Enkäten är genomförd av Anna Kosztovics och Linda Leveau på uppdrag av RFSU FÖRSKOLAN & SEXUALITET en enkätstudie om hur barns sexualitet bemöts i förskolan Enkäten är genomförd av Anna Kosztovics och Linda Leveau på uppdrag av RFSU 1
FÖRSKOLAN & SEXUALITET - en enkätstudie om hur barns sexualitet bemöts i förskolan Att skapa förutsättningar för att förändra och förbättra människors liv har varit RFSU:s målsättning ända sedan starten 1933. RFSU är en politiskt och religiöst obunden ideell organisation med syfte att sprida en kunskapsbaserad och öppen syn på samlevnads-och sexualfrågor. Genom sexualupplysning, utbildning och opinionsbildning vill RFSU slå hål på fördomar, bota kunskapsbrist och öka den sexuella hälsan, i Sverige såväl som internationellt. RFSU har ett frihetsperspektiv och rättighetsperspektiv på sexualiteten om utgår från allas frihet att vara, frihet att välja och frihet att njuta. När du köper en produkt, är medlem, samarbetar eller stödjer RFSU:s arbete bidrar du till fortsatt för-ändring av människors liv. 2
Enkäten är genomförd av Anna Kosztovics och Linda Leveau på uppdrag av RFSU Inledning Hösten 2009 skickade RFSU ut en enkät till 644 personer verksamma inom förskolan där vi ställde frågor om hur barns sexualitet bemöts i förskolan. Syftet med enkäten har varit att ta reda på om personalen upplever sig ha ett behov av utökad kunskap kring hur man kan möta barns uttryck och frågor om sexualitet. Vår ambition är att bidra till en klarare uppfattning om hur personal på förskolor runt om i landet förhåller sig till barns sexualitet och barns sexuella uttryck. Vi vill uppmärksamma barns rättigheter till sin lust, till svar på sina frågor och till sitt sexuella utrymme. De är viktigt att pedagogerna i förskolan har verktyg för att bemöta barns frågor med respekt och uppmuntran istället för med fördömande och osäkerhet. En bra sexuell självkänsla stärker identiteten och kroppskännedomen och ger bättre förutsättningar för en hälsosam och positiv sexualitet som vuxen. Även barn har rätt att få upptäcka och glädjas åt sin kropp och sina sexuella känslor men också att lära känna sin egna kroppsliga integritet. Ett barn som är säker på vad som känns bra och vad som inte känns bra är väl rustad för en tonårstid med allt vad det innebär med flirt, pubertet och sexdebut. Likaledes är det viktigt för de barn som är utsatta för någon form av sexuella övergrepp att ha en omgivning som är öppen för samtal kring det. Vår avsikt med undersökningen är inte att vetenskapligt belägga slutsatser. Istället vill vi lyfta fram olika värderingar kring barns sexualitet och belysa några av de bilder av barns sexualitet som finns i förskolan och eventuella fortbildningsbehov hos förskolepersonalen. 3
FÖRSKOLAN & SEXUALITET - en enkätstudie om hur barns sexualitet bemöts i förskolan Innehållsförteckning Inledning 3 Sammanfattning 5 Metod, urval och bortfall 7 Resultat 7 Slutdiskussion 13 4
Enkäten är genomförd av Anna Kosztovics och Linda Leveau på uppdrag av RFSU Sammanfattning Merparten av förskolepersonalen vet att barn har en sexualitet, 80 procent har angett att de tycker att barn har en sexualitet. Nästan hälften av alla som svarat på enkäten instämmer helt i att barn har en sexualitet. Det är vanligt att barn ger uttryck för sin sexualitet på sin förskola. Nästan alla som svarat på enkäten anger att de har någon erfarenhet av att bemöta barns uttryck för sin sexualitet. De allra flesta har egen erfarenhet av att bemöta barns sexuella uttryck. Trots det svarar knappt en tredjedel att de med säkerhet tycker att deras eget sätt att förhålla sig till barns sexualitet är bra. Mindre än hälften tycker att det är positivt att barn uttrycker sin sexualitet i lekar eller i onani. Många är säkra på att barn har en sexualitet men en stor del ställer sig tveksamma till om det är odelat positivt. 75 procent som svarat har erfarenhet av barn som leker sexuella lekar med någon av samma kön. En tredjedel är tveksamma eller negativa till om man ska prata med förskolebarn om homo-, hetero- och bisexualitet. En lika stor grupp instämmer helt i att man ska prata med barnen om homo-, hetero- och bisexualitet. Kärlek är ett vanligt samtalsämne på förskolor. Samtal om sexualitet är mer ovanligt. Två tredjedelar svarar att de bara till en liten del eller inte alls synliggör ett spektra av uttryckssätt för kärlek och sexualitet. De flesta har svarat att de har ett ord för både flickors och pojkars kön. Snippa och snopp är de vanligaste orden. 5
FÖRSKOLAN & SEXUALITET - en enkätstudie om hur barns sexualitet bemöts i förskolan Nästan en tredjedel av personalen svarar att de i olika stor utsträckning har mött barn som hävdar en annan könstillhörighet än den som kroppen visar. Förskolepersonalen är positivt inställda till fortbildning i ämnet barns sexualitet. En mycket liten del anger att barns sexualitet ingått i deras utbildning till förskolelärare/ barnskötare. En klar majoritet svarar att de behöver mer kunskap för att kunna förhålla sig till barns sexualitet och till föräldrar. 6
Enkäten är genomförd av Anna Kosztovics och Linda Leveau på uppdrag av RFSU Metod, urval och bortfall Resultaten bygger inte på ett statistiskt representativt urval av förskolor. Istället har vi gjort ett urval utifrån parametrarna stad/landsbygd respektive privata/kooperativa/ kommunala förskolor. Vi plockade ut 71 förskolor och alla dessa ringdes upp för att höra om de var intresserade av att svara på den enkät som skulle skickas ut till personalen på förskolan. Sammanlagt 644 enkäter skickades ut tillsammans med frankerade svarskuvert till var och en av de som arbetade på förskolan, 215 besvarade enkäter inkom från 51 av förskolorna. Med tanke på att bortfallet var stort vill vi än en gång betona att resultaten inte är generaliserbara utan ska istället ses som en möjlighet att få en bild av hur ett hundratal pedagoger på förskolorna i Sverige ser på, och bemöter, barns frågor och uttryck kring sexualitet. Resultat Förskolan och barns sexualitet Hur ser personal på förskolor på barns sexualitet? Hur tas barnens sexuella uttryck emot? Vilka sexualiteter synliggörs? Hur stor betydelse tror personalen själv att de har i barns sexuella utveckling? Detta är några av de frågor vi hoppades få svar på i den enkät som vi skickade ut. Den absoluta merparten av personalen vet att barn har en sexualitet. Endast ett litet fåtal har svarat att det inte alls stämmer att barn har en sexualitet. Ungefär hälften har svarat instämmer helt i att barn har en sexualitet. Onani och sexuella lekar Mindre än hälften av de som svarat på enkäten ser det som positivt att barn utforskar sig själva genom onani och att de har lekar med ett sexuellt innehåll. Det är fler som instämmer helt i frågan om onani är något positivt än i frågan om barns sexuella lekar är något positivt. En förklaring till denna skillnad kan vara att i sexuella lekar ingår ett samspel mellan barn och i samspel mellan människor finns det alltid en risk att något kan gå fel. Betydligt färre svarar stämmer helt på frågan om man är positiv till barns sexuella lekar och onani än på frågan om man tycker att barn har en sexualitet. Det 7
FÖRSKOLAN & SEXUALITET - en enkätstudie om hur barns sexualitet bemöts i förskolan visar att många är säkra på att barn har en sexualitet men en stor del ställer sig tveksamma till om det är odelat positivt med sexuella uttryck. Det är nästan en femtedel som svarar att de inte tycker att det är något positivt med onani och sexuella lekar. En tredjedel instämmer helt i att man ska prata om homo-, hetero- och bisexualitet med barnen. En lika stor grupp ställer sig tveksamma eller negativa till det. Fler än hälften av de svarande är helt säkra på att vuxnas bemötande har betydelse för barns sexuella utveckling. Ytterligare en fjärdedel instämmer delvis i påståendet. Det är väldigt få som inte tror att det har någon betydelse alls. Barns sexuella uttryck på förskolan Hur vanligt är det att barnen uttrycker sin sexualitet på förskolan? Vilka uttryck förekommer? Hur hanterar personalen barnens uttryck? Hur inkluderas flera sexualiteter i bemötandet i verksamheten? När talar personalen om dessa frågor med varandra? Hur upplever pedagogerna barns sexuella uttryck i praktiken? Det är vanligt att barn ger uttryck för sin sexualitet på sin förskola. Nästan alla (91 procent) har svarat att de i olika stor utsträckning har erfarenhet av att bemöta barns uttryck för sin sexualitet. Av dessa har mer än hälften svarat stämmer helt eller stämmer delvis. Det finns ett starkt problemorienterat fokus hos förskolepersonal gällande barns sexualitet. Det är 72 procent som instämmer helt eller delvis i att man pratar om barns sexualitet kopplat till problem. Detta bör jämföras med personalens övertygelse om att vuxnas bemötande av barns sexualitet har betydelse för barnens sexuella utveckling. Vi ser en risk med att om personalen endast för yrkesmässiga diskussioner om barns sexualitet när det uppstår problem kan budskapet till barnen bli att deras lustuttryck är förknippade med just problem. För pedagogerna är tillfällen när barn onanerar öppet en situation där 44 procent av de som svarade anger att de känner sig osäkra. I relation till frågan om hur vanligt det är att barn uttrycker sin sexualitet på sin förskola är det anmärkningsvärt att så många av pedagogerna svarar att de inte känner sig trygga i sitt förhållningssätt. 8
Enkäten är genomförd av Anna Kosztovics och Linda Leveau på uppdrag av RFSU Det är 75 procent som har någon form av erfarenhet av att möta barn som leker sexuella lekar med ett barn av samma kön. På frågan om man ska prata med barn om olika sexualiteter svarar 32 procent att de tycker att man ska prata om homo-, hetero- och bisexualitet. En fjärdedel av de svarande har ingen erfarenhet alls av att möta barn som leker sexuella lekar med ett barn av samma kön. Det finns naturligtvis flera möjliga förklaringar till det. Kanske förekommer inte sexuella lekar mellan barn av samma kön i så stor utsträckning eller så kan det bero på att lekarna inte anses vara sexuella på grund av den heteronormativitet som råder. Det kan också vara så att personalen inte ser sexuella lekar alls, vare sig mellan barn av motsatta kön eller mellan barn av samma kön. Om vi jämför svaren på frågan om erfarenheter av barns sexuella lekar mellan barn av samma kön med svaren på frågan om personalen förhåller sig på samma vis, oavsett mellan vilka kön, finns det en skillnad. Svaren antyder att en sexuell lek mellan exempelvis två killar bemöts på ett annat sätt än en sexuell lek mellan en flicka och en pojke. Heteronormativa strukturer verkar återspeglas i bemötandet av barnen. Men när vi gör en jämförelse med frågan om barns sexuella lekar är något positivt kommer det fram att 51 procent är tveksamma till att sexuella lekar överhuvudtaget är positiva. Den tveksamma gruppen kan vara en grupp som stoppar sexuella lekar oavsett om de sker mellan pojkar-pojkar, flickor-flickor eller flickor och pojkar utifrån just sin tveksamhet till om det är bra eller inte. Nästan en tredjedel har angett att de har någon form av erfarenhet av att möta barn som upplever att de har en annan könstillhörighet än den som kroppen visar. Dessa 29 procent motsvarar 61 personer som arbetar på 34 olika förskolor. På en klar majoritet av de 51 förskolor som respresenteras har alltså personalen någon erfarenhet av barn ur denna grupp. 9
FÖRSKOLAN & SEXUALITET - en enkätstudie om hur barns sexualitet bemöts i förskolan Förskolans förhållningssätt till barns sexualitet Vad är innehållet i upplevelsen av att förskolepersonal förhåller sig på ett bra sätt till barns sexualitet? Vilket sorts bemötande är det som pedagogerna tänker är bra för barns utveckling? Vilket synsätt är det som de svarande har när de tänker att de agerar på ett professionellt sätt? Många svarar att de skulle vilja ha fler diskussioner om barns sexualitet med sina arbetskamrater. En del av förskolepersonalen upplever osäkerhet inför kollegorna när förskolebarnen gör något sexuellt. I personalgruppen är det också väldigt få som pratat sig samman om hur föräldrar ska bemötas och det råder osäkerhet kring hur man ska förhålla sig till dem. De flesta svarar att de delvis, eller till liten del, utgår ifrån vad de tror eller vet att föräldrarna vill att de ska ha för förhållningssätt till barnens sexualitet. Mindre än hälften svarar att de har ett tillåtande förhållningssätt till barns onani. Endast 6 procent uppger att det stämmer helt att förskolan har ett tillåtande förhållningssätt till barns sexuella lekar. Enligt enkätsvaren verkar det vara lite enklare att vara positivt inställd och ha ett tillåtande förhållningssätt till barns onani än till deras sexuella lekar. Detta kan bero på att onani inte kan skada något annat barn. En klar majoritet tycker att de helt eller delvis förhåller sig på ett bra sätt till barns sexualitet. Nästan ingen tycker att de har ett dåligt förhållningssätt. De allra flesta har egen erfarenhet av att bemöta barns sexuella uttryck men knappt en tredjedel kan med säkerhet svara att de tycker att deras eget sätt att förhålla sig till barns sexualitet är bra. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att majoriteten tror att deras bemötande påverkar barnens sexuella utveckling. I syfte att närma oss vad de svarande menar med ett bra förhållningssätt har vi granskat den grupp som angett att de helt eller delvis anser att de har ett bra förhållningssätt till barns sexualitet. Gruppen består av 164 personer. Hos denna grupp har vi letat efter svar på hur de förhåller sig till, och vilken inställning de har, till barns sexuella uttryck (fråga 2, 3, 4,9 och 12). Det visar sig att det är ungefär lika många som är positivt inställda som är mer tveksamma eller negativt inställda, till att barn uttrycker sig sexuellt (onani och sexuella 10
Enkäten är genomförd av Anna Kosztovics och Linda Leveau på uppdrag av RFSU lekar) på förskolan. Den gruppen som svarat stämmer lite eller stämmer inte alls är tveksamma till eller negativa till att barn leker med sig själva eller med andra på ett sexuellt sätt. En majoritet i den här gruppen tycker att det är viktigt att synliggöra olika sexuella identiteter och behandla samkönade lekar på samma sätt som lekar mellan pojkar och flickor. Känslan av trygghet i relation till hur man förhåller sig till barns onani är varierande, men det är få som anger att de känner sig otrygga. Att ha ett bra förhållningssätt till barns sexualitet kan alltså innebära en negativ inställning till barns sexuella uttryck. Barns sexualitet i förskoleverksamheten Vad pratar pedagogerna med barnen om? Hur tar de upp frågor om sexualitet? Vilka ord används och vems sexualitet blir synliggjord? Kärlek är ett självklart samtalsämne med barnen för de allra flesta som jobbar inom förskolan medan samtal om sexualitet är betydligt mer ovanligt. Det är en mycket större andel som svarar att de inte alls pratar om sexualitet med barnen (34%) i jämförelse med att inte alls prata om kärlek (1%). Självklart går det att prata om kärlek utan att prata om sexualitet, och om sexualitet utan att prata om kärlek. Det som är anmärkningsvärt med svaren är att det är så tydligt att kärlek är ett accepterat och allmänt vedertaget tema att ta upp med barnen men att frågor om sexualitet inte är det. Dessutom svarar många att de har erfarenhet av att barn agerar sexuellt på förskolan men av svaren att döma verkar det inte vara något som pedagogerna i någon större utsträckning väljer att tala med barnen om. Det är 65 procent som svarar att de bara till en liten del eller inte alls synliggör ett spektra av uttryckssätt för kärlek och sexualitet. En tydlig skillnad mellan vad personalen önskar och gör är att en majoritet svarat att de tycker att det är viktigt att prata med barnen om olika sexualiteter medan knappt en tredjedel anger att de i själva verket gör det. Snippa & snopp De flesta har svarat att de har ett ord för pojkars kön och det vanligaste ordet är snopp (181 personer). För pojkars kön nämndes 13 synonymer där penis var den vanligaste. 11
FÖRSKOLAN & SEXUALITET - en enkätstudie om hur barns sexualitet bemöts i förskolan De flesta har också svarat att de har ett ord för flickors kön. Av de 126 personer som kryssat i svarsalternativ stämmer helt har 96 personer angett snippa som det ord de använder. Sammanlagt har 138 personer svarat snippa. För flickors kön nämndes 29 synonymer där snippa är den vanligaste men även ord som vulva, mutta och kissen, med flera förekommer. Att det är mer än dubbelt så många synonymer för flickors än pojkars kön tror vi i det här sammanhanget handlar om den genans och de gamla tabun som lever kvar i samband med att benämna flickors och kvinnors kön. Bakom den höga svarsfrekvensen under rubriken har inte svarat döljer sig ett missförstånd. 32 personer har istället för att kryssa i rutorna skrivit vilket ord de använder för pojkars och flickors kön. Det är 6 personer (pojkars kön) respektive 10 personer (flickors kön) som inte besvarat frågan om de har ord för pojkars och flickors kön. I en jämförelse mellan ord för flickors respektive pojkars kön är det är fler (10%) som använt svarsalternativet stämmer helt på ord för pojkars kön. Personalen är alltså något säkrare på vad de ska kalla pojkars kön än vad de ska kalla flickors kön. Många använder ord för flickors och pojkars kön i det vardagliga arbetet. Ord för pojkars kön används mer frekvent än för flickors. Det är viktigt att påpeka att det inte bara handlar om att det finns ett ord för flickors respektive pojkars kön utan också att orden används i vardagen tillsammans med barnen. Yrkeskompetensen Hur ser förskolepersonal på sina egna kunskaper om barns sexualitet? Har de ett gemensamt förhållningssätt i personalgrupperna? Vet de vem de kan vända sig till med frågor? Känner de sig trygga i hur de bemöter föräldrar i frågan? Ett av syftena med denna enkät var att få en fingervisning om det finns ett utbildningsbehov hos förskolepersonalen. Resultatet visar att det verkar finnas ett stort fortbildningsbehov på detta område. En mycket liten andel anger att kunskap om barns sexualitet ingått i deras utbildning. Dessa siffror står inte i paritet till hur vanligt förekommande barns uttryck för sexualitet är i förskolan. 12
Enkäten är genomförd av Anna Kosztovics och Linda Leveau på uppdrag av RFSU Förskolepersonalen är positivt inställda till fortbildning i barns sexualitet. Utbildningsbehovet omfattar både hur personalen ska förhålla sig till barnen men också till föräldrarna. Fler har svarat stämmer helt på frågan om de behöver mer kunskap för att förhålla sig till föräldrarna än att förhålla sig till barns sexualitet. Det innebär att personalen känner sig mer osäkra på föräldrareaktioner än på hur de förhåller sig till barnen. Nästan en tredjedel av personalen svarar att de i olika stor utsträckning har mött barn som hävdar en annan könstillhörighet än den som kroppen visar. Svaren visar också att kunskapen är för låg för att personalen ska kunna hantera detta En majoritet av personalen på förskolorna har inte arbetat fram ett gemensamt förhållningssätt till barns sexualitet. Nästan alla svarar att de i olika stor utsträckning har erfarenhet av att bemöta barns uttryck för sin sexualitet men på de flesta förskolor saknas ett gemensamt förhållningssätt. Detta kan i praktiken innebära att personalen på samma arbetsplats har helt olika sätt att bemöta barnen när de exempelvis onanerar under vilan, leker doktor eller undersöker sina kön. Mer än hälften av de som svarat är osäkra på vart, eller till vem, de kan vända sig med frågor om barns sexualitet. Slutdiskussion Vi har önskat få en klarare bild av hur förskolepersonal förhåller sig till barns sexualitet och till barns sexuella uttryck. Ur vår synvinkel är det glädjande att utifrån resultatet kunna konstatera att de flesta ser att barn har en sexualitet och att många ser barnens sexuella uttryck. Det är positivt att begreppet snippa fått stor genomslagskraft. Det verkar sätta punkt för den långa tid av tveksamhet inför vilket ord man ska använda för flickors kön. Resultatet visar också att det är vanligt att barn uttrycker sin sexualitet när de går på förskolan. Men resultaten visar även på en del svårigheter som vi valt att lyfta fram här i slutdiskussionen. När vi närmare granskade svaren hos de som angett att de har ett bra förhållningssätt upptäckte vi att det finns de som tycker att det är bra att inte vara positiv till barns onani, sexuella lekar eller att tala om olika sexualiteter. Vi ser flera risker med den definitionen av ett bra förhållningssätt. Om barn stoppas från att utforska 13
FÖRSKOLAN & SEXUALITET - en enkätstudie om hur barns sexualitet bemöts i förskolan sig själva talar man indirekt om för barnet att det som det gör är fel. Om en lek med ett sexuellt innehåll avbryts finns det en risk att skambelägga något som ur barnens synvinkel inte är märkligare än att leka familj eller någon annan rollek. Det är också viktigt att synliggöra det spektra av sexualiteter och olika familjebilder som finns, annars osynliggörs en existerande mångfald som barnen skulle kunna ta in utan fördomar. Ett vanligt hinder för att låta barnen utveckla sin kroppskännedom och sitt samspel med andra barn när det tangerar sexualitet är att personalen lägger ett vuxenperspektiv på barnens sexualitet. För barn handlar sexualitet främst om att komma på att något känns skönt. Att ha ett bra förhållningssätt till barns sexualitet är enligt vår mening att kunna sätta sig in barnens syn på sin egen onani och sina egna sexuella lekar! Enkätsvaren visar också att det är viktigt för personalen att få möjlighet att reflektera över sitt förhållningssätt till barns sexualitet ur flera perspektiv. Ett perspektiv är genus. Personalen kan till exempel behöva fundera över om de bemöter pojkar och flickor på samma sätt när de pillar på sin snopp/snippa och vem man vill skydda om en lek med ett sexuellt innehåll avbryts. Personalen kan även stötta barn och kollegor som inte passar in i snäva könsroller eller i en heteronorm genom att tala med ett inkluderande språk och bredda begreppen flicka/pojke. I enkäten frågar vi efter hur vanligt det är att personalen talar om kärlek och sexualitet. Svaren visar att kärlek är ett väldigt vanligt samtalsämne medan sexualitet är ett ovanligt. Vanliga barnfrågor kan vara hur barn kommer in i magen, vad det är för knopp som finns i snippan, om det är en extra snopp under förhuden eller hur man egentligen gör när man knullas? När personalen svarar på barns frågor om sexualitet förmedlar de att det är okej att fråga om allt och att de frågorna behandlas på samma vis som exempelvis frågor om var maten tar vägen i magen eller var vattnet i tårarna kommer ifrån. När personalen tar upp ämnen om sexualitet ur barns perspektiv signalerar de till barnen att detta är ett område som barnen gärna får fråga mer om. Det är lätt att tala med små barn om sexualitet. De är varken fördomsfulla eller generade. Grundläggs en öppenhet när barnen är små behöver det inte bli tabubelagt när de blir stora. Istället förebygger öppenheten skamkänslor och främjar en positiv sexuell utveckling. Samtidigt kan det ge barn som utsätts för sexuella övergrepp mod och tillfälle att få berätta om det. 14
Enkäten är genomförd av Anna Kosztovics och Linda Leveau på uppdrag av RFSU Utbildning och handledda diskussioner om barns sexualitet och vuxnas förhållningssätt är ett viktigt steg för att personalen ska kunna känna sig mer trygg i sitt förhållningssätt till barns sexualitet på förskolan. I enkätsvaren går att utläsa att en del av personalen upplever en otrygghet vad gäller hur de ska bemöta barnen, sina kollegor och barnens föräldrar. I en rapport som gjordes på uppdrag av RFSU-Malmö Rapport om barns sexualitet på 53 förskolor (RFSU, Kosztovics, 2003) gjordes en uppföljande enkät efter att personalen fått utbildning och möjlighet att under handledda diskussioner komma fram till ett gemensamt förhållningssätt till barns sexualitet. I den enkätens resultat var det fler personalgrupper som upplevde att de hade ett öppnare klimat gentemot barnen och en något säkrare hållning till föräldrarna. Vår enkät visar att förskolepersonal vill ha vidareutbildning och möjlighet till fler diskussioner om barns sexualitet i sina personalgrupper. Utbildningen bör bygga på föreläsningar och handledda samtal i syfte att jämna ut de skillnader i bemötande, förhållningssätt, upplevelse av trygghet och kompetens kring barns sexualitet som verkar finnas. Innehållet i utbildningarna ska även ta upp frågor om transsexualitet eftersom enkätsvaren visar att personalen möter barn som menar att de tillhör ett annat kön än det som kroppen visar. Det är viktigt att bekräfta de barn som har en distinkt känsla av att tillhöra det andra könet. Ett citat från enkätsvaren får avsluta: Så bra att ni ställer de här frågorna, jag har inte tänkt så mycket på det förut men nu ser jag att jag nog måste ta och göra det 15
FÖRSKOLAN & SEXUALITET - en enkätstudie om hur barns sexualitet bemöts i förskolan RFSU är en medlemsorganisation. Vill du bli medlem? Mejla medlem@rfsu.se. Du kan läsa mer om RFSU:s verksamhet på www.rfsu.se. 16 RFSU, Box 4331, 102 67 Stockholm, info@rfsu.se