjön. I och med att Gruvsjöns norra del torrlades kom den deponerade sanden i Västra 1 fram i dagen. När sanden började torka kom den snabbt att spridas med vinden, vilket orsakade olägenheter för de omkringboende. Gruvbolaget AB Zinkgruvor, som drev gruvorna i Odalfältet, ålades därför att förhindra avfallets spridning med vinden. Västra 1 täcktes därför med ett tunt lager av varp och gråberg, troligen 1947 (Hellman, 1998). 11

1.6.3 Västra 2 Västra 2 täcker en yta av ca 7,5 ha och innehåller ca 250.000 m 3 anrikningssand. En bra och mer detaljerad beskrivning av Västra 2 återfinns i Hellman (1998). I samband med torrläggningen av Gruvsjöns norra del började man anlägga ett nytt sandmagasin i Ryllshyttebäckens dalgång ned mot Gruvsjöns strand. Magasinet, som kom att bli Västra 2, tog emot anrikningssand både från anrikningsverket i Ryllshyttan och Garpenberg. Ryllshyttebäckens dalgång ändrades och fick nu gå söder om Västra 2. Deponeringen i Västra 2 pågick mellan 1943 och 1950. Västra 2 har efter att det slutade att användas invallats med dammar söder om magasinet, för att hålla grundvattnet på en ytnära nivå och därmed förhindra spridning med vinden (Hellman, 1998). AB Zinkgruvor ålades också, genom dom i Vattenöverdomstolen år 1947, att efterbehandla Västra 2 för att förhindra vindspridning av sanden. Delar av Västra 2 är idag skogsbevuxet på ytor där gråberg och jordmassor (bl.a. morän) har lagts ut, troligen på 1970-talet (Hellman, 1998). 1.6.4 Tappdammarna I Ryllshyttebäckens dalgång ligger tre mindre magasin för anrikningsand; den s.k. Tappdammen, som är störst, en damm på området Nygården samt Myrdammen. Magasinen benämns ofta gemensamt som Tappdammarna. Sanden i dammarna härstammar från ett anrikningsverk som låg uppe vid nuvarande Ryllshyttemagasinet. Detta flotationsanrikningsverk byggdes 1928. Tappdammarna tog emot anrikningssand fram till 1943 då deponeringen övergick till Västra 2. 1.6.5 Östra magasinen På östra sidan av Gruvsjön har anrikningssand deponerats i två områden, varav det södra kallas Klondyke. Dessa är de äldsta sandmagasinen i området och anrikningsanden uppkom i våtmekaniska verk som anlades på östra sidan Gruvsjön i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Sanden deponerades i sjön, men p.g.a. sänkningen av Gruvsjöns nivå (med 1,5-2 m) år 1942 ligger anrikningssanden till viss del i dagen (SWECO, 2006). Utbredningen av sanden ovanför sjöytan har tidigare uppskattats till 37 000 m 2 (ca 13.000 m 2 i norr och 24.000 m 2 i söder). Vid två provgropsgrävningar (en i norra magasinet och en i södra) påträffades naturlig mark vid 1,9 respektive 2 m djup. Baserat på ett antaget medeldjup av 2 m bedömdes volymen till 70 000 m 3 (SWECO 2006). Mängderna anrikningssand i sjön är okända. 1.6.6 Lilla Bredsjön Sandmagasinet Lilla Bredsjön är beläget strax norr om Ryllshyttemagasinet i Garpenberg och ligger huvudsakligen inom Gruvsjöns avrinningsområde. Magasinet avvattnas i söder mot Ryllshyttebäcken genom dammläckage och ytavrinning, i öster mot kanalen (Gruvsjöns norra tillflöde) i form av dammläckage och i norr mot Stora Bredsjön i form av dammläckage. 12

Magasinet är 34,8 ha stort och innehåller ca 1,7 Mm3 sulfidhaltig anrikningssand. Det anrikningsverk i Garpenberg som ersattes med ett helt nytt verk i samband med expansionsprojektet som slutfördes 2014 byggdes 1950 (Hellman, 1998). Från detta verk pumpades anrikningssanden till Lilla Bredsjön under perioden 1950 till 1965. Boliden övertog verksamheten i Garpenberg från AB Zinkgruvor 1957. Under perioden 1950-1958 kom sanden från nybruten malm medan den under perioden 1958 till 1965 kom från omanrikad varp. Till en början deponerades anrikningssanden i den forna sjön vilken kom att fyllas ut och magasinet kom att avgränsas med dammar i norr, öster och söder. Lilla Bredsjön har sedan 1975 delvis täckts med rötslam. Figur 5. Lilla Bredsjömagasinet med dammar i norr, öster och söder. 1.6.7 Järnvägsbanken En järnvägsbank löper på Gruvsjöns östra sida genom Garpenbergs samhälle till Odalfältet. Järnvägsbanken är sannolikt uppbyggd av bl.a. varp (Lindeström, 2005). Den sträcka av järnvägsbanken som beaktas i denna rapport är den ca 5 km långa sträckan från Garpenbergs Herrgård utefter Gruvsjöns östra strand till Odalfältet. Totalt 13

sett bedöms denna sträcka innehålla ca 20.000 m 3 fyllnadsmaterial, troligtvis till stor del varp och slagg. Förutom att varp har deponerats inom Odalfältet och vid anläggandet av järnvägsbanken har den utnyttjats som utfyllnad av tomtmark, gator, vägbyggnad mm i Garpenberg med omnejd i enlighet med dåtida praxis (lättillgängligt byggmaterial). 1.7 DTU-manual Lilla Bredsjön Boliden följer det s.k. GruvRIDAS systemet i sitt dammsäkerhetsarbete. I en manual för drift, tillståndskontroll och underhåll, DTU-manual, samlas all relevant information för dammar avseende Boliden Mineral AB s dammanläggning i Garpenberg. I DTUmanualen finns den dokumentation som behövs för att på ett säkert och fackmässigt sätt med beaktande av gällande lagar, regler och föreskrifter utföra driftåtgärder, underhåll och tillståndskontroll av dammanläggningen. Manualen skall i första hand finnas tillgänglig dels hos tillsynspersonal i närheten av anläggningen, dels hos Dammteknisk sakkunnig (DS). Manualen upprättas enligt de tillämpningsanvisningar för DTU-manualer som är beskrivna i RIDAS samt GruvRIDAS. Dammägaren avser att upprätthålla en god beredskap för att kunna ingripa vid onormala situationer och för att förhindra skada och/eller minska konsekvenserna av en skada. I föreliggande DTU-manual ingår förutom uppgifter om drift, tillstånd och underhåll, även en beredskapsplan som beskriver planer för mobilisering av personal och utrustning och hur information och varningar skall hanteras och av vem. Av de objekt som omfattas av denna rapport är det bara Lilla Bredsjöns dammar som omfattas av befintlig DTU-manual. Samtliga dammar kring Lilla Bredsjön, 1 (östra dammen), 2 (södra dammen), och 3 (norra dammen) är konsekvensklassade i klass 3, dvs den lägsta konsekvensklassen. Ur DTU-manaualen framgår följande: Lilla Bredsjön består av tre dammar byggda på anrikningssand år 1958 med utskov i damm 2, Figur 6. En fri vattenyta i magasinet fanns enbart invid damm 2 (södra dammen) under besiktning 1998-07-02. Merparten av all nederbörd och smältvatten avrinner till Ryllshyttemagasinet. Damm 1 är ca 400 m lång med en högsta höjd av 7 m. Nivån på dammkrönet är +229,5 och krönets bredd är 3,0 m. Dammen har byggts på anrikningssand där den sista etappen blev utförd år 1958 med en central tätkärna av morän (uppåtmetoden) och med grus och sten på ömse sidor. Släntlutningen är 1:2 och 1:1,5 på uppströms- respektive nedströmssidan. Fribordet till anrikningssanden i magasinet är obefintligt. Några vattenståndsrör finns i anrikningssanden men inga mätningar görs numera. Anrikningssanden har med vinden drivit över dammkrönet och täcker större delen av nedströmsslänten. 14

Figur 6. Schematisk sektion av Damm 1 vid Lilla Bredsjön. Damm 2 är ca 380 m lång med en högsta höjd av cirka 3 m. Nivån på dammkrönet är cirka +229,5 och krönets bredd är cirka 3,0 m. Dammen har byggts på anrikningssand där den sista etappen blev utförd år 1958. Släntlutningen är ca 1:2. Uppgifter om grundläggningen och uppbyggnaden saknas. Fribordet mellan anrikningssanden och dammkrönet är ca 0,5-1,7 m invid dammen. I högra kanten av dammen finns två större och ett mindre betongutskov med sättar. Damm3 är ca 200 m lång med en högsta höjd av cirka 3 m. Nivån på dammkrönet är +228,5 och krönets bredd är 3,0 m. Dammen har byggts på anrikningssand där den sista etappen blev utförd år 1958 med enbart morän (uppåtmetoden), för övrigt finns inga uppgifter om dammens uppbyggnad. Släntlutningen är 1:2 och 1:1,5 på uppströms- respektive nedströmssidan. Fribordet till anrikningssanden i magasinet är obefintligt. 15

Figur 7. Dammar som berörs av befintlig DTU-manual i Garpenberg. Av de objekt som är aktuella i denna rapport är det bara Lilla Bredsjöns dammar (1,2 och 3) som omfattas av DTU-manualen. 1.8 Genomförda EBH-åtgärder Vissa åtgärder har genomförts på Västra 1 och 2 samt på Lilla Bredsjön. Inget av objekten som avhandlas i denna rapport kan dock betraktas som tillräckligt efterbehandlat enligt nutidens krav. 1.9 Tidigare genomförda utredningar Ett stort antal utredningar och rapporter har genomförts avseende historiska upplag med gruvavfall i Garpenberg. Redan 1976 uppmärksammade och rapporterade Gunnar Jacks om förekomst av sulfidhaltigt gruvavfall i Garpenbergsområdets och vilka effekter i form av metallutläckage upplagen medförde. Flera bra sammanställningar av genomförda utredningar har gjorts, bl.a. Hellman 1998, SWECO 2006 och Lindeström, 2010 (Bilaga 3). Dessutom har kulturvärdesinventeringar gjorts (Dalarnas Museum, 2010, Bilaga 4). En referenslista, som inte gör anspråk på att vara fullständig, av genomförda utredningar återfinns i Bilaga 5. 16

2 Bedömning av efterbehandlingsansvar Bedömningen av ansvaret för de historiska avfallen är en komplex fråga. Tidigare under åren har minst två ansvarsutredningar genomförts (Eriksson, 1998 i och Ryrberg, 1999 ii ). Ansvarsfrågan var även föremål för prövning inom ramen för Dammsjö-målet i Garpenberg under 1980-talet. Alla objekt som berörs av denna rapport avslutades före 1969, Tabell 1. Ny praxis rörande ansvar för gammalt avfall har vuxit fram under de senaste åren. Denna nya praxis har klarlagt hur tidsaspekten ska beaktas när man bedömer en verksamhetsutövares efterbehandlingsansvar. Den nya praxisen har också klargjort att utrymmet för att hålla en fastighetsägare ansvarig för sk förvaringsall (dvs fall där fastighetsägaren anses bedriva förvaring av farliga ämnen på fastigheten) är begränsat och framför allt avser fall där ämnena/avfallet som förvaras är väl avgränsat från omgivningen t ex i tunnor eller cisterner. Om det föreligger ett efterbehandlingsansvar av något slag anses ofta utrymmet för att begära utredningar vara större än utrymmet för att kräva genomförande av efterbehandlingsåtgärder. Även utredningsansvarets omfattning bör dock jämkas utifrån bl a tidsaspekten särskilt om det är fråga om åtgärdsförberedande utredningar. Tabell 1. Lista över objekt, driftsperiod, fastighet och markägare. Objekt Objekt Driftperiod Fastighet Markägare Odalfältet 1600-1700-tal AB Garpenbergs Odalfält Boliden Västra 1 1827-1878 1908-1942 AB Garpenbergs Odalfält Boliden Västra 2 1943-1950 Backgården 3:3 Boliden Tappdammarna 1928-1943 Tappdammen Backgården 3:3 Boliden Nygården Backgården 3:3 Boliden Myrdammen Backgården 3:3 Boliden Lilla Bredsjön 1950-1965 Backgården 3:3 Boliden Järnvägsbanken ca 1900 Bl.a.: Finnhyttan 2:9, Finnhyttan 4:16, Garpenberg Prästgård Flera ägare Östra magasinen 1800-tal Tyskgården 1:15 Sveaskog 17

2.1 Skadefall Med skadefall avses här sådana områden där ett eventuellt efterbehandlingsansvar inte grundas på att det är fråga om pågående förvaring av farliga ämnen (förvaringsfall) utan på att området är förorenat av ämnen som deponerats eller på annat sätt spridits till området i fråga. Efterbehandlingskrav (undersökningar och efterbehandlingsåtgärder) avgörs i en skälighetsbedömning som sker i två steg (kraven ska dessutom vara skäliga): 1. Vilka efterbehandlingsåtgärder är motiverade och rimliga från miljö- och kostnadssynpunkt (objektiv bedömning)? 2. Proportionell jämkning utifrån tidsaspekten. Skedde uppläggningen av avfall före år 1960 så finns inget ansvar. Skedde det mellan 1960 och 1969 finns visst ansvar. Skedde det efter 1969 föreligger fullt ansvar. Om det har skett under en längre tidsperiod så utgår man ifrån hur stor del som har skett före 1960 i proportion till hur mycket som har skett efter 1960. Om en uppläggning har skett före 1960 jämkas ansvaret för efterbehandlingsåtgärder bort helt. Möjligen kan det finnas ett mycket begränsat ansvar för undersökningar av sådana äldre uppläggningar. 2.2 Förvaringsfallen Begränsat utrymme för när förvaringsfall föreligger. Ett kriterium för att det ska utgöra ett förvaringsfall är att avfallet är tydligt inneslutet eller avgränsat från omgivningen. Undersökningsansvar för att undersöka avfallet som förvaras och behovet av förebyggande åtgärder (täckningsåtgärder), även undersökningar av de verkningar som uppkommit till följd av verksamheten. Kraven på undersökningar måste vara rimliga utifrån vad som anses miljömässigt motiverat och utifrån vad som anses rimligt ur kostnadssynpunkt. Åtgärdsansvar krav för att förhindra fortsatt påverkan på omgivningen. Kraven måste vara rimliga utifrån vad som anses miljömässigt motiverat och utifrån vad som anses rimligt ur kostnadssynpunkt. Om avfallet har lagts upp/börjat förvaras före 1969 talar det i mildrande riktning när det gäller vad som kan anses rimligt. 18

2.3 Bedömning Bolidens efterbehandlingsansvar bedöms sammantaget vara begränsat. Det kan konstateras att: Boliden kan ha ett visst ansvar när det gäller avfall som har lagts upp i och kring Lilla Bredsjön. Det kan dels finnas ett visst ansvar som ett skadefall enligt 10 kap. 2 miljöbalken och såsom ett förvaringsfall enligt 2 kap. miljöbalken. Det bedöms inte finnas någon ansvarig verksamhetsutövare för övriga gruvavfallslämningar. De som bedrev verksamheten och som lade upp avfallet finns inte kvar som juridiska personer, med undantag av staten. Boliden bör inte anses ha övertagit något efterbehandlingsansvar, och alldeles oavsett bör ansvaret jämkas till noll med beaktande av tidsaspekten. Det kan ifrågasättas om statens ansvar som tidigareverksamhetsutövare ska begränsas på sätt som när det är fråga om en enskilds ansvar. Det bedöms inte finnas någon ansvarig fastighetsägare enligt 10 kap. 3 miljöbalken. Det har också framförts att Boliden kan ha ett ansvar för Västra 1 grundat på att den alltjämt pågående länshållningen av den gamla sjöbottnen i Gruvsjöns norra del som innebär att delar av anrikningssanden i Västra 1 torrläggs och vittrar i högre utsträckning än vad som skulle ha skett om området varit helt vattenmättat. Det kan tilläggas att Boliden idag omhändertar och renar vattnet från Västra 1 i och med att det s.k. länshållningsvattnet pumpas till Ryllshyttemagasinet och blandas med anrikningssanden. Boliden bör inte heller ha ådragit sig ett s.k. exploateringsansvar genom att samla upp vatten från som rinner till den torrlagda delen av Gruvsjön och pumpa det till Ryllshyttemagasinet för rening. Enligt rättspraxis förutsätter ett exploateringsansvar att verksamheten ofrånkomligen har lett till att föroreningar har frigjorts och spritts till omgivningen. I det aktuella fallet är det uppenbart att åtgärden leder till en minskad spridning av föroreningar. Att Boliden däremot så länge vattnet pumpas upp till Ryllshyttemagasinet är skyldigt att vidta försiktighetsmått enligt 2 kap. miljöbalken är uppenbart. Koncessionsnämnden gjorde för övrigt samma bedömning i beslut B 263/84. 19

3 Omgivningsbeskrivning 3.1 Planförhållanden Garpenberg är en av tätorterna i Hedemora kommun. En detaljerad översiktsplan för Garpenberg antogs i maj 1997. UTDRAG UR ÖVERSIKTSPLANEN MED RELEVANS FÖR GRUVVERKSAMHETEN Grunden för Garpenbergs existens är gruvbrytningen. De båda gruvorna i Garpenberg är de enda gruvorna i Bergslagen där gruvbrytning fortfarande pågår. Översiktsplanen ska bidra till att säkerställa en framtida gruvdrift i Garpenberg. Gruvdriften måste dock ske på sådant sätt att hänsyn tas till boende och miljö. Både äldre tiders gruvbrytning och den pågående verksamheten påverkar mark- och vatten i Garpenbergs omgivningar. Läckage av tungmetaller är särskilt stor från äldre deponier av slagg, varp och anrikningssand. En begränsning av tillförsel av tungmetaller till mark och vatten bör eftersträvas. Vid eventuell övertäckning av äldre gruvavfall måste dock hänsyn tas till kulturmiljön, eftersom slaggförekomster och andra äldre lämningar utgör fornlämningar och är skyddade enligt kulturmiljölagen. Garpenbergs gård I området finns ett flertal fornlämningar som hänger samman med gruvdrift, järn- och kopparframställning. Södra delen av planområdet är av riksintresse för kulturmiljövården. Riktlinjer som säkerställer kulturvärdena för framtiden ska anges i översiktsplanen Garpenbergs samhälle Även miljön i Finnhyttan med kyrka, äldre skjutsstation, prästbostad, kalkugn m.m. är kulturhistoriskt värdefull liksom miljön kring Gruvkapellet och odalfältet. Översiktsplanen ska bidra till att bevara dessa miljöer som är en viktig del i samhällets historia. Eftersom gruvverksamheten har påverkat stora delar av landskapet kring Garpenbergs samhälle är det viktigt att några områden för rekreation och fritid säkerställs. Inom Garpenbergs kommundel är förekomsten av jordbruksmark liten. Däremot är inslaget av skogsmark stort, varav större delen av närliggande skog ägs av Svea Skog. Markerna inom Garpenbergs kommundel är påverkad av gruvnäringen genom förekomst av slagg- och varphögar, sandmagasin, gruvhål etc. Stora områden har också under århundraden nyttjats för hagmarksbeten och slåtter, träkolsframställning och som leverantör av gruvved. Denna kulturpåverkan gör att jordmånen fortfarande är mycket varierad. Den absolut dominerande markanvändningen i omgivningarna kring Garpenbergs tätort är skogsbruk iii. Längre ned i Forsåns avrinningsområde finns öppna marker framförallt i anslutning till Forsån. Enligt SGU:s beslut 2007-09-13 (Dnr 46-1298/2003) är Garpenbergsgruvan klassat som riksintresse för mineralnäring (MB 3 kap. 7 ). Riksintresset för mineralnäringen täcker hela det område som omfattas av de i denna rapport aktuella objekten, Figur 8. 20

Figur 8. Detaljavgränsning av riksintresset Garpenbergsgruvorna. 3.2 Jakt och friluftsliv Värden för friluftsliv och rekreation i Garpenberg undersöktes i detalj 2004, och bedöms inte ha ändrats nämnvärt. Resultaten från den undersökningen iv sammanfattas i Figur 9. Genom området går vandringsleden Folkareleden, som börjar i Avesta kommun och går vidare mot Horndal. Dessutom finns cykel- och skoterleder. Dessa leder bedöms vara värdefulla för friluftslivet ur ett kommunalt perspektiv. Som ett lokalt värdefullt friluftsområde har skogsmarken söder om Finnhytte- Dammsjön pekats ut. Detsamma gäller Finnhytte-Dammsjön, Gruvsjön, Stora Bredsjön och Högtjärnen där fiske förekommer. I Stora Bredsjön, Nygårdstjärnen och Högtjärnen har man dessutom planterat in ädelfisk. Gruvsjön har under senare år rönt ett ökat intresse ur fiskesynpunkt genom att där förekommer förhållandevis rikligt med stor abborre. Gruvsjön är dessutom en populär badsjö för lokalbefolkningen. Området söder om Gruvsjön ned till Garpenbergs gård har bedömts ha ett regionalt värde för friluftsliv och rekreation. I kommunens översiktplan är ett område från Gruvgården upp mot Örntjärnen och ett annat väster om Nygården anvisade för friluftsliv. Det förstnämnda innefattar ett elljusspår och det senare slalombacken vid Tappdammarna. Både slalombacken och elljusspåret är av regionalt intresse för skidåkare. Slalombacken är tack vare sitt höga läge och snökanoner relativt snösäker och besöks därför av långväga skidåkare. Vintertid anläggs spår för längdskidåkning längs elljusspåren. Skidspåren sägs hålla hög kvalitet och locka till sig åkare från hela kommunen. I övrigt kan nämnas att en lokal jaktvårdsförening sköter jakten. Framför allt jagas älg och rådjur. 21

Längre ner i Forsåns vattensystem är fisket mer intensivt med en aktiv fiskevårdsområdesförening i Åsgarn. De arter som här fiskas mest är abborre och gädda. Fisket i Åsgarn har dock försämrats under senare år. Figur 9. Sammanfattande beskrivning av värden för friluftsliv och rekreation i Garpenbergsområdet enligt en inventering 2004. Grön rastrering markerar det inventerade området. 3.3 Kulturhistoria En betydande del av området är av riksintresse för kulturmiljövården. Alla lämningar av äldre bergshantering i form av hyttor med tillhörande slagg och gruvor med varp samt bok- och vaskverk m m är skyddade som fornlämningar enligt lagen om kulturminnen. Gruvkapellet vid Odalfältet är skyddat som byggnadsminne enligt kulturminneslagen. Alla ingrepp i fornlämningar och byggnadsminnen kräver länsstyrelsens tillstånd. En kulturhistorisk utredning av Odalfältet, Västra magasinen och Lilla Bredsjön har nyligen genomförts, Bilaga 4. Området från mitten av Gruvsjön och längs Garpenbergsån ned till gränsen mot Avesta kommun är klassificerat som riksintresse för kulturminnesvård med hänvisning till bergslagsmiljön som har sitt ursprung i äldre medeltiden (Figur 10). 22

Figur 10. Områden av riksintresse för kulturminnesvård. 3.4 Meteorologiska, hydrologiska & hydrogeologiska förhållanden De meteorologiska, hydrologiska och hydrogeologiska förhållandena har studerats inom ramen för de hydrogeologiska studier som genomförts av Bergab (2010) i samband med nyligen genomförda tillståndsansökningar. Här ges en översiktlig sammanfattning. 3.4.1 Temperatur- & vindförhållanden I Tabell 2 nedan visas beräknad månads- och årsmedeltemperatur för Garpenberg. Tabell 2. Medeltemperatur för Garpenberg, baserat på medeltemperatur för SMHIs stationer i Avesta och Folkärna åren 1961-1990. Temperaturen är korrigerad för höjdavvikelser och klimatförändringar. Garpenberg Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec År Medeltemp. C -4,5-4,3-1,5 3,5 10 14,2 15,5 14,1 9,4 4,9-0,6-2,9 4,8 Vinddata har använts från SMHIs väderstation på Stora Spånsberget, sydväst om Borlänge och ca 6,5 mil väster om Garpenberg. Stationen har en bra placering med öppet läge och därmed få störningar från omgivningen. En vindros visas i Figur 11 nedan. Den vanligaste vindriktningen är västlig-sydvästlig, men detta gäller endast för lägre vindhastigheter. Vid större vindhastigheter är vindriktningen oftast nordlig eller nordvästlig. 23

Figur 11. Vindros för SMHIs väderstation vid Stora Spånsberget för år 2000-2004. Vindrosen visar frekvens för olika vindriktningar och vindhastigheter. 3.4.2 Nederbörd och avdunstning Termen för nederbörd (P) är mm, med vilket menas antal millimeter vattenpelare per enhetsyta. En millimeter nederbörd motsvarar totalt 1 liter vatten per kvadratmeter. Data över okorrigerad nederbörd från perioden 1968-2005 för Hedemora har använts till statistiska beräkningar för Garpenbergsområdet. Syftet med beräkningarna har varit att uppskatta års- och månadsnederbörden under ett normalår, respektive för ett torrår som beräknas uppträda en gång vart hundrade år, samt ett extremt torrår med återkomsttid en gång på tusen år. Dessutom har beräkningar av månadsnederbörd gjorts specifikt för varje månad, dvs en beräkning av månadsnederbörd under en normalmånad, torrmånad (1:100 år) och extrem torrmånad (1:1000 år). Framtagna nederbördsdata har korrigerats för orografiska avvikelser och normala mätfel enligt gängse normer samt validerats mot de kortare nederbördsserier för Garpenberg som funnits att tillgå. Avdunstning (ET) eller evapotranspiration, sker direkt från vatten-, mark- och bladytor (evaporation) samt via vegetationens andning (transpiration). Även avdunstning uttrycks i mm. Avdunstningsdata har tagits fram för den numera nedlagda SMHI-stationen i Folkärna. I första steget har en potentiell avdunstning beräknats, vilken förutsätter fri tillgång på vatten. Från den potentiella avdunstningen har därefter verklig avdunstning, som är beroende av markvattenhalt, vissningsgräns etc, uppskattats (0). I beräkningarna har avdunstningen för torrår använts för både torrår (1:100) och extremt torrår (1:1000). 24

3.4.3 Generell vattenbalans En beräknad vattenbalans för Garpenbergsområdet har beräknats för ett normalår, torrår och ett extremt torrår enligt Tabell 3. I balansen har antagits att ett torrår föregås av ett normalår. Därmed är grundvattenmagasinen fyllda vid ingången av torråret och snölagringen från föregående normalår tillförs balansen för torråret. Specifik avrinning (l/s km 2 ) finns också angivet i tabellen. Tabell 3. Generell vattenbalans och specifik avrinning för Garpenbergsområdet för normalår och torrår baserat på beräkningsunderlag enligt texten. Garpenberg Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec År Normalår mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm P 49,2 32,4 37,3 45,6 47,9 78,5 84,5 83,6 76,1 60,6 66,7 49,5 711,9 ET -0,8 1,6 8,2 28,8 67,5 92,2 92,2 65,9 33,8 9,1-0,8-1,6 396,1 P-ET 50 30,8 29,1 16,8-19,6-13,7-7,7 17,7 42,3 51,5 67,5 51,1 315,8 S 36,9 16,2 9,3-99,7-33,2 0 0 0 0 0 33,3 37,1 0 G 0 0 0 0 0 13,7 21,4 3,7 0 0 0 0 0 R 13,1 14,6 19,8 116,5 13,6 0 0 0 38,6 51,5 34,1 14 315,8 Specifik avrinning: 10,01 l/s km 2 Torrår 1:100 mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm R 5,5 0 0 45,7 0 0 0 0 0 0 0 0 51,3 Specifik avrinning: 1,63 l/s km 2 Torrår 1:1000 mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm R 4,3 0 0 33,2 0 0 0 0 0 0 0 0 37,5 Specifik avrinning: 1,19 l/s km 2 För en detaljerad redogörelse för vattenbalansens olika komponenter hänvisas till Bergab 2010. 25

3.4.4 Geologi Figur 12. Förenklad jordartskarta över Gruvsjöns avrinningsområde (från SWECO, 2006, upprättad av Lindeström och Qvarfort 1985 och SGU 1941). Som framgår av jordartskartan domineras jordlagren i Gruvsjöns avrinningsområde av morän. Moränens mäktighet är generellt sett ringa (3-4 m) och berg i dagen förekommer frekvent. Det finns dock områden där moränens mäktighet är betydande. Från ca 0,5 km norr om Lilla Bredsjön och ca 5 km söderut finns ett stråk med isälvsmaterial i form av en rullstensås. Åsen löper bl.a. under den deponerade anrikningssanden i Lilla Bredsjön. 3.4.5 Topografi Området är kuperat med ett flertal höjdområden och dalgångar. Den högsta punkten är Högtjärnsklack, i nordöst, där marknivån är ca 276 m.ö.h. Från avrinningsområdets yttre gränser (vattendelare) sluttar markytorna regionalt ned mot Gruvsjön där vattenytan ligger på nivån ca 152 m.ö.h. Högsta kustlinjen för området är belägen på nivån ca 195 m.ö.h. 26

3.4.6 Ytvatten Garpenbergsområdet genomströmmas av Garpenbergsåns vattensystem. I centrum ligger Gruvsjön som västerifrån mottar vatten via Ryllshyttebäcken. Detta vatten härrör till största delen från Ryllshyttemagasinet, som idag utnyttjas som sandmagasin för verksamheten. Gruvsjön mottar även vatten norrifrån, där Stora Gransjön och Stora Jälken utgör källsjöar. Via Lilla Jälken och Finnhytte-Dammsjön mynnar detta vatten i norra Gruvsjön via en grävd kanal. Gruvsjön avvattnas söderut via Garpenbergsån, som byter namn till Forsån innan den mynnar i Dalälven i Bäsingen uppströms Näs Kraftverk. Strax nedströms Gruvsjöns utflödespunkt tillkommer vattnet från Rafshytte-Dammsjön. Vattensystemet illustreras schematiskt i Figur 13. Hela avrinningsområdet omfattar en yta på ca 130 km 2. Figur 13. Schematisk bild över ytvattensystemet. Tv: De övre delarna med Gruvsjön i centrum. Th: Hela vattensystemet ned till mynningen i Dalälven med provtagningsstationer markerade (Gruvsjön=S23). Samtliga sjöar inom Garpenbergsområdet har anlagts eller dämts upp genom byggandet av dammar. Bland annat har Gruvsjön reglerats sedan åtminstone 1500-talet, då Gustav Wasa styrde malmhanteringen i Garpenberg v. Råvatten till anrikningsverket och för kompressorkylning tas från Finnhytte- Dammsjön. Överskottsvatten från gruvverksamheten liksom kommunalt avloppsvatten från Garpenbergs tätort släpps ut i Gruvsjön, direkt eller indirekt. Den norra delen av Gruvsjön är, dels torrlagd sedan mitten av 1940-talet (ingår i Odalfältet), dels invallad för att utnyttjas som utjämningsmagasin. I magasinet samlas länshållningsvattnet upp 27

från den norra torrlagda delen av sjön för att senare blandas med bl.a. processvatten och renas genom sedimentering i gruvans nuvarande sandmagasin, Ryllshyttemagasinet. Utflödet från Ryllshyttemagasinet sker via Ryllshyttebäcken till västra Gruvsjön. 3.4.7 Grundvatten För Lilla Bredsjön gjorde Golder (1993) en omfattande hydrogeologisk utredning där grundvattenkvaliteten i magasinet studerades på 5 platser och på tre olika djup i magasinet. Hellman (1998) genomförde hydrogeologiska studier på Västra 1 och 2. 3.4.8 Vattenbalans Detaljerade vattenbalanser har tagits fram för Västra 1 och 2 av Hellman (1998) och för Lilla Bredsjön (Golder Associates 1993). 4 Mål med efterbehandlingen Följande skyddsobjekt har identifierats i anslutning till objekten. Ytvatten Grundvatten Luft Djur och människor Markanvändningen Kulturhistoriska lämningar 4.1 Övergripande mål Målet för efterbehandlingen av de historiska objekten i Garpenberg bör inbegripa: att avlägsna alla relevanta säkerhetsrisker. att föroreningsbelastningen från de efterbehandlade objekten skall begränsas så långt som är möjligt och rimligt med beaktande av skyddet av luft-, mark- och vattenkvalitet, djur- och växtliv samt andra hälso- och miljöaspekter. i den mån det är lämpligt ur kulturhistoriskt perspektiv kunna tillåta en framtida alternativ användning av marken på de olika objekten, exempelvis dess ursprungliga markanvändning (skogsbruk och friluftsliv) eller att marken kan användas för andra lämpliga ändamål. att de efterbehandlade objekten väl kan smälta in i den omgivande landskapsbilden. att de efterbehandlade objekten skall vara i minimalt behov av tillsyn eller underhåll i ett långsiktigt perspektiv. att lämningar av kulturhistoriskt intresse bevaras så långt det är möjligt ur ett miljöperspektiv. 28

4.2 Kvantifierbara mål Målen vid en efterbehandling bör definieras i ett senare skede eftersom de skall vara realistiska och mätbara, se vidare avsnitt 4.3 Målen bör dessutom sättas i samråd mellan länsstyrelsen och samtliga berörda parter (Boliden och staten). 4.3 Mål i förhållande till MKN MKN för kadmium är idag 0,08 µg/l. Medelhalten i Gruvsjön, Garpenbergsån och Forsån 0,68, 0,56 resp. 0,14 µg/l. Om vi antar att totalhalten (som är det som idag mäts) är ungefär densamma som den lösta halten (som MKN avser), så är risken stor för att MKN för kadmium överskrids till år 2021 eller år 2027, om det inte beslutas om undantag. Följande beräkning förklarar varför: MQ för Gruvsjön är 0,39 m 3 /s, vilket motsvarar ca 12,3 Mm 3 /år vilket innebär att tillskottet av Cd inte bör vara högre än 1 kg Cd per år om gällande MKN för Cd (0,08 µg/l) skall uppnås (fastläggning i bottensediment försummas). Idag är belastningen på Gruvsjön i storleksordningen 6-8 kg/år, trots att lakvattnet från norra delen av Gruvsjön återpumpas. Av dagens belastning kan ca 3,5 kg/år hänföras till de historiska upplagen och ca 1 kg/år till den pågående verksamheten vid Ryllshyttemagasinet (vilket inkluderar återpumpning och rening av uppsamlat lakvatten från historiska objekt). Det kan i sammanhanget nämnas att uppsamling och återpumpning av vattnet från Odalfältet och Västra 1 innebär en rening av dessa vatten som leder till en reduktion av kadmiumbelastningen från dessa områden med > 85 %. Resterande del av belastningen som når Gruvsjön, 2-4 kg/år, kommer från diffusa källor som bedöms vara mycket svåra att identifiera och åtgärda. Slutsatsen blir att även om en efterbehandling av de historiska upplagen helt skulle eliminera belastningen från de historiska upplagen och Ryllshyttemagasinet (icke realistiskt antagande) skulle Cd-belastningen på Gruvsjön ändå förbli större än vad som krävs om MKN skall uppnås. Det är således inte realistiskt att använda MKN i Gruvsjöns avrinningsområde som mål för efterbehandlingen av olika delobjekt i Garpenberg. Det är uppenbart att undantag från MKN kommer att krävas för Gruvsjöns avrinningsområde. 29

5 Materialkarakterisering Provuttag och materialkarakterisering har skett i olika omgångar över tiden för de nu aktuella objekten. En sammanställning av resultaten ges i SWECO 2006. 5.1.1 Avgränsning: Utbredning/volymer/tonnage En sammanställning av de olika objektens utbredning, volym och tonnage ges i Tabell 4. Tabell 4. Sammanställning av de olika objektens utbredning, volym och tonnage. Objekt Objekt Typ av avfall Area (ha) Volym (1000 m3) Tonnage (kton) Odalfältet Varp 15 220 352 Västra 1 Anrikningssand 8 350 525 Västra 2 Anrikningssand 7.5 250 375 Tappdammarna Tappdammen Anrikningssand 4.4 80 120 Nygården Anrikningssand 1.5 30 45 Myrdammen Anrikningssand 1 20 30 Lilla Bredsjön Anrikningssand 35 1,700 2,550 Järnvägsbanken Varp/Slagg 20 32 Östra magasinen Anrikningssand (våtmekanisk anrikning) 3.7 70 112 5.1.2 Totalhalter och syrabildningspotential Avfallen deponerade vid samtliga objekt håller höga metallhalter, Tabell 5. Där uppgifter finns bedöms avfallen även vara potentiellt syrabildande (NNP <0). Betydligt med detaljerade resultat redovisas i bl.a. Golder Associates 1993 och Lin 1997 rörande Lilla Bredsjön och Hellman 1998 rörande Västra magasinen. 30

Tabell 5. Sammanställning av resultat från karakterisering av prover från aktuella objekt gjord av SWECO 2006. 5.1.3 Laktest/Lakegenskaper På slagg-, sand- och varpprov från Garpenbergsområdet har lakförsök genomförts av SGI (Fällman och Qvarfort, 1990). Vid undersökningen lakades proven vid ett förhållande mellan vätska och fast fas (L/S) L/S=1, förutom för Lilla Bredsjön där både L/S=1 samt L/S=2 användes. Lakförsök på anrikningssanden i Lilla Bredsjön har även genomförts vid två andra tillfällen (Qvarfort, 1983 och Golder Associates 1993), men då med L/S=2,5 respektive L/S=2. Hellman (1998) genomförde lakförsök på prover från Västra magasinen och jämförde mot SGIs resultat. Sweco 2006 sammanställde resultaten från 1990 SGI (Fällman och Qvarfort, 1990). Tabell 6. Genomsnittliga lakbara halter kadmium, koppar, zink, bly och sulfat samt ph (L/S=1). Från SWECO 2006. Objekt ph Cd Cu Pb Zn SO4 mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS Järnvägsbanken 6,0 <0,005 0,70 <0,05 1,7 23 Odalfältet 4,0 <0,02 2,2 3,2 2,6 39 Östra magasinen 5,2 0,053 8,4 1,7 4,4 64 Västra magasinen 5,6 1,3 57 2,1 200 1200 Tappdammarna 7,5 0,045 0,01 <0,05 3,4 200 Lilla Bredsjön 7,2 0,14 0,0057 0,24 6,0 1000 5.1.4 Kinetiska test Kinetiska test i form av syrekonsumtionsmätningar har gjorts på prover från Lilla Bredsjön (Golder Associates 1993). Där uppmättes en syreförbrukningshastighet på 7.2-7.8 *10-7 mol/s/kg prov. 5.1.5 Mineralogi Lin, 1997, studerade mineralogin på prover av anrikningssand från olika djup i Lilla Bredsjön. Lin studerade speciellt hur mineralogin förändrades till följd av utfällning och adsorption i övergångszonen mellan sura och neutrala förhållanden i vittringsprofilen. 31

6 Kontrollprogram och funktionskontroll 6.1 Sammanfattning av gällande kontrollprogram och genomförd funktionskontroll Se Bilaga 6 för en beskrivning av pågående kontrollprogram. Resultaten sammanfattas i avsnitt 6.3. 6.2 Metallbalanser - tidigare utredningar Omfattande kartläggningar och bedömningar av dagens metallbalans för Gruvsjön har genomförts i olika omgångar och av olika författare, den senaste av Lindeström, 2010 (Bilaga 5 i MKB Garpenberg 3 Mton). SWECO (2006) upprättade på basis av en omfattande genomgång av befintliga data (t.ex. Lindeström, 1981; Lindeström och Qvarfort, 1985; Fällman, 1991; Lindeström, 2005) en metallbalans för Gruvsjön, Figur 14. Lindeström (2010) kommer till i princip samma metallbalans för Gruvsjön. Metallbalansen för olika år har sammanställts av SWECO 2006, Tabell 7. Tabell 7. 1979-1980 1982-1983 1990 och 2004 Metallbalans för Gruvsjön under olika år. Från SWECO 2006. En kraftig minskning av metallbelastningen uppnåddes då länshållningsvattnet från norra delen av Gruvsjön började pumpas upp till Ryllshyttemagasinet tillsammans med anrikningssanden från processen. Metallbalans för Gruvsjön (sammanställning från SWECO 2006) Q Cd Cu Pb Zn SO4 (l/s) (kg/år) (kg/år) (kg/år) (kg/år) (ton/år) IN 95 541 935 96100 - UT 910 120 620 190 100000 - IN 68,5 391 894 47700 - UT 440 68,6 397 168 36000 - IN 7,5 53 79 3700 1234 UT 207 9,2 130 18 5600 1543 Som framgår av upprättad metallbalans för Gruvsjön (Figur 14) tillförs Gruvsjön årligen 4-5 ton Zn, 8-10 kg Cd, 70-90 kg Pb och 50-60 kg Cu. Av denna metallmängd kommer en relativt begränsad del från dagens verksamhet (ca 10 % av Zn, ca 15-20 % av Cd, 65-70 % av Pb och 10-15 % av Cu) Lindeström, 2010. 32

Figur 14. Metallbalans 1990 och 2004 upprättad av SWECO (2006), baserad på Fällman (1991) och Boliden Mineral (2005). Understrukna värden avser år 2004. Värden anges med enheten kg/år. Om länshållning av norra delen av Gruvsjön upphör skulle belastningen av Zn till Gruvsjön flerfaldigas och belastningen av Cd i princip fördubblas eftersom dränaget från de historiska områdena Odalfältet och Västra sandmagasinen idag samlas upp och renas via återpumpning till Ryllshyttemagasinet. Ökningen av Pb och Cu skulle bli mer begränsad, i storleksordningen 25-30 %. Detta innebär att en försämring av vattenkvaliteten i Gruvsjön är oundviklig vid avslutad drift om inte åtgärder genomförs på de historiska områdena Odalfältet, Västra sandmagasinen, Tappdammarna och Lilla Bredsjön. SWECO (2006), liksom Golder (1993), gjorde bedömningen att i princip allt gruvavfall i Garpenberg har potential att bilda sura lakvatten. De bedömde att metallbelastningen från det historiska avfallet med tiden kan komma att öka med en faktor 5, då avfallets buffringskapacitet uttömts. Detta utvecklas av Golder (1993). 33

6.3 2013-2014 års kontrollprogram Boliden utarbetade i samråd med tillsynsmyndigheten ett omfattande kontrollprogram för yt- och grundvatten i anslutning till historiska upplag i Garpenberg med anledning av deldom, M461-11, som Mark- och Miljödomstolen meddelade den 31 januari 2012. I domen slogs fast att Boliden inom en prövotid om 3 år efter ianspråktagandet av tillståndet skall: I samråd med tillsynsmyndigheten genomföra väl avvägda och kompletterande utredningar om de historiska avfallens omfattning och deras del i belastningen på recipienten. Syftet skall vara att klargöra hur dessa skall hanteras i framtiden. Inom ramen för denna utredning bör även risk-, åtgärds- och ansvarsfrågorna belysas. Bolidens och länsstyrelsen övergripande mål, oberoende av Mark- och Miljödomstolens dom, är att få till stånd en process som så småningom kommer att leda till handling, dvs slutliga efterbehandlingsåtgärder av de äldre upplagen som förbättrar miljötillståndet i området. Det långsiktiga målet med arbetet är att, i konsensus med tillsynsmyndigheten, skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormerna för kemisk status kan uppfyllas i Gruvsjön. För att innehålla miljökvalitetsnormerna i området krävs att gamla lämningar åtgärdas för att belastningen Gruvsjön skall kunna minskas ytterligare. Även om gamla objekt åtgärdas och efterbehandlas kan det vara svårt att uppnå miljökvalitetsnormerna eftersom det i Garpenbergsområdet bedrivits gruvverksamhet under så lång tid och resterna från denna verksamhet finns spridda över stora områden. På något längre sikt kan det bli aktuellt med permanenta undantag från kraven på att uppfylla miljökvalitetsnormerna. Specifikt är syftet med kontrollprogramet att genom kontroll av yt- och grundvatten i anslutning till de äldre upplagen bedöma föroreningsbelastningen från de olika upplagen. 6.3.1 Kontrollprogram för Ytvatten Inom ramen för prövotidsutredningen utarbetades och implementerades ett kontrollprogram för ytvatten med vattenprovtagning månadsvis (12 ggr/år) på 14 punkter i vattensystemet. Dessutom inkluderades två provtagningspunkter ur Boliden Garpenbergs ordinarie egenkontrollprogram som också provtas månadsvis (12 ggr/år). Senaste version av kontrollprogrammet för ytvatten bifogas i Bilaga 6. Kontrollprogrammet, som utarbetats i samråd med tillsynsmyndigheten, kom igång i april 2013. 6.3.2 Kontrollprogram för grundvatten Inom ramen för prövotidsutredningen utarbetades och implementerades ett kontrollprogram för grundvatten där grundvattennivåer mäts månadsvis (12 ggr/år) i samtliga grundvattenrör, dvs i totalt 40 punkter. Provtagning av grundvatten sker kvartalsvis (4 ggr/år om rören inte är frusna) i rör utanför upplagen och en gång per år (1 ggr/år) i rör inom upplagen. Den låga provtagningsfrekvensen inom upplagen motiveras av de långsamma förändringar som grundvattenkvaliteten bedöms komma att uppvisa. Senaste version av kontrollprogrammet för grundvatten bifogas i Bilaga 6. Grundvattenrören sattes under år 2013 och kontrollprogrammet, som utarbetats i samråd med tillsynsmyndigheten, kom igång i början av år 2014. 34