Volvo Personvagnar AB, Kalmarverken 1974 1994 En unik epok i Kalmars historia. Bakgrunden till att Volvo byggde en monteringsfabrik i Kalmar. Volvos expansion under 1950- och 1960-talet hade skapat stora problem med att kunna rekrytera bra medarbetare. Effektiviseringarna och det löpande bandet kombinerat med nya arbetstidsmätmetoder i form av MTM (Metod-Tid-Mätning) hade bidragit till svårigheten. På 1970-talet blev detta problem än mer akut i takt med att produktionen skulle ökas. Trots att varven i Göteborgsregionen avvecklades och många människor friställdes var Volvo inte en tillräckligt attraktiv arbetsplats för att attrahera dessa f.d. varvsarbetare. Något måste göras för att ändra på detta! I Kalmar hade Kalmar Verkstads AB (KVAB) startat bilproduktion 1968 i form av postbilen Tjorven (exportversionen skulle heta Kalmar) som hade en kaross av glasfiberarmerad plast och ett drivpaket från Holländska DAF. Ca 2200 bilar tillverkades fram till sommaren 1972 då beslut om nedläggning av hela KVAB togs av ägarna Statsföretag AB. KVAB hade också hunnit med att ta fram en lastbilsmodell en trailer med påhängsvagn som kunde kopplas till och från utan att föraren behövde lämna hytten. Insteget till hytten var placerat mitt fram för göra det möjligt att köra intill en lastbrygga med sidan och ändå skulle chauffören kunna komma in och ut ur hytten. Systemet med trailer och påhängsvagnar kallades Kalmar Terminal och var tänkt som ett komplement till järnvägstransporterna. Projekten gick med stora förluster och därför togs avvecklingsbeslutet. Att Volvo kom in i bilden berodde på att en ny ledning för KVAB tillsatts med VD Nils Byggert i spetsen och som med hjälp av Statsföretag försökt få Volvo att förlägga montering av mindre lastbilar till KVAB. Dessa planer var mycket långt komna när KVAB: s ledning kallade alla anställda till ett stormöte i Folkets hus, vid midsommartiden 1971. Statsföretags VD Per Sköld meddelade då att Kalmar Verkstads AB skulle avvecklas helt inom ca 2 år. Efter att detta meddelats de anställda kom så Volvos nyligen tillträdde VD P-G Gyllenhammar upp på podiet och kunde meddela att Volvo beslutat att bygga en ny monteringsfabrik för personvagnar i Kalmar. Fabriken skulle ha en kapacitet på ca 30000 bilar per år och skift. Målade karosser skulle komma från Torslandafabriken i Göteborg Med detta startade epoken Volvo Kalmarverken!
Efter uppdelning av Volvo i olika divisioner blev namnet Volvo Personvagnar AB, Kalmarverken. Kalmarverken 1972 1994 Efter Volvos beslut att bygga en monteringsfabrik i Kalmar startade projekteringen omgående och snart fanns ett förslag framme. En ganska konventionell monteringsfabrik med löpande band kombinerat med vissa sidomonteringar. När förslaget presenterades för P-G Gyllenhammar, Volvos VD, fick det tummen ner beroende på att det fanns för lite nytänkande i förslaget. P-G Gyllenhammar ansåg det nödvändigt att ta större hänsyn till medarbetarna för att personal skulle kunna rekryteras i framtiden. Under denna period hade en enkät gjorts på Torslandafabriken där Volvo försökte ta reda på vad personalen inte var nöjd med och eventuella idéer på hur det istället borde vara. Utifrån bland annat denna enkät formulerade så P-G Gyllenhammar en vision om vad han ville åstadkomma med Kalmarfabriken: I Kalmar skall målsättningen vara att ordna bilproduktionen på ett sätt som skall göra det lättare för de anställda att finna mening och tillfredställelse i sitt arbete. Detta är en fabrik som, utan att eftersätta effektivitet och ekonomiska resultat, skall ge de anställda möjligheter att arbeta i grupper, att kommunicera fritt, att byta arbetsuppgifter, att variera sin arbetsrytm, att identifiera sig med produkterna, att vara medvetna om kvalitetsansvaret och att också ha möjlighet att påverka arbetsmiljön. När en produkt tillverkas av människor som finner mening i sitt arbete, måste det förvisso bli en produkt med hög kvalitet. Klarade Volvo att förverkliga dessa idéer så skulle många av de problem man hade i Göteborg försvinna. Sommaren 1972 startade så markarbetet för den nya Volvofabriken, som skulle ligga mellan nya motorvägen och Tyska Bruket. Under ledning av arkitekten Gerhard Goehle och konsulten Owe Svärd samt Volvos egna tekniker, utformades fabriken, som kom att bestå av fyra sexkanter, varav tre var byggda i två plan. Kontors- och underhållsbyggnaderna byggdes i separata byggnader men också dessa som sexkanter. Utformningen styrdes av P-G Gyllenhammars idéer och med denna utformning av byggnaden kunde i stort sett alla områden där personal arbetade få fönsterutsikt.
Dessutom fick alla områden ett pausrum med fönster ut mot omgivningen och i anslutning till arbetsplatsen, liksom att det möjliggjorde egen ingång direkt utifrån. Det löpande bandet avskaffades och ersattes med självgående monteringsvagnar som styrdes av en centralt placerad dator via nedfrästa kabelslingor i golvet. Vagnarna kunde gå framåt och bakåt och i sidled och karossen som var placerad på vagnen kund vändas upp till 90 grader för att underlättad monteringen. Vagnen hade tre huvuduppgifter. Den skulle transportera karosserna genom fabriken och den skulle vara en arbetspattform för montörerna så att de kunde åka med och därigenom arbeta mot stillastående objekt. Den skulle också vara en informationsbärare som via datorn registrerade vad som fanns på vagnen och var den befann sig i fabriken. Bilens chassinummer var identiteten under hela monteringen. Totalt fanns ca 260 vagnar i två olika utförande. Hela fabriken och fabriksuppläggningen signalerade Nytänkande. Henry Ford införde det löpande bandet. Volvo och P-G Gyllenhammar avskaffade det löpandet bandet! Materialförrådet fanns i mitten av hela fabriken och där var det endast ett plan vilket gjorde att material kunde lagras nio meter högt. Lagret rymde ca 6-7000 olika detaljer, exklusive karosser. Den totala investeringen för allt var ca 110 miljoner kronor. Av denna kostnad var ca 10 miljoner kronor merkostnad för en förbättra arbetsmiljön. Antalet medarbetare var från starten ca 500 personer för att 1979-1980 öka till ca 700. Som mest arbetade ca 1200 person på fabriken och det var efter en kraftig utbyggnad 1987 som gjordes för att möjliggöra för Kalmarfabriken att bygga Volvos flaggskepp 960. En investering på hela 180 miljoner kronor. Vilka resultat uppnådde Kalmarfabriken? Efter 10 år gjordes en utvärdering av Rådet för utvecklingsfrågor SAF-LO-PTK och de kom fram till att tidsåtgången per producerad bil hade minskat med 40 %. Kvaliteten hade förbättrats med 39 % och omsättningshastigheten för varulagret hade ökat från 9 ggr/år till 21 ggr/år. Deras slutsats var att Kalmarfabriken var en tekniskt, socialt och ekonomiskt effektiv produktionsenhet.
Nu var det inte enbart Kalmarfabriken som gjort framsteg utan även Volvos konkurrenter, inte minst japanerna, men de flesta av P-G Gyllenhammars idéer genomfördes och det önskade resultatet med Kalmarfabriken uppnåddes till stora delar. Hela tiden pågick ett förbättringsarbete men i slutet av 1980-talet togs krafttag för att öka effektiviteten och kvaliteten och då blev inriktningen ännu mer fokuserad på att ta vara på alla medarbetarnas kompetens genom ett mer strukturerat sätt att jobba. Det innebar att alla medarbetarna fick både större ansvar och befogenheter. Alla hade exempelvis rätt att stanna hela avdelningen och vid behov hela fabriken om inte kvalitetskraven kunde innehållas. För att alla skulle kunna arbeta med förbättringar så stannades fabriken under 1/2 till 1 timme var tredje vecka. Detta för att alla på resp. avd skulle kunna prata ihop sig om vad som skulle förbättras och hur detta skulle göras samt vem som skulle göra detta och slutligen när detta skulle vara klart. Det var avdelningen själv som bestämde detta. Detta arbetssätt innebar en omedelbar och kraftig förbättring av resultatet både kvalitativ och ekonomiskt och stämde mycket bra med de idéer som låg till grund för Kalmarfabriken. Redan efter något år hade kvaliteten på Kalmarbyggda bilarna förbättrats till en nivå i klass med de allra bästa i världen enligt de kundundersökningar som konsultfirman J D Power gjorde på bilar sålda i USA. Kalmarfabriken var klart bättre än Volvos övriga monteringsfabriker. Det som också hade uppnåtts med att engagera alla medarbetarna på detta strukturerade sätt var att personalomsättningen hade näst intill upphört och sjukfrånvaron hade mer än halverats. Till denna förbättring bidrog också de arbetsmiljöinvesteringar som hade gjorts för att eliminera en del tunga och påfrestande arbetsmoment. Kalmarfabrikens arbetssätt och utveckling har intresserat många forskare och de flesta har kommit fram till samma slutsats som SAF- LO-PTK gjorde efter tio år. Inte minst den utveckling som skedde de sista 4-5 åren har uppmärksammats av forskarna. Hösten 1992 kom beskedet att avveckla fabrikerna i Kalmar och Uddevalla. Anledningen till detta var minst två saker. Det ena var att Volvo Personvagnar AB visat ett negativt resultat under en längre tid. Det andra var att det gamla måleriet på Torslanda, som försåg Kalmarfabriken med karosser, inte fick användas längre på grund av miljöutsläppen från anläggningen. Ett nytt måleri hade byggts för ca 2 miljarder kronor och tanken var från början att ytterligare en del skulle byggas, som skulle fördubbla
kapaciteten men med det ekonomiska läge, som Volvo Personvagnar AB befann sig, fanns det inte ekonomiskt utrymme för detta. I stället skulle framtida produktionsökningar ske genom rationaliseringar och vissa mindre ombyggnader av befintliga målerier i Torslanda och Gent i Belgien. De antal karosser som Torslandafabriken max kunde måla (ca 170 000) hade de också kapacitet att slutmontera. Därmed fanns inget behov av Kalmar- och Uddevallafabrikerna. Det är viktigt att klargöra att avvecklingen av Kalmarfabriken inte berodde på dåliga resultat eller att fabriken inte klarat av de målsättningar som sattes redan 1972. Tvärtom blev Kalmarfabriken ofta framhållen som ett mycket gott exempel på en enhet som klarat av att skapa en god arbetsmiljö, gott kamratskap och ett bra resultat, både när det gäller kvalitet och ekonomi. Kalmarfabriken omsatte över 4 miljarder kr/år. Sista bilen lämnade fabriken nästan på dagen 20 år efter den pampiga invigningen den 4 juni 1974. Som kuriosa kan nämnas att den första bilen som lämnade fabriken 1974 var en vit 164 och den sista som byggdes var en vit 960. Totalt tillverkades i Kalmarfabriken 482 739 bilar. 23180 bilar av modell P164 209 394 P240 108 544 P740 72 801 P760 8 737 P940 60 083 P960 Kalmarfabriken hade fyra platschefer. 75. Karl-Erik Nilsson 85. Karl-Agne Larsson 88. Keif Karlberg 1988-95 Jan Thuresson Jan Thuresson för Kalmar Lexikon